En tredje häst i hagen ...

K ringde vid 12-snåret, hur trött som helst efter gårdagens stallbyte. Jag påpekade att det var jag och maken som varit på fest och att det skulle vara vi som var trötta. Men jag var faktiskt rätt pigg! Nå, de kom efter 2 timmar och vi tog ut Vicky till de andra. De galopperade omkring som galningar ett tag, men lugnade sig ganska snart. Verkar som Mökkvi & Vicky kom överens fort. När lugnet sänkt sig tog vi en fika, satt och tjötade, skrev på papper, och utdelade foderstatsinfo. Vi har ju knappt setts, så det var trevligt att lära känna varandra. K är ett spontant yrväder och båda pratar mycket, så någon pinsam tystnad behöver man inte vara rädd för.

Snart nog blev det galopp i hagen igen! Saga jagade Vicky till hon sparkade bakut! Såg otäckt ut, men Saga verkade oskadd när jag kollade henne sedan. Men hon slutade jaga Vicky...

Däremot hade hon tappat en sko, Saga! Jösses, vad de tappar skor! Fast igår på festen sa vår granne att deras hästar hade tappat skor hela tiden när de var nykomna, men att de sällan tappade några nu! Som om de vänjer sig av med att tappa dem på det nya betet! Ingen av oss kunde förstå hur detta skulle kunna hänga ihop - men det finns i alla fall hopp om att de inte ska tappas så ofta i framtiden. Och nu hade de ju härjat rätt vilt.

Eftersom våra kusar motionerat sig ordentligt själva idag, band vi bara upp dem vid stallet och visiterade dem medan K&N sorterade alla K:s hästgrejor. Så mycket grejor! Massa täcken, skydd och lindor, som storhäst-folk ofta har. Märkligt att "kulturerna" är så olika. Våra pållar har bara flugluvor och varsitt fleecetäcke ...

När K&N rensat färdigt hade de verkligen gjort ett imponerande jobb! En del ska de sälja. De åkte iväg och under kvällens lopp höll vi ett öga på pållarna. Alla tre betar. Saga och Mökkvi i ena änden av hagen, och Vicky lite för sig själv ... Men de verkar hålla sams i alla fall.

Häst-hype i häraden och Vägföreningens Kräftfest!

Min fina apelkastade Saga spanar in de nya grannarna. Solblonda Mökkvi betar!

Saga visar sig förstås inte alltid från sin allra vackraste sida...

Vår inackordering K hade sagt att hon och kompisen N skulle komma och hämta vår dragbil på lördagen, sedan hämta Annika-grannens släp, för att därpå köra hit sin häst Vicky.

Medan vi inväntade dem såg vi att våra pållar var väldigt uppmärksamma på något på andra sidan vår infart. Plötsligt var de en decimeter högre. Vi gick naturligtvis och tittade, och se - nya grannen hade släppt tre hästar i sin hage! Två bruna och en nästan svart. Stora hästar. Visade sig sedan att de två bruna var mor och dotter som utövade viss mobbing mot den svarte valacken ...

När K&N hämtat Volvon och åkt, red maken och jag lite i paddocken och red ut en kort vända. Så när vi passerade tillbaka förbi Annika-grannen, kom hon ut och ropade. Visade sig att K&N talade med henne i mobilen! Så där satt jag på min pålla och pratade med N på Annika-grannens mobil. Lustigt sammanträffande att vi red förbi just då! Volvon hade betett sig konstigt, men plötsligt blivit bra igen. Sannolikt beläggning på bromsarna som släppt. Men det verkade som att den funkade som den skulle igen. Den får in på service ändå snart. Har ju haft den ett år snart ...

Först var tanken att K&N skulle hinna hit med Vicky innan vi gick på Vägföreningens Kräftfest - men det insågs ju snart att de inte skulle hinnas med. Vi hade ju tänkt sammanföra henne med våra då. Istället bestämdes att Vicky kunde få stå i Sagas box (vi har inget strö i Vickys) över natten.

Vid 17.30 blev det fördrink hos "Leif på Torpet", bara 3-4 minuter från oss. Det var en slånbärsdrink som hette duga, vodkabemängd och förföriskt god, varvid en viss "yrsla" gjorde sig påmind. Deras torp var förfärligt sött och vi träffade och pratade med grannar som vi knappt pratat med sedan förra årets kräftfest! Förfärligt trevligt, men sedan fick vi ge oss av till "den riktiga festen" hos S&F som bor längst bort i vägföreningen. De flesta körde därför bil/cykel eller fyrhjuling, medan maken och jag gick hem för att hämta våra kräftor.

Så genade vi över grannarnas så vi kom ut hos Annika-grannen. Insåg då att grannarna emellan oss också fått en ny häst! En stor ståtlig skimmel som härjade runt med sina nya hästkamrater!

Väl hos S&F var det tipspromendad, god bål och så småningom kräftätning med snapsvisesång! Otroligt trevligt. Våra närmsta grannar satt mitt emot, berättade om sin nya skimmel och bjöd oss av sina kräftor, för de orkade inte alla sina. Vi var visserligen också mätta, men om de nu insisterar .. Goda var de i alla fall, både våra och deras!

Kvällen gick och så småningom började Annika-grannen oroa sig för sitt släp - K&N hade ju varit borta sedan 13.30 och vi undrade om något hade hänt! Och släpet skulle användas tidigt nästa morgon! Så småningom ringde de! Då var nog klockan 22.00! Då äntligen stod Vicky och stressade av i paddocken. K&N kom en vända till festen, för att lämna bilnyckeln till mig, och bekräfta att Annika-grannens släp stod där det skulle. All well that ends well. Vi traskade hem i nattmörkret, några grannar och vi, runt svartaste midnatt. Då var K&N fortfarande i stallet!

Så fick vi träffa Vicky, som verkade helt lugn - K var förvånad att allt gått så bra! Vicky är ett varmblod på 1.63 i mankhöjd, brunröd med svart man och svans, långa hals, långa öron och ett näpet ansikte! Jösses, vad ovan man är att se "stora hästar" numera! De for väl vid 01-snåret och vi gick och lade oss.

Ja, idag kom minst 5 nya hästar till häraden!

Tjejträff ...

Frukostdags för pållarna ...

Efter jobbet igår torsdag, sågs vi på La Sombrita på Linnégatan. Jag och två gamla arbetskamrater. Jag åt några fantastiskt goda räkor i vitlöks- och chili-olja. Mmm. Fantastiskt goda! Fortsatte med grillat kycklingspett med en gudomlig aioli, varmed jag hade befäst mig ett omfattande vampyrskydd för mången timme framöver...

Det blev som det lätt blir när vi ses. Vi beställer in och delar på en flaska rött vin. När den är slut, beställer vi in en till! Och sedan ... ännu en!

Gott, trevligt, och sedan fick man ta sig till bussen. Tog mig en kaffe på vägen - den behövdes. Maken hämtade upp mig i Älvängen. På vår grusväg passerade en grävling snabbt framför oss! Trevligt att se en som inte är överkörd för en gångs skull! Och jag stöp i säng! En helkväll med andra ord!

Fredagen gick framåt utan större problem, även om en lätt irritation infann sig på eftermiddagen. Särskilt när vi smet från jobbet lite tidigare för att hinna med en massa ärenden - och det syntes oss som att resten av sta'n fått samma idé! Jag HATAR bilköer. Vi investerade i en IVAR-hylla till stallet och en förfärlig massa mat - däribland kräftor till lördagen ...

Lagom fart!

Idag var det en lagom dag på jobbet! En hel del att göra men ingen större stress. Skönt. Idag började också ridskolan! Numera delar maken och jag på en plats i ridskolan. Och efter som vi har olika lärare varannan gång, så kommer jag gå två gånger på raken, och sedan maken två gånger på raken. Den som inte rider får ta bussen hem och sköta våra pållar!

Det var kul att berätta för de andra i vår ridgrupp om våra fina kusar! De flesta sedan i våras går kvar och visste ju att vi var i hästköpartagen när "sommarlovet" kom!

Idag fick jag en pigg valack, som maken brukar få rida. Vår lärare sa sedan att eftersom hon inte visste vem som kom, så valde hon valacken till maken, för att han skulle bli glad (de funkar bra ihop), medan hon vet att jag klarar av honom också. Han är ganska stor, så han passar långbente maken på det viset. Idag gick det bättre än vanligt för mig. Valacken brukar vara väldigt framåt, och nästan ostoppbar, men idag kunde jag öka tölten på honom utan att han drog iväg. Det var otroligt roligt! Inser att våra små ridpass här hemma är rätt stillsamma - har lite träningsvärk ...

Sedan fick jag dra på honom eksemtäcket. Stackarn får gå helt inpaketerad. Men han slipper ju flugorna. Himla tur att våra inte har eksem (peppar, peppar)

Så fikade vi en god stund och snackade med en ny tjej i gruppen som ganska nyligen blivit islandshäst-frälst. Det är lätt att bli ;-)

Shopping Spree i Älvängen! Och bröllopsdag!

Mozz hjälper gärna till med mattes blog. Och is-latte ... (koffein-katt låter inte som en bra idé)

Oups! Lite massakrerad punchboll, att fira dagen med! Nå - så länge äktenskapet är helare än den, finns inget att klaga på!

25 augusti. Deg in på kontot! Tjohoo! Denna gång extra mycket, eftersom man får semesterersättning. Föreslog på jobbet, att jag alltid skulle ha semester, men de verkade inte alls inne på den linjen. Så jag åkte till Ale Ridsport och köpte mig en dyr gelpad för att förhindra attt Sagas sadel glider. Hennes nya "riktiga" sadel åker inte fram så lätt som de andra, men lite ändå ibland, och den åker lätt åt sidan. Den lilla damen är alldeles rund - och har nästan ingen manke, så det är lite klurigt. Får se om denna gör underverk!

Sedan bar det av till Älvängen. Tankade Volvon. Vår inackordering behöver kanske låna den, och då vill jag "hyra ut" den med ordentligt med bensin i. Handlade mat, och insåg plötsligt - det är ju vår bröllopsdag idag!

7 år sedan vi knöt "hymens band"! Fattar inte att det gått så fort! Nå, några 7-årskriser har vi inte haft. De värsta kriserna brukar uppstå när jag inte fått mat ordentligt. De är således lätt löst medelst näringsintag. Maken har skaffat sig en god insikt i detta fenomen och märker snart när "blåljusen" går på. Lite mat, så blir frugan foglig igen. Lättskött, som han brukar säga. Blir intressant att se, om han kommer ihåg vår dag!

Slapp söndag - sjunkande Saga

En stor viol på kullen!

Jag gjorde väl inte så många knop innan maken kom hem. Men sedan red vi ut på rundan jag och Annika-grannen rekade för några veckor sedan.

Jag visste ju att det var blött här och var, men vi hade bedömt skogsvägen som framkomlig, även i det blöta. Men det är klart - vi väger inte så mycket som en häst! Vi red fram. Och Saga sjönk ner i leran så hon nästan satt ner! Jag blev rädd men hon drog sig upp, med mig på! Duktiga Saga! Och inte att hon blev rädd och hon verkar inte ha gjort sig illa heller!

När vi kommit ur leran och det fortsatte vara blött, steg vi av och ledde dem tillbaka. Utan incidenter. Så satt vi upp igen och red hem. Klev av i branta backen för att spana på Mökkvi. Han verkar inte gilla att gå nerför. Tror han lägger för mycket vikt på frambenen. Han vill gärna springa ner, precis som man själv vill i brant nedförsbacke. Man märker tydligt att Saga lägger sin tyngd mera på bakbenen när hon går nerför. Men så har hon ju rediga rumpmuskler också! Vi får klura på hur vi ska få Mökkvi därhän.

När vi gjorde i ordning pållarna efter ritten, såg jag att Saga fått lera ända upp ovanför bakhasen! Min duktiga lilla pålla, som fixade det!

Mökkvi och matte när husse huserar hemifrån

Visst är hon stilig, nippertippan?

Mökkvi ansar gräset i paddockens kanter - den uppmärksamme anar Zolly på marken...

Vattenkarstvätt

Idag åkte maken till Brännö för en "grabbkväll" med svågern och hans två små söner! Det är trevligt att de gör sån't. Själv blev jag då ansvarig för två pållar. Det är ju rätt kul, men tar lite tid. Men det går ju an en ledig lördag! Jag red barbacka på dem båda. Uj, vad det känns i magmusklerna! Jag har en "sexpack" där, under allt det mjuka ...

Inser att Mökkvi är mycket bekvämare än Saga att rida barbacka på. Hon är så rund och bred över ryggen, så det blir mycket hjulbenthet på henne. Mycket lättare att sitta på Mökkvi, som är mera "droppformad". Vi töltade lite t o m!

Efter ritterna gav jag dem deras betfor och satt sedan med dem var och en i paddocken en god stund. Bara "hängde". Saga stod och vilade sig en god stund, till hon kom fram och nosade lite på mig, hälsade. Sedan gick hon att ansa gräset i paddockkanterna. Lite mysigt att sitta så där. Zolly vågade sig in i paddocken men höll sig nära mig och en bra bit från pållarna. Stora och läskiga är de!

Åt framför TVn och mölade popcorn, ity vi hade inga ostbågar hemma. Låg där i soffan med ett stokastisk mönster av katter runt om mig. Mys!

Frenetisk fredag

Fällperioden har börjat ...

Man blir ju lite sur. Man varnar för att man inte kan hinna med allt jobb, man gör mer än man lovat, men får ändå sura miner för att man bara inte hinner med allt!

Jag kan tycka att det är rimligt att jag får en arbetsdag på mig att färdigställa ett godkänt original (som kundén har tagit 14 dagar på sig att korrekturläsa) - nu fick jag stjäla mig en timme från det viktiga HTML-mailet till ett annat jobb som bara jag har kunskap att lösa. Får dock tillstå att min AD och PL i HTML-projektet gjorde vad de kunde för att underlätta för mig.

Men det är konstigt att bara originalarna på hela reklambyrån och bland kunderna är de enda som tvingas hålla sig till tidplanerna - de andra verkar tycka att de kan göra som de vill - men de är ju inte de som får sitta och jobba på sin fritid pga andras dåliga planering. Visst är det respektlöst? Eller är det jag som är konstig?

Var tvärsur för detta, men hann färdigt det jag skulle med lite hjälp från mina rekorderliga med-originalare. Hinner inte jag, är det de som drabbas - inte stollen på jobbet som från början lovat för mycket och sedan själv kan gå hem kl 17.00 ...

Hann äta min lunch först kl 15.00 i samband med fredagsfikat! Så när jag kom hem var jag riktigt morrig, men en uteritt längs N-rundan senare var jag på bättre humör. Soligt men svalt och inga insekter, en duktig Saga som bara protesterade lite grand för sakens skull, när jag red förbi vår infart! Och så stundade ju helgen!

Tokig torsdag

Betfor är gott!

Att vi originalare var på utbildning hela tisdagen gjorde att dagarna efter blev hysteriska! Att vi skulle på utbildning var förstås allom bekant - men varför planera efter det?


Så jag knåpade med knepiga HTML-mail och några andra saker som dök ner som blixt från klarblå himmel, fastän jag hade sagt att jag behövde hela veckan till HTML-mailet. Men vem bryr sig om vad en originalare säger? Nå, jag hann det jag skulle, men fick klagomål i 26 punkter från kundén. De mesta handlar om tekniska begränsningar som jag ändå inte kan göra något åt. Men hon ville gärna att jag gjorde det ändå ...


Efter en sådan dag vill man helst bara slappa i soffan och det är otroligt träligt att ta sig ut till pållarna. Maken och jag red kadrilj i onsdags! Dvs man "speglar" varandras ridvägar vilket ställer krav på att man rider ungefär lika fort. Saga var lite nipprig och vi hade inte vunnit några priser för vår kadrilj - men kul var det!

Idag torsdag gick vi bara en promenad på en fin skogsväg intill. Saga nipprade inte alls. Hon är lustig.

Mycket nu ...

I måndags jobbade jag som en gnu ända till kl 20.00, så maken fick ha "hästtjänst" - se om min pålla och ge betfor. Idag var jag och två till från jobbet på utbildning hela dagen i färghantering i CS-paketet. Synnerligen nyttigt och lärorikt, men när jag kom till jobbet var det stopp. Ingen mer information fick plats i hjärnan. I så fall var jag tvungen att glömma något annat först ... För att få mera plats ...

Väl hemma var jag ohyggligt trött och inte alls på humör för att pyssla med pållar. Som man oftast känner sig när man kommer hem från jobbet och är trött. Men Saga var ju ledig i söndags pga den tappade skon, och igår han maken bara arbeta lite med henne från marken, så jag var ju tvungen att motionera henne lite. Vi red dem i paddocken i voltarbete och skänkelvikning etc. De skötte sig utmärkt! Efter vårt ridpass var i vart fall jag glad, lycklig och pigg igen!

Efter kvällsmat och TV, satte jag mig och jobbade lite. Håller på med en klurig sak på jobbet, men man får ju aldrig arbeta ifred där, och vi har mycket att göra, så det känns skönt att ha hunnit lite längre nu. Nu ska jag gå och lägga mig!

DOOH-day

Saga och grannens Herman - men hon saknar Mökkvi!

Mökkvi vill hem men husse står still!

Ett gångjärn som är av - DOOH!

En vanlig söndag trodde man. Gick ut efter lunchkaffet för att göra i ordning pållarna för en uteritt. Det tog sin tid. Vi har upptäckt små gula prickar på knäna och lite varstans på dem. I min förnämliga bok från Apoteket om hästvård, kan man läsa att detta är styngflugans ägg. Äggen kläcks och larven orsakar klåda, så att hästen biter där och får i sig larverna, som sedan utvecklas i magen på dem! Hur kan så små oskäliga djur vara så förslagna!?

Hur som helst - dessa ägg sitter stenhårt! Man måste dra loss dem, ett efter ett, med fingrarna. Oftast åker hela hårstrået med! Tog hur lång tid som helst, men pållarna stod tålmodigt stilla (nåja, nästan), medan vi pillade och drog. Länge.

Så småningom var det dags att kratsa hovar - och då hade Saga tappat en sko! Så maken fick rida ut själv! Det visade sig, att detta var första gången någonsin han var på uteritt ensam!

Efter hästeriet skulle vi fixa ett hål i hästsläpet så att vi skulle kunna montera mellanväggen ordentligt. Då gick ett av gångjärnen till rampen av! Sån himla tur att vi inte lastade en häst! Känner att det släpet inte var ett bra inköp ...Så nu ska jag fråga mitt serviceställe om det går att laga. Ska nog sälja eländet och köpa oss ett bättre släp. Tyvärr har vi lite ont om sekiner nu. Men om 2 månader ska vi nog ha råd. Suck och stön. Vi behöver ett bra släp! Nu!

Efter en fika målade vi på verandan utan större motgångar - blott maken fick plötsliga vita stänk i skägget. Och katterna surar för de inte får gå ut - vill inte att de sätter sig på mina nymålade verandaräcken...

Jag är en...vaddå?

Idag hittade jag ett "vilken blomma är du"-test på svägerskans blog.

Här är resultatet - jag är en "canna:
"You stand up for what you believe in, even if it gets in the way of what other people think. You are proud of yourself and your accomplishments and you enjoy letting people know that."

Är nog sant ... men vad är en "canna"? Hittar det inte i någon engelsk ordbok.

Heldag på hemmanet!

Sov länge idag. Igen... Så är det att vara morgontrött. Läste en undersökning som hävdade att morgontrötta individer var intelligentare än andra! Tog jag genast till mig. Med tanke på hur morgontrött jag är - så måste jag ju vara väldigt intelligent!

Efter lunch och tidningsläsning till kaffet var det dags för dagens pålle-pyssel. Ibland är det svårt att komma på vad man ska göra. Barbackaritt i torsdags som tog ut sin hämnd på mina aktre muskler under gårdagen, och igår tog vi en längre promenad med kusarna. Idag blev det ett litet träningspass i paddocken som avslutades med en ritt ner till den "riktiga" vägen och över på andra sidan. Fina grusvägar där som tyvärr snart slutade i återvändgränder! Dooh! När vi vände på en gårdsplan, så släppte Mökkvi en hög ... Pinigt! Så maken klev av och hittade turligt nog några rejäla barkbitar som han kunde skyffla undan högen med, in i en buske. Han satt upp igen - bara för att inse att spöet var glömt på marken! Av igen, och nu tyckte Mökkvi att han faktiskt får bestämma sig! Så red vi tillbaka, töltade fint uppför "vår" väg, så pållarna förtjänade sin betfor idag.

Så tog vi en fika för att stärka oss. Vi får ju en inackordering på fredag. Tredje boxen, som tjänat som förråd hittills, måste tömmas! JÖSSES vad prylar där var! Rester efter våra stängslingsbestyr, "bra-att-ha"-spillbitar från stallbygget, verktyg och redskap, tomma färgburkar, stegar, utemöbler som sett sina bästa dagar, ett rejält gäng döda insekter mm. Vi städade ur allt, och maken borstade och dammsög medan jag lagade mat - nu är där hur fint som helst! Behöver göra lite inköp på Harald Nyborg/IKEA, men likviditeten är låg så vi får invänta nästa lön ...

Under aftonen kom Anders-grannen förbi på moped! Berättade att han sett en älg gå över ängarna här, medan han hade arbetat på deras stalltak! Vi missade tyvärr älgen. Han hoppade tydligen över häststängslen hur lätt som helst!

Tebaks i grottekvarnen ...

Ronja intar liksom vätskeform ibland ...

Ett guldöga. Min nevö tycker de här är läbbiga. Men jag tycker de är fina! De är nyttodjur, så man ska inte döda dem. De är så fantastiskt gröna i slutet av säsongen!

Det var tufft att gå upp tidigt igår. Hade ingen morgonrutin. Irrade lite. Men vi kom iväg och på jobbet var det mycket att stå i! När vi kom hem ville vi ägna oss åt pållarna, men det regnade och regnade och regnade - så vi tog bara in dem och visiterade dem och gav dem betfor - så fick de gå ut i hagen igen!

Vi tycker bättre om att mysa i soffan sådana dagar ... med en Ronja uthälld i famnen.

Idag var vädret ganska fint, så på hemvägen såg vi fram emot en uteritt. Lagom till att vi gick ut till stallet - började det åska! Men vi tog in pållarna för den vanliga rutinen. Under tiden passerade ett åskväder över oss med skurar och sol och en dubbel regnbåge! Och så såg det ut att klarna! Så vi red iväg på N-rundan med mycket klättring. Det var lite blött och lerigt men pållarna var stadiga på fötterna och skötte sig exemplariskt. Vi såg 3 rådjur rusa iväg över ett fält.

När vi var nästan hemma skulle vi svänga upp på en annan väg, bort från hemvägen, för att se om hästarna protesterade. Då stod det ett rådjur där med! Så hästarna ville ju inte gå dit! Men rådjuret stack iväg och Saga lät sig snällt ridas in på vägen, så då hoppade jag av och så ledde vi hem dem. En bra ritt helt enkelt! Med lydig Saga!

Hm ... hörde nyss ett märkligt och lite kusligt ljud utifrån ...

Sista dagen i frihet ...

Vart tog semestern vägen? Visst ja, hälften smälte bort i hettan (varför måste man ha semester under årets äckligaste månader?)

Idag har vi fått oss en inackordering! Annika-grannen hade en kontakt som desperat sökte stallplats, men eftersom hon hade fullt hänvisade hon till mig. Som väl är fick jag en kopia av de avtal Annika-grannen använder och Annik hade kollat upp att hon hade jobb och så, så man får med allt viktigt. Hon var här idag, K, och beundrade stallet, våra pållar mm, och verkade nöjd med vad vi kunde erbjuda. Hästen kommer den 22a.

Jag var noga med att det blir på villkor att hennes häst kommer överens med våra hästar och att vi trivs med att hantera hästen. Men vad jag förstår är hästen väluppfostrad, så det går säkert bra. Det är ett sto, varmblod på ca 163 cm, så nu får vi oss en "stor häst" här.

När maken kom hem från jobbet hade vi ett ridpass i paddocken. När vi tog pållarna stod grannens vita häst i intilliggande hage och gnäggade efter dem, eftersom hans egna hag-kamrat var "bortrest" och han nog trivdes med att ha våra pållar intill. Jag red Saga med Mökkvis sadel och mätt mage. Hon var väldigt bra idag, tjurade bara lite grand vid 2 tillfällen, men var lätt att få igång igen. Mökkvi fick ha Sagas sadel, och han skötte sig också bra.

Medan maken gick in och gjorde sin smarriga fläskpannkaka, satt jag ute i hällregnet och fyllde i pållarnas vattenkar. Och när jag trodde att det inte kunde regna mera, föll det ännu intensivare! Jag var absolut genomdränkt när jag kom in.

Uh, vill inte jobba imorgon ....

Skarvning och stolpslagning i skurarna

När tråden tar slut, får man skarva med nästa tråd!

Maken slår i stolparna ordentligt nu, när vätan gjort marken mjuk (dvs ej betonghård ...)

Hungriga hästar

Märkligt. Jag skulle hämta maken vid centralen kl 13.17. Visste att jag behövde tanka bilen. Varför tror man, att det inte tar någon tid? Särskilt som tanken var särdeles tom - då tar den lång tid att fylla ... Kom väl fram vid halv två-snåret.

Väl hemma efter mat och paus, så gick vi ut och gjorde färdigt sista hagen mellan skurarna. Den de går i börjar bli en smula lerig nu, och där finns nog inte mycket mat. Idag fick de vilodag - vi tog bara in dem för att visitera dem och ge dem betfor - och ut i nya hagen! Strax sprang de där lyckligt och glupade i sig gräs.

Man kan tro att vi låter våra pållar svälta, men sanningen är att de absolut inte är för magra. De är inte feta. Än ...

När mörkret föll lurade vi tillbaka dem i gamla hagen - vill inte att de ska få ymnigt bete sådär på en gång. I morgon eller övermorgon får de flytta dit permanent! Vi är nog överdrivet försiktiga, men foderomställningar kan vara luriga, även när det "bara" gäller dåligt bete till ymnigt bete!

På vägen mot stallet var en jättestor padda! Zolly blev intresserad, men jag lyfte bort henne och hoppas hon inte hittar den och skadar den. Jag gillar paddor ...

Sturiga Ston och Surmulna mattar

Minutiöst mularbete - envisa Saga

Solen sken ute så jag passade på att börja dra stängseltråd till nya hagen. När jag var nere vid grannen, skulle de precis fika med Annika-grannen, så de vinkade dit mig och jag lät mig lätt övertalas att delta! Himla najs. Vi pratade inackorderingar i stall (ev ska vi få en), ridhus etc, så det var en produktiv fika. Gick med Annika-grannen hem för att få med mig lite papper, och fick på nytt träffa den bedårande 4-veckors Jack Russel-valpen. Sån rund mage!

Tiden går fort när man har roligt. Drog tråd till min rulle var slut och tog in Saga. Gårdagens pass hade gått jättedåligt, hon hade t o m konstrat i paddocken och jag fattar ingenting - på en vecka har hon blivit sur och störig. Var frustrerad och besviken efter passet. Som väl är skötte Mökkvi sig väl när jag red barbacka på honom.

När jag igår grunnade på varför hon blivit sådan fick jag lite teorier:
- Hon gillar inte nya sadeln?
- Hon är hungrig för betet börjar bli dåligt i hagen? (Jag har lagt ut hö nu och det går åt - tur nya hagen snart är färdig).
- Självklart är hon motsträvig för att Mökkvi inte är med.
- Ovanpå detta är hon nog inne i en "testa matte"-period.

Så denna dag tog jag Mökkvis sadel istället. Red lite i paddocken och hon skötte sig väl. Gjorde bara ett kort pass där för att bevara harmonin. Red ut en jättekort vända då hon skötte sig bra trots grannens fladdrande pressening. Det var bara på hemvägen. När jag skulle förbi vår infart. Icke! tyckte Saga. JO! tyckte jag ... Vi höll på ett tag och hon var så vansinnigt envis men jag får ju absolut inte ge mig. Hon backar när hon inte vill och plötsligt stod vi så att hon inte kunde komma hem om hon inte gick framåt. Men hon hade låst sig i sin envishet och vägrade gå fram.

Men så plötsligt - gick hon fint fram! Red förbi infarten med 10 meter, stannade och klev av och berömde jättemycket. Bortsett från den diskussionen var hon definitivt mer medgörlig idag. Berättade för grannen och frågade hur länge de trodde hon skulle testa mig. En vecka trodde de. Får hoppas det. Jag har ju "vunnit" hittills men det är så jobbigt!

Tog ett kort horsemanship-pass med en lite ointresserad Mökkvi sedan, innan jag gick in och tog en välbehövlig dusch!

Imorgon kommer maken hem. Bra, för det har blivit lite lite kramar de här dagarna!

Redig Rastafari-änka

När maken är borta - leker frugan med hans pålle!
Här med betfor-kladd på mulen ...

Med maken på Uppsala Reggae Festival har man ju två pållar att motionera, så det var bara att sätta igång efter brunch och kaffe! Red N-rundan på Mökkvi för första gången. Han krånglade vid grannens pumpanordning som vanligt, och ville inte gå förbi. Han trilskas gärna där ... Men i övrigt skötte han sig väl! När han hade fått sitt betfor och sin översyn, var det Sagas tur. Försökte med lite horsemanship. Gick ju, men hon är ju inte överdrivet uppmärksam. Konstigt, när samma övningar går så lätt med Mökkvi. Sturig tjej.

Satte i de sista isolatorerna i nya hagen medan jag nervöst betraktande grannens klivande på stalltaket de lägger. Han ser så oförsiktig ut. När jag närmade mig deras gräns, skällde deras hundar ut mig efter noter, till grannen kom och ropade in dem.

En slitsam semesterdag för glada gräsänkan

03.30. Då ringde väckarklockan. Limousineservice (dvs jag) skulle köra maken till Centralen. Tåget kl 05.10 till Gävle kostade 200 riksdaler (!) i 1a klass i vagn utan mobiler och barn!! It's a bargain!

När man ska upp så där tidigt sover man dåligt. Och när man sedan kommer hem och lägger sig vid 5.30, i gryningen, är det också svårt att sova ... Vaknade 9.30.

En dryg halvtimme senare ringde Annika-grannen och frågade om jag var redo. Vi har talat några gånger om att ta en promenad för att reka om en ridväg funkar - en fin ridväg hon brukade ta kunde inte användas länge efter Gudrun och Per pga en massa stormfällor etc. Men nu kan man rida hela vägen! Vi gick från mig vid 11-snåret och var hemma igen ca 13.30. Tror att vi nog gick ca 7 km. Med paus för fika och små undanröjningar av hästfientliga grenar och småträd.

Mitt i skogen kom en nästan vuxen ormvråk flygande över oss - lite som i en skräckis - läskigt men fascinerande att se den på så nära håll. Efter promenixen var vi HELT slut! Jag fick beundra deras lilla söta Jack Russel-valp innan jag gick hem. 4 veckor var hon. Hur bedårande som helst och dun-mjuk päls. Ååååh, så söt!

Sedan åt jag lunch och vilade lite innan det var dags att motionera pållar. Tog Saga på den nya rundan vi hittade härom dagen. Hon var synnerligen motsträvig, vi hade nog 5-6 "diskussioner" på väg hemifrån och hon blev rädd för alla porlande bäckar, ett flyende rådjur och några gräsklippare. Jag vann varje dust men det var sååå jobbigt. Så småningom vände vi tillbaka och då var det minsann inga problem att gå fram. Klev av lite innan vår infart och ledde henne förbi infarten. Hon är inte lika bångstyrig när man leder - men visst ville hon hem. Så släppte jag henne i hagen och hämtade Mökkvi istället. Vi tog bara ett 15-minuters ledarskapspass - han ska skritta, stanna, springa med mig. Och han skötte sig utmärkt!

När jag var färdig med hästarna var jag helt slut - men med kylskåpet tämligen länsat fick jag åka och handla innan jag äntligen kunde sitta ner och äta. Var så vrålhungrig att jag åt mig så mätt att jag inte orkade några ostbågar till min "filmkväll".

Nå, det kommer fler. Nu regnar det igen. Ska göra det i några dagar, verkar det. Så jag får nog ta in pållarna några timmar i morgon så de får chansen att torka helt någon gång. Men nu blåser det i alla fall inte, det är ganska varmt ute och de har ju mat. Men oj vad det regnar!

Smekmånaden över?

Som sagt - en häst som ska rulla sig ser lite ut som en sån där leksak med en figur på ett "podie" som viker sig i benen när man trycker på en knapp i botten ... här är Mökkvi på gång.

I morse vid 8-snåret släppte jag ut två ivriga pållar. Det regnade lite men blötan lade sig bara som en dimma på mitt huvud - och på pållarna rinner det av, de har mycket fetare päls än jag - jag lovar! Vi har fått minst 50 mm senaste dygnet. Vattnet porlar i bäcken - den som bitvis varit helt torr är nu så full den kan bli! Saga var lugn i morse men jag har märkt att hon tycker porlande bäckar är lite läskigt - och hon har ju bara varit här när bäcken varit uttorkad!

Så gjorde vi ett tråk - gick ned och kollade att vår krypgrund mådde bra. Och det gjorde den! Inga konstiga påväxter, torrt och fint, inga tecken på att där någonsin är kondens. Och det är ju bra! Inga spindlar (det är jag glad för som varken gillar trånga utrymmen eller åttabenta djur ...). Märkligt det där - när vi letade hus sa man att små spindlar inne i huset var ett sundhetstecken. Men finns det spindlar i grunden är det inte bra - hur kan det hänga ihop? Själv föredrar jag spindelfritt i alla lägen.

På dagens ridpass red vi lite cavaletti, runt koner och i labyrinter - stängselstolpar kan man ha till mycket! Pållarna var jätteduktiga, så vi avslutade med en kort uteritt. Vi red förbi bortre hästgården där det var full aktivitet, vi snackade med Annika-grannen, med våra närmsta grannar som också var där och med en tjej som vi ev kan rida dressyr för med våra pållar.

Många tror man inte kan rida dressyr med islandshästar - men dressyren är till för att mjuka upp och träna hästen och förfina samspelet mellan ryttare och häst - så det mår alla pållar bra av (och ryttare)!

Så red vi hem. Och jag beslöt att rida förbi vår infart med Saga - för att hon inte bara ska knalla hem automatiskt. Se - där fick jag lite att stå i! Hon backade och böjde sig, slog med frambenet och ville inte ge sig. Hon ville hem! Med draghjälp av en hundrastande granne fick jag iväg henne en bit, men hon började trilskas igen. Till slut fick jag med henne och efter 10 m skötsamhet klev jag av och ledde hem henne som belöning. Får nog träna det där lite varje dag. På sistone verkar hon lyssna mer på Mökkvi än på mig - och Mökkvi är också lite störig ibland.

Det sägs att när man köper häst har man alltid en smekmånad - hästen är snäll så länge den är ny och osäker, men sedan kommer en "test-period" när den börjar känna sig mera hemmastadd. Jag tror vi är inne i den nu. Det blir nog inga problem, vi får bara vara noga med att konsekvent inte ge efter och använda lite "trix" för att vänja av dem sådana dumheter. De är inte elaka eller så - bara i lite "trots-ålder" ...

Efter ridandet och en fika slog hjälte-maken i de sista stängselstolparna till sista hagen och slog allt gräs där tråden ska gå, medan jag började sätta i isolatorer. Så tog batteriet slut i borrmaskinen! Det tog vi som ett tecken att det var dags att gå in och se på Midsomer Murders över en Lasagna ...

Det ÄR kanske storm?

Läste på GPs hemsida att träd fallit, tåg stoppats, bilar har vattenplanat, folk har blivit utan el mm i busvädret. Tur man hållit sig hemma och inne. Pållarna får också vara inne i natt, även om Saga fortfarande är en smula nipprig. Fast jag tror hon blir mera till sig när vi kommer. Hon är lite otålig och kanske lite uttråkad. Hon andas lugnt nu och jag fick klia henne en god stund på manken. Det har hon inte haft ro till innan. Så hon är säkert OK.

För två år sedan kring jul passade vi Kaneli-kompisens foderhäst. Vi skulle rida i det stora ridhuset, och det blåste väldigt mycket ute. Hästen brukar vara den lugnaste och snällaste av alla djur, men just den gången var hon nervös - för ljudet som vinden skapade i ena ridhus-gaveln! Och jag förstod henne - det lät verkligen som ett monster!

Jag hoppas och tror att det är stormens ljud som oroar Saga - och då borde hon snart märka att de inte är farliga. Men i morgon när vi vaknar ska de ut! I morgon eftermiddag blir det uppehåll. Om bara vinden mojnar så...

Vi har lite dålig koll men det har kommit minst 32 mm regn och sannolikt 50 idag. Och det fortsätter ... Björken framför köksfönstret har lutat åt nordost hela dagen ...

Sån't stolligt väder - det har inte regnat ordentligt sen 1a maj och nu kommer en hel normal augusti-nederbörd på en gång! Summ'at weird's going on ...

Så blev det nästan storm!

Nu säger väl alla "men du gillar ju regn", så jag får inte klaga på vädret.

Men nu är det faktiskt lite storm också. Blåser förfärligt. Det bekommer ju inte mig, men pållarna stod ute och såg olyckliga ut så vi tog in dem i stallet. Då blev Saga helt nipprig och skakade i hela kroppen! Sannolikt skrämdes hon av ljuden - vinden och regnet låter mycket i vårt oisolerade stall. Mökkvi var kolugn, som vanligt.

Så nu vet jag inte riktigt om Saga bara var rädd, eller om hon frös också! Efter en kvart i boxen med fleecetäcke på var hon nästan torr och hade slutat skaka, och hon var betydligt lugnare.

Regn ska de ju tåla men nu blåser det ju så infernaliskt också. Grunnar på om de bör stå inne i natt. Fast jag tror de trivs bäst ute. Enda regnskyddet de har i hagen är den lilla alskogen.

Saga bör ju vänjas vid ljuden i stallet - men de vill nog ut - får väl se om blåsten ger med sig.

En uteritt - mitt på dagen!

"Blir det nå'n betfor nå'n gång, då?"

Saga nöjd efter att ha rullat sig ordentligt

Mökkvi tycker också att gruset kliar gott i ryggen

Bäst att passa på mellan skurarna

Vid 14-snåret kom en skur. Efter den fick jag en vild idé. Tänk om vi skulle pyssla med pållarna redan då! Det var kyligt ute efter skuren och inga insekter! Så vi bytte till ridkläder och skulle gå ut - så kom en ny skur!

Men vi gick ut ändå och hämtade hästarna, och se, då klarnade det igen.

Vi red en ny tur idag längs en trevlig gräsbevuxen traktorstig. Turen skulle slutat i en "ögla" men tyvärr låg några stormfällda träd över vägen, så man kan inte komma runt. Men himla fint var det där, solen strilade ner genom lövverken på regndroppstyngda grässtrån. Då och då fick man sig en spontan dusch av trädruskor som skakades av vinden eller att man svepte till dem när man red förbi. "IIIH" tänker man då - men det var ju varmt ändå så det var bara uppfriskande.

Saga var framåt åt båda hållen. Lite stressad på hemvägen - kanske för att insekterna vaknat ur regn-komat då. Så när vi nästan var framme vid vägen började hon nippra sig, frusta och trixa och verkade riktigt rädd. Jag hoppade av och ledde henne och hon fortsatte vara nipprig, men jag fattade aldrig varför. Kanske kände hon lukten av något jag inte såg. Mökkvi var cool som vanligt.

När vi pysslat färdigt med pållarna tog vi oss en smarrig islatte på bänken framför huset. Makens snilleblixt att frysa kaffe i isbitar är genialisk - då kan man låta isbitarna smälta i kaffet utan att det blir vattningt - och så är isbitarna goda ...

Så tog vi våra målarpenslar och forsatte måla på allt det vita på huset, under taket, runt dörrar och fönster och jag började på verandan.

När vi avslutade var väl klockan ca 21. I vanliga fall hade vi fått börja fixa med hästarna då eftersom det varit den enda insektsfria och tillräckligt svala tiden. Jätteskönt att kunna ägna sig åt hästarna på dagtid! Jag älskar den här svalkan!

Nu kan man njuta av livet!

Vi råkade sova jättelänge och jättegott idag, eftersom molnigheten gjorde rummet mörkare och man aldrig blev för varm!

Jag kunde sitta på min favvoplats i soffan där solen brukar steka på, och läsa tidningen utan att svettas.

Luften var frisk av regn när vi sedan kraftfodrade pållarna utan att omsvärmas av bitska flygfän eller drabbas av akut solsting.

Redan vid 16-snåret kunde vi börja måla på huset, utan att svettas ihjäl eller utsättas för bromsattacker.

På kvällen kunde vi i ifred från hästflugor rida pållarna i paddocken och avluta med en mindre utetur.

En perfekt dag! Enda incidenten är att Ronjas intresse för vårt målningsarbete föranlett en spontan vitfärgning av en pälstott ...

Kliver jag upp i min nya sadel från "fel" sida glider den inte ner i famnen på mig. Märkligt ... men bra.

Mystiska ljud i mörkret ...

Maken hade målat en god stund, medan jag satt och bloggade! Slappt kan tyckas - men jag här ju mina värderade läsare att tänka på - inte kan jag väl försumma min blog? Vid 18.30 tog jag över färgburken och mäktige maken gick och slog i stängselstolpar istället. Ett dörrfoder och ett fönsterfoder senare var det dags att samla sig för ridtur med ny sadel! Det är mycket som ska göras på kort tid när hettan bara tillåter tre timmars uttnyttjande av dagsljuset ...

Sadeln hasade ner i famnen på mig när jag skulle kliva upp. Nytt försök. Hasade igen. Efter 14 års ridning kan jag inte kliva upp på en häst ... Använde vår nya lilla pallstege istället och kom upp. Trixade med stigläder. Jag bestyrade och donade och till slut kom vi iväg. Vi tog N-rundan (ca 45 min med mycket "klättring"). Först tyckte jag att jag inte kunde tölta i nya sadeln! Allt kändes så konstigt och avigt. Men så plötsligt - fick hon världens bästa tölt. I slutet av turen kändes sadeln bekväm och jag såg att den inte glidit fram alls, utan pållan kunde röra frambenen fritt! Hurra. Jag behövde nog bara lite tillvänjningstid. Ska nog kunna kliva upp i den från marken också en dag ...

Innan läggdags tog vi oss en liten nattpromenad. Satte oss på bänken vid huset. Hörde hur nå't stort prasslade en bit bort. Hörde en kattuggla. Och i fjärran ett mörkt skrik - sannolikt en ilsk råbock eller hjort. Och lite andra konstiga ljud. Om det var Ronja som röjde i gräset eller om det var ljudet från våra pållar som verkade närmre i nattmörkret vet jag inte. Men lite spännande var det. Så mycket märkliga ljud.

Väl inne hördes dunsar från ovanvåningen. De två små grå jägarna attackerar flygfän ...

Mycket hopp om mindre sol

Bild snodd från GPs hemsida och sedan beskuren - men det stod ingenstans att den var skyddad - så - här är den!

Idag var det partiell solförmörkelse! Min förhoppning var att den skulle förmörkas så pass, att det blev svalare. Tji fick jag. Månskuggan syntes bara om man betraktade solen genom en CD (Kate Bush - The whole story) - en pressad CD men utan en massa tryck på själva skivan - perfekt för ändamålet!

Idag efter brunch och kaffe åkte vi och hämtade mitt stora paket på ICA Älvängen. Min nya sadel som ska passa Saga perfekt! Ville ju genast prova den men det var ju inte att tänka på i den 30-gradiga hettan... Får vänta till 21-snåret. Så jag vågade mig ut först 18.30. Tappar sugen när det är så hett, men nu finns det hopp: gjorde en skärmdump på SMHI:s prognos för de närmaste dagarna. 15 grader. Perfekt Karo-temperatur!