En stor viol på kullen!Jag gjorde väl inte så många knop innan maken kom hem. Men sedan red vi ut på rundan jag och Annika-grannen rekade för några veckor sedan.
Jag visste ju att det var blött här och var, men vi hade bedömt skogsvägen som framkomlig, även i det blöta. Men det är klart - vi väger inte så mycket som en häst! Vi red fram. Och Saga sjönk ner i leran så hon nästan satt ner! Jag blev rädd men hon drog sig upp, med mig på! Duktiga Saga! Och inte att hon blev rädd och hon verkar inte ha gjort sig illa heller!
När vi kommit ur leran och det fortsatte vara blött, steg vi av och ledde dem tillbaka. Utan incidenter. Så satt vi upp igen och red hem. Klev av i branta backen för att spana på Mökkvi. Han verkar inte gilla att gå nerför. Tror han lägger för mycket vikt på frambenen. Han vill gärna springa ner, precis som man själv vill i brant nedförsbacke. Man märker tydligt att Saga lägger sin tyngd mera på bakbenen när hon går nerför. Men så har hon ju rediga rumpmuskler också! Vi får klura på hur vi ska få Mökkvi därhän.
När vi gjorde i ordning pållarna efter ritten, såg jag att Saga fått lera ända upp ovanför bakhasen! Min duktiga lilla pålla, som fixade det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar