Slitsam söndag

Dags att börja spika vinklar igen.

Maken är flink med måttband och cirkelsåg!

Sawila häpnar. Eller nå't.

Oj, vad vi tänkte. Googlade. Tänkte. Ändrade oss. Funderade. Och samtidigt stekte en outhärdlig sol – eller ja – vi härdade ju ut, men tokjobbigt var det! Men så småningom hade vi klurat ut hur höga våra reglar skulle bli och hur vi skulle fördela tvärgående reglar på höjden, och så började vi spika!

Och det tar mig tillbaka till när vi skulle bygga hästarnas stall. Det låg virke som ett tusenbitarspussel i vår paddock. En märklig gubbe kom och hjälpte oss resa stommen och sortera ut vad som var vad, och jag som skulle vara hantlangare (att en kvinna var hantlangare var nästan obegripligt för gubben) fick spika. 400 spik! Jag som knappt slagit i en spik i mitt liv. Men sedan dess – är jag en hejare på det! Och känner snabbt igen ömheten i handleden när man spikat för många...

Regeln är – när man slår i spikarna snett och blir grinig är det dags för fika!

Stekande sol och syll

Slappisar.

Frugan förborrar. Jomän, jag vet att jag har en påfallande bonna-bränna på armarna!

Sawila kollar att maken inte slarvar.

Burgare och kall öl – because we're worth it!

Det var tokvarmt idag! Så vi höll oss i stort sett inomhus till 16-snåret, då det börjar bli skugga nere vid alpackastallet. Maken började slita med skarvningen av syllplanken medan jag borstade grunden ren från överflödigt murbruk och förborrade hålen inför att maken skulle sätta i de stora lättbetongskruven genom syllen ned i grunden.

När vi bara börjat dök grannarna upp, de som vi köpte tomten av en gång. De har varit nyfikna på alpackorna, så vi har sagt att de får komma ned och kika på dem. Så de fick följa med in i hagen när vi matade alpackorna så de kom nära. Frun i familjen är väldigt sugen på alpackor...

När de åkt jobbade vi på, särskilt maken som sågade syllöverlappningarna för hand. Det fick bli en humörboostande fika mitt i. Men himla bra blev det! Min make är min hjälte!

Besök och besök – alltid kul!

Min kompis "Virak" och jag har känt varandra sedan jag var 14 – och det är ju ett tag sedan! Typ 32 år...)

Min kära svärmor flyttade till Gävle i våras – allt gick ganska fort när det skedde så man hann liksom inte med mentalt. Plötsligt hade hon bara flyttat från sta'n! Hur som helst kom hon på besök igår. Jag jobbade ju, så hon och maken fick sig några timmar på hemmanet att titta på djuren och naturen. När jag kom hem fixade jag lite kvällsvard som vi åt på uteplatsen, drack rosé och njöt av kvällen. Det var kul att hon kom förbi och vi fick höra att hon trivdes bra i Gävle.

På morgonen körde jag henne till Saltholmen, där hon skulle vidare mot Brännö, medan jag åkte till jobbet. En ganska stillsam dag så jag åkte hem lite tidigare. På en lunch igår med gamla kompisen "Virak" med familj; lilla dottern V på drygt 2 år och hennes pappa, bestämde vi att de skulle komma ut hit idag och få se alpackorna, så vid 20-snåret dök de upp efter att ha städat i en dammig lägenhet hela dagen.

Vi började med att titta på djuren. Den lilla var väldigt nyfiken på katterna som dock inte var intresserade av närmare bekantskap. Hon blev dock lite skraj inför de stora hästarna och alpackorna som kom fram nyfiket. Det blev kvällsmat på uteplatsen igen, men kaffe inomhus sedan det började bli kyligt. De åkte hem när lillatösen började bli lite övertrött.

Det är mysigt med besök!

Spott-test och mur-bestyr mellan skurarna

K'achita kollar in kameran.

Medan maken gjorde rent murningsverktyg med vatteslangen, drog sig alpackorna stillsamt närmre och närmre. Och snart stod Sawila där, och trampade i vattenstrålen! Hon verkar gilla att duscha!

Hingstarna lastas på igen. Ingen tjej ville träffa dem denna gång.

Ett rödbent stinkfly.

Sötnosarna.

Murning under övervakning.

Mozzy förnekar all kännedom om tassavtrycken i bruket på trösklarna ... (Hon har gått på grund, kan man säga).

På fredagen hade maken hyrt en enkel brukblandare, så på lördagen skulle vi äntligen komma igång att mura grunden till alpackastallet. Maken och murbruket kom inte riktigt överens, och så var det lite för varmt också. Vi fick trots allt gjort en bra bit och det blev inte så tokigt. Man har två timmar på sig sedan bruket är blandat, och det är nog ett rätt lagom arbetspass.

Vi åt vår lunch, och därpå samlade vi in alpackorna i stallet igen: för snart kom P med alpackahingstarna igen, för att göra spott-test. Och både Parucha och Sawila visade med all önskvärd tydlighet att hingstarna inte var välkomna! De spottade rejält medan snälla Qhichincha bara försökte springa undan. Så nu vet vi – alla tre är dräktiga! Ser redan fram emot nästa års föl!

Därpå red vi ut på en klätterrunda. Bara efter 10 minuter började det regna! Fast vi insåg att det var rätt skönt, och de jobbiga bitande bromsarna försvann. Efter skuren kom solen igen, men det var friskare och svalare, så turen blev riktigt bra! Vi såg en stor älg glo på oss på hemvägen, men pållarna oroade sig inte – de hoppade däremot förskräckt till när maken plötsligt nös häftigt!

På söndagen blev det sovmorgon, murning och finridning i paddocken mellan skurarna. Maken började komma överens med murningen med "the Karo Method", för det är inte helt lätt att få bruket att "stanna kvar" på lecablockens sidor. På kvällen blev det en genomgång av två veckors räkningar.... Tur att lönen kom igår!

Måndagen på jobbet var stillsam men hela tiden med uppdrag. Vid 12.00 skulle det ju vara tyst minut för offren i de hemska terrordåden i Norge. Det var ju ganska lätt för mig att vara tyst. Nere på Avenyn märktes ingen större skillnad.

Väl hemma fann jag maken nere vid alpackastallet, som besatt av att mura. Han hade kommit jättelångt! Och idag samma sak! Min make är min hjälte! Verkar bra att jag jobbar på kontoret – maken får gjort så mycket jobbigt hemma då ....

Jag skötte djuren igår så att han skulle slippa, och så hjälptes vi åt med det sista av bruket i den batchen – makens 3e! Sedan fick jag hejda honom från att blanda mer, och så gick jag in och gjorde pizza åt oss istället. Idag var jag mera slapp så maken skötte allt! Så otroligt trött! Tror jag tok-behöver semester. Bara 6 arbetsdagar kvar...

Ensam på kontoret ...

Flygmyror! Så jobbiga!

På måndagsmorgonen åkte vi in till Göteborg och släppte av mor och far vid Centralen, någon timme innan deras tåg skulle gå. Vi åkte till våra jobb. Vi har egentligen semesterstängt på vårt kontor, men eftersom vi har kunder som behöver originalare, jobbar jag "som vanligt", fast 100%, fram till den 3e augusti. Det är förstås lite ensamt när ingen annan är där, fast på måndagen dök tre arbetskamrater upp vid olika tillfällen och avrundade lite saker, så lite sällis fick jag!

På tisdagen började maken sin semester, så nu får jag åka ensam in till stan varje dag. Då blir det högsång till CD-spelaren! När jag kom hem var både make och Mökkvi borta, så jag anade ett samband. Jag pysslade lite på verandan då jag hörde hovtramp, men det var T som kom och hälsade på, och visade upp sin nya, fina sadel! Den verkade väldigt skön och såg ut att passa pållen bra! Och T! Medan vi pratade kom maken hem efter en klätterrunda. T frågade om jag skulle rida, och det borde jag ju, så jag klädde snabbt om och gjorde i ordning Saga, och snart gav vi oss alla tre ut på en F-runda. Tyvärr har vi tidigare tvingats rida en bit på en åker (vi har noga hållit oss i kanten, men bonden blev sur ändå) eftersom skogstigen bredvid varit igenvuxen och förra året även hade ett jordgetingbo, men nu hade T röjt upp stigen, så där gick utmärkt att rida! Nu kan inte bonden säga något!

Saga var ovanligt seg, så galoppen uppför backen gick bara på fjärde växeln. Hon drar ändå ifrån de andra, men galoppen var kortare och mera kontrollerad än vanligt. Men det blev en härlig tur!

På onsdagen var maken och Mökkvi ute igen. Men när de kom tillbaka red maken min Saga i paddocken, och jag fick vara instruktör! Dock fick jag göra ett avbrott och rusa in och hämta min sommarjacka med huva. Inte pga regn eller kyla, utan för att flygmyrorna svärmade runt mig, uppenbart förälskade i min grå tröja! En flög in i örat på mig! Så påträngande kryp!

Hela familjen samlad! Då blev det spott och spe...

Nose-rub med orolig Qhichincha.

Min familj är frågvis och P svarar gärna på alpackafrågor!

Nevö och Saga på visit i Norra Rökrummet.

Pålle-gos!

Alpackamatning.

Kl 11.00 var vi alla, hela familjen, ute i stallet, och maken och jag samlade in alpackorna dit, de vuxna stona i varsin box. Lilla Qhichincha är ju utan föl, så hon blev ensam i sin box! Det gillade hon inte alls. Så vi tog på henne en grimma (för första gången sedan kursen förra hösten och det gick jättebra!) så vi lätt skulle kunna flytta henne. Så fick hon vara hos Sawila och Misk'i medan vi väntade. För idag skulle det bli spott-test!

Snart nog kom P från Österlen Alpacka med sina alpackahingstar! Sir Lancelot, K'achitas vita pappa, släpptes in till Parucha, men hon spottade vilt! Och därmed vet vi att hon är dräktig! Stilige svarte Merlin släpptes in till Qhichincha, men hon sprang bara ifrån honom så gott hon kunde i den lilla boxen. Inget spottande, men hon ville helt klart inte. Så hon var också dräktig! Men när Merlin leddes in till Sawila var hon genast med på noterna, så uppenbarligen var hon inte dräktig än!

Efter lunch fick pojkarna lite ridlektion på hästarna, och de var riktigt duktiga! Och vi fick rid-ledigt! Och de borstade hästarna och stallgången och var allmänt hjälpsamma. De borde flytta hit och bli medryttare!

Tyvärr regnade det större delen av dagen, men under ridlektionen och efter kunde vi faktiskt vara ute, och efter middagen avnjuta ännu en kväll ute med likör och whisky. Syster och mor är inte så tokiga alkoholhaltiga drycker, men en Kahlua slinker allt ned...

Konfirmation!

Hela klanen i bensträckarpausen!

Brorsor i blåsväder.

Konfirmand med familj.

Mor och far.

Syster med äldste son skulle komma på fredagskvällen. Det brukar inte falla min kära syster in att kolla om det finns någon genare väg om man kommer norrifrån och ska till oss som bor norr om Göteborg – sist hon skulle hit körde hon ända ned till Göteborg och vände upp hit! En nätt omväg... Så när hon ringde från Mariestad (medan maken och jag var på uteritt!) och varnade för deras ankomst, bad jag henne ta av mot Trollhättan i Alingsås. Det är den genaste vägen och man slipper alla vägarbeten på 45an. Men syster tog av mot Trollhättan långt innan hon kom till Alingsås. Vilket i och för sig är bättre än att köra via Göteborg. Men mycket rondeller och vägarbete blev det innan de äntligen kom fram...

Tidigt nästa dag for vi mot Ljungs kyrka i Ljungskile, där hennes yngste son M skulle konfirmeras. Vädret var soligt men lagom varmt, och kyrkan låg vackert ute på en udde i havet. En perfekt dag! Inne i kyrkan började konfirmanderna med en slags lättsam teater visa vad de hade gjort på lägret och lärt sig, och efter en bensträckarpaus med frukt utanför kyrkan, blev det konfirmation med nattvard. Visade sig att jag och maken haft prästen som körledare då och då för några år sedan, då vi sjöng i en "vi som inte kan sjunga"-kör i Annedalskyrkan. Och konfirmanderna sjöng riktigt bra, vilket nog iofs var några andra konfirmandledares förtjänst, men ändå.

Efteråt åkte alla i karavan till Sparreviken där själva lägret hade varit. Konfirmanderna fick packa sina tillhörigheter och ta adjö av varandra medelst en avancerad kram-ring, som gjorde att alla verkligen fick kramat om alla. Vi anhöriga satt i gräset och mumsade på fika, och syster hade köpt två fiffiga fällstolar till mor och far, så de kunde sitta bekvämt.

Alla konfirmander skildes åt och vi i familjen åkte till Laxbutiken i Ljunskile, där M:s pappas släkt mötte upp. Det är alltid trevligt att träffa dem! Efter exakt hur många smarriga laxvarianter som helst och en kladdkaka åkte vi, något stinna, hem till oss! Mor & far, alltför sällan på besök, fick bo i datorrummet, syster i "lilla sov" och pojkarna i bäddmöblerna uppe i allrummet. Det är alltför sällan vi alla är samlade! Kvällen avslutades med whisky och likör på uteplatsen bakom huset, eller i föräldrarnas fall: södra rökrummet.

Sko, sko, sko ...

Mökkvi in da' hood!

Gillar ju inte spindlar men denna var så liten, så liten, så liten – och så röd!

Misk'i spanar.

Söta Qhichincha.

Vi!

Best friends forever?

Ledig morgon! Men jag fick lasta Saga vid 9.20 för att åka till Ale-kliniken och få henne skodd. Denna gång av en nyutbildad tjej. Men hon kollar med de erfarna när hon är minsta osäker och stämmer av, verkar himla noggrann, kunnig och trevlig, så det blir nog bra det med. Där var mycket hästar idag, som behövde hjälp, så hovslagarna hade fullt upp.

Vi kom hem och satte oss att äta då makens hovslagare hördes köra in på gården. Maken hade tagit fel på tid med en timme! Men hon var färdig efter 1,5 timmar och maken fick äntligen sin lunch!

Sedan red vi en rejäl klätterrunda, och jag testade mina nya biotan-tyglar som inte behöver någon skötsel alls och inte glider. Himla sköna och bra var de!

Vi galopperade uppför backen och vidare upp till vägen tar slut. På tillbakavägen pratade vi lite med grannen, bl a om våra alpackor. Så ganska snart efter att vi kommit hem, kom grannen med sin dotter och kikade lite på dem! Dottern tog många bilder med sin kamera och fick mata Parucha med äpplebitar!

Islandshäst-SM i Eskilstuna

Publik i strålande sol.

Full fart i passlöpet!

Schysst steg.

Stilige Kraftur – pappa till grannarnas föl!

Vinnare Vignir på Kraftur på sitt ärevarv!

Servitören på den indiska restaurangen tyckte jag skulle ha en indisk öl och ingen svensk. Visst, varför inte tänkte jag. Och några till. Så kom han in med flaskorna. På 66 cl!

I två dagar har vi nu sett vackra hästar, stiliga ekipage, fantastiska gångarter och mycket fart på SM för islandshäst i Eskilstuna, vid travbanan i Sundbyholm. Vi har frukosterat vid 7.30, åkt i de miljoner rondellerna till arenan, sett på tävlingar och i mellantiderna shoppat loss i försäljningställena på "marknadsgatan" intill arenan. Utom maken, Kaneli-kompisen och mig, var isis-grannen L där med dotter T, ML som fött upp deras Smætla, och vår ridkompis S med maken F. Så vi, och andra bekanta, möttes i olika konstellationer under hela helgen.

Vi fick se både vår instruktör och en av våra ridkompisar tävla, och det gick bra för dem!

Lunch intog Kaneli-kompisen, maken och jag på travbanans grill. Kön var lång men maten god. Trots att det var schnitzel med bearnaise och stekt potatis som ju kan vara lite jolmigt. Så vi stod oss bra jämfört med L och de andra som nöjde sig med toast.

På lördagkvällen åkte vi in till Eskilstuna och letade upp en restaurang med hjälp av makens iPhone-app, som tyvärr dog då och då under färd, och med lite ombyggnationer i Eskilstuna, blev det ännu några förvirrande snurror innan vi kom rätt och kunde parkera. Då var det fullt på restaurangen!

Så vi gick vidare på måfå och hittade en indisk restaurang med tokgod mat, jättestora ölflaskor och hade det trevligt!
T är mästare på att prata till sig bra priser i försäljningstälten! Jag är urdålig på sådant. Men hittade ändå en engelsk nosgrimma, liten nog för min pållas lilla huvud, för endast 100 kr! Så då kunde man ju kosta på att köpa sig lite andra dyrare grejer i övrigt... Fast allt jag köpte behöver jag! Mer eller mindre...

På söndagen vid 17-snåret slutade tävlingarna och alla åkte hem i sina bilar. Väderprognoserna hade varnat för regn, men det var tämligen varmt och soligt hela lördagen, och bara en smula svalare och 5 regndroppar på söndagen, så vi hade tur! Ändå var det inte några tokvarma 30 grader. Perfekt! Antagligen berodde det på att vi var så väl förberedda med paraplyer, regnponchos och gummistövlar i bagaget!

Vi åt länge på en asiatisk restaurang i Mariestad, men kom nog hem ungefär som de andra. När vi närmade oss Skepplanda såg vi en bil med släp försvinna i dimman mot gården där vi brukar få lektion – ridkompisen skulle snart vara hemma med sin tävlingshäst!

Och väl hemma såg vi snart en bil åka mot isis-grannen. Kaneli-kompisen lastade över sina saker i sin bil och åkte hem. Och vi varvade ner med lite häst- och alpackaskötsel innan det var läggdags. De små alpackafölen busade runt i den svala natten!

En lååååååång dag!

Ca 06.10. Qhichincha fick sin Merlin. Fast han ville inte gosa efteråt, som hon ville. Sådana är de, killarna!

Snygge Merlin!

Ingen World Wide web, som tur är!

Stilton & Mozzy i dimman.

Kl 05.40 var jag uppe och snart nog även maken och P. Så samlade vi alpackastona i stallet och Qhichincha fick träffa Merlin i en egen hästbox. Han gjorde sitt jobb, och snart var hingstarna lastade och P klar att åka vidare åt Borås-hållet till. Kl 07.00 var han iväg, lille N satt och såg på TV och vi tänkte att snart vaknar svågern och minstingen, men det dröjde till 8.30!

Familjen gav sig av vid 10-30-snåret och maken och jag fick tillfälle att slappa lite och förbereda oss inför resan till Eskilstuna.

Vid 18-snåret kom Kaneli-kompisen från jobbet, vi satte oss alla i vår bil och körde upp mot Eskilstuna. I Hova svängde vi in i "sta'n" och åt smarriga pizzor. Sedan fortsatte vi via ett fikastopp med kaffe, godis och tankning, till Hållsta Konferenscenter, där vi bokat rum. Det låg långt bort från allt, liksom i ett industriområde och sorgfälligt skyltat. Så vi var inte säkra på om vi kommit rätt förrän isis-grannens välbekanta röst hördes från en fönster på undervåningen!

Vi snackade lite och bestämde tid att träffas vid frukost, sedan blev det till att sooova!

Koppleriverksamhet

Så här fick pojkarna bo!

Sir Lancelot – K'achitas far.

Snygga Merlin. Lång, mörk, stilig, med ring i örat. Orkade inte riktigt med Qhichincha också idag.

Vi åkte en timme tidigare från jobbet och var så effektiva. Maken satte igång grillen som fick "värma på" medan han skötte djur och sopor, och jag plockade i ordning inomhus. Svåger med barn kom en lagom stund innan maten skulle vara färdig, bakom grannens man T på sin fyrhjuling, som kom för att höra sig för om hur han ska se om djuren på lördag när vi är på islandshäst-SM i Eskilstuna.

Grannen åkte efter genomgång, och vi satte oss att äta. Vi hann med huvudrätt och bulle, men just som kaffet kom på bordet, kom P körandes med alpackahingstarna som ska betäcka våra "flickor". Också effektivt!

Medan "pojkarna" hämtade sig från sin resa från Östersund (!) samlade vi "flickorna" i två hästboxar, och stilige, svarte Merlin fick träffa Sawila medan vite Sir Lancelot, K'achitas pappa, fick möta Parucha igen! Inget "förspel" där inte, om man säger så. Hingstarna visste precis vad de skulle göra, och gjorde detta i ca 20 minuter var, under märkliga ljud. Barnen tittade fascinerat på, så det var skönt att alpackaparning är en ganska "oskyldig" syn – man ser liksom inte så mycket "detaljer" av vad som händer – de bara "kramas".

I mittgången med oss var Qhichincha, som var väldigt intresserad av killarna! När Merlin var klar med Sawila, släppte vi in Qhichincha till honom, och det började bra, men han orkade inte riktigt, så vi beslöt att låta honom vila till morgonen. Qhichincha blev nog lite snopen – hon var klart intresserad av den långe, mörke främlingen.

När "pojkarna" var på plats i sin fålla såg sig P omkring och sa att vårt bete var det bästa som kunde tänkas åt alpackor! Och beundrade vårt fiffiga lammnät, och bad om att få en länk till företaget där vi köpt det. Och Qhichincha och de andra var lagom i hullet! Skönt att veta att man gjort rätt!

Så gick vi in och bjöd P och barnen på lite mackor och kaffe och pratade om ditt och datt – mest alpackor förstås!.

Bromsar, barn och bollar

Hemkomst.

Heeej, Mökkvi!

K'achta & Misk'i tycker bollen är spännande. Men liiite läskig.

Folk och fä i alpackahagen.

Med vårt besök på middag hos en kompis i sta'n, passade maken och jag på att ta en ridtur efter jobbet, innan de kom hem. Tyvärr var det rätt många bromsar och hästflugor ute, så det var inte läge för att stanna och prata med grannar på vägen.

Hatar verkligen denna värme som plågar både folk och fä med värme och stickande, äckliga insekter. Tror inte några däggdjur gillar sådan här hetta utom en del stolliga svenskar (som för all del kan vara trevliga ändå), Florida- och Kalifornien-bor.

Synd man inte kan ta med djuren till en sommarstuga på Svalbard, men de skulle väl bli isbjörnsmat där.

Jag red bara N-rundan eftersom Saga hade "gymnastiksko" på, medan maken red den längre klätterrundan. Vid min hemkomst var svågern med barn återkomna, så barnen hjälpte mig med djuren.