Präktiga pållar

Idag fick K prova att rida Saga, E i bakgrunden på Vicky. K blev stormförtjust i Saga. Men, vem blir inte det?

Jag höll på att avsluta mitt pålleri när de ringde från jobbet och det plötsligt var brådis med monterväggen, för Kundén skulle gå kl 16.00. Då kunde ju Kundén varit lite mera på tidigare idag, vi frågade ju efter rätt bild redan i förmiddags. Suck. Stressade med jättetunga dokument - så när korret gick hade hon ju gått! Det är märkligt att jag ska behöva engagera mig mer i jobben än vad Kundén gör!

När jag var färdig gick jag ut till K&N&E. Simba-vovven smet in en stund i huset, men än så länge har inga allvarliga kattkonfrontationer skett. Verkar som att Simba börjar känna sig hemma här. K hade fått lov att sadla Saga, men på stor-häst-manér satt den ju alldeles för långt fram! Vi justerade och K steg upp och hon skrittade runt och red lite dressyr. Fascinerad av min sköna sadel (jo, den är rätt skön, men jag har inte tänkt så mycket på det - men det är väl det som betyder att den är skön - inget stör). Och så skötte sig ju Saga utmärkt!

På natten vid 12-snåret vräkte regnet ner, lät nästan som hagel, och kanske, kanske att det åskade lite. Jag hade lite dåligt samvete för pållarna när K ringde och undrade om jag kunde ta in Vicky. Sagt och gjort, ut med ficklampan i mörkret med grimma och hö till våra pållar. Jag var beredd på en strävsam vandring i en arktisk vind med dimma, slagregn och drivis - men det var faktiskt ganska milt ute, regnet hade slutat och det var alldeles vindstilla. Kände på våra pållar - och bara en liten bit in i pälsen var det torrt! Så nu har jag inte så dåligt samvete längre. De har ju både hull och hår! Denna eller nästa helg, blir det dags att byta till vinterhagen. Då får de halmbädd och skydd i ligghallen. Det känns bra. Vicky lät sig fångas utan problem, och under regntäcket var hon torr. Allt frid och fröjd.