Vi började med en promenad längs stranden vid Hällekis Camping för att beundra klipporna. De var ju inte så stora. Men lite roliga i och med att de ligger som plattor. Det var svårt att ta sig fram, men jag tror att vattnet kanske stod ovanligt högt i år efter allt regn. 
Jordsvamp i Hönsäters sjöskog.
Och petar man på den så ryker det om den!
Grand Canyon? Nix, Cementas Stenbrott på vägen mot Munkängarna.
Vi började med en strandpromenad som blev kortare än beräknat för stranden var liksom för smal. Törhända för att vattenståndet i Vänern nog är rätt högt nu. Men det blev en trevlig promenad i Hönsäters sjöskog i närheten, där vi letade efter lustig jordsvamp, och klättrade ned på den klippiga stranden igen.
Så vi åkte vidare mot Apostlagrottan, men vägbeskrivningarna dit har varit svårtydliga. Så vi var vid Råbäcks hamn, men träffade där en dam som sa ett den nog var vid Råbäcks Slott. Men vid Råbäcks Slott var det liksom avstängt och privat, så man kunde inte komma till den trädgård som sades leda till grottan. Sådant irriterar mig. Där förspillde man tid på att hitta något som inte gick att finna. Hur svårt är det att sätta upp en skylt? Varför beskriver man sevärdheter i guideböcker och på webben, om man inte kan hitta dem? Morr! Hade vi vetat det hade vi kunnat gå en strandpromenad i lugn och ro vid Råbäcks Hamn istället. Så vi ledsnade och åkte hemåt, med raggmunkslunch på en Bistro i Lidköping.
Min svärfar med sambo C tog vänligt nog hand om djuren under måndagen, så att maken och jag kunde vara borta två nätter! Och duktiga var de! Under tisdagen nämnde de att Saga verkade öm i ena hoven, att hon inte ville vila på den. Men hon kan "fåna sig" med den ändå ibland, så vi tog det inte riktigt på allvar. Men när vi kom hem, var hon tydligt halt! Och svullen bak smalbenet! Men hon verkade annars pigg och glad och hade ingen feber. Jag beslöt att ringa veterinären nästa morgon, för att få råd.
Så fick jag veta att grannens Smætla hade också blivit halt! Antagligen var hon överansträngd. Och då hade ju T ingen häst till Helene-kursen som skulle hållas på lördagen. Men vi skulle bort på bröllopsdagsfirande och alpackakurs, så vi skulle ju ändå inte hinna rida Mökkvi, så då fick T låna honom. Det passade ju alla bra! Samma kväll kom T och red för att lära känna honom lite bättre inför kursen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar