torsdag, december 29, 2011

Missar, musik, Miski och mys i soffan

Så här års får man ju många julkort, vilket är väldigt trevligt. Många skickar julkort på sina barn. Vilket är OK om man känner barnen. Men toktrist om man inte gör det. Mycket roligare om hela familjen med – för en del har man ju inte träffat på några år! Så här är vi med alla djuren! Vi tackar Photoshop för möjligheten att få med alla på samma bild...

Tre katter kan inte ha fel. Detta är ju det enda rätta att göra...

... när man bor mitt i "varning klass 2"-zonen...

I morse när jag skulle öppna stalldörren i den ändå skyddade ligghallen, låg vinden på så hårt att den inte gick att få upp – förrän väldigt plötsligt – när vinden släppte! Känns som att det varit novemberväder sedan i augusti någon gång. Var är vintern? Var är kylan som ska ta död på fästingar, råttor och annat oknytt inför nästa sommar? Och hålla markerna torra, hårda och hållbara? Stupid gröna vinter! Hatar gröna, varma vintrar!

Vill man se det positivt ger det en ursäkt att tokslappa i soffan och lyssna på musik. Nu går Kate Bush "50 words for snow" (inget man skulle ha användning för denna vinter...). Kanske inte så märkvärdig eller medryckande, men tidvis väldigt vacker. Har alltid gillat Kate Bush! Hon har alltid haft sin egen stil!

Lyssnar också på Gotye som är ett tips från Simple Minds (!) på Facebook. Som hängivet Simple Minds-fan måste ju deras rekommendationer ju vara bra! Och den är inte alls dum. Har inte hunnit lyssna in mig riktigt bara.

Lättillgängligast är nog Robert Plant and The Band of Joy. Bäst är låten Angel Dance som jag först hörde alldeles i slutet i en showreel för snygge Emun Elliott på Youtube, hittade skivan och upptäckte att den kunde passa som julklapp till maken! Att hitta en skiva han kan gilla men inte har, är inte lätt! Så så kan det gå till när man hittar julklappar.

Maken lyssnar helst på Taj Weekes & Adowa. Det är en man som sjunger, man jag tycker det låter som en kvinna! Lite, lite som i sångerskan i Vaya con Dios.

Nu är maken ute i busvädret och matar pållar. Vi lägger en tegelsten i trädgårdskorgen Mökkvi får sitt hö i, så den inte ska flyga iväg eller vältas så lätt. Än så länge har flygande trädgårdskorgar varit vårt största problem i alla stormväder som passerat. Får hoppas det förblir så...

Miski har nu börjat fatta konceptet att äta ur handen på en. Hon har inte riktigt kommit på att inte äta handen... men det kommer nog. Hon nibblar bara lite. Igår kom två gamla arbetskamrater till maken med familj och beundrade alpackorna i drivregn och blåst. Sedan fikade vi. Det är alltid trevligt att visa upp sötnosarna! När vi har besök matar vi alltid Parucha med äpplen, och då vågar de sig alla riktigt nära, vilket förstås är roligt för våra besökare. Nu börjar Miski också fatta "galoppen" med godis – varmed eventuell framtida klicker- och annan träning kommer att underlättas! När jag först läste om alpackor stod det att de var så väldigt skygga! Men inte våra! De kommer nyfiket fram, även om de är en pyttesmula mer reserverade mot främlingar än mot oss.

tisdag, december 27, 2011

En kantarell, en videknopp och en stor lysande sak på himlen!

Mökkvi hoppas på krubb!

Miski och Kachita mölar. Nu börjar pälsen i Miskis öron växa ut igen!

Sawila. Numera mer nyfiken än rädd!

Dagens experiment: Vi ställde en tom kartong på golvet. Hur lång tid skulle det ta innan en katt satt i sagda kartong? Svar: 8 sekunder!

Vaknade av att Mozzy klev på mig och jamade uppfodrande. Hon ville ha kel! Sånär som på min hästmatarsejour vid 8-snåret på morgonen, sov vi toklänge idag. Blev stressigt att hinna ut på en ridtur på Saga innan mörkret skulle falla. Men man måste ju, när för ovanlighetens skull en strålande sol skiner på himlen! Mökkvi hade tappat en sko, så han och maken blev hemma.

Det blev en härlig ridtur, fast Saga var seg ända till vi närmade oss vändpunkten hem och hon fått göra ett toastopp. Sedan fick jag knappt stopp på henne förrän jag svängde in på vår lilla "extravända". Trodde där skulle ligga en massa fallna träd, men någon har kört där med typ bandvagn, så där var slätt och fint och röjt! Såg en kantarell och videknoppar i vardande på turen. Ur led är tiden!

måndag, december 26, 2011

En tok-grön jul

Julbord för maken & mig den 22 december! Vår egen julafton.

Rimmet väcker uppenbar munterhet!

Nevöerna i storskogen! Eller – skogen i alla fall.

Mor & syster på promenix.

Skojiga svampar på stammen.

Det är aldrig bra när det blir tvärstopp på E6 söderut! Särskilt inte om man just hunnit tänka att lite mat och ett toabesök voro av nöden... Tvärstoppet rådde bara 20 minuter, och kanske tog det 45 minuter innan man var inne i normalt "flyt" igen, men det visste jag ju inte då. När all trafik stod helt stilla och folk började gå ur sina bilar, anade man ju oråd. Jag gick själv ur bilen men det var blåsigt och trist, så jag gick in igen. Inte var dag man kan spankulera på E6an, dock. Tror bara en lastbil fått problem, för ambulansen 2 bilar bakom mig ryckte inte ut, blott en bärgningsbil trängde sig fram mellan oss. Och när vi körde igen, stod en lastbil på vägrenen.

Bortsett från det mögelhallon som envisades med att köra 15-20 km långsammare än hastighetsbegränsningen på den korta bit mellan Laholm och Hässleholm som inte har många lämpliga sträckor för omkörning, så gick nedfärden till föräldrarna i Skåne bra.

Syster och nevöer var redan hos mor och far, så i dagarna tre har vi myst, ätit massa julmat, slappat, tjôtat, knôtt i soffan och haft det allmänt trevligt. En liten promenix ned i skogen blev det också. Varenda gång man går ner är där några nya träd som fallit i de frekventa stormarna i den landsändan. Trist.

Många julklappar på julafton blev det, så jag måste ha varit ganska snäll.

Hemfärden på måndagen gick också utan incidenter. Kom hem till ett tomt hus eftersom min hemmavarande, djurskötande make var på herrmiddag på Orust. 9 grader plus! Denna vinter är inte värd namnet!


måndag, december 19, 2011

Det lackar mot jul...

Världens näpnaste lilla alpacka?

Nej. Maken stryper inte Kachita. Han bara vänjer henne vid att ha ett rep runt halsen inför framtida grimträning. Hon klarar det fint.
Parucha hoppas på godsaker!

Matdags!

Lilla Miski. Igen. För att hon är så söt!

Kachita är också söt. Och nyfiken på kameran!

Stilton på promenix med matte.

Julkänslan har lyst med sin frånvaro denna ovanligt varma december med regn, regn, regn... En morgon vaknade jag av en häftig hagelskur, men när jag gick ut och matade pållar en kvart senare var det stjärnklart! Fast i söder blixtrade ett åskväder. Härom dagen kom en smula snö och det blev lite kallare, och genast var världen vackrare, fräschare och torrare! Tyvärr blir det varmare nu igen. Det borde inte få vara plusgrader från december t o m februari. Hatar gröna, och framför allt blöta, vintrar!

Det dåliga vädret och sena mörka kvällar har föranlett blott sparsam ridning, någon gång i veckan för att hålla "ångan uppe". Pållarna verkar inte misstycka. Och inte blir de stolliga av att motioneras så lite heller. I stället hittar de på bus...

Igår gick maken ut för att kvällsmata pållar. Detta brukar vara en ganska snabb process, men maken dröjde. Och dröjde. Visade sig att sagda pållar redan skött om sig egen matning! Och öppnat den automatiska grinden, innanför vilken "natta-maten" redan var utlagd! Djur! Det är naturligtvis makens matglade Mökkvi som hittar på sådant! Inte min oskyldiga lilla Saga-häst! Närå, man ser ju på henne hur otroligt oskyldig hon är!

Så maken fick slå på elen på stänglset och kolla att där var spänning överallt. Och vända grindarna, så Mökkvi inte kommer åt handtaget. Den luringen verkar ha lärt sig att handtagen inte är elektrifierade... För att ha hjärnor stora som valnötter, är de rätt så smarta, pållarna!

Själv vaggar jag runt som en pingvin. En enveten hälsporre på vänster häl håller sakta på att bli bättre, men jag får ändå tidvis gå försiktigt på den. Igår stod jag i trappan, och distraherades av en mexican standoff mellan Stilton och Ronja uppe i trappan, när telefonen ringde på nedervåningen. Utan att se mig för gick jag ned. "Took a flight down a flight – of stairs". Jag trodde nästa steg skulle landa på golvet, men se där var ju två steg kvar i trappan! Så jag flög ut i hallen och han fånga upp mig ganska bra med armarna, men slog i högra lilltån någonstans, varmed den snart blev ovanligt knubbig, och idag börjar lila färgområden breda ut sig... Så nu kan jag inte stöda riktigt på den heller! Halt och lytt är jag! Men det lär bli bra snart med bådadera!

lördag, december 10, 2011

I've been a bad blogger...

Lilla Miski med skorviga öron!

Normalt är vattennivån ca 30-40 cm under rörets underkant ... Och i år är första året som vår bäck inte torkat ut en endaste gång – inte ens i somras! Snart hittar vi kanske lite elritsor i den igen! (Små fjällbäcksfiskar, som jag hittade i vår bäck för några år sedan men inte sett sedan dess.)

Nya foderbord till pållarna.

Zolly spatserar i haglen.

Mitt egenhändigt byggda "sjömärke" över Thermobaren. Både alpackor och hästar kommer åt att dricka!

Kachita – med "the wet look".


Oj, vad tiden går! Och jag har bloggat dåligt. Men vad har egentligen hänt sedan sist? Två "stormar" har passerat, varvid den första, som fällde träd och slet upp tak i häradet, endast ställde till med en omkullvält skottkärra hos oss. Trodde jag! Till maken meddelade att det faktiskt var han som vält den för att den inte skulle flyga omkull.... En lastpall med några hösilagebalar kapsejsade dock, så de senaste dagarna har vi fått leka plockepinn med hullerombullriga 40- kilos hösilagebalar...

Storm nummer två renderade oroväckande statusuppdateringar på Facebook om omkringflygande saker och träd som fallit. Men hemma hittade vi bara vitmossa som lossnat från träden på kullen och flugit ut över hemmanet. Inga strömavbrott alls! Så vi är lyckligt lottade, och vår nya alpackaligghall har visat sig vara ett stabilt bygge – när det blåste som värst riste det minst i den. Det hjälper förstås att den ligger på läsidan stallet. Men det var ju faktiskt en fördel jag räknade med när vi planerade den!

Lilla Miski har behandlats med hundörondroppar och barnsalva för att kväsa de sannolika kvalster som orsakat håravfall i och vid hennes öron, så hon blev alldeles skorvig! På Apoteket fick de besvär att skriva ut recepten, för de har inte "alpacka" som förval i sina datorprogram. Så Miski blev ett "övrigt sällskapsdjur". Nu är hon färdigbehandlad, så det återstår att se om det kommer tillbaka. Lilla Miski har ganska lätt låtit sig fångas, men jag märker att hon blir misstänksam nu när jag närmar mig... Jag har inte fått någon Miski-puss på länge. Det var tydligt att hon inte gillade att få de där dropparna i öronen, och det kan man ju förstå. Hon verkade dock gilla när jag smetade in öronen i salva, kanske för att jag kom åt det där lugnande stället i örat. Och kanske var det skönt att få på salvan om huden var irriterad. Kruxet var förstås att tvätta av salvan igen, 3 timmar senare, från smutsiga, kletiga alpackaöron med lossnat skorv medelst tvättlappar för bebisar, men hon fann sig rätt bra i det också.

Svågern har varit på kort besök vilket ledde till reggae-bonanza med honom och maken vid stereon, och jag har varit på SPA och smarrigt julbord en eftermiddag med jobbet. Najs! Jag är inte riktigt en spa-människa – varma bassänger och bastu är inte riktigt min grej. Men denna gång följde man en "plan" där man skulle bada, duscha, använda någon hudprodukt och basta, varmt och kallt om vartannat för att få energi! Och jag kan säga att min favorit, spannen med iskallt vatten som man kunde hälla ned över sig, var extremt uppiggande! Även om man tappade andan!

Två otäcka kolikfall, som turligt nog hästarna hämtade sig helt från, i närmsta bekantskapskretsen samt artiklar om mycket kolik i landet över huvud taget, beroende på foder som blivit dåligt i den ovanligt varma hösten, och pga av sand som hängt med höet då de ätit i leriga hagar, har oroat. Så nu har vi satt upp foderpallar även i "vanliga" hagen, så vi slipper lägga höet direkt på marken.
Vet inte varför vi inte gjort det tidigare – vi har ju sådana i hagen med automtiska grinden. Och vi synar balarna med ett hököga! Och några balar har varit dåliga! Det känns skönt med Thermobaren också, där djuren kan dricka tempererat vatten, för iskallt vatten kan tydligen också utlösa kolik. Vill inte vara med om det. Usch och fy! Peppar, peppar, än mår de prima!

Busvädret ute har föranlett ett vi tagit det lite stillsamt med ridningen och hoppas komma igång vid "jullovet". Ständigt busväder lockar till TV-tittande där Downton Abbey är favoriten. Men nu är nog bara 2 avsnitt kvar! Arrrargh! Och idag visas den inte pga nobelfesten! I morgon är dessutom absolut sista avsnittet av Paradox, som är en ganska spännande serie men framför allt är söte Emun Elliott med (nix det är inte en stor fågel utan en skådis). Så vad gör vi när alla serier är slut? Vi får hoppas på en torr mysig julkortsvinter med 5 cm snö, så vi slipper sitta inne utan bara vill vara ute och rida hela tiden! (Yeah, right!)

Idag var vi på liten "julshow" på ridskolan. Trevligt med tomte-kadrilj, glögg och lite bekanta att tjôta med. Under showen hörde vi hur hällregnet smattrade hårt mot plåttaket och var då särskilt glada åt det fina ridhuset! Många islanshästridskolor har undervisningen i utepaddockar, vilket kan vara en obehagligt blöt och kall upplevelse. På hemvägen såg vi hur överfyllda älven och Grönån är! Det lär dröja innan det blir torrt. Känner mig faktiskt lätt vattenskadad.


lördag, november 26, 2011

Lång lördag!

Saga övervakar stängslingen av en ny fodringshage.

Lördagsmys med alpackor.

Det hände sig denna morgon att vi gav oss ut till stallet redan 9.15, för att hinna rida en klätterrunda innan hovslagaren kom! Det ligger inte för mig att vara uppe så tidigt en lördag, men klätterrundan är en"skoavdragar-runda", så det var skönt att hinna med den innan hovslageriet. Dessutom sken solen! Hovslagaren skulle komma vid 11-12-snåret, så jag var ju tvungen att vara hemma 11. Vi hann rätt lagom. Jag hann såpa Sagas fötter och sopa stallgången ordentligt innan han kom.

Han frågade om han fick släppa lös sin hund, och det fick han. En jättesnäll och lugn Rhodesian Ridgeback/Rottweiler-blandning. Medan hovis jobbade med Saga, riggade jag den automatiska fodergrinden på utfodringshagen, och borstade rent våra lastpallar med kragar som vi har som foderhäckar och mockade paddocken. När jag gick där med sopkvasten måste vovven ha trott att jag skulle leka med honom, för han hoppade omkring, skällde och busade, men var ju helt snäll. Så snart jag ställde ifrån mig kvasten blev han lugn igen och lät sig villigt klappas. Lite missnöjd, som hundar gärna blir, när jag slutade klappa. Tittade uppfodrande på mig till jag klappade honom igen.

När hovis åkt blev det lunch, varpå redige maken slog i några stolpar till en andra utfodringshage och sedan gjorde en bädd till hästarna i deras nyrengjorda ligghall. Jag målade mitt "sjömärke" som ska placeras över Thermobaren så hästar och alpackor når den från varsin sida. Just som jag var klar började det regna, så jag tog ett par plastpåsar på händerna och bar in den kladdiga konstruktionen i stallet. Och det verkar inte synas så mycket i färgen!

Så stängslade jag den nya utfodringshagen, mockade åt pållarna och pysslade. Väl inne gjorde jag paj och sedan kunde vi ÄNTLIGEN, äntligen, slappa framför TVn. Det har varit en intensiv tid i höst med djurskötsel, ridning och ligghallsbygge. Och det känns i de små musklerna. Och jag har nog lite hälsporre. Men nu börjar ju vi bli färdiga så förhoppningsvis kan vi ta det lite lugnare helgerna framöver.

söndag, november 20, 2011

Söndag – slitsammare för somliga

Ridlektion!

Varför håller alla dessa små spindlar på att spinna tråd över hela hemmanet. Det är i och för sig ganska vackert. Men också lite äckligt. Det är faktiskt november nu. Fattar de inte det?

Baldersbrån fattar inte heller att det är november!

Ridlektionerna idag gick bra, bortsett från att sturiga Mökkvi krånglade i lastningen. Men själva ridningen gick bra! Fick skritta av Saga länge, för hon blev väldigt andfådd.

På eftermiddagen var maken duktig och tog ut det sista av den gamla alpackabädden i hästarnas ligghall och högtryckstvättade den. Hästarna ska få ha den helt för sig själva, nu när alpackorna flyttat in i den nya! Själv riggade jag de nya alpackagrindarna som levererades i fredags, så vi nu har två undersökningfållor som jag förstås genast testade. Bodyscorade alla "flickorna" och de verkade vara vid gott hull. Parucha är möjligen lite tunn, men hon är ju både dräktig och ger di.

lördag, november 19, 2011

På visit åt Halland till

Jag provar på Grimur.

Och sedan var det makens tur.

Kanelikompisen och vi har ju haft våra hästar i några år nu, och vi har träffat hennes Grimur en (1) gång! Och aldrig provat att rida honom. Så Kanelikompisen tog tag i saken och bjöd oss hem, med lite hästaktiviteter inplanerade innan.

Vi möttes på pendelparkeringen nära stallet och åkte dit. Maken och jag borstade och sadlade medan Kaneli gjorde sin "uppgift" – inackorderingarna i stallet hjälps åt. Så provade vi att rida. Och han var väldigt trevlig. Den sortens häst där det blir bra om man gör rätt!

Inser att det blir tuffare för Kaneli-kompisen när hon ska prova våra. De är inte lika samarbetsvilliga....

Efter ridpasset åkte vi för att träffa hennes sambos häst. Han rider stor häst. Med betoning på stor! Ohlsson, som hästen heter, verkade dock snäll, lugn och trevlig. I stallet fanns andra fina hästar och en kelig katt med en bedårande liten kattunge...

Väl hemma hos Kaneli och sambon bjöds vi på vin och en toksmarrig trerätters. Sedan blev det kaffe och päroncognac i soffan, med kelig katt och kelig hund som pockade på uppmärksamheten. Så gott och mysigt! Så najs att göra något annat än att spika på alpackaligghallen, utan bara ha det trevligt!

onsdag, november 16, 2011

Saga med sneda skon och blåljus bland betonggrisarna

Tittar man noga i gräset under solen ser man en del av alla spindeltrådarna som fanns i hagen och t o m i grinden till hagen. Jättelånga, enstaka trådar. Jag såg väl en eller två små (mycket små som tur är) spindlar som var i full färd att spinna. Märkligt att de spinner så mycket tråd. Man undrar varför.

Vita Kachita mumsar i ligghallen.

Stilton! Man FÅR klappa på hans mage!

Kl 10.00 i måndags mötte vi en hästkompis, och karavankörde till vår halm/höleverantör utanför Trollhättan. Tidvis tjock dimma oroade – tänk om vi skulle tappa bort varandra. Men färden dit och hem gick bra, och de vi köper av är så trevliga att prata med.

Väl hemma blev det uteritt som avrundades med en perfekt galopp uppför backen. Men när jag sadlade av såg jag att Saga höll på att tappa en sko. Alla sömmar på ena sidan hoven hade lossnat så hela skon satt snett. Vilket tyvärr innebar att en av skons sidokappor, som "håller om" hoven i vanliga fall, nu stack rakt upp i hoven! Som väl är i kanten där man sätter söm, men ändå! Maken lyckades bända den rätt, men några timmar senare hade den glappat och åkt snett igen. Visste inte vad jag skulle göra! Vi försökte dra av skon, men den satt som berget på andra sidan hoven! Så när maken återigen hjälpt mig dra den rätt, silvertejpade jag helt enkelt fast den! Då kunde den inte glappa! Hovslagaren lovade komma under tisdagen.

Resten av dagen satte maken upp läkt på stallet medan jag byggde en staket-del, som ska sitta över vår Thermobar – vårt uppvärmda vattenkar – så att hästar och alpackor kan dricka ur det från var sitt håll. Det ser ut som ett sjömärke!

På tisdagen åkte jag in till jobbet på förmiddagen och jobbade lite, men körde hem igen för att ta emot hovslagaren kl 14.00. Han kom först 14.40 så pållan blev i alla fall ordentligt ryktad. Han fixade skon på 15 minuter! han tog bort det skadade i hoven, men turligt nog var skadan bara i hornet och gör inte ont på henne, så med nya skon på kan jag rida på som vanligt! Så skönt – har haft nog med turer till veterinären i höst.

På kvällen var det ridlektion och jag fick rida min favvohäst som gick så bra så! Så blev det långfika innan jag körde hem till tomt hus. Maken skulle vara barnvakt hos brorsönerna i Askim, så jag lämnades alldeles ensammen med vården av 11 däggdjur! Så jag skötte om dem och gjorde lite nödvändigt pyssel innan jag kunde bänka mig kl 23 framför TVn, med kvällsvard och – ostbågar!

Idag höll jag på att inte hitta bilen jag parkerat på Hedens parkering. Upptäckte under min letar-expedition att det var glashalt på marken! Så jag stapplade runt som en gammal tant och letade. Och fann den förstås till slut!

Körde hem längs alla vägarbetena på 45an. Längs Älvängen kör man i en fil med betonggrisar tätt inpå på ena sidan och motgående trafik på andra sidan. Då ser jag ett utryckningsfordon med blåljusen på komma bakom mig! (Inga sirener, dock!) Men jag hade ju ingenstans att köra undan! Försökte köra fortare men vågade inte öka så mycket på den kanske hala vägen och den bitvis tjocka dimman. Körde av i Älvängen, så ambulansen äntligen kunde komma förbi!

Väl hemma hade maken skött alla djuren och en fläskpannnkaka stod i ugnen! Min make är bäst!

söndag, november 13, 2011

Inflyttningsfest för alpackor!

Det började med lite mingel (alla kom!) ...

Maken försöker locka in flickorna till halmbädden.

Alla alpackorna rullade sig i tur och ordning...

...och somliga fortsatte med ystra skutt.

Så serverades maten i det förnämliga nya foderbordet!

Miski mumsar!

Mysbelysning.

Idag red vi klätterrundan. Tyvärr har en stam nu sjunkit så lågt att det inte går att rida under den längre. Så då måste man kliva av. Leda hästen uppför backen och kliva på igen! Grannen har gett oss tillåtelse att såga ner den. Men den är rätt tjock...

Saga var rätt seg till hon efter tre "toalett-stopp" och sikte på hemväg, blev väldigt framåt! Väl hemma fortsatte maken med läkten och jag städade ur ligghallen. Maken räfsade bort stora stenar och gräs och jag lade en tjock halmbädd. Sedan släppte vi in alpackorna!

De var lite försiktigt avvaktande när de först gick in, men snart rullade sig alla. Miski var först att hitta höet i nya foderbordet och snart stod de alla där och mumsade!

lördag, november 12, 2011

Foderbordsbygge!

Saga får lite lunch efter ridturen.

Parucha med den tykna uppsynen. Men hon är faktiskt väldigt snäll!

Maken sätter upp täckbrädor – och snart ska han såga till all läkt!

420 cm foderbord! Jupp, konstruktösen anas i bortre änden.

Saga nipprade när jag tog in henne för att sadla henne inför vår ridtur. Så jag tänkte att hon skulle vara skuttig under ridturen. Men hon var jättelugn, om än pigg. Men det är ju bara trevligt då. Pigg och nipprig är värre. För att inte tala om seg och nipprig...

Efter en solig tur beslöt vi att nyttja dagsljuset, och skjuta på lunchen. Så medan maken sågade till läkten till ligghallens gavel och kring fönstren, byggde jag ett foderbord av överbliven träpanel och läkt. Man funderar på hur de materialberäknar våra byggen egentligen. När hästarnas stall var färdigbyggt fick vi också över massor av läkt. Och till alpackornas ligghall blev så mycket ytterträpanel över att vi kunde klä även insidan med den. Tanken var först att vi inte skulle ha någon innerpanel, men vi insåg att vindduken som då skulle synas tydligt, skulle bli tämligen smutsig och full av alpackaspott – så innerpanel känns som en bra idé. Den blir lättare att hålla ren.

Det blev därmed lunch kl 17.00, men då var foderbordet klart, de flesta läkten tillsågade och färgdoppade, och djuren skötta. Då blir det "Hopp och lek" resten av dagen. Fast så mycket hopp blir det inte. Mest en slummer i fåtöljen framför TVn...

Hur det gick med Volvon? Jomän – väsnet var ett hål i avgassystemet (som de lagade gratis för det var så lätt) och "flapprandet" var någon grej som börjat gå sönder och lossna, så den fick bytas. Räkningen gick på knappt 5000:-. Man får ju vara glad när det inte blir mer. Och jag kunde hämta den igår, så nu har vi den till reds till på måndag!

torsdag, november 10, 2011

Trolsk torsdagskväll

Dimma och frost. Vackert och lite farligt...

Det var invigningsfest för kunder på makens jobb, så jag körde ensam hem på kvällen. Fullmånen sken starkt och lyste upp tjocka dimbankar som låg i dalgångarna. Så overkligt vackert! Särskilt med U2s "The unforgettable fire" på bilstereon. Medan jag skötte djuren blev det kallare och kallare och snart syntes frostglitter på marken.

Strax efter midnatt körde jag till Älvängen för att hämta maken vid bussen. Jag fick börja med att skrapa rutorna och dimman flödade mot vindrutan så jag fick köra långsamt. Här och var såg man hur dimman frusit på marken, så det fanns ju många anledningar att ta det vackert. Det är en sällsam känsla när dimman ligger så tät att man knappt ser var man är, inte en själ är ute och det känns som man är mitt ute i ingenstans.

Men jag fick hämtat min make utan incidenter, och lilla fina dovhjorten på grusvägen hoppade lämpligt nog iväg när vi kom med bilen.

tisdag, november 08, 2011

En Volvo med vårdbehov...

Fina flickor.

Söta lilla Miski!

Ledig måndag – denna gång = fönsterfodermontage.

Och fint blir det!

Det tidiga mörkret så här års ställer till det för oss morgontrötta som behöver dagsljus vid byggbestyr. Det blir liksom korta arbetsdagar. Vilket i och för sig har sina förtjänster... Men på min lediga måndag fick jag satt upp lite fönsterfoder och skött om djuren och "finmockat" lite grundligare.

Yoga-dags på kvällen och Volvon lät konstigt på vägen till Älvängen, liksom "flapprade" mer och mer ju mer man gasade. Och väsnades – lät lite som en traktor.

Det blev inte bättre under tisdagen, så väl inne i stan ringde jag "vår" bilverkstad bara 10 minuter hemifrån. Han tyckte inte jag skulle köra bilen mer! Så vi kom överens om att jag skulle prova en verkstad i stan. Så på lunchen lämnade jag den hos Bilia i Nordstan. Men jag skulle ju till ridskolan på kvällen, så jag fick sticka till makens jobb och ta Forden, och därmed tvinga den stackaren att ta den träliga bussen hem. Bara att hoppas att bilen blir klar under veckan – vi behöver den på måndag.