tisdag, december 30, 2008

Mickel på besök

Stilige Mökkvi

Flyende Mickel

Fundersamme Mickel

Idag fick Saga vilodag, så jag såg bara om henne, för sedan skulle vi se om det är så att Mökkvi flyttar över oss på sin högra sida ... Kameran redo att filma! Jag hoppade upp först och kände att han var stel. Det känns faktiskt som att hans högra sida är högre, eller kanske bara stelare, än den andra. Makens filmer av mig på hästen är inte tillräckligt tydliga för att se om jag sitter snett.

Så satt maken upp istället. Och han hamnar faktiskt ganska lätt snett. Han rättade till sig bra, men hamnade snett igen i svängarna. Det är nog så att Mökkvi "luras". Och maken trivs inte lika bra med att rida barbacka som jag, särskilt som Mökkvi har hoppat till och småbockat lite någon gång, så han är kanske lite spänd också.

Men det är bra att rida för varandra och filma -och rätta till fel. Vi båda pekar ut med fötterna alldeles väldigt. Men när maken rättade fötterna, föll hela sitsen på plats! Ja, jag skulle ju hålla "lektion". Men då fick maken syn på Mickel nere vid bäcken!

"Vår" räv kom upp på vår sida bäcken och lade sig där och tvättade sig. Kikade på oss. Jag gick sakta mot honom för att fota honom. Då slank han iväg men stannade på vår bäckövergång. Jag följde honom parallellt. Så tittade vi på på varandra ett tag, innan gick han iväg. Lustig räv.

När vi var färdiga med pållarna, åkte vi in till sta'n. Jag skulle lämna min dator på jobbet inför "den stora uppgraderingen", och stannade någon timma för att rensa vår server och göra lite andra förberedelser. Köpte stor laxfile på Domus Avenyn (ja, jag vet att det heter COOP någonting, men för mig är det Domus. Vad var det för fel på det namnet?) Sedan gick jag till systemet där det var exakt hur mycket folk som helst! Och väldigt utplockat i hyllorna! Så jag hittade inte det jag skulle ha, utan chansade på helt okända kort ... Jamän, lite vardags-edge! Och medan jag stod i kön, som faktiskt gick ganska fort, dök maken upp!

Så var det bara att göra lite ärenden till och åka hem och städa. Och göra Cheesecake. För vi ska ju ha gäster på nyårsafton ...

måndag, december 29, 2008

En solig och kall dag!

Mökkvi med den gyllene luggen

Finn fem fel. (svar nederst på sidan)

Fortsatt kallt - och då får man slå hål på isen, plocka bort flaken och fylla på med nytt vatten. Sååå kallt om handen!

Vi gick ut vid 13-snåret till pållarna. Då var det fortfarande 11 minusgrader, och Saga hade fortfarande frost i manen!

Mökkvi stå inne med täcke en timma innan "arbete", för att se om han blev mindre känslig. Fast han var mindre känslig redan när maken tog in honom! Nå, medan Mökkvi värmde upp sig i boxen red jag över bommar (cavaletti) och banor runt koner med Saga. Maken instruerade, rättade och filmade. Det är så bra att ta dessa små filmer! Så avslöjande! Jag tyckte ju att jag pekade framåt med tårna, men det gjorde jag uppenbarligen inte! Här kommer den skoningslösa sanningen. Voine, voine...


Efter min ritt arbetade maken lite med Mökkvi från marken. Travade åt båda håll. Mökkvi har svårt för vänster varv, och nu ska vi, efter ett tips på nätet, kolla om det beror på att han är stark på ena sidan och därmed flyttar sin ryttare åt ena sidan - så snedheten förstärks. Ett ypperligt test blir att filma om man rider barbacka. Det får vi göra i morgon!


Svar på finn fem fel. (där finns säkert fler ...)
1. Fötterna ska peka fram och inte åt sidan

2. Bommarna bakom hästen ligger inte med jämna mellanrum vilket betyder att hon kommit åt en av dem.
3. Jag har inte armarna intill mig.
4. Jag är inte riktigt rak i ryggen
5. Jag har lite dålig tygelkontakt med hästen.
Det är en hård värld ...

Hugars!

För att kunna läsa av termometern får man först skrapa av ett tjockt lager frost ... 16 minus! Brrrr!

Manen full av frost. Och Saga hade lite halm på magen - ett tecken på att hon legat i ligghallen. Sugna på frukost var de i alla fall!

Idag var det min tur att ha hästtjänst. Solen skulle precis börja gå upp över det frostiga landskapet. Kylan nöp i näsan. Skrapade frosten av termometern. 16 minusgrader! Till och med inne i stallet, där det brukar vara några grader varmare än ute, hade "Blandis" vatten fått ett islock som jag fick krossa. Vattenhon i hagen såg nästan bottenfrusen ut, men när jag krossat två tjocka islock så var vattnet ofruset under. Fyllde på och plockade ur isen, så det inte ska frysa ihop så lätt igen. Hugars vad kallt!

Satt sedan i telefonkö för att få hit en veterinär att vaccinera våra kusar. Det är hög tid. Men nu kommer han den 14e januari. Vi får banta Mökkvi till dess ... vill ju inte få bannor av veterinären igen. Fast det är inte så kul att dra ner på maten nu när det är så kallt.

söndag, december 28, 2008

Filmtajm ...

Saga & Mökkvi

Islock från svunnen vattenpöl

video

Häpp! En liten film med en riduppvisning på Saga med melodi av Coldplay.
Hoppas Coldplay inte blir arga (men det är ju ändå en av mina favvo-låtar!) ...
Tänk vad man kan göra i iMovie!

Maken var lagom sugen på ridning idag, eftersom Mökkvi var så känslig igår. Men han tog ut Mökkvi på en liten promenad, medan jag red Saga barbacka i paddocken. Hon skötte sig jättefint, men spanade emellanåt efter Mökkvi och gnäggade efter honom. Det känns väldigt lustigt att sitta på en häst som gnäggar. Hela hästen liksom skakar.

När maken kom tillbaka hoppade jag upp på Mökkvi lite. Han såg lite vresig ut, men verkade inte alls så känslig och arg som igår, bara lite stel. Kanske var det för att han slapp sadeln idag? För det gick bättre idag. Och i och med att jag red honom, blev jag makens hjältinna! Skönt att hjältedåden kan ske åt det hållet också någon gång!

K&N kom en vända och lyckades köra slut på bilbatteriet när K behövde lysa in i hagen ... Hoppsan! Men N startkablade till Forrrden och bilen gick genast igång! Tur vi var hemma ;-)

Använde iMovie på min dator för första gången för att redigera filmer maken tog på mig i paddocken. Bra att se hur man rider - och lärorikt. Ujujuj, så fötterna sticker ut ibland....

lördag, december 27, 2008

En gäst i ligghallen ...

Eftersom K ska flytta snart, och vi lånat och därmed smutsat ned hennes förnämliga reflextäcke, kände vi oss manade att tvätta detta. Maken hängde ut det på tork, på verandaräcket. I frysgrader... Så det såg väldigt lustigt ut när han sedan bar ned det till sadelkammaren för att torka ordentligt.

video

Här en liten film på Saga när jag försöker få henne att förstå att gott hö väntar i hörnet på paddocken. Hon får lite mera grönt än Mökkvi, för att få mera hull. Ha tålamod - filmen buffrar en stund - sedan kan du höra mig locka mesigt på min lilla Saga!

Idag hade jag hästtjänst. Och eftersom en tjej från Agria skulle komma kl 10.00 och kolla om vi hade "en bra hästmiljö", var det ingen vits att lägga sig igen. Mockade istället lite i ligghallen. Och se, medan jag stod där kom en liten varelse runt hörnet – en räv! Vi blev förvånade båda två, men han gick bara lugnt iväg. Till min förvåning såg den rakad ut på bakkroppen och halva svansen! Den måste varit rakad! För inga pälsparasiter kan ju äta så!

Måhända har den råkat ut för en trafikolycka och tagits om hand av veterinär, och sedan släppts igen. Det skulle förklara att han inte var så skygg också. Mickel är nu starkt misstänkt för en uppsliten soppåse på verandan för några dagar sedan ....

Agria-tjejen kom och godkände utan krusiduller vår hästmiljö! Beundrade vår stall. Våra hårdgjorda ytor runt ligghallen. Vårt vatten och våra boxdörrar. Vi snackade lite i snålblåsten, innan hon åkte och vi gick in. Vid 12.30 gick vi ut igen för att sköta pållarna.

Från huset hade vi sett en stor vråk sitta i hagen med ett byte. Snart flög den iväg, till förmån för skatorna. Vi gick dit och kollade. Då såg det ut som ett par små lungor låg där! Med luftstrupe! Ganska groteskt, blodrött, men ändå ganska rent. Egentligen inte äckligt! Luftröret var tjockt nog för mig att stoppa fingret i, om jag velat. Det ville jag inte. Vi kollade noga, att vi hade alla våra katter ... För lungorna var nog rätt lagom för en katt. Eller hare.
Vi lät det ligga så länge, och några timmar senare när jag kollade, var det borta!

Snålblåsten höll i, så planen var att rida i ridhuset. Men Mökkvi var känslig igen och ville inte alls ha maken på ryggen! Hm, ska ta hit en veterinär för att vaccinera Saga snart. Då får de ta en kik på Mökkvi igen! Själv red jag en ny väg norr om N-rundan. Saga gick fram så duktigt överallt! Där var lite is och lera och Saga var lite nipprig, så jag vände rätt tidigt. Då ville hon springa hem och jag hade fullt sjå att lugna henne. Tvingade henne att stanna. Gå tre steg. Stanna igen. Hon lydde, men snart nog klev jag av och gick den sista nedförsbacken med mycket is. Jag hade inte tänkt på att brodda, men isen låg lite spridd, så det fanns isfria passager. Tur för oss!

På kvällen när maken gick ut och kvällsfodrade kusar, så kikade han in i ligghallen. Och där stod Mökkvi. Och den rakade räven! Hm, han verkar bli lite för hemmastadd här! Vi får nog börja jaga bort honom. Inte bra med vilda djur som blir tama ...

Men det bidrar till min teori att han blivit hanterad av människor. Rävar brukar ju vara ganska skygga ...

Skåne-jul

Stollar som stollar i soffan!

Varje jul är likadan. Nästan. Samling nere i Skåne. Gården i Göinge. När jag var liten bodde mormor och morfar där. Nu bor mina föräldrar där. Blott två jular i hela mitt liv, har inte firats där. En firades i Göteborg när Göinge-huset renoverades inför föräldrarnas flytt dit. En gång firade vi hos syrran uppe i Uppsala, när hennes pojkar var små och inte så lätta att resa med. Men annars. Varje år. Och det är så skönt! Aldrig behöver man fundera på hur man ska fira jul! Eller med vem. Numera följer alltid maken med också. Himla najs!

Så kommer man den 23e vid 16-snåret och får fika strax innan ett ymnigt julbord serveras vid 18-snåret, då mamsen alltid tror hon misslyckats med maten fastän det är hur gott som helst.

Julafton försöker man sova länge, tillreder lutfisken, kokar gröten (vilket syrran skötte i år), kikar lite på Kalle Anka, går på julbön och hör vacker sång, i år i den fina Emmislöv kyrka, varpå man åker hem, äter mängder med mat igen och sedan - är det äntligen dags för julklappar! Många klappar blir det. Många rim. Många stolliga rim. Många skratt...!

Juldagen äter man, tjôtar över kaffet efter maten, knör i soffan, går en promenad, fikar, spelar kinaschack, äter, knör i soffan ...

Vi har helt enket väldigt trevligt! I år åkte vi hem den 26e. K har tagit hand om hästarna hela julen, så man vill ju inte missbruka hennes goda vilja! Vi kom hem vid 19-snåret och såg att pållarna var välbortade och var väldigt mätta! Det går helt klart ingen nöd på dem. Men Mökkvi måste bantas nu. Jösses, vad rund han är!

Så röksanerade vi oss (jäpp- päronen röker. Första 22 åren av mitt liv var jag passiv rökare varmed jag utan problem kunde dra halsbloss när man skulle tuffa mig i skolan. I dag får jag svåra hostanfall om jag försöker samma sak) och såg på TV, med katterna i famnen. Myyys.


måndag, december 22, 2008

Manisk Måndag

Zolly hjälper till lite i stallet ...

Sista dagen innan julledigheten!
Och jag var ikapp ganska bra på jobbet! Men det fanns inget utrymme att slappa denna dag! Var tidigt på jobbet och hade lite "tomteverkstad" med kollegan - skrev ut någon sida julklappsetikketter (med min handstil krävs nästan datorutskrivna rim om det ska finnas någon förhoppning om att någon (inkl jag själv) ska kunna läsa dem...) och julkort och skar till. En yrkesskada. Att göra dem själv ...


Så full rulle! Fredagens eDR gjorde jag nu i ordning "på riktigt" vilket tog de två timmar jag gissat att det skulle ta. Så var inte Kundén på plats! Men vi skickade en ZIP-fil med bilder och HTML-kod till henne - så får vi väl se om hon lyckas få ut det ändå ...

Jag hann precis färdigt med mina åtaganden, med lite hjälp av kollegorna, så att jag kunde gå kl 15.00! Mina mynt denna måndag, då maken var ledig, hade nämligen bara räckt för parkering till klockan 15.00. Efter 3 år har ju vårt parkeringstillstånd för miljöbil gått ut, och eftersom vi är utsocknes, får vi inget nytt! Det är ju egentligen helt rätt, tycker jag. Men det är surt att just vi ska behöva betala parkering! Vi är inte vana vid det! Och inte kan jag stå där jag brukade heller, om det inte ska bli svindyrt. Surt!

P-platsen på Heden har så stolliga betalmaskiner. Man kan bara betala med mynt och obskyra bensinkort! Inte mobil eller VISA-kort som nästan alla har! Tekniken finns ju ... Hm, konstigt att de ligger så efter.

Men jag slängde bara in mina saker, till en P-plats-sökande medtrafikants sorg, i bilen, och en kvart efter att förra P-biljetten gått ut, betalade jag en ny till 16.50, ity jag skulle göra julklappsinköp! Fort och effektivt! Eller - ja, så fort det nu kan gå i julträngseln den 22 december! Nordstan var ju sanslöst trång! Var kommer allt folk ifrån? Känner mig som en riktigt lantis! Men jag hittade det jag skulle och ilade till P-platsen. 17.10 styrde jag ut från P-platsen och for till Ale Ridsport nära Älvängen, för att hinna dit innan 18.00 och köpa makens julklapp. Jag hann! Hade varit lite orolig för logistiken. Men det gick!

Kvällen fylldes med klappinslagning, lätt packning och hästtillsyn - för dagen efter skulle vi ju resa till Skåne!

söndag, december 21, 2008

Barnkalas igen ...

G tycker tydligen att boken är hur kul som helst!

Nevöerna i Askims-trakten fyller år med bara några veckors mellanrum, och väldigt nära jul. Får säga - lite dåligt planerat av föräldrarna! ;-)
Tycker vi som fyller år mitt i sommaren - varvid man fick en jämnare ström presenter över året!

Nu var det Gs lillebror M, den ständigt förvånade, som fyllde 1 år vilket firades med att gå omkring bordet och pilla på leksaker! Han hade lite dålig koll på att han var huvudpersonen. Lille G var väldigt angelägen om att hjälpa till att öppna presenter ...

Vi bjöds på god mat och en smarrig tårta! Den som sa att smålänningar är snåla har fel - det är ingen brist på sötsaker på de kalasen! Så när vi kom hem fick det bli lite ridning för att göra sig av med sockerchocken. Det var rätt mysigt. Och Saga var lugn i paddocken igen - tydligen hade "det läskiga" i paddock-hörnet försvunnit...


torsdag, december 18, 2008

Frenetisk fredag

Vi hade mycket att stå i på jobbet så här innan jul. Planeringsmöte varje morgon. Och det är ju bra! Till dess stolliga Kundén kommer på klockan två att hon vill ha ut ett e-dr innan kl fem, då e-service-företaget går hem. För julen! Kasta allt annat åt sidan!

Min produktionsledare hade frågat om det i två dagar men fått veta att vi skulle strunta i det - men så skulle vi plötsligt inte det! Eftersom det tar ca 1-2 timmar för mig efter godkänd PDF och sedan e-serviceföretaget kan behöva någon timme, var det ju lätt att se att det inte skulle funka. För inget första utkast var gjort, ens! Och bara att komma fram till godkänd PDF brukar ta två-tre timmar! Och Kundén själv inte höll sig inte direktt tillgänglig för korrvändor etc som hon borde med tanke på omständigheterna. Så jag sa - vi hinner inte!

Men vem bryr sig om vad jag säger? Jag och kollegorna är ju bara små stand-by-slavar som bara ska lalla med snällt.

Jag var grinig hela eftermiddagen eftersom jag ansåg att Kundén bör ha bättre framförhållning än så, och att någon på jobbet någon gång kunde ha stake nog att förklara för Kundén att de måste ta lite eget ansvar för att saker ska bli klara i tid! Och att ingen verkade bry sig om att jag sa att vi inte skulle hinna!

Så kollegan fick stressa ihop ett första förslag i InDesign! Detta var förstås färdigt först 16.30 och då skulle jag och Maken ha liten julfika med svärmor på Brogyllens! Bara jag vet hur man går vidare med eDRen. Men! Jag tänker inte planera om mitt privatliv så snart en kund kvicknar till! Icke sa Nicke!

Så jag gick. Och de skickade Indesign-filen med bilderna till e-service-företaget. Men de hade ju gått hem då ... Och jag tror det hade tagit mycket längre tid för dem att få det färdigt med det underlaget. Om det ens hade gått. Men vem bryr sig om vad jag säger, jag som är den enda på företaget som vet hur man gör? Det är ju onödigt, att lyssna på mig!

Men det var mysigt att fika med svärmor som fick vänta på oss länge pga köer och parkeringsproblem...

Barbapapadrink och Sing-Star

Hon hade ju både gift sig och fyllt 30 och levde nu i villfarelsen att inga mer risker för möhippor etc förelåg. Hehe ....

På tordagskvällen övertygade vi personalen på hennes "ögonbryns-salong" att leda ut henne i bindel till oss arbetskamrater vid 17.30, så att vi under tystnad kunde leda henne till Ruby där bartendern frågade vad hon ville ha. Sedan åkte bindeln av. Den hade hon inte varit beredd på!


Hon fick en alldeles rosa drink i ett bulligt glas, kallad Barbapapa ... Vi andra tog också varsin drink innan vi lurade upp henne på jobbet där julbord stod framdukat. Varpå hon fick svara på jobbiga frågor och avsluta med SingStar-turnering där vi alla deltog!

Och fastän hon först ville Sing-Star-vägra, så stod hon där snart i semifinal! Men förlorade ...

Hur som helst det var det en fasligt trevlig kväll!

tisdag, december 16, 2008

Juletider

Karo var en stalle-tjej
vi tackom nu så gärna
hon vattna' sina fålar tre
allt för den ljusa stjärna

Ingen dager synes än
stjärnorna på himmelen, de blänka

Första fålen apelsvart
vi tackom nu så gärna
är svår att se i vinternatt
allt för den ljusa stjärna

Ingen dager synes än
stjärnorna på himmelen, de blänka ...

måndag, december 15, 2008

"Ledig måndag" - njae...

Min sista lediga måndag (utom en som kommer i julhelgen men den kommer ju inte att kännas av så tydligt). Jag som hade tänkt njuta av den helt utan åtaganden. Pah! Redan vid 10-snåret kom ett meddelande från jobbet att det var panik för det var originalarbrist - en var hemma med sjukt barn! Två (däribland jag) var planerat lediga. Och jag blir så trött. Man kommer aldrig undan jobbet!

För igår kväll satt jag 4 och en halv timme och jobbade just för att kunna ha ledig måndag med gott samvete. Och för att jag denna dag verkligen inte hann hjälpa till - min dag var fullbokad och det hade jag meddelat. Fast jag borde inte få dåligt samvete just för att min ledighet är planerad, och för vi borde ha sådan framförhållning på jobbet att allt inte brakar för att någon är oplanerat borta. Nå jag kunde göra en liten insats mellan 14.30 och 16.30. Men jag hann inte rida ut i dagsljus som jag hade planerat. Suck. Man har så få dagar att rida i dagsljus.


Eftersom det var produktionsledarna som bad om hjälp fick jag i alla fall ett ordentligt tack för min insats. Inte det där stånket man får från "de vuxna" var gång man ska vara ledig, fastän det är planerat och ordentligt kommunicerat, och fastän man gjort allt man kan för att det ska funka ändå. "De vuxna" vill helt enkelt att man ska vara stand-by slav och glömma alla tankar om att ha ett eget liv. Sådana är inte produktionsledarna. De försöker faktiskt också få allt att funka. Synd att "de vuxna" inte har den ambitionen. De är alltid de som motsätter sig idéer om tidplaner etc, antagligen för att de trots all sin erfarenhet inte klarar att hålla dem. Sån't får vi "på golvet" lösa åt dem. Skulle de göra nå't i god tid? Hur tänker jag nu?

Bland annat skulle Mökkvi skos idag, och även bakfötterna på "Blandis". Jag fick hålla på i en halvtimme för att få bort all lera på Mökkvis hovar. Hovslagaren kom klockan 13.00 och började på Mökkvi, medan jag borstade lera från "Blandis".

Sedan jobbade jag lite innan jag åkte och återbesiktigade släpet. Vi försökte ju återbesiktiga det i onsdags i villfarelsen att man kunde göra det utan tidsbeställning. Tji fick vi! Så jag fick åka idag istället. Fick intrycket av att lyktorna på Volvon var dåliga. Såg så dåligt, men det var beckmörkt och regnigt och vindrutetorkarna behöver nog bytas. Var orolig att besiktningen skulle ondgöra sig över lyktorna, även om det var släpet som skulle återbesiktigas. Pinsamt att köra in där utan fungerande lyktor ...


Men de fungerar! Och släpet gick igenom!

När jag kom hem var K där och gav oss pepparkakor, polkagriskäppar och en julgrupp! Bara så där! Helt utan anledning! Eller ... så hade hon dåligt samvete. För strax kom Erik och då medgav hon att hon tänker flytta till grannens stall istället. Jag kan förstå det. Där är andra stora hästar med likande behov som "Blandis" har.

Vårt hö är ju för klent för henne, medan våra kusar inte bör få kraftigare hö. Och hon äter nästan lika mycket som våra tillsammans, och eftersom hon är ranglägst i hagen är det ju svårt att se till att hon får sin andel ordentligt...

Så även om det är tråkigt, så förstår jag det. Har själv känt att vi inte riktigt passar för hästens behov, även om vi kommer bra överens med både häst och matte. Det blir också naturligare för K kan jag tro, för de håller ju också på med täcken och lindor och sådant "storhästpyssel". Då blir det lättare att hjälpas åt med sådant. Jag vågar ju inte hjälpa någon att linda några hästben. Rädd att jag stoppar blodtillförseln...

Vi avslutade dagen med varsin rejäl köttbullemacka! Man glömmer hur gott det är! Och sedan - jobbade jag lite till. För att komma ikapp. Men jag kommer ändå ligga efter imorgon. Suck. I want my life back!


söndag, december 14, 2008

Granne med grann häst

Vår granne har hittat min blogg! Och eftersom de också har islandshästar sedan någon dryg månad tog de kontakt och frågade lite om vilka sadlar vi har. Så de kom över till oss idag med sin fina ljusbruna häst med ännu ljusare man och svans för att prova våra sadlar. Så fin häst! Hon kom tydligen hit ohanterad och oinriden från Island, men redan vågar hennes ägare rida hästen på bara vojlock! Pållen var lite nervös, vilket inte är att undra på. Men hon var väldigt snäll och duktig.

När dottern red iväg pratade vi länge och väl med mamman. Det kändes inte så länge då, förrän vi insåg vi att vi var kalla och att det började mörkna! Och jag som skulle rida ut! Men det är trevligt med grannar som har just islandhästar! Det är ju något speciellt med våra starka, lurviga och egensinniga pållar! De är riktiga hästar!

Jag tog in Saga men märkte att hon var lite nipprig idag med. Så jag sadlade och red i paddocken igen. Och hon ryckte och hade sig. Märkligt. Hon sköter sig perfekt i mina dressyrövningar, men just i ett hörn, konstrar hon. It's a mystery!

lördag, december 13, 2008

Lusse och läskigheter



Vi hade liksom glömt att det var Lucia, till vi kom till ridskolans julfest och vår ridkamrats hela familj var involverad i glögg- och kaffe-serveringen, iklädda stooora lusselinnen ovanpå alla de tjocka varma kläderna. Yngsta dottern hade en luciakrona på huvudet och var jättesöt.

Det bjöds kadriljuppvisning som var långt bättre än det vi brukar kunna åstadkomma i vår ridgrupp ... Sedan blev det körsång med en blandning av julsånger och isländska sånger, och det hela avslutades med den isländska "Ridum, ridum". Efter pausen blev det pass-uppvisning. Alltid kul att se! Och det gick med en himla fart och ryttarna hade fullt upp att hålla igen de pigga och glada hästarna!

Så åkte vi hem och jag red Saga barbacka i paddocken. Mökkvi har ju tappat en sko så maken skötte stallsysslorna. Rätt lyxigt faktiskt. Men så var där nå't läskigt i ena hörnet av paddocken! Saga skyggade och blev orolig och skuttade till och med till! Så pass att jag tappade balansen ett tag och höll på att göra en spontan avstigning, men jag lyckades kravla mig rätt igen! Så brukar hon aldrig göra! Och jag såg inget konstigt alls.

Månen sken över en halv centimeter snö och det var så otroligt vackert! Så gick vi in och drack glögg framför kakelugnen och mös. Sedan var vi lagom slöa resten av kvällen ...

tisdag, december 09, 2008

Solitär stallkväll

Mökkvi väntar i paddocken på att bli utsläppt i hagen, där Saga fått ett försprång på höet.

Stallet och huset under månens sken.

Denna tisdag skulle jag åter ta bussen till Älvängen och åka hem med Volvon därifrån. Efter förra veckans incident var jag särdeles noga med att få med mig Volvo-nyckeln. Jag kollade. Typ 8 gånger! Fick skjuts av min arbetskamrat till Älvängen, vilket tog en evinnerlig tid pga köerna.

Väl framme fick jag skrapa rutorna och åka hem till full hästtjänst. Dimman låg tät över nejden men en nästan full måne sken upp den så det var väldigt ljust! Lite magiskt nästan, när jag svängde upp på vår grusväg. Jag kunde inte se några hus, bara alla ljus från dem. En stor räv gick över vägen bara några meter framför bilen, med sin fina röda svans böljande efter sig.

K skulle inte komma denna dag och maken var på ridskolan. Så jag började med "Blandis" som K kallar henne, tog in henne, kände igenom och borstade lite på henne och ställde henne i boxen så hon fick mumsa i sig av sitt kraftiga specialhö, medan jag såg över Saga. Och medan jag tog in och pysslade med Mökkvi fick Saga försprång på, och lite extra av, det gröna höet. Verkar som flickorna i hagen tappar i vikt nu. Det händer inte vissa andra flickor på hemmanet, som matte och Mozzy...

Saga tappade hull när det var så kallt! Nu håller hon den dock, men jag vill inte att hon tappar mer. Hon är på gränsen till för tunn, vilket är svårt att se med hennes tjocka, täta päls! Men känner man över revbenen, så är hon en smula klen i hullet. Men med lite mera hö, blir hon snart rundare igen.

Mökkvi tappade också en del när det var så kallt, men i hans fall var det bara av godo...

Jag gick där och pysslade i kvällen under månens sken medan frosten spred sig under dimman och ett rådjur skällde borta vid skogen. Hur mysigt som helst.

söndag, december 07, 2008

En julklapp från Skatteverket!

Sötnosar i köksfönstret : Mozzy, Saga & Mökkvi

After Work för Saga: fleecetäcke och betfor

Pållar i halvmånesken

Utan hästtjänst, kan man sova så länge man vill på helgdagsmorgonen! Oavbrutet. Det gjorde jag! Efter brunch drack vi kaffe i soffan framför en brasa i kakelugnen, medan Mozzy njöt av kel i mitt knä och kisade mot solstrimman som tittade in. Då kan det vara motigt, att gå ut. Men med de tidiga solnedgångarna så här års, finns ingen tid att slappa - så vi gick ur och red N-rundan! Saga var lite för seg och Mökkvi lite för på, så de hade varit bättre om man kunnat samla deras energi och fördela den lite jämnare.

Mitt ute på turen flög en helikopter över oss, väldigt lågt så hästarna blev lite stirriga. Inget dramatiskt, men var för ska de flyga så lågt? Det stressar säkert många djur.

Väl hemma var maken redig och fräschade upp permanentbädden i ligghallen, medan jag spände stängseltråd som blivit slak och förberedde en ny separat fålla med autogrind. Därmed blev jag tvungen att sätta i en ny stängselstolpe. Ett jobb som jag egentligen är lite kort och klen för. Jag fick den på plats och fick bankat ner den en bit, men hade ändock 10 cm kvar att slå i, då maken kom och utförde sitt hjältedåd - snart var den ordentligt ibankad! Sedan skulle jag ha en liten träbit att fästa på stolpen, så att jag sedan skulle ha nå't att fästa timern i. Just som jag sågat färdigt min lilla bit, bröts den på mitten. DOOH! Det var bara att börja om från början. Det är träligt att såga i fuktigt, halvfruset trä. Så maken gjorde en insats där med. Så jag hann få upp min grind innan det blev för mörkt att se. Men då hade ju timern legat på ett sätt så själva vredet frusit fast ... så det blev ingen testkörning idag, men imorgon ska det väl gå.

Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen! Medan jag lagade mat såg maken att vi fått ymniga återbetalningar från Skatteverket! Tjohoo, det blir julklappar till hela familjen i år också! Har just gått och oroat mig för hur jag ska få 3.000:- att räcka till luncher, julklappar och service på släpet, samt våra räntor på lånen denna månad ...

Problem solved! Hur maken visste vad jag fått tillbaka? Tja, klantiga jag har ju bett dem sätta in degen på vårt gemensamma konto. Tur jag kan lita på maken. Eller ... ;-)


lördag, december 06, 2008

På besök hos Svärfar

Tove Janssons Hattifnattar. Elektriska. Som jag. Och Mozzy. Man kan säga, att det slår gnistor mellan oss.

Vi skötte om pållarna innan det var dags att göra sig vacker, dvs duscha av sig hästlukten och reda ut spontana dreadlocks ur sitt vintertorra, elektriska hår, för att bli någorlunda socialt presentabel. Jo, det blev faktiskt en liten gnista när jag klappade Mozzy igår. Vi är lite elektriska hon och jag. Som hattifnattar.

Så vid 15-snåret bar det iväg till Svärfar och hans sambo. Makens bror var där med lille G och ännu lillare M. M såg förvånad ut som vanligt. Vi blev bjudna på en massa god mat. Svärfars sambo är en virtuos i köket! Synnerligen mätta satt vi och snackade, och eftersom det inte blir så ofta var det extra trevligt!

Stora Golden Retrievern Laban var så där stor och glad och vänlig som bara en Golden kan vara, och han var synnerligen förnöjd med att lille G "tappade" så många kex på golvet ...

När vi skulle åka hade något ljushuvud parkerat sitt åk precis bakom deras utfart, så jag fick lirka lite för att komma emellan. Det var inga större problem, men när jag backat igenom den trånga passagen mellan svärfars bil och ljushuvudets åk, så glömde jag trottoarkanten - och plötsligt "ramlade" Volvons front ner och fick fart ut mot ljushuvudets bil! I sista stund fick jag stopp. Så kan det gå, när man ropar hej för tidigt. Fast det gick ju bra tack vare mina blixtsnabba reflexer! ;-)

tisdag, december 02, 2008

Fantastisk flax för förfärligt förvirrad fru

Idag var det dags igen. För tisdagsrutinen. Volvon till Älvängen. Vi samåker till sta'n. Och på hemväg - maken åker till ridskolan, jag tar bussen till Älvängen. Tar Volvon där. Eftersom så få bussar går ända ut till oss. Ganska simpelt, helt enkelt.

Så idag satt jag där på bussen, på hemväg. Föraren körde lite livligt och lyssnade på tyska schlagers. Han tog en till synes helt stollig väg, men jag märkte att han nogsamt undvek diverse köer på 45an medelst lokalbanor och ett kreativt vägval, allt medan jag stöttade mig duktigt med både händer och fötter i ett antal stolpar till tonerna av Petula Clarks "Downtown" på tyska!

Han tillämpade inte taktiken att bromsa innan kurvan och gasa ur den. Det är annars ett bra koncept. Sådant är inte gynnsamt för mitt känsliga balanssinne, men jag klarade mig rätt bra.

Så satt jag där. Och kom till insikt! Bilnyckeln! Volvo-nyckeln hänger inte på min vanliga knippa. Jag hade glömt den i min låda på jobbet! Och nästa stopp? Nol! Insåg genast att en retur till jobbet skulle bli ohyggligt omständig. Och neslig. Jag som jämt berömmer mig om att aldrig glömmer mina nycklar ...

Nå, tur i oturen så var just denna turen en sådan där bussen går längre än till Älvängen, varför jag såg fram emot en 4 kilometers promenad hemåt i en plusgrad och snöblandat regn, istället för en 10 kilometers promenad hemåt i en plusgrad och snöblandat regn. Man får vara glad för det lilla.

Tur också att jag insåg detta redan på bussen och satt kvar. För det hade varit synnerligen störigt att ha kommit till bilen och upptäcka det först då! Så jag satt kvar i bussen, sneglandes på min Volvo på pendelparkeringen, medan bussen styrde norrut. Nu med ny chaufför som försäkrade att eftersom denna bussen var försenad fanns det inte en chans att jag skulle hinna med någon anslutning ända hem! Dessa köer på 45an!

Jag kände mig, trots min tur, måttlig sugen på den där 4 kilometers promenaden i en plusgrad och snöblandat regn, men fick ju kliva av vid ändstationen. Där stod jag ensam. På torget. Nästa buss ända hem, skulle gå först om en timme! Bara en sak att göra. Traska!

Men då - svängde en buss in med rätt destination på fronten! Han stannade och jag galopperade fram. Jomän, det var bussen ända hem! Också försenad av köerna på 45an från Göteborg! Passade ju mig utmärkt! Så strax kunde jag kliva av och gå den blott 5 minuter långa vägen hem! Synnerligen gynnsamt.

Liksom det faktum att jag bara hade råkat ta den buss som hade anslutningar ända hem! Nästan alla andra går bara till Älvängen.

Ibland får man helt enkelt vara lite turknutta! I morgon ska vi lämna Forrrden på service, så tyvärr får vi ta vändan om Älvängen och hämta Volvon innan vi far norrut igen, till verkstaden. Extranyckeln ligger ju här hemma som tur är!

måndag, december 01, 2008

Förvirrad ...

För två veckor sedan ondgjorde jag mig över försäkringssnubben som inte kom. Dagen efter såg jag i min kalender att det var ju inte den måndagen, utan denna han skulle komma! Så han kom prick 9.00 för att se att se om vi kan bli en "Säker gård".

Och det kan vi - lite saker måste vi fixa först, men det är enkla saker, som att sätta upp en extra brandvarnare, göra färdigt dörrarna på elrummet i stallet och byta plats på kontakterna på åskskyddet. Skaffa en brandsläckare.


Sedan? Ja, efter en långbrunch red jag N-rundan på Saga och pysslade i stallet och plötsligt hade tre timmar gått! Så kan det gå.