söndag, september 28, 2014

Snuva, sol och skoj


 "Får vi beta i trädgården?" (Det fick de).
 Flocken. En del av den i alla fall.
 Nu har vi halm!
 Imilla!
 Lilla terroristen rar Tupaq i rygghåret...
 Kvällning i alpackahagen.
 Slappande ungdomar. Och Kachita.
 Puss på husse!
Busflickorna!

I veckan var jag förkyld, precis som halva avdelningen på kontoret. Vi var många som jobbade ändå och snöt oss i kör, som i kanon. Själv var jag rätt OK eftersom mitt värsta hade varit, men några av de andra var riktigt eländiga. Man borde ju stanna hemma då. Men det är inte så lätt om man är feberfri och har mycket att göra. Och inte konstigt att man blir förkyld – i veckan blev det frost på bilrutan ena dagen, och massa regn andra dagen. Och sol och varmt in emellan. Väldigt svårt att klä sig...

Men jag repade mig bra till torsdagen
då jag träffade två gamla arbetskamrater på en After Work. Härligt att träffa dem igen!

Till helgen planerade man att sova ikapp sig lite – men på lördagen fick vi åka iväg vid 10-snåret och hämta halm i Trollhättan. Vi lyckades som vanligt knöka in så släpet blev totalt fullt!

Och Mökkvi har varit feberfri en vecka nu!
Och Saga visar inga tecken på att ha blivit smittad! Så skönt med friska djur!

söndag, september 21, 2014

Circus Cirkör och en tur till Thailand. Och EN FRISK HÄST!

 Två plank kan man stå på. Om man är en Cirkus Cirkörare. (Bild snodd från deras hemsida).
 Paus i kristallsalongen.
 Kaneli-kompisen – glatt överaskad att vi var så många!
Moon Thai – en inredning med tuc-tucs, bambu och löjliga mängder kulörta lampor (godkända enligt brandskyddsföreskrifterna enligt utsago).
 Klart hon ska ha en Pina Colada!
 I vår egna "kuppe" – vänstra sidan...
 ... och högra. (Den där bambupinnen var inte helt lätt att klämma sig förbi när man har en sådan fyllig ändalykt som undertecknad. Men det gick!)
 Kompisar sedan förr!
Jag fick smaka på bordsgrannens kokosglass! Mums!
 
På vår traditionella grilldag hos oss på Kristi Himmelsfärd överraskade vi den intet ont anande Kaneli-kompisen, tillika jubilaren (eftersom hon fyllde flera veckor innan), med ett presentkort på en föreställning med Cirkus Cirkör den 21 september, "med hemligt sällskap och aktivitet". Idag var det således dags!

Så hon och jag bestämde träff utanför Storan där hon snart insåg att inte bara maken och jag skulle med utan även en hel del av de andra i gänget! Vi hade nog alla väntat oss mer akrobatik och action i föreställningen som innehöll en hel del sång och dans – mer av en performance akt. De var dock väldigt duktiga på allt de gjorde, så jag klagar inte!

Efter föreställningen gick vi till Moon Thai-restaurangen på Kristinelundsgatan. Restaurangen är överlamrad med tuc-tucs, stråtak, bamburör och kulörta lampor, och dessutom tämligen varm, så man ska få en känsla av att faktiskt vara i Thailand! Vi fick ett eget litet rum med målningar på väggarna som lyste i ultraviolett ljus. Där var helt enkelt extra allt! Vi fick vänta väl länge på drickan och maten, men när det väl kom var det hur gott som helst! Så det blev en väldigt trevlig afton!

Nä vi kom hem igen tog vi in hästarna och tempade som vanligt båda två. Och för första gången, på den 16 dagen sedan Mökkvi blev febrig, hade han varit feberfri ett helt dygn! JUBEL! Så härligt att han äntligen är frisk! Nu ska vi bara låta honom hämta krafterna igen och vara extra rädda om honom.

lördag, september 20, 2014

Krassliga

Mökkvis febermätningar (och Sagas) sedan han blev dålig 5 september. Nu måste vi sudda lite, för att få plats för fler noteringar.
Matte och Mozzy.

Sedan i tisdags har vi varje dag gett Mökkvi sprutor med penicillin. Lite läskigt, för en del hästar reagerar på "transportmedlet" i penicillinet med att kollapsa! Men Mökkvi verkar turligt nog inte påverkas. 

Hans feber går sakta ned,
och är ofta ganska låg på morgonen. Så på fredagsmorgonen var den så låg att vi trodde att han kanske skulle bli feberfri hela dagen! Men vid 17-snåret när jag var hemma och mätte igen, låg den på över 39. Och steg. Så på kvällen fick vi ge febernedsättande. Efter några timmar märkte vi att han svettades mycket och andades häftigt! Men temperaturen var tämligen låg. Vi oroade oss en del och tittade till honom med jämna mellanrum. Men när jag tog in Saga för natten, så andades han normalt, hade en "feberfri" temperatur och verkade inte svettas längre. Så vi kunde sova lite lugnare i alla fall.

Veterinären tog 8 rör (!) blod från honom häromdagen
för att testa olika sjukdomar, men alla prov visar normala värden, utom det som antyder en virusinfektion. Men de brukar inte hålla på i två veckor...

I morse var han också feberfri!
Temperaturen har gått upp under dagen men legat under 39, och då behöver man inte ge febernedsättande. Han har gradvis fått lägre och lägre feber, men nu väntar vi otåligt på att han ska bli helt feberfri, konstant. Nå, han äter med god aptit och har inte tappat i hull alls, men det måste vara jobbigt för kroppen med all feber och medicinerna. Åh, vad jag vill att han blir helt feberfri snart!


Själv är jag rasslig och snorig idag efter en gårdag med huvudvärk och halsont. Men jag hoppas jag repar mig till i morgon. Har inte tid att vara sjuk. Jag har i alla fall ingen feber!

torsdag, september 18, 2014

Arbetskamrater på alpackavisit

 Septembermorgon.
 Stilton.
 Arbetskamrater på alpackavisit.
Mökkvi får agera gräsklippare i trädgården.

Idag efter jobbet åkte jag med två följebilar och 6 arbetskamrater hem till oss, för de skulle får träffa alpackorna. Arbetskamraterna blev lite förskräckta när vi gick in i hagen och alpackorna kom galopperande i full fart, för de trodde jag skulle ge dem godis. Men snart nog försökte arbetskamraterna försiktigt ta selfies med alpackorna och njöt av att titta på dem. De fick hänga där med alpackorna i solen medan jag fixade lite fika, så snart stod vi alla ute på gårdsplan och mumsade på kaka och kaffe.

Jag fick en fin växt
i en söt minmjölkkanna av dem som tack, så det var gulligt av dem!

När de åkt fick hästarna äta lite gräs i trädgården.
Det är klent med bete i hagen och Mökvi tycker hpöet i hans husarrest är lite trist.

onsdag, september 17, 2014

Ballonglandning hos grannen

 Lille Capac med en lustig min.
 Kolan tittar misstänksamt på den där luftballongen ovanför hennes vänstra öra. Den låter konstigt.
 Så här kan man också klia sig.
 Ballong, häst och katt.
 Ballongen närmar sig...
 Snart hos grannen...
Och där landar den!


På kvällen skötte vi djuren när jag lade märke till att alpackorna var väldigt uppmärksamma på något. Det var två luftballonger. Den ena försvann bakom bergsryggarna, men den andra närmade sig och jag undrade lite om den var på väg att landa i närheten. Ett tag såg den ut att vara på väg mot alpackahagen, men försvann åt ett annat håll. Innan den dök upp igen bakom bergsåsen långt bortanför vår utfart.

Jag gick för att ge Saga hö i hagen och fortsatte till postlådan för att ta in posten, när jag såg ballongen närma sig igen och sjunka mer och mer bakom grannens byggnader. Den skulle uppenbarligen landa alldeles i närheten! Så jag gick lite närmare, för att snoka. Och lite närmre. Och lite till. Och fann mig stående vid vägskälet där närmsta isis-grannarna bor. 


Då kom en bil åkande och en man frågade mig om det var min mark och om ballongen skrämde hästarna i hagen mittemot ballongen. Jag visade honom till ägaren och trodde inte hästarna blev så skärrade. Stoet med sitt söta föl blev lite uppspelta, men mest nyfikna.

Grannarna var också ute och skötte sina djur, så vi tittade på ballonglandningen och pratade om ditt och datt. Jag hade SMSat maken om ballongen, eftersom han nog inte märkt att jag smugit hemifrån.

Så snart kom maken, och en annan granne för att se ballongen. Vi hade en trevlig pratstund medan andra grannar passerade i bilar och två ryttare kom förbi. Alla lite nyfikna på ballongen. Det var en stor luftballong med säkert ett drygt tiotal passagerare, flera följebilar och en väldigt stor ballong som de fick lägga ut efter fältet medan luften pressades ur.

Så det var en liten happening!
Snart nog blev det lite kallt, mörkt och myggigt så var och en fick återgå till sitt.


söndag, september 14, 2014

Valdag. Och bakis.

 Busiga trion.
 Mökkvi får mumsa lite gräs då och då.
 En lustig svamp i hästhagen...
... undras vad det är för sort?

 
Lite trött var jag allt idag. Hela dagen. Jag vaknade tidigt och kunde inte somna om, men under dagen blev det små spontana lurar i soffan och TV-fåtöljen...

Efter frukost åkte vi till vallokalen långt ut i ingenstans och gjorde vår medborgerliga plikt. Sedan åt vi Mongolian Barbeque på Mr Johansson. Mums! Precis vad jag behövde. Med en sprittig Cola till!

Väl hemma skötte vi djuren (lååångsamt). På kvällen blev det pizza, den bästa dagen-efter-maten. Och på natten var det oändligt skönt att få sova! 


Fast ledsen är man att Sverigedemokraterna fick så många röster i valet. Och att Mökkvi fortfarande har feber. :-(

lördag, september 13, 2014

Vägföreningens kräftskiva

 Matdags! Tjohoo!
 Tre små sötnosar.
 Grannen lola Löwenberg tog denna bild på maken som dricker öl...
 ...och på mig fullt fokuserad på att skala en kräfta!
 Lite lekar blev det.
 Med suspekta rörelser skulle han skicka iväg en boll så långt framåt han kunde. Istället blev det uppåt, så bollen slog i takbjälken och studsade tillbaka mot honom igen! Laget "hästarna" förlorade. Ofattbart! Vi som var så duktiga! Vi hade bästa pep-talket i alla fall – ett gemensamt gnägg!
Hela laget springer inuti ett snöre....

På lördagen var det dags för vägföreningens kräftskiva. Så efter frukost och djurskötsel duschade jag och tog på helt rena (och varma) kläder för att helt säkert inte få med mig några smittor från stallet och Mökkvi till grannens ridhus. Först hade vi i styrelsen ett möte hos grannen med lite fika, innan det var dags att gå hem och hämta kräftor, räkor och alla tillbehör till skivan hos ridhusgrannen. Maken skötte Mökkvi inför kvällen och duschade och tog på rena kläder han också. Vi tog t o m skor som aldrig varit i stallet, för säkerhets skull. Mökkvi har ju tyvärr fortfarande feber. När ska det ta slut?

På festen i grannens ridhus välkomnades vi med smarrig bål, partytältet var uppsatt där inne för att ge en intimare stämning och i gott sällskap mumsade vi kräftor och räkor och nubbe!

Det sjöngs och lektes lekar och var på hela taget väldigt trevligt.

Sedan gick vi hem. Ännu en gång en fest på "hemmaplan" så man kan gå hem. Lyxigt! Men innan vi fick lägga oss tittade maken till Mökkvi inför natten, och jag tog in Saga. Sedan fick vi äntligen sooova!.



fredag, september 12, 2014

Vackra, dimmiga dagar

 Dimsjok över bergen (och grannen!)
 Soldis över häradet.
 Lille Capac.
 Kolan – vår drama queen.
 Tupaq!
 Imilla- matte-nospuss!
 Imilla blir nyfiken på iPhonen.
Solnedgång.

Om morgnarna ligger dimbankarna trolskt över fälten, och om kvällarna dansar älvorna på ängarna. Det är så vackert! Älskar september och första höstkylan! Nästa sommar är så långt bort det går. Det kan inte bli bättre! Jo – Mökkvi ska bli feberfri också. DÅ är jag nöjd!

Kolan har fått lite hudproblem på knäna. Hon brukar inte vara så rädd av sig, men just när vi tar henne på knäna för att göra rent, kräma in eller schampoonera, är det SÅÅÅÅÅ LÄSKIGT! Hon är världens drama queen. Annat är det med Tamya som står snällt och lugnt vid sådan hantering.