En lång och konstig dag

Mysteriously moody Mökkvi

Maken motionerar Mökkvi

Ronja deltar i ridpasset på sitt sätt

På morgonen var Mökkvi grinig igen när jag kände på magen. Tänkte ta in honom i stallet. Då hade torvbalarna möglat! Ville inte ställa in honom på det. Efter konferens med maken ställde vi honom i paddocken och jag åkte till jobbet. Maken jobbade hemma och ringde veterinären när telefonväxeln öppnade.

Fort fram...
Så fick vi tid hon veterinären kl 11.00. Insåg att min hand nog kunde behövas vid vår premiärlastning av häst. Insåg också att jag hade ont om tid - hade just hunnit till jobbet när jag fick veta att vi skulle till veterinären. Så jag tog med mig datorn och stod på hem i en fart som varken mor eller Bröderna Grip hade alldeles uppskattat.

Tålamod ...
Kom hem 10.20. Skulle vara på Ale-kliniken kl 11.00. Görbart! Började lasta skeptisk Mökkvi. Han kom ganska långt in - men backade ut igen. Djupt andetag. Nu ska vi vara lugna. Jaaadå. Så kom han in ganska långt igen - för att strax dra sig ur. Lockade med äpple. Lockade med hö. Övertalade. Till slut gick han på!

En halvtimme för att lasta en häst är ändå inte så farligt, men ohyggligt jobbigt när man har en tid att passa ...

Som vanligt på "verksta'n"
Vi hade varnat veterinären för vår sena ankomst. Väl framme var Mökkvi lite stressad - men hade inte ont! Naturligtvis! Som när man tar bilen till verksta'n och den inte alls låter konstigt just då! Veterinären gjorde en synnerligen grundlig undersökning, kände igenom hela hästen, lyssnade på allt, gjorde en aktre undersökning tillika ultraljudskoll, blodprov, träckprov, springtest, tänder, ögon. Hittade inget. Utom för mycket fett ... Och lite höga levervärden. Men inget som förklarade han svängande ömhet i magen.

Beträffande levervärdet ska vi kolla om vissa växter växer i hagen och ta nytt prov om 3 veckor. Beträffande fetman ska han bantas - får bara gå på bete om nätterna. På så vis undviker vi också de höga fruktan-halterna i gräset om dagarna, som kan vara en anledning till hans problem (gaser).

Det kan också vara så att han är ömhudad! En del pållar blir känsliga när de sätter päls!

Mökkvi hade som sagt inte alls ont utan lät sig snällt undersökas och veterinären och hennes assistenter beundrade han lugn och vänlighet!

Longerlina och lirkande på P-platsen.
Dags att lasta igen ... När man varit med katterna hos veterinären, slinker de gärna tillbaka in i kattkorgen. Hästar funkar inte så. Inte alls, faktiskt. Mökkvi ville inte på. Vi lirkade. Lockade. Pockade. Drev med en longerlina runt baken på honom för att milt mana honom framåt (ett käckt trick vi läst i böckerna). Precis som tidigare kom han halvvägs in - och klev ut igen. Denna gång var han än mer skeptisk. Vi lirkade och manade och lovade och klappade om vartannat medan folk kom och åkte bredvid oss. Tålamod. Inte bli arg. Inte dra. Slutligen dök en kvinna upp och hjälpte oss driva på och vips - så var han på plats!

Arbetsdagen börjar
Väl hemma vid 14-snåret släpptes han i paddocken och vi satte oss att jobba hemifrån medan en lasagna lagade sig i ugnen. Bless the VPN-uppkoppling.
K&N kom och K blev alldeles förskräckt när hon såg att vi använt transporten! Var någon av hästarna sjuk!!! Så vi gick ut och förklarade. Vid 18.00-snåret gick vi ut igen. Maken promenerade och sprang med Mökkvi som nu var känslig om magen igen, pigg och lite nipprig. Jag gick ut och hämtade Saga.

Lätt att lasta
När jag hämtat Saga i hagen och såg hästsläpet stå där, med baklämmen nerfälld, redo för lastning - så var jag ju bara tvungen att testa att lasta Saga. Om det var att det inte var "nödvändigt", att hon kände att jag var helt lugn, vet jag inte - men hon nosade bara på rampen, och så gick hon på! Utan problem. Lite kel, så fick hon backa ut igen. Helt odramatiskt!

Red barbacka i paddocken och hon skötte sig utmärkt. Lugn och fin. Och utan humörsvängningar. Är så glad för min fina Saga!

Både och
Så idag lägger man sig, lättad över att inget verkar vara allvarligt fel med Mökkvi, men ändå lite orolig. Får se om våra nya foderrutiner och kostråd och bantning får honom normal igen.