lördag, augusti 31, 2013

Kurs på Österlen!

 Somliga alpackor kan kicka boll!
Nyfiken kille!

På torsdagen planerade jag att åka ned till Österlen för att gå en kurs om djurbeteende. Så jag skötte djuren och inväntade hovslagaren som skulle komma och sko Mökkvi. Turligt nog blev hon tidig, så jag kom iväg lite tidigare än beräknat!

Färden ner tar ca 5 timmar, och man är lite trött när man närmar sig. Då ringde min värdinna, en kvart innan beräknad ankomst, och frågade om jag var intresserad av att komma på te och macka. Självklart! Så jag slängde in mina grejor på vandrarhemmet och promenerade dit. Där var redan vår kursledare från Oregon, USA, ett norskt par, och en alpackabekant sedan tidigare kurser med en toksöt elvamånaders corgivalp, som var väldigt snäll och go och kelig. Och lite rädd för hushållets dalmatiner...

Det blev ett trevligt avslut på dagen. Och snart satt jag där igen, och åt frukost, innan kursen började. Vår kursledare berättade en del om hur djur "fungerar" i ett sammanhang där man förutser dåligt beteende och stävjar det och belönar det goda beteendet. Vi fick se en del videoklipp är vi fick bedöma vad de som hanterade djuren gjorde "fel" och därmed stressade djuret eller gjorde det svårhanterligt eller "rätt" och gjorde hanteringen smidig. Mycket var självklart, annat sådant man inte tänker på. Sedan fick vi klickerträna varandra! Och träna timing! Och så avrundade vi med att träna på några alpackor.

Jag fick prova med vår Paruchas son. Precis som sin mamma är han väldigt matmotiverad, och redan "inklickad" så det var inte svårt att få honom att göra det man bad om.


På kvällen samlades vi på puben nere på vandrarhemmet. Denna kursdag var en av tre. Jag skulle bara delta första dagen, medan andra kom till på fredagskvällen för att gå kursdagarna i helgen. Så det började med att min kurskamrat och jag satte oss i puben, och sedan fyllde det på med gamla kursbekanta och våra deltagare, värdar och kursledaren från denna dagen.

Så himla trevligt! Och jag fick äta pubens fantastiskt smarriga revbensspjäll. Efter puben gick vi hem till värdparet igen och pratade och blev bjudna på vin. Så trist att behöva åka hem igen! Fast jag skulle åka hem till något bra...

På lördagen gav jag mig iväg vid 10-snåret och var hemma vid 15-snåret. Precis lagom för att hinna duscha innan maken och jag åkte till hans kompis som fyllde 40 och därmed bjöd oss och en annan kompis med familj på en smarrig middag med hemgjorda hamburgare, baconlindad sparris (jag gillar inte sparris men de var tokgoda!). Vi var mätta så vi höll på att spricka! Så en promenad i området passade bra innan vi fortsatte med smarriga pajer till efterrätt. Så det blev en trevlig kväll då också!

onsdag, augusti 28, 2013

Fest i dagarna tre... och 4 friska hovar!

 Det växer champinjoner i vår hage!
 Quillur och Taruka gör konstiga miner
 Qhichincha väntar på sin tur på favoritrullplatsen.
 Systrar som slappar.
 Spindel.
25 augusti: vår 12e bröllopsdag!

På onsdagen den 21 var grannens tös T här som vanligt och skötte deras hästar. Fick veta att grannen, hennes mor, hade besök av en islandshästentusiast, ML, som vi också känner. Så mamman med kompis kom hit samtidigt som T kom tillbaka från sin ridtur. ML fick träffa alpackorna och blev väldigt förtjust. Jag fick också hämta Saga, som jag skulle ta en promenad med, och visa upp henne. Trots att jag bara promenerat henne i 1 år, har hon ändå rätt bra muskulatur och är smal och smärt. Hon ser faktiskt väldigt fin ut och alla tre beundrade henne! Och det är ju alltid trevligt när ens häst blir beundrad!

Medan vi stod där och tjôtade dök en okänd bil upp. En kvinna med sin dotter frågade om de fick hälsa på alpackorna. Så jag lämnade över Saga till ML och visade alpackorna för besöket. När jag sedan sa att jag skulle ut och gå med hästen frågade kvinnan med barnet om de fick följa med. Och det fick de ju! Så jag tackade ML för att ha hållit Saga och sa hej, så gick vi på vår promenad. Alltid trevligt med sällskap. Visade sig att hon kände ridhusgrannen som vi mötte på vår promenad. Världen är liten! På tillbakavägen såg jag att en annan granne satt med en toksöt valp i knät, en slags korthårig Berner Sennen-variant, 9 veckor gammal och hur söt som helst!

På lördagen den 24 var det dags för Vägföreningens årliga kräftskiva. De senaste åren har den varit hos oss, men i år ville gärna ridhusgrannen hålla i den, och det fick de ju gärna göra. De satte upp föreningens partytält i sitt stora ridhus, och möblerade i det, så det blev mera ombonat och mysigt. Samtidigt kunde alla barnen leka ute i ridhuset utan att riskera att slå sig eller råka ut för bilar.

Det blev mycket stark och supersmarrig bål som välkomstdrink, så man blev alldeles virrig! Och det blev mycket trevligt snack och lite lekar. Vi började vid 17.30, så vi var lite trötta när vi lallade hem vid 01-snåret efter en trevlig fest...

Det är sällan man kan promenera hem från fester sedan man flyttade ut hit! Och det är sällan fullmånen (nästan) lyser ens väg hem så fint som den natten!

På söndagen var man således lite trött i kolan, men det rättades till när vi framåt kvällen skålade i champagne ute på verandan. Vi firade ju 12-årig bröllopsdag! Och jag tänker att jag behåller honom minst i 12 år till!  Jag menar, han är snäll, han är rolig, han är snygg, han gillar katter, hästar alpackor (och mig!) och är totalt ointresserad av sport! Det kan ju inte finnas någon bättre i hela världen!?

På måndagen var en bekant här som läser till veterinär, så jag berättade allt jag vet om alpackor! Det är inte alla veterinärer som är så insatta, så ett sådant intresse vill man gärna uppmuntra!

På aftonen åkte jag in till sta'n för att träffa tre arbetskamrater sedan 1999, två av oss är ju numera gifta med arbetskamrater sedan den tiden. (jag, t ex...). Vi ses inte så ofta men det är alltid kul när det blir av! Så vi åt gott och drack gott vin på vackra Dorsia, hotell och restaurang med "extra allt", vackra mosaiker, orientinspirerade färgstarka textlilier, tigerstatyer och annat på gränsen till kitchsigt fast här blev det vackert och glamouröst! Lite behövligt nu när alla kör på den minimalistiska nordiska linjen med stål och rena träytor. Fint på sitt sätt, men lite kallt.

Igår var vi på kliniken och skodde om Saga. Hennes hålväggar är nu så utväxta att jag kan börja rida henne fullt ut! Så nu får vi träna upp henne lite försiktigt!

tisdag, augusti 20, 2013

"Höstterminen" börjar.

Terrorist-Taruka i konstigt skutt.


Kolan jagar Terrorist-Taruka medan Parucha ser på.

Terrorist-Taruka anfaller Quillur.

Kolan jagar Terrorist-Taruka igen, medan maken ger sig ut på ridtur.

 
Quillur stegrar sig för Terrorist-Taruka.

Och plötsligt kom Tamya in i bild!


På Facebook strömmar statusarna in om jobbångest, att semestern är slut, ekorrhjulet igen. Maken har också haft lite jobbångest. Det har jag ju sluppit i år... Det är lite dubbelt. Jag trivs ju med att vara hemma. Men man behöver ju försörja sig. Och det är ju kul med arbetskamrater.

Nå, med hösten kommer kanske lite mer aktivitet
på jobbfronten. Det löser sig säkert. Det brukar det göra.

Idag började ridskolan,
och eftersom maken var på aktivitet med sitt jobb, tog jag de första två lektionerna. Jag fick rida den fina avelshingsten med sin underbara tvärsäkra tölt! Hur kul som helst. Och så förstås att fika efteråt! Det är ju halva grejen med att gå på ridskola!


lördag, augusti 17, 2013

Gräsänka!

 Ska jag hinna min vända innan åskan kommer?
 Saga under hotfulla moln.
 Hemmanet och himlen.
Quillur tar igen sig.

Vid 5-snåret på morgonen lämnade jag av maken på Älvängen Station. Han skulle iväg till Gävle för att hälsa på sin mor och sedan bevista Furuviks Reggaefestival med sin bror. Och därmed lämna mig ensam hemma med vårdnaden om 15 däggdjur! (16 med mig själv...). Turligt nog hade svågern försett mig med ostbågar att knapra på om kvällarna. Det är tradition med ostbågar framför TVn när maken inte är hemma.

På torsdagen fikade jag med min kompis på Lödöse Museum, men annars har jag väl inte gjort så många knop. Skött djur. Slappat med djur. Ridit makens Mökkvi och fått fina gångarter på honom. Värre kan man ha det.

tisdag, augusti 13, 2013

Busanfall och stjärnfall

Bus!
Kolan jagar Taruka.
Även Qhichincha dras med i jakterna och buset!
Full fart!
Terror-trion.
(Klicka för större bild)
Perseidspaning utförs lämpligen i nedfälld trädgårdsstol med varm filt, whisky och varm missa i knät!

Varje år ser jag fram emot att se Perseiderna, meteorregnen som infaller ungefär i mitten av augusti. Men för det mesta brukar det vara mulet då! Men i år har det varit helt stjärnklart nätterna runt 12 augusti, då de skulle vara som flest, utan måne eller moln.  Fastän det varit ostadigt och regnskurar om dagarna!

Så i nätterna tre
har vi varit ute och spanat på vår fantastiska stjärnhimmel, långt bort från gatljus och annat ljus som stör. Och vi har sett många vackra stjärnfall! Och några bolider! Men jösses vad kallt det är om nätterna nu!


Härom dagen kom alpackamannen med hingstarna för sista gången denna säsong. Och turligt nog visade Qhichincha tydligt att hon var dräktig! Så nu är fyra ston dräktiga, så som det var planerat.

Parucha,
som vi redan visste är dräktig, gick lös i hagen. Trots att hon var på gott avstånd från hingsten, tyckte hon att det var viktigt att gå fram till honom och spotta på honom, så han verkligen skulle förstå att han inte var välkommen! Hingstens stackars husse hamnade i skottlinjen...

söndag, augusti 11, 2013

Alpackor, alpackor, alpackor...

I en tid då det varnas för att viktiga pollinerare som bin och andra insekter håller på att dö ut, känns det skönt att de verkar trivas i våra tistlar!

 Quillur och Taruka. Bästisarna.
 Halvsystrarna hänger i baren.
 Det kommer lite regn då och då.
 Sawila mumsar hösilage. Det behöver hon.
 Slapp i ligghallen. Spana in Quillurs långa framben!

 
Våra alpackamammor känns lite tunna i hullet, så vi har börjat ge dem hösilage som vi vet har bra värden. De ratar det gamla vanliga torra gröna höet, och jag misstänker att betet är klent nu när det varit så torrt. Men hösilaget mumsar de i sig med god aptit. Så vi hoppas de lägger på sig snart!

onsdag, augusti 07, 2013

Hemma med alpackorna

Flygfä.


Men...
...vad gör du?
Puss!
Taruka med en klöver i mungipan!
Vår asblomma! Den började lukta gamla sopor, så den fick allt ställas ut på verandan.
Nystädad ligghall.

Efter en intensiv månad med många besök och besökanden, vilket har varit himla trevligt, har vi nu en vecka utan särskilda planer. Den enda planen är att hänga med alpackorna...

söndag, augusti 04, 2013

Alpackaspan och hemfärd

Vy från hotellrummet. 300 år tidigare så hade vi haft en prominent granne!
Frukostrummet!
En söt liten fjuppis.
Och en nyfiken alpackadam.
Maken smyger på huk i Smygehuk.
Konst vid Sveriges sydligaste punkt!
Hedmans Krog. Uteserveringen.
Och en riktigt god lunch!

Vi var inte pigga, när vi åt hotellfrukost på den fina innergården. För rummet var alldeles för varmt i den tropiska natten, och lantisar som vi är, är vi inte vana att "bo i sta'n" och utanför fönstret höra högljutt nattprat, väsniga MC och bilar, kyrkklockor som slår varje hel och halv timme. Eller "Tornväktaren"....:

Tornväktaren
Varje natt året runt ljuder en utdragen, dov signal över Ystads centrum. En tonstöt för varje kvart i varje väderstreck! Det är Tornväktaren i S:ta Maria kyrkas torn som förkunnar att allt är lugnt i staden enligt en flera hundra år gammal tradition.
























Efter frukost åkte vi och hälsade på hos Österlen Alpacka utanför Simrishamn, och fick en smarrig "second breakfast". Återigen var det kul att bara sitta och prata. När vi är på kurs där gör man ju så mycket annat! Vi fick se lite nya, fina föl de fått i år. Och deras färgade suris.... Vill ha!

Efter några timmar åkte vi till Smygehuk för att ha varit på Sveriges sydligaste spets. Det var ju inte så märkvärdigt, men där var en loppis på gång, som var lite kul att kolla på, fastän vi inte köpte något. Smygehuk kändes dock lite turistfälligt, så vi åkte vidare en bit och följde skyltning in på småvägarna till Hedmans Krog. Såg inte så märkvärdigt ut, men god mat lunch det!

Sedan körde vi hem, skötte våra djur, och så småningom lade vi oss att sova i vårt tysta, svala sovrum...








lördag, augusti 03, 2013

Visit med mersmak.

 Ales stenar.
 "Alla" vid klippkanten.
 En flygtjej!
 Somliga stenar funkar att leka häst på.
 Renfana.
Kvällssol.

Maken och jag har en gammal arbetskamrat, E,  sedan... ja, jag träffade honom nog redan 1990! Eller 1992. Han bor numera på Österlen med sin familj, och vi har via mail, SMS och telefon talat om att vi skulle besöka honom. Vi är ju på Österlen allt som oftast, på alpackakurser. Men då blir det så lite tid över så vi har aldrig hunnit hälsa på honom. Så nu hade vi bestämt att det skulle bli av denna gång!

Vi hittade snart rätt och blev bjudna på smarrig vinbärspaj hans fru N precis gjort, i deras stora fina trädgård. Solen gassade på lite väl bra, trots att vi satt i skuggan under ett träd. Men trevligt var det. Säkert ca 9 år sedan vi sist sågs! 

När maken och jag berättade att vi planerade ett besök vid Ales Stenar i kvällsljuset hakade de genast på! Så vi körde dit i karavan. Fiffigt nog finns små skrindor vid parkeringen, för vägen upp skulle nog varit lite övermäktig för deras två flickor. N drog skrindan med flickorna i, och jag tryckte på bakifrån i uppförsbackarna. Nu hade uppenbarligen N mera kondis och fart uppför backen än jag, så jag vet inte om jag var till så stor hjälp... Men, man får ju inte vara en klenmört!

Väl uppe var där fantastiskt vackert. Inte så jättemycket folk, en låg, gul kvällssol och en svalkande vind. Vi var där en god stund medan den äldre tjejen ystert sprang och undersökte allt, och lillflickan tidvis dåsade lite i skrindan. 


Nu började alla bli hungriga igen, så E föreslog att vi skulle åka till en Thairestaurang han kände till. Väl där var det bara en gammal ombyggd korvkiosk som inte såg mycket ut för världen, men maten var jättegod! Kycklingspett med jordnötssås. Mmmm.

När mörkret föll tog vi farväl efter en härlig eftermiddag. Nu får det inte gå 9 år igen innan nästa gång...