Logistik, lathet och Leif

Idag var det dags! Invigning för Filmfestivalen! Och vi hade VIP-inbjudan! Tjohoo! Bara ett problem. Vill man dricka alkohol, måste man ju ta bussen både till och från sta'n! Inte gynnsamt. Inte gynnsamt alls. Särskilt som vi ville ha våra datorer med oss.

För man vill ju inte gå på bio med en bärbar dator. Eller på fest. Och inte vill man lämpa in den i garderoben heller. Och åka buss i en och en halv timme? Båda hållen? Njaa...

Då hände det. Mina vuxen-poäng rasade i höjden! Jag beslöt - att vara nykter! När det serveras gratis sprit! Ujujuj - nu börjar man bli gammal! Så maken hade bilen hos sig hela dagen, för att sedan parkera på Heden innan han hastade till Draken för att hämta ut våra biljetter. Jag kom efteråt, lade in datorn i bilen och åkte till Draken jag med. Väl där var det fullt av folk! Som vanligt. Men min långe make var lätt att hitta i mängden. Vi nickade på bekanta och såg kändisar.

Jag har ett lite pinsamt problem. Jag känner oftast igen folk jag träffat. Men kommer inte ihåg varför, när, var, vilka det är osv. Så jag hälsar glatt på alla bekanta nyllen! Man vill ju inte verka fjär. Samtidigt är jag dålig på kändisar. Jag känner igen dem. Men jag vet inte varför. Så när jag såg ett väldigt bekant ansikte, log jag stort. Till jag insåg varför han kändes så bekant. Det var Leif Pagrotsky! Vi har visserligen bevistat mången Filmfestivalfest båda två, och en gång snubblade nästan långe maken över honom, men vi är ju inte precis bekanta.

Hur som helst börjar alltid invigningen med en massa tal och prisutdelningar. Det kan hålla på lite för länge, tycker jag! Göran Johanson m fl delar ut priser på göteborgska och Roy Andersson och Kulturministern höll tal.

Så började filmerna. Det började med en typisk Roy Andersson som var väldigt filmiskt, otäck och kanske hade någon poäng, men jag har svårt att förstå mig på honom. Kan inte riktigt relatera till hans trista, gråa värld. Men det är väl något jag inte är djup nog att förstå.

Sedan kom en rolig animerad kortfilm, och sedan invigningsfilmen. En dokumentär om Farah Diba, som var drottning i Iran innan Shahen föll. En bra film som man kan läsa om, om man klickar här!
Intressant med två personer som jag själv tycker gjort fel, och som varit sådana motståndare mot varandra, visar sig vara "vanliga" människor som blir vänner! Som man själv tycker verkar sympatiska!

Efter filmen knöddes det in hur mycket folk som helst i bussarna som tog oss till festen på Trägår'n! Som traditionen bjuder, var man angelägen att komma fram, ity vistelse i biosalonger verkar ha en något vätskedrivande effekt på mig ... Bara för att jag vet att jag måste sitta där! Turligt nog fick vi VIP-gäster gå före i kön, så jag fick strax tillgång till damrummet. Lättnad... Så gick vi till VIP-rummet för att få vår mat och något att dricka.

Trängseln var ohygglig! Och så förväntas man att i trängeltumultet kunna hålla en tung porslinstallrik och äta färsfylld paprika och aubergine med andra handen samtidigt som man håller sitt vinglas. Och borden räcker inte till! Sådana lösningar tarvar plockmat i munsbitar, enbart gaffel och tallrikar som inte väger ett halvt ton. Vin spilldes, fötter trampades. Vi åt upp och knödde oss ut. Hittade lite kompisar i VIP-fållan i den stora delen och nu blev det fånigt. På ena sidan vi med VIP-kort som fick en extra drink och en liten Häagen-Dasz-glass (OHYGGLIGT GOD). På andra sidan de som får betala för sig. Det vimlade inte med alkoholfria alternativ och för att få dem fick man kämpa lite, inte bara ta ett av de uppradade glasen med vin eller drink som bjöds. Så jag fick inte mycket drucket alls! En lättöl. That's it!

Det var förstås väldigt trevligt att träffa kompisar! Jag ser dem allt för sällan. Samtidigt var det svårt att tala därinne. Hög musik, fullt av folk. Japp, jag börjar bli gammal. Men vi minglade och vimsade och åkte så småningom hem. Pållarna hade fått både lunch & kvällsmat samtidigt i autogrinden! När vi kom hem hade de lite hö kvar, så vi behövde inte ha dåligt samvete för det!

Lite nattamat för oss och pållar, vattenkontroll i deras tråg och sedan läggdags! Snark ...