Brandbil med blåljus

Vid Alafors-backen såg jag den. En brandbil med blåljusen på, men inga sirener. Och den körde inte så vansinnigt fort. Men närmade sig dock ganska snabbt. Nu är det ju så, att med alla vägarbeten så finns det inte så mycket plats att göra av sig, för att släppa fram den. Men lagom att den kom ikapp, kunde jag och två andra knö ihop oss på en busshållplats.

Brandbilden for förbi, men inte snabbare än att jag kunde följa dess framfart något sånär, för att så småningom se blåljusen försvinna i riktning hemåt ...

Den stod i vägskälet på "vår" grusväg när jag körde upp! Men brandmännen talade bara med en lugn tjej så där verkade inte vara någon fara på gång. Jag åkte hem och berättade förundrad för maken, som haft ledig måndag. Då såg jag en stor ljuskägla över grannens hagar. Från strålkastarna på brandbilen, som nu stod på deras gårdsplan! Och därute var en massa folk, bl a brandmänen och ett räddingsfordon.

Vi gick ut och kikade för Saga var orolig och sprang fram och tillbaka och Mökkvi var också lite skeptisk. Vi kunde inte se vad som pågick, men misstänkte att något djur fastnat någonstans. Vi gick in med fortsatte hålla koll, oroliga för vad som skedde därute. Till slut kunde vi andas ut. Grannen kom gående med deras gamla ponny (22 år) och han verkade oskadd om än lite stel.

Några timmar senare kom K förbi och berättade att ponnyn fastnat i leran i diket och stått där en timme, men sedan fått komma in och fått sig ett ylletäcke och hö. Så det verkade inte vara någon fara med honom. Kändes väldigt skönt även för oss, för grannarna är trevliga och hästen med!

K berättade också att våra medryttare levde rövare med våra hästar och flängred dem under tjo och tjim. Morr! Aldrig får man vara riktigt glad!