måndag, januari 31, 2011

Muskler och benhinnor.

Kel i soffan med Ronja!

Idag hade jag ledig måndag, själv, utan några förpliktelser! Vi brukar ju flänga så om måndagarna! Göra en massa saker. Men jag tog det lugnt hela dagen. Red förstås Saga, men var skeptisk till att rida ensam i ridhuset. Hon tycker inte det är så kul, och vill definitivt ha hästkompisar med sig, för annars är det ju sååå uuuurtriiiiist! Trodde hon skulle stura och sega.

Träffade ridhusgrannen med dotter, och tydligen hade de goda erfarenheter av sådana "gympaskor" som Saga har. Det känns ju bra! Vi pratade en god stund, innan jag red mitt pass. Och Saga gick riktigt bra! Fast det bara var vi. Var mycket nöjd med henne sedan. Lyxigt att ha hela ridhuset för sig själv.

På kvällen var det dock dags för yogan. Förra veckans session var ju tämligen plågsam, så jag såg inte riktigt fram emot det. Men kom dit, träffade maken och passet började. Och jag kunde redan känna att det var lättare att sitta skräddare riktigt och rakt. Och det var inte plågsamt denna gång. Visst spände det och drog i mina muskler, men det gjorde inte ont och jag kunde slappna av mer och mer. Skoj att man redan märker skillnad. Med lite tur blir man en bättre ryttare också!



söndag, januari 30, 2011

Solbad för alla djuren!

Man kan tro att någon vill att man ska följa pilarna. Men det är nog bara en korp eller nå't som varit ute och gått. För det var stora spår!

Frukost med misse.

Parucha solbadar.

Sagas "gympasko"


När jag tänkte gå ut för att rida Saga stod eller låg alla djuren i solen och njöt, så jag väntade en god stund till. Kunde ju bara inte störa dem då. Tog så småningom en ridtur i sommarhagen på Saga.

Hon går ju rätt bra med sin "gympasko", men inte lika rent som med vanliga skor. Det sägs att det ska gå att rida helt som vanligt med dem, men jag märker ju att hon får svårare i vänster varv. Men det är kanske för att hon bara har en gympasko, och är vanligt skodd på höger fram. Hon har ju helt enkelt omaka skor, och vem går inte konstigt då?

lördag, januari 29, 2011

Så har man stuckit nålar i alpackorna!

Komplett kit för vitamininjektion.

Sagis mumsar halm i ligghallen.

Mörkögd skönhet.

Uppe med tuppen var vi. Maken skulle åka med sin bror med nevöer till Brännö för att städa trädgårdar och ha grabb-kväll, och detta tämligen tidigt på dagen. Och eftersom vi inte ville vänta en dag till med att vitaminisera "flickorna" var vi uppe tidigt, samlade dem i vår fålla, och injicerade dem en och en med vitaminerna som kom med posten från Australien igår. Det gick bra! De var ganska lugna trots allt, fastän jag letade i pälsen länge och väl efter ett bra ställe att sticka dem.

Oroar mig lite för att injektionerna blev så försenade. Beställde ju vitaminerna från Australien 3 veckor innan alpackorna skulle vaccineras, och det skulle vara en dryg veckas leveranstid. Men så var ju mitt VISA-kort spärrat för utlandsbetalningar pga bankens nya rutiner, och det tog två veckor innan vitamin-företaget hörde av som om detta så jag kunde ändra inställningarna så betalningen gick igenom. Sedan tog de två veckor innan de skickade grejerna! Så djuren fick sina vitaminer nästan en månad för sent ...

De ser dock pigga och glada ut, så dem är jag inte orolig för. Hoppas bara det inte påverkat fölen negativt. Hade jag vetat att det skulle ta sådan tid hade jag ju löst det på något annat vis. Men leveranstiden var ju bara en vecka, så jag har ju hela tiden trott de skulle komma "i morgon".

Jag red ut en skogsvända på Mökkvi och skötte alla djuren innan jag hade en slapp och go gräsänkekväll framför TVn. Somnade dock i soffan, så jag hann aldrig med mina planerade gräsänke-popcorn ...


torsdag, januari 27, 2011

Filmfestival

Draken!

Draken!

Las Palmas – underbar kortfilm av Johannes Nyholm.

Maken hjälper fortfarande till lite med Göteborg Film Festival, så vi får fortfarande inbjudningar till invigningen. I foajén på Draken bjöds vi på bubbel medan vi träffade två kompisar tillika hängivna filmfestival-fantaster, och sedan släpptes vi alla in i salongen. Där hölls sedvanliga små tal, priser delades ut, kulturministern öppnade, Anneli Hultén pratade och filmernas skapare kom upp på sen, och med huvudfilmens presentation (Kongen av Bastøy) kom även skådisarna med – bl a Stellan Skarsgård – alltid lika cool.

Så visades den underbara förfilmen Las Palmas, med producentens 1-åriga dotter i huvudrollen som svinande solsemesterturist. Obetalbart rolig! Därefter den allvarligare huvudfilmen. Bra, fast i temat väldigt lik "Den nya människan" som inledde festivalen för 2 år sedan.

Därefter var det invigningscocktail på Lagerhuset. Förra året hölls denna i ett tält, det var knökat och trångt och lång kö, och när vi kom in var maten slut. Så vi trodde inte vi skulle bli kvar länge. Men i år var det i en riktig lokal, och visst var det kö, men när vi kom in kunde vi ta för oss från ymniga buffébord med massa god mat. De serverade bl a tokgoda grillade kycklinglår (om än lite kluriga att äta med grace) och supersmarriga scampi! Till detta fick vi drinkbiljetter. Träffade lite gamla vänner, och eftersom några körde bil blev det fler dryckesbiljetter till oss andra ... Jag drack dock inte upp alla mina, det hade blivit tokigt ...

Vi blev kvar rätt länge, och åkte faktiskt direkt hem utan att gå på själva festen på Trägår'n! Så tokiga är vi! Men vi vill ju inte lämna hästarna omatade för länge, även om de har halm i ligghallen och nu lite barmark i hagen där de kan gå och småbeta. Och man kan ju inte gå och lägga sig förrän man skött djuren ...

måndag, januari 24, 2011

Numera utan körförbud!

En position i Yin-yogan.

Jag fick ett brev från Transportstyrelsen om att jag fått körförbud på släpet! Idag skulle vara sista dagen det skulle gå att bara göra en drive-in efterkontroll, annars hade jag fått beställa tid för en ny, hel och dyrare kontroll. Lämpligt nog har det töat så mycket, att släpet inte längre är in-isat!

Så vi knökade släpet & bilen fullt med skräp – gamla kartonger, hösilageplast, återvinning etc, och sorterade undan allt på Sörmossens Återvinningsstation. Varpå vi åkte till besiktningen. Drive-in efterkontroll låter snabbt. Det var det inte.

När man kör in i drive-in efterkontroll-filen, kör man genom en liten port och ställer sig i kön. Vi märkte, när vi passerade under porten, att den inte riktigt dimensionerad för att ett släp ska kunna passera under porten. Skylten som skapar överdelen av porten var lite böjd när vi såg efter. Vi vet dock inte om det var vi som ställde till med detta, eller om den redan var så'n innan ...

I 40 minuter fick vi vänta! När det väl var vår tur kunde vi ju inte köra in i servicehallen, för den hade ju verkligen för lågt i tak. Så det var ju tur att bara blinkers och säkerhetskroken skulle kollas! Och vi fick OK, och kunde åter köra lagligt med vårt släp. Det blev en snabb visit på IKEA där vi åt lunch och köpte vi en barnmöbel – Trofast – för att lättare kunna sortera vår återvinning innan vi åkte hem via Tre Hästar där vi köpte broddar! De går åt nu när Saga tappar skorna jämt ...

Väl hemma kunde jag softa, medan maken tog emot sin hovslagare och gjorde stallsysslor medan hon jobbade. Det var precis så hon hann färdigt till det var Yoga-dags.

Nu var det den första "riktiga" gången. Den var inte alls så snäll som "prova-på"-gången! Varje position gjorde smärtade och det kändes som alla ben var fel instuckna! Ingen skön känsla alls. Men jag antar att det behövs ...

söndag, januari 23, 2011

Matte på Mökkvi

Nu när barmarken kommit fram är alpackorna gärna ute i hagen och betar!

Frost på lav.

Mökkvi i sin nya klänning. Jag menar, polotröja. Très chic!

Januarifika!

Idag erbjöds jag av maken att rida Mökkvi, så jag knallade iväg på den inte längre så hala isen till ridhuset för ett pass. Det gick bra. Mökkvi är en så annorlunda häst mot Saga. Alltid medgörlig men lite stel. Tänk om de båda haft hennes gångarter och balans och hans medgörlighet! Tvärtom hade varit värre förstås. Hennes sturighet med hans obalans ...


Efteråt tog vi en fika i solen med utsikt mot alpackorna som intresserat tittade tillbaka. Jag blev lite kall av att sitta där, men det var det värt!

lördag, januari 22, 2011

Saga utsatt för spott, om ej spe ...

Ronja i vår istäckta paddock.

Maken & Mökkvi.

Qhichincha rullar sig.

Qhichincha hittar nå't intressant på marken.

Sagis ville ju bara vara social, så blir hon spottad på!

En solig helgdag!
Tycker annars helgerna brukar vara mulna och arbetsdagarna soliga ...

Jag hängde lite med alpackorna i solen, satt på marken med ryggen mot stallväggen, medan maken red i ridhuset. Qhichincha lade sig ner och rullade sig förnöjt bara 2 meter ifrån mig, och låg sedan kvar en kort stund. Får en känsla av att hon känner sig trygg med mig. Gillar att ha tid att bara vara, med djuren.

Idag body-scorade vi alpackorna och inser att det är verkligen omöjligt att bedöma hullet genom att titta på dem. Qhichincha ser smällfet ut, men är ungefär som de andra. Sawila har sett mager ut, men det är nog Parucha som är magrast! Då är hon ändå ranghögst! Fick veta av deras förra matte att dräktiga alpackor sätter mindre ull – så nu har vi en naturlig förklaring på att Qhichincha är så mycket ulligare än de andra två.

Maken dristade sig att känna på deras ben, för att vänja dem vid att bli ben-hanterade. Detta uppskattades icke helt, så de började spotta. Inte på oss, men varandra. Men vi hamnade liksom lite, lite i skottlinjen. Det luktar inte hallon kan jag säga ... Stackars nyfikna Saga blev oskyldigt offer för detta när hon mötte Paruchas nos över stängslet. Så väldigt bespottad blev hon nu inte, men blev nog lite förbryllad över denna ovänlighet.

Saga trampade ju av sig sin sko igen förra lördagen, så nu är hoven lite trasig. Dooh! Två veckor kvar till skoning. Nu har vi köpt en slags boots på nätet, som ska vara bra tappsko-ersättning. Funderar på att bara ha den dessa två veckorna, så det inte spikas mer i trasiga hoven, och den hinner växa ut lite. Hon har inte ont eller så, det är bara svårt att fästa en ny sko. Jag ska rådfråga Mökkvis hovslagare på måndag.

onsdag, januari 19, 2011

Prova-på-yoga!

Vi har en bit kvar ...

Maken har ju haft lite problem med stela höfter och rygg, så vi har funderat på om yoga kanske vore nyttigt. Och själv är jag ju inte tok-smidig heller... Så hittade jag en hemsida med yoga-kurser i Älvängen, med gratis "prova-på"-vecka hela denna veckan!

Så i måndags var vi på plats i mjukiskläder för att prova på yin-yoga. Den är ganska stillsam och bygger på att man ska komma åt bindväven runt muskler & leder och vara särskilt bra om man sitter mycket på kontor och har svårt att fokusera på nuet. Det kändes som ett rejält stretchingpass, men inte särskilt märkvärdigt just då. Utom när vi kom hem. Då kände jag mig alldeles mjuk, nöjd och varm i både kropp och själ!

I onsdags var vi på en traditionell nybörjaryoga-kurs. Mera action och roligare. Men ...

Om måndagar är ju jag hemma och varannan vecka även maken, så då är alla djuren skötta på dagen, man kan sticka iväg på sitt yoga-pass och sedan bara åka hem och softa. Och även om maken jobbar är det inte förrän 19.15 när köerna mattats och det blir lätt att hinna i tid.

Om onsdagar är passet redan kl 18.00, så då måste vi åka från jobbet redan 17.00 (och det är svårt att komma ifrån så tidigt) för att hinna med köandet utanför Bohus innan vi ska vara på plats. Och sedan måste man hem och ta hand om alla djuren på det.

Så vi beslöt att börja på yin-yogan istället. För det blir ju dumt om man måste stressa iväg för att slappna av ... Men nu ska vi bli smidiga som katter! (Återstår att se ...). När 45an blir färdigbyggd och kö-fri, kan man kanske drista sig att gå på onsdagspasset. Om, typ, ett år ...

Ridskolan började i tisdags och maken var den som fick börja denna terminen (Vi delar ju på en ridlektionsplats och rider två veckor i stöten, var). Han sa att han kände sig mjukare än vanligt – kanske en följd av vår yin-yoga! Det är ju toppen att få resultat på ett enda träningstillfälle!

måndag, januari 17, 2011

Och nu är det bevisat - jag är medelålders!

Här är bevisen - jag är medelålders: läsglasögon och broddar. Används sällan samtidigt.

Hemmanet idag – inte så vitt och vackert längre ...

Och nu ska vi ut på test-tur med nya broddarna!

Viss försiktighet är lämplig även med broddar. Men det går att gå i den glashala paddocken!

Min lediga måndag fick bli en mycket stillsam måndag. Lite halsont till och från de senaste dagarna och att jag är lite mattare än vanligt gör att jag misstänker att någon förkylning är på gång. Men inget allvarligt än. Men jösses vad jag sover! Kanske därför jag klarat mig från att bli sjuk så här långt.

Isbanan ute på hemmanet är värre än värst ner mot vägen, medan det börjat bli barmark bitvis på väg ner mot stallet. Men att gå genom hagarna och runt huset där snön ligger kvar är fortfarande säkrast.

Fick mina beställda broddar idag, och fick ju då ett lämpligt tillfälle att testa dessa! De funkar! Smidiga att dra på och man kan gå mera avspänt även om en viss försiktighet är lämplig ändå. Men ställer jag mig på isen i nedförsbacke, blir jag kvar där. Jag börjar inte glida, bara sådär ...

På kvällen gick vi på ett "prova-på"-pass i yin-yoga i Älvängen. Det var som en rejäl streching-session som avrundades med meditation. Oj, så stel och kantig man är! Vissa positioner var inga problem, men andra kände jag mig som om jag hade alla ben fel instuckna på något vis. När vi var där kändes det inte så märkvärdigt. Men när vi väl var hemma igen kändes kroppen ovanligt mjuk och avspänd! Ska nog testa "prova-på"-passet på ondag också, med "vanlig" yoga, så man vet vad det är. Sedan får vi se vad vi väljer. Men det känns som att vi behöver det!

Och på kvällen knatade jag avspänt ned på mina käcka broddar och matade pållar. Knusper, knusper låter det när broddarna tuggar sig ned i isen.

söndag, januari 16, 2011

Innesittardag.

Ett litet vattenfall har skapats över kanten på ett fruset hjulspår, ned till en under-isisk liten bäck.

Endast de mörka fläckarna av sand ger något som helst fotfäste...

Stilton gillar att ligga i trappan. Gärna så att man snubblar över honom.

I morse när skulle mata hästar var det precis tokhalt på vår väg, så jag gick genom snön på vår gräsmatta istället. Och när jag hämtade tidningen gick jag i snön i hagen bredvid vägen, och trasslade mig emellan trådarna först när jag nästan var framme. Så mycket is!

När man inte kan gå tryggt någonstans, utan att riskera liv och lem, och pållan saknar en sko, så är valet lätt. Det blir innesittardag. Blogga, surfa, se på TV, pyssla...

lördag, januari 15, 2011

Plusgraderna slår till igen

Karo på uteritt. Vis av erfarenheten nu med ordentligt uppvikt krage, så inte fallande snö från träden hamnar i nacken...

Skottning av ca 9 cm tung kramsnö. De mörka fläckarna är ren is.

Jag var inte nödbedd när maken tog över snösläden...

Med 9 cm nysnö, kändes en uteritt genomförbar. Pållarna småslant lite på vägen visserligen, men i skogens djupa snö gick det bra, även om en del under-snöiska (ej underjordiska) bäckar skapade lömska hål här och var i snön. Men pållarna gick på bra.

Ute på vägen igen klev vi av, och på något sätt var det halare nu. Kanske att det hade blivit varmare så hästarna fick snöstyltor trots sulor. Då funkar ju inte brodden... Men vi tog oss till stallet alla fyra och upptäckte att Saga tappat sin sko igen! Inte konstigt hon var halkig. Stön. Nå, makens hovslagare kommer nästa måndag, så då kan hon nog sätta Sagas sko på plats också, hoppas jag. Visserligen en vecka dit, men i detta underlaget blir det ju inte så mycket ridet ändå ...

Medan maken skötte djuren började jag skotta. Så jobbigt! Tung kramsnö på isunderlag. Försökte jag skjuta undan snön så fick jag liksom inget fotfäste på marken. Att skotta uppför var omöjligt. Jag hade i stort sett gjort klart runt bilarna när maken tog över, och man kan lugnt säga att jag villigt gav upp snösläden.

Min teori är att plusgraderna snabbare smälter 5 cm is utan snö, än 5 cm is med 9 cm snö ovanpå. Och det töade bra på kvällen, men blåste och regnade bra också!

fredag, januari 14, 2011

Badrumsskåp i vardande

Hittat på Blocket!

Sovande söta syskon!

Jag är sur på vårt badrumsskåp. IKEAs Flåren. Det är visserligen jättefint och sött. Men tillverkat av spånplatta med fanér. Och går det minsta lilla hål på fanéren, så kommer fukt in så spånplattan sväller. Det är jättefult numera! Bara på 5 år. Varför tillverka en badrumsmöbel som inte tål fukt? Minns att vårt badrumsskåp på Wadmansgatan också svällde sönder sådär. Hur tänker de? Badrum blir fuktiga! Det hörs liksom på namnet!

Det är lite trångt i badrummet, på den del där vi har skåpet. Så att hitta något som passar i bredd är svårt. Men jag hittade ett på Blocket. Mätte oroligt bilen, så det skulle få plats, för det är 190 cm högt. Men överdelen visade sig vara lös, så det blev inga problem. Så igår kväll navigerade vi ut medelst makens Iphone, plockade geschwint in skåpet och körde hem!

Nesligt nog lyckades maken backa in Volvon ganska så lätt. Jag som hade sådana problem i onsdags. Jag är väl en sämre bilförare ... Mummel, mummel, gruff, gruff...

Skåpet vi köpt är i massivt trä. Så blir det fult, är det bara att måla om igen. Inget kan svälla. Nu ska jag förstås måla om det redan innan vi börjar använda det. Vitt, med blått på insidorna i överskåpet, tänker jag mig.

Idag körde jag hem ensam och såg framför mig hur jag skulle slira omkring på hemmanet igen. Men det gick riktigt bra. Gled fint in på andra försöket! För jag vågade stå på lite...

onsdag, januari 12, 2011

Det luktar bränt ...

Vacker vinter!

Månen och Saga.

Matdags i ligghallen.

Snö. Med blankis under... (lite blankis tittar fram här och var i spåren om man tittar noga)

Man får en rejäl dos vardagsedge var gång man ska ner till stallet i dessa dagar. I natt kom massor med snö, så nu ser vi inte var isen är. Fast det gör inte så stor skillnad. För vi vet ju att isen är överallt! Under snötäcket. Ibland gör snön att man kan gå där utan problem ändå. Ibland kan man inte det ....

Att backa in Volvon på vår parkering mellan huset och Forden tarvar en viss oförvägenhet, för man måste hålla uppe farten. De vågade inte jag idag. Så när jag skulle kryp-backa in, slirade hjulen. Trots dubbar. Körde fram lite. Slirade. Igen och igen. Och på något vis kom jag så långt ner mot stallet, att det verkade lika bra att köra och vända på planen. Med bara blankis under snön. På platten var detta inget problem. Men uppför backen... För återigen vill man köra långsamt och återigen måste man faktiskt stå på lite på en högre växel! Jag provade och misslyckades. Hjulen luktade bränt och mina eder likaså. Men lyckades slutligen, under mycket slirande, slingra mig upp för backen och stanna framför huset. Med bilens nos åt rätt håll. I lite nedförslut. Det fick räcka så ...

måndag, januari 10, 2011

På hal is ...

Snö till helgen. Då vågar man kanske gå normalt sedan.

Oj, så halt det var när jag gick till stallet för att morgonmata hästarna! Hade det inte varit för grannens sandande av vår uppfart, hade jag inte haft några som helst fasta punkter att gå på. Och det är lurigt i nedförsbacke!

Idag var vi i ridhuset redan kl 10.45! Saga var sturig, antagligen för att hon tycker det är lite för varmt nu och att jag upprepar mig lite med dessa trista ridhuspass (tycker hon). Det är ju mycket roligare med uteritt! Det tycker jag med. När det inte är isgata ...

Min plan hade varit att efter dagens rutinundersöknings-mammografi-besök i Nödinge kl 13.30 slänga skräp ur vårt släp på Sörmossen återvinningstation, besiktiga samma släp på Tagene, och kanske sedan skoja till turen med att shoppa loss lite på Tre Hästar och IKEA, men isgatan lockade inte till körning med släp, så jag fick nöja mig med mammografin och storshopping på Ale Torg. Boooring!


Bilarnas plats är nu en helt glashal isbelagd yta utan några som helst möjligheter att få stöd eller fast underlag någonstans. Så när jag skulle till bilen blev det en liten spontan uppvisning i orytmisk dans med flaxande armar och med mitt liv passerandes revy för min inre syn, innan jag återfick balansen. Puh!

Lite nervöst var det när jag på hemväg svängde upp på områdets grusväg med rejäl isgata och grus som sakta börjar sjunka ner och integrera sig i isen, och därpå vår egen tokhala uppfart. Men det gick bra! Jag varken slirade eller gled! Volvo 940 med sprillans nya dubbdäck rules!

söndag, januari 09, 2011

Man får ta det isigt och ha det glatt i kanans land ...

Terrängskridsko? Finns det någon sådan sportgren? Vi har träningsbanan i alla fall!

Hade det inte varit för underbara grannen som grusar och plogar vägarna här, och som vänligt nog även sandade vår uppfart, så hade vi nog aldrig vågat oss på att lämna hemmanet. Nu kunde vi någorlunda stabilt pingvina oss bort till ridhuset och rida ett bra pass. Just när vi var klara kom T på Embla, så vi han snacka lite medan vi skrittade fram/av innan vi halkade hem igen. Tur man har hjälm på! Lite vardagsedge att ta sig till ridhuset eller till stallet och mata pållar i dessa tider ...


Då är det bättre att sitta i soffan framför kakelugnen med Ronja bredvid sig och Mozzy snarkandes i fåtöljen, och lösa korsord medan vinden viner därute. Nu är i alla fall nästan all vår taksnö nedramlad. Både från huset och från stallet. Det känns skönt.

lördag, januari 08, 2011

Blött blask

Maken har varit på Shopping Spree och införskaffat ett styck behändig kvast à 25 kr! Vet inte om vår budget håller för sådana utsvävningar...

Kallt och blött och halt... bläh! Vart tog vår vackra vinter vägen?

När jag morgonmatade hästarna hade det kommit ännu mera snö och var vitt, vackert och inte alls halt. Några timmar senare vaknar jag av att katterna busar och regnet slår mot rutan. Går ut och inser att ridskorna är i mycket stort behov av impregnering...

Vi pingvinade bort i det hala blasket till ridhuset. Nu har ju Saga brodd på alla hovar, så det var mest jag som fick ta det vackert. Tur jag har henne att ta stöd i! Hon var lite sturig i manégen idag, delvis tror jag, för att hon ville följa hästarna ridhusgrannen dotter och hennes ridkompis red, när de kom. Men det är ju bra träning att rida där med andra hästar. Fick till några fina vändor trav och tölt i alla fall, men hon var lite ohörsam.

Så pingvinade vi tillbaka och skötte stallsysslor medan pållarna fick sin lunch i boxarna. Så släppte vi ut dem. I natt får de stå inne, det ska tydligen bli både regnigt och blåsigt, och det är ju det som är sämst för dem. Bra att de får vara torra om hovarna också.

fredag, januari 07, 2011

Vårkänslor!

Tak-has förebådar tak-ras ...

Alpaca silly-walk!

Jag har fått mail från Australien, varifrån jag beställt ett A- och D-vitamin för alpackor, där de nämnt att mitt VISA-kort inte funkar. Det tog ett tag innan jag fattade varför. Som säkerhetsgrej har banken infört en default-begränsning på kortet, att bara acceptera betalningar inom Norden. DOOH! Innan jag kom på detta och innan jag kom på hur jag skulle ändra inställningen blev jag tok-arg på banken. Jag hade behövt mina vitaminer nu! Och varför dröjde Australien-företaget med att höra av sig i hela två veckor! Nå, de hörde av sig i alla fall, till skillnad från ett brittiskt företag där jag beställt andra grejer, där betalningen antagligen inte gått igenom heller. Stupid bank! Det är ju bra med banksäkerhet, men inte om jag själv får problem med betalningar. Morr!

När jag rett ut detta och fixat några andra trista telefonsamtal (gillar inte att telefonera, vet inte riktigt varför. Jag föredrar mail. Delvis för att man då har allt på print, ifall man kommit överens om något. Och så stör man ingen – mottagaren av mailet kan läsa mitt mail i sin takt. Sådan är jag) gick jag ut i den strålande solen!

Plusgraderna och den värmande solen väckte vårkänslorna inom mig, och när makens hovslagare kom för att hjälpa mig och Saga med den tappade skon, sa hon också att hon fick vårkänslor!

När mörkret föll gick jag in och slumrade lite, till maken kom hem från jobbet och det blev dags att laga mat.

torsdag, januari 06, 2011

Brännö-tur i snövädret

Har nog aldrig sett så här mycket snö på Brännö.

Herrarna rullar snöboll!

Hopp!


Svärmor hade bjudit in oss och Askims-svågerns familj till heldag på Brännö. Vi fick ta en båt senare än planerat, för svågern hade fått så mycket snö att han inte kom ut med bilen! Vi var lite nervösa för vår del, men det hade bara kommit 5-6 cm. Men vi åkte i god tid – vi hade ju en båt att passa i andra änden...

Nervös blev jag ändå. Till och med 45an var snöig, om än med uppkörd spår, och utanför Surte toksnöade det (som vanligt – Surte har alltid sämst väder) och vi hamnade bakom två rejäla plogbilar. Det blev till att hålla sig bakom dem, i 50 km/h. Det var ju inte riktigt med i vår tidsplanering ... Skulle vi hinna?

Det gjorde vi! Trots att vi inte kunde parkera vid Saltholmen. Man kan förstå att där är ont om plats om sommaren. Men en januaridag? I över 10 år har man åkt till Brännö och de (vilka "de" nu är) har aldrig lyft ett finger för att underlätta för besökare till Brännö. Så ont om P-platser jämt, att man måste parkera vid Långedrag och ta vagnen sista biten eller gå i 20 minuter för att sedan ta färjan. Så många osäkra kort för att man ska ta sig dit. Stupid planerare! Eller så har de inga ...

Väl framme blev det god lunch hos svärmor som avrundades med lussekatt och goda knuspriga kakor. När vi hämtat oss från värsta mättnaden gick vi en välbehövlig promenad till makens & svågerns hus på Bränno, såg till att allt var som det skulle och busade i snön. Väl tillbaka hos svärmor blev det tok-god Janssons frestelse och en underbar paj!

När vi satte oss på färjan mot Saltholmen, fick vi veta att vi måste byta båt vid Asperö Östra, för någon båt hade tydligen något fel och tagits ur trafik. Så vi lomade av på den lilla kajen på Asperö Östra, med berget bakom oss och ett stort, mörkt hav runt oss, med isflak guppandes på. Vi stod där en god stund.

Barnen vill förstås gärna leka i sådana lägen, och själv blir jag nervös när de är så nära vattnet, även om den äldre har visst förstånd. Men barn kan ju lätt bli lite för ivriga och glömma sig, så jag gjorde mitt bästa för att lura in dem mot mitten av planen. Lite lek hjälpte till att hålla värmen i alla fall.

Färjan kom till slut och vi kunde åka hem utan incidenter. Vägarna var nu helt snöfria i tövädret, så nu fick man mera vara vaksam mot vattenplaning. Alltid är det nå't.

måndag, januari 03, 2011

Body scoring

Idag var det dags att känna på alpackahull under deras tjocka ull. Sawila funderade på att lägga sig ner. Men blev aldrig rädd nog. Alla var ganska lugna och lät sig hanteras utan att krångla. De är sååå mjuka!

Alpackatrio.

Solnedgång.