söndag, oktober 30, 2011

Lång väg hem...

Spinnkursare i alpackahagen!

Efter frukosten fick vi hantera suri-garn. Surin är en variant av alpackan (den vanliga kallas huacaya) med jättelång glansig ull, det ser nästan ut som om de har dreadlocks. Ullen har mycket längre fibrer än vanlig alpackaull, men är också mycket glattare, så man måste spinna hårdare för att få den att hålla ihop! För bästa resultat kammar man ullen så alla korta fibrer går bort. Så kallad kamull – som inte nopprar sig, just för att där inte finns korta fibrer tråden! Mycket exklusivt!

Det tog ju evinnerlig tid att kamma den och sedan spinna den, men fin tråd blir det! Nu hade jag äntligen lärt mig spinna tunn tråd, och ingen sådan där ojämn, ful "bouclé" som det blev i början. Jag tog kommandot över tråden!

Kursen var slut 15, men ingen kunde slita sig riktigt. Jag kom iväg hemåt kl 16.00 ochh hade en 5 -timmars bilfärd hem. Turligt nog regnade det inte, men jag såg på vägbanan att det hade regnat, som om jag "jagade" regnet. Kom hem hel och hållen och toksugen på att spinna!

lördag, oktober 29, 2011

Spinnkurs och hällristningar

Dimmig morgon på Österlen.

Fin appalousa-tjej.

Förevisning av hur ullen ser ut inne i – mycket mörkare!

Alpackaullsproducent!

Det var lite rått i dimman. Men även lite trolskt.

Hällristning.

Efter frukost inne i köket blev det besök ute hos alpackorna. Därpå mycket spinnande uppe i kurslokalen, till lunch. Då serverades gräddig sparrissoppa med tokgoda ostchips, luad ål med potatismos och lingon, och till dem som inte gillar ål, tamale. Men jag smakade allt! Och allt var gott!

Något dästa fortsate vi spinnandet fram till 17-snåret, då vår värd och en kursdeltagares man kört iväg och tänt grillen, så glöden var lagom klar till vi kom för att titta på en stor häll med fina hällristningar. Vår spinn-lärare kunde minsann en hel del m dessa ristningarna också. Medan mörkret föll i dimman åt vi grillad korv och drack rött vin. Mysigt, fast det var lite råkallt. Grillen kom från vår lärares hus i närheten, så jag och en kurskamrat gick iväg med den bort till hennes hus. Sällan man är ute och går med en grill!

Sedan blev det ännu en kväll framför brasan i köket, med lite spinnande på slända, fläderblomsvin och godsaker!

fredag, oktober 28, 2011

Till Simrishamn på spinnkurs!

"Fröken" visar.

Koncentration.

Jag vid speed-spinnrocken. Där hann händerna inte med...


Lite osäker var jag, på hur lång tid det egentligen tar att köra till Simrishamn. Jag vet nu, att inklusive kort fika på Statoil i Snapparp och tokstor burgare på Max i Löddeköpinge, så tar det exakt 5 timmar och tre minuter!

För jag kom ju inte hemifrån förrän 8.57 (jag hade förstås planerat komma iväg kl 08.00....), men svängde in på Österlen Alpacka prick 14.00. Förutom "fröken", vår lärare, och vår värd Ann Marie, var vi 8 fruntimmer i olika åldrar som var på kursen. En var med på Camelidynamicskursen i september. Vi började med en fika med nybakade scones med "clotted cream" och sylt. Så gott! Sedan var det dags att börja spinna!

Vi fick varsin låda med olika sorters ull, i numrerade påsar, så att vi skulle kunna börja spänna den mest lättspunna ullen, och sedan gå vidare. Lite knepigt är det. Det pysslades och sysslades och svors en smula mellan skratten – och det var allmänt trevligt. Fick lite kläm på "tricket" men det är svårt att spinna jämn tråd. Det tar 7 år att bli bra, sa "Fröken"...

Vid 18.00-snåret var vi några som installerade oss på Bengtssons Loge innan hela gruppen trängde ihop sig inne på PUBen och åt deras fantastiskt goda revbensspjäll! Efter mat och prat och lite vin, gick vi till Ann Marie, hämtade våra sländor och spann en stund, innan vi smakade på deras fläderblomsvin och några smarriga ostar – vad sägs om Guinness-cheddar? (det var gott).

söndag, oktober 23, 2011

Söndag. Med ridlektion och bygge.

Mökkvi och maken blev svettiga!

Kachita.

Bygget, so far. Knutbrädor gör susen!

Idag red maken lektion uppe i Sålanda, och jag och en annan "anhörig" tittade på. Denna gång, visa av skadan sedan sist, var vi ordentligt påpälsade! När jag kom hem, hade ju inte min pålla fått någon motion, så jag fick ju jag se till att rida min pålla. En N-runda. Med stopp hos grannen för lite småprat.

Resten av dagen gick som vanligt åt till ligghallsbygget och djurskötsel.
Ronja-katten hade efter tre dygns bortovaro skapat viss oro hos matte o husse. Då plötsligt, när jag öppnade ytterdörren, rusade Ronja-katten in, direkt till matskålen och vrål-åt. Så tok-sov hon i husses säng i flera timmar. Gick upp och tok-åt lite till. Och fortsatte sedan sova i husses säng. Först 8 timmar senare hade hon tid att kela med matte och husse. Nu är hon ute igen...

fredag, oktober 21, 2011

Plötsligt lugn arbetsvecka!

Hittade denna underbara bild på Facebook! Det blir till att köpa hem mycket hårspray ...

Efter några hysteriska arbetsveckor med tokdålig framförhållning, blev detta plötsligt en väldigt lugn vecka! Mycket märkligt. Skönt med en paus, men lagom är bäst.

Vädret har varit minst sagt växlande. På tisdagen när maken red på ridskolan skötte jag djuren i ömsom hällregn, klar stjärnhimmel, hagel och åska.

måndag, oktober 17, 2011

Frostmorgon med Trollhättetur.

En frusen tistel.

Zolly-Bolly tycker det är lite häbigt om tassen att gå på frosten.

Mökkvi i hagen.

"Flickorna."

Kryp som gör fler kryp...

Söndagsmorgonen var kall, krispig och frostvacker! Återigen promenerade jag med Saga bort till isis-grannen där vi blev kvar och snackade en stund, innan maken fortsatte mot en skogsrunda och jag vände hem igen. Sedan blev det fönstermålning, panelsättning, mockning...

På måndagen var det dags att hämta hö och halm utanför Trollhättan. För första gången träffade vi "mannen bakom mailadressen" – det brukar vara hans far som tar emot oss. Kanske var han nervös, eftersom vi nämnt att en del höbalar vi köpt sist, var dammiga. Vi hade med några "kakor" för att visa. Och han höll genast med, sa att det var dåligt, och kompenserade oss rikligt med ersättningsbalar och lägre pris. Vi kom undan så billigt så jag nästan skäms. Det nya höet verkar än så länge väldigt bra!

Stackarn. Vi har alltid fått bra hö därifrån, men det har ju varit ett lurigt år i år med mycket fukt. Inte lätt att vara höbonde då...

Så blev det till att måla igen till mörkret och temperaturen föll så jag knappt kunde se vad jag gjorde och snart nog skulle det inte vara varmt nog.

Och så duschade vi och åkte till yogan och fick "öppna höfterna". Jag kände mig ovanligt stel och hade svårt för en ny position. Men minsann så kändes faktiskt höfterna öppnare efteråt!

lördag, oktober 15, 2011

Äntligen ledig!

Ronja hjälper till att hämta posten.
På promenad med pållan och ett stiligt ekipage!

Längst till höger syns vårt gula hus och vårt stall. Dubbelklicka på bilden för närmare titt.

Taknock monteras!

Och så blev ligghallen ett förnämligt arbetsutrymme!

Efter ännu en hysterisk vecka på jobbet, avrundad med helt osannolika förutsättningar – och ändå hann jag! – så är det skönt med helg! Det är verkligen helt otroligt hur folk verkar tro att mitt jobb tar tre sekunder! Att jag kan leverera i samma ögonblick som jag får beställningen. Hur kan man inte förstå att mitt jobb kanske också tar tid? Jag blir så trött. Hur som helst hade jag lyckats göra klart så att helgen kunde bli jobbfri! Yippie!

Saga får bo i ligghallen med paddocken nu, medan jag gradvis låter henne gå på bete en stund då och då, för att åter vänja henne på gräs. Hon vill uppenbarligen ha mer gräs. För idag när vi gick ut för att pyssla med dem, hade Saga lyckats riva vårt tillfälliga stängsel och gick och betade förnöjt i vinterhagen! En sådan rymling!

Så promenderade jag med Saga medan maken red Mökkvi. Solen sken, Saga var pigg och glad och det var allmänt trevligt. På eftermiddagen monterade maken taknock medan jag på förekommen anledning såg över att elstängslet funkar som det ska överallt. Det gör det nu. Och nu är det påslaget också...Så mockade jag och målade fönster. De skulle grundoljas, grundmålas och sedan strykas med två lager fönsterfärg – så det tar ju ett tag. Idag hann jag klart med oljningen i alla fall!

onsdag, oktober 12, 2011

Karo har kört lastbil och har nog en frisk häst!

Denna lastbil körde jag. 5m. Fast jag tror inte det är olagligt om det är på ens egen gård? Eller hur är det?

3,5 ton hösilage...

...tar upp en del av stallplan!

Sagis, onsdag efter sin "lunch". Hon tog sig en spring- och hopp-vända i padocken, säkert yster över att inte behöva vara stilla i en box längre!

Ledig måndag i förrgår! Så jag tog tag i att betala räkningar, blogga, sköta mailkonversationer, se över ekonomin och sådant, medan regnet föll utanför i varierande intensitet! Någon gång vid 15-snåret hörde jag ljudet av en tung lastbil – leverans av beställt hösilage till hästarna!

Föraren var en glad gamäng som frågade om jag ville köra lastbilen! Han förklarade att han kunde baxa ut pallarna med balarna över lastplattformens kant, och så skulle jag sakta köra framåt så att pallarna blev kvar på marken, medan han höll koll på att de inte välte! Då slapp han springa fram och tillbaka och därmed gick det lite snabbare att lasta av! Och det var ju rätt kul att köra den stora lastbilen, även om det bara var någon halvmeter i taget.

Nu var han ju rätt pratsam, så jag vet inte om vi sparade så mycket tid, men trevlig var han. Och blev väldigt förtjust i alpackorna!


Idag var vi hos veterinären med Saga. Och hovbölden verkar ha läkt ut! När hovslagaren skulle slå på en sko på hoven som varit gipsad, insåg vi att det var dags för helskoning! Så han skodde hela henne! Himla praktiskt – så nu slipper vi åka in bara för det! Veterinären tyckte hon haltade en smula fortfarande, men sa att det kunde vara att hon fortfarande är lite öm eftersom de karvat så mycket. Om det inte är bättre om 2 veckor ska jag höra av mig.

Så nu blir det skritt-träning i två veckor och undvikande av vassa underlag (som t ex makadam) så ingen sten fastnar i hennes ännu ej så hårda hov. När vi kom hem fick hon beta gräs i 20 minuter! Så glad hon blev! Nu ska jag varsamt vänja över henne från till det nya hösilaget och till bete – lite försiktigt...

söndag, oktober 09, 2011

"Älgkänsla" och en månbåge!

Kachita.

Det var en väldigt vacker, solig och frostig morgon och vattnet i stallkranen hade frusit, så jag fick ta vatten i kranen uppe vid huset. Maken föreslog att jag kunde motionera Mökkvi, så vi red N-rundan extended! Jag hade just vikit in på "omvägen" hem, och Mökkvi krånglade lite förstås. Det gör de ju gärna, när de vet att det finns en genare väg hem. Så när jag red där tänkte jag att jag borde se älg.

Jag fick "älgkänsla". Och se, när jag tittade åt höger, bara 20 meter bort, stod en ko med sin kalv och glodde. Kanske delvis därför Mökkvi krånglat.Vi höll just på att korsa deras väg! Men han gick förbi fint och lugnt. Så jag red vidare som inget hade hänt och sjöng och visslade så de skulle veta var vi var. Jag är inte rädd för älgar, men respekt för dem har jag. Man vill ju inte ådra sig deras ilska...

Så när jag precis skulle rida ut från stigen, ut på grusvägen, upptäckte jag att bara 2 meter från mig, på andra sidan stängslet till en trädgård, stod en liten dovhjort! Den hoppade förskräckt undan när jag kom. Mökkvi ryckte bara till. Det är skönt med vilt-vana, coola hästar!

Efter lunch monterade maken tak och jag var lite behjälplig medan jag gjorde andra sysslor. Lite innan 15 kom en bil körande. Ett annat par i Älvängen, och deras dotter, hade också läst artikeln i GP, och därpå mailat och frågat om de fick komma och titta på dem. Och det fick de ju!

Manken var just i färd med att sätta sista takplåten på plats, så mannen i familjen hjälpte till att lyfta upp den. Så förevisade jag alpackorna och mutade dem med äpple och kraftfoder, medan maken fick klar taket på stallet! Perfekt!

Vi tog en fika med våra besökare som var himla trevliga, på jakt efter en hästgård i samma storlek som vår, och med intresse för alpackor!

Efter besöket gick maken ut och fixade med stallet igen, medan jag jobbade lite. Det började blåsa värre och värre, och regna intensivt! Så till slut gick jag ut och tog in hästarna och blöt make! Ingen vits för dem att vara ute i det busvädret!

Det har varit så konstigt väder på sistone. Först 20 grader i oktober, sedan frost. Skurar och sol om vartannat. Praktfulla regnbågar. Som idag, som började med frost och slutade med "storm".

Och i torsdags, såg vi en månbåge! Jajamän! Halva himlen var täckt av moln. Andra delen var klar med glimrande stjärnor och en starkt lysande, nästan full måne. Och det hällregnade! Kallt regn! Men när vi tittade mot himlen motsatt fullmånen, var där en halv båge över himlen! En regnbåge av månljus! Tydligen har de också alla färger som en vanlig regnbåge har, men färgerna försvagas så i månljuset, att människans öga inte kan uppfatta dem. Häftigt!

lördag, oktober 08, 2011

Tak, tak, tak – och oväntat besök!

Ridlektion! Och frugan och andra respektive i publiken frös...

Goa Golden Retrievern som brukar komma och be om kel och hoppas på godsaker. Så lugn och fin. Och tok-kelig!

Fin utsikt från köket...

Bara några plåtar kvar!

Maken monterar!
Vi åt lunch efter ridlektionen, när en bil parkerade nere vid infarten. En man kommer med stor kamera på magen, och efter honom en kvinna. De ringde på och frågade om de fick ta lite bilder på alpackorna! De hade läst artikeln i GP och blivit glada att det fanns alpackor så nära, så de gjorde en avstickare när de ändå var i faggorna.

Lite äpplebitar till Parucha garanterar bra bilder! Så maken och mannen stod inne i hagen och plåtade medan jag pratade med kvinnan som inte var intresserad av att komma in i hagen. Men blev väldigt kär i Qhichincha! Och vem blir inte det?

Jag städade och röjde i stallet och inne medan maken monterade tak. Vi vill ju ha färdigt taket denna helg!

fredag, oktober 07, 2011

Föga fri från frenetisk fredag

Stiligt ridhus är under uppbyggnad hos veterinären!

Stilton kramar mattes arm så matte jobbar bättre...eller nå't.

Dags för veterinärbesök igen denna fredag. Så min plan var att ta ledigt, eftersom jag har mycket plustid att ta ut. Men – vi har massor att göra på jobbet. Så vi jobbade flitigt hemifrån båda, utom när vi var hos veterinären.

Sagas hov verkar bra nu, men hornet i hoven var inte tillräckligt hårt – så de gipsade igen! Visade sig att en av veterinärerna hade läst artikeln om oss i GP!

Väl hemma igen var det bara att jobba på. Sedan i går eftermiddag har 6 HTML-mail hamnat i mitt knä. Utöver det som jag egentligen planerat att jobba med. Någon måste väl vetat att de skulle göras? Så varför kommer alla på en gång, när de helst redan skulle vara färdiga? Resursplanering, någon?

Så jag satt länge och jobbade på kvällen. Och var ganska sur på att det alltid är så dålig framförhållning i vår branch. Under tiden var bästa maken duktig, så när jag hade jobbat klart, var alla djuren skötta och en tok-god pizza på gång i ugnen! Så det blev ett bra slut på dagen ändå!

tisdag, oktober 04, 2011

Känd från GP!

Så nu är man känd från GP!

Maken hänger med tjejerna.

Den 9e september var här en frilansjournalist, vidarebefodrad från Österlen Alpacka där vi köpt våra djur, och en fotograf från GP, och intervjuade oss om alpackor och tog bilder. Journalisten var väldigt trevlig och entusiastisk och vi fick korrläsa, vilket tydligen inte alla journalister låter en göra. Idag var artikeln i GP! Och OJ så stor den var! På Hälso-sidorna! Det tycker jag är lite kul. Jag är ju inte så tok-hälsosam av mig...

Så jag blev rejält uppmärksammad på jobbet och på kvällens ridlektion!

måndag, oktober 03, 2011

Takläggningsdags!

På måndagsmorgonen så kom då äntligen takplåten! I färdiga längder!

Först säkrade vi plåtarna med "tvingar" med snören bundna i, så de inte skulle hasa ner och halshugga oss. Men det är så lite lutning på vårt tak, så plåtarna ligger där ändå.

Maken kliver på taket...


Maken monterar...

Nämen!

Igår lyckades jag grundmåla resten av ligghallen! Och en vägg på den gamla ligghallen som byggdes till när alpackorna kom. Men så kom regnet och vi fick nöja oss.

Idag på förmiddagen kom så äntligen takplåtarna. Så då var dagen lättplanerad! Att fästa dem är ett enmansjobb, för någon som är lite stark... Så jag mockade och fixade för djuren och var tillgänglig när maken hojtade och sa att det var dags att plocka upp en ny plåt på taket. De är inte så tunga, men de är 1x4,4 meter, så de är inte helt lätta att bära med sig.

På kvällens yoga fick vi prova en position som hela min kropp skrek i protest mot! Jag råkade möta blicken hos Mökkvis hovslagare som också går där. Vi bara tittade på varandra och skakade på huvudet. Tänk vad stel man är!

lördag, oktober 01, 2011

Nu minns jag hur jobbigt det är att måla obehandlat trä...

Saga – nu med chict bandage i illrosa!

Sawila!

Rullningsdags!

Måla, måla, måla...

Bara lilla ljusa biten på gaveln och bortre väggen kvar att grundmåla!

9.15 var vi på Ale-kliniken. Ni förstår ju hur ohyggligt tidigt vi fick gå upp, en lördag! De tar bara inbokade fall på lördagar så där var bara väldigt lite personal, och därmed väldigt tomt och ödsligt. Inga andra bilar med släp på parkeringen, som brukar vara full!

När jag skulle skritta Saga för att veterinären skulle se hur hon gick, var Saga så framåt, att bara tre kraftfulla steg fick veterinären att skratta och säga att det verkade som hältan var ordentligt borta! Och när de mödosamt lyckats ta bort gipset, tyckte hon att det såg bra ut. Så det blev nytt gips, som stöd för det ännu mjuka hornet i hoven, idag med illrosa bandage!

Sagas hosta har ju blivit bättre, men denna morgon var hon febrig och svettig igen, 38,1 grader. Veterinären säger att det är ett virus, att Saga är förkyld! Så det är bara att vänta ut. Hon mår ju bra i övrigt. Denna veterinär kommenterade också att Saga var bra i hullet, smal och fin! "Ponnys och islandshästar brukar vara så tjocka", sa hon. Och så är det ju. Men det är lätt att hålla Saga i lagom hull, om man bara tänker sig för! Så är det inte med alla hästar!

Vi var ju hemma tidigt, så jag hann göra all djurskötsel innan lunch, medan maken satte upp den sista ytterpanelen på ligghallen. När han efter lunch red en klätterrunda på Mökkvi, började jag grundmåla. Jösses vad tungt det är att måla obehandlat trä! Men ganska fort går det. 3 timmars jobb, så hade jag målat 65% av ytan!