Pållepyssel och alpackor – och vår!

Qhichincha i vårsol.

Kakan skuttar över isen.

Storasyster, lillasyster och deras mamma.

Saga har "sillisar" – en fiffig silikonfyllning som skyddar mot snö och "mög", samtidigt som den stöder hoven.

Och gips. Och hålband. Och Sole Pack.

Saga behöver lite förströelse i sin lilla box. Så jag köpte en lekboll för hund till henne, som man stoppar godisar i. När hon snurrar bollen ramlar godiset ut. Hon fattade med en gång. Och tömde den på ett kick... Jag får skaffa större godisar...

Tredje måndagsmorgonen som vi åkte tidigt till Alekliniken. Denna gång bara med Saga, som skulle få skor fram, istället för gipset på de urkarvade hålväggarna. Nu hade den ena urkarvningen inte riktigt hårdnat än, så de satte på en sko, men lade gips på utsidan. Nu är det sex veckor till vi åker dit igen. Under tiden ska jag själv byta det där gipset var 14e dag. Det blir två gånger...

Tjejen på kliniken visade noga hur jag skulle göra och vad jag skulle tänka på, men jag vet ju av erfarenhet att jag är mycket fumligare än hon... Men det ska nog gå bra, jag har ju gipsat hov förut!

På andra hoven satte de ett hålband som ska hålla ihop hoven, och fyllde på med Sole Pack, ett slags ifyllnadsmaterial, som ska skydda.

Tänk vad de kan hitta på! Fördelen är att jag nu kan skritta henne ute, bara det är torrt. Och det behövs, för nu är hon såå rastlös. Nu är det ju inte torrt än... Men det töar tokfort nu när solen står på! Så snart så... 

Idag fick jag ta av mössor, vantar och jacka när jag mockade, för jag blev så varm! Och jag såg tre spindlar och en fluga ute. Våren är här!

Solig söndag i bilder

Maken & Kakan.

Sawila & Parucha hoppas husse har godis åt dem.

Tamya tycker tydligen att björkbark är smakligt.

Tamya står så snällt när husse smörjer nariga öron.

Mökkvi är sömnig i solen.

Gos med husse.

Om man ställer kameran på isen ser det ut som att vi BARA har is i hagen. Så är det inte. Men det ser lite fräckt ut.

Social med gamla arbetskamrater och unga alpackor

 Kakaw...

 ... alias "Kakan"...

 ... med mjölkmustasch. Och matte!

 "Kolan" ute på hal is.

 Flickorna.

Tamya – ska snart få smörj!

Igår körde jag maken till jobbet och körde sedan ut till Onsala för att hålla en liten privatlektion i InDesign med en gammal arbetskamrat. Jag blev väl försedd med både frukost & lunch, i sällskap med hennes lille sons farmor som passade honom medan vi "pluggade", och en kompis till henne som fixade ett vattenskadat tak.

Både farmodern och han var väldigt trevliga, och hon hade med sig två Jack Russell-hundar som först var blyga och mest busade med varandra, men så småningom satte de sig i mitt knä båda två! En blev sedan kvar och rullade ihop sig för att sova hos mig. Farmodern sa att det var sällan hunden tydde sig så till en okänd – så jag kände mig lite speciell!

Tiden gick fort för vi hade ju så trevligt, och när kompisens huvud var fullt med Adobe CS-paketet, åkte jag till jobbet för att hämta min present, mitt betyg och ett arkiv-ex på min nytryckta snygga årsredovisning! Den sista fick jag, men presenten var fortsatt på villovägar och något betyg såg jag inte till... De var i alla fall glada att se mig. Det var brådis på kontoret och det kändes faktiskt skönt att bara kunna gå igen.

Så åkte jag till en annan gammal arbetskamrat bortom Skatås, och drack kaffe och tjötade till maken hörde av sig och ville hem efter sin arbetsdag.

Idag har jag softat här hemma, skött djuren, hängt med alpackorna i hagen och njutit av solen. Lilla Tamya låter sig så snällt smörjas med feta krämer på öron och fötter. Jag tror det blir bättre. Men oj vad tid det tar. De är faktiskt väldigt snälla alla våra alpackor. Men Tamya är nog allra snällast av dem alla!

Mildväder betyder meck...

 Broddar – ett måste på frusen Slush Puppie...

 Sawila och dotter Miski!

 Matte & Mökkvi.

 Solig onsdagsmorgon – med mycket lätt snöfall.

 Matte & Mozzy softar i soffan.

 Stilton rullar sig i de frusna hjulspåren.

Måndag kl 8.00 gick vi ut och gjorde i ordning hästarna inför vår färd till djurkliniken. Nu ser båda pållarna friska ut i hovarna, men Saga fick gips på framfötterna en vecka till, för att hornet i hovarna ska hårdna ordentligt.

Hela dagen var det mildväder med tidvis regn, så en aspekt på färden med hästsläp och två hästar i, var att det kanske skulle bli halt – och lite slirigt var det, men maken fixade det galant.



Efter en snabb lunch ilade jag till Arbetsförmedlingen i Nödinge och kom blott en kvart innan stängningsdags... (De stänger redan kl 16.00!). Men jag fick pratat med en handläggare som var väldigt trevlig och vänlig men hade väldigt dålig koll på min branch. Så det är ju tur att jag har det...

Så tisdagen var således den första dag som jag i praktiken var arbetslös, eftersom jag är van att vara ledig måndagar. Fördelen är att man kan sköta djuren i dagsljus! och hinner vara med dem mera.

Vårt vackra lager med ca 4 cm snö smälte till ca 3,5 mm slask som under måndagsnatten, när natten föll med temperaturen, frös till rejält fram till tisdagsmorgonen...

Jag hade broddar på och broddade även Mökkvi och försökte gå en sväng med honom ned till postlådan. Men det frusna knögglet med hjulspår och ojämnheter var luriga att gå på för oss båda, trots broddar, så det blir nog inga mer promenader förrän man kan gå lite tryggt. Om Mökkvi skulle dra iväg eller gå omkull har jag ju inget att sätta emot utan fotfäste. Nu är han ju snäll och försiktig, men man får ändå inte glömma att tänka på säkerheten.

Blandade känslor...

Kolan hoppas husse ska ge en liten muta, nu när hon går så snällt.

Miski – med tveksamt bordsskick. Och litet vitt "pipskägg".

Zolly vill ligga i husses knä.

Så kom då min sista dag på jobbet. Kollegorna verkar uppriktigt ledsna för att jag ska sluta, och jag kommer sakna dem! Men jag kommer inte sakna företaget; det har blivit en helt annan arbetsplats sedan jag började för snart 8 år sedan. Då verkade alla bry sig om varandra, organisationen var plattare och allas arbetsinsats respekterades på ett helt annat sätt. Och saker gick rätt till.

På senare år (sedan vi fick en ny VD) har vi fått färre och färre förmåner och man har fått tjata sig till att få vara ledig på semestern (!). Många har fått sluta under tveksamma omständigheter. Jag vill helt enkelt inte vara en del av detta längre. Så när jag slutade idag var det blandade känslor. För det var en ohygglig frihetskänsla att lämna allt det där bakom mig!

Men jag kände mig tjock i halsen och tårarna lurade, när mina underbara, goa medarbetare alla kom och kramade om mig hjärtligt. Det kommer bli så konstigt att inte träffa dem varje dag.

Så har jag ju mycket att göra här hemma också... Knappt jag skulle hinna att jobba! Det är faktiskt mer spännande än jobbigt att se vad framtiden har att erbjuda! För jag är övertygad om att det löser sig! Men jag är gärna "ledig" en månad eller två först...

Idag hade vi en skön hemmadag utan andra aktiviteter än att sköta djuren. Vi avrundade detta med att gå en liten promenad med Kakaw & Chaska. På vår promenad märkte vi att vår nya granne var ute och pysslade runt sitt hus tillsammans med sin syster. Så vi gick in där med våra små alpackor och sa hej. Systern blev lika förtjust som vi vet att grannen är. Men vem kan väl motstå alpackors charm!?

"Gravöl"

Glada tjejer på Hello Monkey

Idag var det avtackningsfrukost för mig. Lite märklig stämning var det, eftersom jag blivit uppsagd under lite märkliga omständigheter, och chefen försöker låtsas som ingenting när present och en vacker blombukett lämnades över. Min AD har sedan uppsägningen varit ohyggligt trevlig och respektfull mot mig – tror inte han känner sig bekväm alls med det här. Frukosten blev ändå trevlig, för jag hade "rätt" folk runt mig.

Det beslöts för några veckor sedan att tjejerna på jobbet skulle ha "gravöl" för mig i och med att jag slutar på jobbet. Produktionsledaren tog genast tag i saken och bokade bord, så vi blev 6 tjejer som efter jobbet gick till Hello Monkey och åt och drack gott! En annan produktionsledare lyckades få företaget att betala maten också, så det var ju najs!

På rekommendation av min arbetskamrat åt jag en sesampanerad tonfisk som var så god att jag blev alldeles lycklig! Till det vitt vin: "King Fu Girl". Namnet på vinet hade ju lite oseriös klang, men det var jättegott!

Kompisarna orkade inte heller äta upp allt på sin "plocketallrik för två", så jag hjälpte till och var sålunda väldigt mätt när vi gick därifrån. Det var så himla trevligt att sitta där och snacka om ditten och datten, och idén kom upp att ha något slags stående uteätardatum, så vi ses då och då. Får verkligen se till att det blir av!

Från Babben till besvär med bästa bestarna

Babben – alltid bra!

Det är sällan de trivs med att ligga så nära...

På bättringsvägen! Det hårlösa området var 4-5 gånger större för några månader sedan.

Sagas små skor.

På fredagen var vi på Lisebergsteatern och såg Babben! Min julklapp till maken! Det är fascinerande att en enda människa kan underhålla så, i stort sett själv (hon hade ett kompband) en hel show! Den var bra, men de många sångnumren tar ned tempot en smula, även om både texterna och själva framförandet är bra. Hon kan ju faktiskt sjunga också!

I går var min kompis som jag sist träffade på Cocktail Hour här! Det var på tiden! Och eftersom hon gillar djur ville hon gärna hjälpa till. Entusiasmen fick en dipp när hon råkade komma i spottlinjen mellan Sawila och "Kakan", men uppvägdes nog av att få gå på en promenad med "Kolan", medan maken och jag ledde Kakaw och Kachita. Sedan fick det förstås bli en lång fika.

Eftersom Saga varit varm om en hov och haltat lite, så åkte vi till Ale-kliniken på måndagsmorgonen. Veterinären gjorde en grundlig hältutredning, vilket innebar att jag fick longera Saga i deras nya fina tokstora ridhus! Först på mjukt underlag, varmed en understimulerad Saga fick sprall i benen och galopperade runt och busade lite, innan jag fick visat henne i trav. Sedan på hårt underlag. Veterinären imponerades av Sagas fina stora trav! Sedan fick jag springa med Saga i en lång gång flera gånger, före och efter böjprov på varje ben. Jag var helt genomsvett!

Så röntgades hon och fick träffa hovslagaren. Hon hade en hovböld i varje framhov! Och lite fångaktig hovbensrotation på ena framhoven. Så hon fick gips på framfötterna och lite kostråd, så hovarna ska stärkas. Är så less på att det alltid är problem. Jag vill ju att pållan ska vara helt bra! Men hon har ju inte så ont i alla fall.

Ska nu se om det går att dränera hagarna på något smart vis, för det lär ju vara vattnet som stått i hagarna hela denna blöta höst som är boven! Tror bakterierna smiter in genom gamla sömhål. Då blir ju bölderna inte så lätta att upptäcka för hovslagarna!  

På den positiva sidan ser vi att alpackornas hudproblem (sannolikt också resultatet av en lång blöt höst) börjar minska. Lilla Tamya hade ju fula sår i nacken och på fötterna. Nu är de borta och fint färgad hud har läkt fram. Nu ska bara ullen växa till också.

Sawila hade stora pälslösa ytor på insidan frambenen länge, men nu ser jag att hår vuxit ut, så kanske är hon snart problemfri också.

Jag hoppas på ett torrt år. Inte för varmt. Men torrt!   

Vi hann bara hem och äta mat innan vi åkte till Trollhättan och hämtade halm. Sista lasset för året! Hoppas den räcker... Det går åt en del nu när hästarna får halm både som strö och att äta, som sysselsättning mellan de små hösilagegivorna.

På kvällen var jag helt utmattad! Tur man ska till kontoret nästa dag och vila upp sig...  
 

Bubbel & bowling

Klotet rullar...

Glada tjejer i väntan...

...på den goda maten! En "Heikon Bacon" för mig!

Älvängen C by Night

Lite ironiskt var det när det deklamerades bubbel & bowling på torsdagen för att fira nya kunder på jobbet, när jag nu är uppsagd pga arbetsbrist...

Men jag är inte den som backar för lite party. Vi började 17.30, en väldigt liten skara för alla var ju så upptagna, med bubbel på kontoret. Älskar bubbel! Sedan tog vi vagnen bort mot Polhemsplatsen, där vi var två lag som bowlade. Jag var absolut sämst av alla! Jag har ändå bowlat enstaka gånger tidigare, men aldrig varit så här kass. Men man kan inte vara bäst på allt – det var trevligt ändå. Efterpå försvann de unga herrarna i sällskapet åt sitt håll, chefen försvann trevligt nog åt sitt så vi blev tre tjejer kvar som slutligen hamnade på 2112 på Magasinsgatan. Där åt vi toksmarriga hamburgare, drack gott och satt och tjôtade länge och väl! Så himla trevligt! 

När jag åkte hem fanns ingen bra anslutningsbuss hela vägen, så jag stod en stund i den vinande kalla vinden i det trista industriområdet i Älvängen som utgör en ful och ej färdigutbyggd pendelparkering för Älvängen C. Man känner sig verkligen ensam där! Men strax kom maken och hämtade mig! 

Mildväder, Cocktail Hour och filmfestival

Ledig måndag. Blöt måndag.

Min fusktatuering sedan rock-festen på jobbet sitter fortfarande kvar, och lyser om natten när jag lägger mig. Känner mig som en lysmask!

Måne & vit frost i natten. Så vackert.

Vargtass!

 Inför filmen

I onsdags var det "Cocktail hour" på Familjen, igen. Nice! hade stämt träff där med en gammal arbetskamrat sedan vääldigt länge! Kul att ses igen och "tjôta". Träffade förstås mina värdinnor också, och lite nytt folk innan det var dags att ta tåget hem. Älskar tåget hem! Rakt och snabbt går det, och med lite tur går där snart en anslutningsbuss, så maken slipper stå för limousinservice!

Filmfestivalvecka tarvar ju ändå att man går på några visningar, så i torsdags såg vi en indisk film. Den var bra, fast lite långsam och inte så Bollywoodsk som jag hade önskat. 

Idag gick vi på en charmig fransk film uppe på Chalmers. Sedan hade vi blott en halvtimme på oss att åka ned till Folkan, parkera bilen och träffa Kaneli-kompisen innan vi gick på en underbar japansk komedi, delvis på latin (!) som heter Thermae Romae. Lättsam och söt!

Efter bio fick det ju bli fika och åter igen gjorde vi det misstag vi brukar göra. Inbillar oss att man kan hitta ett fik som är öppet en söndagskväll i Haga eller på Vasagatan. Så vi gick tillbaka till Linnégatan, och hittade förstås ett fik med en gång! Nu ska jag komma ihåg det till nästa år...

En solig dag på hemmanet

Nyfikna packor får gå på den fuktiga delen av hagen nu när där är fruset. Det tycker de är kul!

Mökkvi hoppas på middag!

Uti vår hage

Sagis slickar sig om munnen efter dagens "godis" (mineraler och sån't)

Zollybolly kollar läget.

Liten promenix med Kakan & Kolan.

Efter en äventyrlig promenad måste man snutta på mamma lite...

Tre killar som jag gillar.

Det är kul att gå ut på promenad med de små. Förstagångs-mamma Qhichincha blir alltid lite orolig när vi går iväg med hennes lilla dotter, och "tjuter" liksom till medan hon försöker gå så nära hon kan i hagen. Sawila verkar inte bry sig nämnvärt om att vi går iväg med hennes dotter... Men hon är ju lite mera luttrad.

Småttingarna verkar tycka det är kul att vara ute, fast det går allt en smula snabbare på hemvägen. Och blir ett kärt återseende när vi släpper dem med de andra igen.