torsdag, december 31, 2009

Nyårsafton med pållar på rymmen!

Söta Saga med frost i lugg och mul-hår!

Frostkristaller

Samling i soffan

Skål i stallet!

Dagens träningspass med Saga blev lite NH i sommarhagen. Vid 17-snåret tog maken in hästarna. Och det dröjde. Visade sig att jag hade glömt stänga grinden mot sommarhagen, så pållarna hade ju gått över bäcken dit ... Oups! Man kan tycka att det inte gör så mycket. Men hade de valt att gå i sommarhagen på denna sidan bäcken hade de varit fritt fram att rymma ut på vägen ... Maken räddade situationen!

Det kom lite kompisar ändå, på nyårsfest!
Fyra kompisar och en fantastiskt söt och ivrig vovve på 7 månader! Hon blev lite brydd och osäker när våra missar blev skraja och morrande burrade upp sig när hon skulle hälsa - katterna hemma gjorde ju inte så!

Vi började med en välkomstdrink, sedan blev det båtar av fådda avocados med Crème Fraîche, löjrom och lite fådd rökt lax. Därpå vildsvinsstekar (välvilligt donerade av föräldrarna i julas) med potatisgratäng och Karl-Johan-svampsås, avslutat med Glace au four. Vi åt dagen till ära på den fina "böhmiska servisen" som maken ärvt av sin farmor. Med de fina kristallglasen jag fått av min fars faster. Är det någon gång man ska använda finporslinet, så är det väl nyår! Till detta serverade vi fådda viner som visade sig passa bra med maten!

När vi satt mätta och stinna var det bara någon timme kvar till tolvslaget. Maken och jag beredde oss på en tidig sorti ned till stallet för att lugna pållarna under de värsta fyrverkerierna. Kaneli-kompisen stannade inne med vovven, för att förskona henne från fyrverkerierna. Så är det att vara djurägare. Vi andra pälsade på oss och nyårsskålade i champagne inne hos hästarna i stallet. Saga var lite på sin vakt, men de var mycket lugnare än förra året, trots att det smällde rätt bra ovanför oss.

När vi återvände in hade vovven sovit under det värsta ståhejet – hennes största trauma var att vi andra gick iväg och hon inte fick komma med! Skönt att djuren är så lugna. Har hört så mycket skräckhistorier om rädda hästar och sönderstressade vovvar på nyår. Fattar inte varför fyrverkerierna måste väsnas så! Så barnsligt!

Vi fortsatte med chips, popcorn, ostbågar etc och tjôtade in på småtimmarna. Efter hand gick folk och lade sig fast jag och Frodo blev sittande uppe som vanligt, medan maken gick ut och släppte ut hästarna i hagen. Och han dröjde. Visade sig att han också glömt stänga grinden, så när hästarna släpptes ut galopperade de kvickt iväg till andra sidan bäcken. Och busade runt och sprang iväg när maken försökte fånga in dem. Men Mökkvi gav sig snart och med honom följde Saga, så snart var de i rätt hage igen med ordentligt stängd grind ...

1 januari 2010, kl 05.30 slöt jag mina blå ...

onsdag, december 30, 2009

Mellandag

En vacker dag!

Hemman-inspektion från hästryggen.

De åkte attans tidigt, svågern med familj. Hade tänkt vinka av dem, men barnen verkade svåra nog att "samla ihop" ändå, så jag sov vidare för att inte distrahera dem i den känsliga lastningsprocessen. De hade ju en tid att passa. Nå, de kommer igen om några dagar, på hemvägen, så då får vi förhoppningsvis lite mera tid att prata.

Maken red i ridhuset medan jag red på hemmanet. Med snösulorna är det inga problem att rida i den snöiga med isfria hagen. Känns lite godsägarmässigt att inspektera hemmanet till häst! Fullmånen sken och det var allmänt vackert. Men attans kallt!

T kom ridande ner till stallet på sin söta E. Vi hade planerat uteritt denna dag, men isen gör att vägen inte känns så lockande. Men T säger att skogen är rätt OK. Det gäller ju att ta sig dit .... Vi kan ju brodda, men jag gillar ändå inte riktigt att rida på is. Och nu kan jag ju rida i sommarhagen!

tisdag, december 29, 2009

Sanering och Saga-skoning med sulor!

Zolly tyckte plötsligt att badrumsmattan var oemotståndlig!

Måne över pållarna.

I dagarna två har vi städat. Det behövdes. Mycket. Väldigt mycket. Vi ska ju få finfrämmat i dagarna som kommer! Svåger med familj från Gävle idag! Och nu får vi hela 5 gäster till nyår! Det som verkade som att ingen skulle komma! Men det är ju väldigt trevligt!

Denna morgon var jag således oroad för vår färd till hovslagaren i Nödinge, eftersom vår uppfart är fortsatt isig, trots mycket "isfritt"-salt igår. Men vårt islager är ju så tjockt ...

Men vi ställde släpet nere vid vägen och jag lastade en motvillig men lydig Saga där. Vi åkte iväg och det gick hur bra som helst. Fick vänta i en timme på kliniken. Vi förstod varför när hästen innan oss gick ut – gips på 4 hovar! Nu fick Saga äntligen sina snösulor, så nu ska hon förhoppningsvis inte få så mycket styltor längre!

Hon lät sig lastas på hemvägen också, och sprang glatt runt med Mökkvi när jag släppte henne i hagen.

Hon är lustig, Saga. Hon kan vara så egensinnig och motsträvig, men när det kniper lyder hon. Så hon har nog ett visst förtroende för matte ändå. När hon känner sig otrygg. Känns skönt. Min lilla fina Saga!

Någon gång efter 20 kom de. Svågern med familj från Gävle. Med bil. Tre trötta barn (och två trötta vuxna). Vi bjöd på lax och potatismos, och sedan gjorde svägerskan enorma mängder fruktsallad. Gott! När de övertrötta små väl varvat ner somnade de som stockar, medan mor och far höll ut lite längre. Men de skulle upp tidigt för att hinna med Stena-båten GBG-Fredrikshavn för att besöka svägerskans syster i Danmark över nyår, så svägerskan gick och lade sig, bröderna satt och pratade och jag tog in hästarna för natten.

Inte en enda snöstylta på Saga! Mökkvi däremot hade två som inte var så höga men satt som berget. Snösulor rules!

måndag, december 28, 2009

Glatt på hemmanet ...

Istappar på stallet.

Saga, is och måne.

Dumma töväder! Hela uppfarten är en enda lång isbana! Det mullrar om taket när snömassorna ramlar ner. I två dagar har vi gått med hästarna till ridhuset. Vägen är grusad, men ändå halkar de omkring en hel del. Och får snöstyltor. Saga värst förstås.

Så idag har jag oroat mig för vår färd till hovslagaren i morgon. Vägen är för isig för att man ska vilja köra med lastad häst. Får nog lasta henne nere vid vägen. Det kommer hon ju inte alls tycka är läskigt! (OBS! Ironi!)

lördag, december 26, 2009

Nästan ända hem ...

Stopp – på vår uppfart!

Månsken över hemmanet

Tasmansk djävul? Nämen, det är bara Ronja framför verandan.

Som traditionen bjuder åkte jag hem efter lunch, med förmaningar från föräldrar och syster att köra försiktigt.

Så jag satte foten i botten, blundade och bröt alla hastighetsgränser och trafikregler medan jag pratade i mobilen, söp och åt kebab under körning. Nääää, det gjorde jag ju inte! Jag körde lugnt och ansvarsfullt bakom de 4 extrema mögelhallonen på vägen mellan Hässleholm och Laholm (trots fint väglag) och sedan var det gescwhint ända till ... Älvängen. Därefter blev det snöigare och snöigare. Och vår uppfart – där låg 1 dm snö!

Maken var på herrmiddag på Tjörn och jag satte fart uppför vår lilla backe. Och det gick inte alls! Is under hjulen. Spinn, spinn. Så jag fick rädda rådjurslåret och de två vildsvinsstekarna jag fått av mor & far (så'n tur att låret rymdes i frysen ...) innan jag gav mig ut och skottade sorgfälligt i den hårda skaresnön, så att jag vingligt och slirigt kunde köra upp för backen. Månen sken så det var väldigt vackert. Och kallt ...

fredag, december 25, 2009

Skogstur i regn och tö ...

Trollastenen. När jag var liten var den i ett enda stycke, och omgiven av tät granskog och tjock mossa på marken. Nu är skogen runt om avverkad, och stenen ser lite ensam ut ...

Glada fotgängare i regnet

Det är ju sådär kul. Med regn och tö på vacker snö. Men vi lät oss inte stoppas, utan gav oss av på skogsinspektion i regnet. Blöt blev jag, men upptäckte det först när jag kommit hem och in igen. Paraplyer är mesigt! Ylleunderställ rules!

Man får väl vara nöjd. Minns inte när vi hade en vit jul i Broby sist. Kvällen avrundades med lite ost och portvin till pappsens ära – eftersom jag & pappsen gillar sådant medan syster & mor brukar vara ljumma inför sådana förslag – fast denna kväll verkade de faktiskt inte så nödbedda
...

torsdag, december 24, 2009

Jul i Broby - som traditionen bjuder

Töväder i Skåne ...

Söstra mi lagar gröten!

Liten julgran och många klappar ger trevliga proportioner ...

De långa nevöerna!

Moster med kastrull-lock!

Som traditionen bjuder varnade alla tidningar för SNÖKAOS! Och som traditionen bjuder oroade sig föräldrarna. Men när jag ensam körde ner den 23e gick det hur geschwint som helst. Inget snöfall. Bra väglag och dagsljus. De värsta incidenterna var ett mögelhallon som körde 20 km under hastighetsbegränsningen på enfiliga vägen och en ohyggligt torr degnöt på Statoil i Snapparp ...

Som traditionen bjuder lagade jag lutfisken till lördagslunchen, vi var på julbön i söta lilla Emmislövs kyrka och åt ett omfattande julbord innan den långa väntan på tomten. Många klappar och stolliga rim blev det! Som traditionen bjuder ...

tisdag, december 22, 2009

Dan före dan före ...

Snöstyltor hindrar i alla fall inte pållarna från att vid utsläppet på morgonen kasta sig ner i snön och rulla sig nogsamt!

Dukat för mini-julbord

Plasma ball with USB operated (jäpp, det stod så på kartongen - anar vi ett mindre bra översättningsprogram?). Nå, min plasmaboll som jag kopplar till USB-ingången på datorn är cool! Fast funkar förstås bara när datorn är på...

Med krånglande grindar, snöstyltsproblem och en ihärdig kyla, kändes det bra att maken skulle stanna hemma och sköta hästar, medan jag firar jul i Broby. Men det är förstås kontigt att inte ha maken med sig. Minns inte när hann INTE var med sist...

Detta föranledde en liten mini-julafton i vårt hem, med mini-julbord avrundat med julklappar och rim framför en brinnande kakelugn. Alla julklappar inslagna, rimmade och packade. Bara att fortsätta slappa med en liten whisky ... Och leka med Plasma-bollen maken gav mig!

söndag, december 20, 2009

Tomten på besök!

Barnen måste ha varit snälla och ätit sin spenat, för tomten kom med klappar! Till både stora och små!

Var är hästen i bilden (Tips - hon har ett täcke på sig)

Ännu en stressig dag - för nu skulle vi ju hinna rida innan vi åkte på julmiddag hos svärfar! Hans sambo är en virtuos i köket så allt smakade supergott, från tilltuggen till välkomstglöggen fram till efterrätten. Svågern med familj var med. Unge herr G förstår dock inte riktigt att uppskatta den goda maten. Han ville hellre skrämmas med det rysliga blinkande monstret tomten kommit med. Och det kan man ju förstå.

Så efter en trevlig kväll fick vi åka hem och ta in pållarna. Saga får ju sådana hiskeliga snöstyltor nu, som fastnar ordentligt hårt i ringskorna.

lördag, december 19, 2009

Korta dagar får man inte låta sig hejdas av

Maken hämtar Mökkvi i hagen. Sååå mycket lättare i dagsljus ...

Mökkvi och maken genom frostigt stallfönster.

Mozzy hälsar och gäspar samtidigt.

Mökkvi och mattes montage av mat-grind i mörk midvinternatt.

Mys med maken & Mozzy - glögg framför kakelugnen!

Sömniga vi tenderar ju att sova länge, vilket så här års innebär att man i princip hinner med ett ridpass innan det blir mörkt. Men vi har ju mycket att stå i utomhus. Pannlampa är bra. Med dem kan man även i nattmörker t ex montera återkomna fodergrindar, vilka vi nu hoppas ska funka. Har monterat regel-vinklar som vi hade över från stallbygget, så att inga hästar ska komma åt att tugga på grindhylsorna ...

Pannlampor duger dock ej mot midvinterkvällens köld, så sedan är det skönt att komma in och sätta sig framför kakelugnen, med missan i knät och massa god glögg!

onsdag, december 16, 2009

No more mouse in the Mökkvi wall ...

Hektiska dagar på jobbet med buggiga webbapplikationer. Morr. Men snart ska jag vara färdig med dem för denna gången.

Själva är vi lite halta och lytta. Maken går lätt stel av ryggskottsliknande tendenser, så jag får mocka. Själv håller jag på att tappa benet, vilket mest känns i trappan. Så kan det gå. Men det finns de som har det värre. T ex gästen vi hade i Mökkvis vägg ...

Ett bra tag nu har vi hört prasslande och rasslande i Mökkvis boxvägg. Katterna har visat ett stort intresse för hörnet. Det finns ingen isolering i väggen, så den sannolika musen har inte kunnat ställa till med så mycket. Men man vill ju inte ha den där. Idag fann jag den. I Mökkvis vattenspann ... Tvärdöd. Stackarn har väl försökt att dricka, ramlat i och inte kunnat ta sig upp igen.

Saga tappade en sko igår. Frågan är om det duger att be någon av våra hembesöksbenägna hovslagarkontakter att sätta dit en ny? Det är knappt två veckor till vi ska till Alekliniken och helsko om henne. Och skon hon tappade satt inte på någon av de "skadade" hovarna. Alternativet är att ta ledigt och köra henne till kliniken. Inte lämpligt. Inte kul. Och hemskt omständigt. Hmm. Ska nog ringa dem och fråga.

Fördelen är förstås att hon inte får snöstyltor på den hoven. Det får hon på de andra. Och jag kan säga att de sitter som berget i hennes ringformade skor, och är hart när omöjliga att få bort. Det får bli snösulor på vid omskoningen. De står inne nu om nätterna, pållarna. Dels pga styltorna, dels för att kunna hålla Saga i hull samtidigt som vi bantar Mökkvi. Ute blåser en arktisk vind...

måndag, december 14, 2009

Saga-lik tölt!

Stiliga söta Saga! Ibland en hemskt duktig pålla!

Det var mycket på jobbet idag. Dagen blev "kvaddad" av tusen avbrott, småkorr här, support där. Leta gamla filer där. Suck. Imorgon får det bli fokusering!

Skyndande hem vid 17.30 och svängde in på vårt just som maken var på väg till sin ridlektion för M i ridhuset. Det var min tur 45 min senare. Så jag slängde i mig lite HavreFras, gjorde i ordning pållan och gick iväg. Saga var lite seg idag men ganska lydig. Men så red M henne en vända. Det var skönt att se att hon fick driva på ordentligt också till en början. Så kom hon på ett" trick" för att få fram Saga, och när jag klev upp igen, funkade det även med mig på. Det går slarvigt uttryckt ut på att "irritera" Saga med händerna (utan att rycka i tyglarna) till hon hellre går framåt. Funkade bra denna gång, och var mycket vilsammare för mig. Det gillar jag. När Saga blir svettigare än jag. Fick till en fantastisk ökad tölt när den är som bäst!

Det blir lustiga spår i snön av Sagas ringskor. Maken har påpekat gynnsamheten i detta, ity om jag är förföljd av indianer, så kan de inte se åt vilket håll spåren går! Nu har vi inga större problem med stalkande indianer här. Vilket är tur, för man kan faktiskt se vart spåren går - framdelen på skorna är en smula rundare.

Väl hemma var både pållarna och vi medtagna och svettiga. Så de fick fick stå i boxarna med täcke på. Medan vi mölade mat framför TVn. Gynnsamt. Det är så kul när det går bra! Och roligt att se någon annan (duktig) rida ens häst!


Får snacka med "tomten" också. Visade sig att makens julklapp som jag beställt på Internet, är slut och inte går att få tag på mer! DOOH! Får leta vidare...

söndag, december 13, 2009

Sömnig söndag

Jag ser fram emot en kall vecka! Vik hädan, regn och lera – välkommen, kyla och torka!

Idag var det ganska grått trots lite tunna snöfläckar här och var. Sov till 11.30. Så går det när man går upp tidigt en lördag! Då får man ta igen hela veckans sömnskuld på en enda morgon...

Vid 14-snåret kom vi ut på vår uteritt. Träffade T som tömkörde sin söta Eyglo och vi pratade lite innan vi red vidare. Galopperade uppför branta backen. Jag var beredd på att Saga skulle bli en galopp-raket som hon kan bli när hästarna "tävlar" mot varandra, och sätta iväg som ett jehu, men jag lyckades få en fin kontrollerad och taktfast galopp! Sedan hade jag fullt sjå att lugna ner min uppspelta pålla! Men det är kul när de har roligt också!

Sedan blev det mest slapperi. Försöker ragga våra traditionella gäster till vårt traditionella nyårskalas men de är inte lika lättlockade nu när vi bor så långt bort ... ;-). Och det kan jag förstå. Det är ju en bit bort, och kanske lite jobbigt att sova över.

Känns som vi alla i vår ålder blivit väldigt bekväma och hemkära! Jag brukar inte heller vara så sugen på att lämna hemmet, men försöker så gott jag kan motarbeta detta "medelålders"-symptom. Som när jag åkte och såg Simple Minds i Solna! Åkte på alpackakurs!

Men på nyår måste vi ju vara hemma för hästarnas skull när fyrverkerierna håller på som bäst. Vi kan nog leva med att sitta och glo på varandra, om det nu bara blir vi. Han är ju söt att glo på, maken.

Mamsen blev lite olycklig när jag nämnde att maken inte kommer med till Skåne till jul. Men så är det när man har djur som måste ha mat. På sommaren kan de ju klara sig i stort sett själva någon dag eller två, men så här års finns ju inget bete att tala om och de ska ju helst ha mat var 6e timme i alla fall. Blir det jättekallt måste man ju se till att de har vatten också, som inte frusit igen. Vår gamla fodergrind, som faktiskt fortfarande funkar, är inte helt pålitlig heller, så det känns skönt att en av oss är hemma.

Särskilt Zolly, som jag tror är lite kär i husse, kommer vara väldigt nöjd med att han är hemma! Ibland sitter hon och bara tittar på honom, liksom beundrande. Hon är nog lite av en stalker tror jag.

lördag, december 12, 2009

Barnkalas i Askim

Makens nevöer fyller år i november och december, varmed svågerns familj höll kalas för dem med tjocka släkten. Eftersom kalaset började redan 13.00, fick vi gå upp tämligen tidigt, för det skulle hinnas med frukost, uteritt, hästskötsel och en snabb vända på Surte Julmarknad i det fina Glasbruksmuseet, innan vi drog till Askim.

Väl där minglade vi på den nya, fina övervåningen med glögg och småplock innan det blev god mat, massor av kakor och mängder av tårta varmed vi körde hem lätt sockerstinna!

Fick veta av svägerskan att vår gamla köledare gått bort! Att han tagit livet av sig! Känns jättekonstigt. Vi kände honom ju inte personligen direkt, men varje tisdag, då när vi gick i alla-kan-sjunga-kör (3 år tror jag vi höll på), spred han sångglädje, sångkunnande och sångvilja hos oss, säkert hundratalet glada amatörer! Och fortfarande går vi här hemma och nynnar och sjunger, ibland med texter om varandra och katterna som vi hittar på efter hand (och som inte skulle vinna några kulturpriser direkt, kanske). Ibland i stämmor, även om det händer mera sällan. Ett lite ovanligt, men fint, arv av vår körledare.

Vi fick åka hem för kvällsfodringen av hästarna och hade en lugn lördagkväll.

lördag, december 05, 2009

Hälsa och hö här hemma

En som är duktig och lastar av hö!

En som är olydig och snokar efter godsaker i vasken!

Ögontjänare är vad de är! De vet de inte får vara på några soffbord, köksbordet eller diskbänken. Men så ibland tar man dem på bar gärning! Men det är väl lite det som är charmen med katter!

I fredags stannade jag också hemma, "för säkerhets skull", för jag kände mig inte så himla dålig längre. Men efter att ha sjukanmält mig igen sov jag 6 timmar till. Så jag behövde det nog. Jag har nog sovit 12 timmar per natt sedan i tisdags. Plus några lurar framför TVn. Nu har jag betalat min sömnskuld!

Så känner jag mig piggare också! Ingen huvudvärk i fredags. Inget halsont idag! Så vi hämtade hö utanför Trollhättan och red N-rundan strax efter, och var således färdiga med hästtjänsten redan vid 13-snåret! Saga var snäll och pigg och go!

Det blev lunch och sedan klöverrensning med hagförstoring för min del, medan maken lastade in höet i stallet och snyggade upp där lite. Man får träningsvärk i själva akterspegeln vid klöverrensning. Det känns nu...

torsdag, december 03, 2009

På kant med tekniken. Och biologin. Men med lite tur i oturen.

En fluga gör ingen sommar ...

Mökkvi i frosten.

Månsken över hemmanet. OBS! Det är BARA månskenet och frosten som lyser upp bilden!

Färskfrusen persilja, anyone?

Sömnig Saga

Egentligen började det nog för några veckor sedan. Huvudvärk som kom och gick. Halsont likaså. Ovanligt trött. Och i förra veckan när både min powerpoint och skrivaren på jobbet krånglade, samtidigt som våra automatfodergrindar hemma började fallera, så var det ett faktum.

Kosmos och jag var ovänner!

I tisdags var jag ohyggligt matt i kroppen och sjukskrev mig. Så i tre dagar har jag varit orkeslös, haft huvudvärk nästan konstant, med korta inslag av halsont, rinnsnuva och hosta. I omgångar. Jag måste ha världens konstigaste flunsa!

Idag drog trilobiten ner makens väckarklocka, så timvisaren inte funkar längre. När jag skulle äta lunch såg jag att vattnet sprutade runt kranen utanför stallet! Rusade dit men kunde inte vrida av vattnet – kranen var väl fastfrusen. Fick således rusa ner i krypgrunden och stänga av vattnet till stallet där.

Å andra sidan – eftersom jag varit hemma var det lätt att ta emot sotaren som pep förbi här i tisdags. Och eftersom jag varit hemma märkte jag när de automatiska fodergrindarna inte löste ut, och kunde gå ut och fodra hästarna manuellt. Och idag var jag hemma när kranen började spruta!

Jag har kunnat gå ut och lapa den där solen som knappts synts på en månad. Njuta av den vackra frosten och allt ljus! Även nattetid! För tjockt lager frost och fullmåne, har nästan gjort nätterna ljusare än vilken novemberdag som helst. Det är märkligt hur mycket bättre man mår av att vara utomhus! Har märkt det andra gånger jag varit krasslig – uteluften gör susen! Liksom att sova oändligt mycket.

Idag har jag för första gången på en vecka inte haft huvudvärk. Lite lätt kanske. Men bara korta stunder. Och jag börjar känna energin komma tillbaka. Fortfarande lite matt. Men det går åt rätt håll.

Så var detta svininfluensa? Knappast, jag har varit för frisk för det. Kanke en kulting-influensa? Spädgris? För någon slags influensa måste det ha varit.




söndag, november 29, 2009

Världsrymden anfaller?

Saga i solen
Mökkvi och lavar

Maken hade bokat varsin ridlektion för oss mellan 10.00-11.30. Jag fick det senare passet, eftersom jag hade en sannolik baksmälla. Och det hade jag, då jag steg upp ungefär när maken red iväg till lektionen. Lite HavreFras, Resorb och en TREO senare var jag någorlunda återställd och gick ut. Och möttes av ett bländande ljus! Var det utomjordingar? Skulle jag bli bortförd? Men ... det var ju bara solen!

Ni förstår, alla utsocknes läsare, att det ryktas att vi på västkusten haft 3.5 soltimmar under hela november! Idag blev det några fler och alla blev lite lyckligare!

Jag red bort mot ridhuset och mötte maken med Mökkvi som tappat en sko! Jag trodde lektionen skulle vara extra jobbig – det var ju den första efter Sagas konvalescens! Men både min instruktör och jag förvånades över hur bra det gick och hur bra Saga travade på, även om vi båda fick övertyga henne ibland. Så när lektionen var slut var matte och Saga också tämligen slut. Matte glad. Saga snäll. När jag gick runt för att mocka bort hennes små högar i ridhuset, följde hon snällt efter utan att jag höll i henne. Fick nog visat mitt ledarskap idag. Bra. Hon behöver få det inpräntat ordentligt i sig, den lilla egensinniga...

Väl hemma skötte jag om henne, medan ridhusgrannens tös' pojkvän som är hovslagare kom förbi och satte Mökkvi sko på plats igen. Himla geschwint!

Efter lunch föll jag in i en enorm trötthet. Lite huvudont. Lite halsont. Frusen. Så trött. Är det baksmälla och träningsvärk? Eller håller jag på att bli sjuk?

lördag, november 28, 2009

Kompisar från förr!

Vi hann precis runt N-rundan innan det blev mörkt. Var trött och grinig fast jag sovit 10 timmar på raken. Men jag hade en seriös sömnskuld. De återbetalas inte så lätt! Saga var nipprig och fånig och ville inte stå still när jag klivit av för att boka lektion i ridhuset. E-grannen var där så vi snackade lite. Najs. När jag väl kom upp på Saga igen vart hon lugn och fin och turen blev bra, men det är såå trist att det är såå blött överallt. Vi rider inte på ridstigar längre. Vi rider på ridbäckar ...

Lite stress att komma iväg till förfesten på Karl Gustafsgatan. Så trevligt att träffa gamla Adera-kompisar (där jag jobbade 1990 i 4 månader, sedan igen 1992-1999) igen! Få en Dry Martini. Äta goda laxrullar. Och bara slappna av och umgås.

Någon timme senare körde maken (som höll sig nykter) oss till själva födelsedagsfesten för en annan "Aderian". Där vi träffade ännu fler Aderianer som vi inte sett på 5 år! Så fantastiskt trevligt! Vi åkte hem så vi var framme vid 02-snåret - lagom till hästarnas natta-mål ...


fredag, november 27, 2009

Tekniktrubbel och lurig logistik


Söta Saga!

Kom med tåget till Göteborg i tisdags morse till vad som verkade bli en vanlig arbetsdag. Men när PowerPointen som funkade så bra på min burk, löjlade sig på den dator den skulle visas på, var friden slut. Vi försökte alla trick. Men den vägrade fungera korrekt på någon annan dator än min! Antagligen för att jag har det senaste MAC-operativsystemet på min. Så jag fick helt enkelt låna ut min dator till presentationen, och låna andras burkar i två dagar. Så jobbigt! Fick läsa mailen via webbmail och saknade min shortcuts i Firefox. Stön.

Jag hatar PowerPoint. Jag hatar Puttemjuk. Jag gjorde det för tio år sedan. Jag gör det nu. Borde inte Bill Gates donera en massa pengar till mig, som ersättning för "sveda och värk" för att jag en gång gjorde det fatala misstaget att lära mig detta fula, löjliga, buggiga datorprogram från helvetet? Han kunde i alla fall sponsra ett alpackastall åt mig... Stön.

Jag skulle ju skött hästarna på tisdagen, men kom hem med bussen samtidigt som maken kom hem från ridskolan. Lite åksjuk, eftersom 45an är krokigare än någonsin, och bussjä-ln körde in på varenda lokalbana och hållplats längs vägen. Så kallar de bussen en EXPRESS-buss! Men jag får ändå ge Västtrafik en eloge, för jag inser nu att det går bussar ända hem till oss nästan varje timme! Det är ju en enorm förbättring! När vi flyttade hit var de synnerligen få. Särskilt i början av veckan.

Nå, jag red Saga i paddocken och blev genast gladare och maken skötte Mökkvi. så det blev rätt bra ändå, men oj vad sent det blev.

Sömnig onsdag eftersom jag fått 10 timmars sömn på drygt 2 dygn. Maken var barnvakt så jag löslongerade båda hästarna.

Trött torsdag då vi red i ridhuset och jag verkligen fick tuffa till mig mot sturig Saga.

Fin fredag då jag bara visiterade hästarna och mölade popcorn framför TVn medan maken var på julfest på jobbet. Sååå skönt att bara slappa!

måndag, november 23, 2009

Stockholm, Solna och Simple Minds!

Simple Minds – jag har varit hängivet fan sedan 1980, ca!

En hektisk förmiddag på jobbet. Med backupstrul och massa jobb. Kom iväg till tåget så jag hann få i mig en burgare på vägen. Åkte X2000. Jag glömmer det alltid. Hur sunkigt man mår på X2000. Vid beställning kan man välja om man vill sitta vid fönstret eller vid gången, om man vill ha Internetuppkoppling eller ej, men man kan inte välja om man vill åka framlänges! Jag skulle gärna valt att åka framlänges. Nu fick jag en baklängesplats och mådde tjyvtjockt hela vägen.

Att komma fram till Stockholm Central lyfter inte ens själ, men jag gick raskt bort till hotellet. Det hade stått att det låg 5 min från Centralen. Snarare 20 min. Räknar de kanske med att man åker bil? Jag fick mitt rum och hämtade mig någorlunda från min unkighet. Men tiden gick så jag fick ta mig några snabba McNuggets på McDonalds innan jag gick till T-centralen, låååångt mer i underjorden till tåg 11 mot Akalla, till Solna Central. Väl där följde jag med spridda och lätt desorienterade mäniskogrupper mot Solnahallen där Simple Minds skulle spela.

Rökig ytterlokal där de hade garderob! (Har inte rökförbudet nått Stockholm/Solna?) Väl inne i hallen, blev man än mer skeptisk. Det är ju bara som en handbollsplan ungefär. Så trist som bara en sporthall kan vara. Kanske ett 30-tal människor framför scen. Gles publik på läktarna. Jag anade oråd – hur skulle detta kunna bli bra? Men vi stod där och väntade någon halvtimme medan scenpersonalen stämde gitarrer, fixade mixerbord och ställde fram vatten till bandet. Så vände jag mig om, där jag stod 5-10 m från scen. Fullt av folk! Och alla var på! Klappade och jublade för att locka fram bandet. Så kom de upp på scen! Och alla jublade unisont!

Det var fullt ös från första början! Dans, handklapp, allsång! Kanske en liten svacka i mitten, men jag tror det berodde på att alla vi fans var i 40-årsåldern och vi orkar inte hoppa två timmar i sträck längre. Inte Jim Kerr heller ... han som brukade vara så hoppig.

Simple Minds-publiken är nämligen ganska unison. 35-50 år med undantag av några ungdomar vars föräldrar platsade i den förra gruppen ... Alla någorlunda stillsamma – de dansar med hänsyn till övrig publik, vilket säkert är en mognadssak - så var det inte på deras arenakonserter på 90-talet. 80 procent killar – kortare än de som går på U2 men längre än de som går på Robbie Williams. Märkligt, det där. Klicka här och se alla hängivna fans!
(Det kan vara mina händer som man ser klappar bara vartannat taktslag, när videon står på 3.37. Det pirrar så läbbigt i händerna om man klappar för mycket tycker jag ...)

Så att lokalen var ful och ljudet inte perfekt gjorde inte så mycket, för både publik och band var lyckliga, och i slutlåtarna stod alla på läktarna också upp och klappade, dansade och sjöng! Så det blev en bra konsert! Vad jag förstår är Simple Minds förfärligt täta nuförtiden, så de behöver inte göra album och turnera. Så de måste ju göra det för att de tycker det är kul? De tackade oss flera gånger för att vi ville komma och lyssna. Och det är ju snällt. Det är ju inte så att de marknadsför ihjäl sig precis. Det var en slump som gjorde att jag hittade senaste skivan, och en slump att jag hittade konserten. Och eftersom fansen är så mogna och snälla så blev det inget armbågande i garderobskön efter konserten utan allt gick smidigt och snabbt.

Tog mig mot hotellet men kom fel i matplaneringen, så när jag var hungrig kl 23.10, så fanns ingen mat att få tag på! I centrala Stockholm! Och jag fick leta som en gnu efter en bankomat! Stockholm är ett U-land! Det är så bedrägligt vackert när man kommer dit med tåg och ser allt vatten i sta'n, men så i själva sta'n finns ändå inte bättre service än i Göteborg. Då ska ju ändå Stockholm vara en huvudstad/storstad! Blir besviken varenda gång. Så det är sant som de säger. Det bästa med Stockholm är tåget till Göteborg!

Så min nattamat blev en tidigare inköpt Mars Bar, en påse grillchips från minibaren och lite pulverkaffe. Tjohoo!

söndag, november 22, 2009

En blöt helg

Dagsljus! Typ ...

Till vänster: Maken och Mökkvis rump genom stallfönstret.
Till höger: Genomvåt Saga i boxen och i bakgrunden, husses senaste feature för hästarnas väl - en rotborste att klia sig mot! (Mökkvi kliade omedelbart ned sin så husse fick rigga upp den igen med starkare skruv)

Mökkvi undrar vad det är för filur i regnet utanför stallfönstret.

Notera geggan på marken. Därför riggar man automatgrinden (lilla boxen på stolpen) innan man byter sina stövlar mot Hornbach-tofflorna!

Var på fest i fredags! Den blev inte så vild som jag väntat mig, och där var inte så mycket folk jag kände heller, men trevligt hade jag. Gick för att ta bussen hem kl 21.45 och hade totalt glömt att den går inte 21.45 utan 21.40! Missade den precis! Dooh! Men 20 minuter senare gick en annan buss – ända hem! De är inte många! Så jag köpte mig en latte och ett Västtrafik-laddkort så jag ska kunna åka buss när nu snart de gamla stämpelkorten inte funkar längre. Så fick jag lite nytta av den tiden!

Bussen tar ju sin tid, men det är ändå häftigt att jag kan ta bussen ända hem! Om jag planerer lite. Eller har tur. Haken är förstås när man kliver av. Det är becksvart! Grusvägen har ljusa stråk efter hjulspår och mörka stråk av grus däremellan. Så jag gick mot det vänstraste mörka stråket för att vara ur vägen för eventuella bilar, men se - det var ju diket! Jag klev rätt ner i det! Jag blev lite blöt på knät, men tjompade faktiskt inte, och snart nog vande sig ögonen vid mörkret så jag kunde se var jag gick. Inga bilar. När jag kom hem pysslade maken med pållarna, som hade fått varsin ny fin halmbädd i boxarna!

Igår red vi stora klätter-rundan. På två-tre ställen är den nu ohyggligt geggig, och Saga gillar inte det alls. Hon gick över, men jag fick verkligen mana på och ibland låta Mökkvi gå före. Nu får det gärna torka upp en vecka eller två, känner jag. Och sedan bli kallt och torrt. När vi sadlat av hästarna kom grannens tös förbi på fina Eyglo-hästen, och pratade lite. Så riggade jag automatiska fodergrinden nr två - bara batterierna och en tyngd saknas nu.

Idag regnade det hela dagen. Uteritt lockade inte alls. Redan igår var ju en del ridstigar mera som bäckar ... Paddocken är som en enda stor pöl. Blåste bra gjorde det också, så vi red till ridhuset. Efter konvalescensen har Saga fått för sig att hon ska tvärstanna igen. Men på tre tillfällen nu har hon gradvis blivit lydigare och mindre sturig, så vi är på väg åt rätt håll. Får träna mera NH med henne - hon blir mycket bättre då. Men hon skötte sig ganska bra idag och förtjänade sin lusern. De var ju så blöta av allt regn, och kanske svettiga också efter ridpasset, så de fick stå inne i stallet fram till midnatt och torka upp. Det är lite mysigt att stå därinne, när regnet smattrar på taket och vinden viner utanför, medan pållarna mumsar hö i sina boxar.

Vi ska väl inte klaga på geggan, vår vinterhage är i huvudsak ganska hel. Jag har sett hästhagar som bara består av tjock lera. Våra kusar kan vara torrskodda i ligghall och på gruset i alla fall. Men lite less på regnet är man. Kollegan berättade i veckan att hon hört på det lokala vädret att Västkusten haft 3,5 (tre och en halv) timmar sol under hela november! Inte konstigt man är sömnig och slö...

Kände mig lite risig igår kväll och trodde att nu är den på gång – svininfluensan! Sov i tolv timmar (med kort uppehåll för hästtjänst). Och idag kände jag mig OK igen! Sova. Det är sååå skönt!
Jag är ju lite åldersdiskriminerad - vi 40-plussare får ju inget vaccin förrän vecka 48. Har inte bestämt mig om jag ska vaccinera mig än. Jag brukar ju inte bli så himla sjuk ändå. De andra åren, med de vanliga flunsorna. Fast man vill ju inte smitta någon "känsligare". Men kanske kan min dos användas bättre, om det nu är ont om dem.

tisdag, november 17, 2009

Vettvillig vilde vid veterinären

Idag var jag ledig. För det var dags för veterinärbesök med Saga igen. Väntetid som vanligt ... När jag sedan skulle trava med henne var hon alldeles nipprig! Jag försökte longera henne i paddocken, men hon galopperade bara omkring och sprallade! "Hon verkar pigg i alla fall", konstaterade veterinären... Han börjar tro att hon alltid är en vilde och frågade om hon var vild även när jag red. Hon som är så snäll!

Så hon fick lite lugnande och då gick travandet utmärkt! Hon skoddes om och hovslagaren hittade inga obehagliga överraskningar alls! Men jag ska fortsatt klättra och rida cavaletti mycket, för att mjuka upp bakbenen som gärna stelnar till. De var jättestela efter hennes vila, men nu var de mycket, mycket bättre.

Uppenbarligen gör jag nå't rätt med henne! I 3 timmar var vi hos veterinären. Jag blev genomsvett av att trava med henne så de skulle kunna se hur hon rörde sig. Medan jag gjorde detta kom vår ridskolekompis som jobbar inom djurskyddet. Det var lite kul - nu fick hon se min häst! Fast vi hann inte prata så mycket. När vi sedan väntade medan Saga skoddes, stod jag dock stilla. Och blev frusen..burr! Drar väl på mig en svininfluensa eller nå't ...

Idag var Saga lite svårlastad. Åt båda hållen. Hmm. Ska träna henne med släpet och bara åka till trevliga slutdestinationer. Med gräs och annat trevligt.

Maken jobbade hemifrån idag, när han inte var med mig hos veterinären. Så väl hemma åt vi lunch och sedan rensade jag lite klöver, förstorade hagen och brottades lite till med min automatgrind, och har nog överlistat den. Behöver bara en bra tyngd på ca 0.5 kg... Det är ju sådant man har drällande hemma ...

Maken åkte iväg till ridlektion och jag testade grinden, Gick in vid 19-snåret, helt utmattad. Inser att jag varit igång som en arbetsdag - 8 timmar hemman-arbete plus lunch. Tur jag ska jobba imorgon så jag får vila upp mig.

måndag, november 16, 2009

Milt motvillig måndag

Till vänster: som Leoniderna SKA se ut! Till höger: Hur de ser ut hos oss... stupid clouds!

Regn hela veckan. Men en betydligt bättre prognos än igår .... det finns hopp!

När jag fyllde på Volvons vinterdäck med sturiga tryckluftspumpar som måste fyllas på hela tiden, var maken på väg mot Blå Stjärnan med lilla Mozz. Köer försenade mig och jag oroade mig för att maken skulle bli sen, men han hann. Berättade att i väntrummet fanns en naken-katt som hette Gollum ... Passande namn!

Mozz skulle nämligen på kontroll av hennes blåsljud i hjärtat och förtjockade hjärtmuskel. Good news! Hon hade inte blivit sämre, och blåsljuden mindre - sannolikt pga medicinen. Och hon är ju lite piggare sedan hon började få den. Hon är nog världens näpnaste lilla katt!

På jobbet hade plötsligt inte backupen funkat! Den brukar gå som tåget. Alltid nervöst när den inte gått. Fick ringa support som konstaterade att en bugg i backup-programmet ställt till det. Problem solved!

På lunchen kom jag äntligen iväg för att byta batterier i två klockor - bl a den i badrummet har inte gått sedan semestern ... och är omöjlig att bryta sig in i . Så då får man gå till urmakaren. Gick för att hämta mina Simple Minds-biljetter till på måndag, och då fanns inte bokningen! Surade ihop och undrade om jag inte haft pengar på kortet. men biljetterna köptes ju online. Kollade min Internetbank, och pengarna var ju dragna. Stön! Insåg sedan att damen på ATG-ombudet hade skrivit in mitt beställningsnummer. Inte bokningsnummer. Tycker att ATG-ombudet borde tänkt på det?

Så efter arbetsdagens slut gick jag till ett annat ATG-ombud. Han fick inte heller fram bokningen! förrän han provade igen - han hade skrivit fel på en bokstav. Lättnadssuck. Tog även ut mina tågbiljetter, så lite redig var jag idag. Tankade på hemvägen och ställde mig naturligtvis på fel sida pumpen först. För Volvon fylls förstås inte på på samma sida som Fooorden...

Väl hemma hade maken varit redig och städat pållarnas boxar ännu mer! Och skött om dem! Så jag gjorde lite nytta och betvingade en disk som sakteligen börjat ta herreväldet över diskbänken. Jag satte klockorna med nya batterier på plats, och insåg att jag blivit av med en gummiring som fäster badrumsklockan i sin hållare! DOOH! Trodde urmakaren slarvat bort den och svor lite eder över den oskyldiga. För jag hittade den strax i min låda. Det var JAG som slarvat bort den. En helt annan sak....

Försökte se Leonider-stjärnfall vid nattmatningen av pållarna. Tji fick vi. Ett tjock molnlager blockade ut alla chanser till stjärnskådning. Dooh!