Blixt och dunder i Onsala

Jomän, ska man lagra 6 ton hö, behövs lite space. Bl a är det bra att låta det stå på lastpallar så det inte ligger ner rätt på marken! Hittade en snubbe i Onsala som gav bort 10 lastpallar efter sitt husbygge! Så efter jobbet tog vi Volvon med släpet (jäpp, det var parkerat vid makens jobb, inte på lilla trånga Heden-parkeringen) och körde söderut. Vi körde av E6an och sedan blev vägen mindre... och mindre. En måttligt detaljerad karta ledde oss på villovägar och vi fick använda oss av parkeringsfickor och rondeller i några vändor för att hitta rätt. På en väldigt smal enfilig väg som såg ut att sluta rätt i havet...

Men så hittade vi gatan vi skulle till! Jubel! Till vi insåg att där stod två betonggrisar och effektivt spärrade vägen! Nå, maken backade in släpet mot betonggrisarna. Så gick vi iväg mot huset som låg kanske en 75-100 meter därifrån. Vi ringde på och sa vilka vi var och vi blev upppmanade att ta alla pallar vi kunde hitta! Jikes, vad tunga de är! Klena karo fick strax ge upp, medan muskulöse maken marscherade fram och tillbaka med pallar som jag lastade in i släpet. Min make är min hjälte! Snart var alla pallar på plats och vi åkte hem. Hamnade mitt i en åskskur med hällregn, blixtar och dunder!

Väl hemma och avlastade backade jag in släpet rätt längs med staketet. (Börjar få liiite kläm på att backa med släp)

Sedan var det dags att hitta våra svarta hästar i beckmörkret. Men det avhjälpte åskblixtarna! Man fick en nanosekund att lokalisera kusen, för att sedan traska ut i blöta hagen och hämta den. Vi var ju trötta och inte riktigt i form för att rida (Mökkvi fick nya skor igår, så nu kan han ridas!). En åskskur kom som på beställning och avgjorde att det fick bli vilodag ... Alla tre hästarna stod inne några timmar medan värsta åskvädret rumlade runt oss, men vi tog ut våra vid midnatt, under den fantastiska klara stjärnhimlen!