Harmoni i hagen

I morse hade jag "hästtjänst" eftersom det var makens "lediga måndag". Lite fundersam var jag, för jag är inte riktigt säker på rangordningen ännu. Man vill ju inte stå där med tre spannar kraftfoder och ha tre bråkande pållar runt sig...

Mökkvi är uppenbarligen herre på täppan fortfarande! Jag är osäker på stona, men våra kusar fick sitt först, och Vicky sitt sist, och allt gick lugnt till.

Då grunnade jag på problem nummer två. För våra får verkligen bara minsta möjliga dos linfröpellets och mineraler, som de brukar mumsa i sig snabbt.

Vicky får däremot ganska mycket, så jag var rädd att Mökkvi skulle äta färdigt och sedan jaga bort Vicky. Men de tog ungefär lika lång tid på sig. När jag tog spannarna gick Saga fram till Vicky, gnäggade lågt men länge. Så nosade de på varandra. Stelnade. Och hoppade bakåt med ett skri! Sedan lät de varandra vara.

Egentligen ska det inte behövas extra mineraler när de går på bete. Fast när Mökkvi kom ertappade jag honom med att slicka i sig lera. Han slutade med det när han fick en mineralsten. Och hovslagaren säger att han verkar sakna lite mineraler för hovarna växer långsamt. Nu har jag har inte sett honom slicka lera på sistone, men det är klart: det som fanns i leran lär ju finnas i gräset. Och jag tycker nog hovarna börjar ta sig nu.

När jag körde ifrån hemmanet låg Mökkvi och Vicky ner på marken - ett tydligt tecken på att de känner sig trygga. Saga knaprade på en björk. Total harmoni.