Utskälld i mörkret ...

Det rör sig lite oknytt i skogen tror jag. På kullen bakom huset. Vi hör dem om nätterna.

Härom kvällen hörde vi skällanden och ylanden alldeles invid huset. Trodde först det var grannens hundar som brukade smita hit tidigare. Men det var lite för sent på kvällen, och jag tror faktiskt grannens hundar lärt sig att inte springa hit nu. Jag pratade med ridhusgrannen idag, och hon har sett en ny räv i faggorna, stor och fin med vacker päls. Jag har själv sett den springa över vägen här. Skabbräven vi hade har nog mött sitt öde, men nu har väl den här tagit över reviret. Det var i alla fall ett himla liv på kullen, men vi såg ju inget i mörkret.

Kvällen efter, också ganska sent, skälldes det igen på kullen. Nu med ilsknare tonfall. Ett rådjur. Vi gick ut för att titta med såg inget, men det måste ha varit alldeles nära. Grunnade på om det var så smart att gå ut att titta. De kan bli aggressiva, även om det är ovanligt.

Nu ikväll satt jag i soffan och hörde ett intensivt jamande från dörren. Trodde att det var någon av våra som ville in, men tonfallet var oroväckande på något vis. Öppnade dörren, men där kom ingen katt! Hörde hur det jamades under verandan. En röd och vit katt med konstiga öron dök upp! (Såg ut som en Scottisch Fold - de liknar brittisk korthår men har öron som ligger ner, framåt.) Maken har tagit den på bar gärning med att rota i en utställd soppåse på verandan. Så uppenbarligen håller den till här. Får se om jag ser nå't halsband nästa gång. Den ser frisk ut, men borde ju inte hänga här och rota i sopor och jama om den har ett hem. Den lät liksom olycklig.

Så vi får väl se om nå't annat djur kommer väsnas ikväll. Utanpå de vanliga förstås, korparna som "korpar" om dagarna och ugglorna som hoar om nätterna. Jajamän, det är lugnt på landet!

Idag red vi lektion för M. Mycket arbete från marken i den tunga manege-sanden. Jösses vad jag slet med att få min Saga ut ordentligt å spåret. Kan trösta mig med att M också fick slita lite för att få henne på plats, men det löste sig. Så småningom satt vi upp, och det gick ganska bra. Även om jag verkligen får övertyga Saga, får jag i alla fall igång henne nu. Travade riktigt mycket, och några varv tölt blev det med. Även om jag får kämpa, går det i alla fall åt rätt håll nu. Vi har ju bara haft två ridlektioner och en horsemanship-lektion. Så man får tåla sig. Och jobba på. Saga är så underbar när hon vill!

Ska studera Mökkvi. Hon lyssnar väldigt mycket på honom! Men jag är lite dålig på att lägga öronen bakåt. Det hade varit lite fiffigt med sådana öron. Liksom kunna visa sitt ogillande utan att säga nå't. Som den "struthårige" chefen i Dilbert-serien. Har har precis det "språket" på sina strutar!

http://www.dilbert.com/strips/?Page=1&ViewType=Thumb