torsdag, oktober 31, 2013

Minst sagt ostadigt...

 Stilton vill till matte. Men hon är på andra sidan vattenpölen.
 Parucha med en regnbåge på huvudet...
Jag ägnar mig åt "spinning"...


Stormen kom av sig. Eller. Den kom inte hit. Här var nästan lugnare än vanligt i måndagskväll.
Vid 22-snåret blåste det rätt bra någon trekvart. Men inte oroväckande. Lite snopet efter alla varningar. Men skönt. Det är så tråkigt med all förödelse stormar orsakar och i Europa och Danmark har ju folk t o m dött! Det har raljerats lite över stormvarningarna här i Västra Götaland. Men bara i Varberg flög något tak av en byggnad. Det är bara en dryg timmes bilkörning härifrån! Så vi hade helt enkelt tur att den gick längre söderut.

Vädret är likväl instabilt. Ibland skiner solen men oftare blåser och regnar det. Pållarna står inne varje natt nu, så det blir mycket mockning för matte...

Igår var jag på min spinnkurs för tredje gången. Mellan tillfällena får vi låna varsin spinnrock! Så bra! Men jag kom inte riktigt överens med den jag hade förra veckan. Så igår på kursen fick jag låna en annan. Den var bättre. Men spinneriet gick ändå inte så bra, tyckte jag. Men så, kanske efter vår fikapaus och efter att ha sneglat på min kurskamrats teknik, började det faktiskt funka! Jag provade lite igår kväll och idag. Det börjar ta sig! Och det är kul!

söndag, oktober 27, 2013

Pass-tävling! Vinterförberedelser. Och stormvarning...

Quillur har haft lite skorv i örat. Nu är det behandlat och husse avrundade med en liten schampoonering. Lille Quillur är så snäll och medgörlig så!
Pållarna får nu gå i en liten del i vinterhagen. Inte söndertrampad eller genomblöt.
Till skillnad från grindöppningen till sommarhagen...
Redo att sätta isolatorer i de nya stängselstolparna...
...och just då började det att hällregna.

I fredags tog grannen hem sina pållar. Och med en väderprognos som lovar regn långt framöver, var det nog klokt. Men det känns lite tomt!

Tidigt på lördagsmorgonen, tämligen nervösa, lastade vi våra pållar på släpet och åkte ända bort till ridskolan. Det skulle vara klubbmästerskap i pass, mest på skoj. Och maken och jag hade anmält oss! Kändes som en bra idé då. Mindre så på lördagsmorgonen...

Väl framme utan mankemang, insåg vi att Saga lyckats få av sig en sko! I släpet! Maken hittade den och turligt nog skulle ridskolans hovslagare också tävla, så hon hjälpte mig snabbt på med den igen. Kris 1 avklarad. Då kom nästa. Maken insåg att han packat fel sadel! Vilket inte gjort så mycket, om det inte hade varit för att det inte satt några stigbyglar på den! Men han fick låna av ridskolan. Tur det finns hjälpsamma människor!

Så passtävlingen blev av för oss båda. Av 11 ekipage, placerade sig 10. Och det var jag som blev 10:an... Maken och Mökkvi kom 7:a. Vet inte varför Saga var så seg – hon brukar gå fram bra i pass! Nu fick jag driva hela tiden och fick ändå dåliga tider. Men – hon gick i pass hela tiden i varje löp! Vilket faktiskt är en liten bedrift i sig!

På eftermiddagen började vi förbereda vinterhagen. Maken tömde ut den gamla bädden från ligghallen och tvättade rent den idag! När det torkat ska vi lägga in fräsch, ny bädd.

Under tiden ordnade jag en kort remsa gräs i anslutning till paddocken, så de får mycket utrymme som inte är lerigt, men bara lite gräs. Det är rätt mycket grönt i vinterhagen. Jag spettade hål och placerade ut stängselstolpar som starke maken fick bonka i. För två veckor sedan var vår lerjord hård som betong pga torkan och omöjlig att få hål i. Nu var det inga problem!

En del av hästarnas vinterhage ska nu bli vinterhage till alpackorna. Detta för att alpackornas gamla vinterhage, som ligger alldeles utanför köksfönstret, ska bli sommarhage – då kommer vi lättare se när de fölar!


Jag gjorde två foderhagar i anslutning till paddocken. Med grindar både mot paddocken och hagen. Där ska vi sätta våra automatiska grindöppnare – mot hagen när där är torrt och fint, men mot paddocken om hagen blir lerig och geggig. Fiffigt, va!? 

Tidigare år har vi tvingats ha hästarna ute i blöta hagar för att de ska kunna få sin mat, och det har säkert varit en av de främsta bovarna för uppkomsten av alla hålväggar vi haft på pållarna. Nu hoppas vi att denna nya strategi funkar!

I morgon blir det storm sägs det! Prognoser har sagt att det kan bli över 45 m/s i byarna i Göteborg! Här ska det bli högst 27 m/s spår de. Tur man bor inåt landet!

söndag, oktober 20, 2013

Oväntat och väntat besök

Vår lilla kompressor. Oumbärlig när man har ett däck som luften pyser ur lite sakta.

Gos med Mökkvi.
Hela flocken samlad!
Qhichincha i motljus.
Quillur.


På lördagen var det ridlektionspremiär för mig och Saga! Det gick lite trögt, men vi lyckades få till både trav och tölt (hon har haft svårt för tölten på sistone) och t o m några galoppsprång! Och galopp i paddocken är INTE hennes grej. Ute går det bra. Men på bana är det väldigt svårt. Så man får vara glad för det lilla.

Nå, vid lektionens slut var i alla fall pållarna svettigare än vi – som det ska vara.

Väl hemma ringde plötsligt makens bror, som bor i Gävle men sa att han var i sta'n. Han frågade om de fick våldgästa oss, han och flickvännen. Och det fick de förstås! Så en dryg timme senare dök de upp. Aldrig har väl vårt hem sanerats så fort, för här såg verkligen förfärligt ut! När de kom var här i alla fall acceptabelt. Vi borde få besök oftare för att inte låta hemmet förfalla alldeles... Det blev alpackaförevisning, fika och allmänt trevligt.


På söndagen kom ett par med en pojk för att hälsa på alpackorna, och de blev väldigt förtjusta! Kort efter att de åkt kom Kanelikompisen enligt plan. Vi fikade, hängde lite med djuren, åt fiskgratäng och gosade med hennes söta stabyhoun Tiggva med värdens mjukaste hundöron!

Det är trevligt med besök. Vinterhage får vi preparera nästa helg... 



onsdag, oktober 16, 2013

Hovslagare och spinnkurs

 Stilton låter klokt nog gräsulvslarven vara ifred. Dess hårstrån kan orsaka klåda, har jag hört!
Saga. Med nya skor!


Igår var jag på ridskolan och fick rida deras fina avelshingst. Och eftersom ridläraren vet att jag anmält mig till passtävlingen, fick jag prova att rida honom i pass en långsida, två gånger. Så kul! Hästen blev verkligan taggad när han förstod vad som var på gång, och det går himla fort så på andra vändan blev jag så full i skratt så jag knappt kunde rida!

Idag var hovslagaren här så båda våra pållar fick nya skor. Och inga fula hålväggar eller annat dumt kunde hon hitta! Friska fina hovar! Det är så skönt! Tack torra vår, sommar och höst!


På kvällen var jag på spinnkurs, på samma ställe där jag lärde mig tova i lördags! En dam från tovningskursen var där, och tre nya bekantskaper. Jag gick ju en spinnkurs för kanske 2 år sedan. Denna gång spann vi ull på slända, och jag kom ganska snabbt igång. Förra gången minns jag att min tråd blev väldigt ojämn och konstig. Denna gång blev den riktigt fin! Bara att hoppas att det går lika bra på spinnrock nästa gång. Kursen är på 5 tillfällen!

Nå, det är trevligt att sitta och spinna och prata, så tiden går fort! Vi fick också prova att spinna olika sorters ull: angoraget (mohair), angorakanin, olika fårraser etc.

söndag, oktober 13, 2013

Tovning, spökälgen och hennes kalv.

 En svettig Saga får en välförtjänt lunch.
 Sawila med frisyren full av mat...
 Till vänster: får/alpacka. Underst: alpacka. Grå med katt - fårull med nålfiltat katthuvud i alpackaull.
Mor och son.
Taruka!

I fredags red jag vår kortare skogsrunda, men med en ny liten avvikare, så vi kom upp på en bred traktorstig som är perfekt att rida fort på när det är torrt. Som nu. Så jag red på! Och Saga fick till en fantastisk pass. Till och med på "hemifrån"-vägen. Och när jag vände hemåt – ja, då fick jag knappt stopp på henne! Lovar gott inför den 26 oktober, då maken och jag ska drista oss att tävla i pass på Stall Lysegården! Bara "skojtävling", men ändå...

Igår var jag på tovningskurs, bar 10 minuters bilväg härifrån! Jag hade med mig alpackaull att testa med, men började med fårull, som vår "fröken" hade. Jag har nu lärt mig att det går väldigt mycket fortare att tova fårull! Att alpackatovet blir betydligt tunnare. Och att blandar man 50% fårull och 50% alpackaull så får man en ganska bra medelvariant. För alpackaullen är ju så mjuk och fårullen så sträv. Blandar man, blir det lite tjockare, lite tåligare men ändå mjukt! Två av kursdeltagarna var brevbärare i området, så de visste precis var jag bodde, när jag berättade att jag hade alpackor...


Efter kursen red maken och jag ut på klätterrundan. Saga var seg i början men pigg på slutet. Och just som vi tänkte rida vår lilla nya avvikare mot traktorstigen, tappade Saga en sko! Maken hittade den och tog vara på den, men jag red kortaste vägen hem, och hoppade av och ledde henne när underlaget blev hårt. Den kortaste vägen mynnar ut intill en gård, och när jag precis passerat den såg jag dem. Spökälgen (en kompis kallar den så för att den är ovanligt ljus. Hon kallar den även för "sin" älg... ) och hennes kalv. Kon stod i skogsbrynet kanske 50 meter bort. Kalven stod mitt emellan mamman och mig med Saga. Alla var stilla. Alla väntade på vad den andra skulle göra. Kalven var ju relativt nära mig, så jag var orolig för vad älgkon skulle tycka om jag passerade. Men så slamrade någon på gården med något (tror inte han märkte vare sig mig och Saga eller älgarna) så älgen sprang till mamma. Då vågade jag stillsamt gå förbi med Saga. Allt avlöpte sålunda lugnt.  

onsdag, oktober 09, 2013

Zlatan-Saga

 Nu när Quillur  lärt sig gilla kraftfoder, tycker han att matte är väldigt mycket mera intressant...
 Lavar.
 Taruka hoppas också på kraftfoder.
Rönnbär.

video
Saga kickar boll.

Hösten är som vackrast nu, med löjligt många nyanser mellan gulgrönt till blodrött och flammande orange på alla träden. Och mycket rönnbär.
De är väldigt många i år. Då blir det en kall vinter sägs det. Jag beställer en vinter utan plusgrader. Så slipper vi is och sörja. Sedan behöver det inte vara 20 minus heller...

Vi har många äpplen också,
och hyfsat ofta ser jag älgarna på vår "fikakulle" (vi har inte fikat där sedan huset blev klart...) där de rumsterar bland äppelträden.


Jag har ju klickertränat Saga att kicka boll. Oftast lyckas hon sparka den bakåt, men idag fick hon in en fin kick framåt!

måndag, oktober 07, 2013

Oväntat besök, del 2. En hektisk dag.

Idag åkte vi till Trollhättan för att hämta halm kl 10.00. Vi lyckades knö in 510 kg i släpet. Sedan hann vi bara lasta av hemma och äta lunch innan jag åkte till Arbetsförmedlingen för ett möte med en man om mina möjligheter att starta eget, utifrån en affärsplan och kalkyl jag gjort.

Han tyckte det såg bra ut!
Jag hade tydligen inte gjort en glädjekalkyl som jag befarade, utan snarare tvärtom! Så jag ska snart kallas till ett utvärderingsmöte. Spännande! Lite läskigt, men känns ändå rätt. Med lite tur kan jag få lite stöd i uppstarten. Vi får se hur det går.


Jag handlade på hemvägen medan maken var duktig på gården. Just innan vi skulle byta om för att ge oss ut och rida, körde en okänd bil upp på uppfarten. Det var ägaren till ponnyn, och hennes dotter! De lämnade grimman, erbjöd sig mocka efter ponnyn eftersom de insåg att de hade glömt det igår, och gav oss en jättekartong med "hemvärpta" ägg och massor av tack! De skämdes så, men djur smiter ju ibland... Det var kul att träffa dem. Nu är pållen i hagen igen, och risken är förstås att han kommer att rymma igen. Fast det hade visst varit en nedriven tråd i hans staket. Vi har ju haft älgar här de senaste dagarna, och de har rivit ned stängseltrådar lite här och var. De går från gård till gård och mumsar äpplen, som det är gott om!

På kvällen blev det en liten ridtur där vi båda använde oss av det vi lärt på kursen. Saga har blivit lydigare och lyhördare! Och hon går i väldigt bra balans! Hon har helt enkelt fått en bättre ryttare!

söndag, oktober 06, 2013

Oväntat besök, del 1. Och maken på kurs!

Lördagslektion. Få hästen att tänka framåt.

På söndagsmorgonen fick vi oväntat besök!

Han ville inte riktigt låta sig fångas nu när han hittat en ny kompis!

Äntligen fast!

Här kan man tro att Stian inte bryr sig om sina elever, men här vänder han sig till läktaren och förklarar hur hästen funkar och vad man försöker uppnå med övningarna.
Välförtjänt paus.


Eftermiddagspasset.

I helgen var maken med på en Stian Pedersen-kurs på Lysegården. Jag ska nog försöka vara med nästa år. Än så länge har Saga inte kondis för att orka med tre lektionspass på två dagar.

Jag var med för att maken sa att han behövde en "vacker assistent". Men han fick nöja sig med mig. Trots att jag bara satt på läktaren och såg på, lärde jag mig jättemycket! Stian förklarar väldigt pedagogiskt, förklarar hur hästen reagerar och hur man ska träna dem (och framför allt sig själv) för att komma åt problemen. Mycket av det är egentligen självklara saker, men man behöver höra dem och man inser att man ofta ger dubbla signaler till sin häst, rider med "handbromsen" på och glömmer att "ge eftergift" – belöna!


Så på lördagseftermiddagen red jag lite barbacka i vår paddock, och fokuserade enbart på att få fram Saga i lite tempo och att hålla reda på mina signaler. Och hon verkar förstå fort! Hon är fortfarande gärna lite slö, men jag fick igenom mina signaler och kom framför allt ihåg att belöna!

Kursen gick över två dagar, så medan vi förberedde frukosten i söndags, såg jag plötsligt en liten ponny komma galopperande förbi köksfönstret! Han brukar gå i en hage mittemot oss. Nu sprang han fram till Mökkvi som fått sin frukost i paddocken. Han gick turligt nog aldrig under stängseltråden in till Mökkvi. Och medan den lilla ponnyn var alldeles lycklig och upphetsad av att ha hittat en kompis, tittade bara Mökkvi coolt på honom och undrade vad han var för en konstig filur.

Med lite hö lockades vi locka honom till oss, men han slank ur greppet. Maken fick fatt i honom men var tvungen att  hålla med båda händer medan jag tog på en grimma. Ponnyn lät sig inte frihetsberövas hur lätt som helst! Men han gjorde inget elakt. Vi vågade inte ställa honom i hans hage igen, för han skulle antagligen rymma på en gång i alla fall då, så vi ställde honom i Sagas box med en spann vatten. Vi ringde grannen som vi vet känner ägaren, men han svarade inte. Så jag ringde även 114 14. Men snart ringde grannen som fått mitt meddelande, och sa att han skulle ringa ägaren. Så vi åkte iväg till kursen, och på vägen meddelade jag 114 14 att ägaren hittats.

Det blev ännu en informativ dag med trevligt snack med andra deltagare och publik. Denna dag red ekipagen två lektionspass, så vi kom hem sent på eftermiddagen.

Jag hade fått ett meddelande från den förrymda ponnyns ägare där hon tackade för hjälpen och berättade att han var hämtad, medan vi var på kursen. Så när vi kom hem stod boxen tom. Dock hittade vi inte vår grimma som vi låtit sitta kvar på hästen, och boxen var inte mockad. Lite konstigt tyckte vi.


fredag, oktober 04, 2013

Gräsänka som nätverkar!

 Maken handlade lite på vägen från Serbien...
"Får vi krubb snart?"

Long Island (special edition). Med EN stor isbit! Snyggt! Men inte så användarvänligt när man försöker dricka...

Nyklippta pållar!


På måndagsmorgonen körde jag maken till tåget i Älvängen, inför hans jobbresa till Beograd! Åter igen ensam hemma med vårdnaden om 16 däggdjur! (Inkl mig själv!). Och eftersom maken var i Serbien fick jag åka till ridskolan på tisdagskvällen. Jag fick rida fina avelshingsten med den fantastiska tölten! Och det råkade visst bli lite pass också! Hoppla! Så kul!

På onsdagen åt jag lunch med ett kvinnligt nyföretagarnätverk här i kommunen, på Klädkällaren i Stora Viken. Man åt god mat och lärde känna varandra under någon timme. Sedan talade en dam om vad för stöd man kan få av kommunen om man startar eget, och en annan kvinna berättade om annonsering på nätet, vad en Google-plats kan vara värd med mera. På det hela taget väldigt trevligt och peppande! Eftersom jag tvunget fick handla på hemvägen fick jag sköta djuren väldigt effektivt, för bara 2-3 timmar senare var jag på en information Skatteverket och Nyföretagarcentrum höll i Nol, om vad man ska tänka på när man har eget företag. Lite sövande förstås... men viktigt! Jupp, jag funderar på allvar på att starta eget!

Sent på kvällen kom ett SMS från hemvändande maken. Resan hem gick bra, ända från Serbien till Göteborg. Men inte Flygbussen från Landvetter! Föraren hade, ryktades det, somnat! Den kom helt enkelt inte. Så när nästa buss äntligen gick, blev maken tre minuter för sen till Centralen för att kunna ta sista tåget hem! Så frugan fick köra en liten vända in till GBG C vid midnatt...

I torsdags gav jag mig iväg på ridtur ganska tidigt på dagen, och mötte Isis-grannen när hon rastade hundarna. Just som vi pratade kom hennes dotter T på en av deras hästar, så vi red klätterrundan extended med lite nya bra utvikningar. Alltid roligare att rida med sällskap, men Saga var verkligen genomsvettig efter turen!

På kvällen var jag på höstens första Cocktail Hour på Familjen i Göteborg. Träffade lite kompisar och hade allmänt trevligt, även om den snyggt stora isbiten i cocktailglaset orsakade lite splashar och våta nästippar när man försökte dricka medan den halkade omkring...


Jag är lite skeptisk till att klippa hästar. Många verkar bara göra det för att de tycker det är snyggt eller för att det blir lättare att rykta. jag tänker att miljontals år av evolution antagligen inte har fel. Men – jag tycker det kan vara lämpligt om hästen lätt blir väldigt svettig vid träning. Vanligen brukar Saga inte bli så svettig, trots vinterpäls. Och då behövs det ju inte klippas! Men nu – om det är att hon sätter päls, eller att frosten tagit all näring ur betet, eller för att hon fortfarande är lite otränad efter sin konvalecens vet jag inte, men hon är otroligt seg att rida nu, och blir lätt andfådd och svettig. Antagligen är det en kombination. Mökkvi har också varit ovanligt trött. Så nu boostar jag dem med proteiner i fodret.

Så när grannens T var här på fredagen och väntade på sin hovslagare, klippte hon Saga och Mökkvi, så de ska bli lite piggare! Hon klipper dem i alla fall snyggt, så det ser inte alls illa ut. Hennes hovslagare dröjde ett bra tag så vi hann fika en god stund innan han kom. När han var klar red vi ut en kortare vända. Saga var inte så värst mycket piggare, men hon blev ju inte alls så svettig som under gårdagen. Så det känns rätt att jag lät klippa henne!