Mulliga Mökkvi och Smäckra Saga

Idag fick jag åter kämpa med mynttillförseln till parkering, ity rediga maken arbetade hemifrån för att kunna ta emot veterinären. Pållarna skulle vaccineras! Framåt eftermiddagen fick jag besked. Vaccinationen gick utan problem!

Och Saga är lagom i hullet! Jag som var orolig att hon var för tunn! Men Mökkvi... Fattar inte hur han håller sig så fet. Vi kan ju inte svälta honom! Men lite bantning får det allt bli. Veterinären bannade oss för Mökkvis fetma, men berömde oss för vårt icke isolerade stall! Han såg även igenom tänder och hovar lite snabbt, men påpekade endast att Mökkvis hovar är lite långa. Och de är de - det är snart dags att sko om!

Så vid kvällsfodringen fick han gå ensam i paddocken med "det tråkiga" gula höet, medan Saga gick i hagen och fick det goda gröna höet. Han sparade sitt förtret över detta till dess maken släppte in honom i hagen igen, några timmar senare. Då jagade han genast bort Saga. Som väl är går hon undan genast, så där blir aldrig några allvarliga bråk.

Veterinären sa, att vi inte behöver lägga ut extra hö till honom när det är kallt! Hm, det blir ju lätt att man lägger ut mycket när temperaturen går ner mot -19 grader. Men det är ju grejen. Man ska fodra dem lagom. Inte för mycket. Inte för lite. Så sett verkar ju Saga äta det hon behöver, men inte mer. Om hon inte har tillgång till smarrigt grönbete förstås! Men det hör ju till, att de ska äta upp sig om sommaren för att ha lite hull till vintern.

En åpen filur, den där Mökkvi! Och förra ägaren som sa att han var svårfödd! Fast hon red honom mer ...