torsdag, mars 29, 2012

Djurvaktsinstruktioner & ett förkylt födelsedagsbarn

Stackars maken hade känt sig hängig hela helgen och stannade hemma med en förkylning både måndag & tisdag. Men på onsdagen tog han sig till jobbet, fortfarande "luddig", som han  sa, i kolan. Själv oroade jag mig för att jag också skulle bli krasslig, lagom till kommande helgs alpackakurs! Det fick inte ske!


När jag för någon dryg månad sedan efterlyste djurvakt inför kurshelgen, anmälde sig en arbetskamrat genast som frivillig! Så på onsdagen hängde hon med hem från jobbet och fick instruktioner. Vi avrundade med en måltid innan vi körde henne till bussen i Älvängen.


På torsdagen firade vi makens födelsedag! Med breasola-carpaccio, fisk & potatisknyten i ugn samt princesstårtebakelser. I födelsedagspresent fick han en  – kamelridning! Så den 20 maj ska han och jag rida kamel på Orust!




Han är lite orolig att alpackor är en inkörsport till tyngre camelider ... men än så länge vill jag inte byta Saga mot en kamel. Lite nervös är jag – har hört att man kan bli åksjuk av kamelridning...

måndag, mars 26, 2012

Stängsling & rymning...

På söndagsmorgonen låg två stolpar avbrutna och en uppdragen i fodringshagen. Och tråden låg nere. Ingen häst hade rymt dock. Men hade de försökt? Eller har någon älg ställt till det?

Saga och Zolly.

Man KAN samsas intill varandra om man vill vara i alapckastallet med husse och matte men inte för nära själva alpackorna. Men det är knappt.

Maken snusar en blondin i nacken.

De rödhåriga chilenskorna.

3 sötisar.

Bus med "Bolly".

Stängsling!

På lördagen började vi sätta upp alpackastängsel runt hela yttre stängslet på hitsidan bäcken. Tanken är att göra flera fållor som alpackorna sedan får beta av lite, innan hästarna får gå på.

För att komma åt att göra detta
, tog jag bort undre grinden i utgången mot sommarhagen på andra sidan bäcken. Saga kom och snokade, och se – hon hittade lite grönt gräs om hon sträckte sig lååångt ut under grinden, och vips, så lyckades hon få loss den övre grinden och smita in i sommarhagen! Mökkvi var inte sen att hänga efter, så det fanns ingen chans att fösa tillbaka dem själv. Maken höll på att slå i stolparna ordentligt hela vägen runt, så när han kom tillbaka tog vi in hästarna i hagen igen och satte dit båda grindarna noooga!



Jag vet inte om det var längtan efter grönskan på andra sidan stängslet som fick pållarna att dra ner stolpar och tråd i fodringshagen under natten till söndagen. Turligt nog hade de inte rymt, och såg helt oskadda ut. Och oskyldiga. Men det blev till att laga stängslet där, innan vi fortsatte på alpackastaketet.

måndag, mars 19, 2012

Ledig måndag – varför går de så fort?

 Miski!

Kattkiv

Så här trevligt kan man ha det en ledig måndag. Det är väl därför de går så fort.

söndag, mars 18, 2012

Snö, blåmärken, planeter och whisky!

Den 8e mars låg här 5 cm snö på morgonen!

Snö, dis och fullmåne medan Saga får sitt kvällsmål.

Mökkvi får sitt kvällsmål medan Venus jagar Jupiter – de två lysande punktena precis till höger om trädkronan (12 mars).

Såhär glad är man efter whiskyprovning på incontro, och sedan en tokstor räkmacka på Heaven 23 högst upp i Gothia Towers.

Kachita grunnar på om hon känner sig trygg nog för att fortsätta ligga ner nu när matte & husse är så nära inpå.
.

Sagis var välborstad! Innan hon småsvetttig rullade sig nogsamt i paddocken...


Det har varit två hektiska veckor sedan sist! Alpackor & hästar har blivit vaccinerade. Maken åkte till Beograd "i jobbet" 7–10 mars, så jag blev lämnad ensammen med vårdnaden om 11 däggdjur!

Det hade ju gått an, men på jobbet har det varit så hysteriskt mycket att göra med folk sjuka till och från, så några dagar hann jag bara jobba, göra det absolut nödvändigaste i djurskötseln och sova. Vid tre tillfällen har jag kommit alldeles för sent till min parkerade bil: 45 min, 50 min och 65 min! Utan att få böter! Helt osannolikt! Det är som om jag tjänat 3 P-böter! Får jag gå ut och shoppa loss då?

Förra lördagen var jag ambitiös och red en vända både på Mökkvi och Saga. De är så otroligt olika att rida! Sent på lördagskvällen kom maken hem. Med serbisk plommonlikör! Den ska bli spännande att prova en dag!

På söndagen kunde vi således rida ut tillsammans! Men än en gång snubblar Saga, och jag ramlar av. Det såg inte så hårt ut där jag föll, men marken var nog frusen, för det gjorde djävulusiskt ont när jag föll med höger höft rätt ned i backen! 
Grunnar på varför hon snubblar så? Har hon ont? Fast hon haltar inte, har inte feber och går på bra och jämnt när hon är på det humöret. Det är förstås lite lurigt nu, med tjälhål och bitvis tinad lera. Hon kanske bara är matt av pälsfällningen. För jösses vad hästarna fäller nu!

Det var ju lite jobbigt att rida hem efter mitt fall, och ännu jobbigare att hoppa av och gå, för fastän jag kunde stödja på mitt ben utan problem, gjorde det riktigt ont i varje steg. Jag fick en rejäl svullnad från Gluteus Minimus ned över låret till ovanför knät.

Det blev ju knappast roligare av att jag behövde jobba på söndagskvällen, så jag satt i soffan med min ömma höft och jobbade åtta (8) timmar! Detta bara för att Kundén inte kunde hosta upp underlag i tid! Måndagen var jag turligt nog ledig, men min onda höft tröttade och jag kunde inte gå på yogan.

Helt enkelt en kass helg! 



Nå, i veckan som gick har min höft läkt snabbt och bra, jag har bara ett stort färgglatt blåmärke på höften, men rörligheten är helt återställd! Igår och idag har vi ridit utan problem! Och i fredags på jobbet, innan jag gick hem insåg jag att jag hade gjort allt jag kunde göra! Tomt på bordet! Ingen att-göra-lista med flera gamla surdegar på, som jag haft de senaste veckorna! Och alla mina tunga projekt verkar gå mot sitt slut! Klart man inte vill bli sysslolös, men det är skönt att äntligen ha kommit ikapp!

När maken fyllde 40 förra året fick han en whiskyprovning i present av våra kloka kompisar! Så igår var vi på provning på restaurang Incontro vid Svenska Mässan. Det var intressant, med whisky från olika länder – man brukar ju bara få skotsk whisky annars. Jag var enda kvinnan av ca 10 pers! Efteråt åkte vi upp till restaurang Heaven 23 högst upp i Gothia Towers, och åt varsin tokstor räkmacka! Väldigt god var den, fast det var nog fänkål i det lilla brödet under räkberget, och fänkålen dominerade lite väl mycket. Men gott var det! Vi tog en kaffe med kaka på Centralen innan vi tog bussen ända hem (bilen vi körde in i får stå parkerad gratis i Örgryte över helgen). Den bussen går bara varannan timme – men man får väl vara glad att det går att åka buss ända hem över huvud taget! Vi bor ju ändå på vischan! En bra kväll helt enkelt!

söndag, mars 04, 2012

Kusinträff i strålande vårsol

 Klätterapan E hänger ut ur hästsläpet.
 Far och son med finurliga miner...
 Lille G lyckades få Kachitas förtroende.
 Grillkorv med bröd är en hit i alla åldrar!
 Kusiner med matchande muggar.
(Det bidde faktiskt bara så!)
 Killar som gillar att grilla.
 4 kusiner försöker hålla sig lugna nog för att få vara med när alpackorna matas.
Pinnplock!

En fantastisk vårsol sken på oss igår, när svågern från Gävle var här på helgvisit med sonen & äldsta dottern, och svågern från Askim på dagsvisit med sina två pojkar. 


Men livliga barn är det perfekt att kunna vara ute och grilla korv! All äter med god aptit och barnen kan leka, busa och springa av sig, och lyckades dra med oss vuxna i diverse kram-monster-jaga-lekar, kurragömma-i-hästsläpet mm. Det som förundrar mig är hur de orkar springa miljoner varv runt huset, medan vi vuxna flåsar som blåsbälgar efter bara ett eller två.

Vid alpackamatningen
var de 4 exalterade kusiner som höll på att spricka av entusiasm, men de hade ju lovat att hålla sig lugna, för att få vara nära vid matningen. Vissa glädjerop kunde dock inte hållas tillbaka. Tur att våra alpackor är så coola.



Och duktige G höll sig tillräckligt lugn och stillsam för att Kachita skulle våga sig på att nosa på hans hand. Det är härligt att se när barn kan "läsa" djur så där, och tar sig tiden att göra det.


När Askims-falangen åkt, såg en ut-busad Gävle-falang på film medan maken och jag red en vända. När vi kom tillbaka möttes vi av våra gäster. De små ville leka ute igen, men vi vuxna var nu alldeles för trötta. Omvända världen! Oftast är de dem som vill in för de "fryser/är trötta" (fast egentligen bara vill in och fika eller spela spel...), och vi vuxna som uppmanar till utelek. Så det var kul att det var tvärtom, så vi vuxna fick "gnälla" lite tillbaka. Hihi. Barnen tog det med jämnmod.  


I morse åkte Gävle-gänget iväg under viss dramatik. Man misstänker att lillflickan inte ville åka från oss, och det är ju rart. Fast det sa hon inte. Barn är märkliga.


Efter en klätterrunda med hästarna kom vi således tillbaka till ett väldigt tyst hus. Jag satt i soffan och kelade med Stilton i säkert en halvtimme. Han & Zolly har bott i vårt halm-tält i två dagar och bara slunkit in då och då för att få mat. Då har de tyst smugit sig in, väldigt vaksamma med tefatsstora ögon. De små är nämligen lite väl angelägna att betyga missarna sin kärlek. Bara Ronja har mod nog att ligga kvar när de klappar. Fast hon säger ju till dem när hon får nog. Det som är bra är att hon aldrig river i ansiktet, bara på händerna. Så det blir bara lite gråt, och kanske någon liten rispa. Det roliga är att barnen oftast "skyddar" Ronja och säger att det inte alls var så farligt att bli riven. Även om de skulle fälla en och annan tår.