tisdag, november 30, 2010

Akta dig för Alafors!

Så koseligt!

Syskon.

När man tar av mot Alafors i rondellen får man göra en gir som känns olaglig, följd av en ny gir, bort mot en snäv kurva som är sorgfälligt utmärkt, för att sedan inse att det inte är en rondell man kommer till utan bara vägar runt om en återvinningsstation. Tämligen förvirrande med andra ord. Nu med all snö blir allt än mer förvillande. Men jag tog mig till veterinären där för att införskaffa foder åt katterna.

Jösses vad de äter nu! Jag börjar ana att de äter en hel del gnagare om sommaren, för nu går det fort en stor påse kattmat! Och detta trots att de mest ligger inne och slappar...

Hur som helst körde jag snart tillbaka mot 45an, då jag i den dåligt märkta kurvan såg en bil stå halvvägs ner med ena sidan i ett dike, med hjulen spinnande i fruktlösa försök att backa tillbaka. Jag parkerade min bil så ur-vägen jag kunde och klev ur, men då var föraren själv redan urkliven ur bilen och pratade i sin mobil. En annan kvinna stannade också och snart fick vi veta vad som hänt. Föraren trodde att hon körde in på en väg, men det var bara spåren efter arbetsfordonen som kör där för vägbygget. Där är som sagt dåligt skyltat, så jag kan förstå henne, men hon hade tagit kurvan alldeles för snävt. Fler bilar stannade, inklusive en kille som tydligen var brandman och antagligen van att kalkylera risker. Vi insåg att ingen av våra bilar skulle klara att dra upp hennes bil, så en dam gick iväg till en lastbilsförare en bit bort och bad om hjälp.

Nu var så många på plats att hjälpa kvinnan, som dessutom kände henne förstod jag, så jag körde iväg. Just när jag skulle upp mot krönet till rondellen kom en lastbil dundrande mot mig på den smala passagen. Så jag fick tvärstanna! Lastbilen passerade utan incidenter, men än en gång var jag glad åt dubbdäcken – dels för att jag kunde tvärstanna sådär, dels för att jag kunde börja köra uppåt igen på underlaget av hårt packad och ganska hal snö. Snart nog var jag hemma i tryggheten!

Men det är uppenbart att man ska akta sig för Alafors!

måndag, november 29, 2010

Dubbdäck rules!

video
Pållar – nyss utsläppta efter frukosten!

Sagis med busig uppsyn.

Stilton inser att han nog egentligen inte vill vara ute i snön.

Sötnosar.

Mökkvi stod klar i stallgången då maken ringde och vidarebefodrade att hans hovslagare fastnat i snön med bilen. Vi har ju skottat vår väg som tokar för att hon, och vi, säkert ska kunna köra där. Men man vet ju aldrig...

Hon kom så småningom och berättade att hon nästan fastnat på vår väg också, men klarat sig precis. Men så har hon en enorm bil också, som hon kan stå raklång i och arbeta med hästskorna. Hennes väglags-problem bådade inte gott inför kvällens planerade tur till utmarkerna runt Trollhättan, för att hämta hö.

Mökkvi är ju lite dålig på att hålla balansen när hon jobbar med bakhovarna, så jag höll mig i närheten och stallpysslade medan vi pratade och hon jobbade, beredd att stå och "stötta" honom när det var dags för bakbenen. Knappt två timmar senare var hon klar och jag ganska kall, så jag gick in och värmde mig.

Vid 18-snåret började jag sakna maken, som fastnat lite i bilkö. Vi skulle ju till vår hö- och halmbonde.Vi blev lite sena innan vi kom iväg. Så
körde vi fel, eftersom det plötsligt finns en ny rondell på vägen till Trollhättan, där det inte brukade finnas någon. Fast vi kom rätt ändå, men lite sent, där vi slingrade oss fram på de smala skogsvägarna, omgärdade av snötunga granar. Det kändes som att åka i ett julkort, långt bort från all civilisation.

Bonden är en glad och rar man som gärna småpratar lite och hjälper oss med lastningen. Han såg efter att vi kom iväg ordentligt på hans sorgfälligt plogade väg – ifall vi skulle fastna – men turen gick som en dans med våra sprillans nya dubbdäck och maken bakom ratten! Trodde aldrig jag skulle förälska mig i dubbdäck!

söndag, november 28, 2010

Mera snö ...

Just nu lockar det inte att sitta på uteplatsen och dricka kallt vitt vin hela natten ...

Ständigt tjat! Ronja-katten vill ha uppmärksamhet! Och kelar jag henne inte, så applicerar hon sig runt mina ben så jag snubblar över henne, och så klagar hon högljutt! Eller så hittar hon på hyss, som att stjäla mat eller snoka på diskbänken där hon vet att hon inte får vara! Djur! Men det är såå skönt att hon är hemma igen. Hon har helt enkelt mycket kel att ta igen!

Idag promenerade jag med Saga igen. Den djupa snön är bra träning för henne. Och mig med ...Fy, så jobbigt det är! Så provade jag lite NH och klickerträning. Kommer inte riktigt ända fram, men fick lite bra tips av T, som kom ridande förbi på Embla.

När jag matade alpackorna, började Qhichincha att mumsa i sig av höet på botten av höpåsen. Och då fick jag klappa henne! Sedan kom hon på vad jag gjorde och drog sig lite undan. Hon är sååå mjuk!

Så skottade jag. Och sedan maken. Och sedan var vi klara! Och då kom det mera snö. Så nu är maken ute och skottar igen. Fast nu är det förstås inte några 20 cm längre... Jag tog den vanliga snöskyffeln idag för att skotta undan några lite hårdare "hörn" och insåg hur ohyggligt mycket jobbigare det är att skotta med den, än med släden! Tack, käre svärfar för den! Den gör vår tillvaro betydligt lättare!

lördag, november 27, 2010

Den nordatlantiska oscillationen är inne i en negativ fas

Och nu har vinden börjat bygga upp en smärre glaciär längs stallväggen igen ...

Alpackor i snö!

Saga.

Mökkvi.

Bara hela stallplanen med ca 20 cm snö kvar att skotta ...

Stiligt par!

Sawila uppskattar inte att bli instängd med maken och sina artfränder i den lilla inhägnaden. Munnen är lite grön av spott. Men hon var coolare än sist.

Det snöade inte idag! Solen sken och lovade en härlig dag. Till man kom runt husknuten och möttes av en arktisk vind! Den nordatlantiska oscillationen är sannerligen inne i en negativ fas! Jag longerade Saga i sommarhagen, vilket hon motvilligt gick med på. Men de höga benlyften i snön är nyttiga för henne!

Idag var det dags för body-scoring – att samla ihop alpackorna i vår lilla 3 kvm stora inhängnad och fånga dem en och en och känna igenom dem. Sawila blev sur och spottade, medan de andra två var tämligen coola. De är så mjuka att ta på! Man vill bara gosa med dem hela tiden. Men det gillar de ju inte. Dumt av dem, att vara så mjuka då! Nå, alla var bra i hullet, så snart släpptes de ut igen och fick sitt kraftfoder.

Idag turades vi om att skotta, maken och jag. Efter mitt andra skottningspass för dagen, kom jag in till nylagad kvällsmat och nybakt banankaka! Underbart! Båda är nu tämligen medtagna i kropperten ...

När vi hade ätit framför TVn hörde vi ett jamande utanför dörren. Maken rusade ner och öppnade. Ronja var tillbaka igen! Efter tre dygns bortovaro! Tok-hungrig och tok-kelig, men vid god vigör!




fredag, november 26, 2010

Snösläde!

Promenix i vintermörkret!

När det blåser så mycket som nu, så yr snön in i stallet, genom ventilations-taknocken.


Qhichincha

Triss i grått.

Efter jobbet i torsdags åkte vi till svärfars hus i Partille,
för att hämta en snösläde vi fått! Han var inte hemma själv, men hans sambo tog emot oss och skämde bort oss med mackor och kaffe! Det var trevligt att sitta och prata lite, om deras flytt in till sta'n och allt möjligt. Goa hunden Laban låg på golvet och lät sig kelas med. Mys!

Väl hemma skottade maken med den förnämliga snösläden som en besatt, medan jag skötte djuren, och skottade lite jag med. Snösläden är ju suverän! Fattar inte att min hjälte maken orkade skotta så mycket! Fast han var ju lite schlitt sedan ...

Igår började insikten komma, och idag slog den ut i full blom. När såg jag egentligen Ronja-katten senast? Tisdags? Onsdags? Hon har i alla fall varit borta minst 2 dygn ...


Idag var maken barnvakt åt minsta brorsonen, medan större brorsonen hade piratmonsterfödelsekalas! Det ni! Så jag åkte hem själv, storshoppade i Nödinge och skötte om djuren. Fast maken kom hem så han hann promenera en vända med Mökkvi. Hästarna står inne om nätterna nu pga blåsen och snösyltorna. När man tar in Mökkvi, följer Saga efter och går direkt in i sin box. Lite nervöst när hon går de 2 metrarna på betongen med jättestyltorna, men hon är så smidig och är snart inne i sin box med tjock halmbädd, där styltorna inte ställer till med något.

onsdag, november 24, 2010

Kvällsaktiviteter

Mökkvi undrar när han ska få mat, medan kameliderna mumsar.

Sagis. Svårryktad med istappar i pälsen. Men längst in – torr och varm!

Stel och öm efter helgens avramling, gick jag stelt in i "mysrummet" på kontoret, för min massagetid. En väldigt najs förmån vi har på jobbet! Jag brukar välja att få zon-terapi. Då knådas fötterna, och L, som knådar, kan känna om man är förkyld eller sitter fel vid datorn etc. Idag klämde hon på ett visst ställe på foten så den bara ryckte till! Jomän, det var min gluteus minimus – den lilla "kudden" man har ovanpå var skinka och som jag varit väldigt öm i sedan fallet. Hon klämde igenom mina fötter och kunde säga exakt på vilka ställen jag hade ont, och se, efter knådet hade jag betydligt mindre ont! Helt otroligt!

Viss tråkinfarkt drabbar en när man är på kurs och lär sig om moms! Och bokföring! Men ska man bli alpackauppfödare, får man ju kunna lite sådant. Och tack Ale – för att ni bjuder nyföretagare på en gratis grundkurs!

Med maken på ridskolan och mig på kursen till kl 21, blev det sent på tisdagskvällen innan alpackorna var matade och pållarna skötta. Hästarna får vara inne om nätterna nu, dels pga busvädret, dels pga styltorna de får i hovarna, särskilt Saga. Mökkvi har ju täcke ute, eftersom han fryser lätt. Saga hade inte det. Hon frös dock inte. Var inte det minsta spänd. Trots istapparna som hängde i hennes päls. Men de tog evinnerlig tid att borsta ur!

På onsdagskvällen var vi på möte i Alafors med föreningen "Säkra ridvägar i Ale" som arbetar för att få byggt en ridled genom hela kommunen! De har redan börjat i den södra änden. Tyvärr bor vi i den norra... Men det kan nog bli hur bra som helst! Där var lokalpolitiker och kommungubbar som alla verkade överens. Så det blir nog faktiskt något av det!

Så det blev ännu en sen kväll med djurskötseln. Denna dag hade dock Saga också täcke. Blev ohyggligt mycket lättare att borsta henne!

Och ute föll snön ...

tisdag, november 23, 2010

Shopping spree i Trollhättan och en neslig besiktning av ett släp

Vår alldeles egna utvikningspojke.

Camelid-kraftfoder tillhör inte djurmataffärernas standardsortiment. Därför åkte vi idag upp mot Västra Tunhem utanför Trollhättan och hämtade tre säckar camelidfoder (som jag beställt några dagar innan) på en gård vid en snöig lokalväg som vi aldrig hade hittat utan makens iPhone! Därpå blev det shopping spree i Trollhättan, på Granngården, Jula, och ett stort shoppingcenter där maken letade kläder. Det snöade rejält.

Väl hemma kastade jag i mig lite lunch för att åka till besiktningen. Och trodde i min enfald att det skule gå som en dans, nu när vi nyss fått reparerat det! Men – redan när jag skulle åka märkte vi att ena blinkersen inte funkade. Dooh! Att den skulle gå sönder just idag! Men jag körde iväg, in på besiktningsrampen och väntade på godkännandet av resten. Men – då var haken till säkerhetslinan trasig! Så pinsamt! Visade sig senare att när maken kopplat släpet hade det inte gått på riktigt. Då hade nog haken gått sönder. Som den ju ska! För att dra åt släpets broms. Men när han kollade efteråt hängde linan där den skulle, så han tänkte inte mer på det. Men den hängde bara i en ostängd krok ...

Kände mig dum och bads komma på ombesiktning. Dooh! Så jag körde till släpverkstaden i närheten och fick snabbt fixat både blinkers och hake, och även vår dumma vev till stödhjulet som varit lite kort. Och ilade tillbaka till besiktningen, för att få godkänt. Men då var drive-in kontrollen stängd! Och de vägrade kolla på min blinkers och min hake, trots att det skulle ha tagit högst 2 minuter! Morr!


Och hemma föll snön...

söndag, november 21, 2010

Styltor, besök och en lömsk våg ...

Matningsdags!

Proud redheads!

Idag var det töigt och snön ännu mera fästig under hästarnas hovar! Särskilt Sagas små hovar. Medan maken tog Mökkvi på promenad, lös-travade jag Saga lite i paddocken. Hon var mera normal idag. Så satt jag upp och skrittade två varv. Egentligen vill jag inte rida henne när hon får styltor, men jag behövde sitta upp igen – för jag gjorde inte det igår när jag ramlat av. För det är sant som de säger – man måste snabbt upp i sadeln igen. Så lite nervös var jag. Men idag var hon som vanligt!

Vid 13-snåret kom Kaneli-kompisen med sambo och toksöta vovven! Hunden fick inte vara med hos alpackorna, men hon var nog nöjd med det. En olycklig stöt från ett elstängsel gör att hon numera är lite tveksam till utevistelse i närheten av staket ... Vi åt lunch och Kanelis goda kanelbullar! Sedan blev det mys i soffan framför en brasa och med katter och en hund som både är nyfikna och lite nervösa på varandra och spanar in varandra på avstånd.

Gårdagens incident har bekräftat en teori jag haft ett tag, att jag kanske borde dra ner på Sagas betfor. Jag har räknat foderstat igen och inser ju att foderstaten hon gått på har gällt en häst som rids mycket mer och som är för smal. Men nu med all snön så kan jag ju inte rida ordentligt, pållan är nu mera normal i hullet, hon hade stått inne i box hela natten och sedan blivit pigg av snön! Så där har vi krutdurksförklaringen! Hon var ju stollig förra veckan på lektionen och har varit ovanligt hispig på sistone. Så nu får hon ingen betfor alls! Får se om hon blir normal igen ...

Ett annat mysterium är också löst. Vår säck med kraftfoder till alpackorna börjar redan bli lite tom, fastän den borde räcka i 2 månader till! Insåg i veckan att vår hushållsvåg inte är känslig nog! Mäter jag på vår brevvåg – blir 100 g mycket mindre .... Detta innebär att alpackorna fått för mycket kraft (så känns de stabila också) och Saga fått för mycket betfor ... Så stolligt kan det bli! Inte underligt att pållan blir konstig! Värsta sockerkicken! Så nu mäter vi allt på brevvågen istället. Nu borde det blir rätt ...

lördag, november 20, 2010

Spontan jordinspektion i snön ...

video

Vanligen är det väldigt svårt att få Saga till att galoppera i paddocken ...



Stolt Qhichincha!

Parucha tänker att en människa med matskål kan ju inte vara HELT fel ...

Det var ju snö ute och pållarna har inga snösulor, men jag tänkte att en ridtur i sommarhagen borde funka. Där är ju underlaget mjukt. Jag släppte ut Mökkvi i hagen och sadlade Saga. Redan då märkte jag att hon var nipprig. Red ut i sagda hage och Saga var som en krutdurk. Trippade och nipprade och på tillbakavägen gjorde hon en plötslig krumbukt – så jag ramlade av!

Jag blev arg på henne för att hon va så tramsig och tog in henne i paddocken för att löslongera henne där och "jaga dumheterna ur henne"! Det brukar vara väldigt svårt att få Saga att galoppera i paddocken. Idag fick jag knappt stopp på henne! Men efter några varv var hon lugn igen och, faktiskt, väldigt uppmärksam på matte!

Vid 13-snåret dök Frodo-kompisen upp med söner för att spana in våra små alpackor. Det är lite kul att de vågar vara så nära även när nya människor kommer! Med modiga matvraket Parucha i spetsen!

Det var under eftermiddagen smärtan kom. Mörbultningen från min avramling. Som inte gjorde så ont då, vad jag minns. Eller så fick jag min kroppsliga morfinkick så snabbt som vanligt, att smärtan bara kändes några sekunder. Det brukar bli så när jag ramlar av. Det känns inte så illa då. Men några timmar senare ...

Jag hade liksom sträckt mig i själva ljumskarna och upp på magmusklerna! Fick gå som en robot. Och väldigt sakta... så jag gjorde inte många knop, resten av dagen.

söndag, november 14, 2010

En skön grå dag med djuren

Saga och maken – ett stiligt ekipage!

Body Scoring. Sawila lägger sig ner som en stressreaktion. Jag försöker vara mjuk och trevlig mot henne, så hon ska förstå att jag inte tänker göra henne illa.

Matte-Mozzy-mys.

Gårdagen har krävt sin tribut! Idag hade jag en omfattande träningsvärk i hela min lekamen. Tänk så mycket konstiga muskler man har, som man kan få träningsvärk i! Så jag tubbade maken till att rida Saga. Fyra veckors konvalescens för Mökkvi, och mitt inhopp på makens ridlektioner på ridskolan, innebär att maken inte ridit på 4 veckor! Utom lilla provskritten på Mökkvi igår. Så det är dags att träna upp dem båda! På tisdag är det makens tur på ridlektionen på Lysegården, och där är det ingen promenadridning!

Så medan han red Saga, promenerade jag Mökkvi. Vi gjorde sällskap till isis-grannen, så vände jag tillbaka medan maken fortsatte på N-rundan. Vi möttes igen, när han kom ut i andra änden! Båda pållarna såg pigga och glada ut idag! Jag travade korta sträckor med Mökkvi. Min kondis är lite som en sengångares, så det blev väldigt korta sträckor ... Men Mökkvi är fortfarande lite "knixig" i vänster fram i trav, så det var kanske lika bra. Skritten såg dock bra ut, och han kan göra små volter utan att röra sig konstigt!

Väl hemma var det dags för "body scoring" av alpackorna. De anade oråd när vi riggade grindarna till en fålla på 1,5x1,5 m, men var för nyfikna för att smita iväg! Så föste vi in dem, maken med två ridspön och jag med longerlinan. När alla tre var i fållan gick jag in till dem och stängde om oss. Det blev ganska trångt. Men de verkade inte värst stressade. Så jag höll i var och en, kände på hullet och käkarna (det förekommer att grässtrån fastnar långt in i käken och ger inflammationer), och maken kände på hullet genom grindarna. Allt kändes bra, alpackorna verkade inte särskilt stressade och de var sååå mjuka! Man blir lycklig av alpackor!

Sawila la sig ner som en stressreaktion just när jag kände igenom hennes käkar, men då var jag ju också lite "påträngande". Hon fann sig dock i beröringen. Hon vänjer sig nog när hon inser att jag inte gör henne illa. Sedan fick de sitt kraftfoder och ingen verkade ha tappat förtroendet för oss!

lördag, november 13, 2010

Monumental magmuskelvärk och för korta armar

Sagis ser Mökkvi komma åter. Då är hon minsann uppmärksam!

Sötnosar.

Kraftfoderdags.

Det hällregnade när jag gick och matade pållarna på morgonen. En utelektion i Sålanda kändes inte alls så lockande Men skam den som ger sig. Och lagom till att vi kom fram med Saga i släpet, så höll det i princip uppe!

Mökkvi är ju fortfarande konvalescent, så det var bara jag som skulle rida. Om det är all vila sedan snöfallet (Saga får sådana styltor av snön så jag har inte velat rida) eller om det var vinden, vet jag inte. men hon var sååå nipprig! Rädd och skuttig för saker och kunde knappt skritta lugnt när jag värmde upp. Min fåfänga förhoppning var, att jag skulle kunna ha nytta av den energin på lektionen.

Så blev det inte. Saga sturade visserligen bara några gånger, men jösses vad jag får jobba och driva! Och jag får ideliga instruktioner om att sträcka tygeln och sänka handen. Hon har ju rätt, instruktören. Men ibland känns det som mina armar är för korta! Jag är nog lite, lite vanskapt. Så är det.

Det blev ganska bra till slut. Och jag genomsvett! Och snart med en monumental träningsvärk i magmusklerna. Jorå, de är där, under allt det mjuka...

Väl hemma igen gick vi en promenix med våra hästar och gick in lagom till att vårt besök skulle komma. Då ringde mobben. Min kompis hade ringt, lämnat meddelanden och messat sedan flera timmar, men tok-jag hade ju inte haft mobben med mig ut! Visade sig att hennes kille fått ont i ögat och att de satt på akuten sedan flera timmar. Fick sedan veta att det var en skada i hornhinnan som gått upp. Sådana saker som kan hända!

Men snopet var det! De skulle ju beundra våra alpackor! Å andra sidan var alpackorna blöta idag och inte så fluffiga, så vi hoppas de är snyggare den dag vårt besök kommer.

Maken premiärred Mökkvi lite. I vänster varv ser man att det fortfarande är lite svagt/stelt. Det blev ett kort pass. Det känns ju som att det ändå måste vara bra att träna honom lite. Han såg glad ut i alla fall, pållen, så han hade säkert inte ont.

tisdag, november 09, 2010

Vinterväder!


Missarna envisas med att tro att de vill ut. Men snön är inte populär.

Det var alldeles vitt ute, när väckarklockan ringde! Eftersom jag trodde snön skulle komma först under dagen, hade hästarna inte täcke på. När jag gick ut för att ge dem frukost, fick jag knappt upp stalldörren på grund av blåsten, och pållarna var täckta med snö! Så jag tog in dem och borstade av snön, och la på täcken. Någon timme senare släppte jag ut dem igen, innan vi åkte till jobbet. Det var täckes-premiär för Saga!

Efter jobbet åkte jag till ridskolan. Sista biten går längs en slingrig väg där väghållningen inte är så bra ... Så där var jag hemskt glad att vi bytt till vinterdäck! Lektionen gick jättebra på fina skäcken Lappi som bl a galopperade som en vind!

Väl hemma igen, visade det sig att täckena hade gjort nytta. Ingen av hästarna var spända i ryggen och båda var torra och fina! Vi får helt enkelt se till att hålla Mökkvi varm. Saga är ju inte så känslig, men med dagens ihållande blåst och snöande, så var det nog skönt med täcke för henne med!

Maken hade chillat med alpackorna i ligghallen, de hade legat ner lugnt och fint där, fastän maken var där! Skoj att de är så trygga med oss!

måndag, november 08, 2010

Irritationsmoment

Stilton i motljus.

video

Matningsdags för alpackorna!

Maken gymnastiserar Mökkvi.

Vi hade insett att däckbyte på Volvon var ett måste. Yr.no visade att det skulle bli snö. Men däckbyte är ju så trist! Då ringde de från Posten i Kungälv och frågade om vi kunde hämta vårt stora kolli idag, för det fick inte plats. Med andra ord hade alpackagrindarna kommit! De är i och för sig ganska höga och breda, men på kanten är de ju tunna. Men som de uttryckte sig, anade jag oråd och trodde att de kanske låg i någon stor otymplig kartong eller nåt.

Väl där visade det sig, att de bara var fastsurrade, liggande på en lastpall. Så vi tog loss dem och bar in dem i släpet, och sedan lastpallen. Lastpallar är alltid bra att ha. Vi gjorde lite andra ärenden, innan vi åkte hem. Då hade redan en stor del av dagen gått. Två timmar till solnedgång. Så vi började med att byta däck på släpet. Då hade muttrarna rostat fast! Maken drog, men muttern gav sig inte, däremot en adapterdel till vårt spärrskaft. Maken åkte och köpte en ny i Älvängen, av vad vi trodde var bättre kvalitet. Men den gick också sönder ...

Misströstan! Nu kunde vi inte använda spärrskaftet! Maken gav sig på Volvon istället, med den lilla fälgkorsvarianten som finns i bilen. Och det gick bättre! Snart nog hade maken bytt alla Volvons däck, medan jag mockade, bytte vatten etc. Så gick jag in för att fixa mat – så bytte maken på släpet också! Maken är min hjälte!

Så idag hann jag inte ut och rida innan mörkret föll, vilket först kändes irriterande. Fast efter 5 dagars ridning är jag ju faktiskt lite mör ...

På kvällen staplade jag det sista av veden. Och därmed var vi beredda på snö!

söndag, november 07, 2010

Ännu en härlig novemberdag!

Maken försöker få "flickornas" uppmärksamhet.

Vi nått den tid på året då Zolly tror att hon vill ut, men när man öppnar ryggar hon förskräckt för kylan som möter i dörren. Så stänger man. Och 10 minuter senare tror hon att hon vill ut igen...

video

Det är kul att bara vara med alpackorna. De är så nyfikna fast samtidigt försiktiga.

I förmiddags var hela hemmanet vitt! Det ångade om Saga när frosten på ryggen smälte i solens sken, och alpackorna såg fina ut bland alla vackra frostbelagda höga gräs. Riktigt kallt var det i skuggan, så frosten aldrig smälte, men varmt och gott i solen.

Jag har hört att hästarna får sin D-vitamin från solen via pälsen/huden precis som vi. Så går de flesta pållar med täcke om vintern...! Hm. För Saga funkar det bra att vara "naken" – hon visade inga spänningar i ryggen idag, fast det varit så kallt inatt. Mökkvi verkar lite känslig i ländryggen, men det kan ju delvis bero på att han stått på vila och bara promenerats. Vi får helt enkelt vara uppmärksamma på det där.

Jag red klätterrundan och maken hängde med på den del som är gemensam med N-rundan. Vi vill ju inte överanstränga Mökkvi. Saga verkade tycka det var lagom kul att gå klätterrundan själv, och hade nog en smula träningsvärk sedan igår. Hon gillar inte när det är geggigt på marken, och det är egentligen där hon tjurar. Det kan jag förstå. Men hon går över. Idag hittade jag en liten stig som leder runt den geggigaste biten i slutet på klätterrundan, så ska jag nog använda den ett tag. Jag gillar inte heller när det är geggigt. De sjunker ned så djupt ibland. Det var på det viset Mökkvi sträckte sig.

Väl tillbaka så arbetade maken med Mökkvi i paddocken, från marken. Böjde honom i kroppen och ledde över små hinder, så han ska bli uppmjukad. Lite gymnastik, helt enkelt! Han fick trava några varv, och det såg bättre ut än på länge! Framförallt protesterade han inte, som han gjort tidigare – säkert för att det gjorde ont då. Så det verkar ju funka med "gympan". Vore ju skönt om han blev bra snart. och kul när vi kan rida ut tillsammans på riktigt igen.

Idag var vi i hagen med alpackorna ett tag. Det är kul! De är så nyfikna. Det är verkligen livskvalitet att sitta där och bara vara med dem.

Efter en sen lunch, skyndade vi oss att stapla de 4 kubiken ved som levererades igår. I vårt lilla vedskjul av presenning. Mörkret började falla så det blev svårare och svårare att se vad vi gjorde. Men vi fick in så mycket att skjulet blev fullt! Vi får knô in lite på verandan också! Men nu, efter vår vedstaplingsövning, känner jag mig ganska ledbruten och trött i ryggen. Men det känns mest som träningsvärk, inte som egentligt ryggont.

lördag, november 06, 2010

Mach 3?

Lilla söta Saga. Man kan tro att det är oskärpa i bilden, men det är bara Saga som är väldigt fluffig i sin vinterpäls.

Tre söta tjejer och maken.

Parucha är lite väl nyfiken, tycker Ronja.

Jag gav mig av för att rida en klätterrunda, men när jag kom till isis-grannen höll precis T och hennes far på att sadla sina hästar för en utetur! Så jag hakade på och vi red F-rundan istället. Den har sina fördelar. Den är inte så geggig och man kan rida fort! Så vi red iväg, Det blev långa snabba töltsträckor som gick rent för det mesta, trots att jag inte hade bootsen på. De brukar vara bra när man ska öka, men på geggiga rundor brukar jag inte ha dem. Känns som att lera och guck ska fastna och skava i dem då.

När vi kommit en bit på väg, passerade vi några vidsträckta fält. Längst bort i skogsbrynet såg vi 10-15 dovhjortar! Jag såg några där häromdagen. Första året vi bodde här såg vi mycket dovhjort, men sedan har vi inte sett dem alls förrän i år. Och nu har vi sett hur många som helst! Märkligt.

T:s far är ju inte jättevan ryttare, men hängde med bra, och Embla är ju en bra häst på så vis att hon är stabil och inte den som drar iväg för häftigt. Saga var däremot på tävlingshumör! Hon töltade som en symaskin bitvis, och i galoppbacken fick hon in sin översta växel! Och då går det fort! Överljudshastighet, nästan! Njae, det är att överdriva, men hon gick otroligt taktfast och fint som tåget i en väldig fart! Lite skräckblandad tjusning, men mycket lite skräck och väldigt mycket tjusning! Hon kan när hon vill!

Väl hemma var hon rejält andfådd. Jag "klädde av" henne, skötte hovar och tog på täcke, så gick vi på en liten promenad med maken och Mökkvi för att skritta av henne ordentligt. Hon var pigg då med! Funderar på om nya foderstaten gör henne piggare. Det är så mycket protein i vårt nya hö (!) så det är perfekt för Mökkvi, men för Saga är det lite för mycket protein. Så hon får betfor istället för att få energi tillräckligt, så hon inte tappar i hull. Och det verkar ju funka. Både med hull och energi... Hon är inte riktigt så tunn nu som hon var ett tag.

Idag kom "ved-gubben", så nu har vi en massa ved och en kakelugn som är i bevisligt fint trim (sa ju sotar'n häromdagen). Så nu eldar vi! Passar bra nu när temperaturen sjunker därute ...

fredag, november 05, 2010

Fin fredag med ett litet mysterium.

Våra herbivorer verkar gilla varandras sällskap.

En så'n söt Mökkvi!

Vanligen är det termiter och gnagare som äter på folks hus ...

Mökkvi och utsikt över hemmanet.

Eftersom maken kom hem från London sent igår, och åkte till jobbet tidigt idag – behövde inte jag morgonmata pållar! Som de flesta dagar denna vecka sover jag länge, börjar jag med brunch och GP, rider en sväng på Saga och går en promenad med Mökkvi. På det hela taget en mycket trevlig rutin!

När mörkret föll åkte jag till Älvängen för att handla inför helgen. I onsdags när jag var där tappade jag min stegräknare, vilket kändes nesligt eftersom jag ligger bra till i vår stegräknartävling på jobbet, och tävlingsperioden snart är slut! Jag har kunnat ta tid på hur länge jag rider och går och kunnat använda omvandlingstabeller till det. Så jag har fått en hel del poäng ändå. Men jag missar ju alla vardagssteg – de där man inte tänker på men plussar på rätt bra.

En liten del av mig hoppades att jag skulle hitta den på parkeringen vid affären. Så när jag skulle kliva ur Volvon – låg den i facket på bildörrens insida, där öppnings-spaken är! Hur har den hamnat där? Jag har den ju alltid fast på höger byxficka!

Detta är ett mysterium. Men det kan vara så att den kanske lossnade i onsdags när jag klev i eller ur bilen, att jag bara plockade tag i den och la den där så länge, medan jag trotsade busvädret som rådde just då. Men jag minns alltså inte det. Men får en känsla av att jag kan ha gjort så. Märkligt. Men nu är jag med i tävlingen igen. På allvar!

torsdag, november 04, 2010

Härligt höstlov!

Parucha och Qhichincha har vågat nosa på min hand nu! Inte illa med fjära alpackor. Men jag får inte ta på dem! Jag kommer så nära som 5 cm, men sedan hoppar de undan! De är för söta!


"God morgon, jag är lite tidig," sa den unge snygge sotar'n när husets trötta fru, som precis hunnit bli "anständig", öppnade. Jo, tack – han var färdig en dryg kvart innan han skulle komma. Det är att jobba effektivt! Tydligen såg det jättebra ut i vår skorsten! Så nu ska här eldas på! Det kan behövas ...

Idag var det uppehåll! Och soligt när jag gav mig av på F-rundan, som är den enda som är någorlunda torr efter så här mycket regn. Saga blir förstås alltid lite nipprig när vi är ute ensamma, särskilt om det blåser mycket, som det gjorde idag! Hon tycker också porlandet i de nu välfyllda bäckarna är läskigt! Men vi fick till en jättelång tölt och en härlig galopp och kom hem ganska möra men glada, båda två. Hon var andfådd, så efter avklädningen fick hon sitt fleecetäcke på sig och vi tog en promenad ute på grusvägarna, för att skritta av henne.



Mökkvi som sett oss komma och gå igen gnäggade otåligt, och när vi väl kom tillbaka galopperade han fram och tillbaka i hagen av iver! Han såg inte ut att ha ont alls, just då! Och det känns ju skönt! Jag tog honom på en kort promenad också. Då såg han lite stel ut, vilket kan bero på den hårda grusvägen. Men han är på bättringsvägen, det är tydligt! Vi får bara "starta upp" honom försiktigt nu!


onsdag, november 03, 2010

"Höstlov"

Stilton och Zollybolly trotsar regnet!

Qhichincha och Sawila vågade sig in medan jag lade till dem mera hö...

När jag vaknade av hagel och kastvindar mot fönstret, var jag glad att jag låtit pållarna stå inne under natten! Gick upp och matade dem, och gick och la mig igen. Vädret växlade hela dagen, och just när jag tänkte ge mig ut för en ridtur, så började det åska och hagla! Det blev en halvtimme till med korsordet innan det blev uppehåll.

Jag red N-rundan extended och fick till både en bra galopp och lite sol på mig! Sedan gick jag en promenad med Mökkvi. Tyvärr var hans sträckning sämre i måndags! Jag misstänker att klätterrundan kanske var lite för tuff för honom. Efter promenaden travade jag honom lite i paddocken. Fortfarande snubbligt på vänster fram, men jag tyckte nog det såg lite bättre ut! I högervarv märktes det inte så mycket!

Det regniga vädret fortsatte, så efter ridturen lät jag pållarna stå inne igen med fleecetäcken så de skulle bli torra. Och vid 20-snåret klarnade det! Då släppte jag ut två torra och varma pållar under stjärnhimlen!

tisdag, november 02, 2010

Lång dags färd mot natt ...

Ohyggligt tidigt på morgonen var maken uppe och körde iväg till flygplatsen, på jobbresa till London!

Själv försökte jag skynda in till jobbet, men fick ju fodra pållar, rigga lunchgrind och lämna Trilobiten på reparation innan jag kom fram.

Lite stressigt var det, eftersom detta var sista dagen innan mitt lilla höstlov! Sommarsemestern i år blev ju bara 3 veckor i praktiken, eftersom jag dumt nog gått med på jour en vecka mitt i. Det misstaget gör jag aldrig om! Men därför unnar jag mig ett höstlov nu! Hundögda medarbetare lyckades dock övertala mig att jobba i alla fall måndag och tisdag. Och jag hann med allt jag skulle och kunde göra, lagom till att det var dags att åka till ridskolan! Men det var på håret!

Åkte dit i busväder och gladdes åt mina nya fina vindrutetorkare, som gör ett bra jobb! Fick rida fina skäcken Lappi, som dock hade rullat sig rejält i geggan därute, så de vita fälten var mera grå än vita, även efter idog borstning ... Lektionen gick bra och vi fikade förstås efteråt! Länge. Trots att jag hade en lång kväll framför mig ... För på hemvägen stannade jag på ICA i Kungälv och shoppade loss inför mitt höstlov. Där fanns lämpligt nog ett apotek där jag kunde köpa avmaskningsmedel till missarna. Det känns påkallat sedan jag igår hittade en 5 cm lång vit segmenterad otäcking som uppenbarligen kommit från någon misses mindre charmiga ände...

Väl hemma borstade jag hästar. Mökkvi hade ju gått med regntäcke hela dagen så han var torr och fin, medan Saga var tämligen blöt och fick sitt fleecetäcke på sig. Ute regnade och blåste det, så jag beslöt att pållarna skulle få stå inne denna natt. Så matade jag alpackorna, fick hämta in en tung hösilagebal, mäta upp hö för nästa dag etc, så klockan han ju bli 23.00 innan jag hann börja äta min gratäng som stått i ugnen under djurskötseln. Och då var jag sååå trött!