måndag, juni 28, 2010

Promenad

Sicken service! Saga-leverans med redan avtagen flughuva!

Hemmanet på håll – nedan med orienteringshjälp.
Klicka på bilderna för att se dem större.


På måndagen tog vi bara en promenad med pållarna. Sannolikt hade de träningsvärk, så vi ville mjuka upp dem lite. Det är mysigt att gå på promenad med pållarna. Det borde vi göra oftare, när vi inte orkar eller bör rida dem. Ett bra tillfälle för vardagsdressyr – ett bra tillfälle att bonda lite.

söndag, juni 27, 2010

Kurs med kusar!

Grannens tös på fina lånehästen Lilja!

Kjartan på Mökkvi – med ungefär samma min. Lola Löwenberg tog bilden.

Kjartan på Saga. Lola Löwenberg tog bilden.

Jag på saga. Lola Löwenberg tog bilden.

Maken på Mökkvi inför lektion 2. I bakgrunden ett traditionellt hölass – har inte sett någon åka hölass sedan jag var liten och åkte själv!!



Saga och jag på slutvarv runt ovalbanan.

Det var grannen som tipsade oss för någon månad sedan eller två! Att den duktige islansdhästinstruktören Kjartan Ottarsson som vi hört bra saker om, skulle hålla kurs alldeles utanför Skepplanda! Så vi anmälde oss! Och idag var det dags!

Lite nervösa för lastningen och om pållarna skulle uppföra sig, ledde vi på kusarna utan större problem in i släpet och åkte iväg. Det tog väl max 10 minuter så var vi framme och anvisades en fin liten hage där hästarna kunde vara.

Grannarna var förstås redan där. Rutinerade som de är vid agilityträningar etc, hade de varit smarta nog att ta med fiffiga bekväma fällstolar med en liten dryckeshållare i armstödet. Och de hade med sig så maken och jag kunde låna varsin! Annars hade vi fått sitta i gräset.

Vi fick sno solspray av dem också, för det hade ju inte vi tänkt på. Förrän vi suttit där några timmar i strålande sol och studerat ekipage, och en viss rodnad framträdde på armarna. Att rödlätte Kjartan själv inte var sönderbränd vid dagens slut får ses som ett mysterium. Eller så var han det. Men han lät sig inte påverkas i så fall. Han var strålande glad hela dagen!

Vi var flera ekipage som red 40 minuter var, en omgång på förmiddagen och en omgång på eftermiddagen. Först "visade vi upp oss", sedan red Kjartan hästen för att förstå sig på den, och sedan fick vi rida själva igen. För mig gick det bäst på eftermiddagen när jag fick låna ett par boots till Sagas framben och rida på ovalbanan. Vi fick en massa tips och tricks, och på det hela taget var det roligt, lärorikt – och jobbigt! Stackars Saga är inte van att tölta i 40 minuter, särskilt inte med en matte som ställer hårdare krav än någonsin! Men hon kämpade tappert på!

Kjartan tog dock hänsyn till hästarnas välmående, och lätt oss träna lite lugnare övningar då och då, så hästarna skulle kunna hämta sig i värmen. En vattenkanna vid banan var perfekt att duscha hästarna med. För tvättsvampar hade vi ju glömt ta med ...


Röda av värme, sol och svett och tämligen trötta men glada, kunde vi åka hem vid 19-snåret med våra pållar. Perfekt med kurs så nära hemmanet! Med lite tur blir det repris i augusti! Så det är bäst att börja träna ...

fredag, juni 25, 2010

Midsommar på Brännö!

Tur vi åkte tidigt! För vi hann precis hitta en parkeringsplats ända borta vid Hinsholmen, så att vi kunde ta vagnen ut till Saltholmen och färjan mot Brännö. Knökfullt med folk. Med väl på Brännö möte svågern och sonen, på visit från Gävle, upp, och vi gick till Svärmor och förfriskade oss, innan promenaden till stugan.

Efter svägerskans fantastiska midsommarlunch, satt vi länge och pratade om ditten och datten på den stora uteplatsen. Svärfar och sambon var där, kusinerna lekte, solen sken och vi hade det gott.

Lek i trädgården!

Nubben satt där den skulle!

Trevlig trio!

Svågern kanske skulle överväga en karriär som hattmodist?

Midsommar!
Grillparty hos brödernas gamla kompis. Massa trevligt folk, många som jag träffat tidigare men för ganska länge sedan. Alla barnen lekte, vi skrattade, åt och frös, för med kvällen kom molnen och en styggt kall vind. Men vi nyttjade eftervärmen i grillen till att grilla marshmallows och värma våra händer och ändalykter.
Så kunde vi vara ute en stund till!

En söt liten igelkott hade vägarna förbi och förseddes med smarriga rester från grillen. Så han blev nog mätt idag!

torsdag, juni 24, 2010

Midsomer Murders. .. nästan

Stilton visar magen i hagen. Han är bra på det.

En gul fullmåne i midsommarnatt.

Ogynnsamt, får man väl säga att det är. Efter en schysst smörgåstårtelunch på jobbet, ett möte och en liten akutinsats, gick jag från jobbet med intentionen att göra alla möjliga ärenden jag länge skjutit upp. Det blev inte så skoj och konstruktivt som jag hoppats.

Som att köpa lite nya kläder. Jag är en bad shopper. Hittade inget jag ville ha! Behöver verkligen fylla på garderoben, men nej. Inget hittade jag. Köpte bara ett par jeans av samma sort som jag har innan, eftersom jag vet att de passar. Och två par strumpor. Så kan det gå när jag är på Shopping Spree. Glömde dock helt bort att leta skor. Som jag också behöver nya.

Så skulle jag ju slinka in på Systemet. Dagen innan midsommarafton! Stolligt tänkt. Där var hur mycket folk som helst! Svettiga typer och sådana som inte fattar att klä sig ordentligt på sta'n. Hatar att se alla finniga ryggar med bara ett äckligt linne på. Urk! Vill inte knö med dem!

Sedan in på Apoteket där folk irrade i vägen för mig. Insåg att jag inte skulle hinna till hästprylaffären på Hisingen, så jag åkte till Ica Maxi på Mölndalsvägen för matinköp inför helgen. Sååå mycket folk! Så mycket ungar! Varför har barn som mål att låta så mycket de kan i varje givet ögonblick, vare sig de är glada, ledsna eller arga? Stön! Och HELA familjen måste ju stå med och knö och vela med största bautakundvagnen framför mjölkdisken och i vägna sig för alla andra. Min mordiska sida morrade, men jag är ju ganska välanpassad, så jag mördade ingen. Det är ju lite ofint.

Väl ute ur helvetet på jorden, hämtade jag maken och körde hem till vårt kära folktomma hemman! Så skönt! Horsemanshipade Saga lite så hon ska bli lydig till kursen på söndag, och maken red lite. Och så flyttade jag lite stängsel i hagen så pållarna skulle få mera gräs medan maken slog klöver med grästrimmern. I morgon är det midsommar!


söndag, juni 20, 2010

Gräsklippningspremiär!

Fångad i flykten.

Mina favoritkillar.

Det sägs att det börjar bli ont om humlor nuförtiden. Vilket är oroväckande eftersom de är så viktiga pollinerare. Nå – vi har då inte märkt av någon humlebrist.

Jäpp. Jag klipper gräs. Högt gräs!

Idag gjorde vi det igen. Provade en ny ridväg. Vi red en bra bit på Stora Rundan och svängde sedan vänster istället för höger vid ett vägskäl, med förhoppningen om att komma ut på en helt annan väg längre norrut. Det var i alla fall en fin stig – som ledde tillbaka till stigen vi kom ifrån... Nå, nu kan vi rida den vändan i en ögla i alla fall, bara drygt hälften är samma väg. Tror jag.

På hemvägen provade vi en ny avstickare som såg lovande ut, tills Saga gick ned i vattenpölen ner till bogen. Då vände vi snabbt igen och hon klev smidigt upp fastän matte-klumpen satt på ryggen. Men lerig var hon när vi kom hem! Så det fick bli ben och hovtvagning! Men vi fick till lite bra sträckor i alla gångarter! Saga tröttnar nog snart på mig och mina irrfärder!

Så var det dags igen. Att betvinga klövern. Eftersom mina händer är så små, gick maken med trimmern, och jag klippte gräset runt huset med den vanliga gräsklipparen. Jag som aldrig klippt gräset förut i hela mitt liv! Kan säga att vår gräsmatta snarare borde definieras som en äng, varmed gräsklipparen stånkade och knotade, och jag med, för det var så himla tjockt med gräs! Och klöver! Och en väldigt liten björk! Efter några timmar var jag färdig och hade ont i ungefär varenda muskel! Precis som maken, som gått med trimmern lika länge. Stön!

lördag, juni 19, 2010

Grästrimmerpremiär!

Vädret under lördagen var något instabilt.

Häpp!

Man kan tro att vi redan fått hem lite kamelider...

Det ostadiga vädret föranledde ett ridpass i ridhuset. Och efter lunch var det dags. Karo skull lära sig använda grästrimmern. Vi hade alsickaklöver att betvinga, innan den börjar blomma ut för fullt!

Såg framför mig hur trimmern skulle få eget liv och dra iväg med mig över nejden. Men den var snäll och vänlig. Bara ett problem. Jag har för små händer! Medan maken med sin stora näve når om både Död Mans Grepp och gasreglage med själva handflatan, når jag det lite tröga gasreglaget endast med mitt pek- och mittenfinger! Och det är ju hur jobbigt som helst att hålla in gasreglaget då!

onsdag, juni 16, 2010

En spontan avstigning

Vacker blomma

Det är lite klurigt att ta fina blombilder när hela tiden en tok-kelig Stilton kommer och vill vara med.

Sagis

Grinden var nere. Den som Trista Grannen har stängd, så man inte kan rida förbi där, fastän det inte är deras mark och en alldeles allmän skogsväg. Och vi får rida där för ägaren. Så vi gav oss ut att hitta en ny väg. Som skulle koppla ihop denna stigen, med Stora Rundan. Trodde vi.

Our mission failed. Första biten gick ju bra. Men sedan kom vi ut till en äng. Knöligt att gå. Så kom vi till en bäck med ett träd över. Som vi bara kom under, om vi klev av. Så vi klev av. Och upp igen. Vidare på knöliga ängen, och bort till början av stigen vi trodde vi skulle hitta. Förmådde hästarna att kliva igenom en djup bäck. Men sedan blev det igenvuxet, geggigt och jobbigt. Så vi vände. Och stackars pållarna fick kliva över bäcken igen. Insåg att retur samma väg vi kommit var vår enda option. Så red vi där mitt på ängen. Som blev knöligare och knöligare. Så sjönk plötsligt Saga ner med framdelen och jag, jag gled sakta, sakta framåt och rullade av! Ner på de mjuka tuvorna. Ovanför det geggiga vattnet. Hur stillsamt som helst.

Oskadd och lite full i skratt reste jag mig och ledde Saga en bit, för vi var nästan framme vid nedfallna trädet igen. Upp igen och hemåt. Då hade trista grannen stängt grinden igen. Nå, de kan få ha sin väg – detta blir inte någon favoritvända!

lördag, juni 12, 2010

Regn och rusk

Regnvåt smörblomma och kråkvicker (klicka för större bild).

Blåvinge (klicka för större bild).

På fredagskvällen var det tvunget att ta en ridtur. Trots regn. Pållarna fick ju vila i onsdags när vi var hos grannen, och i torsdags när svågern och svägerskan var här på snabbvisit. Två slappe-dagar! Så nu var pållarna pigga! På ett bra sätt! Vi red N-rundan, sedan upp för galoppbacken i full fart och vidare i trav, tölt och pass ända bort dit vägen tar slut. Absolut full fart! Blöta blev vi!

Efteråt fick Mökkvi bantas i paddocken ( han börjar redan lägga på sig) och Saga fick fin-beta på fikakullen bredvid. Intill varandra. Ca två timmar senare tog vi ut dem till sommarhagen. Och Saga vart alldeles nipprig! Redan när jag tog på grimman i fika-hagen gnäggade hon lågt i förväntningen inför mötet med Mökkvi, och när vi släppte dem tillsammans i hagen drog hon iväg i full galopp så jordkokorna yrde. Drog med sig Mökkvi så han också sprang runt. De jagade varandra, hon skuttade, stilade sig och sprang i alla gångarter och såg otroligt snygg ut! Så lycklig att vara i samma hage som Mökkvi igen!

På lördagsmorgonen vaknade jag av Zollys envisa jamande utanför ytterdörren och att den främre dörren på hästsläpet stod och slog. Kl 5 på morgonen! Så jag gick ut i nattsärken och stängde släpdörren, släppte in tjôt-misse och la mig igen. Och sov läääänge. En uteritt planerades. Men ...

En stygg motvind med regninslag mötte oss när vi gick ut till hästarna, och genast kändes ridhuset som ett bra alternativ! Vi red dit på hästar som var lite nippriga pga blåsten och tyckte de av vinden omkullvräkta soptunnorna vid utfarten verkade sååå farliga! Saga var lite seg på ridpasset, men travade bra, till slut även över det väldigt lilla hindret vi ställt fram. Fast hon ville gärna smita förbi, den filuren! På väg hem, var av någon anledning soptunnorna totalt ofarliga igen. Märkligt ...

onsdag, juni 09, 2010

Kräftor ...

Fina kor går nu i hagen mittemot vår infart. Med söta små nyfikna kalvar.

Stilton undkommer precis ett anfall från Ronja.

Ymniga på grannens köksbord.

Igår hade vi tagit ledigt! Dags att sko Saga igen och inte så hektiskt på kontoret. Saga gick ganska lätt att lasta, vi kom in med en gång och skoningen tog bara någon timme, med bedömningen att hovarna ser friska och fina ut och att ingen svamp eller annat styggt är på gång där. Underbart! Så snart nog lastade vi henne igen och åkte hem. Så geschwint! Så härligt att vara ledig.

På eftermiddagen blev det "fin-ridning" i ridhuset och Saga var faktiskt ganska på och framåt även där! Sedan gick maken på promenix och hörde ett vildsvin grymta i buskarna, medan jag satt hemma och ritade på alpackastall.

Såg en statusuppdatering på Facebook att grannen höll på att koka kräftor, varvid jag kommenterade att "Åh, så gott!". Varmed vi genast blev inbjudna på kräftor på onsdagskvällen! Så trevliga grannar har vi!

Så på onsdagen såg vi till att komma iväg från jobbet vid 16-snåret för att komma i någorlunda tid till kräftorna. Tji fick vi! Bilkö! I en och en halv timme! Frustration! När 45an är färdig ska vi köra där såå fort för att "köra in" all tid vi förlorat där under ombyggnaden! Eller nå't ...

Stackars grannen väntade snällt på oss, och när vi väl kom serverades vi massor med goda kräftor med bröd och smarrig aioli till. Det blev naturligtvis mycket prat om hästar och alpackor – med andra ord en bra kväll! Vi beundrade deras fina rabatt innan vi gick hem. De har bott här kortare tid än oss, men de har liksom lite blommor och ordning på sin trädgård. En damm med fiskar i, buskar etc. Det ser ju trevligt ut. Man borde ju göra nå't här hemma ...

söndag, juni 06, 2010

Irrvägar

En pysslig granne har ordnat med ett litet konstverk längs ridstigen!

På väg hem.

Flicka med fart!

Flicka med festlig min.

På satellit-kartorna såg det så lätt ut. Att hitta en väg hem från Den Stora Vändan, så man slapp rida på vägen. Så vi red vändan baklänges. Men i verkligheten blev det fel på en gång. Så vi kom ut på vägen i alla fall. Provade alla stigar vi trodde skulle finnas, men de slutade bara ut i grönskan, och då blir det så himla lätt att rida vilse. Pållarna verkade bli trötta på vårt velande, och själv blev jag grinig. Det var varmt, jag var hungrig och fick huvudvärk och det var väl attan att stigarna skulle vara så svåra att finna! Till slut gav vi upp och red hem längs skogsdelen av Den Stora Vändan. Det är en bra stig, men det tar någon timme och jag var redan trött. När pållarna fattade att vi var på väg hem blev de dock pigga, och Saga pinnade raskt på!

Jag var sååå trött när vi kom hem! Lite mat, sedan gick maken ut och slog klöver medan jag började plugga på om idisslare och när och hur man får flytta dem, tillstånd för djurslag, förprövningar för stallbyggen etc. Och jag började göra en ritning på stallet, så vi vet hur mycket reglar, paneler, stöttor etc vi ska ha. Himla tur att jag har ritningarna från häststallet – där ser vi ju exakt hur man kan göra! Här ska det byggas på semestern!

lördag, juni 05, 2010

Out there

Skulle ju gärna lyckas ta en bild på hans vita rival...

Zollybolly på topphumör igen efter grässtråincidenten.

Blomsterprakt på hemmanet ...

Idag var jag och två arbetskamrater på "medial grundkurs" i Lilla Edet! Det var inte så flummigt som det låter, mest intressant. Där var 5 totalt okända kvinnor med lite "issues" kändes det som, den jordnära kursledaren och så vi, som var där mest av nyfikenhet.

Vi fick göra lite olika övningar där vi försökte "känna av" andra personers föremål, och jag fick faktiskt förnimmelser av värme och färger som "stämde". Vid en övning höll vi i varsin snör-ände. Flera snören var hopbundna, så man visste inte vem som satt i andra änden. Jag blev förbryllad för ena stunden kände jag mig sval och skön, i nästa varm och lite stressad, för att sedan bli sval igen. Mörka och ljusa moln rullade inför mina slutna ögon, ena stunden var högersidan avspänd men vänstersidan stel, i nästa var det tvärtom. Så fick vi avrunda med att rita en symbol – en cirkel, en triangel eller en rektangel. Visade sig att alla hade ritat samma symboler som personen i andra änden av samma snöre! Och personen jag var länkad med, kände väldig obalans i livet. Väldigt intressant faktiskt.

Vi provade också, för skojs skull, att leta vatten med metallpinnar (istället för slagruta). Så jag gick där på gräsmattan och var synnerligen skeptisk, när pinnarna plötsligt började röra sig! Jag försökte hålla dem stilla, men det gick inte. På ett särskilt ställe, gav de utslag. Kursledaren försökte också, och fick utslag på samma ställe. Då kom hennes man ut och berättade att deras vattenledning går där! Bara för test lät vi min arbetskamrat, som inte sett det hela, komma och prova – och han fick utslag på samma ställe!

Ja, det var en intressant dag och när kursen var slut följde arbetskamraterna med hem till mig för att spana in pållarna, hemmanet, äta lite småplock och dricka rosé på vår ogräsiga uteplats. Himla trevligt!

Får träna på min kontakt med min "skyddsängel". Fast att den finns där, det vet jag nog. Och jag lyssnar faktiskt rätt bra på min intuition. Den brukar ha rätt.

torsdag, juni 03, 2010

En vända till veterinären

Detta grässtrå satt fast i Zollys strupe.

Sur Zolly gillar inte husarresten.

Det började redan på onsdagskvällen. Zolly verkade spak och låg mest bakom TVn. Kräktes lite. Men det gör de ju ibland. På torsdagsmorgonen såg jag henne dricka och hon åt godisar jag gav henne. Var det verkligen nå't? Vi åkte till jobbet, men när mina måsten där var klara kände jag att jag måste åka hem och se om hon mådde bra. Jag hade ju en känsla av att hon inte gjorde det. Maken skulle dessutom ut med jobbet på kvällen, så jag skulle ju ändå åka hem själv.

Väl hemma såg jag att hon liksom svalde hårt och var lite spak. Ringde veterinären som nästan omgående sa att antagligen hade ett grässtrå fastnat i strupen. Jag fick komma med en gång! Och väl på plats fick jag träffa veterinären med en gång! De tog in henne för narkos så de skulle kunna se vad hon hade i strupen, och jag åkte hem – utan katt! Blott en timme senare ringde de och sa att de plockat ut ett decimeterlångt strävt grässtrå ur svalget på henne! Hon hade omöjligen kunnat få ut det själv. Så det var ju tur jag var uppmärksam!

Zolly fick komma hem utan restriktioner, utom att hon fick ha husarrest till nästa morgon. Söta Zolly kände som sig bra igen, fortfarande med lite smärtstillande i kroppen, vart hon kaxig och tyckte att hon skulle gå ut. Det fick hon inte. Så istället vinglade hon surt in i köket och åt i stället. Narkosen hade inte släppt fullständigt ännu ...

Det är skönt med en pigg, hungrig och glad Zolly med svansen i topp! Jag som trodde det var bra att låta olika djurslag växelbeta ... ;-)