Sagan om pojken och elstängslet ...

Stiliga Saga vill inte bli ensam kvar i hagen

Maken ska rida ut - och Lille G har ännu inte råkat ut för sin incident ...

Saga väntar utanför sadelkammaren - var är min betfor?

Imorse var Maken och Lille G uppe och matade hästarna. Lille G tycker om att blanda betfor till dem. Själv sov jag ensam på ovanvåningen, så min morgon blev ganska lång och lugn - jag gillar ju att sova länge. Efter lunch var det dags att göra lite nytta! Maken red ut N-rundan på Mökkvi, medan Lille G och jag plockade bort alsickeklöver. Eller - ja, Lille G kanske mera kastade gräs på mig, men på det hela taget hade vi det roligt ihop och allt var frid och fröjd!

Det var då det hände. Det som jag varnat honom för. Det som K varnat honom för. Det som maken omständligt sa till honom om i morse, på skarpen. Och förklarade, att det skulle göra ont. Jag satt där med min klöver när jag hörde hur det knäppte. Tittade på Lille G som stod helt stilla och tittade på mig, och höll sig om handen. Jag förstod vad som hade hänt. Han hade rört elstängslet! Om det var chocken som fördröjde reaktionen, eller att han visste att han gjort något han inte fick, men det tog en bra stund innan gråten kom. Men då! Gråt och tandagnisslan! Dumma staket! Dumma ställe! Han ville hem, han ville att alla staket skulle jämnas med marken och han var helt otröstlig. Inte ens två plåster på handen hjälpte!

Maken kom hem och gick in med Lille G, så tog jag hand om Mökkvi istället. Det är betydligt lättare!

Jag var ute i det trista regnat och skötte hästar, red Saga i paddocken, rensade lite klöver till. Och just när jag skulle in kom K&N så stod vi och tjôtade en god stund. Så jag blev lite kall. Sådär bra, när man nu just varit förkyld.

När jag kom in busade Maken och Lille G så då var alla sorger glömda. Snart nog var det läggdags. Lille G kunde knappt hålla ögonen öppna och gnuggade sig i dem, men när vi frågade så var han minsann inte alls trött! Men det var inga större problem att få honom i säng, och sedan sov han gott.