Arbetsdagar!

 På min morgonpromenad passerar jag Storan!

Kommer man tidigare från semestern får man mutor! 

(Det fanns en sådan skål TILL på kontoret!) 

Det hölls några "militärdagar" i Göteborg dessa dagar – här kommer en JAS Gripen-formation. Hej, vad fort det gick! De insåg vi särskilt när vi några timmar senare såg ett Hercules-plan flyga samma sträcka – och det verkade ta evinnerlig tid!

Lite logistik-problem blir det, nu när kontoret flyttat! Den snabba vägen till nya kontoret, 45an hela vägen, är ohyggligt långsam och köig nu när alla är tillbaka från semestern! Så den vägen kan man inte ta. Dessutom skulle det bli en väldig omväg för maken! Så vi kör "den gamla vanliga" vägen, men istället för att jag hoppar av vid hotell Opalen vid  korsningen Skånegatan/Engelbrektsgatan, kliver jag av i korsningen Bohusgatan/Sten Sturegatan (ung vid Katolska kyrkan) och går därifrån – vilket tar ca 15 min.

Med trängselskatter i vardande efter nyår, samtidigt som det ska börja gå pendeltåg från Älvängen varje kvart, ser det nog ut som att vi börjar ta tåget till våren. Göteborg gör det verkligen tokdyrt att vara där med bil. Egentligen borde alla vi pendlare skaffa jobb utanför sta'n, så kan de stå där med sina trängselskatter, långsamma P-apparater och en tom stad! Jag får liksom lust att bojkotta dem – innan tågen går är kollektivtrafik ingen effektiv lösning för oss! Och nu ska Västtrafik höja priserna lagom till trängselskatten införs... Ondskefullt!

Och plötsligt blev det sista semesterdagen!

 Färdigt foderbord!

 Vår hage har hållit sig ganska hel i år, så jag har grunnat på varför Saga lyckats få lera på hovarna. Men så såg jag henne. Hon ställer sig med magen exakt över pinnen som sticker upp ur marken (den sorgliga resten av en hårt ansatt buske) och går fram och tillbaka och runt, så pinnen kliar henne! Och marken runt om blir förstås rejält nedtrampad... Hon har i alla fall inte rivit upp några sår på magen – och hon ser väldigt rolig ut när hon gör det. 

Idag levererades veden. Jag staplade 150 kilo. Det var jobbigt. Det kan inte vara lätt att vara min kropp!

Vid 9.30-snåret ringde min chef och frågade snällt om jag kunde tänka mig att komma tillabaka till jobbet lite tidigare från semestern, dvs i morgon – kollegan var sjuk. Jag hade ju  bara två dagar kvar, så jag sa "ja". Och slappade sedan så mycket jag kunde, för att riktigt njuta av sista semesterdagen!

Fuktig måndag med foderbordsfix

Hetta hjälper till med gräsklippningen! Egentligen behöver jag nog inte stänga grinden mot vägen. Hetta blir kvar ungefär där man ställer henne... Och mumsar gräs!

Miski och matte.

Vaknade inatt av konstiga gälla ljud ute från hemmanet. Eftersom jag var orolig att det var något rovdjur som hotade alpackorna, gick jag ut i natten och kollade. Alpackorna låg lugnt i sin ligghall och blev mest skrämda av ljuskäglan från min ficklampa! Men jag hittade inget underligt. Kan ju ha varit en fågel. Eller så är det nå't oknytt därute...

Nu är det min sista semestervecka. Och jag har hamnat i harmoni. Fast längtar inte riktigt tillbaka till jobbet. Själva arbetsuppgifterna är ju kul. Och jag gillar mina arbetskamrater. Jag är bara så less på tokstressen och dålig planering. Som ingen verkar orka göra något åt.

Men det kommer att ske lite nytt i höst. Kanske kan det bli bättre ändå till slut. För nu har vi fler och mindre kunder, och det kräver ju faktiskt bättre planering än några få stora. Så kanske tvingas det fram lite ordning och reda ändå!

Gick ut efter att ha fått veta var alla teleledningar i området är nedgrävda. Jag är ju sekreterare i vägföreningen nu, och vi behöver dika ut längs vägarna. Men då vill vi ju inte råka gräva av någon ledning... Så det var en man här idag som satt ut markeringar och givit mig lite kartor. Ska nog inspektera hans jobb i morgon på någon häst/alpackapromenad.

Så gick jag ut för att hämta Hetta så hon skulle kunna äta upp sig i trädgården. Hon har svårt att hålla hullet, och gräsmattan behöver klippas, så det är ju en bra ordning. Just som jag hämtat henne stod grannens dotter T med kille där och tackade för servicen! Vi snackade lite och de såg om Eyglòs mule, som läker bra.

Med maken på jobbet och min sista semestervecka, är det ju nu dags att jag gör lite nytta, så idag har jag svängt ihop ett nytt foderbord till alpackorna. De blir ju fler och fler, så vårt gamla räcker inte till när småfölen börjar äta hö ordentligt. Helt gjort på restvirke från ligghallen! Och så råkade det finnas lagoma bitar färdigsågade! Endast tre brädor och en läkt behövde sågas – sedan var det bara att gå loss med skruvdragaren, och vips! Var det klart. Fast det känns i kroppen att man stått och jobbat i konstiga ställningar. Blev tokhungrig. Men lite besatt ... så blev det ju klart också!

Hann se om djuren innan det riktiga ovädret kom med regn och blåst.

Kräftskiva med konsekvenser...

Maken och Mökkvi på ridlektion!

På lördagsmorgonen var det premiär för höstens ridlektioner uppe i Sålanda. Bara maken kan ju vara med, Saga får fortfarande bara promeneras. Så han har en given assistent i mig!

Väl hemma blev det lunch, och sedan började vi förbereda för den årliga kräftskivan i vägföreningen, som brukar gå av stapeln hos oss numera. Hästarnas ligghall, som ju bara används om vintern, har visat sig vara en förnämlig festlokal!

Varje år brukar möblerna dyka upp av sig själva. Men kl 16.30 hade de inte dykt upp... Jag ringde runt lite och hittade dem snart. Så vi åkte snabbt bort och hämtade dem. Och fick veta redan då att i alla fall tre hushåll inte kunde vara med....

Vi brukar inte skicka ut inbjudningar, "alla" vet ändå när det är, men lite oroliga blev vi, att ingen skulle komma! Och det kom bara fem personer! Men de kunde berätta att många av de andra hushållen också fått förhinder, så de hade i alla fall vetat om att det var kräftskiva idag.

Men närmsta grannen kom och han hade inte vetat att det var denna dag! Känns ju fubbigt att vi missat det! Så nästa år ska jag skicka ut en ordentlig inbjudan! Och se vilka som kommer! Om väldigt få kan komma, kan man ju kanske flytta festen till en bättre tid!

Hur som helst hade vi väldigt trevligt, vi som var här. Och grannen som inte fått en inbjudan, kom tillbaka lite senare på kvällen, efter att hans födelsedagsfirande av sonen var över, och fick sig kräftor och snaps han med!

Så pass trevligt hade vi, att jag dagen efter led av en ohygglig träningsvärk i kolan... Jag gjorde inte många knop under söndagen. Underbare maken städade i ligghallen, skötte djuren och var extra snäll mot mig. Stupid snaps...

Det verkas och värker...

Söta Krafla – smiter under tråd!

 Varma dagar duschar jag alpackorna lite, när jag bytt vatten åt dem. De älskar det! Miski lägger sig med rumpen mot och låter sig duschas, Parucha & Sawila trängs och trampar framme vid vattenstrålen, medan Qhichincha står främst och låter halsen spolas, eller så dricker hon direkt ur strålen!

 Lustig svamp i hagen!

Stolpning pågår!

Grannens pållar skulle verkas på torsdagen, men något hade blivit tokigt i bokningen, så hovslagaren var inte alls på väg hit när grannen ringde och kollade. Men de kom överens om att han skulle komma ändå, så vi fikade i väntan på honom. Men eftersom bokningen blivit fel hann han inte stanna och sköta alla pållarna, utan bad att få komma tillbaka nästa dag.

Men då skulle ju grannen till Kanada! Vi löste det så att jag på fredagsmorgonen hämtade fölen med sina mammor, två och två, upp till stallet. Lite nervös var jag, ettårs-fölen är ju snälla och goa men inte så vana att bli hanterade. Men de var duktiga! Hovslagaren såg om dem alla ordentligt, och frågade sedan intresserat om våra alpackor! Visade säg att han varit på en kurs på Kolmården en gång och verkat både elefanter och älgar! Det är en annorlunda merit!

Efter att han åkt tog jag sålunda framgångsrikt ned Hetta och dottern Krafla till hagen, och vände tillbaka för att sätta salva på Eyglòs fula sår på mulen – allt gick som smort, tänkte jag – när Krafla smet ut under tråden bort till sin kompis Hrisla bredvid Eyglò. Jag brukar ju inte behöva stänga den undre stängseltråden för våra pållar, men det måste man med Krafla insåg jag... Hon galopperar fort, det gör hon. Eftersom det var vinterhagen hon kommit loss i blev jag inte så orolig för att hon stack – till jag insåg att stallet stod öppet i båda ändar! Och den vägen skulle hon kunna springa ut genom stallet och hur långt bort som helst! Hon var en kort stund på väg in i stallet. Jag ropade nej. Hon tittade på mig. Och valde att gå bort till Hrisla istället. Kan inte låta bli att undra om mitt "Nej" påverkade henne, eller om hon ändå hade valt att gå till Hrisla. Jag stängde stalldörren noga.

Så jag tog in Eyglò och Hrisla i stallet. Perfekt att kunna binda upp Eyglò där medan salvan till mulen torkar – det tar en god stund och man vill inte att hon skaver av den. Under tiden desinficerade jag lilla Hrislas två hålväggar, och gick sedan ut till Krafla. Hon tyckte inte alls det var kul att vara där själv, så hon lät sig villigt fångas, och denna gång stängde jag snabbt även den undre tråden i grinden. 

Snart nog kunde jag ta ner Hrisla och sedan Eyglò, och de båda får MVG i uppförande. Lilla 1-åriga Hrisla var så lugn och medgörlig! Och så är hon ju så bedårande söt!

På eftermiddagen började jag sätta upp stängselstolpar i våra pållars hage. Vi har ju haft eltråd på snabbstolpar där för att begränsa hästarnas hage. Det fungerar utmärkt med hästar. Men alpackafölen verkar ha som hobby att smita emellan trådarna, in till hästarna, och busa omkring där. Det ser väldigt kul ut! Och hästarna bryr sig inte om dem. Men jag är orolig att de ska trassla in sig i tråden, så det är dags att få upp ett riktigt stängsel där. 13 stolpar blev det. Plocka fram och bära genom stor hage, spetta upp hål i marken och bonka ner dem med den 5 kg tunga gummiklubban. Nu är ju stolparna 1.75 cm och jag 1.70 och dessutom är jag en klenmört, så när jag bonkar i stolpar kommer de inte så långt...

Jag får anlita min långe, starke make till den slutliga nedbankningen!

På kvällen kändes det att kroppsarbete inte är något jag är lämpad för! Oj, sådan träningsvärk! Men nu har i alla fall jag också varit lite redig!

Dagar med djuren

Chaska – alltid nyfiken.

Jag och grannens Eyglò, med styggt sår på mulen. Men det blir bättre snabbt!

Eyglò gäspar i mitt sällskap...

Systrar!

Tamya är alltid söt, men lite lustiga miner blir det ibland.

Alpackorna smiter ibland genom eltrådarna (utan el i) in till hästarna, och busar där! Här tyckte Kakaw att hon skulle ligga på Tamyas hals...

Miski & Tamya...

...busar!

Ömsom regn, ömsom sol...

Med maken på jobbet sköter jag djuren om dagarna. Och inte mycket mer än så... En helt OK tillvaro för mig!

Olika lägen

Tidigt på morgonen var vi på Ale-kliniken med Saga för att helsko henne och se om hennes beslag. Men det satt så bra och hoven hade inte hunnit växa så mycket, så beslaget fick vara kvar! Bara övriga hovar skoddes.

De har en inflyttande irländare som "praktikant" där nu. Fast han är säkert fullt utbildad. Han verkar duktig och jobbar snabbt. Så idag blev vi färdiga på två timmar, inkl snabb titt av veterinär för att se att hon rör sig rätt. Det brukar vara mycket väntetid annars. Irländaren komplimenterade (?) också Saga för att hon stod så stilla och lugnt. Hon somnar nästan ibland när de håller på med henne. Skönt att ha en snäll och stabil häst!

Nu var det ju makens sista dag innan semestern.

Så han var i "nu är semestern slut och jag som skulle gjort det och det"-mode. Så han var tokduktig och städade alpackornas ligghall och städade/tvättade båda bilarna!

Medan jag är "mitt i semestern och har all tid i världen"-mode, så jag var mera slapp och gick en promenad med Kachita och Miski. De var lite oroligare idag. Kanske för att husse stängt av deras nytvättade ligghall medan den torkar, och för att det var läskigt med båda våra bilar med alla dörrar och luckor öppna! Men de skötte sig bra ändå!

Alla hästar och hubbys hemma!

 Lilla söta Hrisla inne i al-dungen.

 Tamya & Matte!

Mökkvi stilar sig när grannens unghästar flyttas till hagen intill. 

Idag blev det stora hästflyttardagen. Grannens "killar" som gått i hagen på andra sidan bäcken flyttades idag tillbaka till remsan längs vägen där de gick förut, bredvid våra. Mökkvi och Saga gjorde sig så snygga de kunde när "killarna" kom. Tänk om de ville röra sig så vackert när man red dem någon gång...

Dottern med kille hämtade sedan stona i två omgångar från en annan grannes hage, längs den leriga stigen i skogen, medan jag såg över eltråden i de övre hagarna på andra sidan bäcken, som inte använts än. Lite övervuxet, men ok. Den lömska alsickeklövern har vissnat, så de lär inte äta den, och det är ju tur.

I väntetiden mellan hästhämtningarna fick jag tillfälle att sitta och "tjôta" med grannen. Alltid trevligt. Och vilsamt. Bänken framför stallet var en briljant idé. Så skönt att bara sitta där!

Så här var fullt med hästar när maken kom hem på aftonen, hitskjutsad av en resedeltagare som inte bor så långt härifrån. Det är mysigt med maken hemma. Men jag har varit en dålig gräsänka – det finns ostbågar kvar!

Lata dagar

Den här gynnaren satt på andra sidan fönstret en kväll. De är stora, vårtbitarna. Eller – är det en Alien?

Busflickorna tar sig igenom eltrådstängslet in till pållarna! Busflickor! Turligt nog bryr sig inte hästarna om dem. Hörde av grannen att hennes hästar jagar ut rådjur och liknande ur sin hage!

 Affe tittar nyfiket när jag fotograferar våra vetestrån – som lär ha såtts med den använda halmen i stallet som vi lagt ut på marken där det är lerigt/blött.

 Denna blomma växer i bäcken. Och hög är den. Undras vad det är för en blomma?

 Chaska – alltid söt

 På promenix med Kachita & Miski

 Tamya & jag.

Med maken på "gubbresa" – ridresa i Funäsdalen – har jag bara mig själv att bry mig om. Sover så länge jag vill. Gör så mycket eller lite jag vill. Ugglar framför TVn om nätterna med ostbågspåsen. Förlorar mig i det gamla slarviga singellivet man hade en gång. Inte för att maken är särskilt krävande på något vis. Men det blir liksom mera ordning på en själv när man är två som t ex ska ha mat, och det blir automatiskt mera aktivt. Det är rätt skönt att bara rå sig själv ibland. 

Semestern hittills har ju varit ganska full av små resor och besök hit, vilket ju är jättekul. Men man hinner liksom inte bara tokslappa och bli uttråkad. Man behöver bli lite uttråkad ibland. Har inte hunnit riktigt dit än. Men arbetar på det.

Alpackaliv som gräsänka

Tjejerna uppskattar en cool dusch på varma dagar.

Nyduschad "Kaka".

Jupp, Miski MÅSTE äta på ANDRA sidan Tamyas hals!

Qhichincha gillar att dricka direkt ur vattenstrålen!

Tamya – verkar inte så stressad.

Tidigt på onsdagsmorgonen körde jag maken till ridskolan. Där skulle "gubbarna" träffas för sin ridresa på islandshäst i Funäsdalen, Jämtland! Jag hängde kvar en stund och snackade innan jag tokhandlade på ICA i Kungälv. Man får ju bunkra ostbågar när man ska vara gräsänka...

Igår hade båda hästarna tappat varsin framsko! Saga har tid på kliniken på måndagmorgon, så hon får klara sig med en skyddsboot till dess. Turlligt nog var det inte hennes specialhovbeslag som tappades, utan en vanlig sko. Mökkvi fick sin pjäxa. Hans hovis är tillbaka på måndag från semestern, så vi hopaps hon hinner hjälpa oss då.

Hemma igen – spotanbesök och Året Runt-reportage!

Vår besökare David Holm tog denna fina bild av "kakan" Kakaw.

Reportage om oss i Året Runt nr 34, s 16-17! Utkommer 16 augusti!

Mörka moln hotar vid horisonten – men det bidde inget oväder!

På morgonen körde vi till flygplatsen och lämnade vår hyrbil. Maken noterade att vi haft lägre snittförbrukning av bränsle än de som hade bilen innan. Kanske hittade de aldrig den 5e växeln...

Planet gick vid lunch, och väl vid Göteborg Säve körde jag maken till jobbet, ity han skulle jobba måndag och tisdag! Åkte hem själv och skulle ut och rida när det plötsligt ringde och ett sällskap frågade om de fick komma och titta på våra alpackor! Och det fick de. De var ett par och deras son med sin italienska flickvän. De unga skulle köpa gård och ville ha alpackor, framför allt den italienska tjejen. Eftersom hon inte talade svenska ännu berättade jag om alpackorna på engelska, visade hur man känner på hullet etc, och de blev alla så tacksamma för visningen på det korta varslet, att jag sedan fick en massa fina bilder av den unga killen!

När de åkt red jag ut en sväng på Mökkvi och pratade med lite grannar på vägen, så maken hade hunnit hem med bussen när Mökkvi och jag kom hem igen.

När jag kom hem låg i postlådan senaste numret av Året Runt i två exemplar! På sidorna 16-17 finns ett reportage om oss! Utgivningsdag först den 16 augusti – antar att vi fick vårt nr samtidigt som prenumeranterna!

Gotland – södra delen!

Trullhalsar – ett område med 350 bronsåldersgravar!

Folhammar.

En fräck bil, och några av de otaliga kaninerna, vid Holmhällar.

Holmhällar – med utsikt mot fyren på ön Heligholmen.

Hoburgsgubben (han till höger med gul näsa).

Gannarve Skeppsättning.

Visby by night.

Denna dag gav vi oss av lite tidigare, för södra Gotland är stort. Vi såg Roma klosterruin, Trullhalsar, lunch i Katthammar, Torsburgen (nordens största fornborg), bronsåldersröset Uggarde Rojr innan vi tog en välbehövlig fika på Gula Hönan i Ronehamn. Så god citron/marängkaka! Och islatte! 

Oförtröttligt fortsatte vi till raukarna i Folhammar, där dock en massa gapiga ungar och den tidiga eftermiddagssolen gjorde att den magiska känslan aldrig infann sig. Så vi fortsatte snabbt mot Holmhällar. 

Där var det tämligen öde och en vacker eftermiddagssol samt massor av kaniner! Trots att där var vackert insåg vi att vi sett raukarna i fel ordning. Vi hade börjat med de häftigaste i Langhammars och Gamla Hamn på Fårö, och avrundade med dessa lite mindre. Och Hoburgsgubben längst ut i söder! Som inte heller var så imponerande nu när vi fått os så mycket stiliga raukar. Vi körde snabbt hem mot Visby för att hinna äta inne i sta'n så här på vår sista kväll. 

Men vi hann stanna vid Gannarve Skeppsättning som verkligen kom till sin rätt i de sista solstrålarna. 

Det blev plankstek (!) i Visby, med en liten kvällpromenad. Så snabbt dessa dagar gått!

Gotland – mot Fårö!

Många ruiner ligger "utslängda" i Visby! Fascinerande.

 

Senaste mode i Lummelundagrottan!

I Lummelundagrottan fanns dessa formationer!

Lite norr om Lummelundagrottan ligger Seriegården. Här är jag med Guran och Fantomen framför Dödskallegrottan.

Snövit – den fagraste mön i landet – och Glader skulle jag tro!

Kapten Haddock, Tintin och Milou!

Vackra näckrosor i dammen.

Rökta Räkor i Lickershamn – mycket smarrigt!

En stenhög – och i bakgrunden rauken "jungfrun i Lickershamn".

Langhammers – så imponerande raukar!

Hopp!

Gamla Hamn med rauken "hunden" i den "magiska timmen". Så vackert!

Bågformationen i Lergrav.

Det blev en intensiv dag! Hämtade hyrbilen i Visby. En tokgammal Saab 900 där det tog en halvdag innan maken hittade den femte växeln! Den var så svår att få i! Själv lyckades jag bara enstaka gånger, utan maken som hade den rätta knycken i kombination med rätt mängd milt våld, fick växla upp till 5:an även när jag körde! Jag fick t o m träningsvärk i handleden av brottandet med denna växelspak! Men det var en billig hyrbil, och vi kom dit vi skulle. 

Ett av våra första mål var Lummelundagrottan. Lite nervös blev man när det rekommenderades vadarbyxor till den guidade turen! Och svårt att hitta rätt storlek. Minsta stövelstorlek var 41, så det är ju bra mycket för stort för mig. Men själva byxorna, sannolikt anpassade för män, satt tight om min ändalykt av valkyriska proportioner... Axelbanden var korta också, men gick att justera så pass att jag kunde gå raklång. Är jag månne felproportionerad?

I ingången hängde äckliga spindlar och jag blev lite nervös igen, men inne i grottan såg jag dem inte. Fast de var nog där... Eftersom ett rejält regn hade fallit dagarna innan, var grottgången ganska full av vatten. Där man vanligen kunde gå på en torr betonggång, stod nu 1 dm vatten, och i en trång passage kände man tydligt strömmen högt över stövelkanten – så det där med vadarbyxor var ju en bra idé! Insåg dock att det in i min ena stövel läckte en smula kallt, kallt vatten...

Väl ute såg vi oss omkring innan vi fortsatte till Seriegården, där någon som hobby gör seriefigurer i betong!

Framme vid Lickershamn hittade vi lämpligt nog en restaurang och mumsade mat medan vackert klädda människor kom, pö om pö. Visade sig att det skulle vara bröllopsmottagning där! Både maken och jag fick tvångstankar att vi skulle ramla på den fantastiska flervåningstårtan som stod i passagen vi var tvungna att passera för att pudra näsan.

Efter maten promenerade vi bort till rauken Jungfrun i Lickershamn, och på återvägen kunde vi kasta en blick på det vackra bröllopsparet och alla människor med champagneglas. Måste ha varit en fantastisk dag för dem i det vackra vädret och i den vackra miljön!

Det är en bit till Fårö, så väl där var det redan dags för en fika, där jag fick tillfälle att beskriva vägen till en rauk för en utländsk dam. Eftersom jag nu inte själv varit där ännu, var jag nervös att jag lett dem fel ....

Men efter ett besök vid Fårö fyr, när vi kom fram till raukarna vid Langshammar, mötte vi henne igen och hon tackade oss. Vi hade visat rätt! Här var tokhöga vackra raukar på en nästan öde stenstrand. Så fräckt! Så mycket horisont! Vi såg ett bröllopspar fotograferas ute på stranden. Trodde först det var paret från Lickershamn, men såg senare i kön till färjan från Fårö, att det var ett asiatiskt par. Fick intrycket av att de var där på smekmånad och hade tagit sina bröllopskläder med sig för att låta sig plåtas just där! Ambitiöst! Men det blev säkert fina bilder!

Sista stoppet på Fårö blev raukarna vid Gamla Hamn. I den sena kvällssolen blev det extra vackert!

När färjan tagit oss över Fårösund, hann vi titta på bågen i Lergrav också. Ett sällskap satt och fikade i bågen vilket ju störde oss och vår bildtagning. Men de fick syn på oss och anade detta, så de flyttade på sig och var riktigt trevliga. De sa att det var mycket varmare inne i bågen en utanför. Och det var det! Trots att den inte är så bred! När vi tittat färdigt var kvällsmörkret på god väg, så vi körde söderut och tog en pizza i Slite. Och det var nog där jag första gången hörde folk prata gotländska sedan vi kom till ön! Låter som här mest är Stockholmare...

Sedan blev det "hemfärd" till Visby och en kaffe i hotellreceptionen.