Lång lördag!

Saga övervakar stängslingen av en ny fodringshage.

Lördagsmys med alpackor.

Det hände sig denna morgon att vi gav oss ut till stallet redan 9.15, för att hinna rida en klätterrunda innan hovslagaren kom! Det ligger inte för mig att vara uppe så tidigt en lördag, men klätterrundan är en"skoavdragar-runda", så det var skönt att hinna med den innan hovslageriet. Dessutom sken solen! Hovslagaren skulle komma vid 11-12-snåret, så jag var ju tvungen att vara hemma 11. Vi hann rätt lagom. Jag hann såpa Sagas fötter och sopa stallgången ordentligt innan han kom.

Han frågade om han fick släppa lös sin hund, och det fick han. En jättesnäll och lugn Rhodesian Ridgeback/Rottweiler-blandning. Medan hovis jobbade med Saga, riggade jag den automatiska fodergrinden på utfodringshagen, och borstade rent våra lastpallar med kragar som vi har som foderhäckar och mockade paddocken. När jag gick där med sopkvasten måste vovven ha trott att jag skulle leka med honom, för han hoppade omkring, skällde och busade, men var ju helt snäll. Så snart jag ställde ifrån mig kvasten blev han lugn igen och lät sig villigt klappas. Lite missnöjd, som hundar gärna blir, när jag slutade klappa. Tittade uppfodrande på mig till jag klappade honom igen.

När hovis åkt blev det lunch, varpå redige maken slog i några stolpar till en andra utfodringshage och sedan gjorde en bädd till hästarna i deras nyrengjorda ligghall. Jag målade mitt "sjömärke" som ska placeras över Thermobaren så hästar och alpackor når den från varsin sida. Just som jag var klar började det regna, så jag tog ett par plastpåsar på händerna och bar in den kladdiga konstruktionen i stallet. Och det verkar inte synas så mycket i färgen!

Så stängslade jag den nya utfodringshagen, mockade åt pållarna och pysslade. Väl inne gjorde jag paj och sedan kunde vi ÄNTLIGEN, äntligen, slappa framför TVn. Det har varit en intensiv tid i höst med djurskötsel, ridning och ligghallsbygge. Och det känns i de små musklerna. Och jag har nog lite hälsporre. Men nu börjar ju vi bli färdiga så förhoppningsvis kan vi ta det lite lugnare helgerna framöver.

Söndag – slitsammare för somliga

Ridlektion!

Varför håller alla dessa små spindlar på att spinna tråd över hela hemmanet. Det är i och för sig ganska vackert. Men också lite äckligt. Det är faktiskt november nu. Fattar de inte det?

Baldersbrån fattar inte heller att det är november!

Ridlektionerna idag gick bra, bortsett från att sturiga Mökkvi krånglade i lastningen. Men själva ridningen gick bra! Fick skritta av Saga länge, för hon blev väldigt andfådd.

På eftermiddagen var maken duktig och tog ut det sista av den gamla alpackabädden i hästarnas ligghall och högtryckstvättade den. Hästarna ska få ha den helt för sig själva, nu när alpackorna flyttat in i den nya! Själv riggade jag de nya alpackagrindarna som levererades i fredags, så vi nu har två undersökningfållor som jag förstås genast testade. Bodyscorade alla "flickorna" och de verkade vara vid gott hull. Parucha är möjligen lite tunn, men hon är ju både dräktig och ger di.

På visit åt Halland till

Jag provar på Grimur.

Och sedan var det makens tur.

Kanelikompisen och vi har ju haft våra hästar i några år nu, och vi har träffat hennes Grimur en (1) gång! Och aldrig provat att rida honom. Så Kanelikompisen tog tag i saken och bjöd oss hem, med lite hästaktiviteter inplanerade innan.

Vi möttes på pendelparkeringen nära stallet och åkte dit. Maken och jag borstade och sadlade medan Kaneli gjorde sin "uppgift" – inackorderingarna i stallet hjälps åt. Så provade vi att rida. Och han var väldigt trevlig. Den sortens häst där det blir bra om man gör rätt!

Inser att det blir tuffare för Kaneli-kompisen när hon ska prova våra. De är inte lika samarbetsvilliga....

Efter ridpasset åkte vi för att träffa hennes sambos häst. Han rider stor häst. Med betoning på stor! Ohlsson, som hästen heter, verkade dock snäll, lugn och trevlig. I stallet fanns andra fina hästar och en kelig katt med en bedårande liten kattunge...

Väl hemma hos Kaneli och sambon bjöds vi på vin och en toksmarrig trerätters. Sedan blev det kaffe och päroncognac i soffan, med kelig katt och kelig hund som pockade på uppmärksamheten. Så gott och mysigt! Så najs att göra något annat än att spika på alpackaligghallen, utan bara ha det trevligt!

Saga med sneda skon och blåljus bland betonggrisarna

Tittar man noga i gräset under solen ser man en del av alla spindeltrådarna som fanns i hagen och t o m i grinden till hagen. Jättelånga, enstaka trådar. Jag såg väl en eller två små (mycket små som tur är) spindlar som var i full färd att spinna. Märkligt att de spinner så mycket tråd. Man undrar varför.

Vita Kachita mumsar i ligghallen.

Stilton! Man FÅR klappa på hans mage!

Kl 10.00 i måndags mötte vi en hästkompis, och karavankörde till vår halm/höleverantör utanför Trollhättan. Tidvis tjock dimma oroade – tänk om vi skulle tappa bort varandra. Men färden dit och hem gick bra, och de vi köper av är så trevliga att prata med.

Väl hemma blev det uteritt som avrundades med en perfekt galopp uppför backen. Men när jag sadlade av såg jag att Saga höll på att tappa en sko. Alla sömmar på ena sidan hoven hade lossnat så hela skon satt snett. Vilket tyvärr innebar att en av skons sidokappor, som "håller om" hoven i vanliga fall, nu stack rakt upp i hoven! Som väl är i kanten där man sätter söm, men ändå! Maken lyckades bända den rätt, men några timmar senare hade den glappat och åkt snett igen. Visste inte vad jag skulle göra! Vi försökte dra av skon, men den satt som berget på andra sidan hoven! Så när maken återigen hjälpt mig dra den rätt, silvertejpade jag helt enkelt fast den! Då kunde den inte glappa! Hovslagaren lovade komma under tisdagen.

Resten av dagen satte maken upp läkt på stallet medan jag byggde en staket-del, som ska sitta över vår Thermobar – vårt uppvärmda vattenkar – så att hästar och alpackor kan dricka ur det från var sitt håll. Det ser ut som ett sjömärke!

På tisdagen åkte jag in till jobbet på förmiddagen och jobbade lite, men körde hem igen för att ta emot hovslagaren kl 14.00. Han kom först 14.40 så pållan blev i alla fall ordentligt ryktad. Han fixade skon på 15 minuter! han tog bort det skadade i hoven, men turligt nog var skadan bara i hornet och gör inte ont på henne, så med nya skon på kan jag rida på som vanligt! Så skönt – har haft nog med turer till veterinären i höst.

På kvällen var det ridlektion och jag fick rida min favvohäst som gick så bra så! Så blev det långfika innan jag körde hem till tomt hus. Maken skulle vara barnvakt hos brorsönerna i Askim, så jag lämnades alldeles ensammen med vården av 11 däggdjur! Så jag skötte om dem och gjorde lite nödvändigt pyssel innan jag kunde bänka mig kl 23 framför TVn, med kvällsvard och – ostbågar!

Idag höll jag på att inte hitta bilen jag parkerat på Hedens parkering. Upptäckte under min letar-expedition att det var glashalt på marken! Så jag stapplade runt som en gammal tant och letade. Och fann den förstås till slut!

Körde hem längs alla vägarbetena på 45an. Längs Älvängen kör man i en fil med betonggrisar tätt inpå på ena sidan och motgående trafik på andra sidan. Då ser jag ett utryckningsfordon med blåljusen på komma bakom mig! (Inga sirener, dock!) Men jag hade ju ingenstans att köra undan! Försökte köra fortare men vågade inte öka så mycket på den kanske hala vägen och den bitvis tjocka dimman. Körde av i Älvängen, så ambulansen äntligen kunde komma förbi!

Väl hemma hade maken skött alla djuren och en fläskpannnkaka stod i ugnen! Min make är bäst!

Inflyttningsfest för alpackor!

Det började med lite mingel (alla kom!) ...

Maken försöker locka in flickorna till halmbädden.

Alla alpackorna rullade sig i tur och ordning...

...och somliga fortsatte med ystra skutt.

Så serverades maten i det förnämliga nya foderbordet!

Miski mumsar!

Mysbelysning.

Idag red vi klätterrundan. Tyvärr har en stam nu sjunkit så lågt att det inte går att rida under den längre. Så då måste man kliva av. Leda hästen uppför backen och kliva på igen! Grannen har gett oss tillåtelse att såga ner den. Men den är rätt tjock...

Saga var rätt seg till hon efter tre "toalett-stopp" och sikte på hemväg, blev väldigt framåt! Väl hemma fortsatte maken med läkten och jag städade ur ligghallen. Maken räfsade bort stora stenar och gräs och jag lade en tjock halmbädd. Sedan släppte vi in alpackorna!

De var lite försiktigt avvaktande när de först gick in, men snart rullade sig alla. Miski var först att hitta höet i nya foderbordet och snart stod de alla där och mumsade!

Foderbordsbygge!

Saga får lite lunch efter ridturen.

Parucha med den tykna uppsynen. Men hon är faktiskt väldigt snäll!

Maken sätter upp täckbrädor – och snart ska han såga till all läkt!

420 cm foderbord! Jupp, konstruktösen anas i bortre änden.

Saga nipprade när jag tog in henne för att sadla henne inför vår ridtur. Så jag tänkte att hon skulle vara skuttig under ridturen. Men hon var jättelugn, om än pigg. Men det är ju bara trevligt då. Pigg och nipprig är värre. För att inte tala om seg och nipprig...

Efter en solig tur beslöt vi att nyttja dagsljuset, och skjuta på lunchen. Så medan maken sågade till läkten till ligghallens gavel och kring fönstren, byggde jag ett foderbord av överbliven träpanel och läkt. Man funderar på hur de materialberäknar våra byggen egentligen. När hästarnas stall var färdigbyggt fick vi också över massor av läkt. Och till alpackornas ligghall blev så mycket ytterträpanel över att vi kunde klä även insidan med den. Tanken var först att vi inte skulle ha någon innerpanel, men vi insåg att vindduken som då skulle synas tydligt, skulle bli tämligen smutsig och full av alpackaspott – så innerpanel känns som en bra idé. Den blir lättare att hålla ren.

Det blev därmed lunch kl 17.00, men då var foderbordet klart, de flesta läkten tillsågade och färgdoppade, och djuren skötta. Då blir det "Hopp och lek" resten av dagen. Fast så mycket hopp blir det inte. Mest en slummer i fåtöljen framför TVn...

Hur det gick med Volvon? Jomän – väsnet var ett hål i avgassystemet (som de lagade gratis för det var så lätt) och "flapprandet" var någon grej som börjat gå sönder och lossna, så den fick bytas. Räkningen gick på knappt 5000:-. Man får ju vara glad när det inte blir mer. Och jag kunde hämta den igår, så nu har vi den till reds till på måndag!

Trolsk torsdagskväll

Dimma och frost. Vackert och lite farligt...

Det var invigningsfest för kunder på makens jobb, så jag körde ensam hem på kvällen. Fullmånen sken starkt och lyste upp tjocka dimbankar som låg i dalgångarna. Så overkligt vackert! Särskilt med U2s "The unforgettable fire" på bilstereon. Medan jag skötte djuren blev det kallare och kallare och snart syntes frostglitter på marken.

Strax efter midnatt körde jag till Älvängen för att hämta maken vid bussen. Jag fick börja med att skrapa rutorna och dimman flödade mot vindrutan så jag fick köra långsamt. Här och var såg man hur dimman frusit på marken, så det fanns ju många anledningar att ta det vackert. Det är en sällsam känsla när dimman ligger så tät att man knappt ser var man är, inte en själ är ute och det känns som man är mitt ute i ingenstans.

Men jag fick hämtat min make utan incidenter, och lilla fina dovhjorten på grusvägen hoppade lämpligt nog iväg när vi kom med bilen.

En Volvo med vårdbehov...

Fina flickor.

Söta lilla Miski!

Ledig måndag – denna gång = fönsterfodermontage.

Och fint blir det!

Det tidiga mörkret så här års ställer till det för oss morgontrötta som behöver dagsljus vid byggbestyr. Det blir liksom korta arbetsdagar. Vilket i och för sig har sina förtjänster... Men på min lediga måndag fick jag satt upp lite fönsterfoder och skött om djuren och "finmockat" lite grundligare.

Yoga-dags på kvällen och Volvon lät konstigt på vägen till Älvängen, liksom "flapprade" mer och mer ju mer man gasade. Och väsnades – lät lite som en traktor.

Det blev inte bättre under tisdagen, så väl inne i stan ringde jag "vår" bilverkstad bara 10 minuter hemifrån. Han tyckte inte jag skulle köra bilen mer! Så vi kom överens om att jag skulle prova en verkstad i stan. Så på lunchen lämnade jag den hos Bilia i Nordstan. Men jag skulle ju till ridskolan på kvällen, så jag fick sticka till makens jobb och ta Forden, och därmed tvinga den stackaren att ta den träliga bussen hem. Bara att hoppas att bilen blir klar under veckan – vi behöver den på måndag.

Ridlektionspremiär för konvalescenten!

Man måste få med sig bakdelen.

Killarna.

Saga får sig en välförtjänt vila.

Knutbrädor uppe, fönster på plats, fönsterfoder snart färdigmålade och en del täckbrädor och läkt ska på plats. Det tar sig.

Maken hänger med småtjejerna.

Senaste två veckorna har jag försökt att komma igång att rida Saga ordentligt, efter konvalescensen. Lite stel i höger varv är hon, men i övrigt går hon väldigt bra! Fast på ridlektionspremiären idag var hon seg, så jag fick driva och driva. Men till slut blev det bra! Hon töltade så fint till slut! Så jag kunde vara nöjd när jag skrittade av henne medan maken red. Trodde aldrig hon skulle orka springa så mycket, för kondisen har ju tappats lite under hältorna.

Makens ekipage såg också bra ut, så vi åkte glada hem. Efter lunch målade jag lite och klurade på att bygga foderbord av en del spillvirke medan maken satte upp täckbrädor. Skruvbrist hindrade mig från att fullfölja min konstruktion idag, men den blir nog bra. Den börjar bli klar nu, ligghallen! Inflyttning nästa helg, kanske.

Eftersom det var halvdag igår, jobbade vi hemifrån. Fördelen är att det känns som att man fått en hel dag extra! Gillar att vara ledig!