Äntligen ny autogrind färdig

Vår uppfart påminner fortfarande mest om en tävlingsbana för skrinnare. Att hämta posten blir genast lite vardagsedge. Naturligtvis är det halast, där det lutar mest. Det gynnar inte några kusepromenader, bort till ridhuset.

Istället red vi i vår lilla paddock, jag barbacka på Saga som vanligt. Och hon var sådär lyhörd och fin som nästan bara hon kan vara. När det är som bäst... Medan vi red där, började det blåsa upp. Vi hade ställt upp små minikoner att rida slalom runt. De är ohyggligt lätta, så vinden blåste omkull en en, varvid Mökkvi snubblade till, vilket föranledde Saga att göra ett skutt. De är hala, när man rider barbacka, pållarna. Med nöd och näppe undvek jag en spontan avstigning! Hon var lite hispig ett tag, men lugnade sig så vi båda avslutade avslappnade! Ett bra ridpass!

Dessutom har hon inte känts varm om hoven på sistone, och varit på bra humör! Hon är så söt med öronen framåt!

Så ställde vi henne i paddocken med grönt hö. Men efter Blandis' flytt, tror jag Saga har lite separationsångest. För hon började galoppera omkring nipprigt i paddocken, när vi släppt ut Mökkvi. Brydde sig knappt om sitt hö. Och hon galopperade fram och tillbaka till grinden. Där det nu är en rejäl isfläck! Dumma kuse! Hon behöver ju inte tramsa runt just där! Så jag släppte ut henne och de båda galopperade vilt upp till hala hagen uppe vid huset! Varför, varför måste de promt dit där det är som halast! Resten av hagen är ju isfri! Men deras ysterhet förde inte med sig några incidenter. Som tur var!

Det är ett bra tag sedan nu, som jag påbörjade ännu en liten hage med autogrind nere vid fika-kullen. Dels för att kunna stänga inne vissa åpna kusar en stund för att ge andra, magrare, kusar försprång på fodergivorna. Eller tvärtom. Och dels för att grindarna krånglar ibland. Men det är osannolikt att båda krånglar vid samma tillfälle.

Då kan hästarna i alla fall få lite hö, istället för inget alls, om en grind skulle fallera. Fiffigt, va? Den gången, när jag var "nästan färdig", visade sig att jag hade satt en stolpe för långt bort - grinden räckte inte! 2 dm saknades! DOOH! Så gick projektet i stå. Länge. Och över hela julledigheten.

Men nu. Nu har det varit besvärande halt i hagen uppe vid huset, som också har en autogrind. Och eftersom huset skuggar både uppfart och hage där nästan hela dagen, har de senaste dagarnas töväder inte riktigt lyckats kväsa isen där! Vill inte att kusarna ska gå där, så nu hoppas vi kunna använda den nya fållan i morgon. Den ligger så att den alltid blir exponerad för solen, om solen skulle vilja visa sig. Då torkar det snabbt och bra! Och där är ingen is! Gynnsamt!

Så efter ridpasset när det började skymma började jag borra hål i stolparna för att sätta isolatorer i. Då börjar borren löjla sig. Borra "mesigt" - det hände nästan ingenting. Nå, lite småhål fick jag till, men jag fick lägga ovanligt mycket tant-kraft på att skruva i isolatorerna. När jag väl hittat hålen! Det var inte så lätt, i det annalkande nattmörkret...

Tog fram en rulle el-tråd och fäste, innan jag började rulla ut tråden. Den var trasslig. Irriterande trasslig. Och tråd som engång trasslat sig, är väldigt klurig att trassla ur. Och efter 3 meter - var tråden slut! Inser att jag snurrat upp lite småbitar på den "trådrullen". DOOH! Fick börja på nytt med en annan trådrulle. Fästa ögla på nytt. Rulla ut. Denna gång gick det bra. Och så skarvade jag grinden med 2 dm lina. Med min sista skarv! Så mitt projekt tog längre tid än tänkt.

Under tiden tog maken ner en massa gröna höbalar till stallet. All kondens och frost i tältet har gjort det lite för fuktigt därinne. Nu är bara jättebalarna med det billiga höet kvar. Väl inpackade i salt, halm och med byggpapp på. De ska nog klara sig. Och vi inser att höet kommer att räcka i ca 100 dagar! Vilket innebär att det tar slut i månadskiftet i mars/april! Får hoppas våren kommer tidigt i år ... ;-)

Snart är det dags. Att titta på "the League" på TV och möla popcorn. En fånig film. Men ibland behöver man fåniga filmer. Ju fler superhjältar i samma film - desto löjligare. Och bättre! Då kommer kanske också en Ronja-katt med många tår och häller ut sig i mitt knä .... Mys!