söndag, augusti 06, 2017

Hällristningar och hemfärd

 Vitlyckehällen.
 En älg nedtill?
 Hjort som bajsar?
 Vacker val!
 Ah, en så'n lång orm!
 Annorlunda skepp med "kryss" i.
 Vrångsrad gravfält.
 Sten.
 Många humlor var det i växtligheten.
 Standing stones.
 Vacker omgivning.
 Med vackra gäster.
 Lunchdags på Smögen.
 Bryggan på Smögen.


Denna dag var det dags för hemfärd, men vi fick ju hitta på lite på vägen. Vi började med att titta på Vitlyckehällen vid Vitlycke museum, för den såg vi ju faktiskt inte när vi kom hit i torsdags. Just när vi gick över vägen mellan museet och hällen, kom det en bil. Bilen stannade och någon hojtade. Det var den brittiska familjen vi träffade på Kosterbåten igår! Vi pratade lite men så kom en annan bil så de fick köra iväg.

Vi tittade på de olika hällarna där, innan vi åkte iväg och letade upp Vrångstad gravfält, som låg utspritt på några
sommarvackra höjder.

Vi satte kurs mot Smögen,
och parkerade vid en outlet lite utanför gyttret. Sedan blev det promenad längs den kända, långa bryggan. Jag har ju hört så mycket om Smögen och det verkar ju fasligt populärt, men jag har liksom aldrig kommit dit. Och visst är det fint, men känns som värsta turistfällan med outlets och butiker som verkar allt annat än billiga. Vi åt en pizza på en restaurang vd bryggan och promenerade så sakteliga tillbaka till bilen. Sedan blev det raka vägen hem, utom förstås att vi fick stanna och handla på hemvägen. Det var ju lite tomt i kylskåpet hemma.

lördag, augusti 05, 2017

Kosteröarna

 Det var någon slags cykeltävling på gång i Strömstad.
 Här börjar snorkelleden.
 Maken redo för äventyr.
 Informationstavlor på havsbotten! Med en diskborste så man kan tvätta av sediment och sådant.
 Luftbubblor i tången.
 Självaste jag.
 En krabba!
 Och en eremitkräfta som gömde sig i sitt skal så snart jag rörde mig.
 Man hittar många underligheter i havet.
 Lunch.
 På väg mot Nordkoster.
 En vacker skog.
 Märkliga svampar (eller vad det nu är) på träden.
 Långa fina stigar med träbryggor över de sanka ställena.
 Klapperstensfälten anas.
 Norr på Nordkoster.
 Inte mycket växtlighet här.
 Ett förtorkat trä.
 Och en gammal stubbe med maskhål i.
 Lav.
 Vindpinade träd.
 Efter en lång promme förtjänar man lite fika.
 Linfärjan mellan Kosteröarna.
 Valfjäll utsiktspunkt.
 Vy mot Nordkoster.

Vy mot havet.
 Den långa trätrappan på väg ned mot kyrkan.
 Musik på en båt som arbetar mot nedskräpningen av haven.
 Strömstad.
Regnskur på tillbakavägen.

Vi fick åka tidigt på morgonen för att hinna till Strömstad innan båten mot Koster skulle gå. Visa av vår vistelse i Lysekil och de parkeringsproblem som kan uppstå i sådana städer, hade jag hittat en website där man kunde boka en P-plats i Strömstad! Hur bra som helst. Det kostade en slant, men var nära hamnen i ett bostadsområde – gissar att privatpersoner hyr ut sina P-platser när de inte behöver dem, så att vi turister kan stå där. Förfärligt fiffigt, men det kändes som att vi stod där olovandes...

På färjan satt vi vid samma bord som en brittisk familj och en svensk kvinna, och vi kom att prata om lite allt möjligt. Brexit, naturligtvis, men även annat. Väl framme på Koster skildes vi åt, för nu skulle maken och jag hyra cyklar.

Snart åkte vi vingligt iväg
på en liten grusväg till en badplats där det finns en snorkelled – en platta på stranden med ett rep ut i vattnet som man kan följa, och på bottnen ligger informationstavlor med jämna mellanrum. Det var OHYGGLIGT kallt när vi först doppade oss, men snart vande vi oss och började snorkla omkring. Först var där mest tång och mycket sediment, så hela upplevelsen kändes lite B, till vi kom runt en liten kobbe och vattnet klarnade och solen strilade ned på en veckad sandbotten och gröna vattenväxter. Där såg vi både krabbor, små fiskar och eremitkräftor! Det var kul! Så småningom gjorde sig det kalla vattnet påmint och vi fick gå upp.
 

Vi cyklade tillbaka till Ekenäs och åt god lunch i solskenet, innan vi cyklade till färjan mot Nordkoster. Vi fick inte ta med cyklarna dit, utan det var apostlahästarna som gällde. Det var vackert däruppe, med fina stigar, vackra träddungar och stora klapperstensfält. På Makens mobil kom plötsligt en välkomsthälsning från det norska telefonbolaget - tydligen tyckte telefonen att den var i Norge.

Trötta i benen efter promenaden tog vi en fika innan vi tog linfärjan tillbaka till Sydkoster. En cykeltur till kyrkan tog oss till den långa trappan till Valfjälls utsiktsplats. Sedan tillbaka till Ekenäs. Vi kom i god tid innan färjan, och han lämna våra cyklar och lyssna på ett band som spelade på en båt som arbetade för att städa upp haven.

Väl tillbaka i Strömstad gick vi och åt på en italiensk restaurang innan vi åkte "hem" till Tanum.

fredag, augusti 04, 2017

En blöt dag...

Enligt kartan skulle man kunna vada över där den lilla prickade stigen mot Kung Tryggves grav går. Men där gick ju båtar! Stora båtar!
 På jakt efter Kung Tryggves grav i hällregnet.
 Skönt med tjock glasruta mellan mig och den.
 Sjöstjärna.
 Kattfisk.
 Maken, fisken i "Globen" och hajäggen.
 Det som ser ut som kannrankor är i själva verket hajägg!
 The KRAKEN!
 Nå, han var liten, fräck och lite läskig.
 En lång en.
 Fikadags.
 Pasta carbonara MED KALOPS!?!?
 Snyggt hus i Lysekil.
 Gammal och "ny" tro.
 Lysekils kyrka
 Maken tittar på hällristningar, t ex den 2 meter långa...
... Skomakaren.
 Karlsborg i Röe.
 Lyxig måltid på Tanufs Gestgifveri.
 Skojigt namn. Men gott!
 Söt kaffekanna.
 Vi avrundar dagen med lite godsaker...
Utsikt från terassen.

Det började bra. Efter mycket körande på små, små grusvägar hittade vi äntligen fram till parkeringen nära den plats där man skulle kunna vada över till Tryggö för att gå vidare till Kung Tryggves grav.

Solen sken och en sval bris blåste när vi påbörjade vår promenad. Kartan vid parkeringen såg tydlig ut, men pinnarna som markerade stigen uppe på stenhällarna ledde åt olika håll. Mycket förvirrande. Fast vi hittade nog vadstället till Tryggö. Men – vi hade ju sett stora segelbåtar passera där och anade att det nog inte bara var att vada över... Vi fortsatte leta efter ett bättre ställe, men nu hade det börjat regna och snart kom en rejäl skur och det var inte alls roligt längre, så vi gick till bilen och åkte till Havets Hus i Lysekil istället. Snopet!


Nu är man ju tyvärr lite bortskämd med Universeum i Göteborg, så då kändes ju Havets Hus lite litet. Men de hade en fräck bläckfisk som liksom simmade omkring och var bläckfiskig, som "the Kraken". Kändes som att den tittade på oss. De hade också en förstorande glasbula i vilken man kunde se hajägg på en pinne – och man kunde ana ynglen röra sig i botten på de kannrankeliknande äggen. Så coolt! Eftersom dagen var regnig var där fullt av folk vilket var lite jobbigt. Massa ungar som bara rusade fram och knödde sig, tittade, väsnades och ivägnade sig så ingen annan kunde se något eller komma fram.

Efter besöket letade vi efter ett café
när det kom ännu en skur. Vi tog skydd under en baldakin vid en restaurang, där personalen lockade in oss. Och de hade ju faktiskt kaffe. Och en mumsig Crème Brulée!

Vädret bättrade på sig sedan,
så på vägen tillbaka till Tanum letade vi efter fornminnen vi inte hittade, och tittade istället på hällristningar och en borgruin, som vi lyckades hitta. Denna kväll skulle vi ju inte åka någonstans, så det blev vin till den goda maten.