Midvinternattens köld är hård...

Inatt sov man igen sin sömnskuld. 12 timmar, med avbrott för hästtjänst i gryningen. 14 minusgrader. Brrr!

Jag såg i ett avtryck i halmen i ligghallen att en pålle legat där. Men när jag kom ut stod de och väntade ivrigt på mat. Våra med manar vita av frost. Blandis får ju kraftigare foder än våra, så nu när vi är hemma tar vi in henne några timmar på morgonen och några timmar på eftermiddagen, så får hon möla i sig sitt hö ifred. Hon visar en viss ovilja att låta sig fångas, så man får vara snabb som en kobra när man har henne i rätt position. Men det har gått bra hittills. Ibland kan hon göra sig riktigt omöjlig på den fronten ...

Vattnet inne i hennes box var så fruset att jag inte kunde slå hål på det. Vände hinken upp och ner ute. Det tog en stund, så lossnade ett rejält islock med ett "phump"! Bästa sättet att få hål på isen i vattentråget ute? Jo, man tar sin 10-liters spann full med vatten, och släpper helt enkelt ned den i tråget! Mycket effektivt - bättre än att försöka slå hål med diverse redskap. Och stort hål blir det!

Själva tog vi kusarna till ridhuset och bytte häst i mellantid. Maken lyckas bättre med Saga när det gäller att få fart på henne från marken, jag lyckas bättre med Mökkvi i trav i vänstervarvet uppsutten. Kul att man kan få det att funka så.

Kom just in från kvälls- och nattfodringen. 10 minusgrader.
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Så kallt! Och så vackert!