En blöt helg

 Alpacka i fullmåne.

 Imilla.

 Mozz.

Årets första snö!

På fredagen var det AW! Vi originalare mötte upp vår kollega som tyvärr fick sluta för ett år sedan. Vi var på Temple Pub och drack mycket gott vin, pratade, tramsade och hade otroligt trevligt. När det bara är vi originalare blir vi ca 8 pers, och det är rätt lagom för en AW. Och det var ju kul att träffa vår gamla kollega. Efter löjliga mängder vin betalade vi för oss och gick vidare till Kino, där det "vanliga" större AW-gänget hade hamnat. Där övergick jag till att dricka tranbärsjuice, men den var inte god, så jag gav bort den. Den var röd och fin och såg festlig ut, men jag gillade inte alls smaken.

Jag har ju tåg att passa, så det blev ett kramkalas med alla innan jag gick iväg mot spårvagnen, och det kom en efter bara några minuter!

Idag skulle jag egentligen åkt till Hönö på julmarknad, men efter att SMHI hade varnat för att stormen Gorm var på väg hit, ställde vi in det. Dessutom skulle det hällregna hela dagen. Det blev inte så förfärligt stormigt hos oss, men säsongens första snö kom! Väldigt blöt – men vitt och vackert blev det!

Alpackakurs i Staffanstorp

 Frostmorgon.

 Ronja.

 Dags att stiga upp.

En nyttig kurs.

Tidigt, tidigt på tisdagsmorgonen gick vi upp. Maken gjorde mackor och kaffe och jag fodrade djuren, innan vi satte oss i bilen mot Staffanstorp. Maken körde först så jag kunde äta mackor och dricka välbehövligt kaffe. I Snapparp bytte vi, och det blev makens tur att äta.

Efter ca tre timmar var vi framme och träffade många alpackavänner som också skulle gå på Gård- och djurhälsans alpackakurs. Vår brittiska föreläsare var veterinär och hade arbetat massor med alpackor, både i USA och i England. Hon var otroligt kunnig och vi lärde oss massor!

Men som det lätt blir – i slutet av dagen var huvudet så fullt av information att inget mer fick plats.

Vid kvällen var det dags att åka hem igen. Det blåste hårt och regnade, kaskader av regn for från havet in över vägen, där den går alldeles intill havet. Jag höll stenhårt i ratten och följde baklyktorna på bilen framför, för vindrutetorkarna var uppenbarligen dåliga – trots full speed på dem, blev inte rutan klar. Vi tog en paus på MAX i Falkenberg och fortsatte hemåt.

Väl hemma efter vår långa dag och påfrestade hemresa gick jag upp för trappan och mot sovrummet för att hämta något, när jag plötsligt känner att jag trampar i något halt och medelst en lustiger volt i god slapstick-stil halkar handlöst bakåt och ned på golvet med en duns. Rakt ned i det hala kattkräkset något kattkräk försåtligt producerat precis ovan trappan. Djur! Turligt nog, gjorde det inte så ont när jag ramlade! Måste ha fallit på ett lyckosamt sätt. Idag har jag dock känt mig lite mörbultad...men jag hade ju verkligen kunnat slå mig betydligt värre!

Frosthelg

 Fredagskväll. Fuktig luft och frostkyla. Då får man klä sig varmt fast man mockar!

På lördagsmorgonen var det stört omöjligt att öppna ytterdörren inifrån. Hade något stort ramlat ned och blockat dörren? Nej, en hink hade lagt sig så att försökte man öppna dörren så kilade den fast sig inunder. Tur man har fler dörrar ut...

Frukost för frostig fåle.

Frost är vackert.

Liten frostig tuva.

Stilton spankulerar.

Hemman i frost.


Frost är så vackert! Och det var fullmåne också, så hela hemmanet låg och sken i vitt. Så mycket ljusare det blir! Vi promenerade pållarna i hagen på andra sidan bäcken och sprang lite med dem. Då blev de alldeles ystra!

Öl och glass. Jajamän!

 Vi väntar på att vår "ballongman" ska bli lite rynkig... Än så länge har han bara fått ett horn...

Jag BRUKAR inte få sådana här deadlines...

Beer float!

I somras hade vi en "sommarfågel" på vår avdelning, en originalare som jobbade över sommaren bara när många var på semester. Tyvärr tog hennes vikariat slut, men nu är hon tillbaka på en annan avdelning, så det blev ett glatt återseende! Hon och sambon brygger sitt egna öl och har vunnit priser med det! Hon vet allt om öl! Och denna kväll hade hon bjudit in till en "beer float"-premiär. 

Så när arbetsdagen var slut tog vi bussen in till sta'n och iväg till krogen. Lite läskigt var det eftersom SÄPO höjt "hotnivån" för terrordåd, efter terrordåden som varit i Paris. Och runt Järntorget var det hur många polisbilar som helst. Men vi gick till vår krog och åt gott i gott sällskap och provade annan god öl i väntan på premiären – som ju bäst passade som en slags efterrätt.

Vi beställde var sin "What a girl wants", som ölen kallades, och in kom en ganska söt stout med glass i! Själva skummet smakade kolaaktigt, medan ölet var lite chokladigt och kaffeartat i smaken. Gott och annorlunda, men inget man dricker många av. Efter en trevlig kväll var jag lite orolig för att "terrorhotet" skulle påverka tillgängligheten på Centralen, där jag skulle ta tåget. Men allt var lugnt och jag kom hem som jag skulle.

Bilder från en helg.

 Sumaq i full fart.

 Bus!

 När man får besök nosar man på dem istället för att busa.

 Sjöhäst?

 Taruka!

Maken är min hjälte. Tanklocket har varit loss länge på Volvon. Härom dagen glömde dessutom maken det inre tanklocket när han tankade. Så nu har han både skaffat ett nytt inre tanklock och ett nytt fäste för att få vårt ytterlock att sitta som det ska. Och så har bilarna vinterdäck!

 IKEA-besök. Köper man långa grejer får någon åka i baksätet. Nu ska vi ha nya hyllor i sadelkammaren, och förhoppningesvis effektivare förvaring.

En älg galopperar över nejden. Vi var ute och sprang med pållarna när vi plötsligt såg älgen stå där, på en äng! Både den och vi blev nog lite överrumplade. Så beslöt älgen att galoppera iväg. Har nog aldrig sett en älg galoppera förut. Men den hade en fin vägvinnande galopp!

Moi!

Teamaktivitet

 Arbetskamraten beställde en öl med skojig etikett.

 Juldekoren i Göteborg är uppe...

Precis vid vår väg. På förekommen anledning.

Vid 11-snåret skulle alla på vår avdelning på jobbet åka till Scandinavium. Så folk fördelade sig i de bilar som fanns, och två åkte med mig. Men just som vi skulle åka hällregnade det! Och bilen stod lååååångt bort på parkeringen. Och eftersom det var dumt om alla blev blöta, så kutade jag iväg till bilen, och hämtade sedan upp arbetskamraterna vid entrén där de stod skyddade. Det blev de glada för! Jag parkerade bilen vid Valhalla Parkering, och meddelade maken så att han kunde ta bilen hem.

Väl framme åt vi lunch och sedan lyssnade vi på ett föredrag av Frölunda Indians tränare om teambilding och hur man skapar ett lag. Både roligt och tänkvärt. Sedan gjorde vi olika övningar. Vi fick sitta mitt emot varandra och se varandra i ögonen och så skulle vi säga bra saker om varandra. Låta oss överösas av beröm utan att säga något. Det var svårt, men förstås trevligt. Och lite märklig känsla att se varandra i ögonen så intensivt.

Därpå satte vi oss vid bord där tanken var att vi skulle vara så uppblandade som möjligt – sitta med dem vi inte kände så väl. Så fick man skriva en upplevelse på en lapp och lägga i en hög. Så läste någon en lapp i högen, och så fick alla gissa vem som hade haft upplevelsen. Detta föranledde att vi fick höra många roliga anekdoter.
 
Sedan gick vi ned i baren på Scandinavium och fick äta varsin räkwrap, innan det var dags för speeddating. Vi stod i två ringar med lika många i varje, ansikte mot ansikte, och så fick vi prata med varandra i en minut. Eftersom vi är ganska många, tog det en stund, och jag blev både svettig och hes. Men se då var vi klara och fick gå och handla något i baren! Och mingla vidare. Så småningom var vi ett rejält gäng som gick till Tullen ovanför Eklandagatan, och knödde in oss kring ett bord. Det blev en trevlig afton!

Hann verkligen PRECIS med 23.50-tåget hem, tidsoptimist som jag är. På vägen mot tåget hann jag ändå skåda göteborgsk juldekoration, två feta möss och fem spöktjejer som ville swisha varandra.

Söndagssoligt

Naira och Sumaq.

Soligt! Men blött på marken.

Saga städar efter sin måltid.

Idag åkte maken iväg alldeles ensam med Mökkvi, för att ta lektion på ridhuset. Själv tog jag en promenad med Saga och gick lite, sprangca 20 m, gick lite, sprang lite. Och det gick bra, fast vi blev båda flåsiga – vi har lite dålig kondis båda två!

Olika sorters möten...

 Hemmanet by night.

 Man måste ju faktiskt fira Gustaf Adolf med en bakelse!

 Tjejerna (inkl undertecknad) trängs i soffan...

...så husse väljer att ligga på en annan plats...

I torsdags var det spinnkväll igen – vi som gick spinnkurs hösten 2013 träffas ju då och då fortfarande hos vår kursledare. Så sitter vi och spinner på våra spinnrockar, babblar och fikar.

Det mötet var betydligt roligare än ett trist möte på jobbet igår. Får bara panik när folk maler på till sina PowerPoints, och allt som oftast bara läser innantill. Såååå trist! Finns det verkligen inget i FNs deklaration om mänskliga rättigheter om att ingen människa borde behöva utsättas för en PowerPointdragning på längre än 15 minuter? Det borde det göra!

Mera spännande är de ständiga mötena med "vår" älg. I morse körde jag förbi henne när hon stod på allmäningen intill vårt och vägen, och på kvällen när jag svängt in på vår infart, såg jag att jag precis passerat framför älgens nos med ungefär 4 meter...

Cocktail hour

 Singoalladrink. Hur god som helst.

 Varför ser en kaffekapsel och kaffeapparatsaffär ut som en juvelerarbutik?

3D-plastfoton – typ. Lite töntigt, fast lite skoj.

 

Efter ett långt uppehåll var det åter dags för en Cocktail Hour. Kvällens drink var "Singoalla" – Göteborgs kex och Håkan Hellström i en cocktail – hallon och vanilj. Men eftersom "inbjudan" kom ut sent var vi bara två som kom! Fast vi hade inte setts på länge, så vi hade trevligt! På hemväg till tåget gick jag längs Avenyn bort förbi Sheraton. Avenyn har numera en tokstor Nespresso-affär som ser ut som en juvelerarbutik! Kaffe är i och för sig viktigare än juveler... Men ändå!

I ett skyltfönster vid "Skäraton" (Sheraton heter nåt annat nu tror jag), finns plastkuber med folks bilder i. Lite fascinerande är det hur de görs, men de blir ju lite fåniga. Jaja, det finns mycket att lägga pengar på.

Idag blev Saga skodd. Ett tag var hon fasligt seg och ville inte gå på promenad, så jag var rädd och orolig att hon fått fång igen, men hovslagaren sa att hon såg fin ut! Bra, då behöver jag inte vara rädd att mana på Saga. Tror lilla pållan märkt att jag varit "snäll" och så har hon uttnyttjat min "svaghet" för att slippa anstränga sig, och så har hon nog haft sin höstliga "sätta vinterpäls"-trötthet. Nu vågar jag mana på henne eftersom jag vet att hon är frisk, så nu går hon minsann på bra!