onsdag, augusti 31, 2011

Karo på taket!

Takläkt snart på plats!

Hålbanden på plats!

Man får ju låta hammaren svalna ibland ...

Det är klurigt att få i en tretumsspik utan att den kroknar. Och när den väl kroknat utom räddning, är den toksvår att få ur igen. Då ropar man på sin starke make...

Makens semester är ju slut nu, så i två dagar har jag själv jobbat på taket till alpackornas ligghall. Under gårdagen höll jag på från 11 till 22.30, som besatt, med kanske någon timmes lunchrast. Upp och ned för stegar, med och utan läkt. Spika massa spik. Så på kvällen kände jag smärta i varendaste liten muskel! Det fick bli värktablett och Voltaren-gel. Vet inte om man egentligen bör kombinera dessa, men det blev i alla fall mycket bättre!

På onsdagskvällen skötte maken djuren medan jag spikade färdigt. Besatt! Insåg att klockan började bli mycket, så jag fick ju sluta spika. Då kom ridhusgrannen med dotter på hundrastningspromenad och hälsade på – de hade ju förstått av vårt spikande att vi var därute... Det var trevligt med en pratstund!




måndag, augusti 29, 2011

Hemmadag med mycket åkande.

Saga på kliniken. Boxarna är gjorda för lite större hästar ...

10.45 stod Saga och jag redo på Ale Kliniken.
Veterinären bad mig promenera med henne och sedan trava lite – och hon rörde sig bra! Så tog de bort gipset och tyckte Sagas hov såg bra ut. De karvade bort lite till för säkerhets skull, men infektionen verkade vara borta! Eftersom det var så nära ballen (ja, det heter så längst ned på baksidan) var hon fortfarande lite öm där, så hon gipsades igen för att hoven skulle få stöd och avlastning medan den hårdnar.

Maken höll benet medan en djurskötare gipsade. När vi tackade för oss sa han att det bara var ett nöje med sådana patienter! Lilla Saga stod faktiskt och nästan somnade när de höll på. Kanske för att jag smekt henne i örat, som vi lärt oss på alpackakursen ...

Kylskåpet ekade ovanligt tomt så en shoppingtur till Älvängen var nödvändig. Där skulle jag även hämta ca 60 kvm markduk. Jag oroade mig för hur man får plats med så mycket markduk i bilen. Men den är ju tunn och vikbar, så det blev en behändig tuss som bara var att knô in i bakluckan! Med lite ankarspik och byggvinklar också, är vi nu beredda att få klart "skalet" till vår ligghall! Takplåtarna kommer nog i veckan.

Gipsad hov på Saga innebär ännu en vecka i "torrboxen". Och vi som nästan hade slut på hö och halm! Jag har ju "bokat" både och, hos en bonde och lyckades ordna så att vi kunde komma och hämta ett lass redan under kvällen! Det var lite Tetris-känska när bonden, maken och jag knödde in 30 balar halm och 30 balar hö i släpet (de sista 5 hamnade i bakluckan på bilen). Ekipaget var tungt på vägen hem...

söndag, augusti 28, 2011

Camelider, camelider, camelider!

Det första man får göra är att samla in dem...

Söt kille!

Packträning. De kan bära 30% av sin egen vikt, vilket blir ca 15-30 kg.

Lunch!

Förberedelse för att leda alpackor.

Maken i labyrinten!

Dag två fokuserade mycket på träning. Med grimmor, lastträning, packträning, ledning, agility, klickerträning etc. På teorin fick jag gå ur lektionssalen, och när jag kom in igen satt alla och klickade med varsin klicker när jag "gjorde rätt". Och tystnade när jag gjorde fel. Och precis som Saga när jag klickertränar henne, letade jag nya vägar för att få mera klick! Och snart satt jag på en stol, så som de planerat! Dock fick jag ingen godsak!

Både våra värdar och Julie hade alpackaprylar till försäljning, så nu har vi fölgrimmor och lite annat matnyttigt... och mindre pengar i plånboken! Fast grejorna var inte så väldigt dyra. Och vi behöver dem faktiskt.

Vid 17-snåret var det dags att åka hem, med huvudena knôkfulla av alpackakunskap. Drygt 5 timmar senare, med en måltid på Hallandsåsens Rasta som traditionen bjuder, skötte jag om min konvalescent Saga medan maken tog hand om de andra djuren. Saga verkade pigg och glad! Jag fick veta senare, att T hade rivit lite grönt gräs och lagt till henne – klart hon var glad då!

Vi fick också veta att T:s träning på Mökkvi hade gått bra – men att det hade hällregnat!




lördag, augusti 27, 2011

Camelidynamics – att umgås med kameldjur

Jorå, jag fick på grimman.

En vovve i bodywrap. Bodywrapen sägs lugna djuren, och även hjälpa dem att slappna av. Vovven på bilden var ganska cool, men hade ont i höfterna. Wrapen skulle vara bra mot det med! Det var i alla fall en väldigt fin hund (Saluki).

Vår värdinna håller utkik på oss från ett hustak, medan maken fångar en suri!

Man kanske skulle ha en suri ändå...

En dörr i puben!

Vi gick ju introduktionskursen förra året. Nu skulle det vankas fortsättningskurs! Och oj, så mycket vi hade glömt! Nu blev det nyttig repetition om olika sätt att närma sig, lugna och fånga alpackorna, att träna dem och sköta dem under för alpackan så betryggande omständigheter som möjligt!

På morgnarna och efter lunch blev det "teori" i kurslokalen, där vi övade på varandra eller på uppblåsbara alpackahuvuden, eller helt enkelt fick oss nyttig fakta. Både för- och eftermiddagspassen avslutades med hands-on övningar på gårdens alpackor.

På luncherna vankades tokgod cateringmat så alla vi deltagare blev alldeles slöa... Det var då vår lärare Julie brukade skicka ut oss för att träna.

På lördagskvällen kunde de som ville mötas på Puben på Bengtssons Loge och äta revbensspjäll. Maken och jag höll på att gå på fel fest, för intill Puben var det "dans på logen" ovanpå puben i källaren. Men vi kom rätt. Det är lite ovant att sitta i ett sällskap där det anses alldeles normalt att ha alpackor! Och hon som satt framför oss gick faktiskt kursen för att använda kunskaperna om TTOUCH (speciella sätt att röra vid djuren för att lugna dem) på hästar. Revbensspjällen var nog de absolut godaste jag ätit i hela mitt liv! Så goda!


fredag, augusti 26, 2011

Falköping – Simrishamn

Frukost på balkongen!

Mycket mat fick vi – och varma scones i handduken!

Allt vackert upplagt och dekorerat.

Hej då, huset!

Kl 8.30 kom en dam gående med en rejäl picknick-korg och hissade upp den i vårt träd. Där fanns allt man kunde önska sig, inklusive varma scones! Så vi satte oss på vår uteplats där vi knappt fick plats med alla tallrikar och fat, och åt en förnämlig frukost.

Lite trist var det att behöva åka redan 9.30, men dagen hade ett tight schema – vi ville vara på Österlen Alpacka kl 19.30... Och hinna checka in på vårt B&B först!

Så vi stod på söderut och var nog hemma ca 11.30. Det var tokhett när jag mockade åt Saga och mätte upp hö så det skulle bli lättare för T, som skulle vara hästvakt. Sedan stod vi på mot Simrishamn och kom faktiskt fram redan 18.30, så vi hann vila lite på rummet, innan vi mötte upp på Österlen Alpacka. Vi fick ett varmt mottagande och vår lärare Julie verkade glad att se oss igen. Så fördelade vi oss i några bilar och åkte iväg, långt ut i ingenstans på mindre och mindre vägar, och långt där ute i ingenstans, i änden av en grusväg, låg pizzerian "Friden". Men det var inga vanliga pizzor de hade! Dessa var stenungsbakade och spröda med mycket annorlunda fyllningar på, t ex kräftstjärtar och löjrom. Lyxiga pizzor! De serverade flera fat med pizza-slicar, så vi alla kunde prova flera olika pizzor. Och till detta drack man helst gårdens fantastiskt goda äppelmust!

Det var tokvarmt i lokalen och snart nog blev alla slöa. De flesta hade redan haft en kursdag, med introduktion. Det var kul att hinna träffa dem, innan kursen i morgon! Dock glömde vi beställa kaffe, så väl i Simrishamn igen, tog vi en vända till ständligt öppna Statoil och fick med oss varsin ful-latte. Men den slank ned.

torsdag, augusti 25, 2011

Till hemlig ort – Tenn-bröllop 6 meter upp i kohagen!

Gudhems klosterruiner låg alldeles i närheten, så man fick ju passa på att kika på dem. Det var här Arns Cecilia bodde, i boken!

Framme! I kohagen! 6 meter upp! Vi skulle bo i "Sjunde himlen".

Det fanns bubbel på rummet!

"Skål, käre make!"

Tokgod middag på Islanna café.

Vår sänghimmel.

Jag hade bara sagt till maken att vi skulle åka bort någonstans för att fira vår 10:e bröllopsdag. Han visste inte vart. Så när vi skött alla djuren på torsdagsmorgonen, rattade jag bilen mot Falköping. Efter besöket i Gudhems klosterruin irrade vi lite, för stället var dåligt skyltat, men så kom vi fram! Och maken förstod vad som var på gång.

Vår värd mötte oss och vi fick nycklar och tid för vår kvällsvard, och så gick vi upp till vårt trädhus, byggt 6 m upp inne i två tokstora ekar! Det var hur fint som helst! Och jätterent! Kan tänka mig att de får städa bort en hel del spindlar här – och det var jag ju tacksam för att de hade gjort! I kylen låg en flaska bubbel och två glas, så vi satte oss på vår balkong och hörde och såg änderna snattra och dyka i våtmarken nedanför, där björkarna stod djupt i vattnet, täckt av andmatsväxtlighet. Det var trevligt att sitta där och bli avslappnad och fin. Snart nog var det dags att gå till Caféet, där middagen skulle serveras.

Maten var hur god som helst! Till och med grönsakerna! Allt var ekologiskt och det mesta närproducerat. Vi satt själva i den stora lokalen, där ljusen stod tända och en brasa sprakade. Himla mysigt. Vi åt och drack vin, och efter efterrätten med avec lämnades vi ensamma, att stanna så länge vi ville.

Med tanke på komockefrekvensen på vägen till vårt hus kändes det dock lämpligt att gå dit innan mörkret föll. Vi satt lite i solstolarna ute på balkongen, njöt av nattluften och de vackert belysta ekarna, till en fyllig kvadratspindel lekte hiss i sin tråd ovanför makens huvud. Då gick vi in.

Tänka sig, att vi varit gifta i 10 år! Hur fort gick inte det? Ser ut som att jag behåller honom minst 10 år till. Han är ju bäst!

onsdag, augusti 24, 2011

Hos veterinären!

Jag fick tid hos veterinären kl 13, fast just då såg Saga mycket bättre ut! Men väl på plats hittades en liten hovböld, som dock hade öppnat sig lite så svart sörja kom ut. Därför hade Saga blivit mindre halt av sig själv. Veterinär och hovslagare skar bort allt det infekterade och sjuka, och sedan gipsades hoven. Saga fick bandage utanpå och en silvertejpsula. Turligt nog hade jag en "gummi-sandal" till henne hemma som jag kunde ta på. Det är viktigt att silvertejpsulan inte går sönder.

Om hon nu tvunget skulle skaffa sig hovböld – varför gjorde hon inte det i veckorna som varit? Vi skulle ju iväg och fira bröllopsdag och på alpackakurs kommande dagar. Med gipsad hov måste hon ju stå torrt i boxvila och äta hö, istället för att gå i blöta hagen och beta gräs.

När vi kom hem flyttade vi mellanväggen i ligghallen, så alpackorna fick en mindre del, och Saga en större. Jag uppdaterade bädden så den blev lite fräschare, och installerade en automatgrind i ett hörn. För oss blev det nu ännu lämpligare att T lånade Mökkvi, för då hade hon ju anledning att komma hit var dag ändå, och kunde fodra Saga när inte vi var hemma.

På kvällen kom T och jag visade mina arrangemang med automatgrinden, så att T skulle kunna lägga upp frukosten innanför den, redan kvällen innan. Tur vi har T!

tisdag, augusti 23, 2011

Hej då, Kinnekulle, och hem till halt häst!

Vi började med en promenad längs stranden vid Hällekis Camping för att beundra klipporna. De var ju inte så stora. Men lite roliga i och med att de ligger som plattor. Det var svårt att ta sig fram, men jag tror att vattnet kanske stod ovanligt högt i år efter allt regn.

Jordsvamp i Hönsäters sjöskog.

Och petar man på den så ryker det om den!

Grand Canyon? Nix, Cementas Stenbrott på vägen mot Munkängarna.

Vi började med en strandpromenad som blev kortare än beräknat för stranden var liksom för smal. Törhända för att vattenståndet i Vänern nog är rätt högt nu. Men det blev en trevlig promenad i Hönsäters sjöskog i närheten, där vi letade efter lustig jordsvamp, och klättrade ned på den klippiga stranden igen.

Så vi åkte vidare mot Apostlagrottan, men vägbeskrivningarna dit har varit svårtydliga. Så vi var vid Råbäcks hamn, men träffade där en dam som sa ett den nog var vid Råbäcks Slott. Men vid Råbäcks Slott var det liksom avstängt och privat, så man kunde inte komma till den trädgård som sades leda till grottan. Sådant irriterar mig. Där förspillde man tid på att hitta något som inte gick att finna. Hur svårt är det att sätta upp en skylt? Varför beskriver man sevärdheter i guideböcker och på webben, om man inte kan hitta dem? Morr! Hade vi vetat det hade vi kunnat gå en strandpromenad i lugn och ro vid Råbäcks Hamn istället. Så vi ledsnade och åkte hemåt, med raggmunkslunch på en Bistro i Lidköping.

Min svärfar med sambo C tog vänligt nog hand om djuren under måndagen, så att maken och jag kunde vara borta två nätter! Och duktiga var de! Under tisdagen nämnde de att Saga verkade öm i ena hoven, att hon inte ville vila på den. Men hon kan "fåna sig" med den ändå ibland, så vi tog det inte riktigt på allvar. Men när vi kom hem, var hon tydligt halt! Och svullen bak smalbenet! Men hon verkade annars pigg och glad och hade ingen feber. Jag beslöt att ringa veterinären nästa morgon, för att få råd.

Så fick jag veta att grannens Smætla hade också blivit halt! Antagligen var hon överansträngd. Och då hade ju T ingen häst till Helene-kursen som skulle hållas på lördagen. Men vi skulle bort på bröllopsdagsfirande och alpackakurs, så vi skulle ju ändå inte hinna rida Mökkvi, så då fick T låna honom. Det passade ju alla bra! Samma kväll kom T och red för att lära känna honom lite bättre inför kursen.

måndag, augusti 22, 2011

Oj så mycket sevärdheter!

Maken har en fiffig app på sin iPhone som funkar som en GPS. Himla bra när man inte riktigt vet vart man ska.

Efter en kort visit på Aranäs borgruin fick vi åka och tanka – och hamnade i Mariestad! Och då råkade det bli lagom att äta lunch. Medan vi satt på den inglasade uteserveringen, kom ett rejält hällregn. Men se, när vi var klara att gå – slutade det att regna!

Maken funderar över hällristningarna vid Flyhov.

Dessa såg vi i ett skyltfönster i krokarna runt Husaby. De hade också en gigantisk Ahlgrens bil och en isbjörn i plast.

Lasses grotta. Här bodde tydligen en man och hans fru runt förra sekelskiftet, liksom "utanför systemet".

Maken vid de märkliga klipporna vid Martorpsfallet. Väl värt ett besök! Även om jag fick skavsår att gå de totalt 2,6 km fram och tillbaka i mina gummistövlar.

Och själva fallet. Med en liten regnbåge!

Hemväg genom kohagen.

Restaurangen nedanför Kinnekulles utsiktstorn skulle stänga kl 18.00! Vi var där 17.45. Så vi köpte deras sista mackor – en köttbullemacka och en ost- och skink-smårgås. Och delade. Som sagt – vi reser off season. Efter måltiden gick vi upp mot utsiktstornet som ju också var stängt, men det var rätt fint däruppe.

AAhhhhh! En ENORM vårtbitare på Kinnekulles utkikstorn! Eller...?

Vikingaskeppet Sigrid Storråda i Blombergs hamn.

Efter denna tur var vi bra hungriga, men som vanligt ont om matställen. Så det fick bli pizza igen. I Källby. Den var god!

söndag, augusti 21, 2011

Lillsemester off season

Första stoppet var Spikens Hamn, där vi åt väldigt god rökt sik (och lite andra firrar).

Läcko Slott.

Efter 5 våningar slott tarvas fika – en Läckökringla!

Skalunda hög.

Källby hallar.

Ibland behöver man komma bort, så efter att ha skött alla djuren åkte vi iväg på en tredagars lillsemester.

Slutmålet för dagen var Gössäter, norr om Kinnekulle, där vi skulle bo på pensionat i två dagar. Och på vägen stannade vi och tittade på sevärdheter. Det är vackert på Kinnekulle!

Väl framme åkte vi till Hällekis där det enligt infotavlorna skulle finnas tre matställen där. Och vi var ju tokhungriga! Men – ett hade lagt ner, det andra verkade inte öppet och något tredje såg jag inte. Hällekis kör man liksom igenom på två minuter ... Så är det, när man reser off season. Så vi körde till Götene och åt pizza!

lördag, augusti 20, 2011

Bygge, ridning och en liten rymling!


Men – Kachita är ju på fel sida staketet!


Alpackorna inspekterar bygget!

Ligghallen so far!

Efter ett snickeripass på förmiddagen, då jag hade en seriös brottningsmatch med vindduken i 8 sekundmeter vind, åt vi lunch, och gick sedan ut för att ta en ridtur. Och hittade Kachita utanför hagen! Två gånger har Miski lyckats rymma och två gånger Kachita. Jag tror inte de rymmer med uppsåt, men de pillar och håller på i repgrindarna och hamnar nog på utsidan av misstag. Härom dagen när Kachita hamnade utanför behövde jag bara öppna grindarna igen så rusade hon in till de andra! Idag kom hon fram till oss, som om hon visste att vi skulle hjälpa henne. Jag försökte fösa in henne när maken öppnat grindarna, men då blev hon rädd. Men hon följde med mig när jag gick mot grindarna själv! Uppenbarligen förlitar hon sig rätt bra på oss!

Efter ridturen (det har blivit dåligt med dem på sistone – Saga saknar alltjämt en sko och vi är besatta av vårt bygge) då vi till skillnad från förra ridturen inte fick syn på en tok-stor älgko, fortsatte vi med snickrandet. Det går framåt!

Vid 20-snåret ville vi inte störa grannarna med vårt spikande mera, så jag satte våra metallgrindar för de där repgrindarna som fölen tar sig igenom. Så nu ska de väl hålla sig på plats! Maken grillade karrékotlett och fixade bakpotatis, och så drack vi vin på uteplatsen istället. Väldigt skönt!