lördag, augusti 29, 2009

Regn, regn, regn och en gnutta sol!

Stiligt ekipage på väg till ridlektionen.

Full fart!

video
Mökkvi och maken har nått en ny dimension i sin träning.

Mattes väl uttänkta utebox. Det är precis så att drivregnet inte når in till Sagas bädd...

Hell-rain again ...

Ridlektion kl 12.00. Just som vi skulle gå dit, började ett solregn. Det slutade dock snart, och jag var åskådare medan maken grillades. Väl hemma igen hann jag promenera Saga lite innan regnet kom igen! Det gäller att pricka den korta tid då det är tillräckligt torrt på marken, och innan nästa regn kommer.

Men vi får alltid en förvarning. Regnen kommer nästan alltid från sydväst. När vi hör ösregnet smattra mot grannens ridhus, vet vi att det är dags att ta skydd, för snart kommer skuren!

Vid 17-snåret kom grannen med familj och vi hade lite fördrink inför vägföreningens kräftskiva. Trevligt var det att sitta där och tjattra, men till slut fick vi ge oss av. Regn igen. Vi knödde in oss 6 vuxna, jag med famnen full av kräftskål, och en 2-åring i grannens bil och åkte den korta vägen till nästa granne, där festen var. Där var lite få "deltagare" i år, och vi råkade hamna på ett bord för oss själva. Vilket ju var trevligt, fast det blev ju inte så mycket prat med de andra.

Snart nog drog grannens familj hemåt och vi bjöds in att "fortsätta" hos dem. Vi var inte svårövertalade, utan satt där och slamrade till midnatt. Dags att gå hem. Enligt hundrastarens utsago, blixtrade det ute men var inget regn. Pah! När vi gick ut så vi bara en blixt, men det började regna rejält! Vi var genomblöta när vi kom hem och nattade pållar. Det var tyst och mörkt på festplatsen för kräftskivan.



fredag, augusti 28, 2009

Hästträning mellan skurarna

Hell-rain, kan man säga. 18.30. Drivregn över nejden. (klicka för större bild)

Saga och jag "hänger" ute i torra uteboxen.

Stilla. Inget regn. Blå himmel. Kl 20.08. Men vår cavalettibana liknade mera en vattengrav.

Vig är hon.

När vi kom hem efter ännu en hektisk arbetsdag, hällregnade det. Sådana dagar kan jag tycka det är lite behändigt att Saga är konvalescent och jag ändå inte kan rida...

Maken var lagom sugen, men Mökkvi behöver motion, så de gav sig av mot ridhuset. Då klarnade det! Snart var paddocken, som varit en smärre sjö under hällregnet, så pass torr att jag kunde promenera och träna Saga där! I väntan på makens återkomst satt jag sedan med henne i hennes utebox, och beundrade det vackra vädret.

måndag, augusti 24, 2009

Vild och vacker hos veterinären



Mozzy nosar på en larv. Hon lät den strax vara ifred - tror håren kliar eller sticks eller nå't.

Vi var tidigt på plats hos veterinären igen. Saga gick på lätt som vanligt. Så vi fick vänta på vår tur. Otåliga Saga var lite nipprig och hälsade alla hästar hon såg med ett lågt gnägg. När veterinären väl kom, fick jag trava henne lite så de skulle se hur hon rörde sig. Men då blev hon genast sprallig och skuttig, men jag kunde ju "plocka ner" henne. Veterinären beslöt dock genast att sedera henne lite inför att de skulle jobba på hennes hov.

Så fick hon sin spruta och efter ett tag stod hon och hängde. Hela förmiddaggen gick då veterinär och de två hovslagarna diskuterade, gjorde i ordning hovarna, smidde en hel cirkulär sko åt henne, la bandage och gav oss instruktioner om eftervård. Så hon var helt pigg igen när vi skulle hem. Vilket är bra, för är de sederade finns risken att de inte kan hålla balansen i transporten.

Hennes böld har läkt fint. Nu har de fyllt hoven med silikon, och själva hålväggen är fylld med en tjärmassa som hålls fast med bandage. Var tredje dag ska jag plocka ur massan, göra rent och fylla på med ny och lägga nytt bandage. På så vis ska hornet kunna växa sig starkt och hårt under 10 dagar. Sedan, om en del av hornet växer för mycket, måste jag såga bort det!

På eftermiddagen och en god stund på kvällen jobbade jag hemifrån, för vi har mycket att stå i på jobbet. Jag hade ju varit borta hela förmiddagen.


Hade hoppats kunna släppa ut Saga i hagarna igen, men bandaget måste hållas torrt, så hon får fortsätta stå i sina boxar. Och hon får inte få för mycket utrymme heller, för då kanske hon börjar busa runt! Hon får inte tappa skorna på 5 veckor ... stillsamhet är av nöden.

söndag, augusti 23, 2009

Medgörlig Mökkvi och störig Saga

Kanske den giftiga växten stånds? Eller inte?
Någon som vet?

Lektion på Mökkvi - det gick riktigt bra!

Saga & Mökkvi hoppas på hö

Det var lektion kl 12.00, i grannens ridhus. Med konvalescent Saga och make, blev det jag som fick rida Mökkvi. Jobba får man, när man är ensam elev. Men bra är det! På det hela taget gick lektionen bra! Mökkvi är inte lika tydlig i gångarterna som Saga, men jag fick till en bra, stor trav på honom! Han var svettigare än jag vid lektionens slut! Som det ska vara!

Saga är väldigt framåt nu när hon vilar så mycket, men är också lite "tyken". Hon verkar tro, att bara för att man är konvalescent, får man bete sig hur som helst. Hon vill inte stå still när man gör i ordning henne och försöker vara olydig. Men några vändor i skritt över bommar och lite "krav" så brukar hon ge med sig. Hon är ju snäll. Innerst inne. Vem skulle inte bli grinig av att inte få röra sig som man vill!

Hittade en skum växt på gårdsplan, som jag var säker på är den mycket giftiga stånds, fast nu är jag inte alls lika säker. Hur som helst har jag bara sett en. Och den drog jag upp med rötterna.

lördag, augusti 22, 2009

Vänlig vovve

Det är inte så lätt att få en 4 månaders valp att sitta stilla för en fotografering.

"Vill ni komma på middag och träffa en liten hund"
frågade Kaneli-kompisen, och det var ju ett erbjudande man inte kunde tacka nej till! Så efter att ha skött om våra pållar åkte vi till henne och sambon i det fjärran Asserdal. Genast vi kom fram möttes vi av en 4 månaders glad valp vars svans snarare roterade än viftade av glädje! Hon var väldigt ivrig. Men väldigt vänlig och go. Så söt!


Efter en seriös fika (med drömtårta - I love), kelade med lekte vi med vovve,
medan Kaneli fixade god helstekt kyckling med någon slags god chorizosalami i. Mmm. Medan vi drack kaffe på maten fick man en spontan blöt hundpuss innan valpen noga undersökte området bakom soffan så matte undrade vad hon hade för hyss för sig.
Man vet aldrig vad de hittar på, de där djuren ...

fredag, augusti 21, 2009

Full fart och mycket mockning

Cavaletti med Mökkvi


video

Cavaletti med Zolly



Mysig Mökkvi!

Det blev rivstart på jobbet efter semestern.
Skynda, skynda! Hektiska arbetsdagar har följts av mockning av två boxar, utehagen i ligghallen och i paddocken. För stackars hjälten har inte bara en sträckt höft, utan även lätt ryggskott! Och då får han ju faktiskt inte mocka! Fast idag gjorde han det minsann ändå, den filuren! Medan jag red hans häst!


Saga verkar nu ta sin boxvila med visst jämnmod.
Visst är hon otålig och lite grinig, men inte alls så sur som häromdagen! Kanske var hon lite öm då, efter att de fixat med henne hos veterinären. Nu går hon med raska steg och i förrgår när jag lösskrittade henne i paddocken fick hon ett ryck och galopperade ett halvt varv innan jag fick stopp på henne!
Jag var rädd att gipset hade gått sönder, men det höll!

I morse var halva köksgolvet alldeles jordigt. Och hörnskåpet. En tom blomkruka hängde mellan en stol och skåpet. Sorgliga växtdelar ligger spridda på golvet. Alla tecknen är där - en missa har jagat flygfän utan att begrunda konsekvenserna. En katt har skyndsamt hoppat undan, när kruka och jord rasat runt den. Men Mozzy ser ju så oskyldig ut, så det kan ju inte ha varit hon. Och de andra två missarna var ute då, tror jag. Det måste ju ha låtit en del - nå'n gång under natten, men vi vaknade då inte.

Insåg idag
att Volvon stått olåst på gårdsplan i en vecka! Oups!

Var precis ute och nattade pållarna.
Stjärnklar himmel men dimbank i paddocken! Medan kattugglan "klävittade" i natten. Magiskt!

söndag, augusti 16, 2009

Semesterns sista söndag

Blåvinge (klicka för större bild)

Sagas minihage i ligghallen

Mozzy i husses strumplåda


Imorgon är det arbetsdags. Lite motigt, men semestern har varit bra. Känner mig utvilad, som jag varit ledig på riktigt. Det är bra. Egentligen gillar jag ju jobbet. Det är bara det att det tar så mycket av min tid!

Det ostadiga vädret har ju tvingat mig att ha Saga i boxen
mycket. Jag tycker så synd om henne, hon älskar att vara ute. Men hon får ju inte bli blöt om gipset. Så igår svängde jag ihop en liten minihage i ligghallen. Då är hon nästan ute, kan kika på grannens hästar, men blir inte blöt om det regnar. Fiffigt, va? Man kan också konstatera att man kan aldrig ha för många stängselgrindar. De behövs alltid.

Man känner sig som blåst när sydvästen stått på hela dagen. Blåste bort Sagas hökorg (med lite hö i) så hon såg långnäst ut, och presseningen över hösilaget har i några dagar gjort yviga rymningsförsök bort mot grannen, varmed jag idag insåg att det var dags att kväsa detta uppror. Min tidigare konstfulla invirning av högen hade gått upp i en knut varför hela rasket lossnade. Tidvis omfamnad av ostyrig pressening lyckades jag till slut binda ihop den igen så den inte fladdrar. Skönt, för den väsnas en del när vinden drar i den, så man störs om natten.

Vis av gårdagen lät jag Saga äta idag innan träning i paddocken. Hon var såå sur igår! Och hungrig. Så hon försökte trotsa mig vid varje grässtrå som förirrat sig in på gruset, och ville inte alls vara medgörlig, grinig som attan. Kunde inte stå still vid ryktningen. Idag var hon betydligt lugnare. Men det är klart hon blir otålig och grinig när hon blir så "inlåst". Då flyttar jag henne ändå mellan boxen, ligghallen och rasthagen så hon ska få lite olika vyer. Tänker på alla stackars hästar som alltid står installade som hon gör nu. Inte konstigt om de får beteendeproblem. Fast Saga är ju rätt normal - vilken tjej blir inte grinig om hon inte får mat?

Nå, det blir nog bara en vecka till
, sedan kan hon nog få gå i hagen, eller i alla fall på större yta. Och få tränas i snabbare gångarter. Ska bli skönt. Man vill ju ha en glad häst. Fast minihagen är bra. Hon ser nöjd ut där.

Var hos grannen och fikade
och lämnade över vår fiffiga salva som slutligen kväste elaka såret på Sagas bok. Deras ena häst har ett styggt sår på nosen, så jag hoppas salvan hjälper. Sagas sår är nu torrt och fint och blir mindre för varje dag.

Snart ska jag ge Saga kvällsmat
, sedan ska vi själva äta makens smarriga fläskpannkaka!



fredag, augusti 14, 2009

Halt häst och halt husbonde

Fast hon är ju inte så halt längre, Saga! Kl 6.00 var jag uppe för att blötlägga Sagas frukost. Kl 7.00 fick hon den och kl 8.00 lastade vi henne för att göra återbesök hos veterinären. Vi hade tid till kl 9.00, men eftersom Saga är så lättlastad, var vi där 8.30! Så vi fick vänta med otålig Saga. Hungrig, pigg, otålig häst. Hon var såå jobbig och ville inte stå still!

Där är ju alltid flera "patienter" på gång samtidigt, och veterinärerna och hovslagarna och djurvårdarna går emellan dem. Det är nog effektivast för dem, men det blir en del väntan för oss. Jag fick trava med henne lite idag med. Återigen imponerades veterinären av hur tuff hon är, hur lite hälta hon visar.

Gipset på Sagas hov med bölden togs bort. Både veterinär och hovslagare häpnade över hur snabbt och fint det läkt! På bara 4 dagar! Så gipsades den konstfullt om för att ge bästa "återväxtförutsättningar" och benställning. Bakbenen skoddes om. Det fanns en hålvägg i ena bakhoven som hade kunnat bli en hovböld med tiden. Nu kunde de fixa den med jodopax och någon lagningsmassa. Och den andra framhovens gips ersattes med en sko. Eftersom hovslagarna konsulterade varandra och veterinären fick de ju liksom vänta på varandra, så vi var där mellan 8.30 till 12.00!

Fast det är intressant att höra dem diskutera olika lösningar, förklara för oss och se på hovarna. De är verkligen specialister. Vi fick lite tips också, för att förebygga sådana problem. Så nu ska pållarna få grönsåpafotbad någon gång i veckan. Och kanske varannan månad, Virkon-S-bad, som dödar alla bakterier (men är uttorkande, så man ska inte göra det för ofta)! För kruxet är ju att hålla rent. Det går ju bra i själva hoven, men det som skon täcker kommer man ju inte åt. Utom med fotbaden!

Väl hemma skulle maken till vårdcentralen, eftersom han har haft ont i höften länge, särskilt i samband med ridning. Visar sig att han har en sträckning, så nu får han äta antiinflammatoriska piller en månad och bör "vila". Så någon tuff ridning lär det inte bli!

Det blir ju en viss balans dock - Saga får bara skrittas i grimma och maken bör inte rida... Medan maken installerade nyinköpt modem och jobbade, red jag därför N-rundan på Mökkvi. Tyckte att han kändes "konstig" efter halva turen. Tänkte att nu får inte han också bli halt! Men han hade bara tappat en sko på vägen! Red en ny "avslutning" på N-rundan som var trevlig! Får se när man åter har en ridbar häst att rida där med ...

Nyinköpta modemet fungerade, men inte routern! Och telefonen på ovanvåningen fungerar inte. Vad gjorde den där åskan egentligen? För det mesta bränns väl apparaterna sönder? Och dör? Våra ser UT att fungera. Men gör det inte. Nu har vi i alla fall bredband. Men bara en av oss kan vara uppkopplad i taget ... Uh, Facebook-abstinens... Tänk om jag missar en viktig statusuppdatering!

torsdag, augusti 13, 2009

Donnerwetter am Donnerstag

Vädret var minst sagt ostadigt, varför stackars Saga fick stå inne i sin box, eftersom hon inte får bli blöt om gipset på hovarna. Jag såg på TV men märkte efter hand att det mullrade ute. Mer och mer. Det höll på länge, för att så småningom eskalera till knallar från alla håll så grannens hästar oroligt sprang omkring och jag lovar - hela huset riste!

Jag brukar gilla åska, men så här ute på vischan känner man sig lite mer utsatt, så himla kaxig är man inte när det dånar på precis ovanför hemmanet.

Man kände tryckvågorna av mullrandet! När det hällregnade som värst, började det regna ännu mer - lite hagel tror jag t o m. Jag gick ner och drog ur modemet för säkerhets skull.

När blixtarna bara syntes på håll, utan muller, visade det sig, att det varit för sent. Internet funkade inte. DOOH! Modem & routerburk blinkade dock, så de verkade hela, men det fungerade ändå inte.

Solen kom fram och jag gick över till islandshästgrannen som hade massor av zucchini. Jag fick två jättezuccinis och blev bjuden på kaffe, så snackade vi häst och Facebook och annat nödvändigt till jag kände det var dags att gå hem och laga mat.

Nu kunde jag äntligen ta ut Saga. Men vad konstigt det är, att inte ha tillgång till Internet! Jag är beroende!

tisdag, augusti 11, 2009

Pyssel med pållar

Bandageavtagning och gipsade hovar.

Saga på torra 5x5 m. Litet, men det är utomhus i alla fall! Så hon kan kika på Mökkvi och grannhästarna.

video

Mökkvi i jämfotahopp.

Jomän, Saga står ju i box nu, och måste fodras fyra gånger per dag! Med blött hö, varför maken hade lagt höet i blöt innan han åkte till jobbet vid 7-snåret. En timme senare var jag uppe och fodrade. Blötläggningen får bort sockret ur höet, vilket är bra. "Snabbt" socker är inte bra för kusarna heller ...

Mökkvi fick också blött hö. Den senare ska nu tas över till betet på andra sidan bäcken, där det knappt finns någon klöver. Och så får han stå inne på nätterna, och i paddocken några timmar om dagen, för att banta och sällskapa Saga. Idag hällregnade det, så de fick stå inne till 14.00-utfodringen.

Med Mökkvi i hagen fixade jag en liten rasthage åt Saga. Den får vara högst 5x5 meter! Så det var lite pyssligt. Sedan vågade jag inte ta ut henne i den. Regntunga moln hasade omkring ovan oss. Skulle det bli fler skurar? För hela dagen var ömsom hällregn, ömsom strålande sol. Och ibland både och ...

Det klarnade mot eftermiddagen, så jag äntligen kunde ta ut Saga. Men först skulle jag ta bort bomullsbandaget över såren där de satt bedövningar etc. Och ta tempen. Saga var så otålig på att få gå ut så hon knappt kunde stå still! Och så lite antibiotikapasta på konstiga såret på bogen. Därmed får hon inte användas till människoföda! DOOH - där försvann mitt argument att om hon är olydig blir hon hamburgerkött ... Och hon hörde ju veterinären, så jag kan inte ljuga för henne ;-)

Hon lugnade sig när hon väl fick komma ut i lilla rasthagen. Hon går bra, fast tycker nog det känns lite märkligt med gipset och galoscherna. Framåt kvällen gick jag med henne i 5 minuter, och hon var mer avspänd än på länge. Pigg och ingen tvekan att röra sig sidledes. Så skönt! Hon verkar inte alls ha ont!

Maken kom hem lagom till jag skulle rida Mökkvi barbacka. Maken höll koll på att jag fick till gångarterna rätt och det gick faktiskt ganska bra. Sedan försökte maken lösgaloppera honom. Men han har svårt för galopp på volten, Mökkvi. Oftast blir det små skutt istället ... Men några språng blev det.

Inför natten fick jag ta av Sagas konstfullt påflätade galoscher, rengöra dem och kolla att gipset var helt. Galoschen satt stenhårt! Visar sig att tejp- och gipsrester fäst i botten, men vi fick loss galoschen utan att få med oss allt det andra som väl var. Och så på med dem igen!

måndag, augusti 10, 2009

Konvalescent kuse

Söt konvalescent.

Som tur är är Saga lätt att lasta!
Hon gick på med en gång, så vi blev tidiga till veterinären! De gjorde en noggrann undersökning. Jag fick longera henne på volten, och sedan springa fram och tillbaka med henne så att veterinären skulle se hur hon rörde sig. Så gjordes böjprov på varje ben, och för varje ben fick jag springa med henne i trav både före och efter böjandet. Och hon har ju 4 ben, så det blev många vändor!


Så bedövades hon på vissa punkter
och proceduren med böjproven och mina springvändor före och efter upprepades. Dagen var varm, så jag blev precis blöt av svett! Det är ju lite si och så med kondisen ...


Saga fick en lugnande spruta
och så röntgades hon. Stackarn vinglade lite av sederingen, men höll sig på benen. Visade sig att hon hade en hovböld som man inte kunde se alls med hästskon på! Och den var rätt liten, men djup. Visar sig att hon har problem med alla hovarna, sannolikt ett resultat av vår elaka alsickeklöver! Och vi som rensat så! Inte tillräckligt, uppenbarligen! Övervikt kunde också vara en orsak. Övervikt! Saga! Jag som trodde hon var tunn! Fast hon har lagt på sig den senaste veckan när hon varit på vila...

Först pratade veterinären om fång och spatt och annat och vi blev oroliga, men Saga hade bara liknande sådana problem. Med rätt diet, lite specialskoning och verkning kommer hon att bli helt bra inom några veckor!

De verkade framhovarna, klippte upp hovbölden och dränerade den, varpå båda hovarna gipsades. Så nu måste hon stå torrt i box, alternativt torr liten rasthage. Bara äta hö och mineraler.

Fick veta att Saga nog haft bölden minst en månad, allstå minst sedan förra hältan. Kände mig som en ond matte för att inte ha upptäckt hältan, men veterinären sa att det inte var så konstigt. Att antagligen fanns ett "dräneringshål" i hoven kvar, så varet kunde komma ut och trycket av bölden släppte, och då försvann hältan. Så täpptes väl hålet igen och bölden växte och ömmade igen. Och så visade hon ju faktiskt inte så mycket hälta. Veterinären var imponerad av Sagas lugn och tålighet. Trots hovbölden markerade hon väldigt lite hälta.

En så tuff häst! utbrast han flera gånger, beundrande. För att hon tolererade smärtan så. Men jag vet inte om jag tycker det är så bra. Hade hon inte varit så tuff, hade jag ju märkt det tidigare. Men det är en gammal instinkt, att inte visa rovdjuren att man är skadad ...

Hon var lätt att lasta hemåt också. Efter 5 timmar hos veterinären på en liten frukost, var vi båda vådligt hungriga. Så jag ställde Saga i vår rasthage och tänkte gå in och laga lunch, när jag insåg att regnet hängde i luften... Så jag fick snabbt göra i ordning hennes rena box med kalk och halmbädd och ta in henne. Hennes hovar får ju inte bli blöta! Och tur att jag gjorde det, för när vi väl satte oss att äta, vräkte regnet ner!

söndag, augusti 09, 2009

Hemåt mot Hemmanet.

Idyll!

Nyfikna kor...

... med fuktiga mular!

Second breakfast!

Vi vaknade i moster B:s fina gäststuga, och när vi gick in i huvudhuset var frukosten framdukad. Där är så idylliskt runt om och huset jättefint. Så mätta i magen åkte vi mot Stuggu igen och åt brunch på resterna från buffén. Väldigt gott, Och väldigt mätt blev man...

Så tog vi adjö och körde makens mor till Borlänge och tåget mot Gävle. Varpå vi helt enkelt körde hem! Glass-stopp i Örebro, matstopp vid Essunga, och så var vi hemma! Vackert väder hela vägen!

Saga var fortfarande "stolpig" i gången, ska bli skönt att få det utrett hos veterinären i morgon!

Medan maken red svåra klätterrundan, monterade jag in mellanväggen i hästsläpet. Den är ohyggeligt tung! Men jag tänkte, att jag måste ju kunna fixa det själv, ifall en krissituaion skulle uppstå en dag. Så jag baxade och "stegade" in den i släpet och fick den till slut på plats, med resultatet att mina armar och axlar fick en märklig träningsvärk.

Det började regna ganska rejält när maken kom hem, och jag tog Volvon
till Älvängen för att fylla på luft i däcken och handla. Där körde jag i godan ro när värsta skyfallet kom! Vindrytetorkarna gick på max men jag såg ändå nästan ingenting! Så jag fick krypköra längs 90-vägen genom sjöarna på vägbanan till det lättade igen. På hemväg såg jag kraftiga blixtar mot mörk himmel, men då ovädret redan en bra bit bort.

lördag, augusti 08, 2009

Släktträff i Gagnef

Så var vi officiellt i Dalarna!

Utsikt från Stuggu över Dalälven och flottbron.

Makens nevö i full fart!

Släkten på frågesport om släkten - inte helt lätt!

Hästturen uppskattades av stora och små!

Hämtade i maken i Uppsala kl 10.00. Så körde vi mot makens släktträff i Gagnef, och trots god planering, hann vi ändå inte till makens moster B och installera oss innan det var dags för 14-fika! Vet inte hur det där går till. Så vi svängde ner på en enslig P-plats och svidade om till finare kläder, innan vi körde direkt och parkerade vid Stuggu i Gagnef!

Mötte upp med några andra i moster E:s hus innan vi gick till fikat. Trevligt, för där var några vi träffade på vår förra visit för tre år sedan. Det blev hembakta kakor och bullar till fikat uppe vid Stuggu, och sedan fanns tid att gå på gårdsmuseet i närheten, gå tipspromenad med svåra frågor om släkten (särskilt som de flesta av oss i vårt lag, var ingifta!) och ta en promenad ner till flottbron där häst och vagn mötte upp och tog de små och några vuxna på en 45 minuters-tur.

Till kvällen blev det smarrig buffé med påbjuden uppblandning av oss, så man inte satt med dem man träffar ändå. Och platsbyte innan efterrätten. En bra idé, när man är så många! Kvällen avslutades med muciserande släktingar, promenader i månskenet och trevligt prat innan vi åkte och installerade oss hemma hos moster B.

fredag, augusti 07, 2009

Full fart mot Uppsala

Alfverna planerar trefaldighetsafton

Bygdespel i kvällsolen

Glad publik!


Tidig morgon igen.
Såg om hästarna noga och kollade Sagas temp inför min bortovaro. Saga går lite stolpigt fortfarande, men är mycket bättre.


Blev naturligtvis sen
i min planering redan från början, och just som jag skulle stänga stalldörren och åka iväg, slank Ronja in och gömde sig i höet! Där kunde jag ju inte lämna henne! Dumma katt! Ilsk efter fruktlösa försök att få ut henne, gjorde jag något annat. Och se, då kom hon ut minsann! Djur!


Kom iväg och tog rutten via Göteborg och Jönköping mot Uppsala
på 6,5 timmar blankt! Hann då med kort tanknings- och matstopp, inklusive en snabb vända upp på jobbet med ett backup-band! Jag hade ju en tid att passa!


17.30 gled jag in på syrrans uppfart
, och mina trevliga nevöer bjöd på smörgås, så jag inte skulle svälta ihjäl på kvällens kulturaktivitet. Snart kom syrran och kl 18.00 satt vi i bilen igen, på väg till Rasbo Bygdespel! Vädret verkade lurigt in i det sista, men sprack snart upp och kvällen blev hur vacker som helst! Och bygdespelet med lite midsommarnattsdröm-känsla, mysigt i all sin enkelhet.


Väl hemma hos syrran igen
bjöds jag god mat och vin och vi satt och tjôtade in på småtimmarna.

torsdag, augusti 06, 2009

Haltande hälta?

Idag travade Saga ikapp mig och Mökkvi när jag tog ut honom för lite NH-träning. Jag kunde se att hon inte var hältfri, men hon lär ju vara mycket bättre! Så himla ont lär hon ju inte ha i alla fall. Det känns skönt!

onsdag, augusti 05, 2009

Hästar och hemman

Var är gräshoppan i bilden? (klicka på bilden så blir den större)

"Vad glor du på?" (klicka på bilden så blir den större)

En av phlox-plantorna vi fick av min mor i midsomras, blommar!

Igår gick jag upp tidigt, för att lämpa av maken vid bussen. Han ska först till svågern i Gävle, varpå de ska på Uppsala Reggae Festival. En regnig dag föranledde mycket slappande med ostbågar framför TVn. Som det ska vara när man har semester och är gräsänka.

Idag gick jag upp tidigt för att se hur Sagas hälta var, innan jag ringde veterinären. Hon gick mycket bättre idag, men är fortfarande halt. Vi bytte tid till på måndag. Ska bli skönt att få utrett vad det är.

Jag är inte skapt för att gå upp tidigt. Somnar framför TVn hela tiden ...

Mökkvi tycker dock livet är orättvist. Här åker hans husse bort, och då borde ju Mökkvi få semester. Men då får Saga vara ledig, och han jobba i alla fall! Igår i paddocken, idag på N-rundan där vi såg lilla fölet Affe kaxa sig mot snälla större fölet.

Dessutom måste Mökkvi ha den trista gräsreduceraren på sig, så han inte äter så mycket, medan Saga får mumsa på fritt. Orättvist! Men så går det när man är en småfet häst. Tur att maken inte behandlar sin småfeta fru på samma sätt ...

måndag, augusti 03, 2009

Groda som hoppar och häst som haltar

Se så fin teckning den har!

Grodan. The frog. Die Frosche. Frosken. La grenouille. Ett djur med skojigt namn på många språk!

Vårt hus och kameran anas i grodans öga!

Maken rensar i grönsakslandet.

Gick upp tidigt idag för att hinna kolla Sagas hälta innan telefontiden hos veterinären - samma sak fast inte lika mycket hälta. Ringde veterinär och fick tid på torsdag morgon. Vilket är ett krux, för då är jag ensam hemma, och de ville att man var två, ifall hästen behöver röntgas. DOOH!

Nå, jag låter henne vila, och ser hur hon är i morgon. Tror nog hältan går över av sig själv till på torsdag, och då kan vi lika gärna boka om till en ny tid nästa vecka när maken är hemma igen. För jag vill kolla upp det. Min teori är att nedförsbackarna tar väl hårt på henne någonstans, kanske i armbågen. Hon har inga svullnader på lederna, ingen feber och inga synliga skador. Båda hältorna har uppstått efter klätterturer. Däremellan har hon varit helt utan hälta.

Hon verkar i alla fall inte ha jätteont. Hon går nästan normalt ibland. Det syns mest vid sidledes rörelser och på små, små volter. Så hon får gå och slappa i hagen där underlaget är mjukt, till vi kommer till veterinär och får det utrett. Så trist. Jag är inte så jätteorolig för det. Men man funderar ju.

En liten ljusglimt - inom ett dygn har vi sett tre grodor! Jag älskar grodor! De ser så dumsnälla ut och hoppar skojigt. Man kan helt enkelt inte bli annat än glad av en groda!

söndag, augusti 02, 2009

Halt häst igen ...




Igår provade vi att rida den nya rundan som ridhusgrannen visat. En riktig klätterrunda, upp och ner, över stock och sten. Gick hur bra som helst. Saga snubblade till lite först när vi gav oss av, men gick sedan fint och samlat. Hon gick fram överallt. Var hur stadig som helst på hoven. I slutet av rundan är en brant nedförsbacke, som hon också klarade galant. Så när vi nästan var hemma igen, i sista nedförsbacken, tyckte jag hon kändes snubblig igen. Klev av och ledde hem henne. Såg inget konstigt. Så stod hon i stallgången medan vi sadlade av mm. När jag ledde ut henne till paddocken - då haltade hon rejält! Höger fram. Precis som förra gången!

Jag tog ett varv med henne på kvällen - hon var halt då med. DOOH!

lördag, augusti 01, 2009

Grillkväll!

Massor av gräsulvar är det på kullen där kusarna får gå och "klippa gräset" ibland!

Vin, egenodlade nykokta rödbetor med smör och salt, italiensk salamiliknande grillad korv med sötpotatis! Mumma!

Medan jag Horsemanshippade en duktig Saga och avrundade dagens hästtjänst, förberedde maken en grillkväll! Så nice! Vi satt ute en god stund, medan katterna busade runt omkring oss. Ibland hoppar de upp i knät och vill ha kel. Ibland jagar de varandra. Ibland jagar de nattflyn. Eller så far de bara runt i hysteriskt kattfnatt! Men till slut blev det llite väl svalt. Men det är mysigt att krypa upp i soffan inne i vardagsrummet och avsluta vinet också ....

Tjolöholm!

Tjolöholms slott.

Utsikten är ju ganska oful!

Maken bakom de uppblåsta hästarna.

Uppblåst 4-spann.

Simmare.

Glassätare!

Idag bar det av mot Tjolöholm, mest för att se Max Streichers uppblåsta statyer! Väl där kom vi lagom till en guidning i slottet. Visar sig att maken aldrig varit där, så vi gick den guidade rundan på slottet! Tittade på sinnrika hårtorkar och duschar från förra sekelskiftet ungefär, mm. Jag och Kaneli-kompisen gick den visningen för herrans massa år sedan, och jag mindes det som sjavigare. Och det var det ju, för guiden sa att de renoverat det i massa år, bl a mot hussvamp. Nu var allt fräscht!

Efter turen beundrade vi den vackra trädgården och utsikten mot havet, innan vi studerade de uppblåsta hästarna på nära håll! Konstnären har sytt typ segelduk på sinnrika sätt för att få fram önskad form. De var roliga! I "manegen", en stor lada, hade de lite moln och två uppblåsta simmare. Hur fräckt som helst, men lite snöpligt att det var så få konstverk - bara 3 st!

Trötta av dagens vandring, och fortfarande med sviter i benen från gårdagens U2-konsert, stapplade vi tappert mot fiket, och kom precis innan stängningsdags! Vi hann som tur var få oss varsin bulle och en cola, medan de förberedde för ett bröllop där, och ytterst välklädda gäster började strömma till.

Så trötta var vi, att på väg tillbaka til bilen, fick vi allt stärka oss med en glass också ...