fredag, november 30, 2012

Äntligen lite kyla och massor av måne!


Morgon i ett Göteborg som förbereder sig för julen. Fullmånen gömmer sig lite bakom ett moln.


 Skepplanda by night därborta. Under en stor och gul fullmånes sken.

Det går snabbt in till sta'n nu! I dagarna försvann den sista enfiliga biten utanför södra Surte, så nu går det himla fort att köra E45 mellan södra Älvängen och sta'n. 6 år av knepiga vägomledningar och kurvor, köer och tillfälliga rondeller är snart över! Luxurios driving – dubbelfiligt hela vägen med 100 som hastighetsgräns. Tror jag. Skyltarna är inte uppe än. Vägarbetena hitom Älvängen pågår fortfarande vilket innebär att det finns kvar en liten klen, tillfällig rondell utanför Älvängen. Den står lite åt för långt åt vänster och är väldigt liten, så de finns de som missar att det är en rondell, trots varningsskylt. Häromdagen mötte jag en bil som därmed åkte på fel sida rondellmitten – dvs mot körriktningen! Där var brett och vi körde långsamt, så det blev aldrig någon fara. Men lurig är den.

På onsdagskvällen var jag och f d arbetskompisen på Bollywood-dansen igen, men vi hann med en fika innan. Och det var ju trevligt, för då han vi prata lite också. Kanske var det blåbärspajen som gjorde det, men jag var ganska matt denna gången också. Förra veckan hade jag en förkylning på gång som aldrig blev något. Men denna veckan hade jag ingen ursäkt. Vi var ovanligt många på passet denna gång, men ovanligt många var ovanligt trötta, precis som vi. Kan trösta mig med att jag orkar med och är smidigare än många av de andra som är både yngre och smalare än jag!

I morse var jag äntligen hos doktorn! Min syster har tjatat på mig att kolla upp om jag är predestinerad att få problem med benskörhet, eftersom vi kan vara genetiskt disponerade för det.

Jag har inte varit på hälsokoll sedan 2001 tror jag. Om en vecka får jag svar på blodproven, dels vad gäller värdena för benskörheten men också lite andra värden. Törhända tycker de att det är lite lite blod i mitt koffeinomlopp... Hur som helst lyssnade läkaren på hjärta och lungor och kollade blodtryck, och där var i alla fall alla värden bra. Kände mig extra frisk när jag gick därifrån! 

Idag var det en strålande vacker och kall dag så jag minsann fick byta sommarjackan mot vinterkappan! Äntligen lite kyla, så att marken blir hård och därmed inte lerig! Så för första gången på hela hösten fick hästarna vara ute även på natten, under den bakfulla månens sken. Våra djurbestyr kommer att bli så mycket lättare nu när vi slipper leran och det evinnerliga regnandet. Hoppas att det håller i sig. Välkommen, Kung Bore!

 


måndag, november 26, 2012

Never Ending Rain

 Solglimt över geggamoja!
 Vår uppfart. Snart får vi skaffa ett amfibiefordon, tror jag.
 En kväll sken månen bakom molnslöjorna och speglade sig vackert i vattenpölarna på uppfarten. Vackert var det. Och uppenbarligen inte så fotograferingsbart.

Alpackorna håller sig mest inne nu. Särskilt om vi kommer. Vi har ju kanske mat med oss!

Sedan sist har det regnat. Och regnat. Så kom det lite starkt gult ljus ett tag, som jag insåg var solen. Gjorde lite ont i ögonen men kändes märkvärdigt varmt. Sedan blev det regn.

Igår dristade jag mig att rida Saga igen, första gången efter min spontana avstigning, som jag fortfarande känner av lite i kropperten. Jag började med att löslongera henne i paddocken för att se vad för humör hon var på denna gång, innan jag klev upp och red lite i paddocken. Lite spänd var hon, gjorde ett litet skutt på longerigen och ett litet med mig sittande på, men inget stort. Kändes bra att köra 10 minuter löslongering, 15 min ridning, och 10 min promenad. Pållan blev avslutningsvis både avspänd och lyhörd!

På lördagen var vi hos svågern i Askim med "tjocka släkten" och firade nevöernas födelsedagar. Så medan man matas med massor av mat, kakor och tårta så kan man sitta och prata med svägerskans trevliga släkt. Vi ses ju bara en gång om året. Barnen har fullt upp med sina presenter...

Igår åkte vi bortom Kungsbacka till Kaneli-kompisen och bjöds på smarrig trerätters middag, skakade ned den med lite XBOX-spel och tok-kelade med världens snällaste och keligaste vovve med världens mjukaste öron! Bra kan man ha det!

Som vanligt avslutar vi varje kväll med att göra hästarnas hovar rena från lera, desinficera dem och stoppa in dem i sina boxar (hästarna alltså, inte bara deras hovar), så de får bli torra om fötterna någon gång. Är så less på denna evinnerliga väta. Jag vill ha torrt och kallt så de kan gå ute dygnet runt! Tror det regnat nästan varenda dag sedan augusti! Stön! Kung Bore, var är du?



söndag, november 18, 2012

Slapp söndag

Chaska. Fluffig. Ska bli fluffigare!
Är det det här som kallas sjötomt?

 En slapp söndag. Vi promenerade pållarna och jag avrundade med att löslongera Saga som idag var lugn igen. Inget bus på volten idag!

lördag, november 17, 2012

Frufälla!

Fina nya stationen i Älvängen!
Själva "frun", dottern och min "medbrottsling".

Kompisar från förr.

Efter restaurangen blev det snack, godis och vin "hemma hos".

Gladisar!

Min kära gamla kompis i Eskilstuna gifte sig ju i oktober, och det blev liksom aldrig tillfälle till en möhippa dessförinnan. Delvis eftersom hon bor så långt bort. Men denna dag hade min "medbrottsling" kommit överens om att besöka vår vän på kvällen, som hon gjort så ofta förr, i lägenheten vår kompis' far äger.

Några av oss möttes redan vid 12-snåret hemma hos min medbrottslings föräldrar, för att skapa en sång. Det blev förstå en hel del "catching up to do" eftersom många av oss inte setts på länge, medan vi åt goda smörgåsar – för medbrottslingens mamma hade precis bakat långpannebröd! Mums. Vi hann knappt göra vår sång, för vi snattrade så mycket!

Men 17.20 mötte vi upp två personer till
på Korsvägen och gick upp till kompisen på Skånegatan. Först gick min medbrottsling in och sa att hon stött på någon – så dök jag upp! Och en till! Och en till! 6 personer stövlade in, och vårt offer kunde inget annat göra än att klä treåriga dottern och sig själv och följa med oss ut till okänd destination – Restaurang Ottomania!

Där var väldigt varmt och lite högljutt, men förrätterna vi delade på var hur goda som helst, mitt  grillade lammspett helt underbart, och likaså det turkiska vinet!


Med en liten tös kan man inte bli för långvarig, även om hon är ovanligt lättsam, så efter maten betalade vi och gick tillbaka till lägenheten på Skånegatan och tjôtade, drack kaffe och vin i lite tystare och svalare miljö.



Det är lustigt när man ses sådär. Vi har känt varandra i ca 30 år! En del träffar man löjligt sällan, men man kunde lika gärna setts igår. Och vi är rörande eniga om att vi alla ser precis likadana ut som då! Fast vi behöver läsglasögon till menyn, och gillar inte sorliga miljöer...


Vid 23-snåret fick jag gå mot tåget och kom snabbt och lätt till Älvängen där maken hämtade. Jag gick och lade mig synnerligen sömnig och fortfarande tokmätt efter de smarriga spetten!





fredag, november 16, 2012

En bushäst hemma, alpacka i skyltfönstret och en haj på kontoret

 Mycket månad kvar i slutet av pengarna denna gång...
 Denna fina alpacka-handdocka finns i ett skyltfönster på väg till kontoret.


Saga-bus...

video
Denna haj kom seglande inne på kontoret härom dagen...


I onsdags var det dags för ett Bollywood-danspass med f d arbetskamraten igen. Jag har bara varit där 4 ggr, med ett uppehåll på två veckor mitt i, och ändå är det redan mycket lättare! Detta trots att jag var mörbultad efter min "spontana avstigning" av hästen härom dagen.

När svullnaden med sin smärta lagt sig, känner jag nu i tur och ordning hur överansträngda muskler gör sig hörda. Magmusklerna gör ont när jag skrattar, t ex. Jobbigt...  ;-)

På torsdagskvällen kände jag mig nödgad att motionera Saga. Men beslöt klokt nog att löslongera istället för att rida. När jag löslongerar henne brukar jag få mana på ganska mycket för att hon ska röra sig. Idag – var det inte så! 

Snart for hon runt på volten som ett jehu i både galopp, pass och några okända gångarter så jag blev orolig att hon skulle gå omkull, sparka sig eller i alla fall tappa en sko, där hon studsade omkring i vilda krumbukter och backutsprång i en hisnande fart!




Så småningom lugnade hon sig och travade fint på volten, och följde lydigt med bredvid mig, lös, över några cavaletti-bommar på marken. 

Hon behövde helt klart busa av sig!

  

måndag, november 12, 2012

Saga friskförklarad!


En sömnig fåle en frostig morgon.

Idag var vi hos veterinären med båda pållarna – Saga skulle skos runt om och Mökkvis specialsko skulle kollas. Vi fick träffa den nye isländske veterinären, som verkade bra. Han såg att pållarna rörde sig rätt och att Saga lät bra i lungorna. Hon hostade ju en del sist – nu har vi räknat ut att hon är lite dammallergisk, så torrt hö måste läggas i blöt. Men nu får hon ju hösilage, så då är det inga problem!

Saga blev friskförklarad och jag får börja rida henne lite försiktigt! Mökkvi ska dit en gång till, mest för säkerhets skull. Men han får ju också ridas försiktigt.

Sagt och gjort,
efter lunch promenerade maken med Mökkvi och jag satte mig på Saga. Jag vet ju att hon skulle kunna vara lite pigg efter konvalescensen, men hon verkade lugn och jag red iväg. Jag kom 150 m! Då hände något ,så hon skuttade till rejält, och jag damp i backen, rätt ner på grusvägen! Det gjorde ONT! Men det var bara att sitta upp igen! Maken fick nu promenera framför med Mökkvi så Saga skulle tagga ned. Hon kändes ett tag som en liten krutdurk, men var någorlunda avspänd när vi kom hem.


Jag landade på min gluteus minimus, som snart blev stor och blå! Hirudoid-kräm på! Nå, värre än lite mörbultning och blåmärken blev det inte. 

Men det är så skönt, att hon är bra igen nu, den lilla busan!






lördag, november 10, 2012

Charmtroll!

Kachita – hon & Miski charmade grannarna idag!
 
Ronja – söt men mästare på att vara ivägen. Hon VILL ha kel! Då lägger man sig på tangentbordet till man får det! Matte får blogga en annan dag...
Hittade denna animerade bilden på webben – essensen av att gosa med en katt! Att killen antagligen är snygge skådisen Emun Elliott (nedan) gör ju inte saken sämre.
Stilig, eller hur?
Detta är ju väldigt skämmigt – så HELT emot min image - men det är BARA för Bollywood-passens skull

I veckan fick jag äntligen köpt mitt 10-kort på Fysiken! Här ska det dansas Bollywood-dans om onsdagar! Eftersom jag gjort ett uppehåll på några veckor hade jag tappat både rörelser och kondis (det lilla jag hunnit få på två veckor...) – jag och min f d arbetskamrat som var där, hade fullt sjå att hänga med! 

Fysiken på Kaserntorget ligger i en snygg lokal – gymlokaler ser annars alltid så dödstrista ut att det känns som att man ska dö i akut tråkinfarkt om man skulle drista sig att gå in. Av någon anledning verkar de alltid ha tokstora fönster ut mot gatan så att alla kan se alla svettiga och broiler-aktiga  typer därinne. Synnerligen ocharmigt. På Fysiken ligger gymmet på översta våningen under ett vackert gammalt tak. Men aldrig att jag kommer att sätta mig i någon sådan där läskig maskin! Hujedamig. Här ska bara dansas! Att ha ett gymkort övertaget är ju förödande för min image. Jag som kommer från en lång och fin släkttradition att fuska ut sig från gympan i skolan!

Idag var det uppehåll (!)
– vilket i sig får ses som ett charmigt tilltag av vädersystemen! Så maken red ut på Mökkvi och jag promenerade ut med Saga, åt var sitt håll. Grannarna tror väl vi är osams snart... Men man håller ändå inte riktigt samma takt till fots som till häst. Särskilt som jag går lite långsamt... Våra vägar möttes utanför ett hus som nyss har fått ny ägare! Hon stod och tittade lite nyfiket när jag kom med Saga, så vi stannade och presenterade oss. Hon verkade trevlig och kommer att ha en hel del att göra med huset, för det är ganska eftersatt. Men kul att någon flyttar in och renoverar!

Hon var förtjust i hästarna och kom ihåg att vi passerat med alpackorna en gång tidigare. Så när vi kommit hem med hästarna och skulle promenera med alpackorna – fick vi ju gå dit igen! Denna gång var även nya grannens föräldrar där, och de blev väldigt förtjusta i våra små charmtroll!

När vi åter vände hem passerade vi grannens paddock där andra grannar red och hade folk på besök som gärna fotograferade våra sötnosar. Så alpackorna fick mycket social träning idag! Och de är såå duktiga!

Ikväll blir det hemlagade hamburgare de luxe
framför Downton Abbey! Törhända, när den serien är slut, att SVT köper in The Paradise där stilige herr Elliott ovan är med! Den verkar vara i samma stil som Downton Abbey. Britterna kan sina saker!

lördag, november 03, 2012

En skäms-punkt struken...

Allt jox som var i "badrummet".

Borden som verkligen stått piiinsamt länge nere i vardagsrummet.
En solglimt gav ett fantastiskt vackert ljus, idag mellan regnskurarna.
Grannarna var ute på sina islandshästar – en pigg Hetta och en duktig ung Keilir.

Det var lääänge sedan vi bytte ut våra gamla datorbord, mot nya och mindre skrymmande. Och så försökte jag sälja borden på nätet, men de få svar jag fick borde toklångt bort och kunde inte komma och hämta. Så blev man hemmablind och de blev stående. Och eftersom de är hela och rena (en list håller på att lossna lite på det ena, men det är allt) har det tagit emot att slänga dem. Jag gillar ju dem! Så de har blivit stående i vardagsrummet, ivägen och fult i största allmänhet.

Så idag föreslog maken att vi kanske skulle ta upp dem i "badrummet" på ovanvåningen. När huset byggdes förbereddes det för ett badrum på ovanvåningen, som vi tänker oss att vi ska låta ställa i ordning när vi "blir rika". Prognosen för ett omedelbart monetärt överflöd verkar förfärligt dålig just nu, så vi fortsätter att, som tidigare, använda rummet som förråd. Förut har vi ställt in saker pö om pö, utan plan i en stokastisk utbredning. Idag drog jag ut allt, städade bort damm, gamla skruvar och spån i golvspringorna, innan maken och jag hjälptes åt att ställa upp borden. Nu kunde jag ställa in allt igen! Och nyttja borden både under och över, så allt fick plats och en hel del till - och man kan ändå gå in i rummet! Synnerligen tillfredsställande!

Framförallt har vi inte längre två bord drällande i vardagsrummet längre!

Efter detta red maken ut och jag tog en promenad med pållan. Just som jag skulle lämna hemmanet mötte jag maken och snart kom grannarna på en tur på sina hästar! Vi snackade lite, och när de red vidare mötte vi grannen ovan backen som skulle ta sig en promenix, så vi gjorde sällskap en kort bit.

Sedan blev det sen lunch och slapp i soffan och nu är det dags att sköta pållarna för natten. Och ikväll ser vi fram emot att njuta av Downton Abbey på TV! Yay!


 




fredag, november 02, 2012

Chip på rymmen?

Tamya – med för tjock ull, kanske?
Efter veterinärbesök behöver man lite näring.
Saga i hagen. Som är alldeles för blöt. Stupid perpetual rain!

Denna fredag skulle vi bara jobba halvdag, så jag tog ledigt och maken jobbade hemifrån. Vilket var tur för distriktsveterinären kunde komma idag och återvaccinera alpackafölen. Jag samlade alpackorna i fållorna inför hennes ankomst och mockade i väntan på att hon skulle komma. 

"Vettens" tider blir ju alltid lite approximativa, eftersom det är svårt att bedöma hur lång tid ett besök tar. Hur som helst dök hon upp efter någon timme. Fölen fick sina sprutor. När hon skulle dubbelkolla att förra gångens chipning av dem fungerat, blev det klurigare. På "Kakan" fick hon signal direkt. På "Kolan" var det inte helt lätt att hitta chippet, hennes scanner hittade det då och då. Och på Tamya hittade hon det inte alls. Antingen är hennes ull för tjock eller så har hon blivit av med chippet. Hur som helst föreslog hon att när det är dags att vaccinera alla djuren i mars, så ska vi be dem ta med värsting-scannern och chipningsutrustning, så vi kan få klurat ut det då...

Hon tittade på Tamyas hårlösa fötter (fot-snarare) och trodde att det var dermatit som tydligen lätt drabbar hundar på samma sätt. Det turliga är att huden ser sårfri ut och förtjockningarna verkar ha minskat, så vi blev rekommenderade att fortsätta hålla rent med klorhexidin och smörja med Locobase Repair (som är bra mot torrsprickor på fingrarna, t ex).

Sawila har tappat hår på insidan frambenen. Vi har smort med Jodopax-gel, och blev rekommenderade att fortsätta med det. Där var något litet pyttesår, men huden är len och mjuk. Kanske håller hon också på att självläka. Om det bara blev lite torrt och kallt tror jag de snart skulle bli helt bra. Stupid värme-höst med evinnerliga regn!

torsdag, november 01, 2012

In limbo

När man är uppsagd och letar jobb hamnar man i lite limbo. Man vet liksom inte vad som händer härnäst. Får jag nytt jobb nästa vecka? Eller om ett halvår? Det är bra att det i alla fall är en bra arbetstagarjul i år. 

Och på kontoret är det lite svårt att känna engagemang inför framtiden, eftersom den ändå inte innefattar mig. Missförstå mig inte – jag vill att det går bra för företaget och mina arbetskamrater – men det jag kommer ju inte kunna påverka det så mycket.

Var på en intervju förra veckan ute på Hisingen. Mötte en bekant i dörren som precis varit på intervjun! Lite oväntat där ute på Hisingen! Men det blev inget "konstigt" utan ett kärt återseende – det första hon sa var att jag passade bättre för jobbet än hon! När intervjuaren kom blev han häpen att vi kände varandra, och så nämnde han att jag nog kände "R" också. Jag fick tänka en stund. R praktiserade på en arbetsplats jag var på för 17 år sedan! Han och hans medpraktikant var roliga killar, och de bildade t o m en fan-club för mig. Tror det var för att jag var vass på Photoshop, men vet inte riktigt. Hur som helst var det kul att återse R, för det var hans jobb jag skulle ta över, och han berättade faktiskt historien om fan-cluben för sin chef. Så det var ju kul.

Trodde nästan jag skulle få jobbet! Men det fick jag inte! Nå, det är säkert för att ödet har ett ännu bättre jobb i framtiden åt mig. 

Jag har outat på Facebook att jag är uppsagd, så jag får diverse tips. I veckan ringde en kontakt hos vår IT-leverantör och sa hon skulle tipsa om mig till en annan kund som kanske behöver originalarhjälp! Och en tidigare kund självanmälde sig som referens!

Utanpå det får man mycket pepp på Facebook, och även bland mina nuvarande arbetskamrater. Lite lustigt att jag känner mig som mest uppskattad när jag är uppsagd! Men det är ju trevligt att man har ett nätverk som engagerar sig så! För lilla mig!