lördag, februari 25, 2012

En nevö som helggäst

 Ronja – håller sig mest undan när nevöer är på besök.
 Hoppa i hö är kul!
Korvgrillning i härlig vårsol!

 Lille M vill gärna klappa hästar, fast liiite läskigt är det allt när de kommer fram och nosar nyfiket – fast så försiktigt!
 En vassrugge är ju utmärkt att vila sig i!
 Gräs.
Trött nevö på väg in.

Det har varit en intensiv jobbvecka, så jag körde hem ganska sent på kvällen igår. Då var maken och hans nevö M, som ska bo hos oss i helgen, hemma sedan länge. De hade skött djur och det var egentligen läggdags för M, men han blev lite uppspelt när jag kom hem. Efter kvällsrutinerna läste maken för honom till han sa "jag vill att du går nu", så mumlade han lite för sig själv och sov snart sött.

Idag var det en riktig vårdag
med värmande sol på blå himmel! Maken red ut en vända, medan lille M och jag mätte upp hö, skrubbade djurens vattenkar och matade alpackor. Stackars M är lite rädd för Miski! Antagligen för att hon kan se lite sträng ut med all ull i ansiktet. Men han tyckte det var kul att hoppa i alpackornas liggbädd och kasta halm på mig! Sicken buskille!

Han var minsann duktig
– både på att hjälpa mig lägga hö i lagoma portioner i IKEA-påsar, och bära vatten till vattenkaret. Han fick bära små blå spänner med någon knapp liter i varje, så tog jag spännerna med 15 liter i varje... Han borstade stallgången lite, och hjälpte mig fördela hö till alpackorna. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli! :-)



När maken kom hem gav jag mig ut på ritt på Saga. En härlig tur, fastän hon var lite seg, och när jag kom hem fanns det färdiggrillade korvar med bröd till mig, lagom till att jag sadlat av och sett om Saga efter min ritt!

Då var vi alla ganska trötta,
så vi gick in och tittade på Toy Story 3, och den var ju faktiskt rolig för oss vuxna också! Efter filmen gick vi ut en vända igen, men man märkte att lilleman började krokna igen. Efter kvällsmaten fick han se på Bolibompa och somnade i soffan, så det var bara för maken att bära ner honom i sängen.

torsdag, februari 23, 2012

Ett gnissel som inte blev ett gissel

Que?

Just som jag börjat inse och gladde mig åt att det var dags för löning denna vecka, började Volvon gnissla förfärligt när jag ensam körde hem i tisdags eftersom maken var på ridskolan. Med insikt om att ett verkstadsbesök skulle vara av nöden, såg jag liksom för min inre syn hur mina lönepengar fick vingar och försvann.

Dessutom skulle vi behöva vi bilen mycket de närmaste dagarna. Jag grunnade på hur snabbt de skulle kunna hjälpa oss och hur vi skulle ordna med logistiken.

I morse gick vi ut och tittade på motorn, men kunde inte se något direkt. Fast gnisslade gjorde det. När jag ringde verkstaden fick vi komma in "akut". Killen där såg genast att remmarna behövde spännas. Så vi fick köra direkt in i själva verkstaden, en annan kille vred på lite saker, och 15 minuter senare kunde vi köra iväg utan gnissel! Och när jag frågade vad det kostade, sa de – "Äh, det kostar inget". 

Underbart! Det är sååå skönt när något som verkar bli jobbigt blir så lätt! Dessutom lyckades jag komma 40 minuter för sent till bilen idag, efter att P-tiden gått ut. Men jag hade inte fått någon bot! Det är ju nästan som att tjäna 400 kr! (eller vad det kostar nuförtiden)

 

måndag, februari 20, 2012

Inte tillräckligt utom räckhåll

Pållarna har utelunch.

Kachita kisar mot solen.

Qhichincha, med ett höstrå nonchalant hängade i mungipan.

Alpackorna mumsar.

Den här lille gynnaren verkar tro att det är vår...

Bägarlavar. Alltid skojiga.

Vår isgata!

Stilton. Man får kela med hans mage!

Gårdagens isbana här hemma avskräckte först från alla ridäventyr, men när vi väl dristade oss ut, var det rätt OK när vi väl kom ut på grusvägen – vår infart var klart värst! Så det blev en N-runda extended för mig medan maken red hela klätterrundan. Och så blev det idag med!

Hovslagaren blev turligt nog försenad idag (hon är bra på att meddela sådant, det är det minsann inte alla hovslagare som är!), varmed vi hann rida idag innan hon kom. Tur det, för morgonens vackra väder övergick till mulnare och mulnare och till slut regnskurar, snöfall och ganska kraftig blåst.

När jag gick ut för att hämta Saga i paddocken där hon fått frukost, såg jag henne mumsa på hö fortfarande. Insåg till min förfäran att hon kommit åt att stjäla en av höbalarna vi sakat pga mögelangrepp, och dragit in den till sig i paddocken. Vi som lagt dem så de inte ska nå, tyckte vi. Men Sagas hals kan tydligen bli riktigt lång om viljan finns... Djur!

Nu var det ganska lite mögel på den balen, och jag tror faktiskt den änden hon fick tag i är helt OK. Nu, 6,5 timmar senare, verkar hon fortfarande må bra. Det är nog ingen fara med det. Hur som helst var hon piggare på ritten idag! Kanske behöver hon lite mera hö helt enkelt! Hon är absolut inte fet, så det kan jag kosta på henne!

lördag, februari 18, 2012

Vargspår?

Var det vargspår jag såg vid vår postlådan i morse?

Sagis efter ett pass i ridhuset. "Var är mitt kraftfoder?"

Ett spänningsmoment tillkom i morgonens hästtjänst eftersom löjligt mildväder och blåst töar snö som som sedan fryser, så hela hemmanet får inslag av isbana med smutsiga pölar. Extra spännande blir det när man hittar spår vid postlådan som skulle kunna vara vargspår? Eller så har någon rastat en tokstor hund. Fast spåren gick lite upp på vår infart. Grannarna brukar ju inte gå upp på den när de rastar sina hundar, och de flesta har små till "lagom stora" hundar. Den största grannhunden är en rottweiler, men de har knappast så stora tassar. Hm...

Tråk-vädret föranledde ett ridpass i ridhuset.
Saga var ovanligt seg. Undras om det är pälssättningen som spökar. Trots att jag fick driva henne mycket under ridpasset, så var ändå promenaden dit och hem mest ansträngande. Vi ledde dem för att det var så halt. Fast de har ju broddar, så det hade nog varit bättre att rida. För det var mest vi människor som kom på glid. På planen vid ridhuset var det helt nedisat. Jag stod helt stilla. Men där var en liten, liten lutning ... så snart började jag glida! Fick ta ett kliv till en snösträng för att få "fast mark" under fötterna.

måndag, februari 13, 2012

Kattkompisar

Mozzy & Stilton


Vi har ju fyra katter. Tre kullsyskon Brittisk Korthår med ost-namn och en "bastard" med gröna ögon och för många tår. Dessa brukar som mest tolerera och acceptera varandra. De tvättar aldrig varandra. Ibland jagar de varandra – för det mesta är det nog på lek, men det skulle de aldrig erkänna.

Så döm om min förvåning när jag satt i soffan och i ögonvrån tyckte att katten på soffryggen hade två (2) huvuden – med det var ju Mozzarella & Stilton som låg spegelvända mot varandra! I full harmoni! Fast redan när de var små verkade de gilla varandra. Hur som helst är de väldigt söta!

söndag, februari 12, 2012

Tre meters alpackapromenix!


Mökkvi. Tycker att lunchserveringspersonalen är lite långsam.

Mökkvi med matte i ögat.

 Qhichincha är duktig med att låta oss ta på henne grimman.


På begäran-bild: Maken omringad av fem söta tjejer!


Missarna väntar ut något litet fly som vaknat till liv.

En Michelingubbe verkade kanske vara ute på ridstigarna idag, men det var bara jag i full vintermundering (och maken förstås) på ridtur i skogen. Bäst som vi red där kom en stor vacker röd räv farande nedför en slänt, tvärstannade 4 meter från oss när han insåg att han skulle korsa vår väg, och rusade iväg åt ett annat håll. En kort stund senare såg jag en dovhjort smälta bort i omgivningarna. En bra ritt, helt enkelt.


Så grimtränade vi fölen. Och började träna att leda dem. Med hjälp av lite godis fick jag snabbt Kachita att låta sig ledas, även om hon inte helt förstått att hon ska gå även om jag inte ger godis... Men det var ju första gången jag ledde henne! Miski verkade liksom inte redo att bli ledd, så vi satte en grimma på Qhichincha, och så ledde vi dem båda på promenad! Visserligen bara 3-4 m, men vi vill börja försiktigt!Och det gick ju bra!


tisdag, februari 07, 2012

Två minus blir till ett plus...


Maken & Mökkvi på väg hem från söndagens ridpass i ridhuset.


Flickor i snöfall.

Miski!


Ibland händer märkliga saker. I lördags ramlade jag ju av Saga när hon snubblade. Väl hemma hoppade av hästarna vid vår infart och ledde dem sista biten, som vi ofta gör, för att stretcha både deras och våra muskler lite kravlöst. Då kände jag mig öm i höger höft. Fast jag slagit i den vänstra... Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det.


Igår var det ju yoga. Sedan en incident i somras när jag trodde jag klev ned för det sista steget på stegen, fast det i själva verket var tre steg kvar, ramlade jag liksom ned den lilla sista biten mot stegen. Tänkte inte så mycket på det då, men sedan dess, hela hösten på yogan, så har det varit som att höger ben har varit "fel instucket" och jag har inte alls kunnat slappna av i den höften, den har känts låst. Men se, idag på yogan – var den höften olåst! Den kunde inte slappnas riktigt av som den vänstra höften, men var betydligt mjukare! Och det måste ju vara avramlingen som "rättade till" mig. Märkligt så det kan bli. Ibland är det tydligen bra att ramla av hästen!


Tyvärr blir väl min familj lite nervös när de läser detta inlägg om mitt äventyrliga liv...Men det blev ju bra till slut!

lördag, februari 04, 2012

Ryss-vintern är här!

Jag kunde ju konstatera i morse att jag inte behövde oroa mig för att bli svettig under morgonfodringen av djuren...

Frostmorgon.

Thermobaren gör sitt jobb – och ångan skapar vackra kristaller på insidan.

Killar med frost i mustascherna.

Qhichincha ser förvånad ut.

Kachita nosar på husse.

Stilton.

Jag är liksom inte beredd. För en månad sedan hade jag sommarjacka fortfarande. Jag har liksom ingen rutin på att klä mig i långkallingar, mössa, varma strumpor etc, varmed jag blivit tämligen kall tidvis i veckan som gick... Men jag klagar inte. Älskar detta vädret med snö, kyla och sol!

Men imorse när temperaturen var 21 minusgrader – då tog jag på mig ordentligt. En liten arktisk vind blåste över nejden och bet mig i kinden. Vårt hemman är ganska väl skyddat från den elaka sydvästen, men vindar från nordost har fritt fram – och det är väl därifrån de arktiska vindarna kommer.

Det blev en sagolikt vacker ridtur idag på klätterrundan. Träffade isis-grannarna och pratade lite. Så red vi vidare. Jag satt och var ouppmärksam och Saga såg nog inte hur djup snön var just där, för när vi red över ett stengärde, så snubblade hon – och jag föll av! Landade med höften mot en sten, vilket smärtade lite, men i övrigt klarade vi oss bra. Kruxet är att komma upp igen. Hennes sadel glider så lätt åt sidan så jag får den "i famnen" så snart jag försöker kliva upp, och hon är inte helt lätt att ställa upp längs en sten eller något. Så stackars maken fick kliva av och hålla emot min sadel – då kom jag upp! Känns fånigt! Hans häst har i ett sidledes perspektiv ett utmärkt sadelläge, för den glider knappt av fastän sadelgjorden inte är riktigt åtdragen!

Väl hemma kände vi på alpackornas hull och konstaterade att den feta gått ner lite och den magra gått upp lite, så allt går åt rätt håll.

Det har varit en intensiv vecka på jobbet, men igår kom jag plötsligt ikapp! Känns bra inför en ledig måndag. Kan bara konstatera att jag jobbar snabbt!