lördag, januari 31, 2009

Konsten att kliva över en häst - en spontan avstigning!

Det är ett märkligt uttryck: "Ljuger som en häst travar". Som jag förstår det, betyder det att den som ljuger som en häst travar, har väldigt lätt för att ljuga. Uppenbarligen hade den som myntade uttrycket inte islandshäst ...

Idag, efter en lång, skön, slapp sovmorgon då jag tog igen mig efter nattarbetet häromdagen, och maken från sin pågånde förkylning, gick vi till ridhuset! Vi började gå dit med kusarna, istället för att rida, när det var mörkt ute, eller halt på vägen. Men nu brukar vi föredra att gå, även om det är ljust och isfritt. För det har sina fördelar. Kusarna och vi blir liksom uppvärmda och lite "framridna" innan vi kliver upp inne i ridhuset!

Och idag bytte vi häst! Maken som är lite matt av sin förkylning och har ont i sin höft kan ha nytta av lite stillsammare ridning. Och Saga ökar ju inte gärna i ridhuset. Fast det har gått bättre de senaste tillfällena, för mig i måndags och idag för maken! Idag fick han fart på henne flera gånger, utan Mökkvi som draghjälp! Nu skulle ju maken ta det lugnt. Men Saga rör sig mjukare än Mökkvi, och är inte lika ohuggans bred, så hon var nog lämpligare för honom ändå.

Jag skulle rida Mökkvi. Och klev upp från pallen som jag brukar, för att inte sadeln ska åka på sniskan lika lätt. Satte foten i stigbygeln, balanserade upp överkroppen över hästen men lyckades på något vis göra detta för långt - så jag hasade över och av på andra sidan! Föll skrattande ner på spånet! För det gjorde inte ont alls, men det kändes väldigt fånigt. Första avramlingen från någon av våra hästar! Men inte Mökkvis fel. Han stod kvar där så snällt.

Väl uppe var det dags att träna honom. Bränna lite kalorier. I vänster varv vill han gärna böja sig åt höger och det är svårt att få ut honom på ridspåret. Jag trixade en del med det där. I höger varv skötte han sig utmärkt och man kan ganska lätt växla mellan trav och tölt! Men i vänster varv! Jag fick slita för att få honom ut på spåret och för att få honom att håll trav resp tölt. Men det gick till slut. Avrundade med galopp, som märkligt nog verkade fungera bättre i vänster varv (som är han svåra varv) än i höger!

Insåg att han var rätt andfådd sedan. Man glömmer ibland att våra kusar är långt ifrån så tränade som ridskolehästarna. Men vi klev av och gick hem med dem, så han hann hämta andan och spänna av innan vi ställde dem i paddocken med fleecetäcke och lite kraftfoder. De var inte så värst svettiga, men vi vill gärna att de är riktigt torra när vi släpper ut dem efter ett ridpass.

Så idag var vi båda nöjda med våra ridpass! Han har stor trav, Mökkvi, och är som sagt tämligen bred, så det känns i musklerna nu. Förstår att maken får ont i höften ..

Och den 16e blir det lektion! Vi såg på anslagstavlan i ridhuset idag, att isis-grannen bokat upp ridhuset till dess! Fantastiskt bra!

fredag, januari 30, 2009

Fridsam fredag

Hittade ett SMS från gårkvällen från maken om att han kunde ta hästtjänsten på morgonen så att jag kunde sova! Han är snäll! Men jag hade ju inte sett det, och redan lagt ut frukost, vilket jag skrivit på en lapp på dörren. Så maken behövde inte ha någon hästtjänst.

Så jag sov länge. Hade ju en ledig fredag som kompenserade nattens jobb. Och slappade. Och pysslade om pållar. Red Saga lite i paddocken och sällskapade med henne. Det är så mysigt att vara hemma sådär. Ingen stress. Kunna sitta med pållarna och bara vara. Få en extra dag i dagsljus!

Maken hade frågat veterinären om fläcken på Mökkvis hals. Hon trodde att det antingen var allergi eller svamp. Ev rävskabb! Rävskabb kan sätta sig på människor och hästar, men eftersom vi inte är naturliga värddjur för dem, dör de snart ut och vi blir inte sjuka av dem. Min teori är ju att det är rävskabb. Räven låg ju i vår ligghall när Mökkvi var där! Nu har jag inte sett räven sedan det var så ohyggligt kallt (19 minusgrader), så han har nog strukit med.

Vi blev rekommenderade att tvätta med klorhexidin som är bakteriedödande! Kan säga att det går åt en hel del klorhexidin och det är knepigt att få in den till huden, för där är ju lite tunn päls kvar, ack så fet, så dropparna rinner gärna utanpå. Vi smörjer nu också med jodopax-gel. Super! Jag kan massera in det ordentligt på fläckarna så att det definitivt kommer åt överallt. Dessutom verkar Mökkvi gilla när jag kliar in det. Bortsett från fläcken verkar han inte alls störd av sin åkomma. Han är lugn och fin och kliar sig inte mer än normalt!

Saga verkar
inte alls ha drabbats, och det är bara smittsamt vid direktkontakt. Så håller man isär ryktdon, och inte klappar honom och sedan en annan häst, ska det inte vara någon fara. Har kollat med Ridhusgrannen att det är OK att vi är i ridhuset och med islandshästgrannen som vi ska gå kurs med. Ingen verkar bekymrad över detta, så det är skönt.

För vi vill ju gå vår NH-kurs nästa lördag! Dessutom har Isis-grannen fixat en islandshästinstruktör till måndagen 19 februari! Så vi blir tre som rider någon halvtimma var med instruktion! Ska bli skoj! Avslöjande! Och nyttigt!

torsdag, januari 29, 2009

Långtorsdag

Denna dag var jag shanghaiad till nattjobb! Så jag visste jag skulle jobba minst till 01.00. Med många uppdrag i min att-göra-hög gick dagen ganska fort. Vi åt rejäl gemensam lunch för att tacka av en kille som skulle sluta, och efter det drabbades jag av lite trötthetskoma! Hade ju bara sovit drygt 4 timmar ...

Men så kom aftonen. En del andra uppdrag tog min arbetskraft från anledningen till att vi skulle sitta där, men kollegan kom ganska långt medan jag gjorde färdigt de andra grejerna. Och vid 21-snåret hade vår produktionsledare dukat upp en massa smarriga pålägg, bröd och grejer som vi glatt mumsade i oss!

Tänk vilken skillnad det är! Det var ju ganska roligt att jobba över denna gång! För man blev vänligt tillfrågad i väldigt god tid (minst en vecka innan) så man kunde planera logistik, hästskötsel och förbereda sig mentalt. Försedd med mat och dessutom löfte om att få vara ledig på fredag! Det är väldigt mycket roligare att jobba över då än om någon kommer en halvtimme innan man gå och dumpar ett bråttomjobb i knät, och suckar tungt om man inte har möjlighet att stanna!

Klockan 01.30 levererade vi till tryck, jag åkte hem vid 02.00 och lade ut frukost till pållarna, så jag inte skulle behöva gå upp vid 07-snåret igen ... Och fodrade mig själv igen! Och sov. Så gott!

onsdag, januari 28, 2009

Bollywood och Zollywood

Det visade sig under arbetsdagen att två av mina arbetskamrater skulle gå på samma italienska film som jag, på Filmfestivalen! Det var en hektiskt dag, men tack vare min kollega som fixade knäckemackor åt oss andra två, undek vi en akut hungersnöd, innan vi nödgades ta vagnen till Chalmers. Min kollega träffade en kompis på vagnen och jag träffade Maken vid bion.

Kanelin dröjde, och när jag ringde hörde jag en desperat röst som sa något om parkering. Så vi gick in och tog plats. Innan filmen hann börja kom dock Kanelin sättande, och filmen började. Vi hade varit lite sena in, så vi satt nästan längst fram. Obekvämt. Men filmen var ganska kort. Och väldigt charmig. http://www.filmfestival.org/filmfestival/info/sv/festivalprogram/programentry?filmId=164749


Efter filmen gick min kollega med kompis (som visade sig känna Kaneli - världen är liten!), men kompisen gav sin biljett till nästa film, Om Shanti Om, till min andra kollega som var med. Den filmen var också på Chalmers, så vi hade någon timme på oss att äta något. Köade på fiket för att få veta att mackorna var slut, gick till puben för att beställa mat men då visade sig "leveranstiden" vara ca 40 minuter och det hann vi ju inte så vi fick gå till fiket igen och nöja oss med Latte och Kärleksmums. Och jag som bara ätit en dyr Subway-macka till lunch! Dietesterna torde bäva inför slika dieter ...

Så bänkade vi oss för nästa film, en indisk Bollywoodfilm på nästan tre timmar! Man trodde man skulle somna, men icke! Så mycket färg och energi, en underbar blandning av sång och dans, komedi och tragedi, hjärta och smärta och parodi, ständigt gränsande till kalkon men fullständigt underbar! Kika på denna länk:
http://www.youtube.com/watch?v=dwwRe8K804Y&feature=related

Så med kroppen full av indiska rytmer, åkte vi hem strax innan midnatt. Hem till - Zollywood! (Zolly bor här och ibland gör jag små filmer på vår ridning ...). Så var det dags att se om hästarna! Upptäckte en decimeterstor fläck på Mökkvis hals, där han skavt av sin päls! Jag var övertygad om att det var pälsätare, en slags pälsätande löss. Men de ska synas med blotta ögat. Vi studerade fläcken och pälsen runt om med lupp, men hittade inte en tillstymmelse till löss ...

När vi lagt ut nattamat åt kusarna, fick katterna sin mat och sedan vi. Varpå vi äntligen kunde gå och lägga oss! Jag slöt mina blå runt 02.00 ...

söndag, januari 25, 2009

Söta sturiga Saga snart Cirkus-student?

Stolly-Bolly-Zolly slits mellan sin jaktinstinkt efter något gäckande kryp och sitt missnöje med det blöta underlaget.

Inför ritt. Pållarna uppbundna i stallgången.

I mitten av veckan red vi i ridhuset. Saga var sturigare än någonsin! Ibland blir jag tokig på henne. Hon ville inte öka! Inget bra ridpass med andra ord. Det är då man undrar vad för idiot man var som trodde att man kunde ha häst! Samtidigt går det rätt bra på ridskolan. Hmm.

Igår red vi i ridhuset igen. Redan på väg dit började hon stura. Men så hände något därinne! Om det var hindren som stod uppställda där vet jag inte, men plötsligt gick det att öka i ridhuset och hon sprang på så fint både i trav och tölt! Hon bröt förstås innan jag ville det, men under passets gång, fick jag henne lite längre varje gång. Avrundade med en fin tölt just som ridhusägarna kom in! Trevligt att få sig en pratstund!

De bekräftade att det blir Natural Horsemanship-kurs om två veckor! Precis vad jag behöver! För jag tror Sagas sturigheter beror mycket på att jag är för "mesig", inte tillräckligt tydlig ledare. Det ska bli mycket spännande!

De har en whiteboard i ridhuset med meddelanden och kursförslag, och när vi skrev upp oss på NH-kursen, skrev vi upp oss på två ställen. Såg ut som att det var två olika NH-kurser och eftersom vi inte visste säkert att de skulle bli av, skrev vi upp oss på båda. Men igår berättade ägarna att den ena kursen är en Natural Trick Training-kurs! Vad är då det?

Jo, det är liksom cirkuskonster! Att lära hästen buga och bocka och göra konster. Det kräver en hel del lydnad och kan vara ett bra sätt att komma närmare hästen. För det bygger mycket på att kusen ska tycka att det är roligt också!

Huruvida det blir av är inte bestämt än, men det låter jättekul. Dessa kurser i kombination ska förhoppningsvis få den lilla sturiga att lyssna ordentligt på matte!

Fast när vi gick hem var hon lydig! Vi promenerade dem förbi vår infart och hon försökte inte ens vända in, även om jag märkte att hon tänkte tanken. Hon var helt enkelt lydigare på hemvägen än bortavägen! Och det är ju bra!

Idag tog vi en ridtur längs hemmanet. Lite knöligt är det, men mjukt och is/frostfritt. Så de fick lyfta fötterna ordentligt! Och jag kände genast hur Saga engagerade sig, samlade sig helt själv så hon bar sig med bakdelen. Precis det vi är ute efter! Hon är så duktig! När hon vill...

fredag, januari 23, 2009

Logistik, lathet och Leif

Idag var det dags! Invigning för Filmfestivalen! Och vi hade VIP-inbjudan! Tjohoo! Bara ett problem. Vill man dricka alkohol, måste man ju ta bussen både till och från sta'n! Inte gynnsamt. Inte gynnsamt alls. Särskilt som vi ville ha våra datorer med oss.

För man vill ju inte gå på bio med en bärbar dator. Eller på fest. Och inte vill man lämpa in den i garderoben heller. Och åka buss i en och en halv timme? Båda hållen? Njaa...

Då hände det. Mina vuxen-poäng rasade i höjden! Jag beslöt - att vara nykter! När det serveras gratis sprit! Ujujuj - nu börjar man bli gammal!
Så maken hade bilen hos sig hela dagen, för att sedan parkera på Heden innan han hastade till Draken för att hämta ut våra biljetter. Jag kom efteråt, lade in datorn i bilen och åkte till Draken jag med. Väl där var det fullt av folk! Som vanligt. Men min långe make var lätt att hitta i mängden. Vi nickade på bekanta och såg kändisar.

Jag har ett lite pinsamt problem. Jag känner oftast igen folk jag träffat. Men kommer inte ihåg varför, när, var, vilka det är osv. Så jag hälsar glatt på alla bekanta nyllen! Man vill ju inte verka fjär. Samtidigt är jag dålig på kändisar. Jag känner igen dem. Men jag vet inte varför. Så när jag såg ett väldigt bekant ansikte, log jag stort. Till jag insåg varför han kändes så bekant. Det var Leif Pagrotsky! Vi har visserligen bevistat mången Filmfestivalfest båda två, och en gång snubblade nästan långe maken över honom, men vi är ju inte precis bekanta.

Hur som helst börjar alltid invigningen med en massa tal och prisutdelningar. Det kan hålla på lite för länge, tycker jag! Göran Johanson m fl delar ut priser på göteborgska och Roy Andersson och Kulturministern höll tal.

Så började filmerna. Det började med en typisk Roy Andersson som var väldigt filmiskt, otäck och kanske hade någon poäng, men jag har svårt att förstå mig på honom. Kan inte riktigt relatera till hans trista, gråa värld. Men det är väl något jag inte är djup nog att förstå.

Sedan kom en rolig animerad kortfilm, och sedan invigningsfilmen. En dokumentär om Farah Diba, som var drottning i Iran innan Shahen föll. En bra film som man kan läsa om, om man klickar här!
Intressant med två personer som jag själv tycker gjort fel, och som varit sådana motståndare mot varandra, visar sig vara "vanliga" människor som blir vänner! Som man själv tycker verkar sympatiska!

Efter filmen knöddes det in hur mycket folk som helst i bussarna som tog oss till festen på Trägår'n! Som traditionen bjuder, var man angelägen att komma fram, ity vistelse i biosalonger verkar ha en något vätskedrivande effekt på mig ... Bara för att jag vet att jag måste sitta där! Turligt nog fick vi VIP-gäster gå före i kön, så jag fick strax tillgång till damrummet. Lättnad... Så gick vi till VIP-rummet för att få vår mat och något att dricka.

Trängseln var ohygglig! Och så förväntas man att i trängeltumultet kunna hålla en tung porslinstallrik och äta färsfylld paprika och aubergine med andra handen samtidigt som man håller sitt vinglas. Och borden räcker inte till! Sådana lösningar tarvar plockmat i munsbitar, enbart gaffel och tallrikar som inte väger ett halvt ton. Vin spilldes, fötter trampades. Vi åt upp och knödde oss ut. Hittade lite kompisar i VIP-fållan i den stora delen och nu blev det fånigt. På ena sidan vi med VIP-kort som fick en extra drink och en liten Häagen-Dasz-glass (OHYGGLIGT GOD). På andra sidan de som får betala för sig. Det vimlade inte med alkoholfria alternativ och för att få dem fick man kämpa lite, inte bara ta ett av de uppradade glasen med vin eller drink som bjöds. Så jag fick inte mycket drucket alls! En lättöl. That's it!


Det var förstås väldigt trevligt att träffa kompisar! Jag ser dem allt för sällan. Samtidigt var det svårt att tala därinne. Hög musik, fullt av folk. Japp, jag börjar bli gammal. Men vi minglade och vimsade och åkte så småningom hem. Pållarna hade fått både lunch & kvällsmat samtidigt i autogrinden! När vi kom hem hade de lite hö kvar, så vi behövde inte ha dåligt samvete för det!

Lite nattamat för oss och pållar, vattenkontroll i deras tråg och sedan läggdags! Snark ...

söndag, januari 18, 2009

Härlig helg!

Smäckra Saga - större än ett hus?

Mökkvi tycker: vaddå, jag fet?
(undras om Mökkvi och Kitty Jutbring har samma frisör?)

Senaste mode-nytt: The Hemman Hälsporre Inducing Casual Bauhaus Allyear Wear, ur serien "All the paints I have used on our houses" – jomän, så länge det inte är minusgrader, lerigt eller snöigt funkar de ganska bra. Om man inte har dem jämt. För då får man ont i hälen.

En helg bara för oss själva. Det är najs, när man nu är snuvad på sina lediga måndagar. Existensiell ångest drabbar mig ibland när jag tänker på det. Vår nya VD får minsann jobba 50%! Är inte den positionen viktigare än min? Men jag får inte jobba 90%. Närå. Bara för att hon har barn. Vi utan barn är helt klart diskriminerade - vi vill ha ett liv vi också! Jag är ju inte en av "de vuxna"på jobbet, inte chef och är inte gift med någon av dem, så mina chanser att få kontrakt på en 80%- eller 90%-tjänst känns väldigt små. Får se vad jag gör åt det. Så här kan jag inte ha det!

Men helg är trevligt. Igår red vi i ridhuset. K var där när vi kom så kusarna fick hälsa på varandra. Blandis skriade lite åt Mökkvi, de var ju lite ovänner innan Blandis flyttade. Men hon och Saga nosade länge och vänskapligt på varandra. De var såå söta!

Vi hade bytt häst så jag red Mökkvi. Jag gör det för sällan så jag har inte riktigt kläm på hans gångarter, men igår kom jag en bra bit på väg. Fick ordning både på trav och tölt även om jag tappade det ibland. Även en liten galopp! Maken red Saga som inte gärna ökar i ridhuset. Kanske bra denna gång, eftersom maken har en ömmande höft. Jag tror att han håller på att "tappa ett ben" så som jag gör ibland. Märkligt.

I morse hade jag hästtjänst. Vinden ven så det lät som värsta stormen, men när jag väl gick ut var vinden relativt varm. Några millimeter snö lyste upp hela hemmanet. Mökkvi lurades snabbt in i paddocken där han fick nöja sig med gult hö, medan Saga fick mumsa en massa grönt hö på andra sidan stallet. Veterinären tyckte det var viktigt att hon inte får mindre mat än innan, så nu håller vi isär dem frukost och kvällsmat, så ska väl Mökkvi tappa lite.

Medan jag lagade lunch var maken redig och fräschade upp ligghall och boxar med kalk och ny halm! Efter lunch tog vi ner en av de stora 230-kilos balarna från vår tälthall till stallet och stuvade om de två som är kvar i tältet. Där har blivit fukt! Antagligen är det de kalla veckornas frost som byggts upp på insidan och sedan smält. Men höet luktar bra! Nu har vi saltat det lite fuktiga och ställt det luftigt, så det ska nog gå bra. Dessutom är det "ful-höet". Det fina, dyra höet är OK och står i stallet nu. Det är inte så fuktigt där.

Så red vi en sväng i paddocken. Saga var idag ovanligt finurlig på att komma undan uppsittning. Jag rider ju barbacka i paddocken så när jag står på pallen och ska kliva upp går hon antingen bakåt eller åt sidan så att jag inte når att komma upp! Märkligt hur påhittigt ett djur med en hjärna stor som en valnöt kan vara! Jag fick gå av pallen och flytta med den några gånger innan jag lyckades kravla mig upp, och då gick hon surt och snabbt iväg så jag under vådliga krumbukter fick försöka hasa mig tillrätta och få stopp på henne. Men inte blev hon av med mig inte! Hon gick faktiskt ganska fint efter ett tag och skötte sig, så hon förtjänade trots allt sin betfor idag.

onsdag, januari 14, 2009

Mulliga Mökkvi och Smäckra Saga

Idag fick jag åter kämpa med mynttillförseln till parkering, ity rediga maken arbetade hemifrån för att kunna ta emot veterinären. Pållarna skulle vaccineras! Framåt eftermiddagen fick jag besked. Vaccinationen gick utan problem!

Och Saga är lagom i hullet! Jag som var orolig att hon var för tunn! Men Mökkvi... Fattar inte hur han håller sig så fet. Vi kan ju inte svälta honom! Men lite bantning får det allt bli. Veterinären bannade oss för Mökkvis fetma, men berömde oss för vårt icke isolerade stall! Han såg även igenom tänder och hovar lite snabbt, men påpekade endast att Mökkvis hovar är lite långa. Och de är de - det är snart dags att sko om!

Så vid kvällsfodringen fick han gå ensam i paddocken med "det tråkiga" gula höet, medan Saga gick i hagen och fick det goda gröna höet. Han sparade sitt förtret över detta till dess maken släppte in honom i hagen igen, några timmar senare. Då jagade han genast bort Saga. Som väl är går hon undan genast, så där blir aldrig några allvarliga bråk.

Veterinären sa, att vi inte behöver lägga ut extra hö till honom när det är kallt! Hm, det blir ju lätt att man lägger ut mycket när temperaturen går ner mot -19 grader. Men det är ju grejen. Man ska fodra dem lagom. Inte för mycket. Inte för lite. Så sett verkar ju Saga äta det hon behöver, men inte mer. Om hon inte har tillgång till smarrigt grönbete förstås! Men det hör ju till, att de ska äta upp sig om sommaren för att ha lite hull till vintern.

En åpen filur, den där Mökkvi! Och förra ägaren som sa att han var svårfödd! Fast hon red honom mer ...

tisdag, januari 13, 2009

Parkeringspengar och präktiga pållar

Idag var det årets ridskolepremiär - för mig! Så jag fick ju ha bilen på Heden. Och pröjsa. Och återigen började apparaten krångla när jag hade lagt i miljarder* enkronor, så jag fick trycka på returknappen och börja om igen! Så irriterande! Vill inte skaffa nå't fjantigt bensinkort bara för att kunna betala parkering. De kunde ju ha sedelautomat i apparaten annars. Kostar det 6 kr/timme blir det ju många mynt på en arbetsdag...

Försökte växla in myntrullar i en myntrulleapparat inne på SEB. men då kan man inte göra det, om man inte är företagskund! Snikna surmörtar är vad de är!

Men som sagt - ridskolepremiär! Två nya tjejer började i vår grupp idag, och de deltog ordentligt i fikat efter lektonen, varmed vi snabbt drar slutsatsen att de är trevliga! Fikat efter är ju halva grejen! Jag fick en häst jag inte ridit förut, som på julfesten utsågs till "Årets ridskolehäst". Han var verkligen väldigt duktig och fin! Gick snart i form och tuggade på bettet. Och var på bettet! För denna stiliga skäck i vitt och chokladbrunt är även en pigg herre på säker 150 cm i mankhöjd! Det är ovanligt stort för en islandshäst!

* Nej, det kostar inte mijarder kronor att parkera på Heden. Men det känns så.

måndag, januari 12, 2009

Stollar som ställer och styr synnerligen sinnessjukt

På vägen mot Skepplanda händer det ibland att nå'n stolle placerar en gigantisk container, så stor att den upptar ett helt körfält på den smala vägen. Från Skepplandahållet är den sorgfälligt utmärkt med reflexer och varningstriangel. Men från vårt håll - när man kommer körande i beckmörkret - finns inte en endaste reflex! Totalt svart! Man ser den knappt!

Idag såg jag den bara för att en enorm lastbil kom från andra hållet. Konturen avtecknade sig mot hans lyktor. Men jag hann ändå inte se den förrän jag nästan var framme vid den. Trafikreglerna säger ju att vid möte ska den som har hindret på sin sida, släppa fram den andre. Denna lastbilschaffis verkade inte veta det. Så han började svänga över på min sida innan jag passerat! Jag blev nästan prejad! Kanske såg han inte heller containern förrän det nästan var försent. Korkhjärnor!

söndag, januari 11, 2009

Besök på Brännö

Igår kväll gav jag kusarna nattamat i fullmånens sken! Det var så ljust så jag trodde jag glömt släcka någonstans. Det var också väldigt tydligt att timern på vår nyupprättade autogrind hängt sig igen! DOOH! Den fastnar några minuter innan den ska lösa ut. Och tickar och tickar och tickar. Och löser således aldrig ut! Den funkade minsann när jag hade monterat ned den för att skicka på reklamation! Dumma timer!

Men nu är nästan all is borta - det blir bättre och bättre dag för dag.

Efter snabbvisitation av pållarna åkte vi idag iväg till Brännö för att besöka svärmor. Det är alltid en stressupplevelse att åka dit, för man ska ju med den där måttligt frekventa färjan, och 45ans framkomlighet är synnerligen oförutsägbar nuförtiden. Dessutom vet man aldrig hur parkeringsmöjligheterna ser ut där. Götatunneln är vår räddning! Fort går det när man kör igenom där!

Svärmor bor fint, med utsikt över havet. Likaså har svärfar ett hus där med jättefin utsikt. Det är ju så man ska ha det om man bor i skärgården. Men de flesta husen på Brännö ligger inne i grönskan som i vilket villaområde som helst! Fast svåråtkomligare. Har svårt att förstå tjusningen med det.

Men vi och svågerns familj från Askim blev bjudna på jättegod lax och goda pajer, och efter en paus Janssons Frestelse och bullar. Vi blev hur mätta som helst, fast på en behagligt sätt.

Tog båten 18.55 och gick till Långedrag, där bilen stod. Unge G, 4 år, var övertrött och hade en hel del synpunkter på det mesta i tillvaron. Men besinnade sig.

I morgon är det arbetsdag igen. DOOH!

lördag, januari 10, 2009

Äntligen ny autogrind färdig

Vår uppfart påminner fortfarande mest om en tävlingsbana för skrinnare. Att hämta posten blir genast lite vardagsedge. Naturligtvis är det halast, där det lutar mest. Det gynnar inte några kusepromenader, bort till ridhuset.

Istället red vi i vår lilla paddock, jag barbacka på Saga som vanligt. Och hon var sådär lyhörd och fin som nästan bara hon kan vara. När det är som bäst... Medan vi red där, började det blåsa upp. Vi hade ställt upp små minikoner att rida slalom runt. De är ohyggligt lätta, så vinden blåste omkull en en, varvid Mökkvi snubblade till, vilket föranledde Saga att göra ett skutt. De är hala, när man rider barbacka, pållarna. Med nöd och näppe undvek jag en spontan avstigning! Hon var lite hispig ett tag, men lugnade sig så vi båda avslutade avslappnade! Ett bra ridpass!

Dessutom har hon inte känts varm om hoven på sistone, och varit på bra humör! Hon är så söt med öronen framåt!

Så ställde vi henne i paddocken med grönt hö. Men efter Blandis' flytt, tror jag Saga har lite separationsångest. För hon började galoppera omkring nipprigt i paddocken, när vi släppt ut Mökkvi. Brydde sig knappt om sitt hö. Och hon galopperade fram och tillbaka till grinden. Där det nu är en rejäl isfläck! Dumma kuse! Hon behöver ju inte tramsa runt just där! Så jag släppte ut henne och de båda galopperade vilt upp till hala hagen uppe vid huset! Varför, varför måste de promt dit där det är som halast! Resten av hagen är ju isfri! Men deras ysterhet förde inte med sig några incidenter. Som tur var!

Det är ett bra tag sedan nu, som jag påbörjade ännu en liten hage med autogrind nere vid fika-kullen. Dels för att kunna stänga inne vissa åpna kusar en stund för att ge andra, magrare, kusar försprång på fodergivorna. Eller tvärtom. Och dels för att grindarna krånglar ibland. Men det är osannolikt att båda krånglar vid samma tillfälle.

Då kan hästarna i alla fall få lite, istället för inget alls, om en grind skulle fallera. Fiffigt, va? Den gången, när jag var "nästan färdig", visade sig att jag hade satt en stolpe för långt bort - grinden räckte inte! 2 dm saknades! DOOH! Så gick projektet i stå. Länge. Och över hela julledigheten.

Men nu. Nu har det varit besvärande halt i hagen uppe vid huset, som också har en autogrind. Och eftersom huset skuggar både uppfart och hage där nästan hela dagen, har de senaste dagarnas töväder inte riktigt lyckats kväsa isen där! Vill inte att kusarna ska gå där, så nu hoppas vi kunna använda den nya fållan i morgon. Den ligger så att den alltid blir exponerad för solen, om solen skulle vilja visa sig. Då torkar det snabbt och bra! Och där är ingen is! Gynnsamt!

Så efter ridpasset när det började skymma började jag borra hål i stolparna för att sätta isolatorer i. Då börjar borren löjla sig. Borra "mesigt" - det hände nästan ingenting. Nå, lite småhål fick jag till, men jag fick lägga ovanligt mycket tant-kraft på att skruva i isolatorerna. När jag väl hittat hålen! Det var inte så lätt, i det annalkande nattmörkret...

Tog fram en rulle el-tråd och fäste, innan jag började rulla ut tråden. Den var trasslig. Irriterande trasslig. Och tråd som engång trasslat sig, är väldigt klurig att trassla ur. Och efter 3 meter - var tråden slut! Inser att jag snurrat upp lite småbitar på den "trådrullen". DOOH! Fick börja på nytt med en annan trådrulle. Fästa ögla på nytt. Rulla ut. Denna gång gick det bra. Och så skarvade jag grinden med 2 dm lina. Med min sista skarv! Så mitt projekt tog längre tid än tänkt.

Under tiden tog maken ner en massa gröna höbalar till stallet. All kondens och frost i tältet har gjort det lite för fuktigt därinne. Nu är bara jättebalarna med det billiga höet kvar. Väl inpackade i salt, halm och med byggpapp på. De ska nog klara sig. Och vi inser att höet kommer att räcka i ca 100 dagar! Vilket innebär att det tar slut i månadskiftet i mars/april! Får hoppas våren kommer tidigt i år ... ;-)

Snart är det dags. Att titta på "the League" på TV och möla popcorn. En fånig film. Men ibland behöver man fåniga filmer. Ju fler superhjältar i samma film - desto löjligare. Och bättre! Då kommer kanske också en Ronja-katt med många tår och häller ut sig i mitt knä .... Mys!

torsdag, januari 08, 2009

Glatt på hemmanet med Bauhaus-tofflor på is ...

Häst-tjänst i snöig morgon. Men snön kom från sydväst - ett tecken på att den inte tänker stanna ... Snön täckte den lömska isbanan vi kallar uppfart, varvid det blev än lömskare att försöka ta sig fram. Rullator med dubbdäck. Det är vad man skulle behöva.

Släppte ut hästarna som blev lite till sig av snön - och en kort stund senare var de alldeles snöiga. Hästhagen var inte längre glaserad, men med isfläckar här och var. Men jag märker att kusarna helst står där det är lite gräsigt. Måde mjukt och o-halt. Kloka är de.

Körde in till sta'n. Det gick rätt geschwint trots anpassning till snöväder och alla vägarbeten, och trots att snön låg kvar på 45an. Det är inte ofta!

Under eftermiddagen töade allt bort! Bara lite isknölar var kvar av snön. Måhända kan vi ha curling-turnering i paddocken... (och hoppas att spelarna fortsätter sopa in i stallet av bara farten)

onsdag, januari 07, 2009

I kanans land ...

Idag var första jobbdagen sedan innan jul. Lite nervöst, för våra datorer, systemvaror, programvaror och servrar etc har uppdaterats i mellandagarna, och man är alltid nervös att det ska gå fel. Folk blir så griniga då.

Men det gick väldigt smärtfritt! Har redan hittat massa trevliga fördelar med CS3-paketet (som vi originalare använder för layout, logotyper, bildredigering etc). Tyvärr hann jag inte leka så mycket med programmen idag - plikten kallade. Och med ny brandvägg och switch går nättrafiken huggans snabbt. Nice!

När vi kom hem var vi lite oroliga att pållarna skulle ha halkat till sig någon skada. Men de var precis som vanligt. De är faktiskt rätt förståndiga - de går så försiktigt där det är isigt. Hagen var dock mycket bättre idag. Igår gick det ju över huvud taget inte att gå där utan att hålla i sig. Idag är det bara fläckvis med is - det mesta faktiskt isfritt. Men hästarna får stå inne i natt också. Tror de spänner sig när det är så där halt. De har varit ovanligt osmidiga på sistone. Så nu får de slappna av om nätterna i alla fall.

Se'n ska vi ju inte glömma vår uppfart! Hur isig som helst! Jag fick verkligen se mig för när jag gick upp från brevlådan. Men halvmånen blänker som bäst där det är som halast. Tack, måne! Halkan märks inte så mycket i bilen. Kanske våra fina vinterdäck! De är iofs de som Volvon hade, men de var ganska nya och i väldigt bra skick! Volvon har helt nya, eftersom vi kör släpet med den.

Håll er med bra vinterdäck! Forrdens gamla var helt blankslitna här och var. Lätt att missa det om man inte tänker på att titta efter. Hoppas det kommande mildvädret tar kål på resten av isen snart. Fast nu är det 13 minus... Tror vi bor i ett köldhål. Inte för att det märktes i somras, dock.

Man borde kunna spara kyla från vintern och släppa ut otäcka varma sommardagar. Så det kanske höll sig på perfekta -5 grader på vintern och max 20+ om sommaren! För trots denna eviga kyla, föredrar jag den framför heta sommardagar. Det är så jag tröstar mig, när det är 19 minusgrader ute. Och tänk så mycket fästingar och mördarsniglar som lär stryka med nu! Gynnsamt!

Sturiga, stolliga ston och vilda valacker

Idag hände det. Det blev väderomslag. Så nu var det en plusgrad och en snål vind började blåsa. Maken sadlade Mökkvi och red i paddocken, medan jag försökte mig på horsemanship. Saga brukar vara bra att leda, men idag var hon grinig och nappade efter mig gång på gång.

Hon har varit lite, lite varm då och då om en hov på sistone, men det är så lite att jag hade inte tänkt på det om inte de andra hovarna varit snäppet svalare. Hon visar ingen hälta, verkar inte öm när man petar och har ingen feber. Så jag var orolig att det var något med hoven. Att hon var öm och därför grinig. Så jag avslutade snart övningen och kontrollerade hoven igen. Då kändes hoven sval igen! Så släppte jag ut henne via ligghallen.

Då fick hon fnatt! Galopperade och skuttade omkring med rejäla bakutsprång! Verkar ju inte vara någon omedelbar fara med den hoven. Jag hörde ett gnägg i fjärran. Och när Saga stollade sig, hängde ju Mökkvi på i paddocken. Maken höll på att träna honom från marken när han plötsligt också började hoppa omkring. En stund sprang han omkring med lös tygel och vi var oroliga att han skulle trassla in sig. Men han stannade och lugnade sig. Inga incidenter.

Vet inte vad det var med dem idag. Mökkvi hängde väl mest på Sagas bus. Men jag tror att Saga kanske har lite separationsångest efter Blandis. och kanske var gnägget i fjärran Blandis' gnägg, som hetsade upp Saga. Och Saga blev ovanligt orolig idag när jag separerade henne från Mökkvi, som att hon tror att hon ska bli övergiven. Eller så var det blåsten och väderomslaget som påverkade dem. Eller så var hon bara "stoig". Ibland går vår utveckling baklänges ...

Maken åkte in till stan en vända och jag hängde mest framför TVn. Såg Columbo på TV. Jag gillade den serien när jag var liten, så det var ett roligt återseende. Regnet smattrade mot rutorna, men slutade innan jag gick ut för att kvälls- och nattfordra.

Regnet hade gjort vår uppfart glashal, i varje fall för mig med mina gummistövlar. T o m i hagen var det halt! Just då kom maken och vi beslöt att ta in kusarna i boxarna för natten. Just nu var stora delar av hagen en knagglig isbana! Inget kul för kusar att gå på i mörkret. Hoppas vattnet rinner undan lite innan det fryser på. För nu ska det bli kallt igen...

måndag, januari 05, 2009

Vi är mesar! Pållarna tuffa!

Det var 19 minus under natten! Och kusarna överlevde! Naturligtvis! Och hade mat kvar! Har de bara mat, tål de väldigt mycket kyla. Och de har ju sin ligghall med ett tjockt lager isolerande halm. Så jag vet ju att de mår bra. Men det är svårt att inte sjåpa sig om dem, när det är så kallt. De verkade ju inte alls bekymrade av kylan, även om de verkar gilla att stå och hänga i solskenet. Det blev en kall men solig dag med massor av frost och fantastiska iskristaller på stallets ytterväggar. K och N kom förbi då och då och hämtade saker. Optimisten N hade inte riktigt begrundat att det var 15 minusgrader ute, och därmed försummat att ikläda sig långkallingar ... Nå, hon fick låna ett par av mig. Trist om folk fryser ihjäl på ens stallplan...

Idag tog vi kusarna till ridhuset, men ingen av oss firade några triumfer. Båda kusarna var sturiga och motvilliga. Vet inte vad det är med dem. Kanske stela ändå - det är ju så hårt i marken nu. Även i hagarna. På väg ut fick Saga ett ryck. Jag tror att hon märkte att Blandis var därinne i stallet, för jag såg genom fönstret att Blandis stod i boxen närmast. Och Saga brukar inte löjla sig där. Kylan nöp rejält i kinderna på hemvägen. Hugars!

Så såg vi den inspelade "Day after tomorrow"-filmen, vilket kändes relevant för vi verkar ha en istid på ingående hos oss också. Vi avslutade dagen med att äta praliner och dricka portvin uppe i takkupan, och beundra frostlandskapet i halvmånens sken. Skuggor av hästar syntes mot den vita marken.

söndag, januari 04, 2009

Blandis flyttar!

Blandis i paddocken


Frostlandskap

Förutom hästjänst i den kyliga morgonen hade jag en slapp förmiddag. Så när jag skulle ut och ge hästarna sin lunch, var K där och gjorde iordning sin pålla. För flytt! Jag visste ju att hon skulle flytta. Men ändå. Så jag kliade henne lite innan K gick iväg med henne till grannens stall.

Man har ju vant sig lite vid att ha Blandis här. Så det blir ju lite tomt. Man fäster sig ju, utan att tänka på det. Men det blir bra för Blandis. Våra kusar blir ju feta på hö som är för klent för henne och hon måste ju ha täcke jämt medan våra har sin fantastiska vinterpäls. Så nu har vi satt in en annons om lösdrift med box till islandshäst. Så får vi se om någon nappar! K har erbjudit sig att se till våra, om vi behöver det, fast hon står hos grannen. Och det är ju himla rart.

När maken kom hem på eftermiddagen gick vi ut och red i vår paddock, jag barbacka och maken med sadel. Och Saga var lydig och duktig. Men jag fick avbryta tidigt, för det var så kallt.

Vi hade sett på SMHI att natten skulle bli riktigt kall, så vi la ut massor med hö. En del säger att hästarna ska ha ett kilo mer per dag, per minusgrad. Men det går ju inte, om det blir 13 minusgrader ... Tror det är på SLUs hemsida det står att 1,5 kg/häst och 10 minusgrader blir bra. Vi gick på det tipset, räknade och mätte upp, och undrade ängsligt om våra kusar skulle stå sig.

lördag, januari 03, 2009

Lat lördag i värmeböljan

I morse: två små pållar som inte låter nattsömnen störas av lite frost.

När frosten töar.

Undras om det röda är en lav eller en svamp?

Maklig Mökkvi

Solning med Saga

Blandis spanar in reserv-matte

I hästens öga - jag!

Maken ska på "killkväll" med svåger och små nevöer på Brännö idag, så han åkte vid 12-snåret. En stund senare gick jag ut för att se till pållarna. Nu var det plötsligt en plusgrad, så all den tjocka frosten töar bort och det känns som rena värmeböjan! Jag tänkte börja med Mökkvi, men han låg ner i hagen och gonade sig i solen så jag hade inte hjärta att störa honom. Jag tog Saga istället och band upp henne vid en stolpe i paddocken så att jag skulle kunna njuta av solvärmen samtidigt som jag skötte henne. De är ju så rena nu, så det gick rätt fort. Så släppte jag henne, serverade hennes betfor och en hink med särdeles fint grönt hö - hon får lite extra för hon är ju lite tunn.

Medan hon mumsade vände jag nosen mot solen, sittandes på vår pall i paddocken. När hon ätit öppnade jag paddockgrinden till hagen, men hon var inte intresserad. Hon kom och nosade på mig, rullade, stod och hängde och brydde sig inte om hagen. Blandis kom in en vända och kollade läget, så jag passade på att titta på hennes hovar och ben också.

Så småningom hade dock Mökkvi blivit nyfiken
, särskilt när jag gav Saga betfor ... Så jag tog in honom i paddocken och då gick stona ut i hagen istället, så Mökkvi och jag fick gosa ifred. Det är mysigt att ibland ha tid att bara vara där med kusarna. Inte göra något med dem, utan bara slappa tillsammans.

Då kom K precis samtidigt som ett sportflygplan passerade
över oss. Något av det triggade Blandis att galoppera omkring och skutta vilt, så K undrade om vi gett henne något raketfoder till frukost. Hon hade guddottern E med sig, så hästen borstades och sadlades för ridning medan jag fixade vatten och tvättade hinkar. Sadeln sitter ju så långt fram på stora hästar! Ser ju jättekonstigt ut! ;-)

De gav sig av mot ridhuset
och jag gick in efter att ha mätt upp hö. En snål vind hade börjat göra utevistelsen mindre angänäm, och solen skulle snart sänka sig. Och ikväll ska det mölas popcorn framför TVn!

fredag, januari 02, 2009

Midvinternattens köld är hård...

Inatt sov man igen sin sömnskuld. 12 timmar, med avbrott för hästtjänst i gryningen. 14 minusgrader. Brrr!

Jag såg i ett avtryck i halmen i ligghallen att en pålle legat där. Men när jag kom ut stod de och väntade ivrigt på mat. Våra med manar vita av frost. Blandis får ju kraftigare foder än våra, så nu när vi är hemma tar vi in henne några timmar på morgonen och några timmar på eftermiddagen, så får hon möla i sig sitt hö ifred. Hon visar en viss ovilja att låta sig fångas, så man får vara snabb som en kobra när man har henne i rätt position. Men det har gått bra hittills. Ibland kan hon göra sig riktigt omöjlig på den fronten ...

Vattnet inne i hennes box var så fruset att jag inte kunde slå hål på det. Vände hinken upp och ner ute. Det tog en stund, så lossnade ett rejält islock med ett "phump"! Bästa sättet att få hål på isen i vattentråget ute? Jo, man tar sin 10-liters spann full med vatten, och släpper helt enkelt ned den i tråget! Mycket effektivt - bättre än att försöka slå hål med diverse redskap. Och stort hål blir det!

Själva tog vi kusarna till ridhuset och bytte häst i mellantid. Maken lyckas bättre med Saga när det gäller att få fart på henne från marken, jag lyckas bättre med Mökkvi i trav i vänstervarvet uppsutten. Kul att man kan få det att funka så.

Kom just in från kvälls- och nattfodringen. 10 minusgrader.
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Så kallt! Och så vackert!

torsdag, januari 01, 2009

Nyårsafton!

Tjejlunch!

Idag var vi lite wild & crazy och bytte häst! För Saga är stabilare i barbackaridningen än Mökkvi, och så kunde vi se om maken satt snett på henne också. Och det är nog nyttigt att byta häst. Både för oss och dem. Mökkvi var mycket mjukare idag, och maken satt nog lite bättre på Saga. Får tillstå att jag var lite upptagen av min egen ridning ...


Sedan var det full rulle med städning och matfixning inför nyårsfesten!

Så hämtade maken Vev och hennes sambo M vid bussen i Älvängen, och Frodo med äldste son kom strax efteråt! Så tjôtade och skvallrade vi lite i vardagrummet. Både Frodo & Vev är ju mina gamla skolkompisar från Samskolan sedan 26 år, typ ...


Det är bra med gamla vänner. Fast man ses sällan, fortsätter man liksom alltid där man slutade sist gång.

Så åt vi en trerätters som jag tror föll de flesta på läppen, utom möjligen unge sonen som kan vara lite selektiv i sin diet... Men vi var glada ändå!



Vi tog en promenix till stallet och tog in hästarna did 22.30-snåret. Planen var att ha dem inne inför de stora fyrverkerierna. Lite nervösa var vi allt. Vi visste ju inte alls hur de skulle reagera! En del hästar bryr sig inte, andra blir helt hysteriska. Medan vi tog in dem syntes lite smällare på långt håll, men hästarna verkade inte så oroade, om än uppmärksamma.


Efter ännu någon timmas konversation gick vi ut och hällde upp champagnen och önskade varandra Gott Nytt År i kylan (ca 8 minusgrader) innan maken och jag smet in till hästarna. Det smällde för fullt ovanför oss och våra hästar var ganska oroliga! Varför måste smällarna låta så? Fönstren hade vi täckt över, men ljudet kunde vi inte stoppa.


Mökkvi småstegrade inne i boxen, medan Saga skrapade med framhoven och gnubbade sig mot boxväggarna. Lite läskigt, men vår närvaro verkade lugna dem. Vi satte på en radio med lite stillsam reggaemusik och försökte distrahera dem, och de lugnade sig betydligt. "Blandis" var kolugn! En bidragade orsak är nog att hon är så van att stå inne. Våra gillar inte det. Särskilt inte Saga. När de värsta smällarna lagt sig kom de andra in och hästarna fick lite annat att intressera sig för. Maken hängde kvar en extra stund, men vi kunde andas ut. Hästarna var lugna igen. Faran över. Puuh!


Vid 02.00-snåret släppte maken ut våra och då var de helt lugna. Vi kunde fortsätta med vår fest. Allt eftersom timmarna gick, försvann alla till sängs en efter en utom jag och Frodo som snackade på och gick och la oss först 05.30 ...

Men jag sov dåligt de få timmar jag försökte, men kände mig ändå hyfsat pigg vid 10-snåret då vi gick upp. De andra sov dock till 11.30 (Trevligt när gästerna trivs så pass att de kan sova länge) så vi fick gott om tid att baka scones och fixa en engelsk frukost med korv, bacon och scrambled eggs! Och massor av kaffe!


Efter en mysig frukost föreslog någon en promenad! Så vi gick alla ut och tog Saga & Mökkvi med oss i grimmorna, på en runda där vi träffade diverse glada grannar som njöt av den soliga kalla dagen med hundpromenader, hästskötsel etc, precis som vi!


Väl tillbaka dödade vi resterna av gårdagens cheesecake, innan de åkte iväg. Någon halvtimme senare var alla spår efter festen bortstädade (vi har så rediga kompisar så de hade redan ställt i ordning det mesta själva). "Blandis" sågs om ordentligt och sedan våra pållar. En pizza senare somnade vi båda framför TVn, varmed vi insåg att vi fick hitta på något annat. Som att lösa korsord. Och blogga på makens dator, t ex ...


Gott 2009 allihopa!