Präktiga pållar

Idag fick K prova att rida Saga, E i bakgrunden på Vicky. K blev stormförtjust i Saga. Men, vem blir inte det?

Jag höll på att avsluta mitt pålleri när de ringde från jobbet och det plötsligt var brådis med monterväggen, för Kundén skulle gå kl 16.00. Då kunde ju Kundén varit lite mera på tidigare idag, vi frågade ju efter rätt bild redan i förmiddags. Suck. Stressade med jättetunga dokument - så när korret gick hade hon ju gått! Det är märkligt att jag ska behöva engagera mig mer i jobben än vad Kundén gör!

När jag var färdig gick jag ut till K&N&E. Simba-vovven smet in en stund i huset, men än så länge har inga allvarliga kattkonfrontationer skett. Verkar som att Simba börjar känna sig hemma här. K hade fått lov att sadla Saga, men på stor-häst-manér satt den ju alldeles för långt fram! Vi justerade och K steg upp och hon skrittade runt och red lite dressyr. Fascinerad av min sköna sadel (jo, den är rätt skön, men jag har inte tänkt så mycket på det - men det är väl det som betyder att den är skön - inget stör). Och så skötte sig ju Saga utmärkt!

På natten vid 12-snåret vräkte regnet ner, lät nästan som hagel, och kanske, kanske att det åskade lite. Jag hade lite dåligt samvete för pållarna när K ringde och undrade om jag kunde ta in Vicky. Sagt och gjort, ut med ficklampan i mörkret med grimma och hö till våra pållar. Jag var beredd på en strävsam vandring i en arktisk vind med dimma, slagregn och drivis - men det var faktiskt ganska milt ute, regnet hade slutat och det var alldeles vindstilla. Kände på våra pållar - och bara en liten bit in i pälsen var det torrt! Så nu har jag inte så dåligt samvete längre. De har ju både hull och hår! Denna eller nästa helg, blir det dags att byta till vinterhagen. Då får de halmbädd och skydd i ligghallen. Det känns bra. Vicky lät sig fångas utan problem, och under regntäcket var hon torr. Allt frid och fröjd.

Mixad måndag

Smarta Saga. Observera frosten på Sagas rump! Vinterpälsen isolerar uppenbarligen väl, när inte kroppsvärmen smälter frosten! Och då har hon inte ens fått den värsta vinterpälsen ännu.

Vrickade Vicky - fattar inte att maten väntar i andra hagen!

Idag är ingen "ledig måndag", men jag tog ledigt ändå, för jag har så mycket plus-tid att ta ut. Började med att släppa in pållarna i hagen bredvid där de gått. Mera gräs där. Flyttade över våra innan Vicky, så hon skulle få äta sin kraft ifred (våra får inget kraftfoder alls numera). Sedan skulle jag fösa in henne till de andra, i hagen med gröna gräset och höhögarna.

Då blev hon på bushumör! Skulle absolut inte låta sig flyttas på. Jag hade ingen grimma, med det brukar ju inte vara ett problem att få en häst att gå till grönt gräs, hö och kompisarna! Men hon bara sprang iväg. Gång på gång. Jag försökte driva henne rätt, men nädå, hon skulle inte gå dit jag ville utan galopperade stolt iväg - korkade kuse (sorry K ;-) ) - det är ju hon som får mindre mat! Så till slut gav jag upp. Det får man ju inte, men vad gör man. Men motion fick hon! Nå, jag lät det vara öppet mellan hagarna så hon skulle kunna gå dit själv. Bara hoppas att våra små islänningar inte mölat i sig allt höet innan hon hittar det...

Eftersom jag är ledig, så skulle bara hjälpa jobbet hemifrån med en montervägg som måste bli färdig. Fast så dök ju ett annonsmaterial upp, som måste skickas idag! Som jag inte vetat om. Är så trött på denna dåliga framförhållning. Och allt är brådis. Men kundén är sen med att svara på korr. Jag vill ju ut på hemmanet - har massa alsickeklöver att rensa. Suck och stön.

Sömnig Söndag

Vilande Vicky

Makliga Mökkvi

Z-z-z-z-zolly

Mysiga Mozzy

Hästar som hänger
Idag när jag tittade ut såg jag olika hästar ligga ner och slappa vid olika tillfällen. Skönt! Bara trygga hästar vågar ligga ner. Och eftersom Vicky är lägst i rang, men ändå vågar, och får, ligga och slappa ostört, ser det ju ut att vara en ganska jämlik och harmonisk hästflock vi har! Inne i huset låg katterna som små grå bollar. Bara Ronja var ute - och hon låg säkert och päste i solen någonstans!

Bara jag var aktiv! Jag började rensa alsickeklöver ur vinterhagen - ett Sisyfos-jobb, men de växer i alla fall fläckvis och inte i HELA hagen! Sedan fick det bli ett barbackapass på Saga. Omsorg om pållarna. Och så plötsligt var det kväll!

Maken på Island
Fick ett SMS med en butter smiley från maken om att det nog inte skulle bli mer ridning på resan! Verkar som han trivts!

För de som missat det - Maken är på "gubbresa" med vår isländske ridlärare och några "gubbar" från bl a ridkolan. Inga fruntimmer fick komma med. I huvudsak ska de ha ridit och föst hästflockar på fjällen. Jag är sååå avis!

Skamsen ...

Frukost för flickorna.

Mökkvi väntar på lunchen - bakom den automatiska fodergrinden.

Det kom ett oroligt mail från Kanelikompisen, eftersom jag inte hade bloggat och inte hört av mig om hur det är med Mökkvi.

Nå jag tar igen det nu - och snart ser ni varför jag helt enkelt inte hunnit! Men Mökkvi är betydligt bättre. Känsligheten kommer och går lite, men han har inte varit alls så aggresiv denna veckan som han var i förra veckan. Jag tror det börjar avta. Idag kunde jag känna igenom hela honom!

Tisdagstölt på min höga häst
I tisdags hade jag en hektisk arbetsdag och sedan var det ju ridlektion! Det gick rätt bra, men jag fick driva min häst rätt mycket. Han är 1.50 i mankhöjd! Det är rätt stort för en islandshäst! Kom hem sent till en missnöjd make som hade jagat Vicky - hon ville inte alls ha täcket på sig! Så vi gick ut där i mörkret och hjälptes åt och hon sprang än hit och än dit och krumbuktade sig och ville inte alls bli fångad! Men jag gick envist efter och till slut gav hon sig!

Efter lite mat gick jag loss med dammsugaren inför "tjejfesten" på torsdag medan maken desinficerade ridgrejor i badrummet - som man måste om man ska till Island!

Ovanlig onsdag
Efter ännu en hektisk arbetsdag hade vi lite aktivitet på jobbet som avrundades med att vi gick till VIP-salongen på Bergakungens Salar (Ett ganska nytt biografkomplex i Göteborg, för den som inte vet). Alla på jobbet fick ha sina respektive med sig, så det var kul att träffa dem. Det började med en smarrig italiensk buffé med välkomstdrink och vin. Sedan fick vi gå in i salongen och ta hur mycket popcorn vi ville! Och det gjorde vi ...

Vi såg Tropical Thunder - en tämligen dålig parodi på krigsfilmer, men med bra skådisar! Robert Downey Jr:s karaktär som blond & blåögd australiensare som hade klätt ut sig på ett väldigt övertygande sätt till svart, för att kunna få en roll som svart soldat var underbar! Tog en god stund innan jag fattade vem han var. Han såg väldigt äkta ut som svart på något vis.

Efter filmen kunde man fortsätta att hänga i baren, men vi åkte hem. Maken tvättade och packade inför sin Islandsresa och jag förberedde mat till kvällen. Som väl är hade K sett om våra hästar, så dem behövde vi inte bekymra oss om. Ändå kom vi inte i säng förrän sent ...

Trevlig torsdag
Vi gick upp 05.00 på morgonen! Allt för att hinna med hästarna innan jag körde maken till Kungälv, där hans skjuts skulle möta upp.
Efter jobbet kom några av tjejerna på jobbet hem till mig. L fick rida Saga medan jag red barbacka på Mökkvi. De andra såg på till de frös och gick in och började förbereda maten och BiB:a lite. K & E var också i stallet, så här var fullt av folk! När L & jag väl kom in fixade jag lite laxkotletter med pepparrotspotatismos, och vi åt och tjôtade och hade det allmänt trevligt!

De åkte kanske vid 23-snåret och jag drabbades av en ohygglig trötthet - och insåg att jag hade ju bara sovit knappt 3 timmar den natten ...

Fridsam fredag
Lite stillsammare på jobbet faktiskt. Drömtårta till fikat! Jag älskar drömtårta! När jag kom hem hade K redan varit här och mockat efter Mökkvi! Fantastiskt skönt. Provade att longera de båda i paddocken. En i taget förstås. Det gick. Men stilfullt var det inte. Vi har haft problem med att de vänder sig emot en, (ett beprövat hästtrick för att komma undan jobb) så man inte kan få ut dem på voltspåret. Då får man överlista dem. Så man hamnar i drivande position. Det gick. Men så fort jag hamnade "fel" passade de på att avbryta och vända sig mot mig.

Men jag lyckades med båda. Man får vara glad för det lilla!

Såg på hyr-DVD på kvällen. PS I love you, med sanslöst snygge Gerard Butler. Filmen var väl sådär. Men han var söt!

Idag då?
Skötte morgonrutinen i morse med pållarna och mockade efter Mökkvi. Booring! Gick och la mig en stund igen. Efter lunch, kaffe och GP-läsning gick jag ut till stallet. K och E var där, och skulle just rida Vicky, så jag sadlade Saga och red N-rundan i skogen istället. Hon krånglade naturligtvis på de vanliga ställena, men gav sig rätt snabbt. Det blev en trevlig runda, fastän det börjat blåsa ordentligt! Tog in Mökkvi och insåg att han tappat båda framskorna! DOOH! Men insåg också att han knappt var känslig alls på magen! Senaste teorin är att han helt enkelt blivit kittligare i och med pälssättningen! Men att det börjar ge sig nu.

Insåg också att de värsta fettbulorna på honom är borta! Bantningen verkar funka! Nu kan han nog få gå på heltid i den avbetade hagen, så slipper vi trixa med honom i paddocken. Han vill ju helst vara med de andra! Och med dem rör han sig mer!

Hur det går för maken på Island?
Ja, vi är ju ett konstigt par för vi ringer varandra sällan när vi är isär. En del par måste ju ringa varandra flera gånger om dagen! Sådana är inte vi. Jag får SMS varje dag om att han överlevt med alla lemmar i behåll, dock! Känns tryggt. Ska bli kul att höra om allt på tisdag!

400 kg hö ...

Frostig gryning

Dimman lättar med solens värme

Ronja. Tar upp mycket av fotänden av min säng ...

Mökkvi höjer på ögonbrynen.
Jomän, idag gick Mökkvi i vår modifierade paddockhage, med autogrinden mellan honom och en tuss hö. Jag ledde honom till grinden och lät den lösa ut. Man vet aldrig hur en pålle reagerar på sån't. Mökkvi höjde bara ögonbrynen och undrade vad jag höll på med. Vår hage-modifiering har lett till att han har en liten gräsplätt, så den har han mumsat på idag! Vilket föranledde att han struntade i sin hötuss innanför autogrinden. Nå, han fattar nog den dagen det goda gräset är avbetat...

Strävsam städning.
Insåg att jag måste städa. Booooring! Bara läsa mail först. Men nu - nej jag kollar att jag har hö-pengar först - nej, en slurk kaffe till. Kommer ibland på mig själv med att göra dumma småsaker istället för att bita i det sura äpplet, och göra det där tråkiga! Det gör sig ju ändå inte själv! Nå, jag dammade och torkade och fejade och dammsög hela huset - och sedan var jag i farten! Fortsatte med att städa vår stökiga veranda!

Kvinnor kan backa med släp - med lite hjälp.
Vid 17-snåret gav jag mig av mot bonden här intill för att hämta hö. Var dock inte beredd på infarten, så jag råkade pipa förbi! DOOH! Måste hitta en vändplats där jag inte behöver backa med släpet ... Och då dök där upp en stor grusad vändplan! Gud hör bön! Väl hos bonden blev jag ombedd att backa in i hans lada... Jag började själv och det gick rätt bra, men för det sista finliret gav han mig instruktioner så jag lättare kunde trixa mig in. Det gick! Så gick han upp på höloftet och kastade ner balar som jag bar till hans våg. Vi mätte upp 100 kg. Så bar vi in dem i transporten. Och sedan mätte vi upp 100 kg till på vågen. Och sedan tog vi dem till släpet. Snacka om slit och släp! Efter en halvtimme var släpet knökfullt av 400 kg hö!

Körde den korta vägen hem, och precis som jag lyckats backa intill stalldörren (alldeles själv, jajamän!) kom K&E! Som på beställning! De hjälpte mig lasta av så det var snart urlastat och K städade upp allt höspill! Gick hur fort som helst! Underbart! Nu slipper pållarna svälta! Höet såg fräscht och gott ut också!

Så körde jag undan släpet och backade in det på sin plats, snyggt och prydligt - getting the hang of it, slowly ...

Hästar och hö

Saga mumsar förnöjt

Motsträvig Mökkvi

Idag skulle jag ju "bara" göra det sista på minirasthagen och justera så att vi kan använda automatgrinden till Mökkvi, nu när han bantas. På något mystiskt sätt, tog det väldigt lång tid. Maken lyckades däremot ersätta alla fula snabbstolpar runt paddocken, men riktiga stolpar och en grind så man kan komma in utan att gå runt på baksidan - den är helt enkelt "vinteranpassad".

Maken red ut Saga på N-rundan, medan jag red Mökkvi barbacka i paddocken. Han skötte sig väl, så jag ville glädja honom med en rolig promenad. Men - han tyckte inte alls det var skoj. Var seg och motsträvig på bortåtvägen, men se, när vi vände hem gick det fortare!

K hade gjort i ordning hö till alla kusarna för kvällen och morgonen - och nu var bara en liten, liten hög kvar! Tur jag ska hämta mer imorgon ...

Coola kusar en lovande lördag

Vicky njuter i den varma septembersolen!

Saga är sömnig!

Mökkvimule och Saga

Äntligen en riktigt bra dag!
Maken sköter all morgon-hästtjänst nu eftersom jag kommer få ha den de 6 dagar han är på Island... så jag fick sova länge och ostört! Maken hade låtit stona gå i en annan hage med lite mera gräs några timmar på förmiddagen. Nu flyttade vi tillbaka dem för att vara rädda om deras magar. Mökkvi på bantningskur i paddocken surade för att inte han fick vara med!

K kom tidigt och såg om Vicky. Hon hade med sig lilla hunden Simba som var lite försiktig runt hästarna - vis av skadan sedan en incident med en hästspark...

Medgörlig Mökkvi
Vi har inte vågat rida Mökkvi på sistone när han varit så känslig. Absolut inte velat spänna på någon sadel. Men idag var han bara känslig precis längst bak på sin betesbukiga mage - dvs inte alls där man sitter på honom... Så jag tog mod till mig - jag skulle rida barbacka. Maken lånade Saga - vi vill ju att han rider mycket nu så han är i form till Island!

Maken kastade upp mig på Mökkvi, och se, det gick riktigt bra! Han såg lite sur ut i traven, men det gör han ofta. men det var inga problem att rida honom! Maken red ut en kort tur på Saga, som skötte sig väl. Så idag var vi glada med våra pållar båda två! Kändes skönt efter denna jobbiga vecka! Kändes skönt att Mökkvi inte är riktigt så aggresiv längre. Han är nog på bättringsvägen!

Förberedelser för vintern.
Efter pålleriet målade maken ligghallens insida, medan jag knåpade ihop en automatisk grind med taljor och distanser och grejor. Den ska sitta på vår minirasthage - så kan man spärra av den och lägga ut hö, som hästarna inte kommer åt det förrän timern dragit in grinden! På så vis kan de inte möla i sig allt hö på en gång. Himla fiffigt. Och det funkar! Det blir också lättare att ta in och ut hästarna ur hagen, fastän Mökkvi går i paddocken. En produktiv och bra dag helt enkelt!

Fartfylld fredag – TGIF!!!

Bildredigering på iMacen - med Mozzys hjälp

The Bilds are Back!
För 2 veckor sedan dog ju min hemmadator! Gråt och tandagnisslan. Jag som inte hade hunnit bränna ner alla mina pålle-bilder! Var de förevigt försvunna? Nå, jag har ju connections som IT-ansvarig på jobbet, så vårt support-företag hjälpte mig. Räkningen går förstås tilll mig, men jag fick snabb hjälp och lite företagsrabatt (all fair and square - inget fuffens här inte). Alla bilderna gick att rädda! Underbart! Men tyvärr - iMacen är förevigt förlorad. 7 år har jag haft den.

Frenetisk fredag
På förmiddagen trodde jag mig ha koll. Skulle ju ha ledig måndag denna helg och med tanke på förra måndagens var jag extra angelägen om att bevisa att det funkar. Lagom lätt! För som vanligt dök de upp. Småjobb här, småjobb där, justering där, bara detta också. In emellan. Bråttom, bråttom. Alla originalarna superstressade - en svarade automatiskt på ALLA frågor bara för hon vant sig att svara på massa frågor om projektet hon jobbar i. Den andra skriver mail så fort att det nästan ryker ur tangentbordet. Och alla sitter i bråttomjobb. Hann inte ens fika. Någon av oss. Men jag hann med allt jag skulle ändå, och kunde utmattad gå hem med gott samvete. Är det rimligt att vi ska stressa så vi knappt hinner pudra näsan?

Jakt på högubbar
Fick tag på en hö-gubbe i vår närhet och kom överens om att jag ska ringa på måndag och hämta hö. Sökte en annan som inte gick att få tag på. Efter en liten promenad med pållarna och en god kvällsmat med ett glas vin framför TVn, så somnade jag som vanligt i soffan ...

En lång och konstig dag

Mysteriously moody Mökkvi

Maken motionerar Mökkvi

Ronja deltar i ridpasset på sitt sätt

På morgonen var Mökkvi grinig igen när jag kände på magen. Tänkte ta in honom i stallet. Då hade torvbalarna möglat! Ville inte ställa in honom på det. Efter konferens med maken ställde vi honom i paddocken och jag åkte till jobbet. Maken jobbade hemma och ringde veterinären när telefonväxeln öppnade.

Fort fram...
Så fick vi tid hon veterinären kl 11.00. Insåg att min hand nog kunde behövas vid vår premiärlastning av häst. Insåg också att jag hade ont om tid - hade just hunnit till jobbet när jag fick veta att vi skulle till veterinären. Så jag tog med mig datorn och stod på hem i en fart som varken mor eller Bröderna Grip hade alldeles uppskattat.

Tålamod ...
Kom hem 10.20. Skulle vara på Ale-kliniken kl 11.00. Görbart! Började lasta skeptisk Mökkvi. Han kom ganska långt in - men backade ut igen. Djupt andetag. Nu ska vi vara lugna. Jaaadå. Så kom han in ganska långt igen - för att strax dra sig ur. Lockade med äpple. Lockade med hö. Övertalade. Till slut gick han på!

En halvtimme för att lasta en häst är ändå inte så farligt, men ohyggligt jobbigt när man har en tid att passa ...

Som vanligt på "verksta'n"
Vi hade varnat veterinären för vår sena ankomst. Väl framme var Mökkvi lite stressad - men hade inte ont! Naturligtvis! Som när man tar bilen till verksta'n och den inte alls låter konstigt just då! Veterinären gjorde en synnerligen grundlig undersökning, kände igenom hela hästen, lyssnade på allt, gjorde en aktre undersökning tillika ultraljudskoll, blodprov, träckprov, springtest, tänder, ögon. Hittade inget. Utom för mycket fett ... Och lite höga levervärden. Men inget som förklarade han svängande ömhet i magen.

Beträffande levervärdet ska vi kolla om vissa växter växer i hagen och ta nytt prov om 3 veckor. Beträffande fetman ska han bantas - får bara gå på bete om nätterna. På så vis undviker vi också de höga fruktan-halterna i gräset om dagarna, som kan vara en anledning till hans problem (gaser).

Det kan också vara så att han är ömhudad! En del pållar blir känsliga när de sätter päls!

Mökkvi hade som sagt inte alls ont utan lät sig snällt undersökas och veterinären och hennes assistenter beundrade han lugn och vänlighet!

Longerlina och lirkande på P-platsen.
Dags att lasta igen ... När man varit med katterna hos veterinären, slinker de gärna tillbaka in i kattkorgen. Hästar funkar inte så. Inte alls, faktiskt. Mökkvi ville inte på. Vi lirkade. Lockade. Pockade. Drev med en longerlina runt baken på honom för att milt mana honom framåt (ett käckt trick vi läst i böckerna). Precis som tidigare kom han halvvägs in - och klev ut igen. Denna gång var han än mer skeptisk. Vi lirkade och manade och lovade och klappade om vartannat medan folk kom och åkte bredvid oss. Tålamod. Inte bli arg. Inte dra. Slutligen dök en kvinna upp och hjälpte oss driva på och vips - så var han på plats!

Arbetsdagen börjar
Väl hemma vid 14-snåret släpptes han i paddocken och vi satte oss att jobba hemifrån medan en lasagna lagade sig i ugnen. Bless the VPN-uppkoppling.
K&N kom och K blev alldeles förskräckt när hon såg att vi använt transporten! Var någon av hästarna sjuk!!! Så vi gick ut och förklarade. Vid 18.00-snåret gick vi ut igen. Maken promenerade och sprang med Mökkvi som nu var känslig om magen igen, pigg och lite nipprig. Jag gick ut och hämtade Saga.

Lätt att lasta
När jag hämtat Saga i hagen och såg hästsläpet stå där, med baklämmen nerfälld, redo för lastning - så var jag ju bara tvungen att testa att lasta Saga. Om det var att det inte var "nödvändigt", att hon kände att jag var helt lugn, vet jag inte - men hon nosade bara på rampen, och så gick hon på! Utan problem. Lite kel, så fick hon backa ut igen. Helt odramatiskt!

Red barbacka i paddocken och hon skötte sig utmärkt. Lugn och fin. Och utan humörsvängningar. Är så glad för min fina Saga!

Både och
Så idag lägger man sig, lättad över att inget verkar vara allvarligt fel med Mökkvi, men ändå lite orolig. Får se om våra nya foderrutiner och kostråd och bantning får honom normal igen.

Märkligt medicinskt mirakel med Mökkvis mage

Idag gick vi båda ut till pållarna och maken tog in Mökkvi. Band upp honom i stallgången. Vi vågade knappt röra honom - han har ju varit så arg när vi tagit honom på magen. Maken provade den mindre känsliga sidan. Jag den känsligare. Det hände inte så mycket. Så tog vi i mer. På större yta. Jag kände igenom hela pållen medan jag höll ena ögat på bakbenen och maken bevakade öronen. Men det blev inga sparkar! Bara ett par skeptiska öron, som att han förväntade sig att det skulle göra ont! Pållen återställd! En sådan lättnad!

Väl på jobbet konfererade jag med en arbetskamrat som nyligen hade hört att med frosten, så höjs sockerhalten i gräset, och då kan det hända att gräset jäser i magen på hästen! Och vi hade ju vår första frost för några dagar sedan! Jag har läst någonstans att man skulle passa sig för betet och första frosten, men det stod inte varför.

De andra pållarna verkar oberörda. Vi hoppas att det förblir så.

Miserabel måndag

Jag hade anat det hela helgen. Chefen och Chefen kallade in mig på kontoret och ville att jag skulle gå upp i 100% arbetstid. Jag ville inte. De insisterade. Det slutade med att jag gråtande hävde ur mig allt om vad jag tyckte om våra löjliga leveranstider, hur respektlöst behandlad jag känner mig ibland och hur det verkade som att olika regler gäller för olika medarbetare. Det hela var utlöst av att jag ville vara ledig en dag, vilken nekades, medan andra arbetskamrater får resa iväg i flera dagar minsann! Och de har inte frågat mig om lov!

Vi höll på i en och en halv timme. Jag var helt utmattad hela dagen. Ledsen och arg. Börjar alltid böla när jag är riktigt arg. Hatar det. Men det har effekt - jag tror faktiskt det kan komma något bra ur det här. Men om jag får behålla mina 90% - det vet jag inte än. Morr, morr. Bara för att man inte har barn verkar det som att man inte får ha andra intressen utanför jobbet. Diskriminerande är vad det är!

När jag kom hem var maken också låg. Mökkvi har blivit alltmer känslig när man tar honom på magen. Nu sparkar han t o m efter oss och lägger öronen bakåt. Det är inte likt vår Mökkvi. Maken hade pratat med veterinären som bett oss vänta en dag. Så vi planerade för en morgon med hästtransporten till Ale-kliniken.

Stackars lilla Mökkvi. Han fick vara själv i paddocken så vi verkligen kunde se att han åt, drack och om han lade några "högar". Och se - framåt sen kväll blev där två präktiga högar! Maken släppte ut honom i hagen med de andra. Verkar som tarmarna funkar ändå, trots allt.

Hejdlöst med höbestyr

Sömnig morgon i hagen ...

Kloklippardags på lilla fina Mozzy-fröken som inte sliter ner dem ute, som de andra gör.

Insikten ...
Insåg härom dagen att det var höst. Att betet börjar tryta. Att vi måste ha hö till pållarna i vinter. Mina två rundbalar jag köpte i juni har ju räckt hur länge som helst eftersom de betat. Men så har betet blivit klent och så kom ju Vicky som nästan äter lika mycket som våra båda tillsammans! Och våra är lite feta, men hon tunn... Plötsligt försvinner vårt hö i rasande fart!

Ringde bonden jag köpte av sist, men han hade slut på sitt. Önskade mig lycka till när jag skulle leta vidare...(uhoh). Så jag ringde och frågade Annika-grannen. Som trodde hon hade lite hösilage till mig. Men som kom över och skamset medgav att hon nog bara hade det hon själv behövde. Paniken kommer krypande ...

Söta Saga
Fick telefonnummer av Annika-grannen till en bonde i närheten, men han svarade inte just då. Så vi gick att pyssla med pållarna. Mökkvi var fortfarande grinig när man tar honom på magen. Så maken gick på promenad med honom, medan jag red N-rundan själv på Saga. Lite diskussioner på utvägen blev det, då hon ville vända hem. Men jag fick fram henne och hon travade bra och töltade bra och på den klättriga leriga stigen skötte hon sig utmärkt! Fick förstås brått på hemvägen och ville inte alls stanna och prata med grannarna där N-rundan slutar ... Men det känns skönt att det funkar med bara henne och mig igen. De två senaste gångerna vi var ute ensamma ville hon inte öka farten alls, eller så nipprade hon hela tiden. Idag var hon sitt fina gamla jag igen!

Högvis med hö
Ringde hö-bonden igen och fick tag på 400 kg hö! Men jag behöver ju 6 ton (jajamän)! Letade på höannonser på Internet. Väldigt många annonser handlade om folk som vill ha tag i hö! Väldigt få säljer... Paniken kommer krypande på nytt ... varför har jag inte tänkt på detta tidigare! Hittar en bonde i Alingsås med 25 fina hösilagebalar (lätt att lagra) och en i Lidköping med resten! Bless the Internet! Men hur i all världen förvarar man 16 rundbalar hö så de hålls fräscha i flera månader?! Något att klura på ...

Lördag i Askim

Sov länge. Åh så skönt! Plötsligt blev det sålunda ont om tid - vi skulle ju vara i Askim redan kl 16.00 och fira svågerns födelsedag! Så det fick bli ett kort pass med pållarna. Jag red barbacka i paddocken och Saga var så duktig så, maken arbetade med Mökkvi från marken. Mökkvi är lite sur när man tar honom om magen nu. Fattar inte varför. Var oroliga för kolik, men han beter sig normalt i övrigt, äter bra, har bra magljud, håller ordning på sina flickor ...

Just när vi skulle åka iväg kom K&N och vi såg dem ta in även våra pållar! Detta måste ju undersökas! Men det var bara K som ville låta dem stå inne några timmar, vila/sova ordentligt och mumsa hö. Ligger nå't i det - pållen som vaktar i flocken får sällan sova ordentligt - fast jag har sett dem alla ligga ner ute, så de sover nog. Men det är bra att Saga tränas på att vara inne ibland. Hon brukar tycka det är sååå tråkigt.

Vi åkte iväg 15.50. Man hinner inte till Askim på 10 minuter ... Så vi vart förstås sena. Trevlig middag med makens/svågerns familj, lite snack in på kvällen innan vi körde hem. Fullmånen sken i den kyliga natten. Älskar september!

Pallkragar funna!

Tänka sig, jag har grunnat på var man hittar pallkragar länge - och så hittar jag några på blocket - bara 2 km från oss! Nu ska här byggas höhäckar till pållarna!

Pållarna blir nalligare och nalligare nu när vinterpälsen smyger sig på. Båda fick sina skor omsedda i onsdags, så igår red vi båda barbacka i paddocken. Lite nippriga var pållarna, när mörkret omsluter dem ... Men det gick utan incidenter!

Senaste dagarna har det varit full rulle på jobbet! Och vi som behöver fixa vinterhage! Skulle behöva vara ledig ...

Hur som helst hade K gjort i ordning hö till alla pållarna både för torsdagen och fredagen! Stallgången var totalt renborstad! Förfärligt trevligt. Så allt vi behövde göra, var att stöka ner ;-)

Helt enkelt en tisdag

När jag tog på mig skorna för att åka till jobbet i morse sa jag till maken: - Imorgon måste vi åka tidigt för ... Så slog det mig! "Morgondagens seminarium" , det var väl idag! Helt säker på att jag dabbat mig och missat mitt seminarium satt jag och morrade i bilen till jobbet, över mitt dumma snurriga huvud och min dumma trasiga dator.

När jag väl kom till jobbet - så visade det sig att det ÄR först imorgon seminariet är. Så jag hade ju inte missat nå't. Tur man är förvirrad åt rätt håll ibland ...

Efter en hektiskt arbetsdag var först planen att ta trista bussen hem, eftersom maken ska till ridskolan och vi av miljöskäl inte vill ta två bilar in till sta'n. Det går ju hyfsat att ta bussen hem, även om det är trååååkigt. Men se, arbetskamraten skulle på ridlektion i mina trakter, så jag kunde åka med henne till Älvängen! Kom lagom till en av de få bussarna som kan ta mig ända hem!

När jag kom hem såg jag att K&N&E redan var där. Jag åt något litet och gick ut för att pyssla med våra pållar. Snokade på E på Vicky i paddocken. Det såg jättebra ut! Efter en vanlig översyn på Saga med tappade skon, red jag barbacka på Mökkvi. Gick hur bra som helst. Mycket voltarbete, för det behöver han, och han var riktigt följsam! Han börjar få rejält med vinterpäls, ser så stark och stilig ut!

Inser att det är fiffigt med inackordering. I alla fall en städsam som vår. Har inte behövt sopa stallgången sedan K kom ...

Dagen då inget blev som det skulle

Ledig måndag för mig! Satte in en fiskgratäng i ugnen till lunch, och under tiden flyttade jag släpet. Lyckades faktiskt backa det på plats! Fick hålla på en kvart - men ändå. Lyckades även lossa det från bilen. Glad och nöjd gick jag till huset för att äta min färdiga gratäng, men tänkte - jag hämtar posten först. Upptäckte hur varmt det var. Så jag tog av Vicky täcket. Så upptäckte jag att det var en massa flugor på pållarnas ansikten. Så fick jag ju hämta flughuvorna. Och då upptäckte jag att vattenkaret var lite tomt. Så fick jag fylla på det.

Äntligen fick jag äta! Sedan gick jag ut till Saga och tänkte mig en tur på N-rundan. Det var länge sedan vi red ut bara hon och jag och då var hon så nipprig. Då hade hon tappat en sko! Jag tog en promenad med henne längs den mjuka traktorstigen vid Torpet, så det blev väl rätt OK ändå.

När jag släppt Saga i hagen upptäckte jag att Mökkvi hade massor av styngflugeägg på benen. Blev stående länge med att plocka bort dem.

Satte sedan upp vår IVAR-hylla i stallet, och började måla. Då mörknade himlen och åskan dundrade i fjärran. Så jag gick ut för att ta på Vicky täcket, eftersom det skulle vräka ner när som helst. Då ville hon inte ha täcke utan gick iväg, hoppade och busade. Just då kom K&N med Ks gud-dotter E. Så jag avbröt mitt täckestrubbel. I samma ögonblick kom de första regndropparna, och snart vräkte det ner. K&E hämtade in Vicky och blev genomblöta själva på kuppen.

Så kom maken hem och såg om sin Mökkvi medan Vicky torkade i boxen och jag målade. När maken var färdig med sitt, skulle K&E tränsa och sadla Vicky. Men tränset var i delar och det är inte helt lätt att sätta ihop. Stackars Vicky, vi var 4 stycken som testade hur det skulle sitta och fixade och donade innan vi fick ihop allt rätt.

Så gick jag in för att laga mat - och då hade maken redan svängt ihop en fläskpannkaka som var nästan färdig! Underbart!

Efter fläskpannkaka, höutläggning och kaffe skulle jag leka med min dator. Då hittar den inte hårddisken! Bara för att ett pyttelitet strömavbrott stängt av den tidigare idag! Går inte att reparerera med min "reparations-CD". Och jag har ju en massa bilder på den! Går säkert att rädda om man lämnar in den , men man är ju nervös. Hatar den gamla harven. Morr, morr.

Pålleprat hela dagen!

Frukost

Det börjar bli mörkt om kvällarna!

Velig Vicky
Idag fick jag åter värja Vicky från Sagas försök att ta hennes morgon-kraftfoder. Vicky äter så långsamt, och ofokuserat - sniffar lite på gräset runt om eller kliar sig förstrött innan hon äter färdigt. Men Saga är så fin - hon gav snart upp sina försök och gick och mumsade på en höhög istället. Känns skönt att hon så lätt accepterar mig som ranghög.

Kuse-kompisarna kommer
Idag var Floda-K och Kaneli-kompisen här (Vi var medryttare till Floda-Ks hästar förr). Floda-K var här med sin dotter någon månad efter att vi flyttat in, så det har ju hänt en del sedan dess. Vi gick genast ut i hagen och beundrade pållarna. Det var varmt och skönt ute, så vi stod där länge och kliade hästar. Vi tog av Vicky täcket så hon fick vara "naken" en tag. Mökkvi är en social kille så han lät sig klias länge, och när vi sedan fokuserade på Saga blev han sotis och jagade bort henne.

Så vi fick fördela våra gracer. Floda-K sa att hennes svarta häst också såg apelkastad ut (lite fläckig i färgen, som äppelstora prickar i en annan svart nyans), och att hon hört att detta skulle betyda att hästen mådde bra! Det vill man ju gärna tro! Men det kan ju vara en skröna. Men vi med apelkastade kusar tar ju gärna sådant till oss...

Så gick vi stallsyn, husesyn och åt köttfärspaj, innan vi avslutade med kaffe och Kaneli-kompisens kanongoda kanelbullar.

Pålledags i skymningen
De åkte vid 19-snåret och jag förundrades över att K inte kommit. Så jag läste min mail (vi kommunicerar mycket via mail, men om helgerna är jag ju inte lika aktiv mailkollerska). Och visst - hon hade blivit febrig igen och bad oss se om Vicky. Så vi kände igenom ben och hovar, tog på täcket inför natten, och gav kraftfodret som redan var färdigblandat. Så var hon klar!

Våra kusar red vi i paddocken för vi insåg att det snart skulle bli mörkt. Jag red barbacka och Saga var fantastiskt lyhörd och fin. Enda grumlet i bägaren var en elak mygga som bet henne så hon fick svårt att koncentrera sig. Men hon gick så bra, och jag kunde känna hur minsta förflyttning jag gjorde av min egen vikt påverkade henne. Fantastiskt lärorikt när inga sadlar eller stigbyglar är ivägen för ens ridning.

Trolsk kväll
Mörkret föll och med det kom nattens dimtungor. Igår som idag stod hästarna i hagen med dimman runt benen, i det svaga ljuset från en stjärnklar natt. Nästan magiskt vackert.

Slit och släp - ett nytt och fint!

Nämen! Ett sån't fint släp!

Solgudinna? Yeah, right!

Imorse hade maken hästtjänst i hällregnet. Så det var inte meningen jag skulle ut - men, det regnade så, så innan vi åkte iväg, tog jag in Vicky. Jag blev absolut genomblöt! Fick byta alla kläder innan vi åkte vid 10.00-snåret.

Åkte vart då? Jo, Skövde!

Eller lite norr om, för att titta på ett nytt hästsläp. Jag hade hittat ett med totalvikt 1500 (Volvon får dra 1530) och lastvikt 860 kg (Våra pållar väger nog 795 kg tillsammans). Perfekt för våra syften! Det finns verkligen inte särskilt många släp med de vikterna. Jag hade hittat det på annons på Hästnet - så skönt att leva i Internets förlovade tid! Vad jag grunnar på, är hur man som annonsör kan vara så urbota korkad att man inte skriver ut totalvikt och lastvikt på släpet man säljer! Det är ju superviktig info!

Skaraslättens skurar
Hur som helst körde jag i det hällande regnet och över Skaraslätten låg de grå regnmolnen som en våt filt. Vindrutetorkarna var tidvis inte snabba nog och man fick passa sig för vattenplaning. Väl framme kom annonsören ut i regnrusket och visade oss släpet noga. Det är från 2004, väldigt välvårdat och fint! Hon visade oss hur fint det var under mattorna, och berättade allt om det, även om de små enstaka skavanker det hade - men det var inga viktiga saker! Hon kändes verkligen seriös. Hon lämnade oss att studera det ensamma, medan hon fixade fika. Efter vårt skruttiga släp var detta som värsta lyxåket! Visst, nästan 3 gånger så dyrt som det förra, men så gott som rostfritt, välhållet och med en massa moderna säkerhetlösningar. Så det är nog minst 5 gånger så bra!

När vi köpte det förra tänkte vi mest att vi måste ha ett ifall någon pålle blir akut sjuk. Men sanningen är att vi behöver det för att åka på hästkurser, köra stora skräpvolymer (som lätt uppstår när man bygger, t ex) till återvinning, hämta hö, halm och allt möjligt. Vi kommer ha bra nytta av vårt fina släp! Och förra släpets lastvikt var bara 800 kg. Gäller att pållarna inte lägger på sig då ...

Affären slutförd!
Vi bestämde oss för släpet, fick låna hennes dator för att föra över pengarna via Internet (hur klarade vi oss utan det!) och affären var slutförd! Vi bjöds på fantastiskt god fika med äppelkaka och bulle och pratade häst länge och väl. Så vi blev kvar där ett bra tag ...

När vi väl åkte hem regnade det mindre och mindre allteftersom vi kom närmre hem. Detta tog sin lilla tid, för man får ju inte köra så fort med släp, och dessutom körde vi fel och råkade hamna på vägen mot Mariestad. Upptäckte det dock snart, men behövde en bra plats att vända. Backa med släpet lockade inte ... I vår vändningsiver kom in på en liten väg som inte alls bådade gott, den blev smalare och smalare, men se - den slutade i en stor parkeringsplats!

Vicky på villovägar
När vi kom hem hade K&N precis kommit! K tog ut Vicky ur boxen till hagen. Maken och jag stod i köket och såg hur hästen sprang iväg - fast på fel sida stängslet!!

Vi gick ut försiktigt. K stod kvar vid grinden. Vi fick ju inte trigga pållen att springa vidare - hon var ju uppenbarligen på bushumör. Hon gick en bit bortåt vägen, stannade och betade lite. När ingen hängde på gick hon tillbaka till K och in i hagen snällt. De har sina idéer, de där pållarna!

Präktiga pållar - tidvis ...
Maken och jag red lite i paddocken och avslutade med en tur mot Annika-grannen. Det gick inte så bra att få till gångarterna. Men vi vände tillbaka och se - hemlängtan gav hästarna det rätta drivet och de gick hur bra som helst plötsligt! Och vi kunde t o m tölta förbi vår infart! Hästarna krånglade inte alls! JUBEL!

Fin frenetisk fredag

Vicky och Mökkvi kliar varandra - han vet hur man charmar damerna.

Maken provar att leda båda våra pållar på en gång! Och det går ju. Fast är lite bökigt.

Det regnade när jag skulle ut till kusarna på "morgontjänst". DOOH! Det är i sådana stunder man grunnar på vad man gör ... Gav Vicky hennes kraft i boxen och gick ut till våra med lite stöd-hö och lite kraftfoder. Så kom solen fram!

Är jag en solgudinna?
De finns de som har teorier om att jag faktiskt är en sol-gudinna! Jag som hatar för mycket värme! Men det hände sig en tid att vi var ett gäng damer som åkte på uteritt en gång i månaden i säkert något år eller två. Var gång jag var med, var det uppehåll! Och en härlig aprildag då alla såg fram emot en härlig ritt, fick jag stanna hemma med en snuva. Och se - när de var längst hemifrån började det snöa ymnigt! Och det har faktiskt hänt ofta på sistone att det har regnat, men varit uppehåll just när jag ridit eller gjort något annat ute, bara för att börja igen när jag är nästan färdig och det inte gör något!

Så jag blev ofta särskilt ombedd att komma med på uteritterna. Fast kanske inte för mitt trevliga sällskaps skull... ;-)

Vacker morgon
Så tog jag ut Vicky när solen sken på som värst! Men när vi satt oss i bilen och körde iväg mot jobbet - då kom en häftig skur! Den avslutades med en vacker dubbel regnbåge och det underbara ljuset som blir när mörka moln hänger över solbelysta fält. Så fantastiskt vackert! Klår vilken klarblå himmel som helst!

Frenetisk fredag
Jobbade som en gnu idag med. Många gick tidigare idag, men jag fattade liksom inte att de gick tidigare, utan fick för mig att klockan var mer än den var - och blev ännu mera stressad! Och så småningom märkte jag att bara jag var kvar... Men jag hann med allt jag skulle. Kan ha min lediga måndag med gott samvete.

Kompisar som kliar
När vi kommit hem och mumsat i oss varsin macka gick vi ut till pållarna. Då stod Vicky och Mökkvi där och kliade varandra på manken! Så sött! Så skoj att de trivs tillsammans! K hade meddelat att hon var febrig, så vi lovade att se efter Vicky. Maken höll henne i grimskaftet medan jag kände på benen och kikade på hovarna. Allt såg ju bra ut och hon stod så snällt. Men blev lite irriterad när jag drog bort en fästing från pannan. Sedan tog vi ut våra pållar och gick en promenad. Saga såg ut som hon skulle somna när jag borstade henne, men på promenaden klev hon på bra! Grannens ena pålle gnäggade efter sin mamma - och han har ett väldigt konstigt gnägg. På vår promenad stämde Vicky in i sången - hon ville ju inte bli lämnad ensam!

Mitt Indian-namn: Somnar i Surte

Jomän. Varje morgon kör jag till jobbet, medan maken slumrar bredvid. Varje eftermiddag är det maken som kör, och jag brukar somna i Surte. Eller Bohus. Igår somnade jag redan innan Lärjemotet ....

Idag blev jag inte sömnig förrän vid Älvängen! Då kan man ju inte somna - då är det ju inte så långt kvar! Men turen från postlådan piggar alltid upp lite!

Idag var vi busiga och bytte häst när vi red! Kan nog vara nyttigt. Mökkvi är mycket stelare än Saga, så jag red volter och serpentiner, och travade lite! Han skötte sig bra till sista minutrarna - men jag tror sadeln hade glidit fram lite i traven. Får nog skaffa honom en sådan där "halvslemmig gummimatta" som jag har. Dyr var den. Men i kombo med den vanliga svarta gummimattan glider sadeln inte alls på Saga nu!

Så släppte vi ut våra pållar i lilla hagen där lite nytt gräs kommit, medan Vicky stod inne och mumsade hö. Vi kelade med henne därinne i boxen. Hon har en ohyggligt mjuk päls!

Hästtjänst-morgon.

Vicky i morgonsol

Med tre spänner i näven gick jag bort till hagen och pållarna väntade ivrigt. Det hade regnat hela natten, men nu sken solen, så jag tog av Vickys blöta täcke så hon skulle torka. Lite nervös- jag har ju inte hunnit lära känna henne ännu. Men hon stod så snällt och fint när jag tog av det.

Hon gick även snällt och vänligt undan när Saga försökte ta hennes mat, och sedan Mökkvi. Jag lyckades dock mota bort dem med hjälp av täcket på armen. Distraherade Mökkvi med lite kel. Så Vicky hann få i sig allt. Det känns som att rangordningen är satt nu. Det är bra - då lär det inte bli bråk. Särskilt som jag uppenbarligen uppfattades som ranghögst - som det SKA vara!

Mycket att göra på jobbet, och lagom till att det var dags att åka hem kom regnet. Väl hemma var K&N där och pysslade med häst resp bil, och maken och jag red lite volter i paddocken medan det åskade i fjärran.

Konsten att en mörk och regnig septemberkväll kl 22.00 hitta två svarta hästar i hagen ...

Idag var det ju ridskola för mig, medan maken stannade i stan för att tacka av en arbetskamrat som slutat.

Jag fick den pigga, svarta valacken igen, men vi kom riktigt bra överens! Efteråt fikade vi i ridgruppen som vanligt, men snart nog fick man ju åka hem. Eftersom maken var på "dåligheter" hade jag hästtjänst. Det var ganska mörkt när jag kom hem. Inte beck-mörkt, men nästan. Våra pållar var som kompaktare skuggor i mörkret. Men jag hittade dem och tog in dem i paddocken, kollade hovar och kände igenom dem, innan de fick sitt betfor. Då gick jag bort till hagen för att ge Vicky hennes kvällsmål. Men hon var ju lätt att hitta i sitt stora, ljusa täcke.

Snart nog stod alla hästarna i hagen igen, jag fyllde på vatten, duschade, åt och åkte sedan och hämtade färdigfestad make i Älvängen 00.15.

Harmoni i hagen

I morse hade jag "hästtjänst" eftersom det var makens "lediga måndag". Lite fundersam var jag, för jag är inte riktigt säker på rangordningen ännu. Man vill ju inte stå där med tre spannar kraftfoder och ha tre bråkande pållar runt sig...

Mökkvi är uppenbarligen herre på täppan fortfarande! Jag är osäker på stona, men våra kusar fick sitt först, och Vicky sitt sist, och allt gick lugnt till.

Då grunnade jag på problem nummer två. För våra får verkligen bara minsta möjliga dos linfröpellets och mineraler, som de brukar mumsa i sig snabbt.

Vicky får däremot ganska mycket, så jag var rädd att Mökkvi skulle äta färdigt och sedan jaga bort Vicky. Men de tog ungefär lika lång tid på sig. När jag tog spannarna gick Saga fram till Vicky, gnäggade lågt men länge. Så nosade de på varandra. Stelnade. Och hoppade bakåt med ett skri! Sedan lät de varandra vara.

Egentligen ska det inte behövas extra mineraler när de går på bete. Fast när Mökkvi kom ertappade jag honom med att slicka i sig lera. Han slutade med det när han fick en mineralsten. Och hovslagaren säger att han verkar sakna lite mineraler för hovarna växer långsamt. Nu har jag har inte sett honom slicka lera på sistone, men det är klart: det som fanns i leran lär ju finnas i gräset. Och jag tycker nog hovarna börjar ta sig nu.

När jag körde ifrån hemmanet låg Mökkvi och Vicky ner på marken - ett tydligt tecken på att de känner sig trygga. Saga knaprade på en björk. Total harmoni.