torsdag, april 29, 2010

Åskmuller och ett ansikte i fönstret!

Stilige Stilton gillar att sitta på köksfönsterblecket.

Stilton och Mozzy har det lite stressigt ...

Vi red ut på N-rundan och Saga var härligt pigg och vi fick till en riktigt bra tölt en bit idag. Hon har inte töltat så bra på ett tag, men nu går det bättre igen. Borta vid extrasvängen hoppade hon dock till – det prasslade i buskagen intill oss! Och ut kommer sex dovhjortar som springer över ängen!

Vi red vidare när värsta åskmullret rullade över oss. Fast det var ju fint väder! Inte ett åskmoln i sikte. Sannolikt sprängde de vid vägarbetena borta i södra Älvängen – det smäller rejält ibland. Så blev det en härlig galopp uppför galoppbacken innan vi klev av och gick hem med pållarna.

Så stod jag i köket och fixade salami-pizza, när det lät i köksfönstret. Stilton var inne så jag visste att det inte var han. Så ser jag ett ansikte dyka upp i rutan innan det försvinner igen – "onda kattens" ansikte! Han hoppade väl upp på fönsterblecket som Stilton brukar göra, men blev rädd när han såg mig. Jag har ju jagat bort honom några gånger.

Och efter salami-pizzan framför TVn, ja då hade jag fått bilder på till-salu-alpackor i mailen ...

måndag, april 26, 2010

Skönt att vara för gammal!

De är så jobbiga! De där enkätmänniskorna som ringer och stör på ens lediga tid. De frågar om ens radiovanor, och fast jag säger som det är - att jag nästan aldrig lyssnar på radio och i så fall aldrig har koll på vilken radiostation det är, ska de ändå ställa tusen frågor och spela melodier i telefon som man får svara på om man hört den förut, vad man tycker om den, om den är uttjatad och om man skulle lyssna på en radiokanal med den här sortens musik etc. Så extremt tjôtigt! Men det är svårt att avfärda dem utan att bli otrevlig.

Så ringde det en sådan tant idag. Presenterade sig och jag samlade kraft för att avspisa henne. Så frågade hon efter den person i hushållet som är mellan 25 och 32 år. Och det finns det ju ingen!

Svarade jag triumferande, hon tackade för sig och la på. Det är ju underbart! Skönt att vara för gammal ibland ;-)

söndag, april 25, 2010

Att hänga i ett träd.

Ronja - och en liten måne uppe till vänster!

Mozzy och Stilton. När Stilton vill in, sätter han sig på blecket till köksfönstret!

Idag sov vi länge. Läste tidningen noga. Innan vi red ut på stora klätterrundan. Vi passerade "getingarna", de som grannen säger hatar att man rider förbi deras hus. Men det är inte deras väg eller mark där, så de har ingen rätt att klaga. De gamla var ute och såg sura ut. Men det roliga var att deras barnbarn var där. Två unga tjejer med två hundar, och den ena hunden rusade glatt ut och skällde för att hälsa på oss. Den ena tjejen rusade genast efter, ropade på hunden och ursäktade sig och sa att hennes hund alltid gör sådär mot hennes hästar! Så barnbarnen är hästfolk! Känns som vi har en poäng mot "getingarna" nu när våra lugna snälla hästar skött sig väl medan "deras" hund var ouppfostrad. Hihi.

Sedan snön i vintras är det en passage mellan några tunna tallstammar, i en backe, som blivit attans trång. Men det brukar gå bra om man bara kryper tätt intill hästen. Man får hålla sig så ett tag, så man kommer under en död trädstam som sticker ut bara en kort bit efter, så man inte får den i huvudet när man reser sig upp.

Men något har hänt! När jag red in i passagen idag, insåg jag att den var ännu trängre! Jag kom precis emellan trädets armar, men höll på att rida rätt in i den döda trästammen strax efter, som låg lägre än tidigare. Inte en chans att jag skulle kunna komma under! Hann precis få stopp på Saga så jag kunde lyfta den över mig och komma förbi. Han bara varna maken innan han försökte rida igenom – och hamnade med armarna ovan tallgrenarna och fastnade där!

Mökkvi gick sakta fram och maken hasade sakta av. Själv oroade jag mig för att han skulle fastna i stigbyglarna, men han kom loss när Mökkvi gick fram, hängde i trädet en kort stund innan han klev ner. Mökkvi stod lös, men väntade snällt. Tur våra hästar är så coola. När det blir sådana här incidenter, så tar de det lugnt så vi hinner lösa det!

Får kanske ta med en fogsvans dit en dag. Om man kapar den döda trästammen kan ju inte göra något. Tallgrenarna kanske kan vikas undan. Får fråga ridhusgrannen – det är kanske deras mark.

lördag, april 24, 2010

Djurliv på uteritt

Dovhjort (bilden snodd på webben)

Mökkvi

Massor av missar – Mozzy & Stilton nosar på varandra.

När våra gäster åkt, red vi ut på N-rundan, bland blåsippor och vitsippor. När vi passerade på stigen där grannens föl gick i somras, gick där en enormt stor räv! Vi brukade ha en enormt stor räv här, som var liksom mörk på ryggen, men den har vi inte sett på länge. Den här är helt röd, men säkerligen en ättling. Vi såg honom på ganska långt håll, men jag hann ana en vit svanstipp innan han sprang in och gömde sig i skogen.

Så på sista svängen innan vi kom hem, såg vi fyra dovhjortar! Min käre far brukar alltid betvivla riktigheten i mina påståenden när jag säger att vi har dovhjortar här, men jag bifogar en bild på vad vi såg (även om jag inte tagit denna bild), varmed det är bevisat att jag inte fått det här med dovhjortar om bakfoten!

En härlig dag ute i vårsolen

Kabbeleka.

Lille G vände på nästan alla våra stenar för att se vad som fanns där. Enstaka maskar och baggar. Och massor av myror!

Det var ju nödvändigt med en ridtur! När vi lät Saga tölta, uttryckte han snart en oro att hon skulle bli trött, så det nog var bästa att sakta ner ...

Medan lille G var på herrummet, passade faster på att rida med bara grimma. Bra träning! Och jättekul! Sedan ville lille G rida igen.

Pyssel i hagen, medan pållarna får lunch.

På eftermiddagen kom pappsen med lillebror. Ett kärt återseende mellan bröderna!

En fika innan hemfärd!

En bra lek en solig vårdag är "det slöa krammonstret"! Har märkt att de små nevöerna gillar krammonstret, som fångar små pojkar och kramar dem. Om man bara erbjuder en kram sådär hur som helst, så är det ju inte intressant. Mest töntigt, tror jag. Men är man krammonstret, ja då ser de minsann till att bli fångade! En slapp och skön variant är att sitta i gräset och bara sträcka sig efter dem när de springer förbi. Jag orkar ju inte springa. Alldeles för jobbigt. När lille G sedan kastade en sömnförtrollning på oss, visade den sig fungera väldigt bra. Där låg vi utsträckta i gräset och slappade i solen.

Vi grillade korv och mös på uteplatsen till G:s far och lillebror kom. Och då fick det bli fika förstås!

fredag, april 23, 2010

Barnvaktsdags med fredagsmys!

Jag tror faktiskt Stilton och Mozz trivs tillsammans. Vill minnas att de gjorde det som kattungar också. De är ofta nära varandra, utan att slåss.

Det ryktas i stallet!

Fredagsmys med farbror.

När unge herr G oroade sig redan i bilen från sta'n för sitt lördagsgodis, anade jag oråd. Att han skulle bli kinkig och inte vilja äta ordentligt. Men argumenten att det faktiskt bara var fredag och att vi definitivt skulle äta hans medhavda popcorn senare, stillade hans oro. Så han var go och glad hela kvällen. Hjälpte till att rykta Saga när vi skötte hästarna, satt och läste Bamse med maken, åt rejält av spaghettin och köttfärsen jag lagat och satt glatt och såg lite barnprogram innan han lade sig och somnade ganska omgående, tror jag. En mycket självständig och trygg pojke!

tisdag, april 20, 2010

Brandröken har lagt sig.

Ödeladan före och efter nedbränningen.

Nedbrännandet av jordkällaren var tydligen inte alldeles planerat ...

Såpass här spred sig branden på kullen. På vår sida har kanske några kvadratmeter gräs brunnit.

Bolly i balansakt.

Vi hade ju blivit varnade. Grannen hade ringt och berättat om sin plan att bränna ner sin gamla ödelada på söndagen – den som fallit ihop av all snön i vintras. Men det blåste för mycket då, så det blev inte av.

Brandröken låg tung här i måndags när vi kom hem. Lite röklukt t o m inne i vårt hus. Efter vår uteritt i kvällssolen gick jag och snokade lite på de rykande resterna av ladan och jordkällaren. Då kom vår granne, på sin "rond" för att kolla att elden inte började pyra igen någonstans. Jag berättade hur impad jag var, för ladan hade bränts ned utan att något runt om brunnit. Såg det ut som. "Och ni tog jordkällaren, med!" hojtade jag glatt. "Nja", sa grannen. och berättade.

Nedbränningen av ladan hade gått ungefär som planerat, en liten fyr hade börjat krypa mot ödehuset längre bort från oss, men den hade de fått stopp på. Värmen från brasan hade dock smält ner elkabeln ovan, så de och ridhusgrannen blev utan el. Men det kom några elsnubbar på förmiddagen och fixade det. Allt gott och väl skulle man tro.

Grannen berättade att de satt och fikade, när de plötsligt såg en eldkvast slå upp ur jordkällaren, flera meter bort från ladan, intill vår tomtgräns! De rusade ut med vattenslangar, spänner och lövruskor, och fick ju stopp på det. Han hade haft tät kontakt med brandkåren också, så de kom en sväng förbi, för säkerhets skull, men allt var under kontroll. Kanske tur att man inte var hemma! Elden hade ju spridit sig upp på fikakullen, mest på deras sida men även några kvadratmeter på vår sida! Jösses vad nervös jag hade blivit, om jag hade sett det!

På tisdagen jobbade vi hemifrån, utom för en utflykt med Saga till hovslageriet. Lastningen var inget större problem, men maken fick hålla longerlinan längs rampen för säkerhets skull, så hon inte försökte smita den vägen. Men hon är himla duktig ändå. Väl hemma igen kändes det väldigt tryggt att se grannen gå förbi och upp på kullen för att vattna i det brända gräset och noga kolla att inget pyrde någonstans.

söndag, april 18, 2010

Försenat födelsedagsfirande

Lille G gillar att rida på favoriten Mökkvi!

Peppande publik.

Pappsen fick också rida.

Det är ju typ 3 veckor sedan maken fyllde år, men det hanns liksom inte med nå't firande då. Så det fick bli idag! Vi serverade lunch och sedan kaffe med tårta. Det gick inte ned riktigt så oändliga mängder tårta i lille G som brukligt. Jag antar att ersättandet av hallonen i tårtkrämen, till betydligt syrligare blandningen av goji-bär, tranbär etc, inte riktigt föll unge herrn på läppen.

Efter maten fick både lille G, lillebror och mamma och pappa prova på att rida. Min käre make hade inte dragit åt sadelgjorden så hårt, för han trodde bara de små ville rida, så det blev en vinglig tur för svägerskan.

fredag, april 16, 2010

Lyckad lastning - tack Tobbe.

Jag oroar mig lite för alla pållarna på Island, nu med vulkanutbrottet? Kan de flyttas till säkra beten? Kommer de att klara sig? Denna fantastiska bild är snodd på webben.

Stilton-studie i tre delar.

Medan vulkanaskan osynlig far över vårt land, fortsätter man som vanligt med sina göromål. Idag orkade jag inte rida, så jag tränade lite horsemanship med Saga istället. Det gick ganska bra, men eldprovet kom när jag försökte lasta henne ensam. Maken var ute på N-rundan med Mökkvi.

Första lastningen gick bra och hon matades med morötter som belöning. Men när hon skulle kliva ur, rusade hon ut och lyssnade inte alls. Så jag fick försöka igen för att få det perfekt.

Andra gången klev hon av rampen åt vänster, som hon gör ibland för att komma undan. Då måste jag ju gå ut och börja från början. Men hon trilskades. Och jag måste ju "vinna". Så jag höll longerspöet längs hennes vänstra sida och petade lite, så hon drog sig inåt rampen och förstod att hon inte skulle komma undan. Och då gick hon på! Massa morötter och beröm. En liknande metod använde de sig av i ett avsnitt i Ponnyakuten, där en tjej hade problem att lasta sin häst. Tack, Tobbe Larsson, hästartist.

Avlastningen gick lugnt tillväga. Något steg bak. Något steg fram. Ett i taget. Lugnt och fint. Klassiskt skolboksexempel! Och framförallt var matte otroligt konsekvent! Bara en sådan sak!

söndag, april 11, 2010

Jetzt ist es unser in den Luft und die Löwen und Bären kommen ...

Flugorna dricker björksav.

Lavar, igen. Och annat lustigt smått som växer. Naturen är allt bra dekorativ ibland.

Grillunch – karré, bakpotatis och kall Corona.

Hur tänker du nu? Ska JAG lasttränas?

Det är slitsamt att vara hemmansägare ...

Zolly-Bolly hänger gärna med matte och husse på hemmanet.

Lite fjärilar har man ju sett och idag hade blåsipporna slagit ut, när vi red den traditionella N-rundan för första gången på länge. Några träd har fällts, så det ligger lite svårforcerat granris på stigen. Men pållarna tar sig igenom det!

Solen stod på så maken fixade en grillad karré med bakpotatis och Corona-öl på uteplatsen, medan jag borstade rent stalgången från de oändliga mängderna hår som Saga fäller nu. Det bara rasar av henne, medan Mökkvi verkar ha fällt klart för denna gång.

Efter lunch lasttränade jag Saga lite. Maken måste stå med longerlinan så hon inte går på sidan om rampen, men då går det bra. Vi lastade henne helt, och maken stängde bakom henne, så stod jag där i transporten med henne och kelade med henne. När vi skulle backa ut fick jag henne att stoppa upp – vi vill inte att hon bara kastar sig ut. Hon var lite nervig, men på det hela taget gick det lugnt och bra till. Jag satte in spannen med kraftfoder i transporten sedan och lämnade henne ensam med transporten, men hon tänkte då inte gå in, om ingen tvingade henne. Så hon gick där och spanade på hinken, och sträckte sig så långt in hon kunde utan att behöva gå på rampen. Men gick aldrig in. Så hon nådde aldrig spannen. Jag blandade diskret in innehållet i hennes kvällshö i stället.

Vi har nu nya planer för alpacka-stallet – vi bygger helt enkelt till pållarnas stall! Det kommer knappt att synas från huset, vi har redan hårdgjord yta där, dagvattenrör och nära till el och vatten. Vi har t o m lite lockläkt kvar från stallbygget. Vilket kommer att förbilliga och förenkla betydligt. Vi fastnade i ett tänk innan om hur vinterhagen måste ligga. Men den kan vi ju ändra på! Så jag mätte och stämde av medan maken rensade sly. Ibland är det bra när saker får mogna i kolan!


lördag, april 10, 2010

Tussilago!

Små granskott i marken – eller nå't – och en Zolly i bakgrunden.

Ensamt granskott och små mystiska strån som vi har gott om här.

Stilton vänder utsikten ryggen.

Pållar som rullat sig.

Lastträning med Saga.

Bus med "Bollen" i bortre sommarhagen.

Man har blivit bortskämd med värmen. Så i morse när jag hade hästtjänst hällde jag, utan att betänka frosten på marken och det tunna istäcket i vattentråget, raskt ut det sista vattnet i hästarnas tråg för att fylla på nytt fräscht. Med vattenslangen. Men... vattnet i slangen var ju fruset! Så det blev till att fylla på med spann, och det är ju lite träligt. Tänk vad snabbt man glömmer.

Idag premiär-red vi stora klätterrundan för i år! Bara den leriga övergången över bäcken var läskig, och förstås att en "geting" kom ut när vi red förbi – man passerar ett hus på vägen och enligt grannen gillar inte de som bor i huset att man rider där utanför, utan brukar tydligen skälla på passerande ryttare. Vi stålsatte oss. Den gamla damen, "getingen", såg sur ut som citron men vi hejade vänligt och glatt och hon sa inget.

Resten av rundan gick bra, pållarna fick jobba och vi fick huka rejält under några trädgrenar som blivit rejält lägre sedan snön tyngde ner dem i vintras. Men några tussilago skymtade på marken! Ett trevligare vårtecken än myggbettet jag kliat på de senaste dagarna och fästingen vi plockade från Stilton idag. Dags att bunkra alsol-sprit (suveränt mot myggbetsklåda), Frontline Vet (mot fästing på katt) och Switch (mot fästingar och insekter på häst).

Efter lunch lasttränade vi. Mökkvi och maken har gjort stora framsteg. Idag satte vi för första gången upp bommen och stängde lämmen bakom Mökkvi, och han blev lite nervös men lugnade sig därinne. Efter avlastning, lastade maken honom igen, utan att vi fällde upp lämmen. Mökkvi var mer skeptisk, men det gick bra.

Jag försökte lasta Saga ensam. Det gick första gången! Men andra gången försökte hon smita på sidan om rampen hela tiden, så maken fick sätta upp longer-linan där, som spärr. Då gick det bra. Hon är inte helt lugn därinne. Men jag belönade med morötter därinne, och får väl träna några gånger i veckan, så lugnar hon sig kanske. Hon har ju alltid gått bra att lasta, men hon gillar det inte. Jag vill få henne helt lugn och trygg därinne.

Så tog maken ner sly medan jag satte upp vår spöhållare och sträckte stängseltråd. Oj, vad den hängde här och var, sedan i vintras! Vi avrundade med en promenad tilsammans med Zolly runt sommarhage-stängslet, och fortsatte sträcka där det behövdes, medan solen sänkte sig. Så gick vi in. Då låg Stilton där utsträckt, på rygg och ville bli kelad på magen. Och vi är ju inte nödbedda!


onsdag, april 07, 2010

Tror bestämt våren är här!

Saga efter noga genomförd rullning. Det är i sådana här lägen man är glad att ha en tvättmaskin stor nog för hästtäckestvätt...

Igår när jag åkte från ridskolan var det faktiskt fortfarande lite, lite ljust. Våra och ridskolans hästar fäller hur mycket vinterpäls som helst! Och jag tror att det kan vara orsaken till att Saga varit ovanligt seg på sistone. Fast nipprigheten vet jag inte var den kommer ifrån.

Idag storhandlade vi efter jobbet, och hann ändå ut på lägre N-rundan innan mörkret föll! Och idag var Saga lite piggare, utan att vara nipprig! Vi galopperade uppför ängen och det gick snabbt men kontrollerat. Efter den var hon förstås lite upphetsad, men lydig, pigg och glad!

Ja, idag kändes faktiskt hästarna glada! Det är najs!

söndag, april 04, 2010

Vårvindar friska och pålla som nippra i påskhelgen

Stilton – på väg ut mot nya äventyr.

Narcisserna på gång!

Och snödropparna!

Fem dagar ledigt. Underbart! Dessa nyttjas bäst med att sova ganska länge (å, vad jag älskar att sova länge på morgonen!), rida och sköta sin häst, kanske göra nå't litet nyttigt och sedan slappa. Aprilvädret slog till rejält – sol och regn om vartannat och en enveten blåst.

I fredags åkte vi till MediaMarkt som hade 20% rea långfredag och påskdagen. Lämpligt, eftersom vi behövde en ny tvättmaskin! Den gamla är nog 10 år nu, och roar sig med att bara dra in och släppa ut sköljvatten och "fastna" i sina program. En förslagen säljkille fick oss snart att inskaffa en Whirlpool med kapacitet för 8 kg tvätt (bra till hästtäcken etc). Vi köpte oss varsin elektrisk tandborste på ett erbjudande också – så nu ska gaddarna bli riktigt rena!

Maken installerade och snart gick första tvätten. Kan säga att när den förra maskinen centrifugerade, skakade hela huset, fastän den stod på "mjuka fötter". När vi bodde på Wadmansgatan kom den ibland och mötte en i dörren för den skakade så. Den här hörs knappt. Utan de mjuka fötterna. Så vi är glada och nöjda!

Igår var det påsklunch för oss och svärmor hos svågern i Askim! På vägen dit hälsade vi på Irrevirre med sin lilla familj i lägenheten mitt i Göteborg. Lilla 9-månaders-tösen var så glad och energisk hela tiden. Och har en liten mjuk söt mage ... Min mage är också mjuk. Varför är den inte lika söt? Den är förstås inte så liten ...

Väl i Askim blev det små parma-lindade melonbitar i solen på uteplatsen, sedan gick vi in och åt lite ägg och sill-baserad förrätt, i väntan på den smarriga lammsteken. Trevligt sällskap och otåligt barn som hittade sitt påskägg och åt ivrigt. Lillekillen var inte lika glupande, men fick en schysst sockerkick ändå. Barn blir ju liksom mera energiska av socker och godis. Innan den katastrofala dippen. Själv får jag bara den där dippen efteråt. Är inte det orättvist?
Det är ju jag som behöver den där extra energin!

Väl hemma fick jag för mig att jag skulle horsemanship-träna Saga. Borde ju fattat hur det skulle gå när jag såg alla påskeldar längs vägen. För Saga var ofokuserad och orolig, och nipprade mer allt eftersom påskfyrverkerierna började smälla, mer och mer. Ett ganska rejält fyrverkeri bortåt Älvängen fick både henne och Mökkvi så oroliga att de knappt gick att få kontakt med. Saga lydde mig, får jag väl konstatera nöjt. Men hon hade inte all fokus på mig. Och ville springa iväg, men jag tvingade henne att lyssna. Så man får väl vara stolt att man ändå kunde hantera pållarna trots fyrverkerierna. Kan de inte uppfinna tysta fyrverkerier? Tror inte djuren skulle bli så rädda då. Och själv gillar jag inte heller att de smäller så högt.

Idag red vi lägre N-rundan med extrarunda. Saga nipprade idag med, sannolikt pga blåsten. Men vi vågade oss på en galopp ute på betesängen och Saga for iväg som skjuten ur en kanon, så jag fick ta stödtag i manen. Hon har så explosiv galopp på något vis. Fort gick det, men hon lugnade sig i alla fall ganska snart. Väl hemma tränade jag lite horsemanship med henne och hon svarade mycket bättre än igår.

En lurig katt kretsar runt vårt hemman och bråkar med våra katter. Zolly kom in alldeles tufsig häromdagen. Vi försöker jaga bort honom, men han kommer ständigt tillbaka. Evil cat! Nu är Stilton ute för tredje gången. Nu är man lite mindre nojig när han dröjer kvar ute. Sist han var ute, var han ute i 13.5 timmar! Förstår han inte att matte blir nervös! Nu hyser jag tillförsikt om att han kommer tillbaka. Bara inte den stygga katten ger sig på honom.