söndag, oktober 26, 2014

Blåsig söndag med hästträning

 Tre missar, matte och husse i samma soffa. Varför har vi så stort hus för egentligen?
Tre missar.
 Mökkvi och Saga i välförtjänt frodig hage.
Idag levererades kakorna vi beställt av ett grannbarn som samlade pengar till sin idrottsklubb. Man får ju ställa upp för de unga idrottarna....
En fasligt blåsig dag är det gott med en värmande brasa.

Turligt nog var det ju omställning till vintertid idag – man fick en timma mer – så jag kände mig relativt pigg när klockan ringde kl 7.30 (för det var ju fortfarande 8.30 för min hjärna). Efter frukost lastade vi hästarna i släpet och körde iväg till vår hästträning 10 minuter härifrån. Kort bit, men med en elak brant grusbacke med dålig sikt där man INTE vill ha möte, så det är alltid med hjärtat i halsgropen vi kör upp för den. Maken kör och min fina gamla Volvo 940 gör sitt jobb! Lågtrycksturbo!

Jag har fortfarande "tvångstankar" att Saga ska börja sparka i transporten som hon gjorde ett tag, eller att hon ska skutta med mig på träningen så att jag åker av och slår mig. Och idag blåste det rejält också! Men även om hon fick övertalas in i transporten stod hon lugnt under färden och skötte sig under träningen, även om hon var lite seg. Jag fick bra tips av tränaren som jag hoppas jag kommer ihåg att använda mig av...


Både hästarna och vi är ju lite otränade så vi var alla trötta och svettiga efter passet. En del av blötan berodde förstås på skuren som kom under ridpasset, men när vi skrittade av hästarna, då sken solen!

Efter lunch skötte vi djuren och sedan blev det tokslappande för min del.

Maken var redig och gick ned i husgrunden för att kolla hur den ser ut nu. Det har ju regnat mycket och det var länge sedan vi kollade den. Men där luktade bra och torrt, och han såg inget mögel eller annat oroväckande. Skönt att veta!

Innan läggdags trotsade vi vindarna därute,
och tog in hästarna, så de får stå torrt om natten. Vi vill inte ha problem med hålväggar igen...

lördag, oktober 25, 2014

Batra och Robin på Draken

 Stilton tokslappar.
 Quillur med öppen mun. Uppenbarligen har han spottat på någon av sina kamrater.
 Capac med lustig benföring.
 Capac stör Qhichincha i maten.
 "Vem? Jag?"
 Sedan stör Imilla Qhichincha i maten.
 Saga och Mökkvi i paddocken, för hagen är för soggig.
 Lustig vattentillbringare på Silvis.
 Inför Batra och Robin.
Vi!
 
Oj så mycket regn! Men efter lunch var det tvunget att sköta djuren, eftersom vi skulle in till sta'n på kvällen. Men det lättade så pass, att solen tittade fram till slut!

Vi åkte in till sta'n och åt på palestinska restaurangen Silvis – mycket gott! Väldigt mätta masade vi oss sedan till Draken för att se en stand-up-föreställning med David Batra och Robin Paulsson. De utlovade lätt underhållning med snusk och trams och utan "svärta", och det var precis vad vi fick! Inget märkvärdigt men skrattade gjorde jag. Lite träningsvärk i smilbanden blev det!

fredag, oktober 24, 2014

Jobb året ut!

 Arbetskamraten har dekorerat min skärm.
En halvtimmes promenad för ROSA BANDET igår. Arbetsgivaren betalar en 100-lapp till Rosa bandet för varje anställd som går halvtimmespromenaden.Vi var många som gick, så det blir mycket pengar till bröstcancerforskningen.

 
Idag fick jag veta att jag får förlängt mitt uppdrag på jobbet året ut. Varmed jag var tvungen att tacka nej till ett annat uppdrag inne i sta'n. Helt lätt att bestämma sig var det inte, men jag beslöt att stanna. När jag mailade mina chefer att jag bestämt mig för att stanna fick jag som svar av den ena: "TJOHOO! Kul! Ville bara säga det." Och det känns ju kul! Har fått så mycket positiv feedback här av både arbetskamrater och chefer. Det är härligt.



lördag, oktober 18, 2014

Ljus i Alingsås

Quillur hade så lång lugg att det verkade som att han inte såg ordentligt. Så matte friserade lite. Det blev inte så snyggt. Men han är söt ändå!
 Vid parkeringen stod detta "skogsrå" brud. Lite läskig, men det är nog meningen.
 Vid kanalen vid torgen i Alingsås.
 Promenaden börjar.
 Spegling.
 En räka!
 Kvällsflanörer.
 Uppe på bergssidan.
 I år hade de musik till ljusinstallationerna också, för första gången. Det blev väldigt effektfullt. Grieg var inspirationen, och innan man gick in i en ravin blinkade lampor bland träden i takt med musiken från bergakungens salar. Musiken fortsatte inne i ravinen med rödklädda väggar. Mycket stämningsfullt.


 Discofontän.
 Små och stora sprang gärna i labyrinten! (Inkl undertecknad).

Några streckgubbar dansade till musiken från Bergakungens salar. Dansarna hade svarta dräkter med reflekterande linjer på. Så med sparsam belysning såg de ut som streckgubbar! Också väldigt effektfullt i all sin enkelhet.


Vi avrundade aftonen med lite grekisk mat!

Idag var en bekant från Bed & Breakfast-kursen i våras på besök med dotter och hennes kompisar, bl a en kille som på allvar var intresserad av att jobba med alpackor! Alltid trevligt med entusiaster! 

På kvällen åkte vi till Alingsås och träffade Kaneli-kompisen för att titta på "Light in Alingsås". Det blev en fin promenad trots ett litet regn som ökade. Men vi var glada ändå! Och på den grekiska restaurangen där vi smörjde kråset efterpå, var det varmt och gott, så jag frös inte fast jag blivit lite blöt...

fredag, oktober 17, 2014

Quillur har kommit hem! Och spinnkväll!

Lite nervös inför hemfärden var man när det ryktades att "vår" avfart till E6 var översvämmad. Men när jag väl åkte var det inga problem alls.
 Quillur. Håller sig lite på avstånd. Och flocken tittar skeptiskt på honom.
 Vår fine Quillur!
 Imilla är förstås lite nyfiken på nykomlingen.
Quillur undrar vem den där lille killen Capac är, som stulit mamma!

I torsdags kom både sotaren och Alpacka-mannen med Quillur! Quillur hade fått sällskap av alpackor de skulle leverera i närheten, och det passade ju bra eftersom han varit ensam på färden annars. Och en alpacka ska helst aldrig vara ensam! Maken var hemma för att ta emot. Han stängde av hagen så Quillur skulle få tillfälle att undersöka hage och ligghall själv först, och så att de skulle se varandra ett tag innan de sammanfördes. Själva sammanförandet gick väl ganska lugnt till, men vi märker att han är lite utanför, särskilt första kvällen. Men de verkar vänja sig sakta. Ingen är elak mot honom och nu verkar han vara med i gruppen mer. Man kan inte vara säker på att en ensam alpacka accepteras. Det var svårt att avgöra om Taruka blev glad – de var ju ändå bästisar innan han åkte iväg.

På kvällen var det spinn-träff hos kursledaren där vi gick kurs förra hösten. Det var så trevligt, så vi försöker fortsätta träffas. Min spinnkompis var där och visade vad hon hade gjort av den förra ullen hon hade köpt av mig – ett väldigt fint färgat garn! Denna kväll spann hon Quillurs ull! Det blev också jättefint, men så är hon också en hejare på att spinna!

onsdag, oktober 15, 2014

AW med jobbet och min inre indian

 Fullmånemorgon på hemmanet.
En regnig eftermiddag efter jobbet och storhandling kan man behöva peppa sig med något gott...
I måndags hade jobbet bjudit in till en föreställning i Stenhammarsalen, Konserthuset med föreläsare Klas Hallbergs föreställning "Hedra mysteriet" – mindfulness på värmländska. Vi började med en AW där vi bjöds på ett glas vin och tilltugg vilket var fasligt trevligt, innan vi gick till själva föreställningen. Den var underhållande och lite tankeväckande. Det handlade mycket om att ha balans mellan sin kontrollerande inre projektledare och sin inre indian som "hedrade mysteriet" – att inte veta alla svar. Det blev en trevlig kväll!

Idag regnar det och regnar det. Jag passade på att storhandla en onsdag och det var ett smart drag – mindre folk i affären över huvud taget och färre familjer med springande och gapande ungar. Ska aldrig handla om fredagar mer!

söndag, oktober 12, 2014

Besökare x 2

 Imilla och Taruka spanar in besökare.
 Snart nog tar nyfikenheten överhanden. och man måste gå nära.
 Bus!

 Kolan. Dekorerad med höstrå.

 Sawila. Glad efter ett mål lucernhack.

 Zolly.

Gos med husse.

Höstlöv.

Lavar.

 Zolly igen!
Våra betesdjur. Zolly-katten är förstorad i en infälld bild, så man kan se att hon faktiskt betar!


Idag går vår "karantäntid" för hästarna ut! Då har båda pållarna varit friska och feberfria i tre veckor, och jag kan konstatera att Saga aldrig drabbades! Lite märkligt att två grannar haft samma på problem på EN häst var i respektive stall. I tisdags fick vi veta att en annan grannes häst fått svullna ben och trodde ju att det var "sjukan" som gått här, men det konstaterades vara lymfangit, så man kan ju hoppas "sjukan" är borta nu.

Igår var en arbetskamrat på besök – en tjej jag kände igen på en grannes fest för några veckor sedan, och vi fick kontakt där (vi jobbar inte på samma avdelning)! Hon ville ta alpackabilder inför en fototävling, och det fick hon förstås! Vi avrundade med en trevlig fika! Bara några timmar senare kom min spinnkompis på besök med sin dotter, för att hälsa på alpackorna och köpa ull! Hon gick iväg med två stora påsar! 

söndag, oktober 05, 2014

Solig oktober

 När alpackorna samlar ihop sig och stirrar åt samma håll, vet man att där är något oknytt. T ex en katt. Eller två rådjur (nere t v). Älgkon med kalv var lättare att se.

 Solbadande pållar.

 Mökkvi!

 Maken och Mökkvi på en väldigt stillsam skrittur i hagen.

 Capac!

 Tupaq undersöker den där filuren i hagen.

 Capac ansar granen...

 Vilopaus.

Nå't som kryper i vasken? Nej, det var visst en rödbeta!

Jag tog in Saga i hagen när jag hörde några hundar skälla. Och när jag vände mig om såg jag en älgko med kalv på allmänningen mellan oss och närmsta Isis-grannen. De sprang till vår väg, hoppade vigt över stängslen och sedan vidare längs vår tomtgräns. Som vanligt såg de ut att flyta fram viktlöst, trots att de är så stora. Snart kom en granne med dotter som rastade familjens Jack Russell-terriers, de senare tyckte att de där älgarna skulle vara kul att jaga! De var synnerligen missnöjda med att vara kopplade.

Grannen och dottern kom in på vår gård
och vi snackade lite om de stiliga älgarna, när Isis-grannen kom ridande på sin häst, åt samma håll älgarna försvunnit. Jag viftade och ropade för att varna, men fick senare veta att hon bara trodde jag vinkade. Man vet aldrig hur en häst reagerar på älgar. Så hon red bara vidare, men det gick bra ändå.

Visade sig att Jack Russell.grannarnas ponny också haft hög feber och svullna ben, precis som Mökkvi. Men ponnyn fick snabbt penicillin och var redan på bättringsvägen. Konstig sjuka detta, som bara drabbar en häst i varje stall! Men det är ju tur det. Lyckligtvis har alla hittills tagit sig ur utan men och komplikationer.

Med sjuka hästar i häradet och våra bara feberfria sedan 2 veckor, hade vi rena kläder på när vi skulle på Clinic på ridskolan i fredags. För att inte dö av hunger möttes vi vid busscentralen i Kungälv dit maken tagit bussen, och åt rejält på buffén – barbeque style – på Thai-restaurangen där. Väldigt gott! Sedan åkte vi till ridskolan, träffade lite bekanta, t ex vår Isis-granne, och tittade på när Stian Pedersen berättade om hur han red två väldigt olika hästar för att få fram en bra tölt. Intressant!

I lördags blev det en tur till Trollhättan igen – denna gång för att hämta Camelia – kraftfoder till alpackorna. De äter mycket, djuren.

Idag kl 13 började grannarna droppa in här på gården – vi skulle ha arbetsdag i vägföreningen. Men det blev inte så slitsamt – det blev mest en trevlig promenad i den varma solen medan vi gemensamt gick längs vägen och tittade på vägtrummor, igenvuxna kurvor etc för att se vad för jobb som behövdes göras på vägen. Och jag är ju sekreterare, så jag fick anteckna! Vi avrundade med en fika på vår stallplan. På det hela en trevlig upplevelse.