lördag, juli 31, 2010

Ullareds-premiär!


I regnet. I Ullared.

Full kundvagn!

Våra besökare åkte vid 11-snåret, och snart var maken och jag på väg till Gekås i Ullared! Vi har alltid uppfattat Ullared som gräsligt trångt med köer, giriga knôiga människor och en massa skräpvaror. Men så har jag hört från 3 oberoende håll att det visst är bra, och särskilt grannarna har lovordat deras hästavdelning! Det plötsliga väderomslaget härom dagen visade ju på att regntäcken inte vore så dumt, så vi samlade kraft och gav oss åstad. Beredda på det värsta.

Det hällregnade nästan hela vägen, så sikten var dålig, men vi höll humöret uppe med filmmusiken från Om Shanti Om i bilstereon. Så vi svängde in på parkeringen med gott humör. Då bekräftades genast fördom nr 1...

Det var knôkfullt på parkeringen! Alla krypkörde omkring för att hitta en plats nära entréerna, alla var ivägen för varandra och det blev stopp på stopp. Sån't gör mig skogstokig! Vi irrade runt en bra stund och funderade redan där och då på att genast vända hem igen. Men så hittade vi en plats! Med paraplyerna i högsta hugg gick vi inte till den restaurang grannarna rekommenderat, eftersom vi helt enkelt inte såg den eller kom ihåg vad den hette. Big mistake! Åt en av de tristaste luncher i mannaminne på något pizza/kebab/hamburger/dagens-ställe. Mådde nästan lite illa av maten. Inte för att den var dålig tror jag. Utan bara osmaklig! Fördom nr 2 infriad! Dricka kaffe på 50-öring där var inte att tänka på, så vi gick mot butiken. Toklång kö! Fördom 3 infriad!

Vi funderade åter på att åka hem. Men besinnade oss och tog en schysst latte istället på det enda stället som verkade kunna erbjuda sådant. Med den försvann ilskan och vi ställde oss med visst jämnmod i den nu ännu längre kön in i butiken. Men se – den tog bara 10 minuter så var vi inne!

Snart var vi nere på hästavdelningen och shoppade loss. Flugtäcken, regntäcken, kosttillskott, insektsmedel mm långt mycket billigare än i någon hästaffär! Själva hästavdelningen ligger för sig och var inte så trång. På övre plan var det jobbigare men vi gick metodiskt igenom det som var intressant. Så det blev lite tröjor till mig, jackor till maken, lite nya borr, billiga märkesvindrutetorkare till bilarna etc! Vi lämnade stället ca 5000 kr fattigare men med en massa saker som vi faktiskt behövde till superbra pris! Så vi tjänade nog egentligen pengar ...

Summan av kardemumman: vi begick nog ett litet logistikfel som åkte dit en semesterfredag med hällregn då det dessutom pågick filminpelning till dokusåpan inne på varuhuset! Säkert var det därför där var så tokmycket folk. Törhända kommer vi att skymta förbi i dokusåpan, för vi råkade gå TV-teamet och familjen de följde till mötes i ett obevakat ögonblick. Tänk om någon ser oss! Vi måste ju vara rädda om vår image! Hade det inte varit för alla billiga hästprylar hade jag inte tyckt att det var värt det att åka dit. Och jag åker nog inte dit i brådrasket igen, men jag tänker inte "aldrig mer", så som jag gjorde innan vi kommit in i butiken.

Vi åkte hem via Pizzerian i Älvängen, snabbkollade alla pållar så att de mådde bra och åt sedan i tysthet framför TVn. Nu vågade sig alla katter fram, men man märker att de är lite mera på sin vakt efter barnens framfart.

torsdag, juli 29, 2010

Regn och besök från Eskilstuna!

Maken i minstingarnas våld ...

Idag var våra besökare och maken på Liseberg i regnet. Själv fick jag besök av Virak med sambo och lilla dottern på drygt 1 år, vid 14-snåret. Insåg att de inte varit här sedan huset var omålat och stallet blott lite ordnad makadam innan grundgjutning! Turligt nog regnade det inte när de fick besöka pållarna och se sig om i stallet och på hemmanet. Inne blev det fika och husesyn. Tyvärr kunde de inte stanna så länge eftersom Virak är allergisk mot katterna.

När de åkt angrep jag återvuxen alsickeklöver i en av hagarna med grästrimmern. Det gick ju rätt bra, men handtaget är lite stort för mina händer, bensin får fyllas på ofta, tråd likaså, motorn var tidvis ovillig att starta och slutligen började den krångla när jag var nästan färdig och tråden bara snodde sig och lossnade. Jag hoppade och svor ilskna eder, blöt och sur i hällregnet över den ondskefulla trimmern som bara ville motarbeta mig. Morr! Hatar prylar som krånglar! Maken och de andra kom hem, och han förstod vad som hänt. Visade sig att jag lyckats tappa bort en liten fjäder som är en förutsättning för att den ska funka... Den är jättebillig att ersätta, men nu kunde jag ju inte bli helt färdig. DOOH!


Regnet tvingade oss att äta inne varmed springet runt huset blev spring inne i huset istället ... Katterna rusar förskräckt in under sängarna eller ber att få komma ut så de kan fly. De små är synnerligen angelägna att klappa katterna men har föga förståelse för att deras stojighet på något sätt skulle kunna ha med katternas flyenden att göra ...

onsdag, juli 28, 2010

Pålle-pedikyr och besök från Gävle

Saga kan också hänga läpp!

Mys med Mökkvi

Familjegos

Bulle och barn – en lurig kombo ...

Äntligen dags för lite pedikyr på Saga, tidigt på tisdagsmorgonen! Hovarna växer fort i sommaren – och vårt ökande av träning på grusvägarna gör att skorna slits mer än vanligt. Så det var hög tid! Saga lät sig lastas ganska lätt som vanligt, och hovslagarens lärling kommenterade att Saga trots allt var ganska smal – något som är svårt att uppnå på islandshästar i sommartid ...

Väl hemma manade maken oss att rida ut fastän jag tänkt låta Saga vila. Men väl ute i stallet upptäckte vi att Mökkvis bakben var lite svullna. Så maken promenerade honom bara lite. Och jag red ut själv! Några pratstunder med grannar längs vägen gjorde turen ovanligt lång i tid så maken nästan började undra. Men jag var hemma och omklädd i tid.

För vid 17-snåret kom svågern från Gävle och de två äldsta barnen, 4 och 6 år. Vi grillade ute och tubbade barnen att springa av sig runt huset. lilltjejen sprang minst 30 varv! Och verkade inte ens andfådd! Vi vuxna jagade dem ungefär 2 varv var, sedan började vi känna oss lite tunga ...

På onsdagen for maken med bror och barn till Slottskogen, medan jag ritade alpackastall och försökte finrida pållan. Ibland blir det riktigt bra, men jag har svårt att hålla det! Bara att träna vidare ... På kvällen blev det grillning igen och barnen sprang runt huset. Ypperligt sätt att kanalisera deras energi, som verkar outtömlig. De är som små Duracell-kaniner! Unge herrn var dock inte lika lättledd, utan ville att någon jagade honom för att han skulle springa. Men det är ju jobbigt, ju!

måndag, juli 26, 2010

(Försök till) Finridning

Hetta

Eygló

Stiligt ekipage

Stiligt ekipage

Insekter i tistel

När vi vaknade kände vi genast att en varm dag var i vardande. Konstiga väder. Så jag gick ut till grannens hästar, de dräktiga stona som var så hispiga igår, och tog av dem regntäckena. Jag känner dem ju inte så väl så jag tog det väldigt stillsamt, men båda pållarna var nu lugna som filbunkar och lät mig rumstera med täckena utan att skygga.

Dags för lite finridning. Att få pållarna att röra sig i låg form och samla sig. I skritt funkar det bra på Saga, men så fort jag ökar har hon en tendens att höja huvudet. VI får jobba på det där. Med Mökkvi går det lite bättre. Men vi har en lång väg kvar ...

söndag, juli 25, 2010

På väg att bli alpackaägare!

Parucha, 9 år. Importerad från Chile 2004 av okänd stam.
Så hon kan ha många roliga färger i sina anlag!

Sawila, 8 år. Importerad från Chile 2004 av okänd stam.
Så hon kan också ha många roliga färger i sina anlag!

Qhichinincha – 1 år – "tonårstjej". Hon ska betäckas först nästa år.

Qhichininchas föräldrar: pappa El Padre till vänster, mamma Paucara till höger.

Patavium till vänster är pappa till fölet i Sawilas mage,
Sir Lancelot till höger är pappa till fölet i Paruchas mage!

Japp, nu är det dags! Vi har fått kontrakt på alpackaköp att skriva på, och handpenning ska betalas i veckan! Två av stona är ju dräktiga, så nästa sommar blir det två föl här! Så spännande!

De små sötnosarna får komma hit till hösten, när Jordbruksverket säger att svidknottsäsongen är över! Alla bilderna har jag fått från Ann Marie på Österlen Alpacka.

Fyra frusna fålar

Maken och Mökkvi på ett grått hemman.

Höstlöv!

Hällregn! 13 grader! Vad hände? För 4 dagar sedan var det 27 grader och gassande sol! Vi trodde regnet skulle bedarra lite innan kl två då vi hörde T:s bil på uppfarten. Vi hade tänkt oss en långritt idag...

Medan vi svidade om tog hon in stona som kom igår, Eyglo och Hetta. Stackars Hetta frös så hon skakade och Eyglo var alldeles nipprig. Regnet och kylan var väl en del, med de verkade stressade också, av stallet och av allting. Så de fick stå i Mökkvis box, där bädden ännu är kvar, och torka upp och lugna sig, medan vi skulle ut på ridtur.

Vi tog in de andra hästarna, och efter en kort stund frös både Embla och Saga lite grand! Nå, vi värmde upp dem genom att rida N-rundan baklänges, och när vi väl var tillbaka frös de inte längre och kändes avspända. Hetta och Eyglo var också torra och lugna. Alla fyra stona fick dock täcken på innan de släpptes ut. Mökkvi frös inte alls! Några timmar senare tittade maken till dem, och då verkade alla torra och varma. Stackarna, hur ska de kunna hänga med i sådana här väderomslag? Vi kan ju ta på oss kläder. Nå, nu verkar regnet lugna sig och pållarna mår bra!

Stackars Eyglo har två fula svullnader vid bogen och armbågen, så vi väntar med att låta Embla gå med henne och Hetta, till vi har koll på svullnaderna. Ifall det skulle bli bråk. Men de såg mindre ut idag, svullnaderna. Hästen verkar pigg annars, så det är nog inget som stör henne så mycket.

Saga, Mökkvi och Embla är nog glada för det. Nu brukar ju Saga och Embla gnägga på varandra, och igår stod Mökkvi och Embla och kliade varandra på länderna. Harmoni i hagen! Så passar det den lite runda Embla att gå på det magra bete vi har våra pållar på. Där ser inte ut att vara något bete alls, men pållarna håller hullet väl! Väldigt väl ...

lördag, juli 24, 2010

Nu har vi alla hästar hemma. Fast alla är inte våra.

En liten humla på en, tror jag, åkermolke.

Två stiliga ston.

Grannen har för lite bete åt sina hästar. Och vi har för mycket bete åt våra hästar. Idag tog grannen hem sina ston, som varit hos en hingst för betäckning, och släppte dem i en av våra hagar, där vi tänkt de ska gå på lite sommarbete. En win-win-situation. De kom vid 16-snåret, då de släppte ihop dem med Embla, som fått gå själv i en ny hage idag. Det blev ingen större dramatik. Eyglo och Hetta håller ihop som ler och långhalm, och rör sig nästan som en individ. De sprang runt lite och jagade Embla kort, innan de gick till andra änden av hagen och betade. Embla stod vid staketet mot bäcken och tittade längtande tillbaka till Saga och Mökkvi på andra sidan bäcken. Embla och Saga verkar bundis nu och gnäggar ofta välkomnande åt varandra.

Grannarna tog en pizzapaus hos sig och vi en fikapaus hos oss. Så kom T tillbaka och vi red en variant på klätterrundan. Vädret var perfekt för uteritt! Ca 17 grader, svala fläktar och nästan inga insekter. Så får det gärna vara hela resten av sommaren!

fredag, juli 23, 2010

Stängt för semester!

Men... var är köket?

Ah – diskbänk ute i kontorslandskapet. Kyl och frys har vi i skrivarrummet. Helt naturligt.

Utsikt över Göteborgshjulet och läppstiftet.

"La bella principessa"

Vi har ju semesterstängt på jobbet. Fast en del av oss måste ha jour ändå. Eftersom jag ogillar jourkonceptet men gärna jobbar på sommaren när det ändå är för varmt, och det faktiskt fanns saker att göra, så fick jag jobba "på riktigt" även denna veckan!

Alldeles ensam på kontoret! Lite märklig känsla är det. Telefonen ringer nästan aldrig, det är lugnt och tyst och jag rycker till förskräckt var gång jag hör skrivaren rassla, fastän det är jag själv som skriver ut. Men ljuden blir så tydliga när man är själv. Dessutom kom några gubbar på tisdagen och plockade ut allt ur köket, för att förbereda för slipning och lackning av trägolvet där.

Så sedan hade jag inget kök! Kyl och frys kopplades in i skrivarrummet.
Vatten fick jag hämta på toa, där jag även fick diska min tallrik och bestick. Min lunch åt jag i sofforna i en fönsternisch med utsikt över Avenyn. Helt OK! Och tänk vad mycket man får gjort när man får jobba ostört! Jag tror arbetsro måste bli nästa effektiviseringsåtgärd. Måste finnas mycket att tjäna på att folk får jobba ifred istället för att stressa. Jag hade dock ganska mycket att göra hela veckan, så det var bara fredagseftermiddagen som blev en smula långsam, innan maken och svärmor hämtade mig.

Vi åkte till Eriksbergshallen för att se på utställningen " And there was light", utställningen om Da Vinci, Michelangelo och Rafael. Man fick med sig hörlurar in och en liten "fjärris" som man kunde trycka på och rikta mot konstverken, för att få information. Där var många vackra verk, modeller av Da Vincis krigsmaskiner etc och information om hur de arbetar för att datera konstverk och härleda vem som målat dem. "La bella principessa" är ett verk av Da Vinci som dök upp 1998!

Saxat ur GPs web:

1998 såldes verket, en ung kvinna i profil, vid en auktion på Christie's för 19 000 dollar. I beskrivningen hette det "tidigt 1800-tal med tyskt ursprung".

År 2007 såldes den igen, nu till den Kanada-födde konstsamlaren Peter Silverman, som betalade lika mycket som vid auktionen nio år tidigare.

Silverman hade sina aningar om att upphovsmannen kunde vara en annan, mer framstående konstnär. Han tog sin Vespa till Louvren med tavlan på pakethållaren och fick där experthjälp att ringa in skaparen. Vid det här laget har en bred grupp experter konstaterat att det med all sannolikhet är en da Vinci. Bland annat har man funnit fingeravtryck på den.

Numera är La Bella Principessa värderad till 100 miljoner pund, alltså drygt en miljard kronor.

Det vore nå't – att hitta en Da Vinci drällande på vinden ...

Vi avrundade besöket med en fika på uteserveringen, vilket var himla najs. Får dock tillstå att när man ser reproduktionerna på utställningen av verk som man sett "på riktigt" i Florens och Vatikanen, så känns ju inte reproduktionerna så imponerande. Men de skulle nog inspirerat mig att resa dit, om jag nu inte redan varit där.

Väl hemma var det bara att konstatera – nu har jag semester! Vilket bäst firas med en conga-line med maken medan man skanderar "nu har jag se- mes-ter, nu har jag se- mes-ter"...


onsdag, juli 21, 2010

Ridlektion i hettan

Hur det INTE ska se ut! Högt buret huvud och händerna för långt isär. Men det blev bättre.
Lola Löwenberg tog bilden.


Hur det ska se ut. Böjd nacke och låg hand.
Lola Löwenberg tog bilden.

Vi hade anmält oss till en lektion med Helen Gustafsson, landslagsryttare bl a, som instruktör. På gården där vi var på Kjartan-kurs, bara ca 15 min härifrån med hästsläp. Bra när det är så nära! Bara typiskt att det plötsligt blivit dänghett igen, med typ 27 grader. Varken vi eller pållarna orkar ju riktigt som vanligt då. Stupid sommar!

Jag jobbade ju men kom hem lagom till att göra i ordning hästarna och lasta dem. T hade åkt i förväg med Embla och nyligen returnerat släpet, lagom till vi skulle lasta våra pållar. Vilket gick utan problem! Och när vi var framme var hästarna rätt coola. Det var bara någon trekvart kvar till vår lektion, så vi ledde runt dem lite innan vi sadlade och värmde upp lite.

Så var det vår tur. Jösses vad vi fick jobba! Men vi fick jättebra instruktioner, med pedagogiska förklaringar varför vi skulle göra si eller så. Och det gick bättre och bättre. Efter passet var jag precis toksvettig, men glad och med mycket bra i bagaget. Vi sadlade av och svampade av våra svettiga hästar och hängde lite med de andra och tittade på T och Embla. Men snart kom monster-hästflugorna och andra fän, så vi beslöt att åka hem. Hästarna gick ovanligt lätt att lasta. Och vi hann knappt hem och lasta av pållarna förrän T:s pappa kom och hämtade släpet för att ta hem Embla.

När alla hästar var på plats och T:s familj hade åkt, satte vi oss ute på en bänk med en kall öl. Because we're worth it!

söndag, juli 18, 2010

Vikingar och våfflor

Vid gången upp till vikingagården finns en bikupa i en hög stubbe.

Syrran och killarna framför vikingahuset.

Interiör.

Saga får arbeta.

Efter lunch åkte vi till Ale Vikingagård.
De har återuppbyggt ett vikingatida boningshus precis på samma sätt som de gjorde då. Det är ett himla fint hus, men i begynnelsen när vi flyttat hit, var det sällan det var öppet. Nu har de öppet nästan varje dag. Folk går omkring där i vikingatida klädsel och guidar eller visar hur man ska kasta spjut, skjuta med pil och båge, man kan göra lerkärl etc.

En trevlig dam kom och guidade oss och berättade att de planerar att bygga ett "kungshus" som kommer att bli så tokstort att det kommer att synas väl från 45an. Det kan ju vara bra, för det nuvarande huset är himla fint, men man kan liksom inte se att där ligger något intressant från vägen.

Så provade vi på att skjuta med pilbåge. Trodde jag skulle misslyckas kapitalt, men jag satte 3 av 4. Min kära syster lyckades pricka med alla pilarna varmed hon blev så där odräglig som bara min kära syster kan bli. Dåliga förlorare hör man ju talas om, men syrran är en dålig vinnare. Mycket dålig... Men vi tycker om henne ändå. Vi avrundade besöket med några smarriga våfflor på cafeét.

Väl hemma igen fick killarna rida Saga. Idag gick det bättre, de var mer bestämda och tydliga och den äldste ökade till och med på uppfarten, till trav. Det är skumpigt, särskilt på Saga, men han satt kvar! Och tur var väl det!

lördag, juli 17, 2010

Besök från Uppsala!

Stiligt ekipage 1

Stiligt ekipage 2

Embla tycker om att bli kelad och matad ...

Stiligt ekipage 3

Grillkväll!

På fredagan efter jobbet hämtade jag dem vid Centralen – syrran och hennes två pojkar. Vädergudarna var omtänksamma så det var lite svalare än vanligt – en bra grundförutsättning för vår släkts välfärd – ingen av oss uthärdar värme särskilt bra. Och de, som kom från Uppsala där det tydligen varit varmare och torrare än här, njöt av att frysa lite! Sådana är vi i vår släkt skapade.

På lördagen blev det mycket frukost, lunch, fika ... och mycket tid i hagen hos hästarna. Jag red Saga en stund, först lite uppvärmning och sedan ökade jag farten upp och ner längs vår uppfart. Pojkarna provade sedan att rida, och eftersom Mökkvi tappat en sko fick Saga arbeta. Nevöerna var förstås lite försiktiga först, så Saga kom fram till mig och undrade vad vi ville egentligen. Men med lite instruktioner tog det sig och de kunde rida Saga själva. Hon är ju snäll.

Så blev det grillkväll. T kom förbi och tog en barbackavända på Embla, och vi andra satt kvar ute länge och njöt av den svala sommarkvällen.

måndag, juli 12, 2010

Våga vägra helvetisk hetta

Bromsar – de kommer med hettan och bits så in i bänken – fast inte inomhus!

Karo städar ur ligghallen i helvetisk hetta.

video

Ojdå – min pålla är visst inte alltid så snäll ...

Vi hade bestämt tid vid 13-snåret. T kom och vi red ut för att visa henne "klätterrundan" – som hon naturligtvis hade ridit förut. Vi tog extrasvängen förbi fallna trädet ner till björkstigen. Så det blev en ganska lång runda i värmen och pållarna gick rätt bra tycker jag! Vi avrundade med att rida N-rundan baklänges så vi fick några schyssta tölt-sträckor på hemvägen, och slutade med en galopp uppför en brant backe. Saga fick rejält med fart!

Så svampade vi av våra varma hästar och T åkte vidare. Själva åt vi lunch, varpå plikten kallade. I hettan. Det tog emot. Men maken slog klöver och jag städade ur vinterbädden i ligghallen. Det gick an inne i ligghallen – i skuggan. Men för att slänga ut halmen var jag tvungen att gå ut i den förhatliga solen. Usch och fy så svett jag var!

Saga och Embla kommer i stort sett bra överens, men fortfarande känner Saga ibland, helt oprovocerat, att Embla måste sättas på plats! Denna dag, när jag tog dem från den ymniga gräshagen till den avbetade delen, dristade sig Embla att gå och dricka vatten före Saga. Synnerligen reglementsvidrigt, tyckte Saga! Och började jaga stackars Embla runt al-dungen, varv på varv. Det blev ro en stund och jag gick iväg. Men så började Saga jaga igen. Med stor öppen mun högg hon rejält i Emblas bak! Jag trodde hon tagit en tugga, minst! Men när jag tittade var det bara ett "vanligt" ytligt sår, smorde på lite salva och snart såg det fint ut igen.

fredag, juli 09, 2010

Maken till semester

Embla – fångar dagens sista solstrålar i skägget.

Idag var det makens sista arbetsdag inför semestern. Jag har ju två veckor kvar, men känner att jag dras med i den allmänna semesternedräkningen. Men det blir skönt att ha min kvar. Ser ju att att bli onödigt varmt framöver. Så man hoppas dylika värmeböljor är över till vecka 30.

tisdag, juli 06, 2010

En nykomling på hemmanet!

Fullt ös!

Mökkvi stilar!

Själva nykomlingen – Embla.

I veckan fick jag ett kort mail från grannen som frågade om de kunde ha en av sina hästar hos oss? Jomän, det går väl bra, tyckte jag. Lite förundrad eftersom deras två 1-åriga hingstar är på hingstbete, och deras två ston hos en stilig hingst på samma ställe, bortåt Ulricehamn. Så de har verkligen inte alla hästar hemma ;-)

Min luriga granne var medvetet förtegen, den filurskan! Visade sig att de köpt en ny häst, av en gemensam bekant! Och eftersom deras hästar inte var hemma, behövde ju den nya pållan sällskap! Och vi har ju mer bete än våra bör äta, så det passade ju bra!

Tisdagen var dagen för den nya damens ankomst. När vi kom hem var grannarna och pållans gamla matte redan här och hade lastat av. De hade ställt henne i paddocken, men där är ju bara en tråd vid grindarna, så pållan smet snart ut under trådgrinden! De lyckades få tag på henne och ställa in henne i Mökkvis box precis till vi kom hem. Dags att stängsla upp lite mera!

Så maken och jag fixade mera tråd i stängslet och såg till våra pållar, medan grannarna åkte hem och hämtade lite prylar till hästen. T kom strax och det blev dags att släppa ihop dem. Nervöst. Våra pållar hade ganska nyss släppts in av automatgrinden i en gräs-ymnig hage där de får gå några timmar var dag. De åt och hade inte tid till annat. Så när T jagade in Embla i hagen tog det ett tag innan Saga uppmärksammade den nya hästen! Hon glodde, gick framåt, stannade och åt, glodde, gick lite fram, stannade och åt och slutligen stod de med böjda nackar och nosade på varandra. Som de brukar. Jättegulligt! Till en av dem skriade till och hoppade isär, och Mökkvi fattade att där var en ny häst. Vi väntade oss tjur-rusningar runt hagen, men de jagade nykomlingen bara lite avmätt i tölt en bit, innan de ställde sig att beta alla tre! Helt odramatiskt!

T tog in sin häst igen och gav sig ut på en ridtur just som hennes mor och Emblas gamla ägare kom tillbaka. Vi satte oss på uteplatsen och drack rosé, mumsade på salami, brie, vitlöksmarinerad feta-ost, ostfyllda pfefferonis och annat gott. T anslöt efter sin ridtur. Nu var hästarna flyttade tillbaka till den avbetade delen av hagen, och med inget gott gräs som distraherar, började de nu jaga runt Embla, stila sig, skutta, sparka och visa upp sig snyggt i alla gångarter! Mökkvi lyfte svansen och rörde sig så stiligt som värsta arab-hingsten!

De härjade runt rätt länge: Mökkvi var självklar ledare även nu, så när han stilat färdigt lugnade han sig snart. Saga var mer noga med att visa var skåpet ska stå, och jagade Embla till hon var alldeles kolossalt andfådd! När vi gick ner till hagen för att beundra dem i deras stilande, stannade de dock upp och betade. Ungefär som de tänkte att "oj, nu kommer de, nu får vi uppföra oss".

Så småningom åkte alla iväg, och vi tittade till pållarna då och då under kvällen. Vid ett tillfälle stod Embla helt lugnt en bra bit bort och betade. Då tyckte Saga plötsligt att det var dags att sätta henne på plats! Så hon började jaga Embla. Fram och tillbaka i full galopp längs al-dungen. Saga kom lätt ifatt Embla, som fick tvärvända och springa åt andra hållet. Så rök de ihop i ett hörn, men snart kom de ut – Embla först och en beslutsam Saga efter. Så Saga vann, men jag hittade två små sår på henne, som dock inte var så allvarliga. Så hon fick betala lite för att vara en sådan mobbare!

måndag, juli 05, 2010

Tropisk natt

Det sägs att det var en tropisk natt i helgen – dvs att temperaturen aldrig gick under 20 grader plus. Varför har vi sådana, frågar man sig? Det hörs ju på namnet att de hör hemma i tropikerna. Inte här i de tempererade zonerna.

söndag, juli 04, 2010

Helvetisk hetta och svalare söndag

En utepelargon med kruka fick jag av jobbet på min födelsedag!

Kryp går in för landning.

Krypet har landat.

Tistel.

Stilton & Zolly – nosande sötnosar

Städat stall!

Vi hade ju blivit förvarnade. Alla prognoser hotade med 30 graders värme på lördagen. En stollig idé växte fram. Tänk om vi går upp tidigt på lördag! Rider och sedan tar siesta. Att gå upp tidigt en lördag är förstås helt mot min natur och, tror jag, ett hot mot själva min organism.

Men att utöva någon form av kroppsrörelse när det är mer än 25 grader går mig också emot. Dessutom brukar då pållarna plågas av allt otäckt som kommer fram vid 24+. Hästflugor, bromsar och andra mindre trevliga skapelser. När Vår Herre skapade krypen måste han ha misslyckats lite med den första batchen. Man kan tycka att någon som är allsmäktig borde kunna trycka på "un-do"-knappen då? Fast det är klart – sådana knappar fanns inte i begynnelsen.

Hur som helst ringde väckarklockan 8.30 vilket får ses som arla morgonstund för mig. Någon timme senare gick vi ut för att rida. Då var det redan 25 grader. Urk! Då hittade vi en som gillande värmen – en huggorm låg på stigen mot hagen, slapp och slö. Den lyfte bara huvudet lite för att se vilka vi var som stod och glodde. Vi lämnade den ifred, tog långa omvägar runt den när vi ledde upp hästarna, och när vi återvänt från vår klätterrunda hade den ringlat iväg.

Efter lunchen gav sig maken på helsicke-klövern medan jag "bara skulle röja lite" i stallet. Och blev som besatt! All gammal balplast som låg i ett hörn samlade jag i soppåsar, det sorterades, slängdes, dammades, rengjordes, dammsögs och jag svettades floder!

På kvällen grillades karré och vi drack vin för vi tänkte att efter en het dag är det en het kväll. Men det var det inte. Lite småfrusen var man allt.

Musik hördes över nejden. Vi tänkte, att någon av de närmaste grannarna hade stor röjarfest med eget coverband! Men det var märkvärdigt lugnt vid de hus vi kunde se. Så gick vi upp på fikakullen för att snoka, och se, då hörde maken bandledaren i mellansnacket säga något om "Skepplanda". Och vi insåg att musiken kom från 3 km bort! De höll på låångt in på natten!

På söndagen sov vi länge och läste vår tidning som sig bör, innan vi red långa öglan i skogen, första delen av vår långrunda. Därpå lunch och en återgång till våra plikter klöverklipp och stallstädning. Och snart var stallet välstädat! Fast bäddarna i boxarna är kvar ...

Vi gladdes över att Stilton åter låg på rygg och var i vägen ovanför trappan. I nästan ett dygn hade han gömt sig, spak efter att grannarnas hundar trängt in honom i ett hörn och skällt åt honom. Och han stod på bakbenen och viftade vanmäktigt med framtassarna till försvar. När vi hörde oväsendet alldeles bakom huset öppnade maken och vi jagade bort hundarna. Stackars Stilton rusade in med en enorm svans, och var inte särskilt sällskaplig alls. Vi var oroliga att han var skadad. Men som sagt – ett dygn senare var han sig själv igen!

Hittade på söndagen en av Sagas boots ute på gårdsplan. Den andra stod kvar inne i stallet. Man anar att vissa vovvar även varit i stallet och härjat ...

torsdag, juli 01, 2010

Sommarkväll

Mökkvi har en liten besökare.

Missarna hänger gärna med matte.

Sömnig Stilton.

Kamomillen blommar ymnigt på hemmanet. Någon som vet hur man gör te av dem?

Maken var på grillfest i Borås, så jag hade kvällen för mig själv. Red N-rundan på Saga med hennes nya fina boots jag fick av maken i födelsedagspresent. Och hon går mycket bättre med dem! Nu var hon en smula seg eftersom det var varmt och Mökkvi inte var med. Men vi fick några bra sträckor och hon ökade lydigt var gång jag bad henne. Fina lilla Saga!

Ja, så är man 45 år! Gammalt, tänker man. Men jag borde ju leva till jag är 90 eller nå't. Så visst är jag på övre halvan. Men det är en lång halva. Som jag påbörjar med att veta väldigt mycket mer än jag gjorde för 45 år sedan ;-). Glaset är halvfullt, som man säger.

Nu börjar nylle och armar anta en naturligare färgton. Har haft värsta "bonna-brännan" sedan i söndags. Fast jag brände mig egentligen inte, bara tillräckligt för att bli lite "känslig". Det flagar inget, utom lite på vänter näsvinge, men kliar. Tycker inte om att vara för brunbränd. Det ser så osunt ut!