Pålleprat hela dagen!

Frukost

Det börjar bli mörkt om kvällarna!

Velig Vicky
Idag fick jag åter värja Vicky från Sagas försök att ta hennes morgon-kraftfoder. Vicky äter så långsamt, och ofokuserat - sniffar lite på gräset runt om eller kliar sig förstrött innan hon äter färdigt. Men Saga är så fin - hon gav snart upp sina försök och gick och mumsade på en höhög istället. Känns skönt att hon så lätt accepterar mig som ranghög.

Kuse-kompisarna kommer
Idag var Floda-K och Kaneli-kompisen här (Vi var medryttare till Floda-Ks hästar förr). Floda-K var här med sin dotter någon månad efter att vi flyttat in, så det har ju hänt en del sedan dess. Vi gick genast ut i hagen och beundrade pållarna. Det var varmt och skönt ute, så vi stod där länge och kliade hästar. Vi tog av Vicky täcket så hon fick vara "naken" en tag. Mökkvi är en social kille så han lät sig klias länge, och när vi sedan fokuserade på Saga blev han sotis och jagade bort henne.

Så vi fick fördela våra gracer. Floda-K sa att hennes svarta häst också såg apelkastad ut (lite fläckig i färgen, som äppelstora prickar i en annan svart nyans), och att hon hört att detta skulle betyda att hästen mådde bra! Det vill man ju gärna tro! Men det kan ju vara en skröna. Men vi med apelkastade kusar tar ju gärna sådant till oss...

Så gick vi stallsyn, husesyn och åt köttfärspaj, innan vi avslutade med kaffe och Kaneli-kompisens kanongoda kanelbullar.

Pålledags i skymningen
De åkte vid 19-snåret och jag förundrades över att K inte kommit. Så jag läste min mail (vi kommunicerar mycket via mail, men om helgerna är jag ju inte lika aktiv mailkollerska). Och visst - hon hade blivit febrig igen och bad oss se om Vicky. Så vi kände igenom ben och hovar, tog på täcket inför natten, och gav kraftfodret som redan var färdigblandat. Så var hon klar!

Våra kusar red vi i paddocken för vi insåg att det snart skulle bli mörkt. Jag red barbacka och Saga var fantastiskt lyhörd och fin. Enda grumlet i bägaren var en elak mygga som bet henne så hon fick svårt att koncentrera sig. Men hon gick så bra, och jag kunde känna hur minsta förflyttning jag gjorde av min egen vikt påverkade henne. Fantastiskt lärorikt när inga sadlar eller stigbyglar är ivägen för ens ridning.

Trolsk kväll
Mörkret föll och med det kom nattens dimtungor. Igår som idag stod hästarna i hagen med dimman runt benen, i det svaga ljuset från en stjärnklar natt. Nästan magiskt vackert.