lördag, maj 28, 2011

Sagolik Saga-tölt

E frågar efter våra "problem".

Sagis och jag!

Idag fick vi rida för E.
Han & L har ju Lysegården tillsammans och de är våra instruktörer varannan gång. De var oroliga att de skulle motsäga varandra, men jag tycker det är bra. Ibland får man en "uppenbarelse" av det L säger, och ibland av det E säger. Så fattar man inte ena gången, gör man de kanske nästa. De har lite olika approach, så man får olika "verktyg" för att komma åt sina problem.

Idag "tvingades" jag rida Saga utan att skänkla henne! Jag var orolig att jag inte skulle få fram henne, men med lite annorlunda handställning och sits gick det riktigt bra! Hon töltade i låg form! (Vilket är jättebra, för er som inte vet). Jag trodde inte att hon kunde det! Och eftersom jag inte skänklade fick jag inte så mycket träningsvärk. Nu gillar ju Saga underlaget i Lysegårdens underbara ridhus, men ändå!

Till lunch blev det kurskamratens smarriga köttfärspannkakor och E frågade vad vi ville göra på nästa träningspass. "Pass-träning" sa någon men insåg att det dåliga vädret inte lockade till aktivitet på ovalbanan. "Smali" – att rida en bana mellan koner, bommar, labyrinter, slalom etc – föreslog någon och en annan tyckte att kadrilj vore roligt.

Så våra instruktörer gick efter lunchen ned och byggde snabbt upp en smali-bana. E föreslog att vi alla skulle rida samtidigt istället för uppdelade tre och tre, och se, vi fick både rida rolig Smali så fort vi "vågade" utan att välta koner och slalompinnar, vi fick rida lite kadrilj och kappas lite i pass längs långsidorna. Och Saga gick jättebra! Hon tvekade ibland, men jag fick ordning på henne och inte blev hon rädd för flaggan vi fick plocka upp från en tunna när vi passerade, och sedan rida ett varv i tölt med den.

En rolig sak var att E märkte stor förbättring på våra hästar sedan vi gick passkursen för en dryg månad sedan. Han trodde nästan det var andra hästar! Och det är ju jättekul! Då har vi ju uppenbarligen ridit ganska rätt ändå! Och jag som ändå haft Saga på vila i drygt 2 veckor! Min fina, duktiga Saga!

Efter ridpasset avrundade vi i fikarummet med en god pistagekrans, och alla var jättenöjda med kursen! Känns som jag fått många bra "insikter" och blivit en bättre ryttare! Får hoppas att det håller...

Tillbaka på Lysebo kom vi kursare överens om att försöka göra en repris nästa år! Så skildes vi åt och maken och jag åkte och städade ligghallen efter våra hästar, och lastade dem i regnet. Och åkte hem, snopna över att tiden gått så fort! Vi som planerat och längtat, och så var det redan slut!

Väl hemma avmaskade vi Saga,
och efter en hel kväll därute i regnet, tog vi in dem i stallet, "skalade av" dem värsta vätan så de skulle få det torrt om fötterna och torka upp i pälsen i sina boxar. Och de mumsade nöjt på sitt hö!

fredag, maj 27, 2011

Ärenden i Älvängen och ridkurs!

Instruktör L med första gruppen.

Ekipage.

Maken och jag beredda. (Sagas öron i bild).

B och Lukka väntar på sin tur.

Vi hade tagit oss ledigt denna fredag för att slippa stressa inför att vi skulle åka på kurs med vår ridgrupp på Lysegården. Och det var ju tur!

Vi började med att hämta vår nylagade Volvo, som fått sig ett nytt, rostfritt avgassystem, sedan besiktningsmannen förra torsdagen konstaterat att fästet till avgasröret glappade och läckte och riskerade att falla av! Turligt nog kunde jag lämna i bilen i tisdags, och därmed ha den klar inför att vi skulle köra iväg på vår kurs. Vindrutespolarna hade också lagt av lagom till besiktningen, men nu var allt färdigt och vår verkstad kunde "släcka tvåor", dvs att jag inte behöver åka på besiktning igen! Vår mekaniker såg nöjd ut och sa att den var kul att laga Volvo 940 och att han hade flera själv. "Det är rosten som tar dem", sa han. Och så är det nog. Skönt att min är i gott skick, men jag ska nog vara mera uppmärksam på rost i underredet.

Så åkte vi hem och häktade på släpet för att fylla på luft i alla däck på hela ekipaget, men vi började med en tur till Beijer Bygg i Älvängen där vi får hjälp med konstruktion och materialval till vårt blivande alpackastall. Så nu är beställningen gjord och materialet kommer på måndag! Vår kontakt är glatt nyfiken på alpackorna och ville gärna inspektera bygget (och djuren) när det står klart, om han fick! Så nu ingår det i "avtalet" :-)

Så blev det Apoteket för att hämta ut selen (en tokstor burk – den lär räcka till måååånga alpackor) till kommande alpackaföl och avmaskningsmedel till Saga, och räkningen gick på 820 kr! Ibland frågar folk mig vad det kostar att ha häst. Det har jag aldrig räknat ut. Jag vill inte veta .... fast vi kommer nog ändå relativt billigt undan med eget stall och eget bete.

Efter luftpåfyllning i alla däck åkte vi hem och åt, innan maken tog trimmern för att slå alsickeklöver i vår "karantänhage" som jag stängslade in, där pållarna får gå efter Sagas avmaskning och släpp på sommarbete. Sedan blev det att packa bilen.

Mycket blir det när man ska på kurs över natten! Klädombyten för oss och sängkläder, sadlar, träns, paddar, boots, ryktdon, hjälmar, hö till hästarna och kvällens middag till oss på kursen, som jag lovat att ordna! Volvon var knôkafull! Och på det lastning av två hästar!

Saga krånglade med lastningen ett tag, och gick jämt åt sidan på rampen, så hon kom av den. Nu fäster vi linor på varje sida om henne och då går hon rätt på, utan problem! Ska väl dock försöka träna henne i sommar, så hon går på utan linor. Mökkvi, som går på så fint när maken tränar, ska vid varje "riktigt" lasttillfälle stå och stura på rampen och inte gå på. Maken får köra utmattningsprincipen och stå och pocka, och efter 10 minuter så ger sig Mökkvi och går på. Men det är jobbigt att han ska stura så med det. Vi fick i alla fall på dem och kom iväg lagom för att installera pållarna i en ligghall med hage på Lysegården, och gå och titta på dem som skulle rida det första ridpasset.

Snart nog var det dock dags för maken och mig och en till – vi red tre och tre. Instruktör L gick noga igenom sisten och det var nyttigt. Men mitt pass gick inte så bra, jag liksom red dåligt och fick inte till gångarterna något bra. Så lite besviken på mig var jag. Tre år och jag kan fortfarande inte rida min häst! Även kamraterna på läktaren tyckte jag red annorlunda (läs: sämre) än jag brukar göra på ridskolans hästar.

Efter lektionen installerade vi oss på Lysebo, en fin stuga som tillhör Lysegården. Jag lagade middag med god hjälp av de andra, det dukades fram porslin och gott vin och så satt vi där och åt och drack och snackade om allt möjligt hela kvällen!

torsdag, maj 26, 2011

Hektisk vecka

På vårt produktionsmöte på jobbet i tisdags, konstaterade vi att vi hade att göra men att det ändå var ganska lugnt. Det ska man inte göra. Plötsligt ramlade ett flertal akut-annonser, akut-edr och akut-presentationer in och stal tid från vad vi planerat att göra, så det blev hets med det också.

Och jag som planerat vara ledig på fredag ville ju inte lämna något ogjort efter mig! Men jag lyckades ganska bra, och blev klar med allt jag kunde bli klar med. En broschyr kunde jag inte lämna på tryck för den var inte slutgodkänd av kund, men allt grovarbete var klart, så den var så gott som färdig och borde inte kosta någon annan så mycket tid.

Så lite försenad knackade jag på hos svärfar i Örgryte, där han och sambon bott sedan några månader. Där satt redan maken med ett glas vitt vin och lite aptitretare och trivdes, varmed jag fick nöja mig med cider till maten. Men cidern var jättegod, liksom maten! Det var trevligt!

Så körde jag hem i regnet. Med alla vägarbeten och allt regn speglas alla trafikskyltar, varningsskyltar och ljus i den svarta vägbanan och pölarna, så man ser knappt vart man kör eller vart vägen tar vägen i de skarpa kurvorna där det är trångt mellan betonggrisarna. Med vatten i de slitna spåren på vägen och stora "sjöar" här och var på de gamla delarna av vägen, är man alltid rädd för vattenplaning, så det tog sin lilla tid att köra hem. Och då fick man ta hand om djuren. Pållarna fick stå inne och torka upp. Och ute var det regn, regn och åter regn.

måndag, maj 23, 2011

En dag i alpackabondens liv

Jennifer Ehle & Colin Firth i "Stolthet och fördom".

Ledig måndag.
En del verkar tro att jag bara slappar då. Jag sover om möjligt länge. Men denna dag pratade jag med distriktsveterinären om vaccin och selen till kommande alpackaföl, skrev ett brev till Trafikkontoret om en i mitt tycke orättvis P-bot och fixade en massa mail och annat.

Jag hade också mail-kontakt med Jordbruksverket eftersom jag eventuellt skulle bli tvungen att blåtungetesta Paruchas kommande föl, men det visade sig, att det behöver jag inte. Och det visade sig, att jag kände igen namnet på min kontakt! Och det visade sig att hon och jag hade ju gått i samma ridgrupp på Göteborgs Fältrittklubb (då man fortfarande red på "stora" hästar) för ca 16 år sedan! Vi brukade fika efter lektionen, dåna över Colin Firth i Stolthet och Fördom som gick på TV då, och var på fest i Örgryte med förfest hemma hos henne. Kul! Visar sig att hon också rider mest islandshästar nuförtiden. Och tyckte att "det är svårare att träna dem rätt". Just det, alla ni som tror att det bara är att "åka" islandshäst! Ska man rida "på riktigt" så är det ganska svårt!

Hela dagen var blåsig och vädret ostadigt, även på kvällen när maken kom från jobbet och vi gav oss ut på en klätterrunda. Men se, väl ute på vår ritt, skyddade skogen oss från blåsten och solen stack fram, så det blev riktigt mysigt! Väl tillbaka, efter en bra galopp uppför backen, blåste det och blev mulet igen.

söndag, maj 22, 2011

A day at the races

Full fart!

Mossgorda

Mossgorda (i mitten) blev tvåa!

Hemma gick det lite stillsammare till i skurarna.

Såpa-fotbad!

Kompisen har en andel i en galopphäst, och därför var hon och "en vän" (dvs jag!) bjudna till säsongspremiären idag. Fast maken fick också komma med! Men kompisen & jag fick varsin miniwrap med cider! Naggande litet men gott, om man säger så.

Kompisen hävdar att hon äger den 1000-del av hästen som kommer först i mål, men jag anar att de andra 999 delägarna kan vara av annan åsikt ... Vi gick till stallarna och tittade på hästen i sin box. Jättesöt häst med fina, snälla ögon!

När skurarna kom gick vi och åt våra miniwraps eller tog en fika i tälten, eller hukade under våra paraplyer – för skurarna var många men korta och ibland kom solen fram. Kompisen hade således fullt upp med handväska, goodie-bag som hon fick i entrén eftersom hon är delägare, sin ivriga vovve och ett paraply som fick fällas upp och ner!

Det gick undan på banan! Men kul att se alla taggade, muskulösa, smäckra hästar som galopperade så jordkokorna flög! När kompisens goodie-bag gått sönder av vätan, åkte vi hem. Efter en mycket sen lunch, tog Maken och jag oss varsitt ridpass i paddocken, i häftiga skurar. Men jag ville ju rida min Saga för att se hur hon kändes. Lite seg i början med det tog sig. Och varje gång en häftig vind kom, ville hon ställa sig med rumpan mot den. Vilket ju är klokt. Om man inte rids. Men jag fick ganska bra ordning på henne, det är bara jättesmå volter i höger varv som inte funkar riktigt ännu.

Jag var blöt rätt in på underkläderna när jag kom in, så det blev totalt klädbyte. Sååå mysigt det är med torra käder! Maken fortsatte därute och röjde sly, och kom in om möjligt ännu blötare! Det blir innersittarkväll ikväll!

lördag, maj 21, 2011

Lat lördag

Qhichincha kliar sig!

Ett kryp.

Bolly är gärna med när jag går på fotosafari på hemmanet.

torsdag, maj 19, 2011

Med en skottskada mot equiterapeuten

Stenskott på rutan :-(

De hävdar att de aldrig någonsin får mat.

I två dagar har jag arbetat som en tok för att få färdigt olika projekt på jobbet med kort tid. Och denna dag hade jag precis hunnit klart, så jag kunde ge mig av kl 15.00, med gott samvete men med lite stress "i bagaget".

Väntan på bensinmacken på gösarna som tvunget ska tanka bensin vid de få etanolpumparna och sedan sitta och fundera i bilen i 300 år innan de kör, utan att bry sig om att folk köar för att få tanka, tillsammans med köerna på tillfarten vid Ullevimotet där ingen vill släppa fram den andre, fastän allt löper mycket lättare då, gjorde mig ju inte mindre stressad. Så jag hoppade högt när jag såg en projektil komma mot vindrutan och det small till rejält! Men det blev bara ett stenskott i rutan. Blir nog fjärde rutan vi får byta sedan vägarbetena började...

Men jag hann hem lagom för att borsta pållan någorlunda och gå iväg till Isis-grannen där en equiterapeut tittade på deras häst och sedan skulle titta på Saga och hennes svullnad. Fast Saga är ju mycket bättre nu! Equiterapeuten sa inget om svullnaden (som knappt märks), men tog loss en del spänningar bak och i nacken, så när hon var klar stod Saga och var alldeles slapp och avspänd!

När hon åkt fick jag beundra grannens nya fina paddock innan jag gick hem med min Saga och hade gräsänkakväll med film och ostbågar – för maken var på konferens i Tranås!

måndag, maj 16, 2011

Äggsjuk!

Ronja-katten uppskattar INTE Qhichinchas nyfikenhet.

Maken och Ronja efter bodyscoringen.

Sawila är grön av spott om om sin öppna mun – så hon håller munnen öppen så hon kan vädra bort den äckliga smaken. Så går det när man är grinig, Sawila!

Sawilla rullar sig på gruset.

Saga var mindre öm i svullnaden idag, men jag nöjde mig med en liten promenad med maken som skulle rida klätterrundan. Vi mötte vår närmsta granne på vägen, och jag berättade om Sagas svullnad som svar på varför jag inte red. Nu jobbar hon med healing, andlighet och det mediala, så hon gjorde lite healing på Saga där hon är öm. Får se om det hjälper! Jag är lite skeptisk till det där, men det finns mycket märkligt här i världen som fungerar. Och det var ju i vart fall väldigt vänligt att göra det! Hon är så förtjust i våra hästar, grannen, och har berättat att hon faktiskt haft en vision av att små hästar skulle gå på tomten, innan vi flyttade hit!

När jag var tillbaka löslongerade jag Saga lite och klickertränade. Hon är en hejare på att backa. Nu jobbar jag på att få henne att komma fram till mig när jag ropar. Islandshästar gör sällan det ...

När maken kom hem bodyscorade vi alpackorna. Det är inte lika kul nu när de blivande mammorna är så grälsjuka mot varandra och spottar så, men idag var det min tur. Nu är de ju nyklippta så man ser ju hur pass feta de är, men vi ville jämföra känslan mot när de var ulliga. De ser ju magra ut, men enligt vår bodyscoring-skala, så är de nog minst på en 3a, där 1 är för magert och 5 för fett. Så de är nog rätt lagom. Vi gjorde i alla fållan lite större för att undvika bråk. Det blev lite klurigare att fånga in dem, men de blev inte lika sura på varandra då, och man kunde gå undan från de få spottkaskader som kom. Så idag gick det ganska lugnt till.

Jag har fått fölinstruktioner från dem som sålde alpackorna åt oss, så nu jagar jag råmjölk (ifall diandet inte funkar) och inser att de egentligen kan komma när som helst nu. Den 27 maj har de gått sina dräktighetsdagar, men tydligen går tidigt betäckta ston ofta över tiden. Jag har föreslagit Kristi Himmelsfärdhelgen för alpackorna, för det vore praktiskt. De vill dock inte ge några svar. Så nu är jag lite äggsjuk. Vi ska bli med alpackaföl!

Mökkvi blev skodd idag, och sedan hann maken med en snabb lunch innan han åkte till Askim för att vara barnvakt åt nevöerna. Själv låg jag mest i soffan och slappade med två sovande katter och en på fönsterbrädet vid fotänden. Tjejer som chillar, helt enkelt.




söndag, maj 15, 2011

Ridkurs i ömsom regn, ömsom sol, och mysteriet borta hos grannen.

De fick arbeta hårt.

Häpp!

Saga spanar uppmärksamt!

Folksamling hos grannen.

Flickor under hotande skyar.

Mandelblom.

Dubbel regnbåge.

Det var lite nesligt att åka på ridkurs utan att få rida, eftersom Saga är öm. Men jag fick ju vara hästskötare åt maken! När han sadlade kom en skur och det kändes lagom lockande att vara där, men så kom solen. Väldigt ostadigt väder idag, instruktören klädde av sig och klädde på sig i olika lager allt eftersom det ändrades. Isis-grannarna kom under lektionen och lite annat folk, så jag var plötsligt inte så uppmärksam på makens ridning... Efter lektionen, började det regna igen just som vi styrde hemåt med den motvilligt lastade Mökkvi.

När vi kom upp på vår grusgata kom vi bakom en klunga med 20-30 personer, många med fina kameror med stora objektiv på magarna. Så mycket folk har jag aldrig sett här! Jag blev ju toknyfiken! De samlades uppe på gården bortanför vår. Med mig och grannskapets alla hästar som nyfikna åskådare. Hästarna blev t o m lite nippriga, särskilt grannens som började frusta av upphetsning. Hästar är lustiga – det var ju bara en massa folk på långt håll.

Under vår regniga eftermiddag googlade maken lite – det visar sig att Skepplanda Hembygdsförening hade utflykt hit! Grannen i gården bortanför oss, var tydligen en av dem som guidade och berättade om byn. Därmed den stora folksamlingen hos honom.

Vi gjorde också vår medborgerliga plikt och röstade i omvalet. De såg frusna men glada ut i lilla Hålanda Församlinghem, som var vår vallokal. Tur de hade satt ut en skylt, annars hade vi aldrig hittat det lilla diskreta huset.


lördag, maj 14, 2011

Kompisen "hade vägarna förbi"

Liten ridtur för den lilla!

Skoj!

Balansakt.

Det händer inte ofta, att någon har "vägarna förbi" oss, men idag ringde kompisen och undrade om de fick komma och titta på alpackorna! Och det fick de givetvis! En liten ridtur för de små ordnades också, även om yngste herrn var så trött att han sov sig igenom halva besöket!

Maken red klätterrundan och jag promenerade med en bit, vände hem med min Saga och löslongerade henne lite. Hon går som sagt fint utan ryttare. Men är fortfarande känslig på länden. Men svullnaden verkar mindre. Det går åt rätt håll!

onsdag, maj 11, 2011

Vägföreningsmöte och svullen Saga-rygg

En som är hungrig.

På min lediga måndag dristade jag mig att rida på Saga, eftersom hon hade galopperat omkring så snyggt i hagen igår. Jag red en massa uppmjukande övningar i paddocken, och ökade sedan ute på grusvägen. Men hon går liksom lite knyckigt och stelt, som att handbromsen är i. Så efter en stolpig trav, klev jag av och ledde henne hem. Något lurt är det. Fast när jag kammade henne efter ritten, ryckte hon inte till!

På kvällen kom maken hem med två vingliga katter. Stilton och Mozzy hade varit på Blå Stjärnan hela dagen och fått borttaget tandsten. Stilton ville ut fast han vinglade som om han var full. Men det fick bli innesittarkväll för dem båda!

På tisdagen provade jag åter att rida ut, med maken. Hon var fortfarande stolpig och liksom hämmad, även om hon löd bra. Så jag klev av igen och vi gick hem. Nu kan man känna liksom en svullen "ås" på hennes ryggfilé, vid länden. Antagligen har hon haft en bred och flack svullnad där så man inte kunnat känna den så lätt, men att den går tillbaka nu och blir mera som en stor bula. Det kan ju förklara varför hon går bra utan ryttare men känns konstig att rida, svullnaden hamnar ju under sadeln. Stackarn. Förhoppningsvis kommer en equiterapeuft till isis-grannen den 19e, så kan hon titta på Saga.

På onsdagen var det Vägföreningsmöte! Som vanligt gicks protokollet snabbt igenom, så att vi fick tillfälle att äta den traditionella, toksmarriga smörgåstårtan, dricka kaffe, och prata. Årets kräftskiva kommer åter att gå av stapeln i vår ligghall! Det blir kul.

söndag, maj 08, 2011

Påfyllning av bonnabrännan

Action! Lola Löwenberg har tagit bilden.

Stiligt ekipage! Lola Löwenberg har tagit bilden.

Mitt favoritekipage! Hemma. Bilden är klippt ur min dåliga filmupptagning ...

Idag var vi på Sävebanan och tittade på de Västsvenska Islandshästmästerskapen. Isis-grannarna var förstås där! Vi satt på läktaren och fikade i den strålande solen. Vår instruktör Helene Gustavsson tävlade, och några andra vi känner till. Många fina pållar var det, som gick otroligt snyggt! Roligast är nästan att se när de drar iväg i flygande pass. Hästen Sleipner avbildas ju med 8 ben, och det är nästan så det ser ut när de passar så fort.

Lite ridsugen kom man hem. Saga ryckte tyvärr fortfarande i ryggmuskeln så istället höll jag lite ridlektion för maken!

lördag, maj 07, 2011

Sol och Saga med lite öm rygg.

En sömnig flicka.

Och en misse som vill ha kel.

Saga på promenad.

Qhichincha vågar sig på att gå fram och nosa på mattes knä.

Qhichincha – före och efter.

När pållarna ätit sin lunch gjorde vi i ordning dem för en klätterrunda. Saga fäller fortfarande mycket, så jag tog vår "Fur-minator", vår metallkam med väldigt korta tänder, och drog av en mängder med hår. Jag tror Saga gillar det.

Men idag, när jag kammade på högra ryggfilén mot ländryggen, ryckte hon till i muskeln. Gång på gång, och sedan tog hon ett steg framåt. På anda sidan ryggraden reagerade hon inte alls. Så uppenbart var hon öm! Lilla Saga! Så jag vågade inte rida. När maken och Mökkvi red upp mot N-gården promenerade jag istället bredvid, med Saga i grimskaftet, så hon skulle få rört på sig lite ändå.

Tillbaka i paddocken lät jag henne trava några varv, men ser inte alls någon hälta. Det är bara rycket i ryggmuskeln och lite över skuldran, och att hon inte trampar under sig ordentligt om jag tar henne på en volt runt sig själv i vänster varv. Annars märks inget. Så jag antar att det inte är så farligt. Hoppas jag. Men hon är ju tyvärr benägen att dölja smärta.

Jag tränade istället lite klicker-övningar med henne, och då var hon genast med på noterna. Men hon är ju inte något godis-monster direkt, så hon ger lätt upp, om övningen inte är intressant nog. Hon gör liksom inte vad som helst för lite godis.Men hon fattar snabbt. Känner att jag själv får vara noga med vad jag vill åstadkomma och vad jag vill belöna.

När maken kom hem, hade han med sig en liten surpris! Saga tappade en av sina boots på frambenen när vi var ute och red härom dagen, och nu hade maken hittat den! Sådan himla flax!


fredag, maj 06, 2011

Alpackaklippning!

Nu ska Qhichinchas lockar falla!

Klippning!

Fin-ansning av hals och huvud.

Kloklippning.

Tre "lättklädda" damer.

Här är de ute i hagen. Och här ser man tydligt att de röda är dräktiga, medan den grå Qhichincha är smal.

Det var maken som tog emot alpackaklipparna som kom på fredagsmorgonen kl 07.00, medan jag ännu låg och sov på hotellet i Frederikshavn. De klippte alpackorna, deras ull och klor och såg över deras tänder, på ca 10-15 minuter per alpacka, för att inte stressa dem för länge. Så allt gick gescwint även om de röda var lite arga. Snälla och hanteringstränade Qhichincha går med på det mesta.

Vi på konferensen var betydligt stillsammare denna dag som gick i konfererandets tecken – och lite sega blev vi allt i konferensrummet, innan vi efter några timmar gick på shopping spree i Frederikshavn någon timme innan avfärd hem. Det bidde ett par nya sommarskor! På båten åt vi en tok-stor räkmacka och blev om möjligt ännu sömnigare ...

Jag missade bussen ända hem som gick 17.34, men tog 600-bussen kl 17.45 istället och tokringde hem efter limousineservice, men käre maken var ju ute, utan sin mobil ... Gick av i Älvängen och trodde jag skulle bli strandsatt där, men hade sådan flax, att 600-bussen (som går direkt till Älvängen) hunnit fram före bussen jag missade 17.34 (och stannar i Nödinge, Nol, Alafors och snurrar runt på lokalbanorna och tusen rondeller, innan den kommer till Älvängen). Så jag var nästan hemma när bekymrad make hade fått mina meddelanden och ringde för att se var jag var!

Det var ju tokskönt att komma hem, och så kul att se alpackorna. De är ju så små och taniga utan all ull! Och det var väldigt tydligt, att Parucha och Sawila är dräktiga!




torsdag, maj 05, 2011

Konferens!


Kl 8.00 avgick båten till Frederikshavn, och då satt vi redan i konferens på färjan. Vi åt sedan smarrig lunchbuffé och tog för oss vid självbetjänings-mjukglassmakinen! Mycket kolasås och chokladströssel fick det bli! Vi taxfree-shoppade lite och var snart framme. Gick till hotellet Scandic The Reef och lämnade vårt bagage innan vi cyklade iväg mot lunchrestaurangen. På vägen stannade vi vid en rastplats invid en vit strand med klitter, drack öl och hade det bra en god stund, innan vi fortsatte fram till lunchrestaurangen och åt oss tokmätta!

Väl tillbaka var det dags att besöka hotellets badland. Det var ganska litet, med en sval pool där det ibland blev "oväder" med regn och blixtar och höga vågor, och en lång, mörk rutchbana jag inte vågade mig på. Men mest satt vi fördelade i olika bubbelpooler och "långkokade" medan vi villigt vin-marinerade oss själva
och jag blev en smula häcklad för min ståtliga bonna-bränna... När det var dags för förfest i "sviten" var vi sålunda slappa och fina.

Vi åt på en restaurang intill hotellet med jättegod mat. Två ganska stora fina snidade trätjurar konfiskerades av förfriskade arbetskamrater, som dagen efter gick och återlämnade dem, mottagna av skrattande personal som inte märkt att de var borta!

Efterfest i "sviten" som tydligen höll på till 3.30, men min rumskamrat och jag var i säng vid 1-snåret, med många glas vin innanför västen. Jag vet inte om det är något danskt, men hotellrummet var alldeles för varmt, och jag tycker jag råkat ut för det flera gånger förr just i Danmark. (Motsatsen är Asien där alla verkar tycka att 15 grader plus i sovrummet är lagom, när det är 35 grader utanför ...).

onsdag, maj 04, 2011

Snö och frost!

Tisdag morgon ... i lördags var det över 20 plusgrader!

Göteborgska den sexigaste dialekten! Men – det visste vi väl redan... ;-) (Klicka på bilden och zooma, så kan ni läsa hela artikeln).

Onsdag – frostnupen narciss.

Misse på jakt i morgonfrosten.

Lite nervöst var det när man skrapade bort 3 mm snö från bilen i tisdags – skulle det vara halt? För nu har vi ju sommardäck på bilen. Men det gick bra! På eftermiddagen vrål-haglade det, och sedan på kvällen sken solen, när jag var på terminens sista ridlektion.

På ondagen red vi ut på N-rundan och förberedde för alpackaklippningen i stallet. Sedan packade jag inför kommande jobbkonferens. Klockan blev 02.000 innan jag kom i säng...