lördag, juni 30, 2012

Reportage & födelsedag

Chaska!
En toksöt trio.
Puss, puss.
Födelsedagsmiddag!


På fredagen åkte vi från jobbet kl 15, för ca 16 skulle vi bli fotograferade och intervjuade för ett reportage! Berättar när och var när det är solklart att det publiceras! En glad & entusiastisk fotograf försökte förgäves regissera alpackorna medan vi väntade på journalisten som kört vilse. Men hon hittade till slut och det blev en trevlig session med mycket fotografering och en fika där hon kunde ställa frågor. Är jättenyfiken på bilderna! Och texten! Kul att det finns så mycket intresse för alpackor!


Lördagen passerade ungefär som alla lördagar, fast det blev paket- och brevöppning från syster med familj och föräldrarna till frukosten, och från maken vid den förnämliga måltiden han lagade på kvällen. 

Tog en promenad bort till Isis-grannen med Saga, men när jag var som längst hemifrån kom värsta skuren och jag var plaskblöt när jag kom hem! Men då blev det soligt och varmt, så jag skötte hästen och lite stängsling och höll mig varm ändå. Men det blev att byta kläder från topp till tå när jag kom in!

Nu är jag alltså 47 år! Det är ju "50 minus". Jag har aldrig haft någon ålderskris och får det nog inte nu heller. Men på något märkligt sätt väntar jag fortfarande på att jag ska "bli stor", så det är ju ofattbart att jag är 50 om 3 år! Men jag blir nog aldrig "stor". Och det är ju kanske rätt skönt. När jag var liten verkade alla vuxna vara så ordentliga och ha så tråkigt. Men sådan är ju inte jag...


Ålderskrämpor? Njae. Ett utökat kroppsomfång och att jag börjar bli åldersöversynt. Det är allt. Skönt så!


torsdag, juni 28, 2012

Parucha på date

Fyra snygga killar: Kachitas & Tamyas pappa längst till vänster, sedan Qhichinchas pappa, och så Kakaws pappa, och så Paruchas son!
Någon har jobbat i natt.
Hrisla och de andra pållarna blev alldeles stirriga när stilige alpackahingsten släpptes in till Parucha. Kanske blev de upprörda av att behöva se "sådant snusk".
Chaska och Sawila under en liten måne.
Tamya hittade en plats mellan Kachita och Miski!


P kom redan på ondagskvällen med sina 4 stiliga avelshingstar i släpet. Han fick parkera på gräsmattan, satte upp sina grindar runt släpets utgång och släppte ut dem. På så vis har de en "ligghall" i släpet men en schysst yta gräs att vara ute på! Vi visade upp våra föl och fick hjälp att avgöra färgerna, även om det inte var solklart. Är Chaska Light Fawn eller Beige? Gränsfall. "Kakan" Kakaw får betecknas som Medium Brown, men där är en hel del rött i. Tror nog det behövs fler färger på skalan! Efter en kvällsmacka fick han sova över i lilla sovrummet, vars fönster lämpligt nog vetter mot hingstarnas tillfälliga hage.

Nästa morgon låg en trolsk regndimma över nejden, medan stiliga hingsten Merlin fick en herdestund med Parucha ute i en av fållorna. Lilla fölet Tamya fick ju vara med därinne med mamma, men höll hela tiden på att störa Merlin, som om hon undrade vad han gjorde med hennes mamma! Men han lyckades fokusera på sin uppgift. Han fick resa vidare med de andra en kort stund senare, och vi åkte till jobbet. Vi har ju märkt att det kan bli ganska olika färger efter svarta Merlin, så det blir spännande om ett knappt år, när fölet föds. Om det nu tog denna gång. Det får vi veta om ca 2 veckor.


måndag, juni 25, 2012

En födsel i stallet...

Lilla näpna. Född ca 12.25. Av en trött mamma...

Miski och Kachita håller uppsikt över sina småsyskon.
Kakaw ("Kakan" kallad) känns plötsligt stor fast hon bara är 3 dagar gammal!
Litet täcke fick hon ha idag när det aldrig slutade regna.
Tamya tar en paus invid en spontan bäck.
Mamma i bakgrunden blir lite nervös när lillan oförväget går och spanar in oss.

Det var ju beräknat att Sawila skulle föla idag. Hon är den enda som hållit tiden. Idag på förmiddagen märkte vi att hon betedde sig lite annorlunda, och när hon ensam gick ned till ligghallen, medan de andra betade i andra änden hagen, förstod vi att något var på gång.


Så småningom gick vi ner för att se hur det gick. Då hade rara Miski, Sawilas dotter från i fjol, kommit ner för att sällskapa. Vi var glada att Sawila beslutat att föda i stallet. Därute hällregnade det, och det var nog skönt och lugnt för henne att bara Miski var där. Och vi, på lite avstånd. Det tog sin tid, och det såg faktiskt jobbigt ut för Sawila. Hon låg ner och födde, vilket är ovanligt. De brukar runt med ungen halvvägs ute en 20 minuter, för att ungen ska få luft ordentligt och fosterhinnan gå sönder. Nu hörde vi frustandena från den nyfödda ganska snart, så vi behövde inte oroa oss för luftvägarna. Först var där bara huvud och ett ben, men snart stack det andra benet fram också och allt gick bra. Men trött verkade hon, Sawila. Vi gav henne lite lucernpellets i hopp om att det skulle ge energi, medan den nyfödda sprattlade på golvet och försökte få styrsel på halsen, och sedan på benen.


Det dröjde ovanligt länge innan efterbörden kom, så vi hann bli riktigt oroliga innan den kom ut som den skulle. Sawila nosade och kluckade på sitt föl, men fölet fick inte dia och efter ett tag verkade fölet inte fatta att det skulle hänga med mamma, utan irrade iväg. Det underlättade ju inte att alla de andra alpackorna kommit för att hälsa och undersöka och vara allmänt ivägen. Så vi lurade in dem i matningsfållorna, en familj i varje fålla, så Sawila och fölet skulle få stärka sina band ifred och Sawila få äta lite gräs i lugn och ro. Det verkade funka, för någon timme senare så höll sig fölet till mamma även när vi släppte ut dem. Det fick dock inte dia. Lite nervösa var vi, medan jag sorterade fölbilder och maken arbetade ute med annat. Så efter ett tag knackade han på fönstret – han hade sett fölet dia! Endelig!


Så kan vi äntligen slappna av för denna gången! Tamya och Kakaw busade runt som stollar i hagen i eftermiddags. Om några dagar kommer det nya fölet hänga på – ska bli så kul att se dem!

söndag, juni 24, 2012

Regn, regn, regn

Under makens träning idag blev det så varmt så allas regnkläder åkte av. Då kom skuren...
Tamya kollar in husse...
En tjej som gått upp ett halvt kilo senaste dygnet!
Kanttrimmers i arbete

Makens lektion var redan 9.45 så vi gick upp tidigt. Inget Sawila-föl. Träningen gick bra, även om det kom en rejäl skur. Väl hemma blev det lunch innan min arbetskamrat med kompis och deras varsina 3-åriga döttrar kom på besök. Det hälsades på alpackor och hästar och tjejerna småbusade (snällt) medan vi fikade på förstubron – kompisen är tokallergisk mot allt lurvigt... Tur vi har förstubron, för det kom rejäla skurar med jämna mellanrum.

När de åkt "skirtade" (städade) vi Miskis och Kachitas ullfällar som klipptes av i maj. De ska skickas in på tävling! Blir intressant att få ett omdöme! Sedan slappade vi mest. 

Vägde fölisen som nu hade gått upp ett halvt kilo! Men nu diar hon också väldigt mycket och ofta! Och mamma Qhichincha står still! Några dagar till så kommer Tamya och nya fölet busa för fullt!

I natt får pållarna stå inne. Allt regn gör hagen lerig och fuktig, så vi vill att pållarnas hovar ska torka upp ordentligt. Särskilt Sagas. Rediga maken såpabadade båda pållarnas hovar! Allt jag behövde göra var att måla på Hoof Disinectant för att hindra nya svampangrepp!

lördag, juni 23, 2012

En kobent tjej

Matdags för mellanstora...

... samt stora och små.

Mörka skyar över betande alpackor.

Lilla 1-dagingen tar sig en vilopaus.

Qhichincha och småtjejerna.

Sawila. Tokrund. Hon MÅSTE ju föla snart!
Saga och en tistelknopp – som hon nog gärna skulle äta upp!


Lördag utan planer. Väntar ivrigt på att Sawila ska nedkomma med sitt föl. Under tiden kan man bara hänga i hagen med dem och se fölisarna fjuppa runt. Vilket alltid är väldigt trivsamt.

Vi har noterat att Qhichinchas föl är lite kobent fram, och hon hade inte gått upp ett gram sedan igår. Genast blev vi lite nervösa, men efter lite rådfrågning fick vi veta att fölen ofta föds med lite krokiga ben och att det i allmänhet rättar till sig naturligt. Vi ska ge lite AD-vitamin för säkerhets skull. Och att de ofta t o m tappar vikt första dygnet, så vi skulle inte oroa oss. Och hon är ju pigg, frisk och stark!


Qhichincha har haft svårt för att stå still när den lilla ska dia – men idag såg vi stora mjölkmustacher på fölet, så hon får nog det hon ska. Det är väldigt sött med mjölkmustascher på en liten alpacka!


Vi höll på att titta till grannens pållar när deras dotter med kille kom i samma syfte. Det var trevligt med en pratstund, och medan de fixade till "killarnas" hage, där någon tråd kommit fel, gick jag en liten promenad med Saga. Hon verkar gilla att komma ut lite, även om jag bara vågar gå på grusvägen, hon får inte fastna i någon håla eller i sly så hon tappar sin ringsko.



fredag, juni 22, 2012

En midsommarpresent från Qhichincha!

Så snart den lilla rest på sig, kom de andra alpackorna för att säga hej.
Kachita och Tamya undersöker nykomlingen.
En självständig tjej!
Det är schysst att kunna äta sin frukost ute, med alpackaöversyn!
Tamya – nu bara den näst minsta kameliden i häradet!
Tjohoo!

När jag klev upp idag tittade jag ut för att se om något föl kommit. Men Qhichincha idisslade bara, så jag tänkte att det blir nog inget. Knappt 20 minuter senare råkade jag titta ut genom köksfönstret och såg en liten alpacka vara på väg ut ur Qhichincha! Hämtade maken och så övervakade vi allt medan vi åt frukost på bänken utanför köksfönstret. 

Detta är ju Qhichinchas första föl, så vi visste inte hur hon skulle reagera eller om hon skulle förstå vad hon skulle göra. Men hon var kolugn under hela födseln, allt gick som smort och en stor, stark flicka stod snart på stadiga ben och diade bara någon dryg timma senare.

torsdag, juni 21, 2012

Flyttlådor och fålar

Sagas hov. Hon har en ringsko fäst på insidan hoven och tån, så att utsidan avlastas. Hålbandet håller ihop hoven så den inte trycks isär av hennes tyngd. Som synes ska där växa till en hel del! Men nu är all svamp borta och det är lätt att hålla rent.

 Jag får promenera Saga i skritt, så vi tog en vända idag, och hon fick titta lite närmre på de unga, snygga killarna hon bara sett på håll.
 Tamya har massa skutt i benen!

På jobbet förbereder vi nu fullt en flytt till nya lokaler. Som IT-ansvarig ska jag hålla reda på när vilka servrar ska uppdateras och innehåll flyttas, så att allt funkar så smidigt som möjligt. Men allt verkar falla på plats, tack vare andra inblandade på support och nätverkssidan. Denna dag inväntade jag att makens arbetsdag skulle ta slut, med att flyttpacka på jobbet – vi låg lite efter i möbler som ska monteras ned på måndag! Själva flytten sker 9 juli.


När vi åkte hem insåg vi att det var perfekt grillväder, så vi köpte lite karré och bakpotäter. Väl hemma skötte vi djuren och jag gick en promenad med Sagis medan maken red bredvid på Mökkvi. Nu går pållarna bara på gräs, så djurskötseln går snabbare nu. Inget hö att mäta upp, inga boxar att mocka. 

Sedan satte maken igång grillen och vi mumsade i oss grillmaten med lite rosévin i den vackra sommarkvällen.



måndag, juni 18, 2012

Nu blir det många besök...

 Grannens Hrisla är väldigt nyfiken och blir gärna kliad, nu när hon känner sig trygg med oss.
 Faktiskt är grannens båda åringar tämligen sociala. Och Maken vet exakt var man ska klia!

 Även små djur finns det på Hemmanet.

 Miski och vi väntar otåligt på hennes halvsyster som väntas den 20 juni... Men innan dess ska Qhichincha nedkomma. Känns som det blir snart – magen har liksom "fallit ned"....

 Tamya ska hon heta ("regn" – eftersom hon föddes en regnig dag). Så här rosa på nosen var hon härom dagen. Nu har hon fått mera "skägg". Bra, då tar inte solen så hårt. Vill inte riktigt smörja på solkräm – de innehåller ju alla möjliga kemikalier och lilla Tamya diar ju!

Systrarna – tuffa Tamya är väldigt självständig och hänger gärna med "fjortisarna": storasyster Kachita och Miski. Särskilt Kachita tyr hon sig väldigt till - hon är som en extramamma. Notera att det är lite rött på Tamyas nacke och rygg! Hon är inte helvit som storasyster!

I lördags kom grannens tös med kompis oc kikade lite på alpackorna. maken visar och grannens åringar tittar nyfiket på.


I veckan som gått har vi vägt lilla Tamya varje dag. Hon växer så det knakar och hennes päls är nu fluffig och fin. 

Nyheten har spridit sig fort, så nu får vi många besök. I lördags kom ju då grannens tös förbi med en kompis. På eftermiddagen kom Frodo-kompisen med söner och föräldrar! Har inte träffat hennes föräldrar på evigheter! När vi var i övre tonåren hängde vi jämt i deras kök och det var så mysigt. Åt Kornmo-kex med smör på, och det kom alltid någon förbi och pratade lite. Det var kul att träffa dem igen!


De åkte vidare efter att ha träffat alla djuren och en fika, medan Frodo med söner stannade även till kvällsvard. Trivsamt!

Igår kom min arbetskamrat och hennes kompis med två döttrar. Kompisen går i hästköparplaner och drömmer kanske även om en gård en dag, så hon ville gärna ha lite tips. Att det fanns alpackor att kika på, och dessutom en fölis, var nog bara en bonus!



I torsdags var vi hos veterinären med Saga. Hennes hov är frisk nu, men det är så mycket av hovväggen borta, att hon får gå med ringsko och hålband på hoven till väggen vuxit ned tillräckligt. Till dess år hon bara skrittas och inte ridas på ca två månader! Så det blir sommarlov för Sagis! Tur man kan rida makens pålle – och tur att det är han som behöver motionen mest!

söndag, juni 10, 2012

Fler bilder på Kachitas lillasyster! Och lite andra...

Flicka! 6080g. Light fawn i färgen, tror vi.

Syskonkärlek?

Ibland när "lillan" diat så lägger hon sig för att vila, men verkar liksom glömma att sluta suga! Det tar en stund innan tungan åker in.

Man får ju inte glömma bort pållarna bara för att man har alapckaföl! Maken tog Mökkvi på promenad, sedan blev det lite gott kliande på bogen och då ser Mökkvi så här nöjd ut!

Maken bekantar sig med en snygg ung tjej i hagen.

Kachita har fått en syster!

Ca 8.30 gick jag ut för att mata hästar – och då låg där en alldeles ny liten alpacka!

 Qhichincha hälsar nykomlingen välkommen.

 Storasyster ser efter sitt syskon.

Duktiga mamma Parucha och lilla fölisen.


Igår noterade jag att Parucha hummade ovanligt mycket. Kanske var det ett tecken på vad som komma skulle? Kl 8.30 idag gick jag ut för att mata hästarna och såg genast en liten vit hög mellan Parucha & Kachita.

Fick ju väcka maken och sedan satt vi i köket och åt frukost medan fölet reste sig på ostadiga ben och lite fumligt började dia. Vi blev oroliga när efterbörden dröjde, men den kom till slut och jag kan därmed räkna ut att fölet nog hade fötts bara minuter innan jag kom ut i morse! Eller ja, den hade ju hunnit få koll på sin hals, så låt oss gissa 8.10?

Kl 11.00 såg vi den springa omkring! Lite ostadigt, men den sprang! Otroligt att det går så fort!