Det är trevligt med glada barn!

Glada ryttare!

Igår var det barnkalas hos svågern, lille G fyllde 4 år. Hela "tjocka släkten" var där, bl a svägerskans släkt från Småland. Vi ser dem ca 1-2 gånger om året när det firas födelsedag i familjen. Så det är inte så ofta, men när det sker är det väldigt trevligt. Med kalas i småländsk tradition (antar jag). Det blir rejäl varmrätt (en jättegod gryta trots soltorkade tomater - jag misstänker faktiskt att svägerskan inte är kapabel till att laga mat utan tomater ;-) ). På det smarrig fryst tårta, sedan kakor och bullar och "chokladälskarens dröm", en synnerligen kladdig kladdkakevariant. På detta var man rätt däst och sockerstinn när man satte sig i bilen och åkte hem för att sköta om pållarna.

Eftersom det är tråkigt att städa har ordningen i vårt hus gruvligt försummats alldeles för länge, varför maken och jag gjorde ett race och städade sent på kvällen! Det går ändå rätt fort när man är två, även om det är erbarmligt tråkigt. Men åter igen kunde vi njuta av att kunna gå barfota i hallen utan att grus, hö och katthår fastnar i fotsulan! Njuuuut!

Igår ringde också vännerna från Norra Älvstranden för att bjuda in sig på ponnyridning! Ett utmärkt initiativ. Och eftersom vi var på kalas igår, kom de idag istället! Vi började med ridningen, för att hinna med den innan mörkret föll. De tre barnen var ivriga att hjälpa till med borstning och sadling. Sedan äntligen var det dags. Jag visade lite först hur man gjorde och duktige storebror A snappade direkt. Han red faktiskt Saga - åkte inte bara med!

Mellansystern Y åkte definitivt häst, men kunde inte få nog - det var så kul. Minstingen S provade och sa att hon tyckte det var kul, men lite läskigt var det nog. Och även mamma A provade!

Och våra hästar skötte sig utmärkt! Det är så skönt att man kan ha barn omkring dem utan att de blir stressade eller gör elaka saker. Nu var ju barnen rätt lugna, men ändå. Tre personer borstar och Saga bara står där snällt!

Sedan gick vi in. De hade tagit med sig massor av pepparkakor, glögg och goda ostar som de bjöd på! Mmmm – svart Castello på pepparkaka - mumma! Förfärligt trevligt.

Vi är lite dåliga på att bjuda hit folk. Så det är ju tur att de bjuder in sig själv! Det är skoj med besök!

Ved-ermödor på hemmanet ...

3 kubik ved - nu ska här eldas!

Stackars maken har varit krasslig hela helgen, så även igår på sin lediga måndag. Och eftersom hans fru är så saktfärdig tvingades han köra släpet på besiktning, för annars hade det fått körförbud 1 december. Jag har ju bara vetat detta sedan september ungefär, så varför skulle jag ha planerat detta tidigare?

Och så fick det en anmärkning! DOOH! Nå, det ska väl gå att fixa.

Väl hemma när hästarna var omsedda fanns ingen återvändo. För veden vi fick i helgen och inte orkat stapla i förrådet, staplar sig inte själv! Och eftersom vi var för lata i helgen för att göra detta i dagsljus, fick vi göra det i kalla nattens mörker. Maken levererade i skottkärran, och jag satt i det lilla kyffet och staplade. Det gick rätt geschwint, men jag blev kall och kände att musklerna fick röra sig konstigt.

Trodde jag skulle ha konstig träningsvärk och ryggskott idag. Men det har jag inte!

Ikväll får vi väl stapla resten av veden. Och så måste jag mocka ligghallen ...

Snuvig solig söndag

Zolly struntar uppenbarligen i den fina utsikten från köksfönstret.

Huset genom ett "islock" - ytan på Vickys vattenspann hade frusit.

Söta Saga efter ritten.

Mina favoritkillar!

Maken gör ledarskapsövningar med Zolly - "Ignorera mig! Ingnorera mig fullständigt".
Hon lydde honom blint!

Maken ville i det längsta ge sig ut att rida i det vackra solskenet, men fick ge vika för sin stygga förkylning. Istället red jag ut med Saga, som skötte sig finfint. Jag inser - jag har varit en mes!

För Saga och jag har haft "diskussioner" på vägen förut, och fast jag alltid vunnit har det suttit långt in ibland. Och i ridhuset och paddocken har jag haft svårt att få fart på henne på sistone. Men så härom veckan var Annika-grannen i ridhuset, och fick provrida Saga - och fick fart på henne med en gång! Annika-grannen beundrade hennes tölt! "Hon är en fin häst", sa hon. Och då sträckte matte stolt på sig!

Men det var bara att konstatera - jag har varit en mes! Och med den insikten kom det på något vis automatiskt, att det gick bättre med Saga! Visst har jag lärt mig "tricket", men jag tror faktiskt min attityd är 75 % av lösningen! Att jag är mer bestämd! För Saga är en dam med egna åsikter!

Så nu lyder hon mig mycket bättre och snabbare, trots mindre åthävor!

Egentligen vet jag ju det där. Men ibland behöver man väl en påminnelse. Och oj så fint hon går, min Saga, när man får fart på henne!

Väl hemma ifrån min uteritt skötte maken om Mökkvi. Vi hjälptes åt att se om Vicky eftersom hennes matte också är förkyld. Maken fick ge upp dukterierna efter att ha städat ur släpet - det ska på besiktning imorgon ...

Själv mockade jag ligghall igen vilket föranlett en stel axel. Och vid 20-snåret kvällsfodrade jag kusarna under stjärnorna i tretton minusgrader ...

Vintern på väg ...

Soluppgång i Vickys öga

Tjejmiddag

En som förstår att uppskatta ligghallen

Igår kom årets första snö! Blott en knapp millimeter, som lite florsocker på marken. Men ändå. Då känns det bra att nyskodda Saga har sina snösulor, så inte snön kan packas till styltor under hovarna! När den nu kanske kommer på riktigt, vintern!

Redan i onsdags började maken bli ynklig. Nu är han där jag var för ca en vecka sedan. Man får vad glad för, att vi sällan är sjuka samtidigt! Så inte båda är ynkliga och orkeslösa samtidigt. Själv är jag ganska frisk nu, men eftersom en enveten hosta gör sig gällande får jag betydligt mera empati nu, än när jag verkligen var dålig.

Vi red ut i det vackra vädret idag - ity maken vägrar också vara förkyld. Någon elak typ hade stängt en grind om Torpet-rundan (Varför bor man på landet om man inte gillar hästar? Vi förstör ingenting när vi rider där. Missunsamma typer. Tror knappt ens de får spärra av vägen enligt lag ...). Så vi red en annan väg som tarvade en avstigning på grund av stora is-pölar med okänt djup. Men sedan ska man ju upp igen...

Och idag ville inte någon av hästarna stå still! De var liksom nippriga. Men vi kom upp till slut och fortsatte på en okänd stig till den tog slut. Så vände vi hem och hade därmed en ny nipprig session med av- och påstigning på hästar som inte ville stå still. Min uppsittning blev av mindre vacker art, men en stunds tendens att hamna bakom sadeln, vilket får betraktas som synnerligen ogynnsamt. Men medelst en lätt kravling försatte jag mig dock rätt i sadeln medan det började snöa stillsamt. Lite spontan Gymkhana, om man säger så.

Väl hemma igen flög det ymnig snö i synnerligen vågrät riktning. I en kvart. Sedan blev det fint igen! Jag mockade, vi fikade och jag mockade igen i väntan på ved-mannen. Förra vintern kunde vi värma huset med spillvirke från stallet. I år behövs ved. Och för flera veckor sedan lovade en gubbe att komma och leverera. Vi hade börjat misströsta rejält eftersom han aldrig hörde av sig, men idag ringde han! Och framåt eftermiddagen tippade han ut 3 kubik ved hos oss! Nu ska här eldas!

Tjugo spänn till en okänd karl!

Idag på lunchen insåg jag att mina kontanter var synnerligen sinande, blott en 20a eller två kunde hittas bland kvittona i plånboken, varför jag betalade min sushi med kort. När jag stod där i kön såg jag en 20a falla till golvet och bakom mig stod en kille som just plockat fram några sedlar som han höll i handen. Jag tog för givet att han tappat sedeln som föll till golvet.

– Du tappade en 20a, sa jag, plockade upp den och gav till honom. Tack, sa han och såg glad ut.

Efter sushin gjorde sig nougatbegäret påmint. Det dyker alltid upp efter en sushi. Så jag kollade åter mina finansiella tillgångar, men hittade inte min 20a! Inser, så här efteråt, att det var nog jag som tappade 20an på sushi-stället. Och gav bort den! Undras om killen märker att han blivit 20 spänn rikare. Och om han tror att jag ville ge honom den av någon märklig anledning ...

Undras - plussar det på min karma? Fast det var ju inte riktigt min mening att vara så generös ... Å andra sidan, så stal jag den inte. För det hade ju varit stöld om jag tagit den, eftersom jag trodde den var hans.

Hur som helst kunde jag skrapa ihop mynt så det räckte till en Ragusa för 16 spänn. Blir perfekt till kaffet. Mmm - Ragusa.

Ett mysigt mail från maken

Denna måndagsmorgon sov jag sött medan maken hade hästtjänst och sedan åkte till jobbet. Själv klev jag upp rätt tidigt eftersom en försäkringsgubbe skulle komma kl 9.00. Jag väntar fortfarande ... (9.54).

Men, jag fick ett trevligt mail från maken:
Imorse när jag gick ut var alla tre pållarna i ligghallen! Saga låg längst in i mitten, Mökkvi låg med rumpen utåt i högra delen och Vicky stod i vänstra delen vänd inåt. Så så var det med den isländskheten :-) Kändes nästan synd att störa dem.Jag tog en hammare och slog sönder isen i badkar och tråg. Termometern på förstukvisten verkade visa -10 men när jag startade bilen stod det bara -5.

Jag har trott att kusarna inte gillat ligghallen! Framför allt att Saga inte skulle vilja använda den. Men nu har de varit där! Alla tre! På en gång! Harmoni! Skönt att ingen tvingar ut de andra!

Var ute en sväng och tittade på dem i kylan. Saga med fullt av vit rimfrost i manen!

Våga vägra förkylning - eller nå't!

Idag vägrade jag åter att vara sjuk. Tyvärr lyssnade inte snuvan riktigt.

Det gick rätt bra till en början. Efter lunch red maken och jag Torpet-rundan. Det klickade om Sagas lösa sko, men den satt ändå där den skulle. Hur som helst så skötte sig pållarna utmärkt och det var ganska soligt. Vi såg en räv på nära håll som maken sett på samma ställe dagen innan. En röd, fin Mickel! Väl hemma hade skon lossnat tillräckligt så att jag både borde och kunde ta loss den. Det blir vilodag för Saga imorgon - på tisdag kommer hovslagaren! Yippiee!

Saga har tappat lite i vikt faktiskt. Hon börjar bli lite tunn - ingen fara än - men jag ska noga se till att hon håller hullet precis där hon är! Får väl transplantera lite från fete Mökkvi ...

Efter ritten rullade de sig noga, pållarna. De ser verkligen ut att njuta då! Och bara någon timme efter vår ganska soliga ritt - så var himlen full av mörka moln, det blåste upp rejält och jag var säker på att ett oväder skulle komma med nattmörkret.

Eller, ja, nattmörker? Klockan var ca 16.00! Helt ofattbart att man i somras var tvungen att vänta till 21.00 innan det gick att leva över huvud taget. Nu måste man stressa upp i ottan (dvs innan 12.00 för sjusovare som mig) för att hinna göra något innan det blir beckmörkt.

Efter detta kom dock tröttheten över mig. Så matt. Och inte blev det lättare av att jag visste att en husstädning helt enkelt var nödvändig. Men stärkta av en fika gick vi lösa på huset och knappt två timmar sedan var det tämligen välstädat. Skönt att kunna gå i hallen barfota utan att få med sig en osorterad samling gruskorn, katthår, halmstrån och hö-bös i fotsulan.

Är såååå trött ...

Hemmansägare med hosta och huvudvärk

Maken och Mökkvi - snart på en tur i krokarna

Flickorna fascineras av den nya delen av hagen.

Redan igår kände jag mig hängig med halsont. Så jag tog Esberitox-tabletter, drack apelsinjuice, Berocca, whiskypinne och sov oändligt länge inatt/imorse. Vaknade utan halsont, men lite snuvig och framför allt med ont i knoppen och kroppen.

Men sån't har ju inte jag tid med! Så efter vår lunch när maken red ut på Mökkvi (jag orkade inte riktigt rida, och dessutom håller Saga på att tappa en sko.) satte jag upp vår andra automatgrind i en annan del av hagen. Och släppte på stona på den del av vinterhagen de inte fått tillgång till tidigare. De galopperade omkring och busade lite innan huvudena åkte ner i gräset. Mums, mums.

Mökkvi är på bantning/lastträningsläger i paddocken, så han får sitt goda gröna hö i släpet för att locka in honom. Och nu går han faktiskt in självmant! Men bara om det som står därinne är tillräckligt gott. Men det är ett stort steg fram!

När maken och Mökkvi kommit tillbaka jobbade vi båda på, till jag tog in först Saga och sedan Vicky för deras dagliga visitation. Vicky hade stått lite konstigt tidigare, men när jag kollade såg allt ovanligt bra ut. Jag borstade bort lite lera och tog ut henne igen.

Snart nog åkte maken till sta'n för att gå på fest. Själv ska jag packa ner mig framför TVn under min filt och bara äta och slappa. Så är man förhoppningsvis lite piggare imorgon!

Men först - kvällssmat till kusarna! Sedan - kvällsmat till mig! Och - det finns popcorn i huset ... Det måste nog... åtgärdas ... mmm.

Dagens nöjdhet? Den känner vi av det faktum att den lilla avfuktaren maken köpte i tisdags gör sitt jobb i sadelkammaren. Vår likaledes nya termometer/hygrometer visar att det är 12 grader plus och ca 65% luftfuktighet där! Perfa! Den både fuktar av. Och värmer! Det var Annika-grannens tips att ha en avfuktare istället för ett element. Känns som en väldigt bra idé!

Frustrerad fredagsmorgon

Det är sådana här mornar man funderar på varför man över huvud ska gå upp. Det borde finnas regler för hur grått och trist det får lov att vara, för att man ska förväntas behöva göra något överhuvudtaget.

Men jag hade ju hästtjänst. Allt var förberett, så det tog bara 5 minuter. Till jag insåg att de hade lite ont om vatten. Vilket var märkligt med tanke på det ymniga regnet.

Så jag kopplade, och redde med visst bestyr upp, den synnerligen hopslingrade DOLS (Den Oändligt Långa Slangen) och ställde mig för att fylla på pållarnas kar. Inget vatten kom. Vände och vred på munstycket, tog av och på det, kollade alla kopplingar, att vattnet var på ....

Geen water, som det heter på holländska. Inget vatten. DOOH! Förfärligt frustrerad fick jag istället använda DIRSLS (Den Inte Riktigt Så Långa Slangen) för att fylla spänner som jag sedan fick kånka fram och tillbaka till jag nådde en rimlig vattennivå. Mellan elstängseltrådarna. Med nyfikna pållar runt mig som tror att varje vattenspann är betfor till dem. Det är en sak när katterna applicerar sig runt benen på en för att tigga till sig mat - det är betydligt besvärligare när våra 400-kiloskusar tillämpar samma strategi. Allt medan regnet vräkte ner.

Grrrrr!

Insåg sedan att jag var kraftigt försenad men att en dusch var oundviklig för att jag skulle bli socialt accepterad i samhället, men att jag också borde vara på jobbet 8.30 för att få iväg ett viktigt bud. Det är lite klurigt att hinna, när klockan är 8.10 och man står i hallen med nytvättat hår. Ringde till jobbet gång på gång men ingen svarade. Frustration! Men så slutligen, precis 8.30, svarade vår receptionist! Problem solved!

Jag klev ur bilen bakom Domus på Avenyn, och gick de max 200 metrarna till jobbet, men hann ändå bli blöt .... Och utsikten från fönstret på 6e våningen? Grå, grå, grå, grå ...

Förvirrad

Om tisdagar, har vi en rutin. Den som inte ska rida, tar Volvon till Älvängen. Den som ska rida följer efter i Forrrden. Så parkerar man Volvon på pendelparkeringen, och samåker in till stan i etanol-Forrrden. Se där, en liten insats för miljön.

Idag höll jag på att glömma detta, men mindes just som jag var på väg att svänga in på 45an snarare än på lokalbanan till Älvängen. Oups! Men man kan svänga av igen från 45an, så jag kom strax dit jag skulle. Däremot visste jag inte om maken låg bakom och undrade vad jag pysslade med. Men det hade kommit så mycket bilar mellan oss, att han inget märkte. Utom att jag kom fram efter honom, fast jag åkte först.

Väl på jobbet ringde en säljare jag haft kontakt med. Jag hade glömt att jag och en till skulle dit på lunch. Men eftersom han är en klok man ringde han i god tid, så vi hann dit ändå i tid. Jag hade skrivit upp det i kalendern. Men vad hjälper det om man inte tittar i den?

Jobben för dagen var lite otydliga i kanten, så det förvirrade läget höll lite i sig till det var dags att gå till bussen. På vägen frös jag till - jag hade väl med mig alla nycklar! Hem? Till Volvon? Det hade jag. Hade varit såå störigt att stå vid bilen och inse att jag glömt dem. Körde hemåt i det fantastiska månljuset! Såg att vår autogrind inte löst ut. Morr. Får nog reklamera den. Så jobbigt!

Men - jag hittade lilla Vicky i ligghallen, glatt mumsandes på lite halm! Bra att någon förstår att uppskatta den! Nu ska jag ut och titta till alla tre. Grunnar på att rida Mökkvi barbacka. Fast. Han är ju blöt ...

Vid 21-snåret väntas maken hem från ridskolan och rutinen fortgår - en lasagna framför House på Tvn. Det är så en tisdag ska spenderas!

Oj! Nästa läsare av min blogg ... blir nummer 1000! Vem blir det? Spänningen är olidlig!

Sol, skurar, söl och stallslit

Efter ritten - varsin omsorgsfull rullning!

En blöt Mökkvi

Dagens dikt:
Jag är blöt, du är söt
Du är duktig, jag är fuktig

Stallpyssel inne är bra en sådan här dag

Sleten hemmansägare

Idag hade SMHI klargjort att det skulle bli regn på eftermiddagen, så vi var rediga och red ut redan runt 11-snåret! Solen sken och pållarna verkade glada. Det blev en fin tur. Väl hemma rullade sig kusarna nogsamt. När en grusig Saga närmade sig oss häcklade maken mig för mitt till synes dåliga rykt-arbete, men det fick han snart äta upp! Ity strax kom en väldigt blöt och smutsig Mökkvi - han hade rullat sig i en vattenpöl ...

Medan vi flyttade badkaret till vinterhagen, jag tvättade och fyllde det, och maken mockade ur våra boxar, kom regnet. Med besked. Stora mörka moln fick oss att tro att det redan var kväll trots att klockan bara var halv två. Stora och ovanligt blöta droppar föll. I kombination med en envis vind. Sådär mysigt, om jag ska vara ärlig. Så vi gick in och åt lunch istället.

Efter lunch fortsatte vi med boxarna - maken mockade ur dem fullständigt och jag anlade permanentbäddar i dem. Rätt slitsamt, faktiskt. 25 kilos kalkpåse (ujujuj, så tungt) och 4 balar halm till varje box. Fick hämta lite halm i vår tälthall. Där luktar gott och fräscht! Man är ju alltid orolig för mögel ...

Lyckades balansera tre rejäla halmbalar på vår lilla kärra. Ett synnerligen instabilt ekipage som dock klarade sig ner till stallet utan större fadäser. När arbetet var färdigt fick jag en stark impuls att prova Sagas nya fina halmbädd. Så skön ...

Eftermiddagen fortsatte med regn och rusk. Men vi tänkte, att pållarna har ju sin fina ligghall! Går de in i den tror ni? Näärå, de står och där och hänger i blåsten och regnet. Otacksamma djur! Nu när matte och husse slitit så.

Nå, nu lyser en fullmåne i vardande över nejden och regnmolnen verkar ha flytt. Och i ugnen står en fläskpannkaka, snart redo för anfall ...

Maken degar

Mökkvi är skeptisk till släpet - trots lockande grönt hö.
Hans "flickor" supportar honom på andra sidan stängslet. Vicky anas till vänster. Och japp, Saga är där i bakgrunden, till höger om Mökkvi. Men hon syns inte. För hon är en svart häst. I den svarta kvällen.

Zolly inväntar tålmodigt att Ronja ska äta färdigt. Förgäves. För när Ronja är klar, tar elaka matte bort den goda "tjockmaten"!

Mmm - makens kanel- och äpple-bullar ...

Efter en kort hästtjänst vid 08.00 gick jag och lade mig igen. Och vi sov till 12.30!!! Jösses! Igår såg vi på Boston Tea Party, där en läkare hävdade att tecknet på att man var vuxen, var att man inte sov hur länge som helst om morgnarna längre. Hmm...

När jag väl pallrade mig upp någon halvtimme efter makens nedstigning till köksregionen, fann jag honom i soffan med en katt! Och i köket stod en deg på jäsning! Jippie, äppelbullar i vardande! Dessa äppelbullar har levt i legender återberättade av mina svågrar och svärföräldrar i lyriska ordalag! Men under de 10-11 år jag känt maken, har jag aldrig någonsin sett dem.

Vårt sena uppvaknande och makens bakbestyr, gjorde att det hann börja kvällas medan vi gjorde i ordning pållarna för en ritt. Med det annalkande mörkret valde vi bort "Torpet-rundan" och valde att istället inspektera hemmanet från hästryggen - rida i hagarna längs staketen! Det tog ca en kvart, och genast påmindes jag om det något instabila i att rida barbacka i nedförslut och terräng ...

Men jag höll mig kvar! Jag vill gärna rida där det är lite mjukt, för Sagas hovar börjar bli för stora för skorna och enstaka sömmar börjar lossna. Tror det stör henne lite. På onsdag kväll kommer hovslagaren - det ska bli skönt!

Så ställde vi släpet och Mökkvi i paddocken för att vänja honom vid släpet på ett positivt sätt. Gott grönt hö i en remsa från rampen in i släpet. Men han har inte gått på den ännu. Får väl ge det några dagar.

Väl inne tog vi fikapaus med de nybakade bullarna! Mumma! Legenderna var sanna! Myt har blivit verklighet! Och snart ska jag laga kokt kyckling med ris och currysås! Då blir magen glad!

Så mycket flickor ...

Mysiga Mozzy och märkliga matte

Jag stod i köket ikväll och gjorde pizza. Tre små söta flickor flockades kring mig. De ville hävda, att de led av svält. VIlket får ses som märkligt, eftersom det fanns gott om "smalmat" i deras matskålar... De var alla ute efter Ronjas goda "tjockmat". När Ronja jamar högt, får hon sin tjockmat. Då står de två grå vid sidan om. Och väntar. Och på sekunden som Ronja lämnar skålen - då är de där!

Ett nylle utanför fönstret. På 6e våningen!

Jomän - idag när jag kom till jobbet höll de på att sätta upp julgirlanderna på vår husfasad. Lite ovant att någon kikar in till oss här på sjätte våningen...

Jul i Göteborg. Hmm, var det inte september nyss?

I lunchkoma ...

Så här kan det gå när man äter en stadig biff med bacon och klyftpotatis till lunch. Till mitt försvar får jag säga - lunchtimmen är inte slut förrän om 8 minuter! Borde ha en dubbel Ristretto ... intravenöst ... Snark.

Vinterhagen - snart helt färdig. Jag är det. Färdig alltså. Helt färdig.

Dimbankar över nejden

Pållarna framför ligghallen. "Vad ska vi med den? Käket är ju här!"

Idag undrade jag om det kanske var så att bäcken börjat frysa till. Det hade den inte - utom i form av den lilla "vinkande is-gubben" nere till höger. Visst är den söt?

Zolly inspekterar mattes höhäck

Idag var det ledig måndag. Nåja, vid 14- snåret gick jag ut för att göra i ordning vår höhäck till rasthagen med den automatiska grinden. En EUR-pall med pallkrage. Snabbt gjort, kan man tänka. Men eftersom vi inte vill att hö ska ramla ner emellan bräderna, sågade jag till och hamrade fast bräder till mellanrummen.

Så riggade jag autogrinden och började sätta upp en autogrind till, varvid jag nödgades slå i en stängseltolpe - ett jobb jag uppenbarligen inte är skapt för! Jag fick den på plats - men maken får nog slå ner den ordentligt... Jag är en klenis!

Pysslade om nipprig Saga och sedan kom maken, så jag hade lektion med honom på Mökkvi! Det gick bra - för oss alla tre!

Verkar inte som pållarna bryr sig om sin ligghall. Såg Mökkvi inspektera den igår, men det var allt. Men - de kanske blir mer intresserade när det blir dimma och drivis och betet är slut. Det positiva är att vi sluppit mocka den ...

Slitsam men solig söndag

Fikadags för tre ...

Zollybolly på upptäcksfärd i stallet

De strävsamma efter dagens värv

Inbjudande ligghall

Idag red vi N-rundan i det fantastiska solskenet! En arktisk vind-il for över nejden, men vi lät inte det bekomma oss - för vi är glada åt att kunna rida utan varken is, snö eller elaka insekter! Detta är en perfekt årstid! Och pållarna - ja, de skötte sig exemplariskt!

Saga är numera lite "tottig", som om hon gjort mindre lyckade ljusa hårförlängningar här och var på bogen! Inte så vackert, men en föraning om vinterpäls nummer två är på gång. Följdaktligen är hon lite slö, och det kan jag förstå - om all päls ska bli så lång! De ser redan ut som små nallebjörnar!

Så stärkte vi oss med en fika och makens plommonbullar - vi hade ju en vinterhage att fixa!

Eftersom K inte kunde komma idag, såg jag om Vicky, som haft lite olika problem med sina ben. Idag verkade dock allt bra eller på bättringsvägen. Hon är verkligen medgörlig, lilla Vicky. Jag klämmer och petar och baddar jodopax som säkert svider, men inte blir hon arg inte. Så snäll!

Under tiden oljade maken in sommarmöblerna och satte upp en skyddskant längs läkten i ligghallen. Varpå han slog allt gräs under vinterhagens stängsel. Vicky inspekterade nyfiket mitt fixande med stängslet. Sedan hällde jag ut en massa kalk i ligghallen vilket var en synnerligen dammig upplevelse som föranledde användning av munskydd och gjorde mina jeans märkligt vita ... Maken körde sedan fram släpet med vårt senaste lass halm - och så la vi ut två lager "halmkakor" på kalken, och en massa lös halm ovanpå - och voilà - så hade vi gjort vår första permanentbädd för hästarna att ligga på! Nu hoppas vi att den ska funka! En naturlig process i en permanentbädd gör att värme utvecklas, som hästarna kan njuta av, om de går in och lägger sig där. Så fiffigt!

Så släppte vi pållarna i vinterhagen! Saga & Mökkvi galopperade ystert omkring, lyckliga av allt gräs! Och Vicky fick äntligen vara med dem, för denna hage är inte så lerig. Ännu ... Så nu behöver vi inte bekymra oss om kalla nätter eller regn och rusk - för nu har de ju sin skyddande ligghall att gå in i! Med lite tur gödslar de inte ner så mycket där ...

Ska bli intressant att se, hur pass populär den blir! Vilda islands-Saga är nog skeptisk...

En synnerligen tillfredsställande dag! Och i natt kommer vi sova som små änglar, ity ett gott dagsverke på hemmanet gör gott för både kropp och själ!

8 grader minus ...

The hemman in frost

Mökkvi med frost i mustaschen

Infrusna Islandshästar?
När jag gick ut till våra pållar i morse var det tämligen ljust, men själva solskivan hade ännu inte orkat upp. Allt var täckt i vacker frost! Även våra kusar! Men de lät sig inte bekymras av det - de var mer intresserade av mina hö-påsar... Allt eftersom solskivan steg, blev pållarna mindre frostiga.

Saga med vit lugg!

Solglimt i gräs

Täckt travare
Vicky har fått mugg igen, så hon fick gå själv i torra paddocken idag. Hon gnäggade med alla hästar som ville svara - våra och grannarnas. Så det blev en del gnäggande över nejden! Var gång man närmar sig gnäggar hon till hälsning, lågt och länge - låter nästan som en motor som inte riktigt vill starta.


Ett isbad, någon?
Gick ner till badkaret som inte använts på några dagar. På ytan - 1,5 cm is! Längs kanterna var det tjockare, så vid första anblick såg is-locket ut att vara 5 cm!

Frost på staketstolpe

Det var verkligen kallt imorse. 8 minusgrader! När jag skulle ge Vicky vatten i paddocken, hade vattenslangen frusit. Och munstycket. Jag gick upp till kranen vid huset - men där var också munstycket fruset! Så jag fick gå in och ta vatten från kranen i tvättstugan!

Vi var lite brydda över det där - vår kran i huset har en utkastare, just för att vattnet inte ska kunna frysa! Men så insåg vi - det är ju det påskruvade munstycket till slangkopplingen som spökar! Så nu skruvar vi loss det, och låter det hänga i kranen i en fiskelina - vill ju inte att den kommer bort.

Så nu får vi bara komma ihåg att tömma slangen - den ligger på tining i vattenhon i tvättstugan nu - för dagen sol lyckades inte tina den.

Maken bakade plommonbullar och rostade kaffe när jag steg upp igen. Efter brunch var det dags för vårt dagsverke - rensa ligghallen och rensa klöver! Medan jag skötte det senare, oljade maken in utemöblerna (som stod i ligghallen) så att de blir redo för vinterförvaring.

Så kom frågan - hur gör vi med de två enorma rullbalarna som stått i ligghallen! Jösses vad stora de är - säkert 1,70 m i diameter och 1,50 tjocka. 230 kg. De är faktiskt ganska lättrullade, fast man knappt kan tro't! Och vi lyckades faktiskt knö in båda i stallet!

Ett problem löst! K&N hade kommit när vi bestyrade med balarna - så nu samlade K in sina täcken, maken tog ut stegarna (som agerat täckeshängare), vi vecklade ihop vår enorma 42 kvm-presenning, och se - då vart det tomt! I morgon kan vi göra bädd!

Vi avslutade dagen med TV och nyrostat, nybryggt kaffe med makens smarriga plommonbullar till! Och en Ronja i knä't. Myyys.