söndag, augusti 29, 2010

Stillsam söndag

Shakin' Saga

Embla vill bli insläppt till det ymniga gräset. Men med hennes "kraftiga benstomme" behöver hon hållas på diet ...

En som är duktig i alla fall.

lördag, augusti 28, 2010

Knepiga klimatväxlingar kombinerat med kul kräftkalas

Ett märkligt moln tornar upp sig över hemmanet.

Maken i hagelskur. Stora hagel var det!

Denna hagelhög tog många timmar på sig att smälta bort.

Maken fixar festlokalen!

Nå't lurt är det. På förmiddagen sken solen och blott en stor vit och fluffig molnpelare reste sig över nejden. Vi skulle ju ha Vägföreningens årliga kräftskiva hos oss och grunnade på om ligghallen i stallet skulle duga. För om sydvästen ligger på blir det tämligen blött även där inne ... Men med sådant strålande väder, verkade ju situationen trygg.

Så efter att ha städat i huset och i stallet, satt vi framför TVn när det började smattra alldeles väldigt på taket. Hagelskur! Hur mycket som helst! Det gick ju ganska snart över som hagelskurar brukar, men en del hagelhögar smälte inte bort på flera timmar.

Vid 15-snåret kom en granne med alla bänkar och bord och snart en till och hjälpte honom. Maken hade just ridit en vända, och jag finridit i paddocken, men vi hjälpte till mellan hästpysslet och snart var allt på plats, medan solen åter igen sken! Det såg lovande ut.

Och se – när folk började droppa in strax innan 19 gick det alldeles utmärkt att mingla ute i solen med makens goda välkomstbål och prata med nya och gamla grannar. Väl till bords hade T med familj tagit med massor av kräftor åt oss och fantastiska humrar! Vi var ju nästan mätta efter dem, men visst gick det att knö ner lite kräftor också. Så vår ligghall visade sig vara en utmärkt festlokal! Det började visserligen regna då och då, men utan blåst så regnet höll sig utanför. Och in emellan sprack molntäcket upp så en nästan full måne tittade fram – så som sig bör på kräftkalas.

De sista gästerna gick vid halv två på natten. Vi städade snabbt undan det som kunde blåsa omkring eller ligga och bli otrevligt. Kvarlämnat: tre barncyklar, en filt och en kylväska (som dock hämtades sedan), en plastburk ölkorv, två plastbunkar, en pkt brie och en gorgonzola, en kloknäckare, ett skaldjursbestick, en barnjacka i fleece, lite småbestick och en vinflaska.

söndag, augusti 22, 2010

Söndag – och semestern är slut! :-(


Sovmorgon, slappning. Lunch med makens goda pannekoek. Sedan uteritt tillsammans med T på nya F-rundan, denna gång utan att trampa i getingbo. Fort gick det och Saga blev trött. Hon har satt massa vinterpäls redan! Mer än de andra. Undras om det är för att hon är smalast? Tunna människor blir ju ofta hårigare än andra.

Så nu får hon äta mera gräs än de andra, så hoppas vi hon orkar bättre. Hon har liksom varit tröttare på sistone. Inte ovanligt när de sätter päls förstås.

Idag är det sista semesterdagen! DOOH! Jag vill ha en ny! Som inte trasas sönder av löjlig jour mitt i! Sista gången jag är solidarisk med jobbet kan jag säga. Det blev inga 4 ostörda veckor i streck här inte.

lördag, augusti 21, 2010

Pilane med polarna

Gråtande flicka. Kolla spetsen på kjolen.

"Om jag var så röd som du, skulle jag nog inte sola mer" sa jag. Men han ignorerade mig.

Polarna och maken.

Skelettfot och bahytt.

Min vän lilla I ringde för någon vecka sedan och anmälde intresse för att hänga med till Pilane. Och till oss efteråt. Det var 4 år sedan de var hos oss! Så vi bestämde att ses denna helg, den dag det verkade bli minst regn... Vi bestämde så småningom lördag kl 12.00, vid Pilane.

När vi åkte iväg hällregnade det, med avbrott för duggregn. Grå, grå, grå. Men yr.no hade ju lovat klarare väder!? När vi väl svängde in på parkeringen och möte Lilla I med familj så var det i alla fall uppehåll. Det kan man ju nöja sig med.

Så gick vi där och tittade på konstverken. Mycket var kvar från förra året och jag är lite besviken att där inte var mera nytt. Så småningom bröt solen fram, lagom till en fika vid "bahytten"! Då hade vi glömt mugg till vårt kaffe! Som tur var kunde vi låna en av vårt sällskap som dessutom bjöd på smarriga kokosbollar från IKEA! Små, men naggande goda.

Så gick vi vidare i strålande sol, och vände så småningom hem till oss. Hus och hästar förevisades, varpå vi satte oss och åt smådelikatesser i köket och pratade. När de åkt ägnade jag och maken oss åt lite finridning på pållarna, och så var den dagen slut!

fredag, augusti 20, 2010

Sista semesterdagarna - mycket ridning – och en getingincident!

Eyglo lät sig undersökas liggande. Ett gott betyg.

En harkrank som sedermera möte sin skapare i köksvasken.

Tisdag morgon – fyra semesterdagar kvar! Fyra sköna morgnar då jag fått ligga kvar när maken åkt till jobbet! Fyra dagar som mest ägnats åt alpackastallsplanering. Fick blanketter att fylla i för förprövning. De vill ju ha ritningar på belysning, brandutgångar etc och ställde många kluriga frågor. Då får man ju tänka! Men det är väl bra i och för sig. Men pyssligt.

T har varit här ca 2 ggr om dagen och motionerat sina hästar. I onsdags, just som jag skulle angripa den jobbiga "påsen", fick jag förslaget att hänga med ut på "den fete" medan hon red "den fläckiga", dvs Embla och skäcken Hetta. Vi red klätterrundan baklänges och jag dristade mig att sitta kvar i nedförsbacken under lömska grenen, vilket tarvar god hästkontroll och viss limbo. Men det blev en bra tur! På kvällen när maken kommit hem från jobbet tog vi ännu en tur, på "den fina" (söta, nätta Eyglo), punkaren (Saga med ostyriga manen och luggen) och hängläppen (Mökkvi).

Sedan blev det ju dags för "påsen". Där jag snabbstädat bort allt jox på datorbordet inför föräldrarnas besök. Viktiga papper blandat med bra-att- ha-papper, skräp, gamla kuvert som KAN ha viktig info skriven på sig och en massa märkliga småprylar. Det gick dock rätt fort. Över hälften var tidningar och skräp som kunde kastas/återvinnas.

På torsdagen red vi alla ut på kvällen igen, och hittade en ny bra väg så vi kan få en stor, schysst ögla på F-rundan på andra sidan vägen! Tyvärr, när vi klev på en trång skogsstig, råkade Saga även på ett getingbo! Jag fattade först inte varför hon var så konstig, hoppade och småstegrade. Och jag fick henne varken fram eller tillbaka, men hoppade snabbt av och ledde ut henne på ängen intill, där T redan stod och förskräcktes när det började konstras därinne på stigen. Ute på ängen blev Saga genast lugn och smaskade i sig maskrosor. Strax kom maken gående med Mökkvi också. Pust! Sådan tur ändå, att pållarna inte fick riktig panik och bara drog iväg i sken! De är fantastiska!

Slutresultat? Jag fick ett stick på ryggen (den kom in under säkerhetsvästen) och två-tre på hälen, i glipan mellan skon och ridbyxan. Saga fick ett och Mökkvi ett eller två. Och Eyglo ett.

Vi red vidare och jag fick fram en fantastisk tölt och galopp på Saga! Långa sträckor! Har aldrig gått så bra förut! Väl hemma var vi glad och nöjda, även om mina getingstick värkte. Vi undersökte hästarna, och konstaterade åter att de inte fått så många stick. Då hände det! På lilla Eyglo poppade plötsligt bulor upp! Ibland så tätt att de blev som svullna öar! Över hela kroppen i hennes söta ansikte och på hennes mule! Hon såg ut som om hundratals getingar stuckit henne! Vi blev oroliga förstås. Det var ju helt klar en allergisk reaktion, men vad gör man?

T tog tempen på alla hästarna. Den var ganska hög, men samma på alla. Och vi hade ju ridit ganska hårt, så de var svettiga och det var ju inte konstigt om de var varma. Snart nog verkade Eyglos bulor sluta poppa upp. Och hon verkade pigg och frisk i övrigt. Någon timme senare när T hade åkt, tittade vi till henne, och hon var mycket bättre. "Öarna" hade lagt sig, även om hon fortfarande var knottrig. Och T kom förbi vid midnatt och märkte också att det var bättre.

Och idag låg lilla Eyglo och slappade på deras favoritkulle, medan Hetta stod på vakt. Lilla Eyglo är lite försiktig av sig. Jag ville ju undersöka hennes bulor, men ville inte jaga upp henne. Jag närmade mig försiktigt och hon låg kvar! Jag strök över benen och tittade i ansiktet och hon var mycket bättre! Så skönt! Så gick jag därifrån. Hon låg kvar en kort stund till, tills något ljud på vägen fångade hennes uppmärksamhet så hon var tvungen att resa sig och spana. Skönt att hon är så trygg med mig!

måndag, augusti 16, 2010

Finbesök av föräldrar! Äntligen!

Föräldrarna är sällan kinkiga när det bjuds på räkor ...

Skadad Silverstreckad Pärlemorfjäril. Men vacker ändå.

Mor och pållar.

Far och Stilton.

En präktig padda promenerade förbi i kvällningen.

Fem år sedan är det, som föräldrarna var här sist. Med ett fiffigt direkttåg från Hässleholm, blev det lätt för dem att åka hit, äntligen! Så på fredagseftermiddagen hämtade vi upp dem i Göteborg. Det fick ju bli räkor på kvällen! Det är dåligt med färska räkor i Göinge-bygden...

Så nu fick vi visat vårt hus, vår övervåning som inte var klar för 5 år sedan, stallet som inte fanns då, och våra pållar som vi inte hade då! Och Ronja och Stilton.

Det blir mycket ute-liv! Eftersom päronen är inbitna rökare, blir det ironiskt nog mycket frisk luft, eftersom röken intas utomhus! Och vädret tillät för det mesta långa, mysiga stunder på uteplatsen på baksidan. Vid ett tillfälle regnade det, så vi fick knö ihop oss på verandan. Men det gick det med!

Fördelar med föräldrar på besök gentemot barn: Föräldrarna drar inte ut alla barn- och kattleksaker på golvet, de springer inte i korridorerna, jagar inte katterna och går och lägger sig utan knot. Men lite oroliga var vi, att de skulle försöka smuggla med sig Ronja-katten hem. Ronja valde nämligen att sova hos far, och mor blev särskilt förtjust i henne. På det hela taget en stillsam och skön helg!

På måndag förmiddag körde jag dem till tåget och resan hem gick tydligen geschwint! Tack SJ för denna förnämliga direktförbindelse! Och, ja – alla katterna var kvar när de hade åkt!

torsdag, augusti 12, 2010

Askersund-Skepplanda

Karlsborgs Fästning. Lite förskräckt blev jag, när den guidade turen skulle ta 1 timme och 45 minuter! Skulle vi knata omkring där så länge!? Men det inkluderade även en längre filmvisning. Guiden fick hjälp av små filmer vid de olika "stationerna", som byggde på den första filmen. Lite fånigt när plötsligt rök och skottljud skulle skapa stämning, men ändå lite uppiggande jämfört med en vanlig guidning.

Varnhems Klosterkyrka. Stilig.

Lite "gudomligt ljus" silar in genom fönstret.

Ibland behöver man stärka sig med en glass! Ananas Split. En klassiker!

Askeberga Skeppsättning. Med stilig make längst bort i bild.

Ekornavallen utanför Falköping, med jättehög, med gånggrift och med stencirklar från stenålder till bronsålder. Och får i nutid. Allt på ett och samma ställe! I vackra omgivningar.

Gånggriften.

Vi avrundade vår tur med goe-pizzor på Cyrano i Alingsås.

onsdag, augusti 11, 2010

Askersund: Kinapark och Tiveden med åskan hängande i luften

Bastedalens Kinapark – anlagd i en ravin och ett ställe för "meditation och stillhet". Det senare tog liksom inte fäste i sinnet hos de yngre i barnfamiljen som kom ungefär när vi skulle gå ...

En snok kom simmande i dammen!

Vackra näckrosor.

Fagertärn i Tiveden är känd för att vara det enda stället i Sverige med röda näckrosor. Fast vi såg inte en enda. Bara vita och gula.

Vargaklämman – en naturlig grotta. Tydligen jagade man in och fångade vargar här förr i tiden.

En "gryta" – en sten har under istiden slipat ner sig med smältvattnet, ner i berget. Slipstenen har slitits ut, hålet är kvar. Och verkar dräneras med slang?

Älgarås kyrka. Stängd. Raskt beskådad på utsidan i hällregn av oss och en tysk.

Hell-rain.

Vi gjorde Bastedalens Kinapark på förmiddagen medan åskan mullrade i fjärran. Efter en lunch på en båt vid kajen i Askersund, åkte vi till Tiveden, och krånglade runt på slingriga dåligt skyltade grusvägar. Kom in på en konstig väg som kändes lurig för hjulaxlarna, men vi kom igenom. Men fel. Så vi fick ta samma dumma väg tillbaka igen. Lite regnstänk, lite åskmuller.

Men det var inte förrän vi var färdiga med dagens planerade stopp, som åskvädret bröt ut med hällande regn! Eftersom vi fått tid över, tog vi en vända mot E20 och tittade på Älgarås Kyrka, men den var stängd och regnet väldigt blött, så vi åkte och fikade i Hova istället. Gjorde en snabbvisit vid en klosterruin intill E20, men den var täckt av skyddsplast och där var folk som höll på att gräva ut. Inte mycket att se med endra ord. Tillbaka till Askersund och en paus, innan vi gick till Värdshuset och åt en trerätters!

tisdag, augusti 10, 2010

Skepplanda-Askersund

Påfågelfjäril på renfana i Halleberg.

Klippformation i Halleberg.

Jag är inte höjdrädd, men här sög det lite även i min mage...

Stilig tjurkalv vid fornlämningarna i Västra Tunhem, Hunneberg.

Gammalt kalkbrott i Kinnekulle naturreservat. Ser ju ut som Grand Canyon.

Mörkeklevs grotta – spana in klippformationen.

Interiör i Husaby kyrka.

På morgonen var Ronjas tass betydligt bättre, och eftersom hon var pigg och frisk annars, vågade vi åka iväg. Mat, kattlådor och vatten framställt till katterna, och T skulle se om pållarna. Vi kom iväg lite sent, men lagom för en lunch i Vänersborg.

Så skulle vi gå en stig på ca 1,7 km i Halleberg. Det gör man ju ganska fort. Om det är en lätt stig ... Denna gick upp och ner, på ranka spångar över kärriga delar, på stigar som blivit bäckar av de senaste dagarnas regnande, över stock och sten, men sedan var man framme vid en hisnande utkiksplats över Vänern, där klipporna störtade brant ner. Hade ingen aning om att landskapet där var så dramatiskt!

Efter vår retur då både mina skor och strumpor kändes lätt soggiga, åkte vi till några gravfält utanför Västra Tunhem i Hunneberg. Fantastiskt idylliskt landskap med böljande ängar, enorma ekträd, och lite bautastenar som "vaktades" av en stadig tjurkalv och hans mamma. Kalven var nyfiken på mig, och förföljde mig när jag vände ryggen till. Men vågade inte fortsätta när jag vände mig mot honom.

Vi tog oss en fika i Lidköping innan vi for mot Kinnekulle och med hjälp av vänliga människor hittade stigen till Mörkeklevs grotta. Denna stig var lätt och bred under stora lövträd och en tung doft av ramslök – luktade precis som om någon stod och hackade lök där!

Tiden går fort när man har roligt. Så vi stod på mot Askersund, med en kort besök i vackra Husaby kyrka. Väl framme vid 21.30, hade vi turen att hotellet på andra sidan floden hade öppet, så att vi kunde få oss något att äta!

måndag, augusti 09, 2010

Måndagen som blev ganska rätt

Stilton – utan grässtrå i halsen.

Karo och kryp (krypet till höger)

Besksöta.

Jag fick tid ganska omgående hos veterinären. Och bekräftat min ombokning av vårt rum i Askersund. Så allt flöt på bättre denna dag. Dessutom regnade det, så man var inte så sugen på bilsemester just då. Snart nog ringde veterinären och sa att de inte hittade något i Stiltons hals!

Antagligen har han lyckats göra sig av med det själv. Han hade ju faktiskt inte kräkts på hela natten. Och att han svalde hårt var nog för att halsen fortfarande var lite irriterad av att gräset eller var det var, hade suttit där.

Eftersom vi ändå var hemma, kunde vi passa på att motionera pållarna! Och det passade ju bra, när vi nu skulle vara borta några dagar.


Så vi packade och såg fram emot att komma iväg på vår bilsemester. Vad ser vi då? Vi ser Ronja komma haltande! Fast hon sprang bra och stödde bra på benet, men ena baktassen såg svullen ut. Ska vi behöva åka till veterinären igen?

söndag, augusti 08, 2010

Dagen som gick lite fel.

Jag råkade sova länge, så jag tänkte att efter en sen brunch och lite pyssel är det lagom att hämta maken. Hans tåg skulle komma in 15.16. Men så fick jag ett SMS att han var sen men åkte hem med en kompis istället.

Regnet hängde i luften, men jag hade fått intrycket av att det skulle lätta, så maken och jag skulle få en fin aftontur på pållarna. När klockan var 18.34 ringde maken och sa att han satt på bussen.

Vid detta laget hade jag märkt att vår Stilton småkräktes mycket och svalde hårt. Precis samma symtom som Zolly i början på sommaren när hon svalt ett grässtrå... DOOH! Men jag satte mig i bilen för att hämta maken. Då klonkade den, jättehögt. Ska det bli fel på bilen nu med? Men jag bromsade hårt några gånger, så lossnade det. Beläggning på bromsarna tror jag. Nå, den ska på service snart.

Så hämtade jag min make i värsta hällregnet. Ridtur stod inte längre på agendan, så maken såg bara till att de mådde bra när han föste dem från deras 1,5-timmars pass i den gräsymniga hagen till den betesmagra hagen. Stilton blev sämre så det var bara att konstatera – vi skulle inte komma iväg på vår minibilsemester på måndagsmorgonen. Försökte ringa och boka om vårt boende, men fick inget svar.

Vi bilfärden märkte jag att jag mådde lite små-illa. anade oråd. Jag hade ätit av en potatissallad, som visserligen inte alls var utgången och luktade bra, men ändå gav en känsla av att nå't var fel. Så som tur var åt jag inte upp den. Och som tur var blev jag inte sämre än det där illamåendet. Men det visste jag ju inte då.

Visade sig att maken glömt sin tågbiljett på hotellrummet och missat tåget, och i bilen var det några som kände folk på hemvägen, så det blev små, visserligen trevliga, avstickare som gjorde att hemfärden tog lång tid. Men det var ju tur han kunde åka med.


lördag, augusti 07, 2010

Vilsamt med vänner och vilda vänliga vovvar

Kanelikompisen ringde och frågade om vi skulle hitta på något. Jag hade ju bestämt med T att rida ut vid 17-snåret, men det var ju ett tag dit, så Kaneli kom, med glada hunden Tiggva och goda munkar. Vi fikade medan T red ut på Eyglo, solen sken och vi hade det allmänt bra!

Vid 17-snåret bytte jag om. När jag kom ut var både Tiggva och T:s hund Ztrike lösa. Först höll de sig på avstånd, sedan började de hälsa osäkert och jaga varandra vänskapligt, och blev mer och mer trygga med varandra. De blev så trötta och törstiga av sitt bus att de drack tre vattenskålar och lade sig platta mot marken för att svala sig.

När de blev för utmattade för fortsatt bus satte sig Tiggva i knäet på oss. T och jag satt på bänken vid stallet och fick oss varsin kelstund med Tiggva, som tror hon är en knähund fast hon är en stabyhoun, och då ville Ztrike också bli en knähund, fast han är en kelpie. Inte direkt den sortens hundar som man har i sin lilla handväska ...

Det var hur som helst väldigt gosigt. Efter någon timme verkade Tiggva vilja åka hem så Kaneli åkte och T och jag red N-rundan, och tog vägen om hennes föräldrar när vi skulle tillbaka. De var glada att ha fått låna vår grovdammsugare, som även suger vatten, när de städade sina boxar. Kan jag förstå! De har ingen golvbrunn i stallet så det måste vara hur jobbigt som helst att få bort allt vatten! Och det blir mycket vatten!


Maken och jag tackar än en gång för att snubben som lade grunden till vårt stall tänkte till och ordnade både golvbrunn med löstagbar insats för grovskräp, möjlighet att jorda hela stallgrunden och ruggade ytan i stallgången så den inte blir så hal. Tänk på det, om ni ska bygga stall!

fredag, augusti 06, 2010

Regnig fredag med jobb, jobb, jobb - och en ridtur!

video
Hällregn!


Karon gillar sin Pernod!


Missarna vågar sig ut medan kvällsdimman kommer smygande.

Regnet öste ner så det blev en stor sjö där sovrumsfönstret stått på glänt. Dit med badhandukar och stänga fönstret illa kvickt!

Jag jobbade ca 4 timmar och under tiden regnade det och jag kände mig sur. Tidernas sämsta semestervecka! Jag har haft riktiga arbetsveckor med mindre att göra! Gruff. När jag jobbat färdigt behövde jag trösta mig med en ridtur, och då lättade faktiskt vädret också. Det var dags att rida Mökkvi – jag rider dem varannan dag nu när maken är bortrest.

Jag provade T:s fiffiga gramantygel, som hjälper mig att få hästen att sänka huvudet. Fungerade hur bra som helst när jag red N-rundan på Saga igår kväll. Vid ett ställe kommer man upp för ett krön invid ett buskage och en liten äng där det ofta syns djur, som dovhjort, rådjur och en gång en älg. När vi kom uppför krönet spetsade Saga på öronen och jag hörde något prassla. Och så hörde jag röster. Var det en älg i antågande? Men det var grannen som gick en promenad med barnen, och trodde att Saga och jag var en älg! Han sa att han sett en älg stå tämligen nära vårt hus häromdagen. Så de är tydligen här på hemmanet. Bara det att vi inte ser dem.

Denna dag finred jag på Mökkvi fram och tillbaka på grusvägarna vid oss. T:s hovslagare skulle komma kl 16, och jag ville hålla koll på om hennes föräldrar hann komma hit och ta in hästen, för annars tänkte jag göra det. Men de var på plats i god tid så jag tog några vändor till i det nu strålande vädret! Mökkvi lyssnade inte lika bra på gramantygeln som Saga, men det blev ändå bättre! Dags för en liten investering!

Hovslagaren höll på i knappt 4 timmar, men så hade han två hästar att sko. Under tiden gick jag in och planerade vår tredagars bilsemester mot Askersund. Och firade min frihet – att min onda jourvecka var slut – och att min semester nu började på riktigt igen, med en Pernod! Så smarrigt!

onsdag, augusti 04, 2010

Pållar och produktion

Maken på Saga

Missarna hänger gärna med oss till postlådan och ut i hagarna. Och vill ha kel. Det är sött.

Slit och släp.
Jag har jour på jobbet denna veckan, synnerligen ofrivilligt, men hellre jag än att någon kollega inte ska kunna resa bort. Det kunde ju gå an om det rört sig om någon enstaka timme, men igår och idag satt jag 3,5 timmar och arbetade. Och mer lär det ju bli, när korren kommer. Dooh!

Igår bytte maken och jag häst! Finridning i paddocken! Jag måste ju ha alla tips på hur man rider Mökkvi, inför att maken åker till Gävle för att hälsa på sin bror och sedan gå på Uppsala Reggae Festival tillsammans. Jag fick väl till alla gångarter på Mökkvi, även om jag fick jobba på det. Maken hade större problem med Saga, men hon är ju lite egensinnigare och inte helt lätt att rida så att det blir perfekt.

T trodde inte sina ögon i morse, när hon på vägen till jobbet såg mig i vår bil i Älvängen kl 05.45! Men jag lämnade av maken vid bussen, åkte hem och försökte bara fortsätta dagen, men somnade förstås i soffan med tidningen i knät...

På kvällen kom T igen och vi red bort till andra sidan vägen och letade stigar så vi skulle kunna få till en "runda". In i skogsnår och in på småvägar, men alla slutade i oframkomlighet. Men vi hittade en underbar skogsväg att öka farten på, som dock var en återvändsgränd. Men en lång sådan. Problemet med både Saga och Mökkvi är att de gärna kastar upp huvudet när vi ska öka, men då går de inte bra. Mökkvi gick jättehögt med huvudet och blev slängig och otaktig, men vi fick in ett fint pass-pass. Det är han bra på! Hur som helst blev det mycket motion för pållarna.

På hemvägen bytte vi häst, så jag fick prova Embla. En cool häst som gick utmärkt att rida på när jag tog lite mindre i tygeln. Fick kanske bara till några enstaka steg ren tölt, men hon är inte heller helt lätt-töltad. Kul var det i alla fall.

söndag, augusti 01, 2010

Slitsam söndag

Hetta & Eyglo är nyfikna på makens gräsklippningsmetod ... själva kör de en helt annan strategi i sin hage.

Själv har jag tvättat ur båda boxarna, spolat bort och samlat ihop mängder av kalk och småbös och och rengjort brunnen.

Pållar som kliar och gosar på varandra.

Den kämpar sig tillbaka, helsicke-klövern. Idag körde maken gräsklipparen i trädgården och i den närmaste hagen, så nu ser de ut som värsta golfgreenerna och än en gång har alsickeklövern kvästs. Själv spolade jag rent boxarna som jag mockat ut ordentligt i helgen. Ett jobb som framkallar ymnigt svettande och trötta ryggfiléer.

Just som jag stod där svettig och dan, kom grannen med lite besökare, för att titta på deras hästar. Tur man kunde skylla sin icke-fräschhets-status på sin flit i boxarna! Men de verkade trevliga i alla fall.

Efter en dag med mycket kroppsarbete och den dagliga ridturen, gäller ju bara en sak. Sätta sig ute på en bänk med en stor kall öl! Because we're worth it!