torsdag, december 29, 2011

Missar, musik, Miski och mys i soffan

Så här års får man ju många julkort, vilket är väldigt trevligt. Många skickar julkort på sina barn. Vilket är OK om man känner barnen. Men toktrist om man inte gör det. Mycket roligare om hela familjen med – för en del har man ju inte träffat på några år! Så här är vi med alla djuren! Vi tackar Photoshop för möjligheten att få med alla på samma bild...

Tre katter kan inte ha fel. Detta är ju det enda rätta att göra...

... när man bor mitt i "varning klass 2"-zonen...

I morse när jag skulle öppna stalldörren i den ändå skyddade ligghallen, låg vinden på så hårt att den inte gick att få upp – förrän väldigt plötsligt – när vinden släppte! Känns som att det varit novemberväder sedan i augusti någon gång. Var är vintern? Var är kylan som ska ta död på fästingar, råttor och annat oknytt inför nästa sommar? Och hålla markerna torra, hårda och hållbara? Stupid gröna vinter! Hatar gröna, varma vintrar!

Vill man se det positivt ger det en ursäkt att tokslappa i soffan och lyssna på musik. Nu går Kate Bush "50 words for snow" (inget man skulle ha användning för denna vinter...). Kanske inte så märkvärdig eller medryckande, men tidvis väldigt vacker. Har alltid gillat Kate Bush! Hon har alltid haft sin egen stil!

Lyssnar också på Gotye som är ett tips från Simple Minds (!) på Facebook. Som hängivet Simple Minds-fan måste ju deras rekommendationer ju vara bra! Och den är inte alls dum. Har inte hunnit lyssna in mig riktigt bara.

Lättillgängligast är nog Robert Plant and The Band of Joy. Bäst är låten Angel Dance som jag först hörde alldeles i slutet i en showreel för snygge Emun Elliott på Youtube, hittade skivan och upptäckte att den kunde passa som julklapp till maken! Att hitta en skiva han kan gilla men inte har, är inte lätt! Så så kan det gå till när man hittar julklappar.

Maken lyssnar helst på Taj Weekes & Adowa. Det är en man som sjunger, man jag tycker det låter som en kvinna! Lite, lite som i sångerskan i Vaya con Dios.

Nu är maken ute i busvädret och matar pållar. Vi lägger en tegelsten i trädgårdskorgen Mökkvi får sitt hö i, så den inte ska flyga iväg eller vältas så lätt. Än så länge har flygande trädgårdskorgar varit vårt största problem i alla stormväder som passerat. Får hoppas det förblir så...

Miski har nu börjat fatta konceptet att äta ur handen på en. Hon har inte riktigt kommit på att inte äta handen... men det kommer nog. Hon nibblar bara lite. Igår kom två gamla arbetskamrater till maken med familj och beundrade alpackorna i drivregn och blåst. Sedan fikade vi. Det är alltid trevligt att visa upp sötnosarna! När vi har besök matar vi alltid Parucha med äpplen, och då vågar de sig alla riktigt nära, vilket förstås är roligt för våra besökare. Nu börjar Miski också fatta "galoppen" med godis – varmed eventuell framtida klicker- och annan träning kommer att underlättas! När jag först läste om alpackor stod det att de var så väldigt skygga! Men inte våra! De kommer nyfiket fram, även om de är en pyttesmula mer reserverade mot främlingar än mot oss.

tisdag, december 27, 2011

En kantarell, en videknopp och en stor lysande sak på himlen!

Mökkvi hoppas på krubb!

Miski och Kachita mölar. Nu börjar pälsen i Miskis öron växa ut igen!

Sawila. Numera mer nyfiken än rädd!

Dagens experiment: Vi ställde en tom kartong på golvet. Hur lång tid skulle det ta innan en katt satt i sagda kartong? Svar: 8 sekunder!

Vaknade av att Mozzy klev på mig och jamade uppfodrande. Hon ville ha kel! Sånär som på min hästmatarsejour vid 8-snåret på morgonen, sov vi toklänge idag. Blev stressigt att hinna ut på en ridtur på Saga innan mörkret skulle falla. Men man måste ju, när för ovanlighetens skull en strålande sol skiner på himlen! Mökkvi hade tappat en sko, så han och maken blev hemma.

Det blev en härlig ridtur, fast Saga var seg ända till vi närmade oss vändpunkten hem och hon fått göra ett toastopp. Sedan fick jag knappt stopp på henne förrän jag svängde in på vår lilla "extravända". Trodde där skulle ligga en massa fallna träd, men någon har kört där med typ bandvagn, så där var slätt och fint och röjt! Såg en kantarell och videknoppar i vardande på turen. Ur led är tiden!

måndag, december 26, 2011

En tok-grön jul

Julbord för maken & mig den 22 december! Vår egen julafton.

Rimmet väcker uppenbar munterhet!

Nevöerna i storskogen! Eller – skogen i alla fall.

Mor & syster på promenix.

Skojiga svampar på stammen.

Det är aldrig bra när det blir tvärstopp på E6 söderut! Särskilt inte om man just hunnit tänka att lite mat och ett toabesök voro av nöden... Tvärstoppet rådde bara 20 minuter, och kanske tog det 45 minuter innan man var inne i normalt "flyt" igen, men det visste jag ju inte då. När all trafik stod helt stilla och folk började gå ur sina bilar, anade man ju oråd. Jag gick själv ur bilen men det var blåsigt och trist, så jag gick in igen. Inte var dag man kan spankulera på E6an, dock. Tror bara en lastbil fått problem, för ambulansen 2 bilar bakom mig ryckte inte ut, blott en bärgningsbil trängde sig fram mellan oss. Och när vi körde igen, stod en lastbil på vägrenen.

Bortsett från det mögelhallon som envisades med att köra 15-20 km långsammare än hastighetsbegränsningen på den korta bit mellan Laholm och Hässleholm som inte har många lämpliga sträckor för omkörning, så gick nedfärden till föräldrarna i Skåne bra.

Syster och nevöer var redan hos mor och far, så i dagarna tre har vi myst, ätit massa julmat, slappat, tjôtat, knôtt i soffan och haft det allmänt trevligt. En liten promenix ned i skogen blev det också. Varenda gång man går ner är där några nya träd som fallit i de frekventa stormarna i den landsändan. Trist.

Många julklappar på julafton blev det, så jag måste ha varit ganska snäll.

Hemfärden på måndagen gick också utan incidenter. Kom hem till ett tomt hus eftersom min hemmavarande, djurskötande make var på herrmiddag på Orust. 9 grader plus! Denna vinter är inte värd namnet!


måndag, december 19, 2011

Det lackar mot jul...

Världens näpnaste lilla alpacka?

Nej. Maken stryper inte Kachita. Han bara vänjer henne vid att ha ett rep runt halsen inför framtida grimträning. Hon klarar det fint.
Parucha hoppas på godsaker!

Matdags!

Lilla Miski. Igen. För att hon är så söt!

Kachita är också söt. Och nyfiken på kameran!

Stilton på promenix med matte.

Julkänslan har lyst med sin frånvaro denna ovanligt varma december med regn, regn, regn... En morgon vaknade jag av en häftig hagelskur, men när jag gick ut och matade pållar en kvart senare var det stjärnklart! Fast i söder blixtrade ett åskväder. Härom dagen kom en smula snö och det blev lite kallare, och genast var världen vackrare, fräschare och torrare! Tyvärr blir det varmare nu igen. Det borde inte få vara plusgrader från december t o m februari. Hatar gröna, och framför allt blöta, vintrar!

Det dåliga vädret och sena mörka kvällar har föranlett blott sparsam ridning, någon gång i veckan för att hålla "ångan uppe". Pållarna verkar inte misstycka. Och inte blir de stolliga av att motioneras så lite heller. I stället hittar de på bus...

Igår gick maken ut för att kvällsmata pållar. Detta brukar vara en ganska snabb process, men maken dröjde. Och dröjde. Visade sig att sagda pållar redan skött om sig egen matning! Och öppnat den automatiska grinden, innanför vilken "natta-maten" redan var utlagd! Djur! Det är naturligtvis makens matglade Mökkvi som hittar på sådant! Inte min oskyldiga lilla Saga-häst! Närå, man ser ju på henne hur otroligt oskyldig hon är!

Så maken fick slå på elen på stänglset och kolla att där var spänning överallt. Och vända grindarna, så Mökkvi inte kommer åt handtaget. Den luringen verkar ha lärt sig att handtagen inte är elektrifierade... För att ha hjärnor stora som valnötter, är de rätt så smarta, pållarna!

Själv vaggar jag runt som en pingvin. En enveten hälsporre på vänster häl håller sakta på att bli bättre, men jag får ändå tidvis gå försiktigt på den. Igår stod jag i trappan, och distraherades av en mexican standoff mellan Stilton och Ronja uppe i trappan, när telefonen ringde på nedervåningen. Utan att se mig för gick jag ned. "Took a flight down a flight – of stairs". Jag trodde nästa steg skulle landa på golvet, men se där var ju två steg kvar i trappan! Så jag flög ut i hallen och han fånga upp mig ganska bra med armarna, men slog i högra lilltån någonstans, varmed den snart blev ovanligt knubbig, och idag börjar lila färgområden breda ut sig... Så nu kan jag inte stöda riktigt på den heller! Halt och lytt är jag! Men det lär bli bra snart med bådadera!

lördag, december 10, 2011

I've been a bad blogger...

Lilla Miski med skorviga öron!

Normalt är vattennivån ca 30-40 cm under rörets underkant ... Och i år är första året som vår bäck inte torkat ut en endaste gång – inte ens i somras! Snart hittar vi kanske lite elritsor i den igen! (Små fjällbäcksfiskar, som jag hittade i vår bäck för några år sedan men inte sett sedan dess.)

Nya foderbord till pållarna.

Zolly spatserar i haglen.

Mitt egenhändigt byggda "sjömärke" över Thermobaren. Både alpackor och hästar kommer åt att dricka!

Kachita – med "the wet look".


Oj, vad tiden går! Och jag har bloggat dåligt. Men vad har egentligen hänt sedan sist? Två "stormar" har passerat, varvid den första, som fällde träd och slet upp tak i häradet, endast ställde till med en omkullvält skottkärra hos oss. Trodde jag! Till maken meddelade att det faktiskt var han som vält den för att den inte skulle flyga omkull.... En lastpall med några hösilagebalar kapsejsade dock, så de senaste dagarna har vi fått leka plockepinn med hullerombullriga 40- kilos hösilagebalar...

Storm nummer två renderade oroväckande statusuppdateringar på Facebook om omkringflygande saker och träd som fallit. Men hemma hittade vi bara vitmossa som lossnat från träden på kullen och flugit ut över hemmanet. Inga strömavbrott alls! Så vi är lyckligt lottade, och vår nya alpackaligghall har visat sig vara ett stabilt bygge – när det blåste som värst riste det minst i den. Det hjälper förstås att den ligger på läsidan stallet. Men det var ju faktiskt en fördel jag räknade med när vi planerade den!

Lilla Miski har behandlats med hundörondroppar och barnsalva för att kväsa de sannolika kvalster som orsakat håravfall i och vid hennes öron, så hon blev alldeles skorvig! På Apoteket fick de besvär att skriva ut recepten, för de har inte "alpacka" som förval i sina datorprogram. Så Miski blev ett "övrigt sällskapsdjur". Nu är hon färdigbehandlad, så det återstår att se om det kommer tillbaka. Lilla Miski har ganska lätt låtit sig fångas, men jag märker att hon blir misstänksam nu när jag närmar mig... Jag har inte fått någon Miski-puss på länge. Det var tydligt att hon inte gillade att få de där dropparna i öronen, och det kan man ju förstå. Hon verkade dock gilla när jag smetade in öronen i salva, kanske för att jag kom åt det där lugnande stället i örat. Och kanske var det skönt att få på salvan om huden var irriterad. Kruxet var förstås att tvätta av salvan igen, 3 timmar senare, från smutsiga, kletiga alpackaöron med lossnat skorv medelst tvättlappar för bebisar, men hon fann sig rätt bra i det också.

Svågern har varit på kort besök vilket ledde till reggae-bonanza med honom och maken vid stereon, och jag har varit på SPA och smarrigt julbord en eftermiddag med jobbet. Najs! Jag är inte riktigt en spa-människa – varma bassänger och bastu är inte riktigt min grej. Men denna gång följde man en "plan" där man skulle bada, duscha, använda någon hudprodukt och basta, varmt och kallt om vartannat för att få energi! Och jag kan säga att min favorit, spannen med iskallt vatten som man kunde hälla ned över sig, var extremt uppiggande! Även om man tappade andan!

Två otäcka kolikfall, som turligt nog hästarna hämtade sig helt från, i närmsta bekantskapskretsen samt artiklar om mycket kolik i landet över huvud taget, beroende på foder som blivit dåligt i den ovanligt varma hösten, och pga av sand som hängt med höet då de ätit i leriga hagar, har oroat. Så nu har vi satt upp foderpallar även i "vanliga" hagen, så vi slipper lägga höet direkt på marken.
Vet inte varför vi inte gjort det tidigare – vi har ju sådana i hagen med automtiska grinden. Och vi synar balarna med ett hököga! Och några balar har varit dåliga! Det känns skönt med Thermobaren också, där djuren kan dricka tempererat vatten, för iskallt vatten kan tydligen också utlösa kolik. Vill inte vara med om det. Usch och fy! Peppar, peppar, än mår de prima!

Busvädret ute har föranlett ett vi tagit det lite stillsamt med ridningen och hoppas komma igång vid "jullovet". Ständigt busväder lockar till TV-tittande där Downton Abbey är favoriten. Men nu är nog bara 2 avsnitt kvar! Arrrargh! Och idag visas den inte pga nobelfesten! I morgon är dessutom absolut sista avsnittet av Paradox, som är en ganska spännande serie men framför allt är söte Emun Elliott med (nix det är inte en stor fågel utan en skådis). Så vad gör vi när alla serier är slut? Vi får hoppas på en torr mysig julkortsvinter med 5 cm snö, så vi slipper sitta inne utan bara vill vara ute och rida hela tiden! (Yeah, right!)

Idag var vi på liten "julshow" på ridskolan. Trevligt med tomte-kadrilj, glögg och lite bekanta att tjôta med. Under showen hörde vi hur hällregnet smattrade hårt mot plåttaket och var då särskilt glada åt det fina ridhuset! Många islanshästridskolor har undervisningen i utepaddockar, vilket kan vara en obehagligt blöt och kall upplevelse. På hemvägen såg vi hur överfyllda älven och Grönån är! Det lär dröja innan det blir torrt. Känner mig faktiskt lätt vattenskadad.