tisdag, december 30, 2008

Mickel på besök

Stilige Mökkvi

Flyende Mickel

Fundersamme Mickel

Idag fick Saga vilodag, så jag såg bara om henne, för sedan skulle vi se om det är så att Mökkvi flyttar över oss på sin högra sida ... Kameran redo att filma! Jag hoppade upp först och kände att han var stel. Det känns faktiskt som att hans högra sida är högre, eller kanske bara stelare, än den andra. Makens filmer av mig på hästen är inte tillräckligt tydliga för att se om jag sitter snett.

Så satt maken upp istället. Och han hamnar faktiskt ganska lätt snett. Han rättade till sig bra, men hamnade snett igen i svängarna. Det är nog så att Mökkvi "luras". Och maken trivs inte lika bra med att rida barbacka som jag, särskilt som Mökkvi har hoppat till och småbockat lite någon gång, så han är kanske lite spänd också.

Men det är bra att rida för varandra och filma -och rätta till fel. Vi båda pekar ut med fötterna alldeles väldigt. Men när maken rättade fötterna, föll hela sitsen på plats! Ja, jag skulle ju hålla "lektion". Men då fick maken syn på Mickel nere vid bäcken!

"Vår" räv kom upp på vår sida bäcken och lade sig där och tvättade sig. Kikade på oss. Jag gick sakta mot honom för att fota honom. Då slank han iväg men stannade på vår bäckövergång. Jag följde honom parallellt. Så tittade vi på på varandra ett tag, innan gick han iväg. Lustig räv.

När vi var färdiga med pållarna, åkte vi in till sta'n. Jag skulle lämna min dator på jobbet inför "den stora uppgraderingen", och stannade någon timma för att rensa vår server och göra lite andra förberedelser. Köpte stor laxfile på Domus Avenyn (ja, jag vet att det heter COOP någonting, men för mig är det Domus. Vad var det för fel på det namnet?) Sedan gick jag till systemet där det var exakt hur mycket folk som helst! Och väldigt utplockat i hyllorna! Så jag hittade inte det jag skulle ha, utan chansade på helt okända kort ... Jamän, lite vardags-edge! Och medan jag stod i kön, som faktiskt gick ganska fort, dök maken upp!

Så var det bara att göra lite ärenden till och åka hem och städa. Och göra Cheesecake. För vi ska ju ha gäster på nyårsafton ...

måndag, december 29, 2008

En solig och kall dag!

Mökkvi med den gyllene luggen

Finn fem fel. (svar nederst på sidan)

Fortsatt kallt - och då får man slå hål på isen, plocka bort flaken och fylla på med nytt vatten. Sååå kallt om handen!

Vi gick ut vid 13-snåret till pållarna. Då var det fortfarande 11 minusgrader, och Saga hade fortfarande frost i manen!

Mökkvi stå inne med täcke en timma innan "arbete", för att se om han blev mindre känslig. Fast han var mindre känslig redan när maken tog in honom! Nå, medan Mökkvi värmde upp sig i boxen red jag över bommar (cavaletti) och banor runt koner med Saga. Maken instruerade, rättade och filmade. Det är så bra att ta dessa små filmer! Så avslöjande! Jag tyckte ju att jag pekade framåt med tårna, men det gjorde jag uppenbarligen inte! Här kommer den skoningslösa sanningen. Voine, voine...


Efter min ritt arbetade maken lite med Mökkvi från marken. Travade åt båda håll. Mökkvi har svårt för vänster varv, och nu ska vi, efter ett tips på nätet, kolla om det beror på att han är stark på ena sidan och därmed flyttar sin ryttare åt ena sidan - så snedheten förstärks. Ett ypperligt test blir att filma om man rider barbacka. Det får vi göra i morgon!


Svar på finn fem fel. (där finns säkert fler ...)
1. Fötterna ska peka fram och inte åt sidan

2. Bommarna bakom hästen ligger inte med jämna mellanrum vilket betyder att hon kommit åt en av dem.
3. Jag har inte armarna intill mig.
4. Jag är inte riktigt rak i ryggen
5. Jag har lite dålig tygelkontakt med hästen.
Det är en hård värld ...

Hugars!

För att kunna läsa av termometern får man först skrapa av ett tjockt lager frost ... 16 minus! Brrrr!

Manen full av frost. Och Saga hade lite halm på magen - ett tecken på att hon legat i ligghallen. Sugna på frukost var de i alla fall!

Idag var det min tur att ha hästtjänst. Solen skulle precis börja gå upp över det frostiga landskapet. Kylan nöp i näsan. Skrapade frosten av termometern. 16 minusgrader! Till och med inne i stallet, där det brukar vara några grader varmare än ute, hade "Blandis" vatten fått ett islock som jag fick krossa. Vattenhon i hagen såg nästan bottenfrusen ut, men när jag krossat två tjocka islock så var vattnet ofruset under. Fyllde på och plockade ur isen, så det inte ska frysa ihop så lätt igen. Hugars vad kallt!

Satt sedan i telefonkö för att få hit en veterinär att vaccinera våra kusar. Det är hög tid. Men nu kommer han den 14e januari. Vi får banta Mökkvi till dess ... vill ju inte få bannor av veterinären igen. Fast det är inte så kul att dra ner på maten nu när det är så kallt.

söndag, december 28, 2008

Filmtajm ...

Saga & Mökkvi

Islock från svunnen vattenpöl

video

Häpp! En liten film med en riduppvisning på Saga med melodi av Coldplay.
Hoppas Coldplay inte blir arga (men det är ju ändå en av mina favvo-låtar!) ...
Tänk vad man kan göra i iMovie!

Maken var lagom sugen på ridning idag, eftersom Mökkvi var så känslig igår. Men han tog ut Mökkvi på en liten promenad, medan jag red Saga barbacka i paddocken. Hon skötte sig jättefint, men spanade emellanåt efter Mökkvi och gnäggade efter honom. Det känns väldigt lustigt att sitta på en häst som gnäggar. Hela hästen liksom skakar.

När maken kom tillbaka hoppade jag upp på Mökkvi lite. Han såg lite vresig ut, men verkade inte alls så känslig och arg som igår, bara lite stel. Kanske var det för att han slapp sadeln idag? För det gick bättre idag. Och i och med att jag red honom, blev jag makens hjältinna! Skönt att hjältedåden kan ske åt det hållet också någon gång!

K&N kom en vända och lyckades köra slut på bilbatteriet när K behövde lysa in i hagen ... Hoppsan! Men N startkablade till Forrrden och bilen gick genast igång! Tur vi var hemma ;-)

Använde iMovie på min dator för första gången för att redigera filmer maken tog på mig i paddocken. Bra att se hur man rider - och lärorikt. Ujujuj, så fötterna sticker ut ibland....

lördag, december 27, 2008

En gäst i ligghallen ...

Eftersom K ska flytta snart, och vi lånat och därmed smutsat ned hennes förnämliga reflextäcke, kände vi oss manade att tvätta detta. Maken hängde ut det på tork, på verandaräcket. I frysgrader... Så det såg väldigt lustigt ut när han sedan bar ned det till sadelkammaren för att torka ordentligt.

video

Här en liten film på Saga när jag försöker få henne att förstå att gott hö väntar i hörnet på paddocken. Hon får lite mera grönt än Mökkvi, för att få mera hull. Ha tålamod - filmen buffrar en stund - sedan kan du höra mig locka mesigt på min lilla Saga!

Idag hade jag hästtjänst. Och eftersom en tjej från Agria skulle komma kl 10.00 och kolla om vi hade "en bra hästmiljö", var det ingen vits att lägga sig igen. Mockade istället lite i ligghallen. Och se, medan jag stod där kom en liten varelse runt hörnet – en räv! Vi blev förvånade båda två, men han gick bara lugnt iväg. Till min förvåning såg den rakad ut på bakkroppen och halva svansen! Den måste varit rakad! För inga pälsparasiter kan ju äta så!

Måhända har den råkat ut för en trafikolycka och tagits om hand av veterinär, och sedan släppts igen. Det skulle förklara att han inte var så skygg också. Mickel är nu starkt misstänkt för en uppsliten soppåse på verandan för några dagar sedan ....

Agria-tjejen kom och godkände utan krusiduller vår hästmiljö! Beundrade vår stall. Våra hårdgjorda ytor runt ligghallen. Vårt vatten och våra boxdörrar. Vi snackade lite i snålblåsten, innan hon åkte och vi gick in. Vid 12.30 gick vi ut igen för att sköta pållarna.

Från huset hade vi sett en stor vråk sitta i hagen med ett byte. Snart flög den iväg, till förmån för skatorna. Vi gick dit och kollade. Då såg det ut som ett par små lungor låg där! Med luftstrupe! Ganska groteskt, blodrött, men ändå ganska rent. Egentligen inte äckligt! Luftröret var tjockt nog för mig att stoppa fingret i, om jag velat. Det ville jag inte. Vi kollade noga, att vi hade alla våra katter ... För lungorna var nog rätt lagom för en katt. Eller hare.
Vi lät det ligga så länge, och några timmar senare när jag kollade, var det borta!

Snålblåsten höll i, så planen var att rida i ridhuset. Men Mökkvi var känslig igen och ville inte alls ha maken på ryggen! Hm, ska ta hit en veterinär för att vaccinera Saga snart. Då får de ta en kik på Mökkvi igen! Själv red jag en ny väg norr om N-rundan. Saga gick fram så duktigt överallt! Där var lite is och lera och Saga var lite nipprig, så jag vände rätt tidigt. Då ville hon springa hem och jag hade fullt sjå att lugna henne. Tvingade henne att stanna. Gå tre steg. Stanna igen. Hon lydde, men snart nog klev jag av och gick den sista nedförsbacken med mycket is. Jag hade inte tänkt på att brodda, men isen låg lite spridd, så det fanns isfria passager. Tur för oss!

På kvällen när maken gick ut och kvällsfodrade kusar, så kikade han in i ligghallen. Och där stod Mökkvi. Och den rakade räven! Hm, han verkar bli lite för hemmastadd här! Vi får nog börja jaga bort honom. Inte bra med vilda djur som blir tama ...

Men det bidrar till min teori att han blivit hanterad av människor. Rävar brukar ju vara ganska skygga ...

Skåne-jul

Stollar som stollar i soffan!

Varje jul är likadan. Nästan. Samling nere i Skåne. Gården i Göinge. När jag var liten bodde mormor och morfar där. Nu bor mina föräldrar där. Blott två jular i hela mitt liv, har inte firats där. En firades i Göteborg när Göinge-huset renoverades inför föräldrarnas flytt dit. En gång firade vi hos syrran uppe i Uppsala, när hennes pojkar var små och inte så lätta att resa med. Men annars. Varje år. Och det är så skönt! Aldrig behöver man fundera på hur man ska fira jul! Eller med vem. Numera följer alltid maken med också. Himla najs!

Så kommer man den 23e vid 16-snåret och får fika strax innan ett ymnigt julbord serveras vid 18-snåret, då mamsen alltid tror hon misslyckats med maten fastän det är hur gott som helst.

Julafton försöker man sova länge, tillreder lutfisken, kokar gröten (vilket syrran skötte i år), kikar lite på Kalle Anka, går på julbön och hör vacker sång, i år i den fina Emmislöv kyrka, varpå man åker hem, äter mängder med mat igen och sedan - är det äntligen dags för julklappar! Många klappar blir det. Många rim. Många stolliga rim. Många skratt...!

Juldagen äter man, tjôtar över kaffet efter maten, knör i soffan, går en promenad, fikar, spelar kinaschack, äter, knör i soffan ...

Vi har helt enket väldigt trevligt! I år åkte vi hem den 26e. K har tagit hand om hästarna hela julen, så man vill ju inte missbruka hennes goda vilja! Vi kom hem vid 19-snåret och såg att pållarna var välbortade och var väldigt mätta! Det går helt klart ingen nöd på dem. Men Mökkvi måste bantas nu. Jösses, vad rund han är!

Så röksanerade vi oss (jäpp- päronen röker. Första 22 åren av mitt liv var jag passiv rökare varmed jag utan problem kunde dra halsbloss när man skulle tuffa mig i skolan. I dag får jag svåra hostanfall om jag försöker samma sak) och såg på TV, med katterna i famnen. Myyys.


måndag, december 22, 2008

Manisk Måndag

Zolly hjälper till lite i stallet ...

Sista dagen innan julledigheten!
Och jag var ikapp ganska bra på jobbet! Men det fanns inget utrymme att slappa denna dag! Var tidigt på jobbet och hade lite "tomteverkstad" med kollegan - skrev ut någon sida julklappsetikketter (med min handstil krävs nästan datorutskrivna rim om det ska finnas någon förhoppning om att någon (inkl jag själv) ska kunna läsa dem...) och julkort och skar till. En yrkesskada. Att göra dem själv ...


Så full rulle! Fredagens eDR gjorde jag nu i ordning "på riktigt" vilket tog de två timmar jag gissat att det skulle ta. Så var inte Kundén på plats! Men vi skickade en ZIP-fil med bilder och HTML-kod till henne - så får vi väl se om hon lyckas få ut det ändå ...

Jag hann precis färdigt med mina åtaganden, med lite hjälp av kollegorna, så att jag kunde gå kl 15.00! Mina mynt denna måndag, då maken var ledig, hade nämligen bara räckt för parkering till klockan 15.00. Efter 3 år har ju vårt parkeringstillstånd för miljöbil gått ut, och eftersom vi är utsocknes, får vi inget nytt! Det är ju egentligen helt rätt, tycker jag. Men det är surt att just vi ska behöva betala parkering! Vi är inte vana vid det! Och inte kan jag stå där jag brukade heller, om det inte ska bli svindyrt. Surt!

P-platsen på Heden har så stolliga betalmaskiner. Man kan bara betala med mynt och obskyra bensinkort! Inte mobil eller VISA-kort som nästan alla har! Tekniken finns ju ... Hm, konstigt att de ligger så efter.

Men jag slängde bara in mina saker, till en P-plats-sökande medtrafikants sorg, i bilen, och en kvart efter att förra P-biljetten gått ut, betalade jag en ny till 16.50, ity jag skulle göra julklappsinköp! Fort och effektivt! Eller - ja, så fort det nu kan gå i julträngseln den 22 december! Nordstan var ju sanslöst trång! Var kommer allt folk ifrån? Känner mig som en riktigt lantis! Men jag hittade det jag skulle och ilade till P-platsen. 17.10 styrde jag ut från P-platsen och for till Ale Ridsport nära Älvängen, för att hinna dit innan 18.00 och köpa makens julklapp. Jag hann! Hade varit lite orolig för logistiken. Men det gick!

Kvällen fylldes med klappinslagning, lätt packning och hästtillsyn - för dagen efter skulle vi ju resa till Skåne!

söndag, december 21, 2008

Barnkalas igen ...

G tycker tydligen att boken är hur kul som helst!

Nevöerna i Askims-trakten fyller år med bara några veckors mellanrum, och väldigt nära jul. Får säga - lite dåligt planerat av föräldrarna! ;-)
Tycker vi som fyller år mitt i sommaren - varvid man fick en jämnare ström presenter över året!

Nu var det Gs lillebror M, den ständigt förvånade, som fyllde 1 år vilket firades med att gå omkring bordet och pilla på leksaker! Han hade lite dålig koll på att han var huvudpersonen. Lille G var väldigt angelägen om att hjälpa till att öppna presenter ...

Vi bjöds på god mat och en smarrig tårta! Den som sa att smålänningar är snåla har fel - det är ingen brist på sötsaker på de kalasen! Så när vi kom hem fick det bli lite ridning för att göra sig av med sockerchocken. Det var rätt mysigt. Och Saga var lugn i paddocken igen - tydligen hade "det läskiga" i paddock-hörnet försvunnit...


torsdag, december 18, 2008

Frenetisk fredag

Vi hade mycket att stå i på jobbet så här innan jul. Planeringsmöte varje morgon. Och det är ju bra! Till dess stolliga Kundén kommer på klockan två att hon vill ha ut ett e-dr innan kl fem, då e-service-företaget går hem. För julen! Kasta allt annat åt sidan!

Min produktionsledare hade frågat om det i två dagar men fått veta att vi skulle strunta i det - men så skulle vi plötsligt inte det! Eftersom det tar ca 1-2 timmar för mig efter godkänd PDF och sedan e-serviceföretaget kan behöva någon timme, var det ju lätt att se att det inte skulle funka. För inget första utkast var gjort, ens! Och bara att komma fram till godkänd PDF brukar ta två-tre timmar! Och Kundén själv inte höll sig inte direktt tillgänglig för korrvändor etc som hon borde med tanke på omständigheterna. Så jag sa - vi hinner inte!

Men vem bryr sig om vad jag säger? Jag och kollegorna är ju bara små stand-by-slavar som bara ska lalla med snällt.

Jag var grinig hela eftermiddagen eftersom jag ansåg att Kundén bör ha bättre framförhållning än så, och att någon på jobbet någon gång kunde ha stake nog att förklara för Kundén att de måste ta lite eget ansvar för att saker ska bli klara i tid! Och att ingen verkade bry sig om att jag sa att vi inte skulle hinna!

Så kollegan fick stressa ihop ett första förslag i InDesign! Detta var förstås färdigt först 16.30 och då skulle jag och Maken ha liten julfika med svärmor på Brogyllens! Bara jag vet hur man går vidare med eDRen. Men! Jag tänker inte planera om mitt privatliv så snart en kund kvicknar till! Icke sa Nicke!

Så jag gick. Och de skickade Indesign-filen med bilderna till e-service-företaget. Men de hade ju gått hem då ... Och jag tror det hade tagit mycket längre tid för dem att få det färdigt med det underlaget. Om det ens hade gått. Men vem bryr sig om vad jag säger, jag som är den enda på företaget som vet hur man gör? Det är ju onödigt, att lyssna på mig!

Men det var mysigt att fika med svärmor som fick vänta på oss länge pga köer och parkeringsproblem...

Barbapapadrink och Sing-Star

Hon hade ju både gift sig och fyllt 30 och levde nu i villfarelsen att inga mer risker för möhippor etc förelåg. Hehe ....

På tordagskvällen övertygade vi personalen på hennes "ögonbryns-salong" att leda ut henne i bindel till oss arbetskamrater vid 17.30, så att vi under tystnad kunde leda henne till Ruby där bartendern frågade vad hon ville ha. Sedan åkte bindeln av. Den hade hon inte varit beredd på!


Hon fick en alldeles rosa drink i ett bulligt glas, kallad Barbapapa ... Vi andra tog också varsin drink innan vi lurade upp henne på jobbet där julbord stod framdukat. Varpå hon fick svara på jobbiga frågor och avsluta med SingStar-turnering där vi alla deltog!

Och fastän hon först ville Sing-Star-vägra, så stod hon där snart i semifinal! Men förlorade ...

Hur som helst det var det en fasligt trevlig kväll!

tisdag, december 16, 2008

Juletider

Karo var en stalle-tjej
vi tackom nu så gärna
hon vattna' sina fålar tre
allt för den ljusa stjärna

Ingen dager synes än
stjärnorna på himmelen, de blänka

Första fålen apelsvart
vi tackom nu så gärna
är svår att se i vinternatt
allt för den ljusa stjärna

Ingen dager synes än
stjärnorna på himmelen, de blänka ...

måndag, december 15, 2008

"Ledig måndag" - njae...

Min sista lediga måndag (utom en som kommer i julhelgen men den kommer ju inte att kännas av så tydligt). Jag som hade tänkt njuta av den helt utan åtaganden. Pah! Redan vid 10-snåret kom ett meddelande från jobbet att det var panik för det var originalarbrist - en var hemma med sjukt barn! Två (däribland jag) var planerat lediga. Och jag blir så trött. Man kommer aldrig undan jobbet!

För igår kväll satt jag 4 och en halv timme och jobbade just för att kunna ha ledig måndag med gott samvete. Och för att jag denna dag verkligen inte hann hjälpa till - min dag var fullbokad och det hade jag meddelat. Fast jag borde inte få dåligt samvete just för att min ledighet är planerad, och för vi borde ha sådan framförhållning på jobbet att allt inte brakar för att någon är oplanerat borta. Nå jag kunde göra en liten insats mellan 14.30 och 16.30. Men jag hann inte rida ut i dagsljus som jag hade planerat. Suck. Man har så få dagar att rida i dagsljus.


Eftersom det var produktionsledarna som bad om hjälp fick jag i alla fall ett ordentligt tack för min insats. Inte det där stånket man får från "de vuxna" var gång man ska vara ledig, fastän det är planerat och ordentligt kommunicerat, och fastän man gjort allt man kan för att det ska funka ändå. "De vuxna" vill helt enkelt att man ska vara stand-by slav och glömma alla tankar om att ha ett eget liv. Sådana är inte produktionsledarna. De försöker faktiskt också få allt att funka. Synd att "de vuxna" inte har den ambitionen. De är alltid de som motsätter sig idéer om tidplaner etc, antagligen för att de trots all sin erfarenhet inte klarar att hålla dem. Sån't får vi "på golvet" lösa åt dem. Skulle de göra nå't i god tid? Hur tänker jag nu?

Bland annat skulle Mökkvi skos idag, och även bakfötterna på "Blandis". Jag fick hålla på i en halvtimme för att få bort all lera på Mökkvis hovar. Hovslagaren kom klockan 13.00 och började på Mökkvi, medan jag borstade lera från "Blandis".

Sedan jobbade jag lite innan jag åkte och återbesiktigade släpet. Vi försökte ju återbesiktiga det i onsdags i villfarelsen att man kunde göra det utan tidsbeställning. Tji fick vi! Så jag fick åka idag istället. Fick intrycket av att lyktorna på Volvon var dåliga. Såg så dåligt, men det var beckmörkt och regnigt och vindrutetorkarna behöver nog bytas. Var orolig att besiktningen skulle ondgöra sig över lyktorna, även om det var släpet som skulle återbesiktigas. Pinsamt att köra in där utan fungerande lyktor ...


Men de fungerar! Och släpet gick igenom!

När jag kom hem var K där och gav oss pepparkakor, polkagriskäppar och en julgrupp! Bara så där! Helt utan anledning! Eller ... så hade hon dåligt samvete. För strax kom Erik och då medgav hon att hon tänker flytta till grannens stall istället. Jag kan förstå det. Där är andra stora hästar med likande behov som "Blandis" har.

Vårt hö är ju för klent för henne, medan våra kusar inte bör få kraftigare hö. Och hon äter nästan lika mycket som våra tillsammans, och eftersom hon är ranglägst i hagen är det ju svårt att se till att hon får sin andel ordentligt...

Så även om det är tråkigt, så förstår jag det. Har själv känt att vi inte riktigt passar för hästens behov, även om vi kommer bra överens med både häst och matte. Det blir också naturligare för K kan jag tro, för de håller ju också på med täcken och lindor och sådant "storhästpyssel". Då blir det lättare att hjälpas åt med sådant. Jag vågar ju inte hjälpa någon att linda några hästben. Rädd att jag stoppar blodtillförseln...

Vi avslutade dagen med varsin rejäl köttbullemacka! Man glömmer hur gott det är! Och sedan - jobbade jag lite till. För att komma ikapp. Men jag kommer ändå ligga efter imorgon. Suck. I want my life back!


söndag, december 14, 2008

Granne med grann häst

Vår granne har hittat min blogg! Och eftersom de också har islandshästar sedan någon dryg månad tog de kontakt och frågade lite om vilka sadlar vi har. Så de kom över till oss idag med sin fina ljusbruna häst med ännu ljusare man och svans för att prova våra sadlar. Så fin häst! Hon kom tydligen hit ohanterad och oinriden från Island, men redan vågar hennes ägare rida hästen på bara vojlock! Pållen var lite nervös, vilket inte är att undra på. Men hon var väldigt snäll och duktig.

När dottern red iväg pratade vi länge och väl med mamman. Det kändes inte så länge då, förrän vi insåg vi att vi var kalla och att det började mörkna! Och jag som skulle rida ut! Men det är trevligt med grannar som har just islandhästar! Det är ju något speciellt med våra starka, lurviga och egensinniga pållar! De är riktiga hästar!

Jag tog in Saga men märkte att hon var lite nipprig idag med. Så jag sadlade och red i paddocken igen. Och hon ryckte och hade sig. Märkligt. Hon sköter sig perfekt i mina dressyrövningar, men just i ett hörn, konstrar hon. It's a mystery!

lördag, december 13, 2008

Lusse och läskigheter



Vi hade liksom glömt att det var Lucia, till vi kom till ridskolans julfest och vår ridkamrats hela familj var involverad i glögg- och kaffe-serveringen, iklädda stooora lusselinnen ovanpå alla de tjocka varma kläderna. Yngsta dottern hade en luciakrona på huvudet och var jättesöt.

Det bjöds kadriljuppvisning som var långt bättre än det vi brukar kunna åstadkomma i vår ridgrupp ... Sedan blev det körsång med en blandning av julsånger och isländska sånger, och det hela avslutades med den isländska "Ridum, ridum". Efter pausen blev det pass-uppvisning. Alltid kul att se! Och det gick med en himla fart och ryttarna hade fullt upp att hålla igen de pigga och glada hästarna!

Så åkte vi hem och jag red Saga barbacka i paddocken. Mökkvi har ju tappat en sko så maken skötte stallsysslorna. Rätt lyxigt faktiskt. Men så var där nå't läskigt i ena hörnet av paddocken! Saga skyggade och blev orolig och skuttade till och med till! Så pass att jag tappade balansen ett tag och höll på att göra en spontan avstigning, men jag lyckades kravla mig rätt igen! Så brukar hon aldrig göra! Och jag såg inget konstigt alls.

Månen sken över en halv centimeter snö och det var så otroligt vackert! Så gick vi in och drack glögg framför kakelugnen och mös. Sedan var vi lagom slöa resten av kvällen ...

tisdag, december 09, 2008

Solitär stallkväll

Mökkvi väntar i paddocken på att bli utsläppt i hagen, där Saga fått ett försprång på höet.

Stallet och huset under månens sken.

Denna tisdag skulle jag åter ta bussen till Älvängen och åka hem med Volvon därifrån. Efter förra veckans incident var jag särdeles noga med att få med mig Volvo-nyckeln. Jag kollade. Typ 8 gånger! Fick skjuts av min arbetskamrat till Älvängen, vilket tog en evinnerlig tid pga köerna.

Väl framme fick jag skrapa rutorna och åka hem till full hästtjänst. Dimman låg tät över nejden men en nästan full måne sken upp den så det var väldigt ljust! Lite magiskt nästan, när jag svängde upp på vår grusväg. Jag kunde inte se några hus, bara alla ljus från dem. En stor räv gick över vägen bara några meter framför bilen, med sin fina röda svans böljande efter sig.

K skulle inte komma denna dag och maken var på ridskolan. Så jag började med "Blandis" som K kallar henne, tog in henne, kände igenom och borstade lite på henne och ställde henne i boxen så hon fick mumsa i sig av sitt kraftiga specialhö, medan jag såg över Saga. Och medan jag tog in och pysslade med Mökkvi fick Saga försprång på, och lite extra av, det gröna höet. Verkar som flickorna i hagen tappar i vikt nu. Det händer inte vissa andra flickor på hemmanet, som matte och Mozzy...

Saga tappade hull när det var så kallt! Nu håller hon den dock, men jag vill inte att hon tappar mer. Hon är på gränsen till för tunn, vilket är svårt att se med hennes tjocka, täta päls! Men känner man över revbenen, så är hon en smula klen i hullet. Men med lite mera hö, blir hon snart rundare igen.

Mökkvi tappade också en del när det var så kallt, men i hans fall var det bara av godo...

Jag gick där och pysslade i kvällen under månens sken medan frosten spred sig under dimman och ett rådjur skällde borta vid skogen. Hur mysigt som helst.

söndag, december 07, 2008

En julklapp från Skatteverket!

Sötnosar i köksfönstret : Mozzy, Saga & Mökkvi

After Work för Saga: fleecetäcke och betfor

Pållar i halvmånesken

Utan hästtjänst, kan man sova så länge man vill på helgdagsmorgonen! Oavbrutet. Det gjorde jag! Efter brunch drack vi kaffe i soffan framför en brasa i kakelugnen, medan Mozzy njöt av kel i mitt knä och kisade mot solstrimman som tittade in. Då kan det vara motigt, att gå ut. Men med de tidiga solnedgångarna så här års, finns ingen tid att slappa - så vi gick ur och red N-rundan! Saga var lite för seg och Mökkvi lite för på, så de hade varit bättre om man kunnat samla deras energi och fördela den lite jämnare.

Mitt ute på turen flög en helikopter över oss, väldigt lågt så hästarna blev lite stirriga. Inget dramatiskt, men var för ska de flyga så lågt? Det stressar säkert många djur.

Väl hemma var maken redig och fräschade upp permanentbädden i ligghallen, medan jag spände stängseltråd som blivit slak och förberedde en ny separat fålla med autogrind. Därmed blev jag tvungen att sätta i en ny stängselstolpe. Ett jobb som jag egentligen är lite kort och klen för. Jag fick den på plats och fick bankat ner den en bit, men hade ändock 10 cm kvar att slå i, då maken kom och utförde sitt hjältedåd - snart var den ordentligt ibankad! Sedan skulle jag ha en liten träbit att fästa på stolpen, så att jag sedan skulle ha nå't att fästa timern i. Just som jag sågat färdigt min lilla bit, bröts den på mitten. DOOH! Det var bara att börja om från början. Det är träligt att såga i fuktigt, halvfruset trä. Så maken gjorde en insats där med. Så jag hann få upp min grind innan det blev för mörkt att se. Men då hade ju timern legat på ett sätt så själva vredet frusit fast ... så det blev ingen testkörning idag, men imorgon ska det väl gå.

Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen! Medan jag lagade mat såg maken att vi fått ymniga återbetalningar från Skatteverket! Tjohoo, det blir julklappar till hela familjen i år också! Har just gått och oroat mig för hur jag ska få 3.000:- att räcka till luncher, julklappar och service på släpet, samt våra räntor på lånen denna månad ...

Problem solved! Hur maken visste vad jag fått tillbaka? Tja, klantiga jag har ju bett dem sätta in degen på vårt gemensamma konto. Tur jag kan lita på maken. Eller ... ;-)


lördag, december 06, 2008

På besök hos Svärfar

Tove Janssons Hattifnattar. Elektriska. Som jag. Och Mozzy. Man kan säga, att det slår gnistor mellan oss.

Vi skötte om pållarna innan det var dags att göra sig vacker, dvs duscha av sig hästlukten och reda ut spontana dreadlocks ur sitt vintertorra, elektriska hår, för att bli någorlunda socialt presentabel. Jo, det blev faktiskt en liten gnista när jag klappade Mozzy igår. Vi är lite elektriska hon och jag. Som hattifnattar.

Så vid 15-snåret bar det iväg till Svärfar och hans sambo. Makens bror var där med lille G och ännu lillare M. M såg förvånad ut som vanligt. Vi blev bjudna på en massa god mat. Svärfars sambo är en virtuos i köket! Synnerligen mätta satt vi och snackade, och eftersom det inte blir så ofta var det extra trevligt!

Stora Golden Retrievern Laban var så där stor och glad och vänlig som bara en Golden kan vara, och han var synnerligen förnöjd med att lille G "tappade" så många kex på golvet ...

När vi skulle åka hade något ljushuvud parkerat sitt åk precis bakom deras utfart, så jag fick lirka lite för att komma emellan. Det var inga större problem, men när jag backat igenom den trånga passagen mellan svärfars bil och ljushuvudets åk, så glömde jag trottoarkanten - och plötsligt "ramlade" Volvons front ner och fick fart ut mot ljushuvudets bil! I sista stund fick jag stopp. Så kan det gå, när man ropar hej för tidigt. Fast det gick ju bra tack vare mina blixtsnabba reflexer! ;-)

tisdag, december 02, 2008

Fantastisk flax för förfärligt förvirrad fru

Idag var det dags igen. För tisdagsrutinen. Volvon till Älvängen. Vi samåker till sta'n. Och på hemväg - maken åker till ridskolan, jag tar bussen till Älvängen. Tar Volvon där. Eftersom så få bussar går ända ut till oss. Ganska simpelt, helt enkelt.

Så idag satt jag där på bussen, på hemväg. Föraren körde lite livligt och lyssnade på tyska schlagers. Han tog en till synes helt stollig väg, men jag märkte att han nogsamt undvek diverse köer på 45an medelst lokalbanor och ett kreativt vägval, allt medan jag stöttade mig duktigt med både händer och fötter i ett antal stolpar till tonerna av Petula Clarks "Downtown" på tyska!

Han tillämpade inte taktiken att bromsa innan kurvan och gasa ur den. Det är annars ett bra koncept. Sådant är inte gynnsamt för mitt känsliga balanssinne, men jag klarade mig rätt bra.

Så satt jag där. Och kom till insikt! Bilnyckeln! Volvo-nyckeln hänger inte på min vanliga knippa. Jag hade glömt den i min låda på jobbet! Och nästa stopp? Nol! Insåg genast att en retur till jobbet skulle bli ohyggligt omständig. Och neslig. Jag som jämt berömmer mig om att aldrig glömmer mina nycklar ...

Nå, tur i oturen så var just denna turen en sådan där bussen går längre än till Älvängen, varför jag såg fram emot en 4 kilometers promenad hemåt i en plusgrad och snöblandat regn, istället för en 10 kilometers promenad hemåt i en plusgrad och snöblandat regn. Man får vara glad för det lilla.

Tur också att jag insåg detta redan på bussen och satt kvar. För det hade varit synnerligen störigt att ha kommit till bilen och upptäcka det först då! Så jag satt kvar i bussen, sneglandes på min Volvo på pendelparkeringen, medan bussen styrde norrut. Nu med ny chaufför som försäkrade att eftersom denna bussen var försenad fanns det inte en chans att jag skulle hinna med någon anslutning ända hem! Dessa köer på 45an!

Jag kände mig, trots min tur, måttlig sugen på den där 4 kilometers promenaden i en plusgrad och snöblandat regn, men fick ju kliva av vid ändstationen. Där stod jag ensam. På torget. Nästa buss ända hem, skulle gå först om en timme! Bara en sak att göra. Traska!

Men då - svängde en buss in med rätt destination på fronten! Han stannade och jag galopperade fram. Jomän, det var bussen ända hem! Också försenad av köerna på 45an från Göteborg! Passade ju mig utmärkt! Så strax kunde jag kliva av och gå den blott 5 minuter långa vägen hem! Synnerligen gynnsamt.

Liksom det faktum att jag bara hade råkat ta den buss som hade anslutningar ända hem! Nästan alla andra går bara till Älvängen.

Ibland får man helt enkelt vara lite turknutta! I morgon ska vi lämna Forrrden på service, så tyvärr får vi ta vändan om Älvängen och hämta Volvon innan vi far norrut igen, till verkstaden. Extranyckeln ligger ju här hemma som tur är!

måndag, december 01, 2008

Förvirrad ...

För två veckor sedan ondgjorde jag mig över försäkringssnubben som inte kom. Dagen efter såg jag i min kalender att det var ju inte den måndagen, utan denna han skulle komma! Så han kom prick 9.00 för att se att se om vi kan bli en "Säker gård".

Och det kan vi - lite saker måste vi fixa först, men det är enkla saker, som att sätta upp en extra brandvarnare, göra färdigt dörrarna på elrummet i stallet och byta plats på kontakterna på åskskyddet. Skaffa en brandsläckare.


Sedan? Ja, efter en långbrunch red jag N-rundan på Saga och pysslade i stallet och plötsligt hade tre timmar gått! Så kan det gå.

söndag, november 30, 2008

Det är trevligt med glada barn!

Glada ryttare!

Igår var det barnkalas hos svågern, lille G fyllde 4 år. Hela "tjocka släkten" var där, bl a svägerskans släkt från Småland. Vi ser dem ca 1-2 gånger om året när det firas födelsedag i familjen. Så det är inte så ofta, men när det sker är det väldigt trevligt. Med kalas i småländsk tradition (antar jag). Det blir rejäl varmrätt (en jättegod gryta trots soltorkade tomater - jag misstänker faktiskt att svägerskan inte är kapabel till att laga mat utan tomater ;-) ). På det smarrig fryst tårta, sedan kakor och bullar och "chokladälskarens dröm", en synnerligen kladdig kladdkakevariant. På detta var man rätt däst och sockerstinn när man satte sig i bilen och åkte hem för att sköta om pållarna.

Eftersom det är tråkigt att städa har ordningen i vårt hus gruvligt försummats alldeles för länge, varför maken och jag gjorde ett race och städade sent på kvällen! Det går ändå rätt fort när man är två, även om det är erbarmligt tråkigt. Men åter igen kunde vi njuta av att kunna gå barfota i hallen utan att grus, hö och katthår fastnar i fotsulan! Njuuuut!

Igår ringde också
vännerna från Norra Älvstranden för att bjuda in sig på ponnyridning! Ett utmärkt initiativ. Och eftersom vi var på kalas igår, kom de idag istället! Vi började med ridningen, för att hinna med den innan mörkret föll. De tre barnen var ivriga att hjälpa till med borstning och sadling. Sedan äntligen var det dags. Jag visade lite först hur man gjorde och duktige storebror A snappade direkt. Han red faktiskt Saga - åkte inte bara med!

Mellansystern Y åkte definitivt häst, men kunde inte få nog - det var så kul. Minstingen S provade och sa att hon tyckte det var kul, men lite läskigt var det nog. Och även mamma A provade!

Och våra hästar skötte sig utmärkt! Det är så skönt att man kan ha barn omkring dem utan att de blir stressade eller gör elaka saker. Nu var ju barnen rätt lugna, men ändå. Tre personer borstar och Saga bara står där snällt!

Sedan gick vi in. De hade tagit med sig massor av pepparkakor, glögg och goda ostar som de bjöd på! Mmmm – svart Castello på pepparkaka - mumma! Förfärligt trevligt.

Vi är lite dåliga på att bjuda hit folk. Så det är ju tur att de bjuder in sig själv! Det är skoj med besök!

tisdag, november 25, 2008

Ved-ermödor på hemmanet ...

3 kubik ved - nu ska här eldas!

Stackars maken har varit krasslig hela helgen, så även igår på sin lediga måndag. Och eftersom hans fru är så saktfärdig tvingades han köra släpet på besiktning, för annars hade det fått körförbud 1 december. Jag har ju bara vetat detta sedan september ungefär, så varför skulle jag ha planerat detta tidigare?

Och så fick det en anmärkning! DOOH! Nå, det ska väl gå att fixa.

Väl hemma när hästarna var omsedda fanns ingen återvändo. För veden vi fick i helgen och inte orkat stapla i förrådet, staplar sig inte själv! Och eftersom vi var för lata i helgen för att göra detta i dagsljus, fick vi göra det i kalla nattens mörker. Maken levererade i skottkärran, och jag satt i det lilla kyffet och staplade. Det gick rätt geschwint, men jag blev kall och kände att musklerna fick röra sig konstigt.

Trodde jag skulle ha konstig träningsvärk och ryggskott idag. Men det har jag inte!

Ikväll får vi väl stapla resten av veden. Och så måste jag mocka ligghallen ...

söndag, november 23, 2008

Snuvig solig söndag

Zolly struntar uppenbarligen i den fina utsikten från köksfönstret.

Huset genom ett "islock" - ytan på Vickys vattenspann hade frusit.

Söta Saga efter ritten.

Mina favoritkillar!

Maken gör ledarskapsövningar med Zolly - "Ignorera mig! Ingnorera mig fullständigt".
Hon lydde honom blint!

Maken ville i det längsta ge sig ut att rida i det vackra solskenet, men fick ge vika för sin stygga förkylning. Istället red jag ut med Saga, som skötte sig finfint. Jag inser - jag har varit en mes!

För Saga och jag har haft "diskussioner" på vägen förut, och fast jag alltid vunnit har det suttit långt in ibland. Och i ridhuset och paddocken har jag haft svårt att få fart på henne på sistone. Men så härom veckan var Annika-grannen i ridhuset, och fick provrida Saga - och fick fart på henne med en gång!
Annika-grannen beundrade hennes tölt! "Hon är en fin häst", sa hon. Och då sträckte matte stolt på sig!

Men det var bara att konstatera - jag har varit en mes! Och med den insikten kom det på något vis automatiskt, att det gick bättre med Saga! Visst har jag lärt mig "tricket", men jag tror faktiskt min attityd är 75 % av lösningen! Att jag är mer bestämd! För Saga är en dam med egna åsikter!

Så nu lyder hon mig mycket bättre och snabbare, trots mindre åthävor!

Egentligen vet jag ju det där. Men ibland behöver man väl en påminnelse. Och oj så fint hon går, min Saga, när man får fart på henne!

Väl hemma ifrån min uteritt skötte maken om Mökkvi. Vi hjälptes åt att se om Vicky eftersom hennes matte också är förkyld. Maken fick ge upp dukterierna efter att ha städat ur släpet - det ska på besiktning imorgon ...

Själv mockade jag ligghall igen vilket föranlett en stel axel. Och vid 20-snåret kvällsfodrade jag kusarna under stjärnorna i tretton minusgrader ...




lördag, november 22, 2008

Vintern på väg ...

Soluppgång i Vickys öga

Tjejmiddag

En som förstår att uppskatta ligghallen

Igår kom årets första snö! Blott en knapp millimeter, som lite florsocker på marken. Men ändå. Då känns det bra att nyskodda Saga har sina snösulor, så inte snön kan packas till styltor under hovarna! När den nu kanske kommer på riktigt, vintern!

Redan i onsdags började maken bli ynklig.
Nu är han där jag var för ca en vecka sedan. Man får vad glad för, att vi sällan är sjuka samtidigt! Så inte båda är ynkliga och orkeslösa samtidigt. Själv är jag ganska frisk nu, men eftersom en enveten hosta gör sig gällande får jag betydligt mera empati nu, än när jag verkligen var dålig.

Vi red ut i det vackra vädret idag - ity maken vägrar också vara förkyld. Någon elak typ hade stängt en grind om Torpet-rundan (Varför bor man på landet om man inte gillar hästar? Vi förstör ingenting när vi rider där. Missunsamma typer. Tror knappt ens de får spärra av vägen enligt lag ...). Så vi red en annan väg som tarvade en avstigning på grund av stora is-pölar med okänt djup. Men sedan ska man ju upp igen...

Och idag ville inte någon av hästarna stå still! De var liksom nippriga. Men vi kom upp till slut och fortsatte på en okänd stig till den tog slut. Så vände vi hem och hade därmed en ny nipprig session med av- och påstigning på hästar som inte ville stå still. Min uppsittning blev av mindre vacker art, men en stunds tendens att hamna bakom sadeln, vilket får betraktas som synnerligen ogynnsamt. Men medelst en lätt kravling försatte jag mig dock rätt i sadeln medan det började snöa stillsamt. Lite spontan Gymkhana, om man säger så.

Väl hemma igen flög det ymnig snö i synnerligen vågrät riktning. I en kvart. Sedan blev det fint igen! Jag mockade, vi fikade och jag mockade igen i väntan på ved-mannen. Förra vintern kunde vi värma huset med spillvirke från stallet. I år behövs ved. Och för flera veckor sedan lovade en gubbe att komma och leverera. Vi hade börjat misströsta rejält eftersom han aldrig hörde av sig, men idag ringde han! Och framåt eftermiddagen tippade han ut 3 kubik ved hos oss! Nu ska här eldas!

torsdag, november 20, 2008

Tjugo spänn till en okänd karl!

Idag på lunchen insåg jag att mina kontanter var synnerligen sinande, blott en 20a eller två kunde hittas bland kvittona i plånboken, varför jag betalade min sushi med kort. När jag stod där i kön såg jag en 20a falla till golvet och bakom mig stod en kille som just plockat fram några sedlar som han höll i handen. Jag tog för givet att han tappat sedeln som föll till golvet.

– Du tappade en 20a, sa jag, plockade upp den och gav till honom. Tack, sa han och såg glad ut.

Efter sushin gjorde sig nougatbegäret påmint. Det dyker alltid upp efter en sushi. Så jag kollade åter mina finansiella tillgångar, men hittade inte min 20a! Inser, så här efteråt, att det var nog jag som tappade 20an på sushi-stället. Och gav bort den! Undras om killen märker att han blivit 20 spänn rikare. Och om han tror att jag ville ge honom den av någon märklig anledning ...

Undras - plussar det på min karma? Fast det var ju inte riktigt min mening att vara så generös ... Å andra sidan, så stal jag den inte. För det hade ju varit stöld om jag tagit den, eftersom jag trodde den var hans.

Hur som helst kunde jag skrapa ihop mynt så det räckte till en Ragusa för 16 spänn. Blir perfekt till kaffet. Mmm - Ragusa.

måndag, november 17, 2008

Ett mysigt mail från maken

Denna måndagsmorgon sov jag sött medan maken hade hästtjänst och sedan åkte till jobbet. Själv klev jag upp rätt tidigt eftersom en försäkringsgubbe skulle komma kl 9.00. Jag väntar fortfarande ... (9.54).

Men, jag fick ett trevligt mail från maken:
Imorse när jag gick ut var alla tre pållarna i ligghallen! Saga låg längst in i mitten, Mökkvi låg med rumpen utåt i högra delen och Vicky stod i vänstra delen vänd inåt. Så så var det med den isländskheten :-) Kändes nästan synd att störa dem.Jag tog en hammare och slog sönder isen i badkar och tråg. Termometern på förstukvisten verkade visa -10 men när jag startade bilen stod det bara -5.

Jag har trott att kusarna inte gillat ligghallen! Framför allt att Saga inte skulle vilja använda den. Men nu har de varit där! Alla tre! På en gång! Harmoni! Skönt att ingen tvingar ut de andra!

Var ute en sväng och tittade på dem i kylan. Saga med fullt av vit rimfrost i manen!

söndag, november 16, 2008

Våga vägra förkylning - eller nå't!

Idag vägrade jag åter att vara sjuk. Tyvärr lyssnade inte snuvan riktigt.

Det gick rätt bra till en början. Efter lunch red maken och jag Torpet-rundan. Det klickade om Sagas lösa sko, men den satt ändå där den skulle. Hur som helst så skötte sig pållarna utmärkt och det var ganska soligt. Vi såg en räv på nära håll som maken sett på samma ställe dagen innan. En röd, fin Mickel! Väl hemma hade skon lossnat tillräckligt så att jag både borde och kunde ta loss den. Det blir vilodag för Saga imorgon - på tisdag kommer hovslagaren! Yippiee!

Saga har tappat lite i vikt faktiskt. Hon börjar bli lite tunn - ingen fara än - men jag ska noga se till att hon håller hullet precis där hon är! Får väl transplantera lite från fete Mökkvi ...

Efter ritten rullade de sig noga, pållarna. De ser verkligen ut att njuta då! Och bara någon timme efter vår ganska soliga ritt - så var himlen full av mörka moln, det blåste upp rejält och jag var säker på att ett oväder skulle komma med nattmörkret.


Eller, ja, nattmörker? Klockan var ca 16.00! Helt ofattbart att man i somras var tvungen att vänta till 21.00 innan det gick att leva över huvud taget. Nu måste man stressa upp i ottan (dvs innan 12.00 för sjusovare som mig) för att hinna göra något innan det blir beckmörkt.

Efter detta kom dock tröttheten över mig. Så matt. Och inte blev det lättare av att jag visste att en husstädning helt enkelt var nödvändig. Men stärkta av en fika gick vi lösa på huset och knappt två timmar sedan var det tämligen välstädat. Skönt att kunna gå i hallen barfota utan att få med sig en osorterad samling gruskorn, katthår, halmstrån och hö-bös i fotsulan.

Är såååå trött ...

lördag, november 15, 2008

Hemmansägare med hosta och huvudvärk

Maken och Mökkvi - snart på en tur i krokarna

Flickorna fascineras av den nya delen av hagen.

Redan igår kände jag mig hängig med halsont. Så jag tog Esberitox-tabletter, drack apelsinjuice, Berocca, whiskypinne och sov oändligt länge inatt/imorse. Vaknade utan halsont, men lite snuvig och framför allt med ont i knoppen och kroppen.

Men sån't har ju inte jag tid med! Så efter vår lunch när maken red ut på Mökkvi (jag orkade inte riktigt rida, och dessutom håller Saga på att tappa en sko.) satte jag upp vår andra automatgrind i en annan del av hagen. Och släppte på stona på den del av vinterhagen de inte fått tillgång till tidigare. De galopperade omkring och busade lite innan huvudena åkte ner i gräset. Mums, mums.


Mökkvi är på bantning/lastträningsläger i paddocken, så han får sitt goda gröna hö i släpet för att locka in honom. Och nu går han faktiskt in självmant! Men bara om det som står därinne är tillräckligt gott. Men det är ett stort steg fram!

När maken och Mökkvi kommit tillbaka jobbade vi båda på, till jag tog in först Saga och sedan Vicky för deras dagliga visitation. Vicky hade stått lite konstigt tidigare, men när jag kollade såg allt ovanligt bra ut. Jag borstade bort lite lera och tog ut henne igen.


Snart nog åkte maken till sta'n för att gå på fest. Själv ska jag packa ner mig framför TVn under min filt och bara äta och slappa. Så är man förhoppningsvis lite piggare imorgon!

Men först - kvällssmat till kusarna! Sedan - kvällsmat till mig! Och - det finns popcorn i huset ... Det måste nog... åtgärdas ... mmm.


Dagens nöjdhet? Den känner vi av det faktum att den lilla avfuktaren maken köpte i tisdags gör sitt jobb i sadelkammaren. Vår likaledes nya termometer/hygrometer visar att det är 12 grader plus och ca 65% luftfuktighet där! Perfa! Den både fuktar av. Och värmer! Det var Annika-grannens tips att ha en avfuktare istället för ett element. Känns som en väldigt bra idé!

fredag, november 14, 2008

Frustrerad fredagsmorgon

Det är sådana här mornar man funderar på varför man över huvud ska gå upp. Det borde finnas regler för hur grått och trist det får lov att vara, för att man ska förväntas behöva göra något överhuvudtaget.

Men jag hade ju hästtjänst. Allt var förberett, så det tog bara 5 minuter. Till jag insåg att de hade lite ont om vatten. Vilket var märkligt med tanke på det ymniga regnet.

Så jag kopplade, och redde med visst bestyr upp, den synnerligen hopslingrade DOLS (Den Oändligt Långa Slangen) och ställde mig för att fylla på pållarnas kar. Inget vatten kom. Vände och vred på munstycket, tog av och på det, kollade alla kopplingar, att vattnet var på ....

Geen water, som det heter på holländska. Inget vatten. DOOH! Förfärligt frustrerad fick jag istället använda DIRSLS (Den Inte Riktigt Så Långa Slangen) för att fylla spänner som jag sedan fick kånka fram och tillbaka till jag nådde en rimlig vattennivå. Mellan elstängseltrådarna. Med nyfikna pållar runt mig som tror att varje vattenspann är betfor till dem. Det är en sak när katterna applicerar sig runt benen på en för att tigga till sig mat - det är betydligt besvärligare när våra 400-kiloskusar tillämpar samma strategi. Allt medan regnet vräkte ner.

Grrrrr!

Insåg sedan att jag var kraftigt försenad men att en dusch var oundviklig för att jag skulle bli socialt accepterad i samhället, men att jag också borde vara på jobbet 8.30 för att få iväg ett viktigt bud. Det är lite klurigt att hinna, när klockan är 8.10 och man står i hallen med nytvättat hår. Ringde till jobbet gång på gång men ingen svarade. Frustration! Men så slutligen, precis 8.30, svarade vår receptionist! Problem solved!

Jag klev ur bilen bakom Domus på Avenyn, och gick de max 200 metrarna till jobbet, men hann ändå bli blöt .... Och utsikten från fönstret på 6e våningen? Grå, grå, grå, grå ...

tisdag, november 11, 2008

Förvirrad

Om tisdagar, har vi en rutin. Den som inte ska rida, tar Volvon till Älvängen. Den som ska rida följer efter i Forrrden. Så parkerar man Volvon på pendelparkeringen, och samåker in till stan i etanol-Forrrden. Se där, en liten insats för miljön.

Idag höll jag på att glömma detta, men mindes just som jag var på väg att svänga in på 45an snarare än på lokalbanan till Älvängen. Oups! Men man kan svänga av igen från 45an, så jag kom strax dit jag skulle. Däremot visste jag inte om maken låg bakom och undrade vad jag pysslade med. Men det hade kommit så mycket bilar mellan oss, att han inget märkte. Utom att jag kom fram efter honom, fast jag åkte först.

Väl på jobbet ringde en säljare jag haft kontakt med. Jag hade glömt att jag och en till skulle dit på lunch. Men eftersom han är en klok man ringde han i god tid, så vi hann dit ändå i tid. Jag hade skrivit upp det i kalendern. Men vad hjälper det om man inte tittar i den?

Jobben för dagen var lite otydliga i kanten, så det förvirrade läget höll lite i sig till det var dags att gå till bussen. På vägen frös jag till - jag hade väl med mig alla nycklar! Hem? Till Volvon? Det hade jag. Hade varit såå störigt att stå vid bilen och inse att jag glömt dem. Körde hemåt i det fantastiska månljuset! Såg att vår autogrind inte löst ut. Morr. Får nog reklamera den. Så jobbigt!

Men - jag hittade lilla Vicky i ligghallen, glatt mumsandes på lite halm! Bra att någon förstår att uppskatta den! Nu ska jag ut och titta till alla tre. Grunnar på att rida Mökkvi barbacka. Fast. Han är ju blöt ...

Vid 21-snåret väntas maken hem från ridskolan och rutinen fortgår - en lasagna framför House på Tvn. Det är så en tisdag ska spenderas!

söndag, november 09, 2008

Oj! Nästa läsare av min blogg ... blir nummer 1000! Vem blir det? Spänningen är olidlig!

Sol, skurar, söl och stallslit

Efter ritten - varsin omsorgsfull rullning!

En blöt Mökkvi

Dagens dikt:
Jag är blöt, du är söt
Du är duktig, jag är fuktig

Stallpyssel inne är bra en sådan här dag

Sleten hemmansägare

Idag hade SMHI klargjort att det skulle bli regn på eftermiddagen, så vi var rediga och red ut redan runt 11-snåret! Solen sken och pållarna verkade glada. Det blev en fin tur. Väl hemma rullade sig kusarna nogsamt. När en grusig Saga närmade sig oss häcklade maken mig för mitt till synes dåliga rykt-arbete, men det fick han snart äta upp! Ity strax kom en väldigt blöt och smutsig Mökkvi - han hade rullat sig i en vattenpöl ...

Medan vi flyttade badkaret till vinterhagen, jag tvättade och fyllde det, och maken mockade ur våra boxar, kom regnet. Med besked. Stora mörka moln fick oss att tro att det redan var kväll trots att klockan bara var halv två. Stora och ovanligt blöta droppar föll. I kombination med en envis vind. Sådär mysigt, om jag ska vara ärlig. Så vi gick in och åt lunch istället.

Efter lunch fortsatte vi med boxarna - maken mockade ur dem fullständigt och jag anlade permanentbäddar i dem. Rätt slitsamt, faktiskt. 25 kilos kalkpåse (ujujuj, så tungt) och 4 balar halm till varje box. Fick hämta lite halm i vår tälthall. Där luktar gott och fräscht! Man är ju alltid orolig för mögel ...

Lyckades balansera tre rejäla halmbalar på vår lilla kärra. Ett synnerligen instabilt ekipage som dock klarade sig ner till stallet utan större fadäser. När arbetet var färdigt fick jag en stark impuls att prova Sagas nya fina halmbädd. Så skön ...

Eftermiddagen fortsatte med regn och rusk. Men vi tänkte, att pållarna har ju sin fina ligghall! Går de in i den tror ni? Näärå, de står och där och hänger i blåsten och regnet. Otacksamma djur! Nu när matte och husse slitit så.

Nå, nu lyser en fullmåne i vardande över nejden och regnmolnen verkar ha flytt. Och i ugnen står en fläskpannkaka, snart redo för anfall ...

lördag, november 08, 2008

Maken degar

Mökkvi är skeptisk till släpet - trots lockande grönt hö.
Hans "flickor" supportar honom på andra sidan stängslet. Vicky anas till vänster. Och japp, Saga är där i bakgrunden, till höger om Mökkvi. Men hon syns inte. För hon är en svart häst. I den svarta kvällen.


Zolly inväntar tålmodigt att Ronja ska äta färdigt. Förgäves. För när Ronja är klar, tar elaka matte bort den goda "tjockmaten"!

Mmm - makens kanel- och äpple-bullar ...

Efter en kort hästtjänst vid 08.00 gick jag och lade mig igen. Och vi sov till 12.30!!! Jösses! Igår såg vi på Boston Tea Party, där en läkare hävdade att tecknet på att man var vuxen, var att man inte sov hur länge som helst om morgnarna längre. Hmm...

När jag väl pallrade mig upp någon halvtimme efter makens nedstigning till köksregionen, fann jag honom i soffan med en katt! Och i köket stod en deg på jäsning! Jippie, äppelbullar i vardande! Dessa äppelbullar har levt i legender återberättade av mina svågrar och svärföräldrar i lyriska ordalag! Men under de 10-11 år jag känt maken, har jag aldrig någonsin sett dem.

Vårt sena uppvaknande och makens bakbestyr, gjorde att det hann börja kvällas medan vi gjorde i ordning pållarna för en ritt. Med det annalkande mörkret valde vi bort "Torpet-rundan" och valde att istället inspektera hemmanet från hästryggen - rida i hagarna längs staketen! Det tog ca en kvart, och genast påmindes jag om det något instabila i att rida barbacka i nedförslut och terräng ...

Men jag höll mig kvar! Jag vill gärna rida där det är lite mjukt, för Sagas hovar börjar bli för stora för skorna och enstaka sömmar börjar lossna. Tror det stör henne lite. På onsdag kväll kommer hovslagaren - det ska bli skönt!

Så ställde vi släpet och Mökkvi i paddocken för att vänja honom vid släpet på ett positivt sätt. Gott grönt hö i en remsa från rampen in i släpet. Men han har inte gått på den ännu. Får väl ge det några dagar.

Väl inne tog vi fikapaus med de nybakade bullarna! Mumma! Legenderna var sanna! Myt har blivit verklighet! Och snart ska jag laga kokt kyckling med ris och currysås! Då blir magen glad!