Kundén-besök

Det tog ett tag för dem att fatta att det skulle vankas mat! (Chaska i bakgrunden inser att hon kommit på efterkälken)

Många bilder tas på bedårande alpackor!

Maken och 1-åringarna!

Tre tjejer på promenix.

Det hände sig en gång att jag jobbade mycket med en trevlig kund. Vid chefsbyte hos Kundén, byttes byrå, tyvärr. Men när det begav sig kom Kundén och jag till insikt om ett gemensamt kattintresse, och snart skickade vi kattbilder till varandra, tillsammans med korrekturen. Det visade sig att jag inspirerade Kundén, inte bara till att skaffa sig en Brittisk Korthår-katt, utan att skaffa två, så de får sällskap av varandra! Kundén visade sedan mina bilder för sin kollega, och mailade tillbaka om hur förtjusta de var över missarna!

Sedermera blev vi alla vänner på Facebook och båda damerna gillade alla mina bilder, då särskilt av alpackorna! Så åt vi en lunch tillsammans i våras och beslöt att de skulle komma hit när fölen var födda. Och idag blev det av!

De blev alldeles förtjusta i att träffa alpackorna live och så nära, och ville förstås träffa både hästar och katter! Sedan åt vi lite plockmat och åt en smarrig kaka de haft med sig. På det hela taget förfärligt trevligt!

När de åkt grimtränade vi Miski och Kachita. De har haft svårt att få kläm på det här med att bli ledda, men så plötsligt verkar de förstå! Och följer med rätt lugnt, även om de skuttar till ibland när de blir oroade över något. Men på det hela taget går det riktigt bra!

Alpackakillar, sista jobbdagen, veterinären och Bruce!

Sagas hov är frisk nu, växer och stärks som den ska!
Men det tar sin lilla tid för hovväggen att växa ut...

Parkering i okönda kvarter i Örgryte. Där fanns detta hus med en tupp ovan entrén!

Vi, i väntan på Bruce.

En måne (t v) och en glidflygare (upptill) tjuvkikar på konserten!

Bruce!

Fullt ös!

Det blev stämningsfullt när massor i publiken lyste med sina mobiler, som ett glittrande stjärnfält.

Det närmar sig final.

På torsdagskvällen kom alpackamannen med "killarna" som dejtat Qhichincha och Sawila. Det skulle bli spott-test på fredagsmorgonen. Eftersom fredagen var min sista arbetsdag innan semestern och jag skulle gå tidigt, hjälpte jag bara till att samla in "flickorna" innan jag åkte till jobbet. Men jag såg att flickorna inte var dräktiga för de spottade inte – det blev nya herdestunder för båda två! Bara Parucha spottade!


På jobbet hann jag precis med det jag tänkt mig innan jag raskt åkte hem vid lunchtid. Med den härliga insikten: Nu har jag semester!

Kl 15 hade vi tid hos veterinär/hovslagare. Ja, egentligen var det dags först på måndag, men Saga tappade ju sitt specialhovbeslag i onsdags! Turligt nog kunde jag flytta fram tiden. Men det såg bra ut med hoven, hon fick en ny sko med fler sömmar i så den nog sitter bättre, och så åkte vi hem. 

På torsdagen hade Mökkvi tappat en sko, men turligt nog kunde vår ordinare "hovis" hjälpa oss på kort varsel, så när vi kom hem från kliniken med Saga, hade hon redan fixat Mökkvis tappsko! Himla tur eftersom hon också hade sin sista arbetsdag innan semestern. En hemlagad hamburgermåltid senare åkte vi sålunda in till sta'n för att se Bruce Springsteen på Ullevi!


Det var tokfullt på arenan! (Publikrekord enligt GP: 66 800 pers!). Vi väntade i kvällssolen och kl 20.30 började han! Arena-gubb-rock, jajamän, men det var äkta spelglädje i ett äkta band, med riktiga instrument och musiker en vacker sommarkväll. Inget playback där! Jag är inget hejdlöst Springsteen-fan och kände bara igen 6-7 låtar under den 3,5 timmar långa konserten! Att de orkar! Men det var bra ändå! Det enda negativa var väl att de gärna drog ut på låtsluten väldigt länge, medelst att dra på fullt ös med elgitarrer, trummor och sax. Det blir mest bara bröt då, och inte så vackert.

Så trängde vi oss ut ur folkmassan runt Ullevi och gick ända bort till Örgryte där vi parkerat bilen på en undanskymd gata. Lite nattamat och sedan direkt i säng. Jösses så trött jag var!

En sork bakom kakelugnen...

Chaska är lite sömnig...

Fast på kvällen är det annat – "Kakan" och Chaska till höger i bild...

Äckliga tokstora hästflugor kommer bara när det är för varmt. De verkar gilla mörka djur. Turligt nog verkar inte våra alpackor störas av dem! Här sitter den på Miski.

Halvsystrar.

Ronjas pip-leksak.

Maken trodde det var jag som pep med något. Och jag trodde han hade något hyss för sig. Men det var Ronja som tagit med sig en sork som hon glatt lekte med i vardagsrummet! Vi slängde då ut Ronja och försökte få sorken att kila ut genom altandörren, men då kom ju våra andra katter och stod ivägen för den! Maken och jag försökte få tag i den med en glassplastask. Men den stackarn sprang in bakom kakelugnen! Noooooo! Vi visste inte hur mycket Ronja hade skadat den, så vi oroade oss lite för att den skulle dö där bakom... Kakelugnen är liksom inget man flyttar på.


Vi gav det en paus och hoppades sorken skulle komma ut själv. Men några timmar senare hörde jag den krafsa. Medelst att slå "fel" ände på en dammvippa i golvet bako kakelungen, lyckades jag skrämma ut den. Men åter igen kom katter och störde och började jaga den tillsammans med mig (fast i annat syfte), så den sprang tillbaka! Fast kom inte ända in bakom kakelugnen. Jag kunde nå den med min vippa, och slå i golvet framför den. Försökte fösa ut den med en stekspade. Men den rörde sig inte! Ett tag trodde jag att jag hade råkat slå på den i stället för golvet! Att jag hade skadat/dödat den! Stackarn! 

Men så fick jag tag i den korta svansen och kunde lirka fram den och snabbt stoppa den i glassplastasken. Vi lyfte försiktigt på locket och kikade på den. Den såg oskadd ut, så maken gick ut och släppte den en bra bit från alla katter. Väldigt skönt att inte ha sorkar i huset!

Jobbar när det är stängt

Guldkrus i Surte?

 

Måleriarbeten i trappan. Lite nervöst. Skyddsmattan låg lagom lös och man kan få målarfärg på skorna som man drar vidare.

Kakan, Tamya och de andra.

Denna måndag lämnade jag make, svåger och barn åt sitt öde och åkte in till sta'n och lämnade av svärmor vid tåget. 

Vårt kontor har semesterstängt i tre veckor, men jag jobbar ändå två veckor, och kollegan några dagar sista veckan. Då finns service tillgänglig för Kundén hela semestern, alla får vara lediga när de vill (dvs alla andra får vara lediga under värsta sommarvärmen vilket de märkligt nog verkar gilla, medan jag får semester senare på året då lite härlig kvällskyla äntligen infinner sig). Det blir en win-win-situation helt enkelt!


Min morgonrutin under dessa semesterveckor är att parkera i det trånga P-hus dit jag försökte hitta i tre dagar förra veckan för att kunna parkera gratis på nya kontorets platser. Innan jag fick rätt instruktioner av fastighetsbolaget var jag inne och snurrade på alla trånga P-hus runt Otterhällan, innan jag fick rätt instruktioner av fastighetsbolaget... Sedan köper jag min toksmarriga morgon-latte på Da Matteo innan jag går upp på ett tämligen tomt kontor. Ibland är där någon hantverkare, ibland någon anställd på de företag vi nu sitter ihop med. Men man får leta i varje prång innan man vågar larma på när man går!


Hur som helst har jag ganska mycket att göra och hoppas snart hinna plocka upp mina flyttlådor, så här nästan två veckor efter flytten... för det är tämligen tomt i lokalerna så då kommer det ju ingen och stör! Och jag kan sno lite skåputrymme....moahaha!

... och mer besök!

Svärmor och maken.

Smultron på strå!

Barnen hälsar på Mökkvi.

Alpackaflocken kommer nyfiket springande.

Kaneli och jag åt frukost medan maken hämtade sin mor vid Saltholmen – Kaneli och maken möttes i sina bilar på grusvägen. Så kom svärmor och vi åt en sallad till lunch ute i soligt lugn. Det var skönt att få träffa henne lite för sig själv, det var ett bra tag sedan. Framåt aftonen kom även svågern med sina tre barn och det blev genast livligare. Vi fikade ute och utmanade barnen att hitta olika sorters blommor, springa runt huset och att inte leka med de enstaka hästhögarna i gräsmattan – konsekvensen av att använda hästar som gräsklippare.... Bajshögar är förstås högeligen spännande i de åldrarna...


När barn är i huset, särskilt livliga sådana, försvinner katterna som en avlöning. Hund ena dagen, och nu små barn i två dygn! Tycker katterna tittat anklagande på mig de få stunder de vågar sig in, som när hundar rastas eller barn sover... men då går de gärna in och snokar på barnen...

Besök, besök...

Kaneli och Miski.

Vi bereder oss för en grillkväll. Tiggva verkar tycka sällskapet är tråkigt. Hon verkar också tycka att hon är en knähund...

Ett kryp med färgglad rumpert!

På förmiddagen kom en kvinna med familj för att hälsa på alpackorna och fråga lite om dem – de funderade på att skaffa egna. Vi fick kontakt på Facebook där kvinnan är vän med en av mina vänner, så jag trodde det var så hon hittat mig. Men se, hon hade bara sökt på alpackor, och hittat mig! Det hade inget med gemensamma kompisen att göra. Världen är liten.

Framåt aftonen kom Kaneli-kompisen med sin ohyggligt kärleksfulla hund. Det blir lätt många blöta pussar om man inte aktar sig, men man kan stå ut med det när man får smeka hennes mjuka öron. Och det får man. Det är en väldigt kelsjuk hund. 

Katterna höll sig på avstånd. Den där hunden är lite lurig tycker de. Hunden vill ju helst leka med dem och slicka på dem också – som med katterna hemma, men våra blir liksom bara burriga och morrar om hon kommer nära. Ogästvänligt!

Hur som helst blev det en mysig kväll på uteplatsen med grillat och vin i trevligt sällskap.

Hem till gården

Grannens Affe. Alltid söt och nyfiken.

Grannens Keilir. Också alltid söt och nyfiken.

Min Saga. Söt och sommarlovsledig. Och ganska nyfiken.

Brudarna Bus. MYCKET nyfikna!

"Kakan".

Efter frukost tog vi adjö av våra generösa värdar och väninnan, och åkte raka vägen, 45 mil med lunchuppehåll, hem till djuren. Alla mådde bra, men vi visste ju att grannen tittat till dem på lördagen, så vi kände oss rätt lugna.


För 6 år sedan var vi som sagt och turistade i Gagnef, 
bl a i Dalhalla. Den gången lämnade jag av min man i Örebro så han kunde ta tåget till Uppsala och reggaefestivalen där. Sedan körde jag hem och gick på gratis Simple Minds-konsert på Götaplatsen i Göteborg på kvällen! Jag fick stå på lite för att hinna... och det blev hur bra som helst då med! 

Så mycket kultur!

Maken uppe vid Stuggu. Utsikt över bil-flottbron.

Maken på flottbron för fotgängare och cyklar en bit bort.

 

Totempåle på Missuinshuset.
 

 Himlaspelet i Tällberg.

 

En scen  snodd från www.himlaspelet.se

 

 Väninnan till mostern, mostern själv och så maken!

Vacker solnedgång

Efter en trivsam frukost gick vårt värdpar med väninna och plockade kantareller, en tydligen tämligen blöt upplevelse, men gott var det med kantareller på nattamackan!

Vi åkte istället till Leksand för lite sightseeing och en glass, innan det var dags att åka hem för lunch. Efter lunchen försökte vi göra oss lite nyttiga och rensade kantarellerna på uteplatsen. En avspänd syssla, med ett litet avbrott för ett besök i Missionshuset där det var en konstutställning,med några riktigt bra tavlor. Vi blev bjudna på bubel, men fick nöja oss med en slurk – vi skulle ju ut och köra bil senare. 

En smitande vovve höll på att försena oss, men med lite list och ost lurades han in igen så vi kom iväg i tid till Himlaspelet i Tällberg. 

Det var duktiga skådisar och dansare, och sjöng bra gjorde de, fast jag blev inte alldeles gripen. Men det var en trevlig kväll med trivsam fika i pausen i gott sällskap. Vi blir bortskämda!

Alpackasång hemma och Simple Minds i Dalhalla

Stilige Merlin och maken!

Dalhalla!

Vi, i väntan på Simple Minds!

Simple Minds!

Publiken var entusiastisk.

Stämningsfullt.

Jim Kerr, Charlie Burchill och Andy Gillespie.

Jim Kerr gör ett inlägg om Dalhalla på Facebook – tydligen avrundade han med ett litet dopp i Dalhallas pöl!

I tidig morgon stängde vi in Parucha, Sawila och Qhichincha i våra fållor. När vi presenterade Merlin för Parucha spottade hon intensivt! Hon var helt klart dräktig sedan hans förra besök! Då fick han komma till Qhichincha istället, och gjorde sitt jobb. Samtidigt fick Sawila möta en stilig suri-hingst! Så nu hoppas vi på ett suriföl till nästa sommar. Det är ett dominant anlag, så parar man en huacaya (som Sawila är) med en suri, blir fölet alldeles sannolikt en suri! Hingstarnas parningsknorranden/sång hördes över nejden så grannarna undrade nog vad som pågick. När hingstarna gjort sitt, packade P, som bott hos oss i natt, ihop sina tillhörigheter och alpackor och körde iväg, medan maken och jag beredde oss för snar avfärd mot Gagnef i Dalarna!


Vi 16-snåret var vi framme, i god tid till den middag makens yngsta moster bjudit in oss till, och som vi får bo hos under vårt besök! Där kom en kusin med familj och två andra mostrar till middagen, så det var trevligt. Tyvärr fick vi snart bryta upp, eftersom vi skulle till Dalhalla för att se Simple Minds!


För sex år sedan gjorde vi en tur tillsammans till Gagnef, maken och jag. Den gången turistade vi en del och besökte bland annat Dalhalla, det gamla stenbrottet som blivit en konserthall! Jag tänkte då att jag måste komma tillbaka en dag och se en föreställning där! Och nu var det dags! Dalhalla gästas av Simple Minds – mitt favvoband genom tiderna – det får ju inte missas! 


Kl 20.00 skulle konserten börja, men just då kom en störtskur och allas regnponchos åkte på! En halvtimme senare hade regnet dragit förbi och Simple Minds kom upp på scen. Redan vid andra låten kunde en del i publiken inte längre sitta kvar, utan reste sig och dansade och diggade entusiastiskt! Med Madonna-konserten i färskt minne var det så skönt med ett band som såg ut att vara glada att vara där och spela och som varje konsert tackar ödmjukast för att man vill komma och se dem.


Här var det ingen märkvärdig show och ingen koreograferad dans, bara ren spelglädje. Och Jim Kerr fascinerades tydligt av Dalhalla. Man kunde se det på honom där och då, men det bekräftades även på Facebook senare.


Nu är jag ju ett hängivet fan, så jag kanske inte kunde bedöma konserten så objektivt, men maken sa att han också tyckte det var bättre än Madonna. Jag tyckte det var hur bra som helst, fats saknade förstås några favvo-låtar! Det var helt enkelt för kort!


Efter konserten åkte vi tillbaka till makens yngsta moster, där forfarande de andra mostrarna var kvar, så det blev lite mysig samvaro med te och mackor.

Hos hovslagare och på tomt kontor

Saga väntar medan hovlagaren jobbar i smedjan.

Så här blev det! Ett hålband kom på sedan också, så det blir lite klurigare att hålla rent...

Gamla kontoret måndag eftermiddag. Väldigt tomt.

Vi var hos veterinären kl 9.00, så jag trodde jag skulle kunna vara på kontoret efter lunch och IT-supporta kollegorna på nya kontoret. Jag är ju egentligen ledig på måndagar, men jag var angelägen om att allt skulle funka! Men hovslageriet tog sin tid. Saga blev ju helskodd, och hennes läkande hov behöver ju specialbeslag.


Hovslagaren sa att hoven växte bra och "betedde" sig som väntat, så processen fortgår som önskat. Inga nya svampangrepp har hittats!


Jag kom till gamla kontoret först vid 15-snåret, plockade med mig lite nätverksapparater och åkte till nya kontoret. Några kartonger saknades fortfarande, men lite IT-support hann jag med, och att få i ordning min egen plats så jag kan jobba i alla fall. Med många ouppackade kartonger runt om...