söndag, januari 29, 2012

Sol, snö och sötnosar. Och kanske solstormar?

Sötnos Qhichincha. Tämligen trind.

Sötnos Kachita. Den blåögda.

Det är nice att rida en vända i snöskogen, medan solen tittar fram då och då. Kan inte förstå folk som föredrar "gröna vintrar" – som ju innebär regn, blask och blåst i ett evinnerligt mörker. Men nu! Torrt! Ljust! Vackert! Jag hade blivit olycklig om det inte blivit någon vinter alls i år! Men nu ska det vara kallt i två veckor ser det ut som. Tack Kung Bore, för att du inte övergav oss i år.

Har läst att det ska bli mycket solaktivitet i år. Då borde det finnas chans att se norrsken! Vi såg ju norrsken här hemmavid för bara några månader sedan! Det är så vackert!

lördag, januari 28, 2012

En intensiv vecka!

Filmfestivaldags på...

... biografen Draken. Naturligtvis!

Fest på Clarion Hotel Post – notera TOKSTOR discokula!

Uteritt i skogen!

Upp och nedvända världen! I måndags var maken ledig – och jag jobbade! Det var dock beslutat sedan länge, då jag visste att jag skulle ha mycket att göra den dagen! Och jag hade fullt upp! Trodde veckan därmed skulle kännas lång, men oj, så fort den gick! Mycket jobb! Mycket möten (mot vad jag är van vid). Mycket fest...

I torsdags var det fest på kontoret för kunder & leverantörer. Och vi höll ett Casino Macau-tema, så vi tjejer var alla klädda lite asien-inspirerat och arbetskamraten fixade håret på oss allihopa! Herrarna var klädda i kostym eller t o m smoking. Det blev en kul fest och jag minglade rätt duktigt! Vid midnatt fick jag gå för att ta sista bussen hem. Insåg att jag allt var lite rund under fötterna...

Maken hämtade en inte bara sömndrucken fru i Skepplanda. På fredagsmorgonen vaknade jag med en huvudvärk av episka proportioner...

Men jag tog mig igenom min arbetsdag och jobbade rätt koncentrerat, allt eftersom huvudvärken sakta släppte. Efter en hamburgarlunch med top-shopping inför kvällens fest, drabbades jag istället av den stora sömningheten!

På fredagens kväll var det ju invigningsdags för Göteborg Film Festival! Jag kom lite sent till Draken, där det bjöds frikostigt på snittar och bubbel. (Fast jag avstod lätt från bubblet – var inte så sugen sedan gårdagens fest...så hade jag ju också lovat maken att vara chaufför på hemvägen.) Efter insläpp hölls de sedvanliga talen, prisutdelningarna etc, och det tog ju ett tag. Måste säga att jag gillar Anneli Hulthéns avväpnande vardagliga rättframhet! Får dock tillstå att jag hade svårt att hålla mig vaken under kulturministerns tal, om än välformulerat... Fast sedan kvicknade jag till när filmerna började. Förstod mig inte riktigt på filmen (Avalon), men skådisarna var bra! På väg från bion fick vi goodie-bags med Erik Lallerstedt-sås och dressing! Samma såser hade omnämnts i filmen - tänka sig!

Efter filmen gick bussar till festen på Clarion Hotel Post, det nyöppnade hotellet i Posthusets vackra gamla lokaler på Drottningtorget här i Göteborg. Minns i min ungdom hur det kändes som att man inte borde gå in där om man inte var uppklädd!

Varje år är det samma krux. Man kommer ut från filmen, hungrig, nödig och festsugen! Men bussarna till festlokalen går lite glest! När man väl är framme vid festlokalen, får man köa för att komma in. Och köa till garderoben. Och det hade ju gått att leva med. Om man inte var nödig. Och vrålhungrig. Och vis av erfarenheten att trots att man kommit direkt från filmen, kan maten på VIP-festen ta slut! Det fick inte ske!

Men vi hade tur! Vi kom fram lagom för att få två av de tre sista mattallrikarna! Lite underlig, fast god, asieninspirerad mat, om än ej särskilt mättande. Kanske hade folk tagit två tallrikar var? För jag kan förstå om maten tar slut på en vanlig buffé. Men har man färdiga fat borde det ju vara lätt att få maten att räcka – eftersom de måste veta hur många VIP-gäster som bjudits. Eller? Vinet som ingick var slut och bestick saknades. Men jag gick bakom borden där jag nog inte hörde hemma och hittade lite rena bestick i en plastlåda varmed flera andra förvirrande gäster tog samma initiativ. Trots mycken personal som dukade av var där ingen som lade fram bestick!

Först efter maten hade jag således tid att ägna mig åt pockande naturbehov. Platserna för detta var dåligt skyltade, och jag insåg att för att komma dit skulle jag vara tvungen att från fel håll trotsa en kompakt massa av påstridiga köande människor som ville in men hölls i schack av stränga ordningsvakter. Så jag tog ett djärvt steg över en glasvas lite avsides, som fungerade som avspärrning. Trodde bergis någon vakt skulle skälla på mig, men jag kom undan! Hehe. Bra tant reder sig själv!

Åter i festlokalen träffade vi på bekanta som vi talade med mellan scenuppträdanden av Göteborgs Balett och diverse dansare och gycklare, som var duktiga, fast lite svåra att se. Vår teori var att den alltför höga musiken skulle hindra oss från att tala, så att vi skulle vi dricka mer.
Men att beställa i baren var ju bara att glömma när tre lager folk stod som en ogenomtränglig vägg runt baren! Vi försökte sedan gå "husesyn" på hotellet men mycket var tyvärr avspärrat. Träffade dock på en gammal kompis som ledde oss till våra andra gamla kompisar i den stillsammare bar-delen på hotellet. Med sköna soffor, schyssta fåtöljer och en lite mer påhittig och varierande inredning än man är van vid på hotell! Så det var skoj att träffa dem en stund, innan det var dags att åka hem och sköta våra djur!

I natt, och i förmiddags amorterade vi duktigt på våra sömnskulder! Blev nästan lite stressigt att hinna ut och rida innan mörkret föll! Fast – nu är kvällarna ljusa betydligt längre! Särskilt med all den vackra vita snön som lyser upp! Så vi hann med en trippel-extended klätterunda, och kom hem med avspända hästar. Nästan var gång vi ridit klätterrundan går Saga i låg form med mjuk nacke och tuggar på bettet (vilket är önskvärt) alldeles av sig själv. Sedan blir hon sömnig och slapp i stallgången!

söndag, januari 22, 2012

Alpackagos i härlig vinterdag!

Endelig! Vinter!

Som synes håller jag inte särskilt hårt i Kachita. Ibland när jag pysslar med henne tittar hon upp på mig med sina stora blå ögon som att hon försöker säga att: "Jag kan väl lita på dig, matte?". Och då blir man ju alldeles varm i hjärtetrakten!

Grimträning av fölisar. De bryr sig inte så mycket om grimmorna när de är på. Snart får vi börja träna dem i att bli ledda.

Sötnosar mumsar kraftfoder...

Saga idag. Mindre snö i manen. Idag i prickigt täcke.

Det är ju lite jobbigt att brodda pållarna. Faktiskt väldigt jobbigt. Hålen för broddarna var igenproppade av is och jord och tog ett tag att rensa ur, och pållan ville inte stå stilla så länge som jag behövde joxa. Men till slut fick jag på dem. Och snösulorna gjorde sitt jobb idag, när vi red N-rundan extended! Inget halkande alls! Med snön på alla träd och kvistar är det som att rida i ett julkort! Det här är perfekt vinterväder! (Kunde vara lite kallare, för jag hörde att det töade lite).

Alpackafölen grimtränades idag och vi pysslade lite med dem. Så härligt att de verkar lita på oss, de visar ändå vederbörlig respekt och närmar sig försiktigt utan att tränga sig på.

lördag, januari 21, 2012

Äntligen snö!

Äntligen riktig vinter!

Kachita, 7 månader, har bara upplevt snö, i väldigt liten mängd, en gång tidigare i sitt liv.

Djuren måste skötas i ur och skur – och smärre snöstorm!

Mökkvi i lunchrestaurangen. "Bra ventilation", tycker han. "Men små portioner..."

Sagis blev blondin på en halvtimma medan hon åt sin lunch!

När jag hade hästtjänst på morgonen var det barmark men en arktisk vind blåste. Jag lade mig igen, och när jag vaknade några timmar senare snöade det för fullt! Älskar snö!

Så småningom drog vi oss mot ridhuset. VI började rida dit, men snön packade sig under hästarnas hovar (trots snösulor) så de halkade omkring, så det kändes bäst att kliva av och leda dem. Mökkvi halkar så väldigt mycket! Saga inte alls lika mycket, men hon har liksom bättre balans i sig och är "tantigt" försiktig när hon går på halt underlag – precis som matte!

Väl i ridhuset segade hon ibland men jag fick bra fart på henne också! På hemvägen halkade de lite till och en isande vind blåste in snö i öronen på mig, men jag var ändå så lycklig över att det äntligen kom snö! Men kall blev jag när jag fodrade alpackorna deras kraftfoder ute i fållorna, så inte tjocka Qhichincha ska ta allt... Jag bodyscorade några i taget, för jag blev så kall om händerna att jag fick pausa och ta på mig vantarna emellanåt. De var förstås våta efter att jag rengjort och fyllt på vattenkaret...


Det är sällan jag dricker te nuförtiden men idag fick jag liksom inte upp värmen igen. Förrän en kopp Earl Grey gjorde susen! Så jag fick upp värmen lagom till det var dags att gå ut igen...

onsdag, januari 18, 2012

Huvudvärk och is

Egentligen luras jag lite. Det ser ut som hela paddocken är istäckt här, men det är bara någon meter längs ena sidan.

Ledig måndag! Jag älskar mina lediga måndagar. Denna måndagen blev det mycket pappersarbete för Alpackagården, men givetvis också djurskötsel. Det var grått och dimmigt hela dagen och dimman lade sig och frös över marken så det blev allt lite småhalt! På kvällen rådde jag mig också själv, eftersom maken var ute med jobbet. Jag hämtade honom i Älvängen 23.17.

Det märkliga var att dagen efter hade jag otrolig huvudvärk! Det var ju maken som borde vara bakis! Brukar aldrig ha så kraftig huvudvärk! Kändes som att huvudet skulle sprängas. Trodde jag höll på att bli sjuk, men i slutet av dagen lugnade den sig, och gjorde sig bara lite påmind under onsdagen. Sedan blev jag bra igen. Märkligt.

lördag, januari 14, 2012

Besökare på villovägar

Stilton. En morgon hoppade han på tre ben! Men stödde ibland på det fjärde, så vi förstod att det inte var brutet. Eftersom han var pigg i övrigt tog vi honom inte till veterinären. Två dagar senare gick han som vanligt! Under de två dagarna fick han inte gå ut, vilket han tyckte var synnerligen orättvist. Men vi lade en badrumsmatta på golvet så han skulle ha någon mysig stans att ligga utan att behöva hoppa med sitt ömma ben. Den gillade han! Och vi gillar att gosa med den där magen. Och det bästa är – att det får vi!

Sawila. Lägger sig ibland vid hantering. En vanlig stressreaktion hos alpackor. Fast man undrar hur stressad hon var, för det var minsann inga problem att äta kraftfoder... Fördelen med en lång hals – att kunna äta liggande! Ibland betar de så!

Miski och maken!

Qhichincha – med foten i matskålen!

Miski – med matte i blick. Om man tittar noga.


Kl 11 ringde mobilen
och vi fick veta att vårt besök kört tämligen för långt förbi avfarten upp till oss... Men de dök upp ett gott tag senare, tjejen som funderade på att skaffa alpackor, hennes mamma och två välartade barn. De fick mata alpackorna med lucernpellets, då kommer de alltid nära. Snart blev det lite kallt så vi gick in och fikade och de ställde frågor. För bara 2-3 år sedan var det vi som inte hade en aning! Känns kul att kunna hjälpa till!

När de åkt red vi ut i det underbara solskenet. Kylan gjorde marken hård och mindre lerig. Vid ett vägskäl i skogen där man kan ta en extra vända, tog Saga upp diskussionen om att vi nog inte alls borde ta den längre vägen hem, utan försökte gå den kortare. Hon har aldrig vunnit de där diskussionerna, men hon försöker gång på gång. Så går det när man har ett sturigt sto. Jag vann förstås.

Alpackorna får sitt kraftfoder i sina fållor numera, när vi har möjlighet att fodra dem i dagsljus, så kivas de inte lika mycket. Och feta Qhichincha stjäl inte lika lätt från den magrare Sawila. Det ger också tillfälle att pyssla om dem och vänja dem vid hantering. Och är så mysigt! Man blir lycklig av alpackor!

Vi var klara med djurskötseln när kylan började krypa in på skinnet, så det var skönt att komma in, äta lunch och sedan knö med maken i soffan framför brasan i kakelunen, med en varm och go Ronja-katt i knät. Idag har hon legat i mitt knä så länge att jag börjat oroa mig för att vi en dag ska smälta samman till en individ!

Egentligen behöver vi en ny soffa. Den vi har är tämligen nedsutten, solblekt och sönderklöst. En soffa vi båda får plats i och som har så pass höga ben att Trilobit-dammsugaren kommer under. Med höga armstöd som kan användas som ryggstöd. Och den får inte vara för bred och klumpig. Tyvärr är de flesta soffor så stora och klumpiga nuförti'n att man behöver ett vardagsrum på en halv hektar för att rymma dem utan att de totalt dominerar rummet. Jag gillar de lite smäckrare och elegantare. Får se när vi hittar en. Tips mottages gärna. Ska ju helst inte vara tokdyr heller...

måndag, januari 09, 2012

Äntligen snö!

Hotfulla moln över hemmanet.

Qhichincha tar sig en morgon-rullning.

I morse hade jag "hästtjänst", dvs jag var uppe vid 8-snåret och matade pållarna. För mig är detta en synnerligen otrevlig tid att gå upp en ledig dag, men maken och jag delar på denna börda. Hur som helst brukar det vara rätt trevligt när man väl är uppe, i alla fall en frostig morgon som den här när kylan äntligen gjort markerna hårda och leran mindre geggig. Det bästa med hästtjänsten är, att sedan kan man gå och lägga sig igen...

Idag red vi i ridhuset ity vägarna ute var lömskt hala. De ser OK ut, men är ishala på oväntade ställen. Och orkar man inte brodda, så får det ju bli ridhuset. Vi kom hem lagom för att pållar och vi skulle hinna få i oss lunch innan hovslagaren kom. Jag har ju skott min Saga på Ale-kliniken, men de verkar inte längre ta emot hästar för "normal" skoning, om det inte finns ett medicinskt behov! Så makens hovslagare är nu även min! Och hon är duktig, noggrann och trevlig, och hennes skoning liknande den de gjort på kliniken – Saga har ju lite speciella fötter. Inga hovbölder trots leran som varit, bara en hålvägg och det gamla lilla hålet från när hon fick en skokappa i hoven. Men allt såg fint ut, inga svampangrepp eller så! Puh!

I samband med att vi gick från ridhuset började det snöa! Så ljust och vackert allt blir genast! Älskar snö! Och hästarna ser så fina ut med de vita snökristallerna på sig! Tyvärr ska det bli regn om två dagar, men sedan verkar det bli mera snö! Så lämpligt att Saga blev skodd idag, och fick snösulor på!

Läste på GP om en tjej som hoppade bungyjump, och så brast linan! Har alltid tyckt att bungyjump verkar synnerligen ohälsosamt! Hon överlevde mirakulöst nog. Men det ser otäckt ut på filmen här!

Har också läst en del om "slukhål" på sistone: En stackars 18-månaders pojke försvann i ett sk "slukhål" i Ryssland! Som väl är blev det mindre dramatiskt när ett mindre slukhål öppnade sig i Haga. Värre är de slukhål man kan se här!

Det är ju så läskigt att det plötsligt bara kan dyka upp ett slukhål sådär! Nu tror jag vi har berggrund under huset... men ändå!

fredag, januari 06, 2012

Rivstart och lite sol!

Kachita – vår lilla "blondin".

Mamma Parucha idisslar.

Saga undrar när lunchen kommer.

Grimträning med de små. maken tränade Kachita och jag Miski. De är rätt coola med grimman på. Trots att vi tränat pyttelite!

I tisdags var min första jobbdag och jag väntade mig en massa i inkorgen i mailen. Men där var knappt något! Hela tisdagen och halva onsdagen gick och jag hade bara småsaker att göra. Så rasslade det till i mailboxen och plötsligt hade jag för mycket att göra, och fick jobba över! Känns ju lite fånigt. Varför jobbar alla så ad hoc? Med så korta puckar måste man göra någon besviken, för jag kan bara göra ett 1-timmesjobb på 60 minuter. Inte tre 1-timmesjobb under samma 60 minuter. Jag vill gärna, men det går liksom inte.

Jag hann dock med mitt. Men Kundén hann inte med sitt, så vissa saker kunde jag inte göra klara ändå... Så uppenbarligen funkar inte ad hoc-lösningen för andra heller. Varför finns det ingen insikt om att bra jobb måste få ta tid och att man kan behöva avsluta en sak innan man kan börja med en annan? Solklart tycker jag. Men alla bara rusar på utan att tänka efter. Fort ska det gå!

Jag tror det är nästa svåra puck att lösa i arbetslivet, generellt. Ge de anställda arbetsro. Tänk så mycket som skulle bli gjort då! Så mycket pengar som skulle sparas för att folk kunde jobba koncentrerat och göra rätt saker och hinna med, istället för att rusa runt
och hatta med saker, och därmed stressa bort sin arbetstid! För så här verkar det vara på alla arbetsplatser. Inte bara hos oss. Hur som helst är det roliga jobb jag gör nu, och jag har ju haft en bra julledighet, så jag överlever lite övertid!

Idag sken solen! Landskapet täckt av vacker vit frost (och möjligen en smula snö). Så vi red N-rundan extended och solen sken på våra näsor och hästarna var torra och härligt lurviga! Jag hade inte ens träningsvärk, fastän jag red barbacka igår, för första gången på länge! Varmt och gott om rumpen...

Vi passade också på att grim-träna alpackafölen i det finna vädret. De är så duktiga! När grimman väl är på, verkar de inte besväras av den. Och de är rätt lugna även i själva ögonblicket då vi tar på grimman! Och av den. Försökte leda Miski lite. Hon fattade nog lite grand. Med lite godis ska jag nog snart få henne att förstå vad ledandet går ut på. Tänk – en dag kan man kanske ta dem på promenad i grannskapet. Torde väcka en del munterhet...

måndag, januari 02, 2012

Nytt år, mer regn...

Stackars Mökkvi – han råkar bara vara intill och kolla läget när Parucha spottar på honom. Bara för att Sawila vill åt hennes kraftfoder. HAN har ju inte gjort något!

Grim-träning med Miski. Brun grimma på brun alpacka syns förstås inte så bra...

Dooh!

Även om dagen bjöd på små solglimtar verkar ju tristvädret fortsätta. Grå, grå, grå. I två veckor till, verkar det som. Vart har den nordatlantiska oscillationens negativa fas tagit vägen? Saknar den! Kung Bore, kom hit!

Den 28 december var jag och handlade i Älvängen.
Och kom hem utan incidenter. Nu i nyårshelgen upptäckte maken att det var tokpunka på ett däck! Så jag måste haft tur som hunnit hem innan däcket blev för lufttomt!

Idag ringde veterinären och sa att hon skulle komma mellan 12-13, men ringde igen senare för att meddela att hon blivit klar fortare än väntat och undrade om hon kunde komma tidigare. Och det fick hon, så jag samlade in alpackorna i sina fållor i god tid eftersom jag inte visste riktigt hur lyckosam jag skulle bli när jag nu skulle fånga in dem på egen hand. Varpå hon ringde och sa att tyvärr hade en akut kolikhäst kommit emellan... Men självklart är det viktigare!

Så i väntan på henne grimtränade jag fölisarna. Miski var väldigt lätt att ta på grimman. Hon har ju lärt sig äta lucernpellets ur handen, och det känns som att en sådan muta får henne att gå med på det mesta. Kachita har inte greppat det konceptet än och var lite motsträvigare i grimträningen. Men jag fick på grimman på dem båda, och de hade den på sig en stund var, utan att verka så värst bekymrade. Jag hann sedan med att mocka ordentligt överallt, byta vatten och sköta pållar medan jag väntade. Och just som jag var klar kom veterinären!

Det gick utan problem att ge dem spruta nr 2 i grundvaccineringen! Den stackars kolikhästen hade fått skickas till Skara. Hon sa att det var mycket kolik nu, och det varma vädret är antagligen orsaken, men de vet inte riktigt hur. Hösilage blir förstås dåligt fortare i värmen, men det kan inte vara enda orsaken. Håller tummarna att våra pållar slipper kolik! Stupid varma vinter!

Miskis öron och de andra alpackorna kollades för tecken på skabb, men vad det än är Miski hade på öronen så verkar det inte smittsamt, och dessutom ser det ut att ha gått över helt.


I morgon är det arbetsdag. Har verkligen kommit ur det! Och det är ju bra! Det blir mjukstart i alla fall, för framåt torsdag är det ju trettondedagshelg! Man får ju inte ta i för mycket i början!

söndag, januari 01, 2012

Och så var det året slut!

En av katterna lyckades kräkas i soffan dagen innan nyårsafton, på båda sittdynorna, så medan dyn-klädseln gick i tvätten fick maken iPhona på den lilla bänken istället. I sällskap med en annan söt kille...

Äntligen kallt! Så mycket vackrare det blir med lite frost!

"Har du några lucernpellets, eller?"

Maken fick en puss av en ung söt blondin igår...

Skål i stallet!

Årets sista dagar var klara och kalla! Mitt favvoväder! Det blev en ridtur i fredags med lite snack med grannen, innan vi åkte till svärfar i Örgryte och fick god mat i gott umgänge! Men oj, så mätt man blev...

Igår var det sålunda nyårsafton och kära gamla kompisen Frodo kom. Vi brukade få fler gäster på nyårsfesterna när vi bodde på Wadmansgatan i centrala Göteborg... Men vi hade det himla trevligt! Själva tolvslaget firades som vanligt med bubbel nere i stallet, där hästarna var tämligen coola inne i sina boxar. De blir lugnare för varje år. Så skönt att de inte blir värst rädda för nyårssmällarna! Det är ändå någon som smäller av en massa fyrverkerier nästan rakt ovanför oss varje år.

Alpackorna verkar inte bry sig alls. Vilket är lustigt, eftersom de brukar vara ganska lättstressade djur... Insåg i morse att vi gjort slut på två flaskor bubbel och två flaskor vitt vin. Ändå kändes det "som att vi inte drack så mycket". Fast det var ju under lång tid förstås.

Idag sov vi ganska länge, åt scones-brunch med scramled eggs & bacon som traditionen bjuder. Och mycket kaffe... Det blev ett besök hos alpackorna innan Frodo åkte hem. Jag var beredd att ingå i symbios med soffan när redige maken manade oss att ge oss iväg på ett ridpass i ridhuset. Så det gjorde vi! Känns himla duktigt, och skönt när man väl kommit iväg!

Nyårslöften?
• Mera party! Gå på mera fester, initiera mera AW etc (Känner jag blivit så himla tråkig senaste åren)
• Fika mera!
• Horsemanship- och klickerträna pållan mera
• Träna alpackorna mera
• Prokrastinera mindre...
(Men det där sista börjar jag med i morgon...)