Halt och hostig häst – en svettig natt.

Tisdagen fortlöpte som tisdagar brukar, och jag skötte djuren medan maken var på ridskolan. Då, vid 20-snåret, mådde alla djuren bra.

När maken gått för att natta dem senare på kvällen, kom han tillbaka och sa att Saga andades konstigt. Det gjorde hon! Buken arbetade jättemycket, hon hostade då och då, och tempen var 38.1, vilket är mycket för henne. Och hon var svettig! Det var ju inte så mycket jag kunde göra sådär vid midnatt. Eftersom vi hade tid hos veterinären dagen därpå, satt jag och jobbade här hemma för att "ligga före", så jag jobbade och gick ner någon gång i timmen och tittade till Saga. Andningen lugnade sig och tempen sjönk lite, men hon blev inte helt "som vanligt". Ett gott tecken dock var att hon verkade pigg, hungrig och alert.

Kl 3.00 la jag mig. Gick upp vid 6.00 och kollade tempen och ringde veterinären igen så snart deras växel öppnat. De var dock inte så oroliga – jag skulle bara kolla tempen noga innan jag åkte till dem. Väl där kom en annan veterinär än sist, men hon var väl insatt i problemen, tog blodprover för att kolla hennes hosta, och noterade att hon fortfarande haltade. Så det blev nytt gipsbandage och ny tid på lördag!

Väl hemma igen fick jag ju jobba igen. Nu när oron för Saga släppt, kände jag av tröttheten från min jobbiga natt med alldeles för lite sömn. Var jättesvårt att jobba! Somnade till en stund, där jag satt i soffan med datorn i knät...

I morse var Sagas temp 38.1, vilket ju är lite högt, så jag åkte in till kontoret och jobbade på förmiddagen, men åkte hem vid lunch och "VAHAde" (vård av sjuk häst). När jag tog tempen efter hemkomst var den nere i 37.3! Så skönt! Resten av dagen jobbade jag hemifrån. Fortfarande en smula jet-lagad sedan tisdagsnatten...

Veterinärbesök - och norrsken!

Mor & dotter i regnet.

Medan konvalescenten står i torr box!

Det var minsann norrsken när det var nattningsdags för pållarna! Nu ser det väldigt starkt ut på bilden, eftersom jag fick ha en väldigt lång exponeringstid för att få med det över huvud taget, och då rörde det ju sig.

Jag fick tid hos veterinären på förmiddagen, för att se på Sagas hälta. Och det var ju en hovböld! En stor en! Som gick långt upp och var svår att skära bort. Och hon som travade i paddocken igår, alldeles av egen vilja! De kunde inte se ordentligt om de fått bort allt eftersom det blödde en del (dock inte farligt mycket), så jag fick tid för återbesök på onsdagen.

Veterinären sa att de hade många patienter med hovbölder, mugg och rasp och andra problem som gärna uppstår när det är lerigt och blött i markerna. Så hon tröstade mig med att en hovböld ändå var en bra diagnos för en så tydlig hälta – för när bölden väl är borta och har läkt, är den borta. Saga får inga bestående men av den. Veterinären kommenterade också att Saga var precis lagom i hullet!

Hon hade också jämfört dagens röntgenbilder med de som togs för tre år sedan när Saga hade förra hovbölden. Då hade Saga lite "fång-hovställning", men det var mycket bättre nu, tack vare hennes specialskoning!

Efter en snabb lunch skulle maken arbeta medan jag var ledig. Så jag red ut på Mökkvi, pratade med både ridhusgrannen och isis-grannen på vägen. Dagen hade varit solig, men nu mulnade det på. Duggade. Regnade lite mer. Regnade på ett häbigt sätt. Men jag hann hem innan det började hällregna! Men det var ju varmt, så jag kunde sköta djuren utan att frysa, fastän jag var blöt. Man blir ju varm av att mocka om inte annat...

När det var dags att natta pållar, så var det norrken ute! Inte var dag på dessa breddgrader! Jag såg det i Göteborg en gång på 80-talet, annars har jag bara sett det i Norrland.

Slitsam söndag

Dagen började med ridkurs!

Spika panel!

Qhichincha stod alldeles lös – ändå fick jag lov att komma åt att klia henne!

Kachita blir trött av att se matte och husse jobba.

Inifrån ligghallen.

På förmiddagen bar det av till ridkurs, och jag som ju inte kunde rida min halta häst, var med som "hästskötare", dvs jag stod mest och hängde vid paddocken och glodde, pratade med förbipasserande och hade det bra. Mökkvi och maken fick jobba, dock! Bra arbetsfördelning, tycker jag.

Väl hemma gjorde vi ett ryck och röjde i röran i huset så det blev riktigt hemtrevligt! Efter lunch började maken spika panel medan jag mockade och skötte alpackor. En fika – så blev det till att spika panel, jag med.

Grannens T kom ridande på Eyglo, som varit "mammaledig" men som hon börjar träna upp nu. Det är en liten rund dam nu, men T får säkert ordning på det så snart fölen är avvanda. Alltid trevligt med en pratstund!

Halt häst. Igen!

Kachita tar igen sig.

Nos-mot-nos med Miski!

Maken sågar.

"Blått ordensband" kallas den. Det upp till 10 cm vingbreda nattfly som flaxade runt i paddocken ikväll. (Bilden snodd på nätet).

Vi började med att samla alpackorna och bodyscora dem. Insåg att det var ett tag sedan. Men alla var vid gott hull utom de digivande som var en smula tunnare, men inget alarmerande. Söta Miski nosade på min nos (så sött) och jag fick lov att klia Qhichincha, fastän hon stod helt fri och kunde gå om hon ville!

Så var det dags för en ridtur. Vi tänkte oss en N-runda och så träna lite på grusvägarna och finrida lite i paddocken inför morgondagens ridkurs! Saga kändes lite snubblig, och vi ledde runt henne i paddocken Haltade hon? Ja! Nej, förresten. Eller? Men vi travade henne och tyckte nog att hon verkade okej ändå. Så vi red iväg och stannade hos isis-grannen. Då blev det tydligt! Kanske klämde deras grövre grus med på sulan eller nå't, men här blev det otroligt tydligt att Saga var halt! Denna gång på vänster fram.

Så det var bara att hoppa av och gå hem. Och ställa in sitt ridkursdeltagande. Suck. På hemvägen, på den platta, släta vägen gick Saga som vanligt igen! Utan hälta. Och så kom det tillbaka. Känns ju som en väldigt sannolik NY hovböld, som dränerar sig själv ibland.

Just som jag gick mot ridhusgrannen ringde hon (!) och frågade om hennes vänner, som håller på att bygga ett sådant stall som vi har, fick komma och titta på hur det var gjort. Och det fick de ju. Jag hann bara komma hem med Saga och sadla av, innan de svängde in på gården. De var bara här en kort stund, men verkade trevliga. Och ungefär lika förvirrade inför sitt bygge, som vi var... Men det går ju säkert bra för dem, för det gjorde ju det för oss!

Efter en sen lunch mätte vi och sågade upp plank till ytterpanelen på alpackornas nya ligghall. Och fick upp några plank. Men sedan fick vi ge oss, när mörkret föll ...

En tur till Skåne och Karo på taket!

Pappsen och maken i Brobys nya park.

Mökkvi och älgarna (en älg ligger ner, så den syns knappt).

Stormbyarna under tisdagen ryckte loss nästan all markduk på alpackaligghallstaket! Så på torsdagskvällen var det jag som stod och fäste upp den igen, ikapp med solnedgången. Jag hann klart lagom till att det helt enkelt blev för mörkt. Sådär kul att göra det jobbet igen! Men stjärnorna glittrade ovan mig, fullmånen sken, och långt bort i sydväst såg jag åskblixtar lysa upp himlen. Faktiskt riktigt vackert! Jag ville ha fast markduken igen, innan vi reste iväg, så det var tur att jag hann klart!

På fredagmorgonen skötte vi djuren innan vi åkte till jobbet. Och sedan direkt från jobbet, ner till mor och far i Broby i norra Skåne! Det är skönt att komma bort lite, bli bortskämd av "päronen" och hinna träffas lite, medan bästa T såg till djuren på lördagen!

På lördagskvällen hade de bjudit in min nästkusin, hans fru och hans pigga och fnissiga 88-åriga mor! Jag har inte sett dem på, typ, 38 år! Dåförtiden var nästkusinen med när det skördades hö och vi ungar i grannskapet fick åka hölass från min morfars gård till nästkusinens pappas gård, och titta på grisar och kor! Riktig Bullerby-idyll! De var hur som helst trevliga och det blev en bra kväll.

Igår åkte vi hem, och idag red vi klätterrundan. Det är dags att komma igång att rida Saga efter konvalescensen nu!

Det blev en bra tur, och när vi kommit hem och höll på att sadla av, såg jag plötsligt två älgar uppe på fikakullen! Lite nervös var jag, att de var så nära. Men de höll sig på kullen, även om den ena höll oss under noggrann uppsikt. Hästarna märkte dem inte först! När de väl gjorde det, nipprade Saga lite, medan Mökkvi bara tittade till lite extra. Vi flyttade dem till torra (eller snarare "torrare" eller "mindre blöta") hagen innan vi gick in och lämnade älgarna där på kullen.

På yinyogan på kvällen skulle vi "öppna höfterna". Plågsamt! Men välbehövligt! Jösses, vad stel man är!

Dagar på hemmanet

Kachita med liten mjölkmustach! Eller, mjölk-skägg kanske.

Septemberkväll.

Parucha kliar sig.

Miski!

Maken städar ur boxar och högtryckstvättar!

I vintras låg snön tung på vårt förrådstält. Så att remmen som spänner fast gaveln över metallstommen gick av. Hur få in ny rem i tältgaveln? Jo, man lirkar in en vattenslang genom "tunneln" där bandet satt, tejpar fast den nya remmen med silvertejp, och drar igenom! Man får dock göra ett snitt i toppen, och trä igenom halvorna var för sig. Häpp!

Stora svampar växer på hemmanet.

Matdags!

Det är som maken säger. Det är helt OK och ganska kul att vara tillbaka på jobbet. Men det tar så mycket tid! Men helgerna kan man pyssla på. Så vi har städat ur stallet, jag har åter fäst fast markduk som börjat blåsa loss under den seriösa blåsten i tisdags, tältgaveln är äntligen lagad och alpackorna är söta!

Igår skulle maken ridit kurs för Helene. Jag valde att inte vara med, eftersom Sagas hov visserligen är frisk, men kanske lite mjuk ännu. Fast det hade nog gått. Nu var de tillräckligt många ändå, så mitt icke-deltagande gjorde inte så mycket. Men så tokåskade det på morgonen! Och det är ju inte kul med lektioner i åska, så det blev inställt!

Idag gjorde jag i ordning nya bäddar i de nystädade boxarna åt pållarna. Väderprognosen varnade för ankommande stormbyar och med allt regnande liknar hagarna snarast vietnamesiska risfält. Vi får nog snart tomten taxerad för "sjöutsikt". Och där går stackars pållarna. Så nu får de gå några timmar var dag i en hage med mycket gräs, men som är torr, och stå i box om natten. Men arbetdagar måste vi ha dem i den avbetade hagen. Som också är den blöta hagen... Sjöhästar?

Friskförklarad fåle och framgångsrikt fåleframförande!

Saga – nu utan gips!

Vid 13-snåret igår var vi hos veterinären igen – och Saga var helt bra från sin hovböld! Så hon skoddes runt om och på hoven som varit dålig, och efter några timmar kunde vi köra hem med henne igen. Tyvärr får hon inte gå på grus på 1 vecka – 10 dagar, förrän hoven hårdnat ordentligt där de karvat bort böld. Och det är ju nästan bara grus häromkring ... Men hon kan i alla fall vara i hagen med Mökkvi! Tyvärr är den ju rätt blöt och lerig av allt regnande, så vi låter dem beta i en annan torrare hage några timmar då och då.

På tisdagen var det dags att gå till jobbet igen! Efter 4,5 veckors semester. Vart tog de vägen? Men jag säger som maken – det är rätt kul att vara tillbaka på jobbet – det är bara det att jobbet tar så mycket tid!

På måndagskvällen var det premiär för Yin-Yogan igen! Och jösses vad stel jag var! Tur yogan börjar igen, känner jag... Makens hovslagare dök också upp! Och hon kände sig lika stel, hon!

På tisdagskvällen var det min tur att rida på ridskolan! Och det gick riktigt bra – jag fick en eloge av ridläraren för min ridning! Och sedan var det förstås fika! Alltid lika trevligt!

Pilane – dagen efter...

Hupps – lite problem att ta på sig tröjan där, verkar det!

Tog bara med en liten blomma...

I Pilane lurar bildäckskrokodilerna på fåren...

Hej, hej, säger "Radiator Rex".

Porträtt!

Jag var väl inte så pigg, medges det, dagen efter kräftskivan när jag plockade i ordning efter festen. Hittade ett bortglömt glas och en mobil – den senare snart återbördad till grannen mittemot! Dagen var tokvarm – 26 grader sades det – så jag blev toksvett därinne i ligghallen, medan maken låg inne och hämtade sig efter gårdagen – han var i lite sämre form än jag denna dag...

Långt in på eftermiddagen hade vi dock repat oss, och jag kände mig skärpt nog för att köra till utställningen i Pilane. Det skulle bara vara öppet en vecka till! Det hade mulnat till under eftermiddagen, och det kom några regnstänk – men turligt nog inga riktiga skurar! Där var många skojiga konstverk och vi fick rört på oss lite! På hemvägen piggade vi upp oss igen med en degnöt (doughnut) och Coca Cola på Statoil (jomän, vi vet hur man unnar sig!)

Kräftskiva!

Så grön!

Alpackorna inspekterar bygget.

Bus!

Alpackorna småkivas.

Kräftfest!

Fredagen och lördagen ägnades åt att spänna klart markduken på taket och göra i ordning inför Vägföreningens årliga kräftskiva! Tanken var först att vi skulle vara i vår gamla ligghall – men jag insåg att vi kan ju inte flytta djuren, förrän vi har ett riktigt tak på den nya ligghallen. Saga med gipsade foten måste ju stå torrt! Och markduken på taket är ju inte vattentät!

Så jag beslöt snabbt att vi skulle ha kräftskivan i nya ligghallen istället. På fredagskvällen kom en granne med alla bänkar och bord, och strax innan festens början kl 19.00 på lördagen kom ridhusgrannarna med den fiffiga ljusslingan, så livar upp och är så lång att den nästan nådde runt hela hallen!

Snart nog var det fullt av bilar i paddocken och fullt av folk i ligghallen! Alpackorna låg tråkigt nog i den gamla ligghallen, så de syntes inte när folk kom, men lite senare kom de ut – bara för att utföra sina toalettbestyr. Men alla våra gäster bedårades. Hälften av alpackorna, och hälften av den förnämliga limträbalken som håller uppe vår takås...

Det blev ett bra kalas, fast man hann inte tala med alla. Men det är ju så ett bra kalas ska vara. Och som tur var regnade det inte! För, som sagt, markduken på taket är ju inte vattentät...

Markduk på taket! Så tokigt!

Fråga: Hur hanterar man 4x17,4 meter markduk? Hur får man upp den på taket?

Svar: Man delar den ungefär på mitten, rullar upp den från bredsidan till en flik är kvar, fäster med klämkorkar (man tager vad man haver) i ändarna...

... och rullar upp den mot sidan som ska monteras först!

Lägger upp rullen på taket med en förhoppning om att kunna rulla ut den hela vägen över alla läkten om man knuffar till den – men ena änden envisades med att falla ned mellan takåsarna! Men det gick rätt smidigt ändå!

Miski passerar bygget.

Klart för kräftfest! Nästan i alla fall!

Efter en sen frukost monterade jag upp all markduk på taket. Hotande mörka moln och en väderprognos som lovade mer vind, motiverade mig till att göra helt klart i ett pass! Man vill inte brottas med 70 kvm markduk i blåst!

Men – varför markduk på taket? Jo, när man har plåttak kan det lätt bli kondens på undersidan. Men har man markduk under plåten – fastnar kondensen där till den torkar upp! Så helt galna är vi inte!

Eftersom vi behövde en festlokal inför Vägföreningens kräftskiva på lördag, kändes det bra att ha detta "indukade tält" klart. För den gamla ligghallen, förra årets festlokal, var ju upptagen av konvalescent Saga och alpackor!

Maken red Mökkvi på kvällen medan jag skötte djuren. Ett rådjur syntes springa uppför fikakullen, och två älgar stod ett tag i den övre hagen på andra sidan bäcken. Ståtliga djur!